# Initiativärende gällande Halmstads tingsrätts åtgärd att i ett brottmål ta visst gods i förvar enligt lagen om visst stöldgods m.m.

JO 2004-05-07 dnr 49-2003

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2004-05-07         49-2003               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende gällande Halmstads tingsrätts åtgärd att i ett brottmål ta
                        visst gods i förvar enligt lagen om visst stöldgods m.m.

## Initiativet

I en anmälan till JO klagade AA på kammaråklagaren BB:s vid Åklagar-
                        myndigheten i Göteborg, åklagarkammaren i Halmstad, handläggning av visst i
                        beslag taget gods. Med anledning av klagomålen infordrades och granskades bl.a.
                        Halmstads tingsrätts dom den 19 juni 2002 i mål B 568-02 (JO:s ärende dnr 2513-
                        2002).

                        Yttrande begärdes från åklagarmyndigheten och i remissvaret anfördes att
                        tingsrätten hade tagit visst gods i förvar trots att något yrkande inte framställts i
                        stämningsansökan. Vidare angavs att visst annat gods hade tagits i förvar i enlighet
                        med åklagarens yrkande trots att beslaget av godset i fråga var hävt enligt ett
                        tidigare beslut av åklagaren.

                        Dåvarande chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh beslutade mot bakgrund av
                        uppgifterna i remissvaret att ta upp Halmstads tingsrätts handläggning av visst
                        beslagtaget gods till utredning i ett särskilt ärende.

## Utredning

Utöver ovan angivna handlingar granskades protokollet från huvudförhandlingen
                        den 30 maj och 5 juni 2002 i tingsrättens mål B 568-02 samt Hovrättens för Västra
                        Sverige dom den 22 augusti 2002 i mål B 4367-01 och B 3088-02.

                        Ärendet remitterades därefter till tingsrätten för upplysningar och yttrande enligt
                        följande.

                        1. Vilken var anledningen till att en kommunikationsradio och en bärbar dator,
                        beslagsliggare nr 1311-02-10324 p. 26 samt 1311-02-10325 p. 5, togs i förvar i
                        målet?

                         2. Vilka överväganden gjordes i samband med att en dator, beslagsliggare nr 1311-
                        02-l0324 p. 5, togs i förvar i målet?




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                            Dnr 49-2003      Sid 2 (5)



Tingsrätten inkom med yttrande till vilket fogades upplysningar från rådmannen
CC.

CC uppgav bl.a. följande.

      Jag erinrar mig att det efter huvudförhandling förelåg vissa oklarheter i åklagarens
      yrkande avseende omhändertagande och beslag. Jag bad därför protokollföraren att
      ta kontakt med kammaråklagare BB för att reda ut dessa oklarheter. Varken
      protokollföraren eller jag kan idag erinra oss om det var de nu aktuella föremålen
      som det förekom tveksamheter avseende åklagarens yrkanden. Det är möjligt att det
      blev någon förväxling mellan ansvarsyrkandena och yrkandena beroende på den
      bilaga åklagaren fogat till stämningsansökan.

      Kommunikationsradion (10324 p. 26) och bärbar dator (10225 p. 5)
      Som framgår av tingsrättens dom s. 14 har kommunikationsradion identifierats av
      platschefen DD, NCC, genom att den var märkt med företagets namn. När det gäller
      datorn uppgav DD att det vid inbrott på en arbetsplats i Getinge stulits en likadan
      dator men att han inte med säkerhet kan säga att den i beslag tagna datorn var
      NCC:s. Jag vill minnas att det vid förhandlingen framkom att NCC inte återfått de i
      beslag tagna föremålen. Försvararen hävdade i sitt slutanförande att dessa föremål
      inte med säkerhet kunde attribueras till NCC. Jag kan inte se någon annan förklaring
      till tingsrättens beslut än att åklagarens talan i denna del uppfattades så att de skulle
      tas i förvar. Jag inser nu att det är mindre rimligt. Hade den tilltalade gjort anspråk
      på godset så skulle åklagaren för målsägandens räkning ha fört en talan om bättre
      rätt, möjligen med ett andrahandsyrkande om förvarstagande avseende datorn.

      Dator (10324 p. 5)
      I tingsrättens dom på s. 13 är om denna dator angett att den kommer från ett inbrott
      på Sturegymnasiet i Halmstad och att datorn var märkt med skolans namn. Jag får
      tyvärr lämna samma svar på denna fråga som jag gjort här ovan.
      Av de kopior av beslagsprotokollen som är intagna i det exemplar av för-
      undersökningsprotokollet som tingsrätten erhållit finns inte några anteckningar
      om att beslag på något av föremålen upptagna i de två protokollen var hävda
      (protokollen är intagna som bilaga 21 och 22 till tingsrättens dom). Det är tyvärr
      vanligt att uppgifter om hävning av beslag inte ajourförts i rättens exemplar av
      förundersökningsprotokollet.
      Av BB:s yttrande framgår att beslagen på de ovan omnämnda föremålen redan var
      hävda då huvudförhandling hölls. Tingsrättens beslut om förvarstagande har således
      saknat verkan.
      Jag inser att jag borde ha tagit ytterligare kontakt med åklagaren då det inte vid
      huvudförhandlingen, vilket jag nu kan se, blivit tillräckligt klarlagt hur det förhöll
      sig med hennes yrkanden avseende beslagen. Jag beklagar att jag inte gjorde detta.
Tingsrätten anförde bl.a. följande.
      Enligt 27 kap 8 § 4 st. rättegångsbalken skall rätten när målet avgörs pröva om ett
      beslag fortfarande skall bestå. Det råder vid denna prövning ingen begränsning till
      sådana fall som fastställts eller beslutats av rätten. Av de beslagsprotokoll som gavs
      in till tingsrätten framgår inte att något av de aktuella beslagen skulle ha hävts. Även
      om rätten inte har någon mer omfattande undersökningsplikt när det gäller sådana
      beslagsbeslut som inte framgår av åklagarens framställning i målet, kan jag därför
      inte se annat än att det i och för sig var riktigt att ta upp dessa beslag till bedömning,
      även om något yrkande inte framställts av åklagaren beträffande vissa av beslagen.
      Vad gäller beslagen enligt beslagsliggare 10324 p 26 (kommunikationsradio) och
      10325 p 5 (bärbar dator) har tingsrätten förordnat att de skall tas i förvar jämlikt
      lagen (1974:1065) om förvar av visst stöldgods m.m. (stöldgodslagen). För att
      domstol skall kunna besluta att egendom skall tas i förvar med stöd av denna lag,
                                                                          Dnr 49-2003    Sid 3 (5)



      krävs att åklagaren för talan om detta. Då någon sådan talan inte förts, var det fel av
      tingsrätten att meddela de ifrågasatta besluten avseende denna egendom. Eftersom
      tingsrätten hade att ta ställning till vad som skulle ske med beslagen och något
      yrkande från åklagaren inte fanns i denna del, borde den oklarhet som uppenbarligen
      förelåg vid huvudförhandlingen ha klarats ut genom frågor till åklagaren. Härvid
      skulle det eventuellt även ha uppdagats att beslagen redan var hävda.
      Vad härefter gäller beslaget enligt beslagsliggare 10324 p 5 (dator) har tingsrätten
      förordnat att även denna skall tas i förvar jämlikt stöldgodslagen. Beträffande denna
      egendom hade åklagaren framställt ett yrkande om förvarstagande enligt denna lag.
      Eftersom det av de handlingar som var tillgängliga för tingsrätten inte framgick att
      beslaget var hävt, var det i och för sig riktigt av tingsrätten att ta upp även detta
      beslag till bedömning. Då tingsrätten i domen fann utrett att datorn härrörde från ett
      inbrott på Sturegymnasiet i Halmstad, och ägaren därigenom uppenbarligen inte var
      okänd, kan det dock ifrågasättas om det var riktigt att tillämpa stöldgodslagen. Även
      i detta fall fanns således en oklarhet som borde ha klarats ut vid huvudförhandlingen
      genom frågor till åklagaren, varigenom det eventuellt även beträffande denna
      egendom hade uppdagats att beslaget redan var hävt.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att en bättre kommunikation mellan rätten och
      åklagaren sannolikt hade kunnat bidra till att förhindra de misstag som skett.
De i remissvaret omnämnda kopiorna av beslagsprotokollen, vilka fogats till
domen som bilagor, infordrades från tingsrätten.

Bedömning
Av utredningen i ärendet framgår att ett stort antal föremål togs i beslag i april
2002 under en förundersökning mot AA gällande misstanke om stöld alternativt
häleri. Den 24 maj 2002 åtalades AA för bl.a. häleri vid Halmstads tingsrätt.

Åklagaren beslutade samma dag att häva beslagen av en dator och en
kommunikationsradio (p. 5 och 26 i beslagsprotokollet 1311-02-10324) samt en
bärbar dator (p. 5 i beslagsprotokollet 1311-02-10325) och att dessa skulle
återlämnas till målsäganden. Beslutet diariefördes inte och expedierades till
polismyndigheten först den 11 juli 2002. När tingsrätten höll huvudförhandling den
30 maj och 5 juni 2002 samt meddelade dom den 19 juni 2002 var åklagarens
beslut således inte expedierat och följaktligen var föremålen inte utlämnade. I
domen biföll tingsrätten ett av åklagaren i stämningsansökan framställt yrkande om
att datorn skulle tas i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
(stöldgodslagen). I domen förordnade tingsrätten vidare att kommunikationsradion
och den bärbara datorn skulle tas i förvar enligt samma lag trots att åklagaren inte
hade framställt något yrkande därom.

Vad först gäller kommunikationsradion och den bärbara datorn framgår det av
domen att åklagaren gjorde gällande att dessa föremål härrörde från en stöld på en
arbetsplats för NCC. En platschef hos NCC hördes vid huvudförhandlingen och CC
har därvid uppgett att hans minnesbild är att det då framkom att NCC inte hade
återfått de i beslag tagna föremålen. I domen antecknades att platschefen uppgett
att han känt igen kommunikationsradion vilken var märkt NCC samt att han
beträffande den bärbara datorn uttalade att en exakt likadan hade stulits från
arbetsplatsen men att han inte med säkerhet kunde säga att den i beslag tagna
datorn tillhörde NCC. På de kopior av beslagsprotokollen som var tillgängliga för
rätten och som togs in som bilagor till tingsrättens dom fanns inte någon
                                                                    Dnr 49-2003   Sid 4 (5)



anteckning om att beslagen var hävda. Det bör, med hänsyn till dessa
omständigheter, för tingsrätten ha framstått som om de aktuella föremålen
fortfarande var beslagtagna.

Har egendom som frånhänts någon genom brott anträffats hos annan som
uppenbart saknar rätt till egendomen eller har den anträffats utan att vara i någons
besittning och är varken ägaren eller annan som har rätt till egendomen känd, skall
egendomen tas i förvar, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
egendom som har förvärvats eller mottagits under förhållanden som anges i 9 kap.
6 § andra stycket eller 7 § andra stycket 1 brottsbalken (1 § första stycket stöld-
godslagen). Enligt bestämmelsens andra stycke tillämpas första stycket också om
varken ägaren eller annan som har rätt till egendomen gör anspråk på den. Enligt 2
§ stöldgodslagen förs talan om egendoms tagande i förvar av åklagare och beslut
meddelas, med visst här inte aktuellt undantag, av allmän domstol.

Enligt 27 kap. 8 § sista stycket rättegångsbalken (RB) skall rätten, när målet
avgörs, pröva om ett beslag fortfarande skall bestå. I samband med att målet avgörs
måste rätten alltid ta slutlig ställning till samtliga i målet bestående tvångsmedel.
När det gäller beslag råder på den punkten principiellt sett ingen begränsning till
sådana som fastställts eller beslutats av rätten eller som framgår av åklagarens
stämningsansökan. Rätten kan emellertid inte ges någon mer omfattande
undersökningsplikt när det gäller sådana beslagsbeslut som inte framgår av
åklagarens framställning i målet (Fitger, Rättegångsbalken del 2, s. 27:25).

Det åligger vidare rätten att genom materiell processledning verka för att målet blir
utrett och att genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa otydligheter och
ofullständigheter i parternas framställningar. Såvitt gäller brottmål i vilka allmänt
åtal förs framgår detta av 46 kap. 4 § andra stycket RB.

CC hade således, även om åklagaren inte hade framställt något yrkande, varit
skyldig att ta ställning till beslagen om det hade framkommit att de inte var hävda.
Mot bakgrund av den information som tingsrätten erhållit beträffande föremålen
förelåg enligt min mening en skyldighet för honom att utreda om så var fallet.

CC har uppgett att protokollföraren fick i uppdrag att kontakta åklagaren efter
huvudförhandlingen för att reda ut vissa oklarheter beträffande bl.a. yrkanden om
beslag. Han är emellertid osäker på om tveksamheterna gällde de aktuella beslagen.
Det förefaller inte som om den kontakt som ägde rum gällde de aktuella beslagen
eftersom tingsrätten uppenbarligen inte fick klart för sig de faktiska förhållandena
beträffande dessa.

CC har inte närmare kunnat förklara anledningen till att föremålen togs i förvar.
Han har uppgett att en förväxling mellan ansvarsyrkandena och yrkandena kan ha
skett beroende på den bilaga åklagaren fogade till stämningsansökan. Det kan
således konstateras att orsaken till de felaktiga besluten inte gått att utreda.

Med anledning av uppgiften att protokollföraren hade haft kontakt med åklagaren
efter huvudförhandlingen vill jag erinra om att enligt 5 § förordningen (1996:271)
om mål och ärenden i allmän domstol skall de åtgärder som domstolen utför i ett
                                                                      Dnr 49-2003   Sid 5 (5)



mål registreras. Information av betydelse som tingsrätten erhåller från åklagaren
beträffande exempelvis beslagtagna föremål skall således dokumenteras i akten.

När det så gäller det tredje föremålet, en dator, har tingsrätten i domskälen
konstaterat att denna, som var stöldskyddsmärkt, kunnat härledas till en stöld på
Sturegymnasiet i Halmstad. I domskälen under rubriken ”Yrkandena om
förvarstagande enligt stöldgodslagen” finns endast angivet att i enlighet med
bedömningen i fråga om det gods som inte härletts till visst brott skall åklagarens
yrkande om att det skall tas i förvar enligt stöldgodslagen bifallas. I domslutet
förordnade tingsrätten emellertid, trots att datorn kunnat härledas till en viss stöld,
att den skulle tas i förvar jämlikt stöldgodslagen. Jag kan endast konstatera att
domstolen, med hänsyn till att man funnit att datorn kunde härledas till stölden på
Sturegymnasiet i Halmstad, genom frågor till åklagaren borde ha försökt att utreda
även denna oklarhet. Om så hade skett hade, som tingsrätten angett, det troligen
även uppdagats att beslaget redan var hävt.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att CC inte har handlagt frågorna kring
beslagen på ett korrekt sätt. Han förtjänar kritik för detta.

Ärendet avslutas.
