# Kritik mot polisen för verkställigheten av ett beslut om hämtning av barn samt uttalanden om en tingsrätts formulering av ett medlingsuppdrag i samband med ett verkställighetsbeslut enligt 21 kap. föräldrabalken

JO 2009-05-20 dnr 4908-2007

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                       Sid
                                                                       2009-05-20          4908-2007               1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                  2264-2008
Mats Melin




                        Kritik mot polisen för verkställigheten av ett beslut om hämtning av barn
                        samt uttalanden om en tingsrätts formulering av ett medlingsuppdrag i
                        samband med ett verkställighetsbeslut enligt 21 kap. föräldrabalken

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans sonen CC, född i januari 2001. Frågan om vårdnad,
                        boende och umgänge beträffande CC har varit föremål för domstolsprövning under
                        många år. Genom dom av Helsingborgs tingsrätt den 21 juni 2007 (mål T 5652-05)
                        förordnades att vårdnaden om CC, som tidigare varit gemensam, skulle anförtros
                        fadern AA ensam. Vidare förordnades att detta skulle gälla även interimistiskt, dvs.
                        utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Domen överklagades av BB.
                        Genom dom den 19 februari 2008 fastställde Hovrätten över Skåne och Blekinge
                        tingsrättens dom (T 1582-07). Hovrätten hade dessförinnan avslagit yrkanden från
                        BB om att verkställighet av tingsrättens beslut inte skulle få ske, s.k. inhibition, och
                        om ändring av tingsrättens interimistiska beslut. Hovrättens dom har vunnit laga
                        kraft.

                        AA ansökte under sommaren 2007 om verkställighet av tingsrättens
                        vårdnadsavgörande. I beslut den 11 september 2007 biföll tingsrätten hans ansökan
                        (Ä 3103-07). Tingsrätten förordnade i beslutet vidare bl.a. att CC genom
                        polismyndighetens försorg skulle hämtas från BB för att överlämnas till AA. BB
                        överklagade beslutet till hovrätten som den 9 oktober 2007 lämnade hennes
                        överklagande utan bifall (ÖÄ 2093-07). Sedan Högsta domstolen den 2 november
                        2007 beslutat att inte meddela prövningstillstånd vann hovrättens beslut laga kraft
                        (Ö 4215-07).

                        Ett första försök från polisen att genomföra hämtning av CC enligt tingsrättens
                        beslut den 11 september 2007 gjordes den 12 september 2007. CC anträffades då
                        inte i hemmet. Ett nytt försök att hämta CC gjordes efter det att hovrätten hade
                        meddelat sin dom i februari 2008. Inte heller då anträffades han i hemmet. Sedan
                        AA anmält BB för grov egenmäktighet med barn beslutade en åklagare den 8 april
                        2008 att anhålla BB i sin frånvaro. Den 18 april 2008 verkställdes såväl
                        anhållningsbeslutet som beslutet att hämta CC.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 4908-2007      Sid 2 (10)
                                                                              2264-2008




Anmälningar
DD, som är gift med BB, framförde i anmälningar klagomål mot bl.a.
Polismyndigheten i Skåne. Han var missnöjd med polisens agerande i samband
med försöket att hämta CC den 12 september 2007 och i samband med gripandet
av BB och hämtningen av CC den 18 april 2008.

Utredning
Tingsrättens verkställighetsbeslut och hämtningsförsöket den 12 september
2007 (dnr 4908-2007)
Tingsrättens beslut den 11 september 2007 i ärende Ä 3103-07 och
polismyndighetens dokumentation beträffande hämtningsförsöket den 12
september 2007 hämtades in och granskades. I huvudsak framkom följande.

I tingsrättens beslut förordnades att CC genom polismyndighetens försorg skulle
hämtas från BB för att överlämnas till vårdnadshavaren AA. Vidare gavs, med stöd
av 21 kap. 2 och 4 §§ föräldrabalken (FB), en viss person i uppdrag att verka för att
BB frivilligt skulle fullgöra vad som ålåg henne (s.k. medling). – Något
förordnande om inom vilken tid som medlarens uppdrag skulle vara slutfört
alternativt att verkställighet inte fick ske innan medlaren redovisat resultatet av sitt
uppdrag gavs inte i beslutet.

Tingsrättens beslut översändes till polismyndigheten som dagen därpå, dvs. den 12
september 2007, gjorde ett försök att verkställa hämtningen av CC.
Polismyndigheten hade inte dessförinnan underrättat vare sig medlaren eller BB
om tidpunkten för hämtningen. Hämtningsförsöket misslyckades eftersom CC inte
var hemma vid tillfället. Först den 13 september 2007 kontaktade polisen
medlaren. Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande över
vilka rättsliga överväganden som hade gjorts vid utformningen av
hämtningsbeslutet i fråga om beslutets verkställbarhet, särskilt med beaktande av
att tingsrätten i beslutet även förordnat om medling.

Tingsrätten (genom EE, f.d. lagman vid Helsingborgs tingsrätt) uppgav i huvudsak
följande.
      Av 21 kap. 4 § föräldrabalken framgår att rätten som huvudregel – om beslut har
      fattats att ett barn ska hämtas genom polismyndighetens försorg – ska lämna ett
      uppdrag åt en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en tjänsteman inom
      socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt ska fullgöra vad
      som åligger honom eller henne (medling). Tingsrätten fattade ett beslut om sådan
      medling, vilket framgår av punkt 3 i beslutet.
      Tanken med lagstiftningen är att, om möjligt, genomföra en överflyttning av ett barn
      på frivillig väg. Enligt min mening framgår det klart av tingsrättens beslut att
      frivillig fullgörelse först skulle prövas.
      Enligt remisshandlingarna förekom ingen medling innan polisen försökte verkställa
      tingsrättens beslut. Jag känner inte till bakgrunden till detta, men menar alltså att det
      av tingsrättens beslut klart framgick att medling skulle föregå eventuell
      verkställighet.
                                                                        Dnr 4908-2007     Sid 3 (10)
                                                                             2264-2008




Polismyndigheten anmodades därefter att komma in med upplysningar och
yttrande över hämtningsförsöket den 12 september 2007.

Polismyndigheten (länspolismästaren FF) gjorde följande bedömning.

      Vad avser verkställighet av domar enligt föräldrabalken regleras polisens uppdrag i
      21 kap. 3–4 och 9–11 §§ föräldrabalken samt 12–16 §§ förordningen om
      verkställighet av vårdnadsavgöranden (2006:467).
      Av polisområdets interna delegationsordning framgår att beslut i ärenden avseende
      hämtning enligt 21 kap. föräldrabalken ska fattas av lägst polisintendent med
      undantag för beslut enligt 21 kap. 10 § 2 st föräldrabalken om omedelbart
      omhändertagande p.g.a. fara för att barnet förs ut ur landet, där beslutet kan fattas av
      lägst funktionen inre befäl.
      Rättens beslut om verkställighet enligt föräldrabalken ska således underställas
      polisintendent vid polisområdet som enligt 21 kap. 9 § samma lag har att besluta om
      de åtgärder som ska vidtas i samband med verkställigheten. Det åligger
      polismyndigheten i enlighet med 12 § förordningen om verkställighet av
      vårdnadsavgöranden att underrätta den som har fått uppdrag enligt 21 kap. 4 § 1 st
      föräldrabalken om tidpunkten för åtgärden. Vidare ska polismyndigheten tillse att
      både den som har hand om barnet och den som är sökande underrättas om åtgärden
      och att underrättelse lämnas till socialnämnden, se 12 § förordningen om
      verkställighet av vårdnadsavgöranden.
      Av de redogörelser som lämnats i ärendet framgår att rättens beslut inte underställts
      behörig beslutsfattare vid polisområdet före hämtningsförsöket den 12 september
      2007. Vidare framgår att en kontakt med uppdragstagaren företogs först dagen efter
      hämtningsförsöket. Därutöver framgår att barnets moder, hos vilken åtgärden skulle
      vidtas, inte underrättades om tidpunkten för åtgärden före hämtningsförsöket.
      Hämtning av en underårig med stöd i föräldrabalken är en åtgärd som i allmänhet är
      mycket känslig och förtjänar alltid särskilda överväganden och kräver ett mycket
      gott omdöme. Det är naturligtvis självklart att den som beslutar om en sådan åtgärd
      förvissar sig om att gällande bestämmelser följs. Det står klart att polismyndigheten
      brustit genom att inte ha underrättat den person som tingsrätten gett i uppdrag att
      verka för att ett frivilligt fullgörande skulle komma till stånd och inte heller har
      underrättat modern som hade hand om barnet. Brister har sålunda funnits i
      tillämpningen av gällande bestämmelser. Tingsrättens beslut föranleder ingen tvekan
      om att polismyndigheten borde ha kommunicerat frågan om hämtning med
      uppdragstagaren för att efterhöra dennes bedömning i fråga om det förelåg
      förutsättningar för ett frivilligt fullgörande. Det förefaller dock vara en brist i
      tingsrättens beslut på så sätt att tingsrätten inte angivit inom vilken tid som Hultman
      skulle lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits (jfr 21 kap. 2 § 2 st
      föräldrabalken). Den omständigheten att barnet inte anträffades i samband med
      hämtningsförsöket innebar visserligen att hämtningen inte verkställdes och att
      skadan av den felaktiga handläggningen i någon mån begränsades. Likväl förtjänar
      den felaktiga handläggningen kritik. De brister om gällande bestämmelser som här
      har uppenbarat sig föranleder polismyndigheten att genomföra åtgärder vid
      polisområdet för att tydliggöra rutiner och tillse att erforderlig kunskap om
      handläggning av hämtningsbeslut föreligger.
      Myndigheten konstaterar vidare att det föreligger klara brister avseende
      dokumentationen kring hämtningsförsöket. Det finns t.ex. inte dokumenterat vilka
      uppgifter som polismännen fick av den person som de mötte på platsen. Det är djupt
      otillfredsställande att omständigheterna inte närmare dokumenterades och detta
      förtjänar kritik i sig. På grund av dessa brister går det inte i efterhand med säkerhet
      att klargöra hur poliserna agerat i förhållande till anmälaren. I sin
                                                                     Dnr 4908-2007     Sid 4 (10)
                                                                         2264-2008




      granskningsverksamhet kommer myndigheten särskilt tillse att dokumentationen av
      åtgärder i framtiden utförs på ett korrekt sätt.
      Den omständigheten att polisområdets interna delegationsordning har frångåtts har
      sannolikt varit en starkt bidragande orsak till att handläggningen av ärendet inte
      skett i enlighet med gällande författning. Det åvilar naturligtvis ett ansvar på
      myndigheten att tillse att all personal har kunskap om vilka befogenheter som
      vederbörande har i sin befattning men det ligger naturligtvis även ett individuellt
      ansvar på den enskilde att tillse att han eller hon agerar inom ramen för sin
      befogenhet. Inom myndigheten pågår ett arbete med att omarbeta och förenkla
      delegationsordningen och att skapa en myndighetsgemensam delegationsordning.
      Detta arbete kommer att bli klart under våren 2008 och i väsentlig mån förenkla för
      var och en i myndigheten att utläsa vilken befogenhet som följer av den funktion
      eller tjänst som man innehar. Förändringarna kommer att kombineras med
      informations- och utbildningsinsatser. Därigenom kan liknande felaktigheter som ägt
      rum i förevarande ärende i någon mån undvikas.
DD yttrade sig.

Hämtningen av CC den 18 april 2008 (dnr 2264-2008)
Dom och dagboksblad i Hovrätten över Skåne och Blekinges mål T 1582-07
hämtades in och granskades. Vidare inhämtades polisens dokumentation
beträffande hämtningen av CC och gripandet av BB.

Det framkom därvid att såväl gripandet av BB som den efterföljande hämtningen
av CC hade skett under tumultartade former. Bland annat hade CC tillsammans
med sin storasyster lämnat hemmet genom ett badrumsfönster och tagit sin tillflykt
till en granne. Vidare framgick att hämtningen hade påbörjats utan att någon
företrädare för socialtjänsten eller någon barnläkare, barnpsykiater eller
barnpsykolog funnits på plats.

Polismyndigheten anmodades att komma in med upplysningar och yttrande över
hämtningen av CC den 18 april 2008.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren GG) gjorde följande bedömning.

      I det nu aktuella fallet har BB underlåtit att efterkomma domstolarnas beslut att
      överlämna CC till AA. Hon har aktivt verkat för att förhindra verkställigheten
      genom att hålla CC gömd. Familjevåldsrotelns personal hade sökt henne och genom
      kontakter med henne genom DD försökt få henne att träda fram och överlämna
      sonen. BB var vid tillfället för den nu aktuella verkställigheten anhållen i sin
      frånvaro misstänkt för grov egenmäktighet med barn.
      Då det den 18 april 2008 konstaterades att BB befann sig i sin bostad bedömdes det
      som angeläget att verkställigheten av anhållningsbeslutet gjordes så snabbt som
      möjligt eftersom det befarades att hon skulle bege sig därifrån. Eftersom det fanns
      anledning att tro att även CC befann sig i bostaden tillsammans med BB, var det
      fråga om verkställighet av två tvångsåtgärder, dels verkställighet av ett
      anhållningsbeslut, dels hämtning av barnet. Nytt beslut om verkställighet
      inhämtades från behörig befattningshavare och sociala jouren underrättades och
      ombads att närvara. Myndigheten anser att det mot bakgrund av den befarade
      flyktfaran fanns det synnerliga skäl att inte underrätta BB om den förestående
      hämtningen. Ett skyndsamt agerande var påkallat. Likväl kan beslutet att inte
      avvakta till dess personal från sociala jouren kunde medverka ifrågasättas. Mot
      bakgrund av utformningen av 21 kap. 11 § FB som uppställer ett absolut krav på
                                                                        Dnr 4908-2007     Sid 5 (10)
                                                                            2264-2008




      närvaro av någon som kan ge barnet stöd, borde insatsen fått anstå till dess personal
      från socialtjänsten kunde närvara.
      Det bör dock framhållas att det inte är sannolikt att händelseförloppet blivit
      annorlunda även om personal från sociala jouren varit närvarande redan från början,
      eftersom BB omedelbart satte sig till motvärn och genom sitt agerande i övrigt på ett
      högst påtagligt sätt bidrog till att försvåra hämtningen.
      De polismän som medverkade vid ingripandet innehar ordinarie tjänst på
      familjevåldsroteln och har samtliga mångårig erfarenhet av barnutredningar och
      annan familjerelaterad brottslighet. Myndigheten anser att samtliga varit väl
      lämpade för det känsliga och svåra uppdraget.
      Utöver den ovan riktade kritiken mot att personal från socialtjänsten inte var
      närvarande från början anser myndigheten att det saknas skäl att i övrigt rikta kritik
      mot handläggningen av detta ärende.
DD yttrade sig.

I ett beslut den 20 maj 2009 anförde chefsJO Melin bl.a. följande.

Rättslig reglering
Bestämmelser om hämtning av barn genom polismyndighetens försorg finns i 21
kap. FB och i förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden
(verkställighetsförordningen).

Om det är fråga om en dom om vårdnad får rätten besluta om hämtning av barnet,
om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att
undvika att barnet lider allvarlig skada (21 kap. 3 § FB). Det förutsätts dock att
innan det blir aktuellt att tillgripa tvångsmedel ska alla ansträngningar ha gjorts för
att nå en frivillig lösning och i de ytterst få fall då hämtning kan vara aktuell bör
dessa försök pågå ända fram till den tidpunkt då åtgärden är oundviklig (prop.
2005/06:99 s. 74).

Av 21 kap. 2 § första stycket FB följer att innan rätten beslutar om verkställighet,
får den uppdra åt någon att verka för att den som har hand om barnet frivilligt ska
fullgöra vad som åligger honom eller henne. Den som ges ett sådant uppdrag
brukar, som framgått inledningsvis, kallas medlare. I bestämmelsens andra stycke
anges att den som har fått ett medlingsuppdrag ska, inom den tid som rätten
bestämmer, lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits och vad som i
övrigt har kommit fram. Tiden får inte sättas längre än två veckor, men rätten får
förlänga tiden, om det finns förutsättningar att nå en frivillig fullgörelse. I
redogörelsen ska anges vad den som har hand om barnet har anfört som skäl för sin
vägran att överlämna barnet och om det kan antas att det finns något sådant
förhållande som enligt 21 kap. 5 eller 6 eller 7 § andra stycket FB kan hindra ett
överlämnande (6 § verkställighetsförordningen).

Om rätten har beslutat om verkställighet och förordnat att barnet ska hämtas genom
polismyndighetens försorg, ska ett medlingsuppdrag enligt 21 kap. 2 § FB lämnas,
om inte särskilda skäl talar mot det, 21 kap. 4 § första stycket FB.
                                                                    Dnr 4908-2007   Sid 6 (10)
                                                                        2264-2008




Om alla andra möjligheter är uttömda och hämtning måste ske ska hämtningen
utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för barnet (21 kap. 9 § FB). –
Vid hämtningen ska någon som kan vara till stöd barnet närvara. Finns det en
sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen, bör hon eller han
anlitas. I brådskande fall får en åtgärd som krävs för skydd av barnet vidtas utan att
en person till stöd för barnet är närvarande. Om det är möjligt ska en barnläkare,
barnpsykiater eller barnpsykolog medverka (21 kap. 11 § FB).

Polismyndigheten bestämmer tidpunkten för hämtning som får verkställas genom
polismyndighetens försorg och kallar dem som enligt 21 kap. 11 § FB ska närvara
när åtgärden vidtas. Den som har hand om barnet ska underrättas om tidpunkten för
åtgärden, om inte synnerliga skäl föranleder annat. En sådan underrättelse ska även
lämnas till socialnämnden och till den som utsetts till medlare enligt 21 kap. 4 §
första stycket FB (12 § verkställighetsförordningen). Hämtning ska genomföras på
ett sådant sätt att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar dem
som berörs av den större olägenhet än vad som är oundvikligt. En polisman som
deltar i åtgärden ska om möjligt vara civilklädd och använda ett fordon som inte är
särskilt utmärkt som polisfordon (16 § verkställighetsförordningen).

Bedömning
Tingsrättens verkställighetsbeslut
Tingsrätten har i samband med att den förordnade om verkställighet och
polishämtning även gett en viss person ett medlingsuppdrag enligt 21 kap. 2 och 4
§§ FB. Någon tid inom vilken uppdraget skulle vara avslutat angavs inte i beslutet.

Jag vill inledningsvis säga att jag inte har några synpunkter på vare sig att
tingsrätten förordnade om verkställighet och hämtning genom polismyndighetens
försorg eller att den i samband därmed gav ett medlingsuppdrag. Tingsrättens
formulering av beslutet ger emellertid anledning till följande synpunkter.

När ett uppdrag enligt 21 kap. 2 § FB lämnas innan rätten beslutar om
verkställighet kan det sägas ha en dubbel funktion. I första hand ges en möjlighet
att få verkställighetsfrågan löst på ett smidigt sätt i samförstånd mellan parterna. I
andra hand – om överlämnande av barnet inte kommer till stånd – kan medlarens
redogörelse berika utredningsmaterialet och därigenom komma till nytta vid rättens
senare prövning. I enlighet härmed har medlaren en rapporteringsskyldighet till
rätten (se Walin och Vängby, Föräldrabalken, En kommentar på Internet, 21 kap.
2 §).

När emellertid en medlare med stöd av 21 kap. 4 § FB fått sitt uppdrag i samband
med att rätten beslutar om verkställighet, har rätten redan ansett sig ha tillgång till
den utredning som fordras och avgjort ärendet slutligt. Medlaruppdraget har då
knappast längre en sådan dubbel funktion som då det lämnas i ett tidigare skede av
rättegången utan blir närmast uteslutande att se som ett sista försök till fullgörelse
på frivillig väg innan polisen hämtar barnet. Det är naturligtvis även i denna
                                                                    Dnr 4908-2007   Sid 7 (10)
                                                                        2264-2008




situation angeläget såväl att möjligheterna till en samförståndslösning helt töms ut
innan hämtning sker som att medlingsförfarandet inte drar ut på tiden.

Enligt min uppfattning ligger det därför i tydlighetens intresse att rätten i beslut om
hämtning genom polismyndighetens försorg uttryckligen anger att verkställigheten
ska föregås av medling. Det förefaller vidare lämpligt att i beslutet ange när
medlingsuppdraget senast ska vara avslutat.

Även om medlaren i denna situation inte kan anses ha en formlig rapporterings-
skyldighet måste denne självfallet informera polisen eller rätten om sådana
omständigheter som kan påverka verkställighetens genomförande eller om sådana
förhållanden som kan hindra ett överlämnande. I det senare fallet har rätten att ta
ställning till om förutsättningar föreligger att pröva verkställighetsfrågan på nytt, se
21 kap. 15 § FB.

Jag anser således att tingsrätten kunnat formulera sig tydligare i sitt beslut i
verkställighetsärendet. Jag finner emellertid att domstolens avgörande likväl inte
kan anses ha gett upphov till något tvivel i frågan om huruvida hämtningen skulle
föregås av medling. Mot denna bakgrund anser jag mig inte ha anledning att
kritisera tingsrätten för det sätt på vilket den utformade sitt beslut.

Hämtningsförsöket den 12 september 2007
Av utredningen har framgått att polisen inför försöket att verkställa tingsrättens
beslut den 11 september 2007 varken underrättade BB, som hade hand om barnet,
eller den av tingsrätten utsedde medlaren. Däremot togs kontakt med
socialnämnden. Vidare har, av myndighetens eget yttrande, kommit fram att beslut
i ärendet har fattats med frångående av polisområdets interna delegationsordning.
Polismyndigheten har också nämnt att det fanns vissa brister i dokumentationen.

Jag har i föregående avsnitt konstaterat att tingsrättens avgörande den 11 september
2007 måste förstås så, att hämtning av CC skulle föregås av medling. Det innebär
att det knappast kan ha funnits något utrymme för polisen att redan dagen därpå
försöka verkställa hämtningen. Självfallet skulle polismyndigheten ha underrättat
medlaren innan hämtningsförsöket påbörjades. Skyldigheten att underrätta
medlaren är undantagslös och syftar till att det ska råda fullständig klarhet om att
möjligheterna till ett frivilligt överlämnande är uteslutna innan ett hämtningsbeslut
verkställs.

Vidare var, som polismyndigheten också angett, förhållandena inte sådana att det
fanns skäl att underlåta att i förväg underrätta BB, som var den som hade hand om
CC, om tidpunkten för hämtningen. Det är endast i undantagsfall man kan
underlåta detta, t.ex. om det finns en objektivt grundad anledning att befara att den
som har barnet hos sig kommer att avvika med barnet eller på annat sätt
omöjliggöra en hämtning.
                                                                    Dnr 4908-2007    Sid 8 (10)
                                                                        2264-2008




Vid hämtningsförsöket var en företrädare för socialtjänsten närvarande. –
Utgångspunkten vid hämtning är att en person som kan vara till stöd för barnet ska
närvara. Det kan vara en tjänsteman inom socialtjänsten, en släkting eller någon
annan lämplig person. Den som ska närvara bör ha goda relationer även till den
från vilken barnet ska hämtas eller i allt fall inte stå i ett sådant förhållande att
stödpersonens närvaro väcker särskild irritation. Polismyndigheten bör före sitt val
av person inhämta uppgifter från socialnämnden och den till vilket barnet ska
överlämnas. Nämnden bör över huvud taget alltid underrättas inför en förestående
hämtningsförrättning. Det kan vara av värde att den som fått ett medlingsuppdrag
men inte lyckats ena föräldrarna är med vid hämtningen eller omhändertagandet.
Undantag från kravet på närvaro av en person till stöd för barnet kan bara göras om
det behövs en åtgärd till skydd för barnet och saken brådskar. I övriga fall måste
åtgärden planeras så att en stödperson och – om det är möjligt – en barnläkare,
barnpsykiater eller barnpsykolog kan vara närvarande (Walin och Vängby, a.a.,
21 kap. 11 §).

Av tingsrättens beslut i verkställighetsfrågan framgick bl.a. att CC, som då var
drygt sex och ett halvt år gammal, inte hade haft något umgänge med AA och hans
närmaste sedan april 2005 och att den senaste gången han över huvud taget träffade
sin pappa var i samband med en barn- och ungdomspsykiatrisk utredning i maj och
juni 2006. Förutom att – som polismyndigheten själv angett i sitt yttrande –
hämtning av ett barn i allmänhet är en mycket känslig åtgärd som förtjänar
särskilda överväganden och kräver ett mycket gott omdöme, fanns det således i
detta fall ytterligare omständigheter som borde ha föranlett polisen att dra
slutsatsen att CC genom hämtningen riskerade att utsättas för en stor psykologisk
påfrestning och att han därför kunde vara i extra stort behov av stöd i samband med
hämtningen. Enligt min mening borde därför även en barnläkare, barnpsykiater
eller barnpsykolog ha medverkat vid hämtningsförsöket. Det finns inte heller något
som tyder på att ärendet var så brådskande att man inte skulle ha hunnit finna en
person med sådan kompetens utan att äventyra verkställigheten.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att polismyndighetens handläggning av
hämtningsförsöket den 12 september 2007 blottlagt grundläggande brister vad
gäller tillämpningen av bestämmelserna om hämtning. Som myndigheten
framhållit kan detta sannolikt till viss del förklaras med att delegationsordningen
frångicks. Det är emellertid en allvarlig brist i sig att en åtgärd av detta ingripande
och känsliga slag kunnat beslutas av någon som saknat behörighet därtill.
Polismyndigheten förtjänar kritik för sin bristfälliga handläggning av
hämtningsförsöket.

Jag noterar att polismyndigheten har för avsikt att vidta åtgärder för att tydliggöra
rutinerna samt för att se till att dess befattningshavare ges erforderliga kunskaper
om handläggningen av hämtningsbeslut.
                                                                  Dnr 4908-2007    Sid 9 (10)
                                                                      2264-2008




Hämtningen den 18 april 2008
Av utredningen har framkommit bl.a. att hämtningen påbörjades utan att någon
företrädare för socialtjänsten närvarade och att en läkare kallades till platsen först
efter det att personal från socialtjänsten hade kommit dit. Vidare har framgått att
hämtningen påbörjades strax efter klockan fem på eftermiddagen och att CC fördes
från platsen först omkring tre timmar senare.

Även om DD och polismyndigheten i vissa delar har olika uppfattningar om
händelseförloppet den aktuella kvällen är det utan tvivel så att hämtningen kom att
ske under tumultartade former och på ett sätt som CC måste ha upplevt som
traumatiskt.

Vid hämtningen var det känt för polismyndigheten att konflikten mellan CC:s
föräldrar sedan lång tid tillbaka hade varit ovanligt infekterad och att BB var
anhållen i sin utevaro som misstänkt för egenmäktighet med barn.
Polismyndigheten kände också till att CC hade sin invanda miljö hos sin mamma
och att han inte hade haft något umgänge med sin pappa sedan tre år tillbaka.
Polismyndigheten hade alltså i ännu högre utsträckning än vid hämtningsförsöket i
september 2007 anledning att räkna med att hämtningsuppdraget skulle kunna bli
besvärligt och att det fanns en uppenbar risk för att det skulle innebära stora
påfrestningar för CC. I ett sådant fall är det naturligtvis av allra största vikt att
hämtningen föregås av noggrann planering och samarbete med de sociala
myndigheterna, allt i syfte att hämtningen sker på ett sätt som innebär en så liten
påfrestning som möjligt för barnet.

Mot denna bakgrund – och då huvudregeln enligt 21 kap. 11 § FB enligt vad jag
ovan redogjort för är att såväl en stödperson som en barnläkare, barnpsykiater eller
barnpsykolog ska närvara vid hämtning – är jag mycket kritisk till att polisen valde
att inleda hämtningen och gripandet av CC:s mamma utan att någon av de
nyssnämnda var närvarande. Denna bedömning förändras inte av det förhållandet
att polismyndigheten uppgett att det var angeläget att verkställigheten av
anhållningsbeslutet gjordes så snabbt som möjligt eftersom det befarades att BB
skulle avvika från hemmet. Om det fanns fog för denna bedömning hade det
rimligen varit tillräckligt att bevaka området.

Det är förvisso, som polismyndigheten angett, möjligt att närvaron av en
stödperson och en läkare inte hade ändrat det inledande händelseförloppet, dvs. att
BB motsatte sig gripandet. Det förefaller däremot som en självklarhet att
förutsättningarna för att det efterföljande händelseförloppet skulle ha blivit mindre
påfrestande för CC och inte lika långvarigt hade ökat väsentligt om personer med
för situationen relevant utbildning hade närvarat redan från början.

Sammanfattningsvis anser jag således att polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik
för att den inledde hämtningen utan att invänta personal från socialförvaltningen
                                                                   Dnr 4908-2007      Sid 10 (10)
                                                                      2264-2008




och utan att över huvud taget ha försökt att tillkalla en barnläkare, barnpsykiater
eller barnpsykolog.
