# Kritik mot Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun för att den inte skyndsamt genomfört en s.k. familjehemsutredning och för att två barn varit placerade tillfälligt under en alltför lång tid innan beslut om stadigvarande placering fattades m.m.

JO 2019-05-27 dnr 4947-2017

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2019-05-27             4947-2017              1 (8)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun för
                        att den inte skyndsamt genomfört en s.k. familjehemsutredning och
                        för att två barn varit placerade tillfälligt under en alltför lång tid innan
                        beslut om stadigvarande placering fattades. Nämnden kritiseras även
                        för hanteringen av frågan om ersättning till den som nämnden
                        placerat barnen hos


                          Beslutet i korthet: Socialnämnden beslutade i december 2015 att bevilja två syskon
                          (ensamkommande barn) bistånd i form av en tillfällig placering hos barnens kusin i
                          avvaktan på en familjehemsutredning av kusinens hem. Först i april 2016 inledde
                          nämnden familjehemsutredningen, och utredningen slutfördes inte förrän i augusti
                          samma år. Nämnden godkände därefter i september 2016 kusinen som familjehem åt
                          barnen.
                          I beslutet konstaterar JO att det ganska snart måste ha stått klart för nämnden att
                          barnen inte skulle komma att vistas hos kusinen endast för en kortare tid. Nämnden
                          borde därför, när det visade sig att placeringen inte endast skulle bli tillfällig,
                          skyndsamt ha genomfört en fullständig familjehemsutredning och därefter, utifrån vad
                          utredningen visade, ha fattat beslut om var barnen skulle placeras stadigvarande. I
                          beslutet kritiseras nämnden för att ha dröjt med att genomföra en familjehems-
                          utredning och för att barnen var placerade hos kusinen under en alltför lång tid innan
                          beslut om stadigvarande placering fattades.
                          JO:s utredning visar även att nämnden felaktigt hanterat frågan om ersättning till
                          kusinen i anledning av barnens placering. Varken under den ”tillfälliga” placeringen
                          eller efter det att kusinen godkänts som familjehem åt barnen betalade nämnden ut
                          någon ersättning till kusinen. I beslutet framhåller JO att nämnden ansvarar för att de
                          som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god
                          vård. I nämndens förpliktelse att tillhandahålla god vård ingår ett kostnadsansvar som
                          gäller även vid tillfälliga placeringar. Vidare ska socialnämnden i samband med beslut
                          om placering i ett familjehem ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita som
                          familjehem, ett s.k. familjehemsavtal. I beslutet kritiseras nämndens hantering av
                          frågan om ersättning till kusinen i anledning av barnens placering.

## Bakgrund

Syskonen AA och BB kom som ensamkommande barn till Sverige under hösten
                        2015. Migrationsverket anvisade dem till Sölvesborgs kommun. Den 14
                        december 2015 beviljade Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 4947-2017      Sid 2 (8)




AA och BB bistånd i form av en placering hos deras kusin CC med stöd av 4
kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. I biståndsbeslutet angavs att det
rörde sig om en tillfällig placering. AA och BB bodde dock kvar hos CC till den
18 januari 2017, dvs. i mer än ett år.

Den 20 april 2016 inledde Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs
kommun en utredning av CC:s hem (en s.k. familjehemsutredning).
Utredningen avslutades den 19 augusti 2016. I utredningen föreslogs att CC
skulle godkännas som familjehem. Nämnden fattade därefter den 14 september
2016 ett beslut om att godkänna CC som familjehem åt AA och BB. I beslutet
angavs att ”[I]nget arvode utgår då detta är en anhörigplacering”.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade CC på Barn- och utbildningsnämnden i
Sölvesborgs kommun och uppgav i huvudsak följande: Han blev kontaktad av
en tjänsteman vid kommunen som frågade om han kunde ta emot sina kusiner
AA och BB och låta dem bo hos honom. Innan kommunen placerade AA och
BB hos honom hade han kontakt med olika tjänstemän vid kommunen som
förklarade att den bostad som han hyrde inte dög. Han bytte därför till en större
lägenhet. Hyran för den nya lägenheten var dock hög och han själv hade en
förhållandevis låg inkomst, vilket kommunen kände till. Trots att kommunen
placerade barnen hos honom fick han ingen ekonomisk ersättning av
kommunen. Han förklarade för flera av kommunens tjänstemän att han behövde
hjälp med att betala för bl.a. kläder och mat till AA och BB. Han fick dock
ingen ersättning av kommunen utan tvingades i stället låna pengar av bekanta.
När han tog upp frågan om ekonomisk ersättning svarade olika tjänstemän vid
kommunen att beslutet att placera AA och BB hos honom inte innebar att
barnen var familjehemsplacerade hos honom. Enligt tjänstemännen rörde det sig
i stället om en anhörigplacering. Han fick även information om att kommunen
bara betalade ut ersättning till familjehem. Han förklarade då att han ville bli
familjehem för AA och BB. Kommunen inledde också en
familjehemsutredning, vilken ledde till att han godkändes som familjehem i
september 2016. Trots detta betalade inte kommunen ut någon ersättning till
honom. Till slut flyttade AA och BB till ett flyktingboende eftersom CC inte
hade råd att köpa vinterkläder till dem.

Utredning
JO begärde att Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun skulle
yttra sig över anmälan.

Nämnden uppgav följande i sitt svar till JO (bilagorna har utelämnats här):

## Bakgrund

CC har till JO anmält upplevda brister i handläggningen av honom som
      anhörighem till två underåriga pojkar utan vårdnadshavare som anvisades till
      Sölvesborg av Migrationsverket 2015-12-03. CC beskriver i sin anmälan sin
      upplevelse av hanteringen från november 2015 till och med pojkarna flyttar från
                                                                        Dnr 4947-2017         Sid 3 (8)




      honom i januari 2017. Pojkarna placerades tillfälligt hos CC enligt beslut 2015-12-
      14. I beslutet framgår att placeringen genomfördes i samförstånd med pojkarna
      och CC då CC uppgavs vara kusin till barnen. I beslutet framgår även att
      placeringen görs i avvaktan på att pågående utredning enligt 11: l § SoL samt
      familjehemsutredning färdigställs. I avvaktan på att det föreligger ett
      godkännande av anhörighemmet utgår ingen omkostnadsersättning. Denna
      information är lämnad till CC och på begäran av honom själv skriftligt lämnad,
      enligt journal, 2016-07-26. I flera delar av CC:s beskrivning av ärendet till JO
      berättar han om diskussioner med olika befattningshavare som rör ekonomiska
      frågor.

## Bedömning

Undertecknad bedömer emellertid att Individ- och familjeomsorgen har brustit i
      att utge omkostnadsersättning till CC från och med att han godkändes som
      anhörighem, 2016-09-14, vid Barn- och utbildningsnämndens individ- och
      familjeomsorgsutskott till och med barnen avflyttar 2017-01-18. Enligt beräkning,
      som utgår från SKL:s rekommenderade ersättningsnivåer, har CC rätt till 127
      dagars omkostnadsersättning, med reglering av Migrationsverkets dagersättning
      och utbetalning av ett gymkort 1500 kronor, med 9168 kronor per barn, totalt 18
      336 kronor. Denna ersättning föreslår undertecknad att individ- och
      familjeomsorgsutskottet beslutar ska betalas till CC i efterhand. Ett flertal av de
      befattningshavare som varit inblandade i ärendet har under sommaren slutat sina
      tjänster. Det som finns för handen av korrespondens och samtal är den
      dokumentation som finns i pojkarnas akter. Det undertecknad kan konstatera är att
      det råder olika uppfattningar om flera olika händelser i det CC beskriver utifrån
      pojkarnas journaler. Undertecknad kan inte se att det i underlagen i sak föreligger
      fler brister än det som nyss nämnts. Det är dock beklagligt om en enskild, som CC
      beskriver, upplever kontakten med Individ- och familjeomsorgen så negativt.
      Barn- och utbildningsnämnden arbetar med en positiv värdegrund och
      människosyn som en kärna i all verksamhet. Att individ- och familjeomsorgen inte
      utgett den omkostnadsersättning som CC har rätt till är beklagligt och föranleder
      en översyn av de riktlinjer som finns för nämndens uppdragstagare. I föreliggande
      yttrande bifogas kopior på den kommunikation som finns i akter kopplat till
      aktuellt ärende. CC har haft flera skriftliga kontakter i ärendet. Bland handlingarna
      finns anmälan och yttrande till IVO daterad i juli 2017. I mars månad finns en
      skrivelse till CC då Individ- och familjeomsorgen via kommunens jurist svarar CC
      på frågor om ärendet. Undertecknad bilägger även denna korrespondens som ett
      underlag till JO:s utredning.
      Vad gäller förslaget om att ersätta CC för utebliven omkostnadsersättning har
      upprättats ett särskilt ärende.
CC kommenterade därefter remissvaret och kom även in med ytterligare
klagomål mot Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun.

I mars 2019 skickade biträdande juristen DD, uppgivet ombud för CC, ett e-
postmeddelande till JO där han upplyste om att CC och nämnden hade träffat en
överenskommelse om ersättning för placeringen av barnen.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
I sin anmälan, och i de kompletteringar som därefter har kommit in, har CC
riktat flera olika klagomål mot Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs
kommun. Det finns flera frågetecken kring hur nämnden hanterat CC:s samt
barnen AA:s och BB:s ärenden. Det är utifrån utredningen i ärendet inte möjligt
för mig att i detalj bedöma nämndens hantering. Jag har valt att rikta in min
                                                                  Dnr 4947-2017      Sid 4 (8)




granskning på det som jag uppfattar som huvudfrågorna i ärendet, nämligen
dels nämndens skyldighet att göra en s.k. familjehemsutredning och därefter
fatta beslut om var barnen stadigvarande ska placeras, dels nämndens hantering
av frågan om ersättning till CC för placeringen av barnen hos honom.

Det finns anledning för mig att inledningsvis redogöra kortfattat för
bestämmelserna om hur socialnämnden ska handlägga ärenden som rör
ensamkommande barn.

Socialnämndens ansvar för placering av ensamkommande barn
När ett ensamkommande barn kommer till Sverige ska Migrationsverket anvisa
en kommun som ska ordna boende för barnet. När Migrationsverket har anvisat
en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som
avses i 2 a kap. 1 § SoL. Detta framgår av 3 § lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl.

Socialnämnden ska vid sin handläggning av ett ärende som rör ett
ensamkommande barn tillämpa bestämmelserna i socialtjänstlagen om
utredning och placering m.m. Det följer av den s.k. normaliseringsprincipen
som innebär att samma regler ska gälla för alla barn som vistas i landet (se prop.
2005/06:46 s. 41). Från principen finns vissa undantag, men de har inte någon
betydelse i det här ärendet.

Socialnämnden ska, enligt 6 kap. 1 § SoL, se till att den som behöver vård eller
behöver bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem, ett hem för
vård eller boende (HVB-hem) eller ett stödboende för barn och unga i åldern
16–20 år (stödboende). Socialnämnden ansvarar för att den som genom
nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.

När nämnden ska placera ett barn ska nämnden, enligt 6 kap.
5 § SoL, i första hand överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller
annan närstående. Barnets bästa ska dock alltid enligt 1 kap. 2 § SoL vara
utgångspunkten när nämnden bestämmer om en placering. Ett beslut om att
placera barnet hos en anhörig eller annan närstående benämns ofta
nätverksplacering eller anhörigplacering. Det är dock i socialtjänstlagens
mening fortfarande fråga om en familjehemsplacering, men i dessa fall har
barnet, i stället för att placeras hos en ”främmande” familj, placerats i ett hem
som tillhör barnets krets av anhöriga eller någon annan närstående.

Utöver sådana familjehemsplaceringar som socialnämnden beslutar om
förekommer det att ett barn placeras av vårdnadshavaren i en familj. En sådan
placering brukar kallas för en privatplacering. I de fallen är det alltså inte
nämnden som beslutar om placeringen, men för att barnet ska få bo i familjen
måste socialnämnden lämna ett medgivande till boendet (6 kap. 6 § första
stycket SoL). En privatplacering är alltså inte någon placering i egentlig
mening, och det brukar därför inte utgå någon ersättning till familjehemmet från
socialnämnden.
                                                                  Dnr 4947-2017      Sid 5 (8)




Innan nämnden beslutar om en placering av ett barn i ett familjehem eller
lämnar ett medgivande till ett enskilt hem ska nämnden utreda hemmets
lämplighet. Detta framgår av 6 kap. 6 § SoL.

Socialnämnden ska enligt 6 kap. 6 b § SoL i samband med beslut om placering i
ett familjehem ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita som
familjehem.

Nämndens placeringsbeslut
Vid min genomgång av handlingarna i ärendet framgår det att Barn- och
utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun i sina kontakter med CC kallar
placeringen av AA och BB för flera olika saker, bl.a. använder nämnden uttryck
som anhörigplacering, familjehem, släktinghem, nätverkshem och anhörighem.
Detta ger intryck av att nämnden inte har riktigt klart för sig den rättsliga
innebörden av de olika begreppen. Jag kan konstatera att nämnden inte har
använt begreppen på ett konsekvent och riktigt sätt, vilket är bekymmersamt.

Oavsett vilka begrepp som nämnden använt för att beskriva CC:s uppdrag
framgår av beslutet om placering den 14 december 2015 att nämnden då
beslutade att bevilja barnen AA och BB bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL i form av
en tillfällig placering hos CC. Vidare framgår att besluten fattades i avvaktan på
att utredningen enligt 11 kap. 1 § SoL och familjehemsutredningen skulle
färdigställas.

Om ett barn vid ett enstaka tillfälle och under en kortare tid vårdas i en familj
som känner barnet väl sedan tidigare, t.ex. en nära anhörig, behöver man inte
utreda det hemmet på samma sätt som ett för barnet främmande hem. Om
socialnämnden har anledning att misstänka att det är olämpligt för barnet att
vistas i hemmet bör nämnden givetvis inte medverka till att barnet placeras där
utan att förhållandena först utreds och hemmet konstateras vara lämpligt (se
prop. 2006/07:129 s. 61 och s. 113).

CC är kusin med AA och BB. Barnen uttryckte en önskan om att få bo hos sin
kusin, och CC samtyckte till detta. Nämnden ansåg därför att det fanns
förutsättningar för att åtminstone tillfälligt placera barnen hos CC. I den delen
har jag inga synpunkter på nämndens handläggning.

Placeringsbesluten innebar som konstaterats ovan en tillfällig placering av
barnen hos CC. Barnen var dock placerade hos CC i mer än ett år, och inte
förrän i september 2016, dvs. först efter nio månader, fattade nämnden beslut
om att godkänna CC som familjehem åt AA och BB. Det måste ganska snart ha
stått klart för nämnden att AA och BB inte skulle komma att vistas hos CC
endast för en kortare tid. Nämnden borde därför, när det visade sig att
placeringen inte endast skulle komma att bli tillfällig, skyndsamt ha genomfört
en fullständig familjehemsutredning och därefter, utifrån vad utredningen
visade, ha fattat beslut om var AA och BB skulle placeras stadigvarande. Jag ser
                                                                    Dnr 4947-2017    Sid 6 (8)




allvarligt på det faktum att nämnden på detta sätt låtit barnen vara ”tillfälligt”
placerade hos CC i nio månader.

Skyldigheten för nämnden att utreda ett familjehems lämplighet har kommit till
för att skydda barnet. Bestämmelsen är grundläggande när det gäller
familjehemsvården. Jag kan inte godta att nämnden inledde en
familjehemsutredning först i april 2016. Den utredningen avslutades för övrigt
inte förrän i augusti samma år. En utredning borde ha genomförts tidigare och
snabbare än vad som blev fallet.

Jag kan alltså i denna del konstatera att barnen under en förhållandevis lång tid
var placerade i ett familjehem utan att familjehemmets lämplighet hade utretts
av socialnämnden. För dröjsmålet att genomföra en familjehemsutredning
förtjänar nämnden kritik. Vidare ska nämnden kritiseras för att barnen var
”tillfälligt” placerade hos CC under alltför lång tid innan beslut om
stadigvarande placering fattades i september 2016.

Kommunens hantering av frågan om ersättning till CC under den tid
barnen var tillfälligt placerade hos honom
Under tiden december 2015–september 2016 var barnen ”tillfälligt” placerade
hos CC. Som jag konstaterat ovan är detta en alltför lång tid för att den ska
kunna anses ha varit av tillfällig natur. Varken utredningen i ärendet eller
nämndens remissvar ger klara svar på frågan hur nämnden hanterat frågan om
ersättning för placeringen under den perioden, vilket är oroande.

Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket SoL ansvarar nämnden för att den som genom
nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. I
nämndens förpliktelse att tillhandahålla god vård ingår även enligt praxis ett
kostnadsansvar (se RÅ 1988 ref. 80 I och II samt HFD 2013 ref 17). Även vid
tillfälliga placeringar ansvarar alltså nämnden för att lösa frågan om ersättning
genom att träffa avtal med dem som nämnden placerat barnen hos. Det har
Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun inte gjort, och det har
drabbat CC och barnen AA och BB i form av knappa ekonomiska förhållanden,
vilket är allvarligt. För denna brist förtjänar nämnden kritik.

Kommunens hantering av frågan om ersättning till CC efter det att han
godkänts som familjehem åt barnen
Från det att nämnden familjehemsplacerade barnen hos CC i september 2016
har enligt 6 kap. 6 b § SoL nämnden varit skyldig att ingå avtal med CC (ett s.k.
familjehemsavtal). Det har nämnden inte gjort. Ett s.k. familjehemsavtal ska
tydligt reglera ansvarsfördelningen mellan nämnden och familjehemmet, t.ex.
deras respektive åtagande avseende barnets behov av stöd och hjälp. Ett sådant
avtal bör även innehålla uppgift om uppdragets omfattning, uppsägningstider
och ersättning (se prop. 2012/13:10 s. 129 f.).

CC:s anmälan till JO handlar i stor utsträckning om just själva
ersättningsfrågan. I denna del konstaterar jag att nämnden i sitt remissvar
                                                                  Dnr 4947-2017       Sid 7 (8)




medger att den inte betalat ut någon ersättning till CC men att nämnden då
avsåg att ersätta CC för utebliven ”omkostnadsersättning”. JO brukar som regel
vara försiktig med att uttala sig i rena sakfrågor och om de bedömningar som en
nämnd har gjort. Det som kommit fram i ärendet ger mig dock anledning att
uttala mig om nämndens skyldigheter enligt socialtjänstlagen när det gäller
ersättning till familjehem.

Vid familjehemsplacering gäller alltså att nämnden gentemot familjehemmet
svarar för uppkomna kostnader. Några bestämmelser som reglerar denna
ersättningsskyldighet finns inte. I stället tillämpas ordningen enligt 6 kap. 6 b §
SoL som bygger på att avtal träffas mellan berörd kommun och familjehemmet.
Ersättningen brukar delas upp i två delar, en omkostnadsdel och en arvodesdel.
Sveriges Kommuner och Landsting har utfärdat cirkulär med
rekommendationer och vägledning om ersättningsbelopp och därmed
sammanhängande frågor.

Hur nämnden närmare resonerade när det gällde ersättningen till CC efter det att
han godkändes som familjehem åt barnen är oklart, vilket i sig är oroväckande.
Enligt uppgift har nämnden och CC nyligen, i en civilrättslig tvist, träffat en
överenskommelse om ersättningen. Det saknas skäl för mig att gå in på
ersättningens storlek. Men jag vill däremot påminna nämnden om vikten av att
den träffar ett sådant avtal som avses i 6 kap. 6 b § SoL med ett familjehem. Om
ett avtal hade träffats med CC om placeringen av barnen skulle det sannolikt
inte ha uppkommit frågetecken rörande ersättningen till honom. Nämnden
förtjänar kritik för att den inte har träffat ett sådant avtal.

Avslutande synpunkter
Min granskning har visat på omfattande brister vad gäller Barn- och
utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommuns hantering av CC:s ärende och
barnen AA:s och BB:s familjehemsplacering hos honom. Placeringen av barnen
hos CC har pågått i mer än ett år, vilket innebär att det inte har rört sig om
någon tillfällig placering. Nämnden skulle därför ha genomfört en
familjehemsutredning tidigare och snabbare än vad som blev fallet och därefter
omgående ha fattat beslut om var barnen stadigvarande skulle placeras.
Nämnden skulle vidare under den ”tillfälliga” placeringen ha löst frågan om
ersättning till CC och den skulle dessutom, i samband med att barnen
familjehemsplacerades hos CC, ha träffat ett s.k. familjehemsavtal med honom.

Jag vill tillägga att JO för ett tag sedan genomförde en undersökning av några
socialnämnders handläggning av ärenden om ensamkommande barn (se JO
2017/18 s. 332). I beslutet kunde JO konstatera att det fanns betydande brister i
nämndernas handläggning av ärenden som rör den gruppen av barn och
ungdomar. Möjligen är bristerna i detta ärende ett uttryck för det som kom fram
i det ärendet, nämligen att socialnämnderna generellt under en tid hade svårt att
uppfylla sina uppgifter när det gäller de ensamkommande barnen.
                                                                 Dnr 4947-2017   Sid 8 (8)




Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.
