# Fråga bl.a. om en socialnämnd kan komma överens med vårdnadshavaren om att avvakta en tid med en utredning som rör en
framställning om att vård enligt LVU skall upphöra

JO 2004-11-26 dnr 4949-2003

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                      Sid
                                                                           2004-11-26          4949-2003               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om en socialnämnd kan komma överens med vårdnads-
                        havaren om att avvakta en tid med en utredning som rör en
                        framställning om att vård enligt LVU skall upphöra


                        I en anmälan jämte tilläggsskrivelser till JO framförde AA klagomål mot
                        Skarpnäcks stadsdelsnämnd i Stockholms kommun angående handläggningen av
                        ett ärende enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
                        (LVU) rörande AA:s dotter BB, född 1994. Klagomålen avsåg i huvudsak
                        kontaktpersonens närvaro och förhållningssätt vid BB:s umgänge med AA, att den
                        skrivelse angående bl.a. missnöje med det aktuella umgänget och begäran om
                        vårdens upphörande som han hade undertecknat den 5 maj 2003 hade överlämnats
                        till nämnden först den 24 november 2003 samt att AA och hans mor inte hade fått
                        lägga fram sina synpunkter vid nämndens sammanträde den 24 november 2003.
                        AA var vidare kritisk till det sätt på vilket han hade blivit bemött av en namngiven
                        tjänsteman och det sätt på vilket hans mor hade behandlats vid nämndens
                        sammanträde den 24 november 2003.

                        Skarpnäcks stadsdelsnämnd anmodades att inkomma med utredning och yttrande
                        över vad som hade framförts i anmälan samt yttra sig över huruvida nämnden hade
                        övervägt regleringen av vårdnadshavarens umgänge enligt 14 § tredje stycket
                        LVU. Nämnden, sociala delegationen, avgav som sitt svar ett tjänsteutlåtande
                        upprättat av socialsekreteraren CC vid Skarpnäcks stadsdelsförvaltning, Individ-
                        och familjeomsorg, Utredningsenheten för barn och ungdom. I utlåtandet anfördes i
                        huvudsak följande. (Bilagorna och hänvisningarna därtill är här utelämnade.)
                                  [– – –]

## Bakgrund

AA och DD har en gemensam dotter, BB född 1994. Dottern är sedan fyra veckors
                                  ålder omhändertagen enligt LVU på grund av föräldrarnas bristande förmåga att
                                  själva ta vård om henne. Föräldrarnas umgänge med BB har sedan augusti 1996
                                  hållits i närvaro av en kontaktperson, familjevårdsinspektör FF. [– – –]
                                  De umgängesplaner som upprättats har förelagts föräldrarna som undertecknat dessa
                                  förutom vid ett par tillfällen, hösten 1994 och i december 2000. Beslut om
                                  begränsning i föräldrarnas umgänge har då lagenligt fattats i stadsdelsnämnden och
                                  sedan övervägts i delegationen till dess överenskommelse nåtts.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                     Dnr 4949-2003    Sid 2 (4)




      Av beslutssammanställningen i senaste utredningen från oktober 2003, framgår att
      nämnden den 22 mars 2001 fattade beslut enl. LVU 14 § andra stycket p. 1. AA
      överklagade beslutet till länsrätten som i dom 2001-05-29, Ö7840-01, lämnade
      överklagandet utan bifall. Nämndens beslut övervägdes i delegationen 2001-05-28
      och 2001-07-16. Kammarrätten ändrade i sin dom 4043-01, 2001-08-31 till AA:s
      fördel och tillerkände honom ett umgänge med fyra timmar en gång per månad i
      närvaro av kontaktperson utsedd av socialtjänsten. AA samtyckte därefter till den
      justerade umgängesplanen i september 2001.
      I maj 2003 inkom AA med ett par skrivelser där han yrkade om LVU-vårdens
      upphörande och att vården i familjehemmet skall fortsätta enligt socialtjänstlagen.
      Han riktade även kritik och krav mot hur umgänget fungerade men stod fast vid
      umgängesplanen. Som framgår av den under hösten 2003 företagna utredningen
      finner förvaltningen och stadsdelsnämnden inte skäl att bifalla AA:s begäran.
      Nämnden har inte heller funnit anledning att besluta om någon särskild begränsning
      i föräldrarnas umgänge som fungerar enligt den upprättade och av föräldrarna
      undertecknade umgängesplanen. I grunden för denna kvarstår därtill Kammarrättens
      dom 2001-08-3l.
      [– – –]
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 26 november 2004 anförde JO André följande.

Handläggningen av begäran om att vården av BB enligt LVU skulle
upphöra m.m.
En socialnämnd skall noga följa den vård som ges barn och ungdomar med stöd av
LVU. När den unge har beretts vård enligt 2 § LVU skall nämnden enligt 13 §
andra stycket LVU minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt LVU
fortfarande behövs. Det ankommer därvid på den tjänsteman vid förvaltningen som
handlägger ärendet att till nämnden anmäla hur vården bedrivits och hur den unges
och föräldrarnas förhållanden utvecklar sig. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
frågorna om föräldrarnas inställning till fortsatt vård i familjehemmet. Avsikten är
inte att handläggarens anmälan till nämnden skall leda fram till ett formellt beslut.
Det är först om nämnden finner anledning att ifrågasätta behovet av fortsatt vård
som en prövning i nämnden skall ske. Nämnden skall därvid ta initiativ till att en
utredning görs. Finner nämnden däremot att anmälan om vården inte ger anledning
till någon åtgärd av nämnden, kan anmälan läggas till handlingarna utan att
nämnden fattar något beslut rörande vården.

Närmare bestämmelser om nämndens skyldighet att inleda en utredning finns i 11
kap. socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Där stadgas bl.a. att nämnden utan
dröjsmål skall inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har
kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

Av 33 § LVU följer att mål och ärenden enligt LVU skall handläggas skyndsamt.

Den 22 april 2003 övervägde nämnden BB:s vårdbehov och fann att vård enligt
LVU fortfarande behövdes. I en skrivelse – daterad den 24 april 2003 men
undertecknad av AA den 5 maj 2003 – begärde AA att vården enligt LVU av BB
skulle upphöra och övergå till vård enligt SoL och att umgänge skulle ske utan
                                                                  Dnr 4949-2003   Sid 3 (4)




närvaro av kontaktperson – jag återkommer till den senare frågan nedan. Nämnden
behandlade frågan om behovet av vård enligt LVU vid ett sammanträde den 24
november 2003. AA och hans mor närvarade vid sammanträdet och gavs tillfälle
att yttra sig. Nämnden hade vidare tillgång till en utredning som hade slutförts den
30 oktober 2003. Enligt den utredningen hölls den 4 juni 2003 ett ”klargörande
möte” mellan företrädare för socialtjänsten och AA, BB:s mor, BB:s morfar och
kontaktmannen. Mötet utmynnade i att AA kom överens med företrädarna för
socialtjänsten om att hans yrkande om att vården enligt LVU skulle upphöra
”kunde komma upp först efter sommaren”.

Det kan ifrågasättas om utredningen – såvitt här är i fråga – har bedrivits med
erforderlig skyndsamhet. Det kan också diskuteras om det var lämpligt – mot
bakgrund av att det var fråga om en tvångsåtgärds bestånd och att det finns regler
för handläggningen av sådana ärenden – att ”komma överens” med AA om när
hans framställan skulle prövas av nämnden. Det finns en uppenbar risk för att den
enskilde i en sådan situation känner sig tvingad att gå med på att en prövning sker
först i ett senare skede och att skyndsamhetskravet därmed sätts ur spel. När det
gäller bedömningen av tidsutdräkten framkommer det av utredningen från den 30
oktober 2003 att behov har funnits av att klargöra särskilt AA:s inställning i flera
avseenden. Vården hade dock övervägts endast kort tid innan ansökan inkom och
förhållandena måste ha varit kända för nämnden. Den tid om cirka sex månader
som åtgått före nämndens prövning synes därför alltför lång.

I utredningen den 30 oktober 2003 saknas uppgifter om att vården av BB har
övervägts efter den 22 april 2003. Nämnden borde enligt 13 § andra stycket LVU
ha övervägt vården inom sex månader, dvs. senast den 22 oktober 2003. Orsaken
till att handläggarna inte anmälde saken till nämnden för ett sådant övervägande
torde ha varit att det pågick en utredning om att vården fortsättningsvis skulle
bedrivas på frivillig grund med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Detta
förhållande har dock inte befriat nämnden från dess skyldighet att överväga vården.
Handläggarna skulle således ha rapporterat ärendet till nämnden varvid de
självfallet skulle ha upplyst om att en utredning pågick.

Regleringen av BB:s umgänge med AA – närvaro av kontaktperson
Enligt 14 § LVU (i dess lydelse från och med den 1 juli 2003, den nya lydelsen
innebär emellertid inte någon förändring i sakligt hänseende vad gäller
vårdnadshavare) har socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge
med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, får socialnämnden bl.a. besluta
hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med förälder som har
umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal skall
utövas. Socialnämnden skall minst en gång var tredje månad överväga om ett
sådant beslut fortfarande behövs.

Det får ofta anses ingå som ett normalt led i vården av barnet att ge vissa
föreskrifter om besök. Frågan om huruvida ett formellt beslut med stöd av 14 §
                                                                 Dnr 4949-2003    Sid 4 (4)




LVU skall fattas får bedömas bl.a. med hänsyn till hur långtgående inskränkningar
som är aktuella.

Kammarrätten i Stockholm beslutade genom dom den 31 augusti 2001 att umgänge
mellan BB och AA skulle utövas på visst sätt, bl.a. att det skulle ske tillsammans
med en av Skarpnäcks stadsdelsnämnd särskilt utsedd person. Nämnden upprättade
den 24 februari 2003 en umgängesplan i enlighet med kammarrättens dom. Planen
undertecknades av AA tre dagar senare. AA framställde, som ovan anförts, i en
skrivelse som undertecknades av honom den 5 maj 2003 bl.a. en begäran om att
umgänge skulle ske utan närvaro av kontaktperson. Enligt den ovan omnämnda
utredningen daterad den 30 oktober 2003, antecknades vid det så kallade
”klargörande” mötet den 4 juni 2003 att båda föräldrarna ”bekräftade” att
”[U]mgänget skall fortsätta enligt planen de undertecknat”.

Enligt remissvaret har umgänget fungerat enligt den av föräldrarna undertecknade
umgängesplanen och nämnden har inte haft anledning att besluta om någon
särskild begränsning av umgänget. Mot bakgrund av vad som har framkommit
saknar jag skäl att vidare uppehålla mig vid denna fråga.

Övrigt
När det gäller tjänstemäns bemötande vill jag anföra följande. Det ligger i sakens
natur att en tjänsteman vid en myndighet skall uppträda oklanderligt mot
allmänheten. Kränkande eller diskriminerande beteende kan naturligtvis inte
accepteras. Det som AA har anfört föranleder emellertid inte något ingripande från
min sida. Jag förutsätter därvid att tjänstemännen vid socialtjänsten och i nämnden
väl känner till hur de skall uppträda i kontakterna med de personer som berörs av
ett ärende.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande.
