# En undersökning av några socialnämnders handläggning av överklaganden och verkställighet av domar i ärenden om försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (2001:453)

JO 2016-03-31 dnr 4975-2015

## Beslut

BESLUT
                                                                Datum            Dnr                   Sid
                                                                2016-03-31       4975-2015           1 (17)
Stf justitieombudsmannen                                                         4976-2015
Hans Ragnemalm




                        En undersökning av några socialnämnders handläggning
                        av överklaganden och verkställighet av domar i ärenden
                        om försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (2001:453)




 Riksdagens ombudsmän                E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                           Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                    Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4      Fax:           08-21 65 58                          www.jo.se
                                                         Dnr 4976-2015   Sid 2 (17)




Innehållsförteckning

  1. Initiativet
  2. Genomförandet
  3. Allmänt om handläggningen av ett ärende om
     försörjningsstöd
  4. Handläggning av överklaganden
     4.1 Allmänna iakttagelser
     4.2 Dokumentation och ordning
     4.3 Överklagandeärende
     4.4 Rättidsprövning
     4.5 Omprövning
     4.6 Överlämnande av överklagande
     4.7 Nytt beslut när ärendet är föremål för domstolens prövning
  5. Verkställighet av domar
     5.1 Beslut om bistånd gäller omedelbart
     5.2 Domstolen bifaller den enskildes överklagande
     5.3 Domstolen upphäver socialnämndens beslut och återförvisar
     ärendet för ny prövning
     5.4 Begäran om inhibition
  6. Sammanfattning
                                                                Dnr 4976-2015   Sid 3 (17)




1. Initiativet

I tillsynen över socialtjänsten gjorde JO vissa iakttagelser som rörde hand-
läggningen av ärenden om ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd). Det fanns
frågetecken när det gällde både socialnämndernas handläggning av över-
klaganden och nämndernas verkställighet av domar när en
förvaltningsdomstol har ändrat nämnden beslut.

Eftersom det är svårt att utifrån enskilda klagomålsärenden avgöra om
problemen som noterades är mer allmänt förekommande ansåg JO att det
fanns skäl att göra en fördjupad undersökning. JO Wiklund beslutade att
under hösten 2015 genomföra ett antal inspektioner med fokus på dessa
frågor. De samlade iakttagelserna skulle behandlas inom ramen för två
separata ärenden. Det ena ärendet (dnr 4975-2015) inriktas på
socialnämndernas handläggning av överklaganden. Det andra ärendet (dnr
4976-2015) inriktas på socialnämndernas verkställighet av domar när en
domstol har ändrat nämndens beslut.



2. Genomförandet

Under hösten 2015 inspekterade JO fem socialförvaltningar:

    -   Enheten för ekonomiskt bistånd vid Skärholmens Stadsdelsnämnd i
        Stockholms kommun, den 16-17 september 2015 (dnr 4977-2015).

    -   Vuxenenheten, Kommunstyrelsen i Tierps kommun, den 30
        september 2015 (5432-2015).

    -   Avdelningen stöd till vuxna vid Socialnämnden i Håbo kommun,
        den 1 oktober 2015 (5364-2015).

    -   Socialkontor ekonomi vid Individ- och familjenämnden i Västerås
        kommun, den 21 oktober 2015 (5736-2015).

    -   Vuxenenheten, Social omsorg, vid Socialnämnden i Nyköpings
        kommun, den 26 oktober 2015 (5601-2015).

Vid granskningen undersöktes sammanlagt ca 190 akter i ärenden där den
sökande hade överklagat ett beslut om ekonomiskt bistånd och förvaltnings-
rätten hade prövat överklagandet mellan den 25 augusti 2013 och den 25
augusti 2015. I första hand valdes de ärenden ut där förvaltningsrätten helt
eller delvis hade ändrat nämndens beslut.
                                                                  Dnr 4976-2015   Sid 4 (17)




3. Allmänt om handläggningen av ett ärende om
försörjningsstöd

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på
annat sätt har enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:452), SoL, rätt till
bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt.
Insatser enligt SoL bygger på frivillighet från den enskildes sida. Bistånd
kan därför i princip bara utgå om den enskilde har ansökt om hjälpen eller
samtyckt till ett erbjudande om bistånd.

En enskild som är i behov av bistånd till sin försörjning (försörjningsstöd)
kan ansöka om försörjningsstöd hos socialnämnden. Socialtjänstlagen ställer
inte upp något krav på att en ansökan måste vara skriftlig, utan det går även
att göra en muntlig ansökan. När den enskilde har gjort en ansökan ska
nämnden inleda en utredning i saken utan dröjsmål (11 kap. 1 § SoL). En
utgångspunkt för nämndens utredning är att den ska bygga på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Syftet med utredningen är att
få fram underlag för bedömningen av den sökandens behov av bistånd.

## Utredning

Utredningen får inte bli mer omfattande än vad som är nödvändigt för
prövningen i det enskilda fallet.

Vid prövningen av en ansökan om försörjningsstöd ska socialnämnden ta
ställning till om den enskilde är i behov av stöd och hjälp och om behovet
kan tillgodoses på något annat sätt än genom bistånd. För att kunna göra en
sådan prövning måste socialnämnden i sin utredning skaffa sig en
helhetsbild av den enskildes förhållanden. Vilka utredningsåtgärder som
behöver vidtas och hur de uppgifter som behövs ska tas in bör bestämmas i
samråd mellan handläggaren och den sökande. Uppgifterna ska i första hand
komma från den enskilde själv
(se bl.a. Socialstyrelsens handbok – Ekonomiskt bistånd, JO 2013/14 s. 420,
dnr 2816-2011, och JO:s beslut den 5 oktober 2015, dnr 1561-2014).

Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, ska ett ärende där någon enskild
är part handläggas så snabbt, enkelt och billigt som möjligt utan att
säkerheten eftersätts. Varken i förvaltningslagen eller socialtjänstlagen finns
några närmare regler inom vilken tid ett beslut i ett ärende ska fattas. Det
ligger i sakens natur att en ansökan om bistånd ska handläggas skyndsamt,
särskilt om det är frågan om försörjningsstöd (bistånd till mat, hyra, kläder
m.m.). Det går dock inte att slå fast någon specifik tidsgräns inom vilken ett
ärende bör avgöras.

Varje ny ansökan om ekonomiskt bistånd initierar ett ärende som
socialnämnden måste behandla och ta ställning till. Det spelar t.ex. ingen roll
om den enskilde har ansökt om samma sak tidigare (se bl.a. JO 2009/10 s.
324, dnr 2392-2007). Myndigheten har alltid en skyldighet att pröva en
                                                                  Dnr 4976-2015    Sid 5 (17)




framställning från den enskilde. Den enskildes ansökan ska avgöras genom
ett beslut. Det framgår av 11 kap. 5 § SoL att alla beslut ska dokumenteras.

Det finns inga särskilda bestämmelser i socialtjänstlagen om hur ett beslut
ska vara utformat. Förvaltningslagen innehåller få regler om utformningen
av förvaltningsmyndigheters beslut. Myndigheter ska enligt lagen sträva
efter att uttrycka sig lättbegripligt (7 § FL) och de ska i många fall motivera
sina beslut (20 § FL). Det är viktigt att ett beslut är tydligt. Av beslutet bör
det framgå vad den enskilde har ansökt om, vad han eller hon har beviljats
och om beslutet helt eller delvis har gått den sökande emot. Den enskilde ska
också få information om hur han eller hon ska göra för att överklaga beslutet
om beslutet har gått den enskilde emot (21 § andra stycket FL).



4. Handläggning av överklaganden

4.1 Allmänna iakttagelser
Det samlade intryck som jag har fått av de genomförda undersökningarna är
att handläggningen överlag har skett på ett omsorgsfullt sätt och att det inte
har förekommit några påtagliga generella brister.

Som förklaring till vissa av bristerna, främst olika typer av dröjsmål i
handläggningen, har angetts att handläggarna har en ansträngd arbets-
situation. Jag är väl medveten om att handläggarna ofta arbetar under stor
press. Även om många brister beror på den ansträngda arbetssituationen kan
en sådan förklaring inte godtas som ursäkt för att den enskildes ärende inte
handläggs ”så enkelt och snabbt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”
(7 § FL). Den enskilde individen som vänder sig till socialtjänsten med t.ex.
en ansökan om bistånd befinner sig i en utsatt situation och myndighetens
uppgift är att handlägga varje ärende på ett sätt som är förenligt med
bestämmelserna i socialtjänstlagen och förvaltningslagen. Ansvaret för att
det finns förutsättningar för förvaltningen att handlägga ärenden på ett
korrekt sätt ligger i första hand hos respektive socialnämnd. Det är viktigt att
det finns en god struktur och tydliga rutiner vid förvaltningarna och att
handläggarna får det stöd och den kompetensutveckling som de behöver för
att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

4.2 Dokumentation och ordning
Det finns ett allmänt krav på en god dokumentation när det gäller
myndigheters handläggning av ärenden som rör enskilda.
Dokumentationskravet tillgodoser olika syften. Ett allmänt syfte är
naturligtvis att tillgodose den enskildes rättssäkerhet och den enskildes
intresse av att få en insats av god kvalitet. Dokumentationsskyldigheten och
den omständigheten att den enskilde har rätt till insyn i ärenden som rör
                                                                  Dnr 4976-2015   Sid 6 (17)




myndighetsutövning stärker den enskildes skydd mot en felaktig eller
bristfällig myndighetsutövning. Varje tjänsteman har ett ansvar för att de
anteckningar som förs i ett ärende är riktiga. Dokumentationen ska vidare
säkerställa ärendets handläggning om den ordinarie handläggaren är
frånvarande av någon anledning. Dokumentationen påverkar även
möjligheten till granskning av ärendets handläggning i efterhand. (Se t.ex.
prop. 2004/05:39 s. 19.)

När det gäller möjligheten att på ett bra sätt kunna genomföra en granskning
är en viktig del akternas struktur och ordning. Samtliga förvaltningar hade
”blandade akter”, dvs. delar av akten fanns i elektronisk form och andra
delar i pappersform. Strukturen i akterna varierade och det var inte alltid
enkelt att följa ett ärendes gång. Ibland var det svårt att hitta
förvaltningsrättens domar i akten, och i journalanteckningarna var det ibland
svårt att läsa ut när domen hade kommit in till förvaltningen. I Håbo t.ex.
registrerades domarna under rubriken ”Beslut om bistånd”, vilket är direkt
missvisande. Det hade varit lämpligare att som rubrik ange t.ex. ”dom från
förvaltningsrätten”.

4.3 Överklagandeärende
Ett sätt att dokumentera överklaganden som kommer in till en förvaltning
och de handläggningsåtgärder som vidtas i samband med överklagandet är
att, som två av förvaltningarna gjorde, öppna ett nytt ”överklagandeärende”
när den enskilde överklagar ett beslut från nämnden. I det ärendet
dokumenteras de åtgärder som vidtas av förvaltningen till dess att
domstolens dom med anledning av överklagandet kommer in till
förvaltningen. Därefter avslutas ärendet. Om domstolen förordnar om t.ex.
vidare utredning eller upphäver förvaltningens beslut dokumenteras dessa
handläggningsåtgärder i det ursprungliga ärendet om försörjningsstöd.

Genom en sådan hantering var det mycket enkelt att följa förvaltningens
handläggning i samband med den enskildes överklagande. Det framgick
tydligt i journalen vilka beslut som hade överklagats och det var enkelt att se
vilka åtgärder som förvaltningen hade vidtagit med anledning av
överklagandet.

4.4 Rättidsprövning
Om den enskilde är missnöjd med nämndens beslut om ekonomiskt bistånd
kan han eller hon överklaga beslutet. Ett överklagande ska ges in till
nämnden inom tre veckor från den dag då den klagande fick del av beslutet.
(23 § FL) Nämnden ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid (s.k.
rättidsprövning). Om skrivelsen har kommit in för sent ska nämnden enligt
huvudregeln i 24 § första stycket FL avvisa den. Beslutet kan tecknas på
skrivelsen eller sättas upp som ett beslut i en särskild handling. Oavsett på
vilket sätt det görs ska den klagande underrättas om beslutet och få en
överklagandehänvisning.
                                                                 Dnr 4976-2015   Sid 7 (17)




I alla ärenden som granskades har myndigheterna prövat och dokumenterat
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Det momentet i handläggningen
förefaller rent generellt fungera mycket väl. Endast i ett fåtal ärenden
noterades att nämnden bedömde att överklagandet hade kommit in för sent. I
nästan alla de fallen fattade myndigheten ett formellt avvisningsbeslut. I ett
ärende gjordes det endast en notering om att överklagandet inte hade kommit
in i rätt tid. Nämnden skulle i det fallet ha fattat ett beslut i saken.

Den prövning som den beslutande nämnden ska göra i samband med ett
överklagande är alltså enbart om överklagandet har kommit in i rätt tid eller
inte. Det finns dock andra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att
ett överklagande ska kunna tas upp till prövning, t.ex. den som klagar är part
i ärendet. Vidare kan det finnas brister i ett överklagande som måste
avhjälpas innan domstolen kan avgöra sakfrågan. Dessa frågor är dock inte
något som nämnden ska ta ställning till utan det är frågor som domstolen ska
bedöma (se t.ex. JO 1998/99 s. 436, dnr 160-1997).

Ibland är det inte helt enkelt att avgöra om en skrivelse som kommer in till
en förvaltning är ett överklagande eller inte. JO har tidigare uttalat att det
brukar vara tillräckligt att en part får anses begära en annan utgång än den
som beslutet innehåller för att skriften ska uppfattas som en klagoskrift. Om
det finns någon tveksamhet om skriftens egentliga syfte bör
beslutsmyndigheten, innan skriften överlämnas till domstolen, dock
underrätta klaganden om åtgärden
(se JO 1999/00 s. 188, dnr 1790-1998). För att den enskilde inte ska fråntas
sin rätt att få sin sak prövad av domstol bör den beslutande myndigheten
vara generös i sin tolkning av om en skrivelse är ett överklagande eller inte.
Det ankommer sedan på domstolen att avgöra om det finns några brister i
skrivelsen.

Vid granskningen uppmärksammades ett ärende där handläggaren ansåg att
den enskildes överklagande var ofullständigt. Handläggaren skrev då ett brev
till den enskilde och informerade om hur överklagandet behövde förtydligas.
Handläggaren uppmanade därefter den enskilde att skriva ett nytt
överklagande och skicka det till förvaltningen så snart som möjligt. I det här
fallet framgick det dock av akten att förvaltningen inte väntade in någon
komplettering från den enskilde utan lämnade över överklagandet till
förvaltningsrätten. Den enskilde drabbades alltså inte negativt av
handläggarens brev. Jag vill återigen framhålla att socialförvaltningen inte
ska ta ställning till om överklagandet behöver kompletteras utan det
ankommer på domstolen att avgöra om överklagandet innehåller några
brister. Handläggarens hantering, även om den skedde av välvilja gentemot
den enskilde, var alltså inte korrekt.
                                                                   Dnr 4976-2015    Sid 8 (17)




4.5 Omprövning
En myndighet ska ändra ett beslut som den har meddelat som första instans,
om beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av
någon annan anledning, och om beslutet kan ändras snabbt och enkelt och
utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller även
om beslutet överklagas, om inte klaganden begär att beslutet tills vidare inte
ska gälla
(27 § FL).

Genom att ompröva och ändra uppenbart felaktiga beslut undgår man den
fördröjning av handläggningen som en prövning i högre instans alltid medför
och förfarandet är också mindre kostsamt. Bestämmelsen om omprövning tar
sikte på helt klara fall och ska endast tillämpas om omprövningen kan ske
direkt utan någon tidskrävande utredning och prövningen inte drabbar någon
enskild part. Det är alltså snarast fråga om en undantagsregel.

Syftet med bestämmelsen om omprövning är således inte att
beslutsmyndigheten på nytt ska göra en ingående granskning av ärendet. Vid
ett överklagande räcker det som regel att myndigheten läser igenom
klagandens skrivelse och det överklagade beslutet. I allmänhet är det bara
om genomläsningen visar att utgången med största sannolikhet bör vara en
annan som myndigheten behöver granska ärendet närmare. Det finns alltså
inte någon skyldighet att göra en ny grundlig prövning av varje ärende där
beslutet överklagats (prop. 1985/86:80 s. 78 f). Skälet till det är bl.a. att ett
överklagande inte ska riskera att bli liggande hos myndigheten i avvaktan på
en ny fullständig omprövning.

En vanlig situation som kan leda till att ett beslut omprövas har JO behandlat
i ett tidigare ärende (JO 2004/05 s. 282, dnr. 1475-2003 ). En socialnämnd
hade avslagit en ansökan om försörjningsstöd på grund av att den enskilde
inte hade kommit in med begärda handlingar. När handlingarna kort därefter
kom in borde nämnden enligt JO ha tagit ställning till om beslutet skulle
omprövas. JO kritiserade nämnden för att den dröjde med att göra detta.

I de ärendeslag som nu granskades noterades inte några beslut där
förvaltningen efter omprövning hade ändrat sitt beslut helt till den enskildes
fördel. Jag vill framhålla att om en sådan ändring görs faller den enskildes
överklagande (28 § FL). Vid granskningen noterades däremot flera ärenden
där förvaltningen efter omprövning ändrade en del av beslutet till den
enskildes fördel. I dessa ärenden överlämnades sedan resterande del av
överklagandet till förvaltningsrätten.

Nämndens ställningstagande till omprövningen ska ske direkt efter det att
överklagandet har kommit in till myndigheten. En myndighet bör ta ställning
till om beslutet ska omprövas innan rättidsprövningen görs. Anledningen till
det är just att ett överklagande förfaller om myndigheten kommer fram till
att ett beslut ska omprövas till den klagandes fördel. Myndighetens
                                                                    Dnr 4976-2015   Sid 9 (17)




ställningstagande till om beslutet ska omprövas får inte fördröja
handläggningen av överklagandet.

Överlag hanterades omprövningarna i de granskade ärendena skyndsamt och
det noterades endast ett fåtal fall där omprövningen drog ut på tiden.

Vid en förvaltning använde sig myndigheten av en standardformulering som
skäl för att inte ompröva ett beslut, nämligen att ”inget nytt har tillkommit i
ärendet som föranleder ändring av tidigare beslut”. Av den tillämpliga
bestämmelsen, 27 § FL, framgår att en myndighet ska ändra ett beslut som är
uppenbart oriktigt ”på grund av nya omständigheter eller av någon annan
anledning”. Den formulering som användes i det här fallet var alltså inte
korrekt och ger ett intryck av att förvaltningen kontrollerat endast om det
åberopats någon ny omständighet i sak men inte har tagit ställning till om
det har funnits något annat skäl som kan leda till att beslutet framstår som
uppenbart oriktigt och därför borde ändras.

4.6 Överlämnande av överklagande
Tiden
Om överklagandet inte avvisas ska beslutsmyndigheten lämna över över-
klagandet och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som ska pröva
överklagandet (25 § FL). Det anges inte i FL inom vilken tid besluts-
myndigheten ska överlämna överklagandet. Det ligger i sakens natur att
överlämnandet måste ske utan dröjsmål. Det allmänna kravet i 7 § FL på
skyndsamhet gäller även här. JO har vid flera tillfällen uttalat att
överlämnandet i normalfallet bör ske inom en vecka och har kritiserat
myndigheter som har dröjt för länge med att lämna över överklagandet (se
t.ex. JO 2014/15 s. 435, dnr 6620-2012, och JO:s beslut den 26 oktober
2011, dnr 889-2011).

Förvaltningarna var väl medvetna om att ett överlämnande till
förvaltningsrätten ska ske utan dröjsmål och överlag gjordes detta med
skyndsamhet. Vid granskningen noterades dock att det i några fall dröjde så
länge som drygt fyra veckor innan myndigheten överlämnade överklagandet
till förvaltningsrätten. Det är givetvis inte acceptabelt. De arbetsmoment som
en myndighet ska vidta när ett överklagande kommer in är inte särskilt
komplicerade eller tidskrävande och varje myndighet måste ha välfungerade
rutiner så att ett överklagande alltid hanteras med den skyndsamhet som
krävs.

Överlämnandeskrivelse
De förvaltningar som inspekterades använde sig av en särskild skrivelse som
skickades till förvaltningsrätten tillsammans med överklagandet och övriga
handlingar i akten. Förvaltningarnas skrivelser var utformade på olika sätt
men innehöll i stort sett samma information. De flesta skrivelse var tydliga
                                                                 Dnr 4976-2015   Sid 10 (17)




och innehöll relevant information om ärendet. Viktiga uppgifter som alltid
bör finnas med i skrivelsen till förvaltningsrätten är information om:

       det överklagade beslutet (datum för beslutet)

       vem som är klagande

       överklagandet har kommit in i rätt tid

       ställningstagande till eventuell omprövning

       vilka bilagor som bifogas

Utöver att ange dessa uppgifter förekom det att någon förvaltning i korthet
redogjorde för sakfrågan och någon som yttrade sig över överklagandet. Jag
vill här peka på att det inte finns någon skyldighet för den beslutande
myndigheten att upprätta ett eget yttrande i samband med att ett
överklagande lämnas till domstolen. Det kan ibland vara en fördel om
myndigheten bifogar ett eget yttrande, men arbetet med att upprätta ett
sådant får inte fördröja överlämnandet av överklagandet till domstolen. Om
den beslutande myndigheten vill avge ett yttrande till domstolen, men inte
har möjlighet att göra det med sådan skyndsamhet som krävs, kan
myndigheten t.ex. i samband med överlämnandet meddela domstolen sin
avsikt att komma in med ett eget yttrande. Det blir sedan en fråga för
domstolen att, om domstolen anser det nödvändigt, fastställa en tid då
beslutsmyndighetens yttrande ska ha kommit in till domstolen (se t.ex. JO
2003/04 s. 179, dnr 2567-2001).

Handlingar som ska bifogas
Myndigheten ska överlämna alla handlingar i ärendet till förvaltningsrätten.
Vid granskningen noterades att detta ibland förbisågs och förvaltningsrätten
var då tvungen att begära in handlingarna från förvaltningen. Det är
naturligtvis viktigt att allt material i ärendet överlämnas så att
handläggningen i domstol inte drar ut på tiden av den anledningen.

4.7 Nytt beslut när ärendet är föremål för domstolens prövning
En fråga som aktualiseras i samband med ett överklagande är om
beslutsmyndigheten kan återkalla eller ändra sitt beslut efter det att
överklagandet har vidarebefordrats till domstolen. Samma fråga skulle då
kunna bli föremål för behandling i två olika instanser samtidigt, s.k.
litispendens. Problemet kan bara uppstå om det aktuella beslutet saknar
negativ rättskraft (beslutet är orubbligt). En myndighets avslagsbeslut saknar
negativ rättskraft vilket innebär att en sökande kan återkomma med en ny
framställning i samma sak som bifalls av myndigheten utan hänsyn till det
tidigare avslagsbeslutet.

När det gäller frågan om myndigheten kan ändra sitt ursprungliga beslut trots
att saken är föremål för domstolens prövning är huvudregeln att
                                                                 Dnr 4976-2015    Sid 11 (17)




myndigheten inte får ompröva sitt beslut. Den beslutande myndigheten skiljs
från vidare befattning med ärendet och prövningen övertas i stället av
domstolen. Det måste i princip anses olämpligt om samma fråga skulle
kunna handläggas parallellt i bägge instanserna med risk för olika utgångar.
Om beslutsmyndigheten skulle kunna ompröva sitt beslut även efter att det
har överklagats finns också en risk för att myndigheten först i samband med
ett överklagande underkastar saken en seriös behandling (se JO 1972 s. 293).
Det kan dock inte bortses från att det kan finnas beaktansvärda skäl som talar
för en omprövningsmöjlighet även i en litispendenssituation. Om ett beslut
från början uppenbarligen var oriktigt är det en fördel för den enskilde om
beslutsmyndigheten kan korrigera det omedelbart när felet upptäcks. Det kan
också vara angeläget med en snabb ändring till den enskildes förmån om det
har kommit fram nya omständigheter.

I ett beslut som rörde försäkringskassan behandlade JO frågan om
litispendens (JO 2010/11 s. 458, dnr 4257-2007). Försäkringskassan hade
fattat ett nytt beslut om sjukersättning trots att frågan om ersättningen var
föremål för prövning i länsrätten. JO uttalade att det är angeläget att den som
ansöker om förmånen och uppfyller kraven för en sådan ersättning så snabbt
och enkelt som möjligt kan få sin ansökan prövad och godkänd.
Försäkringskassan måste därför göra en ny bedömning av en ny ansökan
oavsett om ett tidigare avslagsbeslut har överklagats till domstol. Om
försäkringskassan då anser att den sökande uppfyller kraven för
sjukersättning bör kassan vara oförhindrad att bifalla den nya ansökan. JO
uttalade alltså ingen kritik mot myndigheten för att den prövade och biföll en
ansökan om sjukersättning. Däremot borde myndigheten ha meddelat
länsrätten vilka åtgärder den hade vidtagit. Samma resonemang som ovan
bör kunna tillämpas när det gäller ansökningar om ekonomiskt bistånd.

Vid inspektionerna noterades ett fåtal exempel på att myndigheten omprövat
sitt avslagsbeslut sedan den enskilde överklagat beslutet till
förvaltningsrätten:

I Håbo kommun noterades två ärenden där nämnden, sedan den enskilde
hade överklagat nämndes beslut, meddelade nya beslut. I det ena fallet hade
den enskilde kommit in med ett nytt läkarintyg till nämnden. Nämnden
bedömde att intyget styrkte den enskildes arbetsoförmåga och att han därför
var berättigad till försörjningsstöd. Nämnden dröjde sedan med att underrätta
förvaltningsrätten om det nya beslutet, vilket borde ha skett omgående.

I det andra fallet kom nämnden först fram till att det inte fanns skäl att
ompröva sitt beslut efter det att den enskilde hade överklagat det. Drygt en
och en halv månad senare fattade nämnden dock ett omprövningsbeslut till
fördel för den enskilde och beviljade honom viss ersättning. Det framgick
inte av dokumentationen att nämnden informerade förvaltningsrätten om det
nya beslutet. Förvaltningsrätten biföll senare den enskildes överklagande på
                                                                 Dnr 4976-2015   Sid 12 (17)




så sätt att den enskilde förklarades ha rätt till ekonomiskt bistånd med ett
visst belopp. Detta belopp var lägre än det som nämnden tidigare hade
beslutat om. Nämnden kom slutligen fram till att förvaltningsrättens dom
skulle verkställas. Detta tycks ha inneburit att den enskilde fick ersättning
för samma sak två gånger. Det är svårbegripligt hur nämnden kunnat komma
fram till den bedömningen. Exemplet visar hur viktigt det är att
socialförvaltningen omedelbart meddelar förvaltningsrätten om det nya
beslutet så att det inte fattas två parallella beslut i samma sak.

I ett ärende som prövades av Västerås kommun, som rörde bistånd till
hyreskostnad, överklagade den enskilde nämndens beslut. I yttrandet till
förvaltningsrätten uppgav nämnden att det inte fanns skäl att ompröva
beslutet men att en viss del av hyreskostnaden kunde godtas som skälig.
Sedan överklagandet hade överlämnats till domstolen beslutade nämnden att
ompröva sitt beslut och beviljade bistånd till en del av hyreskostnaden. Det
framgick inte av dokumentationen att förvaltningen underrättat
förvaltningsrätten om detta. Förvaltningsrätten avgjorde målet efter ca sex
månader och biföll överklagandet på så sätt att rätten beviljade bistånd med
det belopp som nämnden hade ansett vara skälig hyreskostnad. Eftersom
nämnden redan hade betalat ut det belopp som förvaltningsrätten hade
förordnat ”verkställdes” inte domstolens dom. Även detta exempel visar
vikten av att socialnämnden informerar förvaltningsrätten. Det är givetvis
inte tillfredsställande att en process pågår i onödan vid domstolen.



5. Verkställighet av domar

5.1 Beslut om bistånd gäller omedelbart
Det framgår av 16 kap. 3 § andra stycket SoL att ett beslut om bistånd enligt
4 kap. 1 § samma lag gäller omedelbart. Med detta menas inte endast att
beslutet är verkställbart utan också att det ska verkställas omedelbart. Om
socialnämnden avslår den enskildes ansökan och beslutet överklagas till
förvaltningsrätten kan dock domstolen vid bifall förordna om att domen ska
verkställas först sedan den har vunnit laga kraft.

Det finns inte någon tidsgräns inom vilken en förvaltning måste fatta ett nytt
beslut eller vidta åtgärder efter det att en förvaltningsrätt har upphävt ett
beslut och återförvisat ett ärende till nämnden för ny handläggning. Det
ligger dock i sakens natur att åtgärder ska vidtas i nära anslutning till att
domen har meddelats.

5.2 Domstolen bifaller den enskildes överklagande
Om domstolen bifaller den enskildes överklagande ska nämnden omedelbart
verkställa det som domstolen har beslutat om inte nämnden överklagar
                                                                  Dnr 4976-2015   Sid 13 (17)




domen och samtidigt begär inhibition. Vid verkställigheten ska nämnden inte
göra någon ny prövning i sak och verkställigheten ska ske i enlighet med
domslutets ordalydelse.

I de granskade ärendena hade förvaltningen verkställt domstolarnas domar
skyndsamt utom i ett fall då det uppmärksammades att en dom från augusti
2015 inte hade blivit verkställd överhuvudtaget. Förvaltningsrätten hade i
domen bifallit en ansökan om försörjningsstöd för en viss månad. Den
enskilde hade flyttat till en annan stadsdel efter det att domen hade
meddelats och i samband med att ärendet flyttades till den nya stadsdelen
blev domen inte verkställd. Förvaltningen förklarade att man skyndsamt
skulle att vidta åtgärder för att verkställa domen.

JO har många gånger kritiserat myndigheter som har dröjt med att verkställa
en domstols dom. I t.ex. ett beslut från den 13 januari 2016, dnr 2150-2015,
fick en stadsdelsnämnd i Stockholms kommun kritik för dröjsmål med att
verkställa en förvaltningsrätts dom om bistånd till bostad. I det ärendet
dröjde det mer än fem månader från förvaltningsrättens dom till dess att
nämnden lämnade ett erbjudande om bostad till den enskilde. I det ärende
som uppmärksammades vid inspektionen hade domen meddelats cirka en
månad före inspektionstillfället. Även om orsaken i det fallet var ett rent
förbiseende är det ändå allvarligt att en enskild som har rätt till ett visst
ekonomiskt bistånd inte hade fått det utbetalt under så lång tid. När det är
fråga om en ren utbetalning bör det kunna ske omgående.

5.3 Domstolen upphäver socialnämndens beslut och återförvisar
ärendet för ny prövning
Om förvaltningsrätten helt eller delvis upphäver ett beslut om ekonomiskt
bistånd och återförvisar ärendet till nämnden för ny prövning innebär det att
den enskildes ansökan kvarstår obesvarad i den upphävda delen. Nämnden
ska i ett sådant fall utan dröjsmål fatta ett nytt beslut enligt 4 kap. 1 § SoL
utifrån domstolens anvisningar. Om det nya beslutet innebär att den
enskildes ansökan inte bifalls fullt ut har han eller hon rätt att överklaga
detta.

Vid granskningen noterades att förvaltningarna som regel skyndsamt vidtog
åtgärder i de fall där domstolen hade upphävt nämndes beslut och
återförvisat ärendet till nämnden för ny prövning. I några fall dröjde dock väl
lång tid innan åtgärder vidtogs. I ett ärende hade nämnden avslagit en
ansökan om bistånd på grund att den sökande bedömdes vara gift och makar
är försörjningsskyldiga gentemot varandra. Förvaltningsrätten upphävde
beslutet och återförvisade ärendet till nämnden för ny prövning. I det ärendet
dröjde det mer än tre månader från domstolens beslut till dess förvaltningen
vidtog den första utredningsåtgärden.
                                                                  Dnr 4976-2015   Sid 14 (17)




I ett annat ärende som handlade om bistånd till hyra och uppehälle dröjde det
sex månader från att det att förvaltningsrätten hade meddelat dom till dess att
förvaltningen agerade.

I ännu ett ärende hade en man fått avslag på ansökan om försörjningsstöd på
grund av att han hade fått en insättning på sitt bankkonto. Domstolen
beslutade den 13 februari 2015 att upphäva nämndens beslut och återförvisa
målet till nämnden för ny handläggning och beslut. I domskälen antecknades
att förvaltningen skulle vidta vissa utredningsåtgärder. Det dröjde ända till
maj 2015 innan förvaltningen aktualiserade ett nytt ärende och vidtog den
första åtgärden. Nästa notering gjordes den 20 augusti 2015 då förvaltningen
beslutade att ”avsluta utredningen med bifall”. Efter inspektionen kunde
förvaltningen konstatera att ärendet inte hade hanterats korrekt och att det av
misstag hade avslutats med ett bifallsbeslut.

Underlåtenhet att meddela ett nytt beslut
I ett fall noterades att nämnden inte meddelade något nytt beslut efter
domstolens återförvisning.

En socialnämnd hade avslagit ansökan om bistånd till möbler.
Förvaltningsrätten upphävde beslutet och återförvisade målet för fortsatt
utredning och nytt beslut. Förvaltningen begärde att den sökande skulle
komma in med ytterligare uppgifter. När den sökande inte kommit in med de
handlingar som begärts, avslutades ärendet utan åtgärd. Något nytt beslut om
att avslå ansökan fattades inte.

Det är naturligtvis inte godtagbart att en myndighet som behandlar
framställningar från enskilda underlåter att meddela ett beslut när en domstol
har upphävt myndighetens beslut och återförvisat ärendet till nämnden. På
grund av att nämnden inte meddelade något nytt beslut fick den enskilde inte
sin sak prövad.

Fördröjd handläggning på grund av utebliven svarstid
I ett annat ärende fördröjdes handläggningen på grund av nämndens
åtgärder.

Ärendet gällde bistånd till tandvårdskostnad. Förvaltningsrätten upphävde
nämndens beslut och återförvisade ärendet för ny prövning i maj 2014.
Förvaltningsrätten ansåg att frågan skulle utredas och prövas av nämnden på
nytt. Förvaltningen skickade ett brev till den sökande den 21 maj 2014 och
bad henne att komma in med ytterligare underlag till sin ansökan. I brevet
angavs inte inom vilken tid hon skulle komma in med handlingarna. Den 24
juni 2014 hade några handlingar inte skickats in och nämnden avslog
ansökan med motiveringen att den sökande inte hade medverkat till
utredningen. Den sökande kom sedan in med kompletterande handlingar och
begärde omprövning av beslutet. Nämnden avslog hennes begäran den 15
juli 2014 och hon överklagade beslutet en dryg vecka senare. Det finns ingen
                                                                   Dnr 4976-2015    Sid 15 (17)




notering om att förvaltningen överlämnade överklagandet till
förvaltningsrätten. Förvaltningen tog istället kontakt med henne och
diskuterade hennes ansökan. Efter viss diskussion beslutade nämnden den 27
augusti 2014 att ompröva beslutet och bevilja det sökta biståndet.

Eftersom nämnden inte hade angett någon svarstid när den begärde
kompletterande uppgifter från den enskilde var det inte korrekt att avslå
hennes ansökan. Det är en grundläggande princip att en myndighet ska ange
inom vilken tid en viss åtgärd ska vara vidtagen och även ange vad som
annars kan förväntas bli konsekvensen. Först när svarstiden har passerat kan
myndigheten vidta åtgärder.

Endast en del av den enskildes ansökan bifalls
När förvaltningsrätten hade upphävt nämndens beslut och återförvisat saken
till nämnden för förnyad prövning förekom det att nämnden vid sin nya
prövning kom fram till att en del av den enskildes ansökan om bistånd skulle
bifallas men avslås i en annan del. I ett sådant fall hade nämnden fattat två
separata beslut, dels ett beslut om att avslå ansökan om bistånd till hyra och
dels ett beslut om att bifalla ansökan om bistånd till uppehälle. Det framgick
inte av besluten att de hade samband med varandra. I ett annat fall hade
nämnden återförvisat ett ärende som gällde bistånd till hyra. Nämnden kom
fram till att ansökan om bistånd för första hälften av månaden skulle avslås
men bifallas för den senare delen av månaden. Även i det fallet fattades två
separata beslut, ett beslut om avslag och ett beslut om bifall.

Såvitt kom fram vid diskussionen med förvaltningens företrädare fattades två
beslut därför att det var problematiskt att i förvaltningens datasystem fatta ett
beslut om att delvis avslå en ansökan. Med den utgångspunkten behöver
således två beslut fattas. Det kan dock vara svårt för den enskilde att förstå
handläggningen i ett sådant fall men även för en tillsynsmyndighet eller en
domstol kan uppdelningen av beslutet leda till osäkerhet om vilket beslut
nämnden har fattat. Om beslutet dels upp i två eller fler beslut är det därför
angeläget att handläggaren vinnlägger sig om att utforma besluten på ett
tydligt sätt. Ett minimikrav är därvid av att det av beslutet framgår att det har
samband med ett annat beslut. För egen del anser jag dock att det är att
föredra att nämnden fattar ett beslut om att delvis avslå och delvis bifalla en
ansökan.

Beslut med stöd av 27 § FL
En nämnd meddelade regelmässigt nya beslut med stöd av 27 § FL när ett
ärende återkom till nämnden efter domstolsprövning. Bestämmelsen i
förvaltningslagen reglerar myndigheters skyldighet att ändra sina egna beslut
om de är uppenbart oriktiga av någon anledning. Bestämmelsen är alltså inte
tillämplig när en myndighet ska fatta ett helt nytt beslut eller när en domstols
dom ska verkställas. Om ett nytt beslut om bistånd ska meddelas ska det
göras utifrån tillämpliga bestämmelser i socialtjänstlagen. Är det fråga om en
                                                                   Dnr 4976-2015    Sid 16 (17)




ren verkställighet behöver myndigheten inte meddela något nytt beslut utan
endast dokumentera att domstolens dom verkställts.

5.4 Begäran om inhibition
Om socialnämnden överklagar en förvaltningsrätts dom hos kammarrätten
kan nämnden begära att förvaltningsrättens dom inte ska gälla omedelbart
(inhibition).

Som regel kan socialnämnden då avvakta med verkställigheten av
förvaltningsrättens dom till dess att kammarrätten har prövat frågan om
inhibition. JO har dock tidigare betonat att enbart den omständigheten att en
nämnd har ansökt om inhibition inte automatiskt befriar nämnden från att
vidta de åtgärder som föreskrivs i domslutet (JO 1997/98 s. 321, dnr 3327-
1994). En socialnämnd måste, även om den är part i ett biståndsmål, iaktta
sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen och förhålla sig till dessa också i
rättegången. Det innebär att en socialnämnd inte kan skjuta upp
verkställigheten av en dom genom att slentrianmässigt begära inhibition av
alla domar som går nämnden emot. Om det t.ex. framgår av domen att den
biståndssökande befinner sig i en akut nödsituation kan en socialnämnd vara
skyldig att följa domen även om inhibition har begärts. Nämnden måste
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet bedöma vad som åligger
nämnden att göra enligt socialtjänstlagen och den meddelade domen.

Om nämnden överklagar förvaltningsrättens dom men inte begär inhibition
får nämnden inte vänta med att verkställa domen i avvaktan på
kammarrättens ställningstagande. Nämnden måste alltså vidta de åtgärder
som följer av domen oavsett om nämnden anser att domen är felaktig i något
avseende. Det har inte någon betydelse för nämndens skyldighet att
verkställa domen om det är frågan om en akut nödsituation eller inte. (Se
t.ex. JO:s beslut den 28 september 2009, dnr 4828-2008.)

Vid granskningen noterades endast ett ärende där socialnämnden
överklagade en dom från förvaltningsrätten. Saken rörde bistånd till kostnad
för medlemskap i ett författarförbund och socialnämnden bedömde att
förbundet snarare var att betrakta som en intresseorganisation varför
kostnaden inte skulle ingå inom ramen för en skälig levnadsnivå.
Förvaltningsrätten delade inte nämndens bedömning och biföll
överklagandet samt beviljade det sökta biståndet. Nämnden överklagade
sedan domen till kammarrätten. Samtidigt framställde nämnden ett yrkande
om inhibition. Sedan kammarrätten beslutat att inte meddela
prövningstillstånd verkställde myndigheten förvaltningsrättens beslut
omedelbart.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att när en socialnämnd har för avsikt att
begära inhibition ska ett sådant yrkande framställas i direkt anslutning till att
den aktuella domen meddelades. JO har uttalat kritik mot socialnämnder som
                                                                    Dnr 4976-2015       Sid 17 (17)




har dröjt med att överklaga en förvaltningsrätts dom och samtidigt begärt
inhibition (se t.ex. JO 1997/98 s. 324, dnr 4808-1996). Om nämnden dröjer
med att överklaga domen kan det ifrågasättas om nämnden kan avvakta med
att verkställa domen. I ovanstående ärende meddelade förvaltningsrätten sin
dom den 20 december 2014 och nämnden överklagade domen den 2 januari
2015. Det dröjde alltså nästan två veckor innan domen överklagades och
nämnden begärde inhibition. Det är inte tillfredsställande.



6. Sammanfattning

Den genomförda undersökningen föranleddes av att JO under en tid i ett antal
ärenden fann skäl anledning att befara att socialnämnderna hade bristande
rutiner när det gällde handläggningen av överklaganden och verkställighet av
domar. Undersökningen har avsett dessa frågor men har begränsats till ärenden
som rör försörjningsstöd.

Det har under undersökningen kunnat konstateras att det i några fall har dröjt
väl lång tid innan ett överklagande efter rättidsprövning har vidarebefordrats till
förvaltningsrätten och att det i några fall dröjt för lång tid innan en dom om
försörjningsstöd har verkställts. I det stora flertalet fall kan dock konstateras att
socialnämnden snabbt överlämnar ett överklagande. Jag kan också se att domar
om försörjningsstöd i huvudsak verkställs utan dröjsmål.

JO:s granskning har varit begränsad till några socialnämnder i eller i närheten
av Stockholm. I och för sig kan man inte dra för långtgående slutsatser av
undersökningen. Resultatet visar dock inte att det finns något behov av att nu
fortsätta granskningen till att omfatta ytterligare socialnämnder.

Med de uttalanden som framgår av ovanstående avslutar jag ärendena.
