# Initiativärende mot en kommunal nämnd angående handläggningen av tillsynsärenden enligt miljöbalken och djurskyddslagen (1988:534)

JO 2007-12-12 dnr 4978-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2007-12-12            4978-2006               1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot en kommunal nämnd angående handläggningen av
                        tillsynsärenden enligt miljöbalken och djurskyddslagen (1988:534)

## Initiativet

Till JO inkom under hösten 2006 uppgifter om att det förelåg brister i Miljö- och
                        byggnämndens i Värmdö kommun handläggning av ett djurskyddsärende avseende
                        hundhållning. Från nämnden inhämtades de beslut som meddelats samt
                        ärendeutskrifter i nämndens ärenden avseende den aktuella hundhållningen. Vad
                        som framkommit sammanställdes i en promemoria enligt följande.
                                  Djurägaren medgavs den 22 oktober 1996 tillstånd för hållande av 10 vuxna
                                  yorkshireterrier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden (numera Miljö- och
                                  byggnämnden) i Värmdö kommun beslutade den 12 november 2002 (dnr 2000-
                                  2257) att med stöd av 16 § djurskyddslagen (1988:534) återkalla tillståndet.
                                  Dessutom beslutade nämnden att med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§ miljöbalken
                                  förbjuda hållande av hundar på fastigheten och vid vite om 50 000 kr förelägga
                                  djurägaren att snarast, dock senast sex månader från delfående av beslutet, upphöra
                                  med all hundhållning på fastigheten. Delgivning av beslutet skedde den 24 februari
                                  2003.
                                  Miljö- och byggnämnden beslutade den 9 september 2003 att hos länsrätten
                                  hemställa om utdömande av det förelagda vitet, att med stöd av 16 §
                                  djurskyddslagen återkalla kenneltillståndet samt att med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§
                                  miljöbalken förbjuda hållande av hundar på fastigheten och vid vite om 100 000 kr
                                  förelägga djurägaren att snarast och senast fyra månader från delfående av beslutet
                                  upphöra med all hundhållning på fastigheten. Delgivning av detta beslut skedde den
                                  14 januari 2004.
                                  Nämndens ansökan om utdömande av det i beslutet den 12 november 2002
                                  förelagda vitet kom in till Stockholms tingsrätt, Miljödomstolen, den 17 oktober
                                  2003. Ansökan synes dock dessutom ha getts in till Länsrätten i Stockholms län som
                                  den 6 juli 2004 avskrev målet (nr 18623-03) från vidare handläggning med
                                  hänvisning till att nämnden samma dag hade återkallat sin ansökan.
                                  Nämnden beslutade den 15 juni 2004 att hos miljödomstolen hemställa om
                                  utdömande av det i beslutet den 9 september 2003 förelagda vitet samt att med stöd
                                  av 26 kap. 9 och 14 §§ miljöbalken förbjuda hållande av hundar på fastigheten och
                                  vid löpande vite om 20 000 kr per månad förelägga djurägaren att snarast och senast
                                  tre månader från delfående av beslutet upphöra med all hundhållning på fastigheten.
                                  Delgivning av detta beslut synes ha skett den 21 april 2005.
                                  Nämndens ansökan om utdömande av det i beslutet den 9 september 2003 förelagda
                                  vitet kom in till miljödomstolen den 6 juli 2005.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 4978-2006     Sid 2 (6)




      Med anledning av nämndens ansökningar förpliktade miljödomstolen den 23 mars
      2006 i mål nr M 522-03 och M 27298-05 djurägaren att till staten utge vite med
      sammanlagt 150 000 kr. Av inhämtade upplysningar framgår att miljödomstolens
      dom har överklagats och att Svea hovrätts, Miljööverdomstolen, mål nr M 3590-06
      inte är avslutat.
      Länsrätten avvisade den 11 augusti 2006 i mål nr 15669-06 en ansökan från
      nämnden om utdömande av vite med hänvisning till att det enligt 20 kap. 2 § 8
      miljöbalken är miljödomstol som prövar sådana frågor enligt balken. Nämnden
      skickade den 15 augusti 2006 ansökningen om utdömande av vite till
      miljödomstolen.
      I dagboksbladen förekommer ett stort antal anteckningar om klagomål på störningar
      från hundhållningen samt om vanvård av hundar. Bland annat kom det under mars
      månad 2005 in uppgifter till nämnden om att en hund som en person skulle köpa
      från djurhållaren var undernärd och hade hjärtfel. Hunden hade därför lämnats
      tillbaka. I ärendet (dnr 2005-633) förekom också uppgifter om att hunden hade
      behandlats illa av djurhållaren. Den ansvarige handläggaren gjorde den 5 september
      2005 följande anteckning i diariet: ”Uppgifterna i klagomålet är noterat. Ärendet
      bedöms dock inte att kunna drivas vidare (civilrättsligt).” Därefter finns ingen
      ytterligare åtgärd antecknad i det ärendet.
      Den 31 mars 2005 genomfördes en oanmäld inspektion på fastigheten (dnr 2005-
      745). Djurhållaren var inte hemma. Från inspektionen noterades bl.a. att ett par
      yorkshireterrier var instängda i ett rum, att golvet var smutsigt och att det fanns flera
      högar med avföring från hundar på en fönsterbräda. Ett planerat besök som
      ursprungligen hade bokats in med djurhållaren till den 26 april 2005 sköts på dennas
      initiativ upp fem gånger och genomfördes den 3 oktober 2005 (i beslutet om
      omhändertagande anges tidpunkten till den 1 september 2005, se dock
      dagboksbladet.) Nämnden noterade att det trots att bostaden/kennellokalen var
      städad luktade kraftigt av avföring och urin från hundarna. Veterinären som var med
      vid inspektionen kontrollerade cirka tio hundar utan att notera någon anmärkning om
      vanvård men att djurhållaren svårligen kunde sköta ett så stort antal hundars behov
      av vård, rastning och social stimulans. Risken för otillåtna parningar bedömdes vara
      stor med efterföljande djurskyddsproblem såsom förlossningskomplikationer för
      unga tikar. Risken för spridning av smittsamma sjukdomar bedömdes också som stor
      när så många hundar levde tätt och tvingades uträtta sina behov inomhus.
      Därefter begärde nämnden den 26 augusti 2006 hjälp från polismyndigheten för att
      kunna genomföra en oanmäld inspektion. Denna inspektion genomfördes den 19
      september 2006 och nämnden beslutade samma dag (dnr 2005-745) att omedelbart
      omhänderta samtliga hundar enligt 32 § första stycket 1 och 3 djurskyddslagen.
      Beslutet underställdes Länsstyrelsen i Stockholms län och nämnden anmälde
      samtidigt att det fanns förutsättningar att enligt 29 §djurskyddslagen besluta om
      förbud för djurhållaren att ha hand om djur. Länsstyrelsen beslutade den 12 oktober
      2006 (dnr 2821-06-73196 och 2821-06-73197) att nämndens beslut skulle bestå
      samt att beslutet skulle gälla även efter omhändertagandet födda och ofödda valpar.
      Vidare beslutade länsstyrelsen att tills vidare förbjuda djurhållaren att ha hand om
      hundar.
Av handlingarna framgick sålunda att nämnden den 12 november 2002 förbjöd
hållande av hundar på den aktuella fastigheten och att hundhållningen upphörde
först genom nämndens ingripande enligt djurskyddslagen den 19 september 2006.

Jag beslutade att i ett initiativärende utreda nämndens handläggning av ärendena.

Utredning
Miljö- och byggnämnden anmodades att göra en utredning och yttra sig. Nämnden
anförde i ett yttrande den 12 december 2006 följande.
                                                                 Dnr 4978-2006    Sid 3 (6)




Ärendet
I september 2006 omhändertogs samtliga hundar vid en kennel utan tillstånd.
Länsstyrelsen beslutade om djurförbud och att djuren skulle säljas. Ingripandet
skedde efter en serie anmälningar och beslut som överklagats. Kommunens ansats
att med föreläggande sätta kraft bakom beslut har inte ”vunnit laga kraft” förrän dom
meddelades i Miljööverdomstolen den 11 november 2006.

Bakgrund
Den 22 oktober 1996 gav miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstånd att på rubricerad
fastighet hålla tio yorkshireterrier. Sedan ett flertal klagomål på störningar från
kennelverksamheten inkommit till nämnden beslutade nämnden att begränsa antalet
hundar till fyra (1997-06-17). Beslutet överklagades och länsstyrelsen biföll
överklagan 1998-08-20 och upphävde nämndens beslut. Miljö- och
hälsoskyddsnämnden beslutade att överklaga länsstyrelsens beslut. Länsrätten
avslog 1999-04-08 överklagan. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut 1997-06-17
grundar sig på hälsoskyddslagen och begreppet sanitär olägenhet som ansågs
föreligga med en verksamhet med tio hundar som orsakade påtagliga störningar för
grannarna.
Efter förnyade klagomål på verksamheten beslutade nämnden 2002-11-12 att med
stöd av miljöbalken förbjuda hållande av hundar på fastigheten vid vite om 50 000
kronor. Samtidigt återkallades tillståndet till kennelverksamhet enligt
djurskyddslagen. Beslutet delgavs hundägaren 2003-02-24.
Miljö- och byggnämnden beslutade 2003-09-09 att döma ut förelagt vite och vid vite
av 100 000 kronor förelägga hundägaren att senast fyra månader efter delfåendet ha
upphört med hundhållningen. Beslutet delgavs hundägaren 2004-02-14. Miljö- och
byggnämnden beslutade hemställa om utdömande av förelagt vite 2004-06-15 samt
att med stöd av miljöbalken förbjuda hundhållning på fastigheten vid löpande vite
om 20 000 kr/månad.
Miljödomstolen beslutade 2006-03-27 att djurägaren förpliktigas att till staten utge
vite med 150 000 kronor. Beslutet överklagades. Miljööverdomstolen beslutade
2006-11-06 att inte meddela prövningstillstånd. Miljödomstolens dom står fast.
Under tiden inkom nya klagomål på störningar och vanvård av hundarna. Därför
företogs en inspektion 2005-03-31. Då bedömdes att veterinär bör kontrollera
hundarna och avgöra om någon vanvård kan konstateras. På grund av svårigheter att
få kontakt med hundägaren och därmed tid för inspektion sköts inspektionen upp till
efter sommaren och utfördes först 2005-10-03. Ägaren till kenneln har satt i system
att inte svara eller öppna då förvaltningen tagit kontakt.
Veterinären undersökte tio hundar och kunde inte konstatera vanvård eller
sjukdomar hos hundarna. Dock bedömdes förhållandena sådana att en oanmäld
inspektion borde genomföras efter ett tag. Avsikten var att genomföra denna före
sommaren 2006, men av olika skäl gick det inte att samordna en insats från fyra
organ förrän september 2006. Då fann man 146 hundar som omhändertogs av
polisen. Hundarna fördes till hundstallet . . . Veterinären konstaterade inte direkt
vanvård av djuren, men en undermålig och direkt olämplig miljö samt bristande
pälsvård. Efter några veckor beslutades om djurförbud och försäljning av hundarna.

Förvaltningens bedömning
Störning från det stora antalet hundar har varit omfattande och beslut har tagits med
stöd av miljöbalken för att få stopp på de olägenheter som verksamheten förorsakat
grannar.
På grund av svårighet att delge hundägaren fattade beslut och den långa
handläggningstiden i miljödomstolen har ärendet dragit ut på tiden och inte avgjorts
i Miljööverdomstolen förrän fyra år efter nämndens beslut om förbud att hålla
hundar på fastigheten.
                                                                         Dnr 4978-2006     Sid 4 (6)




      Klagomål och misstankar om vanvård av hundarna inkom under 2005 men framför
      allt sommaren 2006. Med anledning härav gjordes inspektion med deltagande av
      veterinär på hösten 2005 och med veterinär och polis i september 2006.
      Miljö- och byggnämndens beslut 2006-06-07 skickades till länsrätten med
      hemställan om utdömande av vite. Tyvärr skickades beslutet till fel instans vilket
      innebar att ärendet översändes till miljödomstolen först den 15 augusti 2006.
      Som framgår av ovanstående bakgrundsbeskrivning har nämndens
      tillsynsverksamhet i huvudsak behandlats i enlighet med hälsoskyddslagen och
      miljöbalkens bestämmelser om sanitär olägenhet. Då misstankarna framfördes om
      att brister i hundhållningen förekom började ärendet även hanteras enligt
      djurskyddslagen. Lagens bestämmelser var grund för beslut om omhändertagande av
      146 hundar i september 2006.
      Miljö- och byggförvaltningen insåg tidigt att kennelägaren inte borde få syssla med
      hunduppfödning, men kunde först sen vanvård konstaterats och verifierats av
      länsstyrelse/länsrätt nå sitt mål om ett slut med verksamheten. Reglerna om störning
      leder inte till något snabbt resultat eftersom de kan överklagas i instans efter instans.
      Vi konstaterar att verksamheten under senaste året gått helt överstyr och att
      hundägaren förmodligen gömt undan ett flertal hundar vid tidigare inspektioner. – –
      – Vi är trots allt av den uppfattningen att ärendet handlagts i enlighet med den
      tillsynsverksamhet som ålägges nämnden enligt miljöbalk och djurskyddslag. Visst
      är handläggningen utdragen och inte helt i linje med förvaltningslagens regler, men
      det hänger samman med kraven på rättssäkerhet.

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva
myndigheternas beslut. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa eller
ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. JO uttalar sig
således inte om vilka beslut som handläggningen av ett ärende bör utmynna i eller
om ett beslut är riktigt i sak.

Nämnden har i detta ärende haft att tillämpa såväl bestämmelser i djurskyddslagen
som i miljöbalken. Bestämmelserna i djurskyddslagen avser att tillförsäkra att djur
behandlas väl. Miljöbalken innehåller bestämmelser till skydd för människors hälsa
och för miljön.

Enligt 16 § djurskyddslagen krävs tillstånd till t.ex. kennelverksamhet. Vid
tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig
att bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten skall
bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt. Ett tillstånd kan återkallas.
Nämndens beslut att återkalla ett tillstånd får överklagas hos länsstyrelsen, 38 §
djurskyddslagen. Nämnden kan bestämma att beslutet skall gälla omedelbart även
om det överklagas (se 74 § andra stycket djurskyddsförordningen [1988:539] samt,
för tiden innan den 1 juli 2006, 39 § andra stycket djurskyddslagen). Den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 16 § kan enligt 36 §
djurskyddslagen dömas till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är att anse
som ringa skall inte dömas till ansvar.
                                                                 Dnr 4978-2006   Sid 5 (6)




Nämnden beslutade den 12 november 2002 att återkalla tillståndet att driva
kennelverksamhet. Beslutet, som delgavs verksamhetsutövaren den 24 februari
2003, har inte överklagats och har vunnit laga kraft under mars månad 2003. Efter
denna tidpunkt har således kennelverksamheten bedrivits utan tillstånd. Av
handlingarna framgår inte att nämnden i anslutning till detta gjort några särskilda
överväganden enligt djurskyddslagstiftningen. Nämnden kände till att det fanns ett
mycket stort antal hundar på fastigheten och fick i vart fall under mars 2005 del av
uppgifter om vanvård av hundar. Trots detta dröjde det till september 2006 innan
nämnden i ett beslut grundat på djurskyddslagen tog ställning till hundhållningen.
Jag ser mycket allvarligt på detta dröjsmål. Jag ifrågasätter också nämndens beslut
den 9 september 2003 att återkalla ett tillstånd som genom ett lagakraftvunnet
beslut redan var återkallat.

Parallellt med djurskyddsärendet har nämnden handlagt ett ärende enligt
miljöbalken. I beslutet den 12 november 2002 förbjöd nämnden med stöd av 26
kap. 9 och 14 §§ miljöbalken hållande av hundar på den aktuella fastigheten samt
förelade djurägaren vid vite av 50 000 kr att snarast dock senast sex månader efter
delfående av beslutet upphöra med hundhållning. Av ett tjänsteutlåtande som
upprättats inför nämndens beslut framgår att förvaltningen gjorde bedömningen att
kennelverksamheten utgjorde en olägenhet för de närboende. Bland annat
åberopades 9 kap. 3 § miljöbalken och 36 § förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Sedan detta beslut har vunnit laga kraft har
nämnden ansökt om utdömande av vitet. Nämnden har därefter i ytterligare
vitesförelägganden försökt förmå djurägaren att upphöra med verksamheten.
Handläggningen i dessa delar tyder på att nämnden aktivt försökt att komma till
rätta med de olägenheter som bedömts föreligga.

När det gäller nämndens ansökningar om utdömande av vite anmärker jag följande.
En ansökan om utdömande av vite prövas enligt huvudregeln av länsrätt (se lagen
[1985:206] om viten). Har vitet förelagts med stöd av miljöbalkens regler prövas
dock frågan av miljödomstolen (1 § andra stycket viteslagen och 20 kap. 2 §
miljöbalken). Uppenbarligen har dessa bestämmelser inte varit helt kända för
nämnden eftersom ansökan vid två tillfällen gjorts till fel instans. Av handlingarna
framgår emellertid att ansökningarna har kommit miljödomstolen till handa. Den
felaktiga hanteringen har dock fått till följd att handläggningen onödigt fördröjts.

En ansökan om utdömande av vite som ställts till miljödomstolen och som
beslutats av nämnden den 15 juni 2004 har inte kommit in till miljödomstolen
förrän den 6 juli 2005. Den utdragna handläggningen förefaller svårförklarlig.
Nämnden har uppgett att delgivningssvårigheter i vissa fall medfört en lång
handläggningstid. Det nu påtalade dröjsmålet kan dock inte förklaras med
delgivningssvårigheter. Ett beslut om att hos domstol ansöka om utdömande av ett
vite kan inte överklagas av verksamhetsutövaren och behöver inte heller delges
denne.
                                                                   Dnr 4978-2006   Sid 6 (6)




Enligt min uppfattning har nämndens handläggning försvårats av och blivit otydlig
på grund av att nämnden handlagt ärenden som styrs av olika regelsystem i samma
beslut. Naturligtvis kan det vara så att en verksamhet eller störningskälla ger
upphov till olika typer av problem som nämnden har att ta ställning till och det kan
i sådana fall vara lämpligt att handlägga de olika frågorna i ett sammanhang.
Många gånger kan det dock vara lämpligt att hantera de skilda ärendetyperna i
separata beslut. I vart fall måste ett eventuellt gemensamt beslut utformas så att det
tydligt framgår vilka överväganden som har gjorts i de olika delarna och hur
beslutet i respektive del kan överklagas.

I detta fall har nämnden haft att pröva verksamheten utifrån såväl djurskyddslagens
som miljöbalkens bestämmelser. I ett och samma beslut har nämnden (se t.ex.
beslut den 9 september 2003) hemställt om utdömande av ett tidigare förelagt vite,
med stöd av djurskyddslagen återkallat ett kenneltillstånd samt med stöd av
miljöbalken vid nytt vite förelagt verksamhetsutövaren att upphöra med
verksamheten. Utöver det faktum att det är olika överväganden som skall göras i de
olika sakfrågorna är det också olika bestämmelser om hur besluten kan överklagas.
En ansökan om utdömande av vite kan som tidigare nämnts inte överklagas utan
den skall direkt lämnas till den domstol som har att pröva frågan, ett återkallande
av ett kenneltillstånd överklagas hos länsstyrelsen och ett föreläggande enligt
miljöbalken överklagas hos miljödomstol. Med hänsyn till det sagda borde
nämnden enligt min mening i allt fall när det gäller djurskyddsrespektive
miljöbalksärendena ha handlagt dem i skilda beslut.

Med dessa uttalanden och med den kritik som ligger i det sagda avslutas ärendet.
