# Handläggningen av ett permissionsärende och fråga om kriminalvårdspersonals klädsel vid en permission

JO 2009-04-17 dnr 4986-2007

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2009-04-17              4986-2007                1 (8)
Justitieombudsmannen                                                                               4987-2007
Cecilia Nordenfelt




                        Handläggningen av ett permissionsärende och fråga om
                        kriminalvårdspersonals klädsel vid en permission

## Anmälningar

AA framförde i två anmälningar, som kom in till JO den 8 november 2007,
                        klagomål mot Kriminalvården, anstalten och kriminalvårdsinspektören BB, och
                        anförde därvid bl.a. följande. När han den 30 oktober 2007 skulle påbörja en
                        beviljad tillsynspermission fick han beskedet att permissionen förkortats med en
                        timme, och att han under permissionen endast fick vistas i den lägenhet som
                        angetts som vistelseadress, trots att det i permissionssedeln angivits att han under
                        utevistelsen endast fick vistas i Gävle kommun. Vid förfrågan fick han veta att det
                        var BB som hade beslutat detta. Han begärde att få ta del av beslutet, men nekades
                        det. Dagen efter lämnade han in två framställningar i vilka han begärde att få del av
                        motiveringen till beslutet och övriga handlingar i ärendet. Han fick dock ingen
                        beslutsmotivering som han anser uppfyller förvaltningslagens krav. I samband med
                        permissionen meddelade också BB transportpersonalen nya riktlinjer för
                        permissionen, vilket medförde att den kom att behandlas som en bevakad sådan,
                        trots att det var fråga om en tillsynspermission och trots att det saknades beslut om
                        ändring till bevakad permission. Kriminalvårdspersonalen bar tjänstedräkt under
                        permissionen. Dessutom behandlade personalen hans anhöriga på ett förnedrande
                        sätt under genomförandet av permissionen.

                        AA hade bifogat ett antal handlingar till sina anmälningar.

## Utredning

Anmälningarna remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt svar anförde
                        myndigheten (Region Stockholm), genom regionchefen CC, bl.a. följande (bilagor
                        här utelämnade).
                                  –––

                                  Regelverk

                                  KvaL:
                                  Av 32 § lag om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår följande. För att underlätta
                                  anpassningen i samhället kan en intagen beviljas tillstånd att lämna anstalten för viss
                                  kort tid (normalpermission), om det inte finns påtaglig fara för fortsatt brottslig



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 4986-2007     Sid 2 (8)
                                                                       4987-2007



verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk. Vid bedömningen skall särskilt
beaktas om den intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom
anstalten eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov enligt 52 d §.
Permission får också ges, om det finns någon annan särskild anledning än den som
anges i första stycket (särskild permission).
För normalpermission eller särskild permission får ställas de villkor som kan anses
nödvändiga när det gäller vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om
noggrann tillsyn behövs, kan det föreskrivas att den intagne under permissionen
skall vara ställd under bevakning.
Av 7 § följer att beslut om permission inte får meddelas i strid mot de särskilda
villkor som gäller för verkställigheten.

KVFS 2006:26:
I 9 kap. i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt,
KVFS 2006:26 finns gällande tillämpningsregler.
Av de allmänna råden till 9 kap. framgår att den som fattar ett beslut i ett
permissionsärende har ansvaret för att underlaget för beslutet är tillräckligt och att
permissionen planeras på ett sådant sätt att risken för misskötsamhet motverkas.
Av 9 kap. 3 § framgår att permission som genomförs under bevakning eller
åtföljande av kriminalvårdstjänsteman får om inte särskilda skäl föranleder annan
bedömning omfatta högst sex timmar inklusive restid.
Av 9 kap. 5 § framgår att skriftlig permissionsplan skall upprättas för varje
permissionstillfälle. Planen skall utformas på ett sådant sätt att planens innehåll så
långt möjligt kan kontrolleras och följas upp. Av de allmänna råden till samma
paragraf framgår att i permissionsplanen, vilken bör upprättas i samråd med den
intagne, anges vilket innehåll permissionen planeras att ha. När det gäller
normalpermission ingår i planeringen, utöver kontakter med anhöriga och liknande,
också sådana aktiviteter som kan planeras in under normalpermission, t.ex. besök
hos optiker, arbetsförmedling och liknande. Permissionsplanen läggs även till grund
för beräkning av det antal timmar som permissionen bör omfatta.
Av 9 kap. 7 § framgår att eventuella villkor för permission skall anges i
permissionsbeslutet och framgå av den permissionssedel som den intagne skall
medföra under permissionen. Den intagne skall före permissionen noggrant
informeras om villkorens innebörd. Villkor om att följa uppgjord permissionsplan
skall ställas om det inte kan anses obehövligt. När det gäller intagna som dömts för
narkotikabrott, våldsbrott, eller annan allvarlig brottslighet skall villkor om
vistelseort, permissionsadress och anmälningsplikt ställas om det inte kan anses
obehövligt.
Av 9 kap. 11 § framgår att utfallet av den uppgjorda permissionsplanen skall
kontrolleras i nära anslutning till att den intagne återkommit efter permissionen. Av
de allmänna råden framgår bl.a. att det är viktigt att tillsammans med den intagne gå
igenom utfallet av den uppgjorda permissionsplanen.

KVFS 2006:8:
Av 17 § i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om ersättningar m.m. till
intagna i anstalt och häkte, KVFS 2006:8, framgår att 10 % av intagens ersättning
skall innehållas för permissions- och frigivningsändamål. Av de allmänna råden till
samma paragraf framgår att anstalten beslutar om användningen av medlen och
storleken på de belopp som får användas.

KVAF (SÄK) 2007:2:
Av 2 § i Kriminalvårdens föreskrifter om tjänstedräkt, KVAF (SÄK) 2007:2,
framgår följande. Tjänstedräkt skall bäras vid transport av intagna och häktade
mellan anstalter, häkten och polismyndigheter samt i samband med inställelse till
domstol. Om det är motiverat av säkerhetsskäl skall tjänstedräkt bäras också vid
andra transporter än de som avses i första stycket, vid sjukhusbevakning och vid
                                                                  Dnr 4986-2007        Sid 3 (8)
                                                                       4987-2007



bevakad permission. Om det är möjligt skall dock civil klädsel bäras vid transport av
intagna och häktade där allmänna kommunikationsmedel används.
Av 3 § framgår att om särskilda skäl föreligger för visst transportuppdrag får chefen
för ett lokalt verksamhetsområde … besluta om undantag från
bärandebestämmelserna. Ett sådant beslut skall dokumenteras.

Av handlingar i ärendet framgår följande
I enlighet med de särskilda villkor som beslutats av Kriminalvården den 8 mars
2006 beviljades AA som ett led i en permissionsstege en dagspermission den 30
oktober. Permissionsansökan inlämnades den 12 oktober 2007. Av ansökan framgår
att AA den 30 oktober vill ”åka upp till Gävle och umgås med fam”. Den 16 oktober
inkom AA med en ansökan om att få ta med sig 550 kronor från kontot disponibla
medel och 550 kronor från permissionskontot, totalt 1 100 kronor under
permissionen.
Av det permissionsbeslut som fattats den 16 oktober 2007 av DD med innebörden
att AA bifallits en ”normalpermission under tillsyn 6 timmar inkl eventuell restid
under tiden 2007-10-30 kl. 08.00 åter anstalten senast kl. 14.00 samma dag för
vistelse i Gävle kommun”.
Som särskilda villkor för permissionen har i anslutning till beslutet bl.a. följande
angivits: Vistelseadress Valbogatan 22, 803 23 Gävle. AA får under utevistelsen
endast vistas i Gävle kommun. AA skall rätta sig efter medföljande personals
anvisningar.
Minst två man skall medfölja på permissionen. Transportledaren har ansvaret för
transportens genomförande. Eventuella inköp under permissionen skall vara
uttryckligen godkända av behörig beslutsfattare innan utevistelsen.
I anslutning till permissionsbeslutet har beslutsfattaren DD i
bakgrundsbeskrivningen angivit att AA har inkommit med en ansökan om
normalpermission den 30 oktober 2007, och att denne vill besöka sin flickvän och
sitt barn som bor i Gävle. Vidare anges att AA tidigare vistats i anstaltens
behandlingsavdelning och där genomgått diverse program och sysselsättning, samt
att han därifrån tidigare åkt på permission till sin sambo och dotter och då erhållit 8
timmars permissionstid inklusive restid.
Av den permissionssedel som utfärdats framgår att AA beviljats normalpermission
den 30 oktober 2007 kl. 08.00–14.00. Av angiven resplan framgår följande: ”Från
anstalten Norrtälje 07-10-30 med bil klockan 08.00 till Valbogatan 22, Gävle. Från
Valbogatan till Norrtälje med ankomst Norrtälje klockan 14.00 samma dag”.
De särskilda villkor som finns angivna i permissionsbeslutet är även angivna i
permissionssedeln.
I den dokumenterade uppföljning av permissionen som gjorts av AA:s kontaktman
framgår att utevistelsen ej genomförts i enlighet med uppgjord plan p.g.a. att
”permissionen blev ändrad i sista stund” samt att ”medföljande personal uppträdde
enligt AA ej korrekt.”

Inhämtande av kompletterande uppgifter
Kompletterande underlag till remissvar har inhämtats hos kriminalvårdschefen. Av
yttrande avgivet av tf kriminalvårdschefen EE efter föredragning av
kriminalvårdsinspektör BB framgår
− att utevistelsen var en permission åtföljd av personal (ej bevakning),
− att permissionstiden justerades från sju till sex timmar genom
kriminalvårdsinspektör BB:s (ansvarig för säkerhetsfrågor) försorg,
− att inget avsteg från normalbestämmelsen om att uniform ska bäras under
tjänsteutövning beordrades då inga säkerhetsskäl talade för alternativ klädsel. Det
                                                                   Dnr 4986-2007      Sid 4 (8)
                                                                        4987-2007



fanns snarast skäl för viss förhöjd vaksamhet mot bakgrund av vad som var känt
rörande AA:s beteende i anstalten,
− att då det gäller säkerhetsgrundande bedömningar har kriminalvårdsinspektör
säkerhet delegation att vid behov överpröva och göra justeringar i aktiviteter
innefattande personaldeltagande vid intagnas utevistelser.
Följande har framkommit vid kompletterande samtal med olika tjänstemän.

Samtal med samordnare DD, beslutsfattaren i permissionsärendet
DD som har delegation att fatta beslut i permissionsärenden uppger att man på
avdelningen hade funnit skäl att göra undantag från den s.k. sextimmarsregeln och
att bevilja AA sju timmars utevistelse inklusive restid. DD skrev också initialt ett
sådant permissionsbeslut. Avsikten var att AA skulle få umgås med sin familj såväl i
bostaden som utanför bostaden i Gävle. Någon mer konkret detaljplanering än den
som framgår i ovanstående redovisning skrevs dock ej. Dagen innan eller möjligen
på permissionsdagens morgon kontaktades DD av kriminalvårdsinspektör BB
rörande permissionstidens omfattning. BB uppgav då att maximalt sex timmar
kunde beviljas. DD ändrade på BB:s uppmaning det tidigare skrivna beslutet i
enlighet med detta. Något konkret ställningstagande till vad AA skulle få inhandla
hade inte gjorts utan överläts åt säkerhets- och transportpersonalen att avgöra mot
bakgrund av de säkerhetsaspekter som kunde påverka denna bedömning.

Samtal med kriminalvårdsinspektör BB, ansvarig för säkerhetsfrågor vid utevistelser
Kriminalvårdsinspektör BB har uppgivit att då han såg underlaget för permissionen
var det för honom uppenbart att AA inte skulle ha mer än sex timmars permission.
En utevistelse på mer än sex timmar kan med hänsyn till personalens
tjänstgöringslistor och rätt till raster/måltid av tillsyns- och bevakningsskäl kräva ett
annat upplägg än då den omfattar mer än sex timmar. Beroende på utfallet av den
enskilda säkerhetsbedömning som måste göras vid utevistelser längre än sex timmar
kan man då komma fram till antingen att personalstyrkan inte behöver förstärkas
eller att ytterligare en person måste medfölja under utevistelse. Mot denna bakgrund
är det av säkerhetsskäl som BB anmodat beslutsfattaren i permissionsärendet DD att
ändra från sju till sex timmars utevistelse.
BB tolkade permissionsbeslutet på sådant sätt att permissionen endast innebar en
vistelse i den intagnes bostad, och alltså ingen rätt att vistas utanför bostaden. Det
fanns ingen skriftlig permissionsplan som gav annat utrymme.
Schablonmässigt brukar anstalten bevilja att den intagne får medföra 500 kronor för
t.ex. kioskinköp, mat under utevistelsen m.m., således sådant som man ska kunna
förbruka under permissionen. Normalt tillåts inte andra förvärv under utevistelsen
om det inte finns något konkret beslut om rätten att handla. I detta fall fanns inget
sådant beslut. Sådant tillstånd ska medges av den som fattar permissionsbeslutet.
Transportpersonalen har enligt BB:s mening agerat helt och hållet utifrån det
permissionsbeslut som fanns formulerat och utifrån de villkor som permissionen var
förenad med. Då man anländer till en hemmiljö är det transportpersonalens
skyldighet att informera sig om miljön. Någon anledning till kritik finns därför inte
heller i det avseendet. Rörande personalens beklädnad uppger BB att han tolkar
gällande föreskrifter på sådant sätt att tjänstedräkt ska användas i ett sådant här fall
om det inte finns skäl till undantag, alltså en presumtion för tjänstedräkt. Den
tolkningen har han stöd för av Kriminalvårdens centrala säkerhetsorganisation.
BB delar uppfattningen att en kommunikation mellan avdelnings- och
transportpersonal i det aktuella fallet torde ha medfört att den nu aktuella konflikten
inte skulle ha uppstått. Då transportpersonalen först kvällen innan utevistelsen fick
kännedom om transportuppdraget fanns dock inte tid för detta.
                                                                        Dnr 4986-2007     Sid 5 (8)
                                                                            4987-2007



      Vidtagna åtgärder
      Med anledning av det nu aktuella ärendet har kriminalvårdsinspektör BB och berörd
      avdelningschef, kriminalvårdsinspektör FF, gått igenom anstaltens rutiner inför
      utevistelser med intagna. Som ny rutin har också införts att BB numera får
      underlaget i god tid före verkställandet av en intagens utevistelse under
      bevakning/åtföljande av personal. Därmed kommer det att finnas tid att reda ut
      eventuella oklarheter. Numera finns också i anstalten enhetliga civila kläder som
      transportpersonal kan klä sig i, i de fall tjänstedräkt inte bärs under utevistelse med
      intagen.

      Kriminalvårdens, Region Stockholm, sammanfattning och bedömning

      Beslutsbehörigheten
      Det åvilar anstalten Norrtälje att som första instans göra den materiella prövningen
      av normalpermissioner och dess innehåll och villkor. Region Stockholm värderar
      enbart den formella hanteringen av permissionen.
      Samordnaren har delegation att fatta permissionsbeslut samtidigt som
      kriminalvårdsinspektör säkerhet har delegation att av säkerhetsskäl ändra gynnande
      beslut. Region Stockholm motsätter sig inte en sådan ändring av säkerhetsskäl då det
      finns en väl underbyggd grund för detta. Det är då angeläget att särskilja på faktorer
      som rör säkerhetsbedömningar och sådana som rör rena personalresursskäl. Region
      Stockholm konstaterar vidare att det varken med förvaltningsrättslig eller
      organisationsrättslig grund finns stöd för en tjänsteman att beordra en annan behörig
      tjänsteman att ändra sitt beslut så som skett i detta fall. Beslutet skall i sådant fall
      istället ändras av den som har behörighet att av säkerhetsskäl ändra det gynnande
      beslutet.

      Permissionsplaneringen
      Region Stockholm konstaterar att den permissionsplan som diskuterats med den
      intagne och som denne var inställd på inte fullföljdes efter intentionerna. Vikten av
      att permissionsplanens innehåll är konkret, tydligt och skriftligt formulerad måste
      framhållas, vilket också framgår i Kriminalvårdens regelverk. Det får självfallet inte
      vara så att ett beslut kan tolkas på olika sätt.

      Personalens kläder
      Enligt Region Stockholms mening har anstalten fel utgångspunkt i sin presumtion
      rörande huruvida åtföljande personal skall bära tjänstedräkt eller ej. Gällande
      föreskifter måste enligt Region Stockholms mening i ett fall som det nu aktuella
      utgå från presumtionen att civila kläder skall bäras om inte säkerhetsbedömningen
      ger skäl till tjänstedräkt.

## Övrigt

Genom ett tätare samarbete mellan olika personalkategorier och genom en bättre
      framförhållning minimeras risken för att konflikter av nu aktuell art uppstår. Region
      Stockholm konstaterar att det aktuella ärendet har föranlett diskussion mellan
      avdelnings- och säkerhetspersonal i detta syfte.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 17 april 2009 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Permissionen m.m.
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för den rättsliga reglering, framförallt
bestämmelserna i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
                                                                  Dnr 4986-2007    Sid 6 (8)
                                                                      4987-2007



anstalt (KVFS 2006:26) (anstaltsföreskrifterna), som gällde vid tidpunkten för
AA:s permission. Dessa föreskrifter upphörde att gälla den 1 april 2008 och
ersattes då med nya anstaltsföreskrifter (KVFS 2008:3). Bestämmelserna om
permission återfinns numera i 10 kap. i dessa föreskrifter.

AA har anfört att permissionen kom att behandlas som en bevakad permission trots
att det var fråga om en tillsynspermission. Med anledning av det finner jag skäl att
något redogöra för bestämmelserna om olika former av normalpermission.

Enligt 32 § lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) kan en
intagen, för att underlätta anpassningen i samhället, beviljas tillstånd att lämna
anstalten för viss kort tid (normalpermission). Av bestämmelsen framgår att det för
permissionen får ställas de villkor som kan anses nödvändiga när det gäller
vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om noggrann tillsyn behövs kan det
föreskrivas att den intagne under permissionen ska vara ställd under bevakning. Av
9 kap. 7 § anstaltsföreskrifterna följer bl.a. att eventuella villkor för permissionen
ska anges i permissionsbeslutet och framgå av den permissionssedel som den
intagne ska medföra under permissionen. Enligt de allmänna råden som hör till
bestämmelsen kan ett villkor vara – om den intagne bedöms vara i behov av stöd
av medföljande personal – att den intagne ska åtföljas av kriminalvårdstjänsteman
(s.k. tillsynspermission). Enligt 9 kap. 8 § anstaltsföreskrifterna ska en permission
vara bevakad om det föreligger en påtaglig risk för att en intagen kan komma att
missköta permissionen eller begå brott under permissionen (bevakad permission).
Bevakning innebär att den intagne ska stå under tillsyn av minst två kriminalvårds-
tjänstemän under hela utevistelsen. Förarbetena till kriminalvårdslagen behandlar
skillnader mellan bevakad permission och beledsagad permission (numera s.k.
tillsynspermission). Enligt förarbetena är bevakad permission främst avsedd att
tillämpas när den intagne anses vara rymningsbenägen och beledsagad permission,
med en ringare grad av tillsyn, när den intagne är i behov av stöd av medföljande
personal (prop. 1978/79:62 s. 47 f.).

AA och Kriminalvården är ense om att permissionen inte fullföljdes efter
intentionerna. Av utredningen framgår att samordnaren DD initialt fattade ett
beslut om att AA skulle medges en permission om sju timmar inklusive restid.
Avsikten var att AA skulle umgås med sin familj såväl i som utanför bostaden i
Gävle. Någon sådan permissionsplan som anges i 9 kap. 5 § anstaltsföreskrifterna
upprättades inte.

På order av kriminalvårdsinspektören BB ändrade DD beslutet till att enbart avse
permission i sex timmar. Jag kan konstatera att BB i och för sig hade befogenhet att
på grund av säkerhetsskäl ändra redan meddelade beslut om permission. I detta fall
tycks det dock inte ha varit fråga om säkerhetsskäl utan bristande personalresurser
som var orsaken till ändringen. Oavsett hur det förhåller sig härmed borde BB –
om han ansåg att permissionsbeslutet skulle ändras – själv ha fattat ett nytt beslut.
Jag vill i sammanhanget anmärka att BB hade andra, formella, möjligheter att
ändra det gynnande beslutet än DD. Det var därför fel av honom att uppmana DD
                                                                   Dnr 4986-2007   Sid 7 (8)
                                                                       4987-2007



att ändra det tidigare meddelade beslutet. Jag är mycket kritisk till BB:s agerande i
denna del.

När det sedan gäller permissionsbeslutets utformning och det faktiska utfallet av
permissionen har BB uppgett att han tolkade permissionsbeslutet som att det enbart
avsåg vistelse i AA:s bostad. Denna oklarhet hade sannolikt kunnat undvikas om
planerna för permissionen hade dokumenterats på ett bättre sätt. Detsamma gäller
frågan om det rörde sig om en så kallad tillsynspermission eller en bevakad
permission. Jag instämmer i det Kriminalvården anfört om att en permissionsplan
måste vara konkret och tydlig samt skriftlig. Kommunikationen mellan avdelnings-
och transportpersonal har i förevarande fall brustit, vilket gått ut över AA och den
permission han genomförde.

Sammanfattningsvis kan konstateras att handläggningen och hanteringen av AA:s
permission brustit i de avseenden jag redogjort för ovan.

Personalens klädsel
Enligt 2 § i Kriminalvårdens föreskrifter om tjänstedräkt (KVAF [SÄK] 2007:2)
ska tjänstedräkt bäras vid transport av intagna och häktade mellan anstalter, häkten
och polismyndigheter samt i samband med inställelse till domstolsförhandling. Om
det är motiverat av säkerhetsskäl ska tjänstedräkt också bäras vid andra transporter
än de som nämns ovan, vid sjukhusbevakning och vid bevakad permission. Om det
är möjligt ska civil klädsel bäras vid transport av intagna och häktade där allmänna
kommunikationsmedel används.

Av Kriminalvårdens regler följer således att medföljande personal ska bära civila
kläder vid permissioner, om inte säkerhetsskäl motiverar tjänstedräkt. Detta ligger i
linje med bestämmelsen i 9 § kriminalvårdslagen om att intagna ska behandlas med
aktning för sitt människovärde.

Frågan om personalens klädsel vid permissioner diskuterades vid den inspektion
jag företog av anstalten Norrtälje i slutet av 2007. I protokoll från den avslutande
genomgången den 10 januari 2008 uttalade jag följande (dnr 5475-2007). Vid
utevistelser ska intagna inte utsättas för onödig uppmärksamhet. Anstalten bör vid
varje permission noggrant överväga om säkerheten kräver att den medföljande
personalen bär tjänstedräkt. Jag vill understryka att jag alltjämt har den
uppfattningen.

Personalen bar tjänstedräkt vid AA:s permission den 30 oktober 2007. Anstalten
synes inte ha gjort något övervägande i fråga om personalens klädsel, utan
tillämpade den presumtion om tjänstedräkt som anstalten ansåg gälla. Jag är kritisk
till anstaltens handlande även i denna del. Jag utgår ifrån att anstalten numera följer
Kriminalvårdens föreskrifter.

Övrigt
AA har även klagat på personalens beteende under permissionen. I detta avseende
har utredningen inte gett stöd för att personalen betedde sig på det sätt han påstår.
Jag finner det inte meningsfullt att utreda frågan vidare. Jag vill dock erinra om att
                                                                   Dnr 4986-2007   Sid 8 (8)
                                                                      4987-2007



medföljande personal ska utföra sitt uppdrag med iakttagande av största möjliga
hänsyn mot den intagne och de andra personer som vistas i den intagnes närhet.

Vad AA anfört i övrigt föranleder inget uttalande från min sida.

Med den delvis allvarliga kritik som uttalats ovan avslutas ärendena.
