# Kritik mot Länsstyrelsen i Västra Götalands län för att den i ett tillsynsärende överprövade ett av en domstol beslutat villkor för
strandskyddsdispens

JO 2015-10-12 dnr 4987-2014

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                       Sid
                                                                          2015-10-12               4987-2014                1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Västra Götalands län för att den i ett
                        tillsynsärende överprövade ett av en domstol beslutat villkor för
                        strandskyddsdispens


                        Beslutet i korthet: Mark- och miljödomstolen hade gett strandskyddsdispens för ett
                        stängsel under villkor att en del av stängslet flyttades. Vid tillsyn konstaterade
                        länsstyrelsen att stängslet inte hade flyttats. Trots det skrev länsstyrelsen av sitt
                        tillsynsärende utan åtgärd. Som skäl för sitt beslut skrev länsstyrelsen bl.a. att det inte
                        vore proportionerligt att ingripa genom ett föreläggande att följa villkoret. Länsstyrelsen
                        får kritik för att den överprövade domstolens dom.

## Anmälan

AA framförde klagomål mot Länsstyrelsen i Västra Götalands län med
                        anledning av handläggningen av ett tillsynsärende enligt miljöbalken. Hennes
                        anmälan kom in till JO den 2 september 2014. Hon uppgav bl.a. följande:
                        Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, hade beviljat
                        strandskyddsdispens för ett stängsel på två fastigheter med vissa villkor.
                        Länsstyrelsen konstaterade därefter inom ramen för ett tillsynsärende att ett
                        villkor i domen om stängslets placering inte var uppfyllt men beslutade ändå att
                        avsluta tillsynsärendet utan att vidta någon åtgärd.

## Utredning

Beslut och registerutdrag i länsstyrelsens ärende dnr 515-18905-2014 och dom
                        meddelad den 11 december 2013 av Vänersborgs tingsrätt, mark- och
                        miljödomstolen, i mål nr M 1628-13 och 1634-13 begärdes in och granskades.
                        Följande framgick: I domen beviljades strandskyddsdispens för stängsel på
                        fastigheterna G 2:9 och 2:194. Domstolen beslutade också om vissa villkor för
                        dispensen, bl.a. om stängslets placering. I egenskap av tillsynsmyndighet
                        inspekterade länsstyrelsen platsen den 20 maj 2014 och konstaterade att det
                        krävdes att fem stängselstolpar flyttades några meter österut för att villkoret om
                        stängslets placering skulle vara uppfyllt. Trots det konstaterandet skrev
                        länsstyrelsen av tillsynsärendet utan vidare åtgärd i ett beslut den 10 juni 2014.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                       Dnr 4987-2014       Sid 2 (5)




Länsstyrelsen uppmanades att lämna upplysningar om det som AA hade
framfört i sin anmälan. Den 28 januari 2015 överlämnade länsstyrelsen följande
yttrande som svar till JO:

## Bakgrund

2011 fick länsstyrelsen in ett tips om att allmänhetens passage hindrades
      inom strandskyddsområde av stängsel och grindar på fastigheten G 2:9 i
      Uddevalla kommun. Länsstyrelsen öppnade ett tillsynsärende med
      anledning av tipset och tillskrev fastighetsägarna (dnr 515-31110-2011).
      Länsstyrelsen uppfattade situationen såsom att stängsel och grindar satts upp
      i syfte att hindra allmänheten att passera över fastigheterna. Inledningsvis i
      ärendet fanns inte heller betesdjur i de aktuella hagarna. Fastighetsägarna
      invände ändå att stängsel och grindar enbart var för att hålla betesdjur. Under
      ärendets gång skedde en utarrendering av betesmarken och betesdjur kom dit.
      Fastighetsägarna sökte dispens för stängsel på den aktuella platsen
      (dnr 521-9992-2012). Länsstyrelsen beslutade den 9 april 2013 att avslå
      dispensansökan samt förelägga om att stängslet skulle tas bort. Efter över-
      klagande från fastighetsägarna hävde mark- och miljödomstolen länsstyrelsens
      beslut om dispensavslag och föreläggande om rättelse (M 1628-13 och M 1634-
      13). Mark- och miljödomstolen lämnade dispens med följande inskränkning och
      ändring; att stängslets sträckning över fastigheten G 2:9 på betesmarkens västra
      sida ska flyttas österut så mycket att en ca 2 meter bred passage skapas utanför
      hagen som ger passage fram till den stig som finns på fastigheten 2:194.
      Flyttningen skulle ske efter samråd med länsstyrelsen och vara genomförd
      senast en månad efter beslutets laga kraft eller vid senare tidpunkt som
      länsstyrelsen bestämmer.
      Den 17 januari 2014 begärde fastighetsägarna anstånd med att flytta stäng-
      selstolparna p.g.a. det vintriga vädret. Länsstyrelsen lämnade anstånd till
      den 30 april 2014. Den 3 april 2014 fick länsstyrelsen kännedom om att
      LRF planerade ett s.k. stängselevent på den aktuella platsen. I inbjudan till
      eventet informerades om att stängselstolparna skulle tas bort som angetts i
      domen, därefter skulle en försäljning ske av stolparna till den arrenderande
      djurhållaren som bedömdes vara undantagen strandskyddsreglerna som
      jordbrukare, därefter skulle stängselstolparna återigen sättas upp. Eventet
      rapporterades av tidningen Bohusläningen den 19 april 2014. LRF:s syfte
      med eventet var att få uppmärksamhet på hur strandskyddsreglerna hindrar
      småskalig betesdrift i kustområden.
      Den 20 maj 2014 kontrollerade länsstyrelsen stängslet på den aktuella
      fastigheten och kunde då konstatera att fem stängselstolpar var placerade för
      långt västerut för att uppfylla det villkor som mark- och miljödomstolen ställt
      upp för dispensen för stängslet. Länsstyrelsen avskrev tillsynsärendet den 10 juni
      2014 (dnr 515-18905-2014) med den motiveringen att det är oproportionerligt att
      fortsätta driva tillsyn över stängslet när det objektivt sett är möjligt för
      allmänheten att passera på båda sidor om stängslet och stängselstolparna.
      Länsstyrelsens beslut att avskriva tillsynsärendet överklagades, men mark-
      och miljödomstolen avvisade överklagandena eftersom de klagande saknade
      rätt av överklaga (M 2602-14).

      Tillämplig lagstiftning
      Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag. Syftet med
      strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och
      att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet
      (7 kap. 13 § MB).
      Inom ett strandskyddsområde får inte nya byggnader uppföras, byggnader eller
      byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar
      utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där
                                                                   Dnr 4987-2014       Sid 3 (5)




den annars skulle ha fått färdas fritt, grävningsarbeten eller andra
förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar eller
åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- och växtarter
(7 kap. 15 § MB).
Förbuden gäller inte byggnader, anläggningar och anordningar eller åtgärder
som inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för jordbruket,
fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för sin funktion måste finnas
eller vidtas inom strandskyddsområdet (7 kap. 16 § MB).
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden enligt 7 kap.
18 a § MB. Förutsättningen för att kunna medge dispens är att något av de
särskilda skäl som finns angivna i 7 kap. 18 c § MB är tillämpbart och att
åtgärden inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna. Länsstyrelsen
är behörig dispensmyndighet eftersom platsen ligger inom naturreservat.
Länsstyrelsen har tillsyn över de strandskyddsområden som även omfattas
av andra statliga skydd enligt 7 kap. MB. I 26 kap. MB regleras hur tillsynen
får bedrivas. Bland annat anges att tillsynsmyndigheten ska kontrollera
efterföljden av miljöbalken samt vidta de åtgärder som behövs för att
åstadkomma rättelse (26 kap. l § MB). Tillsynsmyndigheten får för detta
ändamål meddela de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken,
domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer
ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas
(26 kap. 9 § MB).

Länsstyrelsens bedömning
Länsstyrelsen konstaterar att mark- och miljödomstolen i huvudsak under-
känt länsstyrelsens ställningstagande gällande stängslets tillåtlighet genom
att ändra länsstyrelsens beslut om dispensavslag och föreläggande.
Länsstyrelsens bedömning är således fortsättningsvis att stängslet kan finnas på
denna plats utan att strandskyddets syften motverkas. Länsstyrelsen anser att
allmänheten har möjlighet att passera både innanför och utanför stängslet,
även om passage innanför stängslet medför en del extra besvär såsom att
man måste krypa under stängseltrådar, passera via särskilda övergångar eller
klättra över grindar. Objektivt sett är således inte stängselstolparnas placering
avgörande för allmänhetens tillgänglighet inom strandskyddsområdet.
Mark- och miljödomstolen har emellertid inskränkt dispensen genom ett
villkor. Inskränkningen innebär i praktiken att fem stängselstolpar ska flyttas
några meter österut.
Dispenser meddelas vanligtvis med den förutsättningen att det dispensgivna
objektet ännu inte är uppfört. Länsstyrelsen kan konstatera att det nu aktuella
villkoret är formulerat med den förutsättningen att stängslet redan är uppfört.
Villkoret är således till sin karaktär snarare ett föreläggande om rättelse än ett
villkor för dispens.
Länsstyrelsen bedömer att det i den uppkomna situationen skulle vara
oproportionerligt att ingripa genom ett föreläggande att följa villkoret, eftersom
mark- och miljödomstolen i huvudsak godtagit stängslet på den aktuella platsen.
Vid en genomlysning av ärendet i efterhand kan länsstyrelsen konstatera att
det borde ha framgått av motiveringen till avskrivningsbeslutet att domstolens
villkor troligen spelat ut sin roll då stängselstolparna övergått i någon annans ägo
som inte omfattas av dispensplikt. Det hade inte ändrat utgången av ärendet men
möjligen gjort beslutet något tydligare.
Länsstyrelsen har som mål att arbeta mer med planerad och förebyggande
tillsyn och rikta resurser och insatser till platser och mot objekt där tillsynen
gör mest nytta för strandskyddets syften. Det finns således en övergripande
strategisk tanke med länsstyrelsens tillsyn, där arbetet långsiktigt ska bidra
till en högre legitimitet för förbudslagstiftningen. Varje ärende måste bedömas
utifrån den övergripande strategiska tanken. Förutom att det i det aktuella
                                                                          Dnr 4987-2014       Sid 4 (5)




      ärendet inte längre syntes resurseffektivt att fortsätta tillsynen, bedömde
      länsstyrelsen också att det inte heller strategiskt sett var rimligt att fortsätta så
      som det kom att utveckla sig med i huvudsak av domstolen godkända stängsel,
      objektivt sett till ingen nytta för strandskyddets syften och med risk att
      länsstyrelsen uppfattas inte ta hänsyn till betesdrift i kustområden.
      Länsstyrelsen företräder inte en sådan tolkning av strandskyddslagstiftningen att
      småskalig betesdrift i kustområden ska hindras. Länsstyrelsen anser att det fanns
      fog för att avskriva tillsynsärendet med hänvisning till 26 kap. 9 § andra stycket
      MB och de omständigheter som har rått i detta fall.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
I 26 kap. miljöbalken, MB, finns bestämmelser om tillsyn. Tillsynen ska enligt
26 kap. 1 § säkerställa syftet med balken och föreskrifter som har meddelats
med stöd av denna. Tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ
eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av
miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med
stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.
Detta innebär att tillsynsmyndigheten ska vidta åtgärder mot t.ex. överträdelser
av domar och beslut som har meddelats med stöd av balken.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett
enskilt fall för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har
meddelats med stöd av balken ska följas, 26 kap. 9 § MB. Den regeln ska ses
tillsammans med 26 kap. 1 § MB, vilket innebär att tillsynsmyndigheten måste
tillgripa förelägganden eller förbud om ett sådant beslut är nödvändigt för att nå
resultat (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 494 och Michanek Gabriel & Zetterberg
Charlotta, 2008, Den svenska miljörätten, 2:a uppl., Iustus förlag AB, s. 400).
I andra stycket erinras om att mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det
enskilda fallet inte får tillgripas. Detta är ett uttryck för den s.k.
proportionalitetsprincipen, vilken i det här fallet innebär att ett ingripande bör
begränsas till det som behövs (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken, 1 april 2015,
Zeteo, kommentaren till 26 kap. 9 § andra stycket). Proportionalitetsprincipen
kan däremot i regel inte åberopas som stöd för att tillsynsmyndigheten avstår
från att ingripa när den t.ex. har konstaterat att en dom eller ett beslut som har
meddelats med stöd av miljöbalken inte har följts. Utgångspunkten är att
tillsynsmyndigheten inte ska överpröva eller på annat sätt ifrågasätta de domar
eller beslut som den har till uppgift att bevaka efterlevnaden av.

Trots att länsstyrelsen konstaterade att det villkor som domstolen hade ställt för
strandskyddsdispensen inte var uppfyllt beslutade länsstyrelsen att skriva av
ärendet utan vidare åtgärd. I remissvaret till JO har länsstyrelsen uppgett att
ägandet av stängselstolparna hade övergått till en person som inte omfattades av
dispensplikt och att domstolens villkor för strandskyddsdispensen därför
troligen hade spelat ut sin roll. Naturligtvis kan det inte uteslutas att det finns
situationer då ändrade förhållanden medför att det saknas anledning för
tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder för att åstadkomma rättelse. I det här
                                                                  Dnr 4987-2014      Sid 5 (5)




fallet anförde länsstyrelsen inte något sådant skäl för sitt beslut. Länsstyrelsen
motiverade i stället beslutet med att stängslets sträckning inte var avgörande för
allmänhetens tillgänglighet inom strandskyddsområdet och att det inte vore
proportionerligt att ingripa genom ett föreläggande att följa villkoret, eftersom
domstolen ”i huvudsak godtagit stängslet på den aktuella platsen”. Det ankom
emellertid inte på länsstyrelsen att överpröva domstolens dom i dessa delar.
Länsstyrelsen förtjänar kritik för att den gjorde så.

Vad AA i övrigt har framfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
