# Uttalanden om placering av en häktad med restriktioner i en arrestcell

JO 2022-11-30 dnr 4989-2020

BESLUT
                                                                           Datum                      Dnr                      Sid
                                                                           2022-11-30                 4989-2020              1 (11)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Uttalanden om placering av en häktad med restriktioner i en arrestcell


                          Beslutet i korthet: En intagen i häktet Uppsala placerades i en arrestcell under ett
                          par dagars tid. Enligt Kriminalvården ansvarar myndigheten för driften av arrest-
                          verksamheten i Uppsala efter överenskommelse med Polismyndigheten. Denna typ
                          av arrangemang, som medför att häktade intagna kan komma att placeras i
                          arrestceller, har JO uppmärksammat tidigare. Av JO:s utredning framgår att det
                          förekommer att intagna vid häktet placeras på arrestavdelningen på grund av
                          beläggningsläget. Även arrestens s.k. LOB-celler används av häktet vid behov,
                          exempelvis vid allvarliga ordningsstörningar och vid omfattande skadegörelse av
                          häktets celler.
                          JO konstaterar dock att arrester och häkten är avsedda för olika typer av frihets-
                          berövade. Regleringen i 24 kap. 22 § rättegångsbalken innebär vidare att ett beslut
                          om att en häktad ska vara placerad i en arrest bara kan fattas med hänsyn till
                          utredningsskäl, och det av rätten på åklagarens begäran. Den ordning som har
                          tillämpats vid häktet i detta avseende har alltså inte haft stöd i lag, vilket enligt JO i sig
                          är anmärkningsvärt. JO uttalar också att platsbrist inte utgör någon rättslig grund för
                          att ha kvar en nyligen häktad i polisarrest. Detsamma gäller för intagna som redan
                          vistas i häkte och som därefter förs till en arrest. Inte heller cellens standard har
                          någon avgörande betydelse i detta sammanhang. Även om en arrestcell utrustas
                          enligt vad som gäller i häkte är cellen – de facto – en arrestcell, vilket innebär att
                          regeln i 24 kap. 22 § rättegångsbalken blir tillämplig.
                          JO har tidigare uppmärksammat regeringen på den aktuella problematiken. Enligt JO
                          illustrerar omständigheterna i ärendet den allvarliga situationen ytterligare, och
                          utredningen tyder på att bestämmelsen i rättegångsbalken återkommande sätts ur
                          spel. JO skickar därför en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 25 juni 2020 framförde AA klagomål mot
                        Kriminalvården, häktet Uppsala, och bifogade en hemställan daterad den
                        22 mars 2020. I de delar som är av relevans för JO:s vidare utredning i ärendet
                        anförde AA i huvudsak följande.

                        Våld och kränkande behandling från en larmchef
                        Eftersom det var väldigt kallt i hans cell bad han om att få en extra filt. På
                        kvällen kom två ur personalen för att lämna filten. Larmchefen blev arg när han



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                   Dnr 4989-2020       Sid 2 (11)




fick syn på att det redan fanns en filt i cellen. Dessutom slog larmchefen honom
två gånger i bröstet och kallade honom för kränkande saker. Den tjänstemannen
bar inte heller någon namnbricka. Den andra häktesvakten såg vad som hände,
och detta finns även dokumenterat på övervakningsfilm.

Förflyttning till arrest m.m.
En dag kände AA sig väldigt sjuk med feber och andningssvårigheter. Han
ringde efter personal och sa att han behövde hjälp men fick svaret att han skulle
gå och lägga sig.

Det hjälpte inte att hälla kallvatten på kroppen och han fick allt svårare att
andas. Han ringde efter personalen och slog på dörren flera gånger utan att få
hjälp. I stället kom personalen in i cellen utrustade med batong, satte handbojor
på honom och slog honom hårt i ryggen medan han låg ned. Han har fortfarande
ryggproblem efter våldet.

Därefter blev han förflyttad till arresten. Det påstods att han hade orsakat
översvämning i cellen och gjort sig skyldig till skadegörelse.

Han fick sova två nätter i arresten utan tillgång till sin andningsmaskin. Flera
gånger fick han andningsstopp i sömnen, och han vaknade ständigt av att han
inte fick luft. Det fanns risk för hans liv. Som skäl för att hans begäran om att få
sova med andningsmaskinen avslogs fick han höra bl.a. att det inte fanns något
eluttag i arrestcellen. Han bad om att få ett beslut om detta, vilket han nekades.
Hans advokat kontaktade vakthavande befäl och fick då ett beslut skickat till
sig. I detta stod det att Kriminalvården hade fattat beslutet tillsammans med
sjukvården, men det fanns inte något namn på den vårdpersonal som skulle ha
varit involverad i beslutsfattandet.

I avskildhetsbeslutet, som han inte har fått ta del av men som skickats till hans
advokat, angavs som skäl för placeringen att han var misstänkt smittad med
covid-19 och att han hade gjort sig skyldig till skadegörelse.

Brister i tillgång till utomhusvistelse
Varje dag i samband med frukostutdelningen sa han till personalen att han ville
få sin promenad. Vid många tillfällen då han framåt middagstid frågade när det
skulle bli dags fick han svaret att promenaden redan hade varit och att han var
tvungen att vänta till nästkommande dag.

Bristande hantering av myndighetspost
Det tog en månad innan ett beslut från hovrätten lämnades ut till honom. På
grund av dröjsmålet fråntogs han möjligheten att överklaga eftersom
överklagandetiden hade gått ut när han fick del av beslutet.

Ett annat myndighetsbeslut som skickats till honom i häktet delades inte ut alls.
När personal diskuterade beslutets innehåll med honom påtalade han att han inte
                                                                    Dnr 4989-2020       Sid 3 (11)




hade sett beslutet. Personalen skulle titta på frågan, men han fick aldrig del av
beslutet, och nu är det för sent att överklaga även detta.

Utredning
Inledningsvis begärde JO in utdrag ur Kriminalvårdsregistret om AA:s tid i
häktet Uppsala under 2020 samt eventuella beslut om avskildhet under samma
period. Muntliga upplysningar inhämtades också från två anställda vid
Kriminalvården. Av dessa framgick bl.a. att det inte hade fattats något beslut
om avskildhet i fråga om AA samt att det förekommer att en intagen på grund
av säkerhetsskäl flyttas till den närliggande arrestlokalen.

Därefter uppmanades Kriminalvården att yttra sig över AA:s anmälan när det
gällde hans uppgifter om:

    a) våld och kränkande behandling från larmchefen

    b) förflyttningen av AA till arresten den 31 mars 2020 och den incident
       som föranledde förflyttningen. I yttrandet skulle även anges varför det
       inte meddelades något beslut om avskildhet

    c) brister i tillgång till utomhusvistelse

    d) bristande hantering av myndighetspost.

Yttrandet skulle också innehålla en redogörelse för i vilken omfattning och i
vilka syften häktade personer som är intagna i häktet Uppsala placeras i
arrestlokal.

I sitt remissvar framförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefsjuristen,
bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt. Av uppgifterna
      framgår i huvudsak följande.

      Våld och kränkande behandling från ”larmchefen”
      Vid samtal med den kriminalvårdare som tjänstgjorde som larmchef vid det
      aktuella tillfället har följande framkommit. AA bad om att få en extra filt.
      Eftersom rummen normalt är utrustade med en filt bad larmchefen AA att backa
      in i rummet så att larmchefen kunde se om AA redan hade en filt i rummet. AA
      vägrade dock, trots uppmaningar, att släppa in larmchefen i rummet varför
      larmchefen var tvungen att sätta en hand på bröstet på AA för att bereda sig
      tillgång till rummet. Enligt den kriminalvårdare som närvarade var det ingen
      hård knuff och inga slag utdelades. Inte heller gjordes några uttalanden som AA
      torde kunna ha uppfattat som kränkande.

      Förflyttningen av AA till arresten den 31 mars 2020
      Av ISAP upprättad av kriminalvårdare den 31 mars 2020 framgår följande.
          Klienten flaggar på och är mycket otrevlig och högljudd. Skriker och kallar
          undertecknad för diverse skällsord. Klienten hotar även med att svämma över
          rummet med vatten. Bankar och slår på dörren intensivt. Lyssnar ej på
          personalens anvisningar att sluta banka och skrika.
                                                                    Dnr 4989-2020          Sid 4 (11)




Av daganteckning upprättad av vakthavande befäl den 31 mars 2020 framgår
vidare följande.
   Klienten förflyttas till arresten på grund av ordningsstörning. Klienten
   sparkar på dörren och trycker oavbrutet på signalanordningen. Klienten har
   dessutom vattenfyllt sin cell. Allt sammantaget gör att han förflyttas till
   arresten.
Gällande själva ingripandet inför förflyttningen till arresten har följande
framkommit. Under mars månad hade AA vid flera tillfällen uppträtt
konfrontativt och provocerande genom att bl.a. återkommande skrika okvädesord
mot personal. Eftersom AA nu uppvisade ett mycket utåtagerande beteende
beordrade personal AA att lägga sig ner och informerade honom om att
OC-spray skulle kunna komma att användas om han fortsatte vara våldsam. AA
följde anvisningarna och fängsel anbringades inför förflyttningen till arresten.
Varken OC-spray eller batong användes. Något slag i ryggen utdelades inte.
Häktets lokala instruktion är att vakthavande befäl ska dokumentera när en
intagen förflyttas till ett mindre utrustat rum med anledning av ordnings- och
säkerhetsskäl, vilket också gjordes genom den daganteckning som återgetts ovan.
Häktet känner inte igen AA:s beskrivning att denne skulle ha varit sjuk, febrig
eller haft problem med andningen i samband med händelsen. Hade AA t.ex. haft
problem med andningen hade givetvis sjukvården kontaktats.
Förflyttningen av AA skedde den 31 mars 2020 kl. 11.07 och AA återgick till
häktet den 2 april 2020 kl. 14.52. Eftersom AA var belagd med restriktioner vid
tillfället för förflyttningen till arresten fattade häktet inte något avskildhetsbeslut.
Förflyttningen i sig innebar inte någon inskränkning i AA:s möjligheter att
erhålla isoleringsbrytande åtgärder, exempelvis genom samsittning. I AA:s fall
fanns det, på grund av den brottslighet AA var misstänkt för, vid den aktuella
tidpunkten dock ingen lämplig intagen för AA att kunna ha samsittning med.

Brister i tillgång till utomhusvistelse
Vid frukostutdelning tillfrågas de intagna om de önskar genomföra promenad
(utomhusvistelse) under dagen. Utomhusvistelse genomförs därefter under dagen
enligt den turordning som ansvarig kriminalvårdare upprättar. Av befintlig
dokumentation framgår inget som tyder på att AA inte skulle genomfört
utomhusvistelse enligt rutin. Det framkommer dock att AA vid två tillfällen, den
12 respektive den 17 maj 2020, brutit mot rådande ordningsregler under
utomhusvistelsen genom att kommunicera med andra intagna, varför de två
tillfällena avbröts i förtid. Detta har dock inte påverkat AA:s möjlighet till
utomhusvistelse några andra dagar.

Bristande hantering av myndighetspost
Häktet Uppsala följer det regelverk och de rutiner som finns avseende
myndighetspost, dvs. att myndighetspost lämnas ut till den intagne utan
granskning om det inte framkommer något som tyder på att uppgifterna från
avsändaren är oriktiga. Häktet har inte granskat myndighetspost till AA. Häktets
klienthandläggare uppger att det kan ha dröjt någon dag innan AA erhöll det
beslut från hovrätten som AA hänvisar till, men att detta inte ska ha hindrat
rättsprocessen eftersom överklagandetiden inte hade passerat när han erhöll
beslutet.

Redogörelse för i vilken omfattning och i vilka syften häktade personer som är
intagna i häktet Uppsala placeras i arrestlokal
Häktet Uppsala bedriver både häktes- och arrestverksamheten i polishuset i
Uppsala. Häktet och arresten ligger på samma våning och åtskiljs endast av en
sluss. Vid t.ex. allvarliga ordningsstörningar eller omfattande skadegörelse på
bostadsrum i häktet förekommer att vakthavande befäl beslutar att den intagne
ska placeras i ett mindre utrustat bostadsrum så att ordningen och säkerheten kan
upprätthållas. Eftersom det finns flera rum på arrestavdelningen som är
                                                                 Dnr 4989-2020        Sid 5 (11)




avskalade (s.k. LOB-rum), och därmed bedöms säkrare för att undvika
eventuella skador på intagna och personal, används dessa om behov finns. Ett
sådant rum skiljer sig inte nämnvärt från häktets observationsrum, vilket är
aktuellt för dylika placeringar. En placering på arrestavdelningen är en tillfällig
lösning tills den intagne kan placeras på annan mer lämplig plats, t.ex. förflyttas
till annat häkte eller åter flyttas in på häktet.
Ibland förekommer även att intagna placeras på arrestavdelningen med anledning
av beläggningsläget (platsbrist). I dessa fall används de rum på arrestavdelningen
som är mer utrustade, och som företrädesvis syftar till att inhysa anhållna. De
rummen skiljer sig från häktenas bostadsrum på så sätt att ljusinsläpp och lampa
inte kan hanteras av den intagne, utan måste regleras utifrån. Rummen saknar
även TV, medan radio finns. Det är endast intagna med restriktioner som
placeras i dessa rum, helst de som inte får ha tillgång till nyhetsmedia.
Placeringen är kortvarig. Om behov av placeringen kvarstår under flera dagar
byter de intagna plats. Placering på arrestavdelningen sker uteslutande i direkt
anslutning till hållen häktningsförhandling. Någon omplacering av intagna som
redan befinner sig på häktet förekommer inte.
Vad gäller arrestverksamheten i sig kan följande nämnas. Häktet bedriver
arrestverksamheten efter överenskommelse med Polismyndigheten. Överens-
kommelsen innebär ett fullständigt övertagande av verksamheten. Själva
lokalerna tillhör dock fortfarande Polismyndigheten.

Övrigt
Berörd befattningshavare har getts tillfälle att lämna synpunkter inför regionens
yttrande samt har fått del av Kriminalvårdens yttrande.

Rättslig reglering
Av 1 kap. 4 § häkteslagen (2010:611), HäL, framgår att varje intagen ska
bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Av 1 kap. 6 § HäL framgår att verkställigheten inte får innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.
Av 2 kap. 5 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid vistas
tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte
  1. den intagne är placerad i en annan förvaringslokal än i ett häkte och
lokalförhållandena inte tillåter gemensamhet,
   2. det av säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne avskild från andra
intagna, eller
  3. det är nödvändigt för att genomföra en kroppsbesiktning.
Av 2 kap. 7 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att vistas utomhus
minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.
Av 3 kap. 6 § HäL framgår bl.a. att försändelser mellan en intagen och en svensk
myndighet ska vidarebefordras utan granskning.
Av 3 kap. 8 § andra stycket HäL framgår bl.a. att en försändelse som avses i 6 §
får endast granskas för att utreda vem avsändaren är.
Av 4 kap. 10 § HäL framgår att en intagen får beläggas med fängsel
   1. vid förflyttning inom förvaringslokalen och vid transport eller annan
vistelse utanför lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller
                                                                   Dnr 4989-2020         Sid 6 (11)




  2. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med
hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.
En läkare ska så snart som möjligt undersöka en intagen som belagts med fängsel
enligt första stycket 2.
Av 5 kap. 1 § första och andra stycket HäL framgår att en intagen som behöver
hälso- och sjukvård ska undersökas av läkare. Läkare ska också tillkallas om en
intagen begär det och det inte är uppenbart att en sådan undersökning inte
behövs. En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de
anvisningar som ges av läkare. Om en intagen inte kan undersökas eller
behandlas på ett lämpligt sätt i förvaringslokalen, ska den allmänna sjukvården
anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
Av 24 kap. 2 § brottsbalken framgår bl.a. följande. Rymmer den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad friheten
eller sätter han eller hon sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han
eller hon på annat sätt motstånd mot någon som han eller hon står under uppsikt
av, när denne ska hålla honom eller henne till ordningen, får det våld brukas som
med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen ska hindras
eller ordningen upprätthållas.
Av 24 kap. 22 § rättegångsbalken framgår bl.a. att den som är gripen, anhållen
eller häktad ska tas i förvar. Den som häktas ska utan dröjsmål föras till häkte.
Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott som
föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för, förvaras på
en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på åklagarens begäran
förordna att den häktade tills vidare inte ska föras till häkte. Rätten eller
åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han förts till häkte, ska föras till
en plats utom häktet för förhör eller annan åtgärd.
Av 1 kap. 17 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om häkte (KVFS
2011:2), FARK Häkte, framgår bl.a. följande. I en intagens bostadsrum ska det
finnas stol, bord, skåp eller hylla, säng, bäddutrustning, spegel, anslagstavla,
mugg, väckarklocka, radio, TV samt anordning som gör att den intagne själv kan
reglera inflödet av dagsljus.
Första stycket gäller inte om annat följer av ett beslut om restriktioner, om det
finns risk för att den intagne allvarligt skadar sig själv eller annan eller gör sig
skyldig till skadegörelse, om det saknas ordinarie bostadsrum på grund av
platsbrist eller när det finns behov av att göra tillfälliga omplaceringar i syfte att
upprätthålla ordning och säkerhet. Så långt det är möjligt utifrån ordnings- och
säkerhetsskäl ska bostadsrummet i dessa fall förses med sådant som enligt första
stycket ska finnas i en intagens bostadsrum.
Av 3 kap. 15 § FARK Häkte framgår att en försändelse till eller från en intagen
ska befordras samma dag som försändelsen kommer till häktet, om det är möjligt
och försändelsen inte ska granskas eller hållas kvar.

Kriminalvårdens bedömning
Av utredningen har inte framkommit någonting som tyder på att Kriminal-
vårdens personal har agerat felaktigt vid vare sig händelsen med ”larmchefen”
den 25 februari 2020 eller vid ingripandet mot AA den 31 mars 2020. Det har
inte heller framkommit några brister avseende AA:s möjligheter till utomhus-
vistelse eller vid hanteringen av hans myndighetspost.
När det gäller frågan om huruvida ett beslut om avskildhet borde ha fattats med
anledning av förflyttningen av AA den 31 mars 2020 gör Kriminalvården
följande bedömning.
AA var belagd med restriktioner vid den aktuella tidpunkten. Av Kriminal-
vårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i häkte (2018:13) framgår att
om en intagen redan med stöd av restriktioner är ”avskild” från gemensamhet
                                                                       Dnr 4989-2020         Sid 7 (11)




      med andra intagna är utgångspunkten att avskildhetsbeslut med stöd av häktes-
      lagen inte ska fattas. Även om det finns skäl att avskilja en intagen med
      restriktioner på grund av säkerhetsskäl ska häktet alltså inte fatta beslut om
      avskildhet. För det fall häktet anser att ytterligare inskränkningar utöver
      meddelade restriktioner behövs ska häktet fatta beslut om avskildhet. Ett
      exempel är om den intagne av åklagare medges restriktionslättnader i form av
      samsittning, men häktet med hänsyn till säkerheten inte anser att det är lämpligt.
      Av JO:s tidigare uttalande (JO 2018/19 s. 146) framgår att ett beslut av
      Kriminalvården som inte leder till någon faktisk skillnad i förhållande till de
      restriktioner för den häktade som åklagaren beslutat om bör undvikas. Däremot
      ansåg JO att Kriminalvården av säkerhetsskäl borde kunna fatta ett beslut som
      innebär ytterligare inskränkningar utöver de restriktioner som åklagaren
      meddelat. Ett exempel som lyftes fram var det som därefter fördes in i Kriminal-
      vårdens handbok, se föregående stycke.
      Av Kriminalvårdens utredning i ärendet har framkommit att förflyttningen av
      AA från dennes bostadsrum till arresten inte innebar någon inskränkning i AA:s
      möjligheter att erhålla isoleringsbrytande åtgärder, exempelvis i form av
      samsittning. Förflyttningen innebar således inte någon faktisk skillnad i
      förhållande till de restriktioner som åklagaren redan hade beslutat om. När det
      gäller att AA placerades i ett mindre utrustat rum är det Kriminalvårdens
      bedömning att situationen faller inom undantaget i 1 kap. 17 § andra stycket
      FARK Häkte om när utrustningen i bostadsrum får frångås. Daganteckning
      härom gjordes i enlighet med gällande rutin.
      När det gäller häktets placerande av intagna i arrestlokal gör Kriminalvården
      följande bedömning.
      Domstol får på grund av utredningsskäl fatta beslut om att en häktad ska föras
      till annan plats än häkte. Kriminalvården kan således inte besluta att en häktad
      ska föras någon annanstans än till häkte. Den aktuella hanteringen vid fall av
      platsbrist på häktet har således varit felaktig. Av utredningen har framkommit att
      de arrestplatser som tagits i anspråk har en standard som till viss del avviker från
      bostadsrummen på häktet. De placeringar som skett har varit kortvariga och har
      uteslutande avsett intagna som haft beslut om restriktioner och som inte redan
      befunnit sig på häktet. Det pågår arbete på det aktuella häktet med att utöka
      häktesverksamheten till arrestlokalerna. Om så sker kommer arrestlokalerna att
      utrustas enligt den standard som gäller bostadsrum på häkte.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Det stämmer inte att
häktet inte kände till att han var sjuk och hade problem med andningen vid
händelsen den 31 mars 2020. Av hans journal framgår att han under natten
påkallade personalens uppmärksamhet med anledning av att han kände sig
febrig och att de kontrollerade hans kroppstemperatur. Vidare anges att en
läkare bedömt honom som misstänkt smittsam till dess att han varit symtomfri
under 48 timmar och att vakthavande befäl informerades om detta. AA bifogade
utdrag ur sin patientjournal.

Bedömning
AA har framfört flera klagomål om hur han behandlats i häktet Uppsala. Som
framgått har jag begränsat min granskning till vissa frågor. Dessa kommer jag
att behandla i skilda avsnitt.

Kriminalvården har i allt väsentligt beskrivit den rättsliga reglering som är
relevant i ärendet. Jag hänvisar till redogörelsen och återkommer till ytterligare
rättsliga utgångspunkter nedan.
                                                                    Dnr 4989-2020       Sid 8 (11)




Förflyttningen av AA till en mindre utrustad cell
När det gäller händelsen den 31 mars 2020 har AA och Kriminalvården lämnat
olika uppgifter om både AA:s uppträdande och häktespersonalens agerande. Det
framstår inte som meningsfullt att fortsätta utredningen om den saken. Jag får
konstatera att det inte finns stöd för att kritisera personalens bemötande eller
behandling av AA vid ingripandet.

Det är dock klarlagt att AA då vistades i häktet och att han flyttades därifrån till
en mindre utrustad cell i arresten. Den placeringen varade fram till den 2 april
2020.

Enligt Kriminalvårdens remissvar var AA vid den aktuella tidpunkten ålagd
restriktioner som innebar att han inte fick vistas i gemensamhet. Förflyttningen
ska inte ha inneburit några faktiska skillnader i förhållande till restriktionerna.
Häktet fattade därför inte något beslut om placering i avskildhet i samband med
att AA fördes till arresten och fick en cell med begränsad utrustning. Som
framgått av redogörelsen i yttrandet kan utrustningen i en cell begränsas i
enlighet med en särskild bestämmelse i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte, FARK Häkte. Det är fallet om det t.ex.
finns risk för att den intagne allvarligt skadar sig själv eller gör sig skyldig till
skadegörelse eller när det finns behov av att göra tillfälliga omplaceringar i
syfte att upprätthålla ordning och säkerhet (se 1 kap. 17 § FARK Häkte, se
också förordningen [2014:1108] om utformningen av häkten och polisarrester).

JO har i tidigare beslut framhållit att de omständigheter som ligger till grund för
en placering av en intagen i ett rum med begränsad utrustning bör dokumenteras
i den intagnes journal (se bl.a. mitt beslut den 6 november 2020, dnr 5755-2019,
och JO:s beslut den 13 augusti 2018, dnr 5225-2015). Vidare har JO uttalat att
det givetvis är önskvärt att intagna i avskildhet inte placeras i rum med lägre
standard än som kan motiveras av säkerhetsskäl (se t.ex. JO:s beslut den 21 maj
2008, dnr 2574-2007). Om en intagen flyttas till ett bostadsrum med begränsad
utrustning, och förflyttningen dessutom innebär en begränsning av hans eller
hennes möjlighet till gemensamhet med andra intagna, ska även ett beslut om
avskildhet fattas (se det nyss nämnda beslutet den 13 augusti 2018).

Frågan om och i så fall när Kriminalvården ska fatta ett beslut om avskildhet för
en häktad som är påförd gemensamhetsrestriktioner har tidigare varit föremål
för JO:s bedömning. Som myndigheten har redogjort för i sitt remissvar uttalade
dåvarande chefsJO Elisabeth Rynning i ett beslut som sin mening att utgångs-
punkten är att Kriminalvården ska bedöma om de restriktioner som åklagaren
har meddelat är tillräckliga för att upprätthålla säkerheten. Hon ansåg emellertid
att ett beslut av Kriminalvården som inte leder till någon faktisk skillnad i
förhållande till de restriktioner för den häktade som åklagaren har beslutat om
bör undvikas men att myndigheten av säkerhetsskäl bör kunna fatta ett beslut
som innebär ytterligare inskränkningar utöver åklagarens redan meddelade
restriktioner (se JO 2018/19 s. 146).
                                                                    Dnr 4989-2020       Sid 9 (11)




Jag kan för egen del se att detta ställningstagande inte är helt oproblematiskt
och kan få skäl att återkomma till den frågan. Med det sagt finner jag mot
bakgrund av vad som upplysts om AA:s agerande under vistelsen i häktet inte
anledning att göra några uttalanden om att han placerades i en mindre utrustad
cell. Häktet har dokumenterat åtgärden och anledningen i hans journal.

Placering av häktade i arrestceller
Som nämnts var den cell som AA placerades i en arrestcell.

Enligt remissvaret ansvarar Kriminalvården för driften av arrestverksamheten i
Uppsala efter överenskommelse med Polismyndigheten. Denna typ av arran-
gemang, som medför att häktade intagna kan komma att placeras i arrestceller,
har jag uppmärksammat tidigare (se inspektionsprotokoll i JO:s dnr 6684-2021
och O 34-2021).

Kriminalvården har uppgett att det vid häktet Uppsala förekommer att intagna
placeras på arrestavdelningen på grund av beläggningsläget, men att det i så fall
har rört sig om intagna som inte redan vistats i häktet. Det har däremot också
framgått att arrestens s.k. LOB-celler används av häktet vid behov, exempelvis
vid allvarliga ordningsstörningar och vid omfattande skadegörelse av häktets
celler. Det var fallet när AA fördes dit den 31 mars 2020. Kriminalvården har
vidare förklarat att det pågår ett arbete med att utöka häktesverksamheten till
arrestlokalerna och att utrymmena då kommer att utrustas enligt den standard
som gäller för bostadsrum i häkte.

Till saken hör dock att arrester och häkten är avsedda för olika typer av
frihetsberövade. Det saknas visserligen en definition av vad som är en arrest
respektive ett häkte, men lagstiftaren har utgått från att det finns en skillnad
mellan dessa båda typer av förvaringslokaler för frihetsberövade. Som exempel
kan nämnas att en person som blivit häktad utan dröjsmål ska föras till ett häkte.
Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott som
föranlett häktningen eller något annat brott som han eller hon är misstänkt för,
förvaras på en annan plats än i häkte, får rätten på åklagarens begäran förordna
att den häktade tills vidare inte ska föras till häkte. Rätten eller åklagaren får
även besluta att den häktade, sedan han eller hon förts till häkte, ska föras till en
plats utom häktet för förhör eller annan åtgärd. Detta framgår av bestämmelsen i
24 kap. 22 § rättegångsbalken. Det får anses självklart att en sådan ”annan
plats” är t.ex. en polisarrest.

Vidare kan nämnas att det i 9 § strafftidslagen (2018:1251) anges att en dömd
som ska överföras eller förpassas till kriminalvårdsanstalt för verkställighet av
fängelsestraff får i anslutning till det tas in i häkte under vissa förutsättningar.
Den dömde får i dessa fall också tillfälligt tas in i polisarrest. Är den dömde
under 18 år – dvs. ett barn i juridisk mening – får han eller hon tas in i polis-
arrest endast om det är absolut nödvändigt. Liknande bestämmelser gäller vid
omplacering av den som är intagen i anstalt, se 2 kap. 4 a § fängelselagen
(2010:610).
                                                                        Dnr 4989-2020        Sid 10 (11)




Som ytterligare belysning av den skillnad som lagstiftaren gör på arrester och
häkten kan följande uppmärksammas. Ett barn som är gripen eller anhållen får i
enlighet med regeln i 6 a § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare endast hållas i förvar i en polisarrest om det är absolut
nödvändigt. Lagstiftaren har som skäl för detta pekat på att miljön där ofta är
stökig och högljudd med människor som är påverkade av alkohol och droger.
Och förutom möjlighet till vistelse på en rastgård finns det i en arrest sällan
tillfällen till mänsklig kontakt. Av den anledningen har t.ex. ett rum i ett häkte
ansetts som en klart lämpligare placering för ett barn än en polisarrest
(prop. 2019/20:129 s. 46 f.). JO har tidigare uttalat att arrester är utformade för
frihetsberövanden som är begränsade i tiden och pågår som mest i tre till fyra
dygn (se JO 2019/20 s. 203).

I inspektionsprotokollet i JO:s ärende med dnr O 34-2021 uppmärksammades
att Kriminalvården, som i det nu aktuella fallet, på vissa ställen höjer standarden
på arrestceller för att kunna placera häktade där. Med anledning av det uttalade
jag bl.a. följande:

      Jag vill därför framhålla att det inte bara är standarden på cellen som är
      avgörande för bedömningen att det är olämpligt att placera en häktad i en arrest.
      Om cellen finns i en lokal där det placeras andra kategorier av frihetsberövade,
      t.ex. omhändertagna för berusning, riskerar den häktade att befinna sig i en miljö
      där det även vistas stökiga och drogpåverkade personer (jfr nyss nämnda
      proposition). Det är en miljö som inte passar för längre frihetsberövanden och
      det är en uppfattning som enligt min mening återspeglas i utformningen av
      24 kap. 22 § rättegångsbalken.
      För att kunna förverkliga lagstiftarens intention – och för att frihetsberövade inte
      placeras i miljöer som bedömts olämpliga – är det viktigt att skillnaden mellan
      arrester och häkten upprätthålls i praktiken. Det är som regel inte något problem
      om det är olika myndigheter som ansvarar för driften av arrester respektive
      häkten. Däremot finns det en påtaglig fara att denna gräns suddas ut i de fall där
      Kriminalvården även ansvarar för arrestverksamheter.
Precis som Kriminalvården har redogjort för i remissvaret innebär regleringen i
24 kap. 22 § rättegångsbalken att ett beslut om att en häktad ska vara placerad i
en arrest bara kan fattas med hänsyn till utredningsskäl, och det av rätten på
åklagarens begäran. Den ordning som har tillämpats vid häktet Uppsala i detta
avseende har alltså inte haft stöd i lag, vilket i sig är anmärkningsvärt. Platsbrist
utgör inte någon rättslig grund för att ha kvar en nyligen häktad person i
polisarrest (se mitt beslut JO 2021/22 s. 261, se även Hovrätten för Västra
Sveriges beslut den 11 juni 2020, mål nr Ö 3453-20). Detsamma gäller för
intagna som redan vistas i häkte och som därefter förs till en arrest.

Som framgått har inte heller cellens standard någon avgörande betydelse i detta
sammanhang. Även om en arrestcell utrustas enligt vad som gäller i häkte är
cellen – de facto – en arrestcell, vilket innebär att regeln i 24 kap. 22 §
rättegångsbalken blir tillämplig.

Jag har tidigare uppmärksammat regeringen på den problematik som nu har
beskrivits (se inspektionsprotokollet i dnr O 34-2021). Omständigheterna i nu
                                                                  Dnr 4989-2020      Sid 11 (11)




aktuellt ärende är ytterligare en illustration av denna allvarliga situation och
utredningen tyder på att bestämmelsen i rättegångsbalken återkommande sätts
ur spel. Jag skickar därför en kopia av detta beslut till regeringen för kännedom.

Övriga frågor
Kriminalvården har bemött AA:s övriga klagomål om våld och kränkande
behandling från larmchefen samt brister i tillgången till utomhusvistelse och
hantering av försändelser. Här står alltså uppgift mot uppgift och jag bedömer
att ytterligare utredning inte skulle leda till något annat resultat. Det som har
kommit fram ger inte anledning till någon kritik från min sida.

Jag vill också anmärka att det framgår av AA:s journal att han inte fick tillgång
till sin andningsmaskin i samband med att han flyttades till arrestcellen. Som
jag förstår utredningen grundades detta på en säkerhetsbedömning, men även
lokalens utformning ska ha haft betydelse. Av dokumentationen kan dock
utläsas att häktet samrådde med sjukvården i frågan. Kriminalvården har vidare
motsagt att AA skulle ha haft problem med andningen vid tillfället och förklarat
att sjukvården hade kontaktats om så hade varit fallet. Jag finner mot bakgrund
av omständigheterna inte skäl att uttala mig heller i denna del.

Ärendet avslutas.
