# Kritik mot en kommun för handläggningen av ett ärende rörande tillstånd att fullgöra skolplikt i hemmet (s.k. hemundervisning)

JO 2005-03-10 dnr 5006-2003

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2005-03-10           5006-2003              1 (11)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot en kommun för handläggningen av ett ärende rörande
                        tillstånd att fullgöra skolplikt i hemmet (s.k. hemundervisning)

## Bakgrund

I juni 2001 ansökte AA hos Barn- och utbildningsnämnden i Åmåls kommun om
                        tillstånd till fullgörande av skolplikt i hemmet (s.k. hemundervisning). Ansökan
                        gällde hennes dotter BB, född 1990, och avsåg läsåret 2001/02. Under den tid
                        frågan bereddes vid barn- och utbildningsnämnden gjorde rektorn CC den 4
                        september 2001 en s.k. barnavårdsanmälan till socialtjänsten och anförde bl.a. att
                        BB – trots att skolplikt förelåg – inte hade infunnit sig i skolan sedan familjen
                        flyttade från Norge till Sverige i månadsskiftet april/maj 2001. Den 19 september
                        2001 beslutade barn- och utbildningsnämnden att avslå AA:s ansökan om tillstånd
                        till hemundervisning.

                        Hemundervisningen för BB synes i praktiken ha fortsatt under resten av läsåret
                        2001/02.

                        Den 6 juni 2002 inkom AA till barn- och utbildningsnämnden med en ”anmälan”
                        om att hennes döttrar BB och DD, född 1995, skulle fullgöra sin skolplikt i hemmet
                        under läsåret 2002/03.

                        Barn- och utbildningsnämnden beslutade den 12 juni 2002 att betrakta de inkomna
                        skrivelserna som en förnyad ansökan om fullgörande av skolplikt på annat sätt och
                        delegerade ”vidare handläggning och beslut” till arbetsutskottet.

                        I ett sammanträdesprotokoll den 26 juni 2002 angavs följande.

                                  AA har ansökt om tillstånd att fullgöra skolplikt på annat sätt (hemundervisning
                                  genom vårdnadshavare) för sin dotter. Nämnden har avslagit ansökan, bun § 107,
                                  010919. Därefter har det inkommit skrivelser som nämnden valt att behandla som
                                  förnyad ansökan. Nämndordförande, rektor och klasslärare har föreslagit former för
                                  insyn och uppföljning men har inte lyckats träffa överenskommelse med
                                  vårdnadshavare.
                                  Ärendets handläggning framgår av bilaga till detta beslut.
                                  I skrivelse, inkommen 02-06-06, anmäler vårdnadshavaren att även en yngre dotter
                                  skall undervisas som beskrivits ovan.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 5006-2003   Sid 2 (11)




      ARBETSUTSKOTTETS BESLUT
      Nämndens beslut enligt bun § 107, 010919, står fast. Nämnden finner inte styrkt att
      hemundervisning enligt ansökan kan ersätta undervisning i skolan. Av ansökan har
      ej heller framgått om hemundervisning i enstaka ämnen kan uppfylla krav enligt lag
      och förordningar. Nämnden beslutar därför avslå ansökan.
      Detta beslut omfattar samtliga skolpliktiga barn i familjen.
      Beslutet fattat med stöd av delegering enligt bun § 65, 020612.
Därefter inkom till nämnden skrivelser som utvisade att AA döttrar hade skrivits in
vid privatskolan Clonlara School, Ann Arbor, Michigan, USA. Undervisningen
skedde på distans. Vid ett sammanträde den 16 oktober 2002 beslutade barn- och
utbildningsnämnden – mot bakgrund av att barnen var inskrivna vid privatskolan
Clonlara School – följande.

      Nämnden beslutar att medge att skolplikten för eleverna BB och DD får fullgöras
      enligt Skollagen kap. 10 § 4 för läsåret 2002/03. Ansökan för kommande läsår skall
      inlämnas senast 15 april före höstterminens start. Medgivandet förutsätter att:
      * insyn i verksamheten sker genom uppföljning av lärarpersonal på Tösse skola
      * eleverna skall delta i Skolverkets nationella och diagnostiska prov som finns för
      respektive årskurs. Detta enligt skolans anvisningar
      * särskild beskrivning över undervisningen i svenska inlämnas till nämnden.
AA och en representant för Clonlara School lät i en skrivelse, som inkom till
rektorn CC den 21 oktober 2002, meddela bl.a. att AA döttrar inte skulle komma
att delta i de nationella proven.

I en skrivelse, daterad den 16 december 2002, begärde nämndens ordförande att
AA skulle inkomma med skriftligt svar med anledning av att villkoren i beslutet
den 16 oktober 2002 inte hade uppfyllts. Nämnden mottog en skrivelse den 15
januari 2003 angående barnens framsteg i det svenska språket.

Den 20 februari 2003 gjorde förvaltningschefen EE och rektorn CC en anmälan
enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, till vård- och
omsorgsnämnden.
      Härmed gör undertecknade anmälan i enlighet med 14 kap. 1 § SoL, avseende
      eleverna BB 90- samt DD 95-.
      BB är skolpliktig men har inte infunnit sig i skolan sedan ankomsten i kommunen
      2001-04-20, då hon skulle ha tillhört skolår 4.
      Ansvarig rektor har tidigare gjort en anmälan dat. 01-09-04, angående BB.
      DD blev skolpliktig läsåret 02/03 men har inte infunnit sig i skolan.
      Målsman har ansökt hos barn- och utbildningsnämnden om att få undervisa BB i
      hemmet. Ansökan har avslagits två gånger.
I en skrivelse som inkom till barn- och utbildningsförvaltningen den 12 augusti
2003 anmälde AA att döttrarna BB och DD ”under skolåret 03/04, liksom
föregående skolår, kommer att fullgöra skolplikten genom att vara ansluten till och
följa ett program för undervisning som Clonlara School i USA tillhandahåller”.

I ett tjänsteförslag, daterat den 4 september 2003, anförde EE följande.
                                                                      Dnr 5006-2003    Sid 3 (11)




      Fullgörande av skolplikt i hemmet
      Målsman har i brev daterat 2003-08-03 gjort en anmälan om fullgörande av
      skolplikt, till barn- och utbildningsnämnden för BB (90-) och DD (95-). BUN avser
      att behandla denna skrivelse som en ansökan om att fullgöra skolplikten på annat
      sätt enligt skollagen 10 kap. 4 §.
      Enligt skollagen 3 kap. 1 och 7 §§ är båda barnen skolpliktiga. BUN har 2002-06-26
      avslagit en ansökan från målsman att få fullgöra skolplikten på annat sätt för BB och
      DD, enligt Skollagen 10 kap. 4 §. BUN:s skäl till avslag var att målsman inte
      uppfyllde nämndens krav på ”nödvändig insyn”.
      Målsman har i brev daterat 2002-08-15 meddelat BUN att barnen är inskrivna i
      Clonlara School i Michigan, USA. Skolan bedriver distansundervisning för barn
      över hela världen. Enligt uppgift från skolan har man många svenska elever
      inskrivna. Clonlara School har skickat läroplan och information om skolan i ovan
      nämnda brev. Med anledning av dessa nya förhållanden behandlade BUN ånyo
      ärendet 2002-12-11. BUN påminde, via brev från ordföranden, om nämndens villkor
      för att kunna medge att skolplikten fullgjordes i hemmet. Skriftligt svar begärdes
      senast 15 januari 2003. Något svar på nämndens brev har ej inkommit, däremot har
      ovan nämnda brev daterat 2003-08-03 inkommit.
      Utöver detta har Clonlara School skickat elevarbeten till ansvarig rektor i
      grundskolan. Dessa har granskats av lärare och skolledning eftersom det, enligt
      Skolverket, är kommunen som ansvarar för bedömning om en skolplacering utanför
      det svenska skolsystemet anses uppfylla kraven på skolpliktens fullgörande.
      Granskningen har visat att redovisat material från Clonlara School inte uppfyller
      kraven för svensk skola och därmed kan inte skolplaceringen anses kunna ersätta de
      villkor BUN tidigare ställt för att medge skolpliktens fullgörande i hemmet.
      BUN väntar fortfarande på skriftligt svar från målsman på brev daterat 2002-12-16.
           Barn- och utbildningsnämnden föreslås besluta
           – nämndens beslut, § 98 2002-06-26 står fast. Nämnden finner inte styrkt att
           hemundervisning enligt ansökan kan ersätta undervisning i skolan.
           Nämnden beslutar därför att avslå ansökan.
Vid ett sammanträde den 22 september 2003 beslutade barn- och
utbildningsnämnden enligt tjänsteförslaget. Någon överklagandehänvisning synes
inte ha fogats till beslutshandlingen.

AA och FF överklagade beslutet genom en skrivelse som inkom till nämnden den
13 november 2003.

Barn- och utbildningsförvaltningen överlämnade genom en skrivelse den 14
november 2003 överklagandet till länsrätten och framförde – genom
förvaltningschefen EE – att ”överklagandet uppfattas som ett kommunalbesvär”.

Anmälan
AA och FF framförde i en anmälan till JO i december 2003 klagomål mot barn-
och utbildningsnämndens i Åmåls kommun handläggning av ärendet. De ansåg sig
motarbetade av nämnden. De ifrågasatte om det var korrekt av rektorn CC att göra
en s.k. barnavårdsanmälan under den tid nämnden behandlade deras första ansökan
om hemundervisning. De anförde vidare bl.a. följande. Barn- och
utbildningsnämnden beslutade den 16 oktober 2002 att medge att deras döttrar
undervisades i hemmet med stöd av Clonlara School. Trots detta fick de under
mars 2003 veta att förvaltningschefen EE och rektorn CC hade gjort en
                                                                        Dnr 5006-2003     Sid 4 (11)




barnavårdsanmälan till socialtjänsten. Anledningen till anmälan var att BB och DD
inte gick i skolan trots att de var skolpliktiga. Socialtjänsten meddelade i april 2003
att någon utredning enligt SoL inte skulle inledas. I augusti 2003 skickade de in en
ansökan om att låta barnen fullgöra skolplikten i hemmet under läsåret 2003/04.

Den 22 september 2003 avslog nämnden deras ansökan med hänvisning till sitt
beslut den 26 juni 2002. Sistnämnda beslut hade fattats innan döttrarna blev
inskrivna vid Clonlara School och före det medgivande som de erhöll den 16
oktober 2002. Det kan ifrågasättas om det var korrekt av nämnden att hänvisa till
ett gammalt beslut som gällde förhållanden som väsentligen hade ändrats genom
att döttrarna undervisades med stöd av Clonlara School. Beslutet från den 22
september 2003 innehöll därtill varken någon motivering eller överklagande-
hänvisning.

–––

AA och FF fogade vissa handlingar till sin anmälan.

Utredning
Anmälan remitterades för utredning och yttrande till Barn- och
utbildningsnämnden i Åmåls kommun. Nämnden överlämnade som sitt remissvar
ett yttrande upprättat av förvaltningschefen EE. I yttrande anfördes följande.
      /– – –/
      Av bifogade handlingar framgår att kommunen, sedan det blev känt att familjen med
      ett skolpliktigt barn flyttat in, på olika sätt har försökt att i samförstånd finna en
      lösning som är acceptabel såväl för familjen som ur laglighetssynpunkt.
      Kontakterna mellan kommunen och familjen har resulterat i att kommunen, via
      barn- och utbildningsnämnden, har tolkat sitt ansvar, enligt skollagen, så att ett
      minimikrav för ett medgivande av undervisning på annat sätt har varit att de tre
      villkor nämnden beslutat om skall vara uppfyllda. Detta har bl.a. framförts i brev till
      målsman från nämndens dåvarande ordförande, daterat 2002-12-16.
      Skolan har försökt få kontakt på olika sätt bl.a. genom möten och hembesök. Tyvärr
      har familjen inte hörsammat detta. I brev, daterat november 19 2003, har målsman
      erbjudit nämndens ordförande ett möte. Efter kontakt har mötet ställts in i avvaktan
      på ”muntlig förberedelse” i Länsrätten.
      Barn- och utbildningsnämndens strävan i detta ärende är att få till stånd en lösning
      som ryms inom lagens ramar. Nämnden tror att detta förutsätter en dialog mellan
      hemmet och skolans personal samt en förståelse för de villkor som gäller.
      Undervisning enligt skollagens 10 kap. 4 § är ovanlig. Distansundervisning i
      grundskolan är också ovanlig. I Åmåls kommun är detta det första ärendet av det här
      slaget. Kunskap och erfarenhet om hur man skall tolka lagen har måst inhämtas
      under ärendets gång. Kommunen har, i syfte att få mer kunskap, kontaktat andra
      kommuner och enskilda med erfarenhet av undervisning ”på annat sätt”. Även
      Skolverket har kontaktats för att få vägledning. Kommunen har även studerat beslut
      fattade av JO och Skolverket i relaterade ärenden. Sammantaget kan sägas att både
      Åmåls kommuns kunskaper och erfarenheter, om hur man som myndighet skall
      hantera ett beslut av det här slaget, liksom de prejudikat som finns tillgängliga när
      det gäller prövning av liknande beslut, är knapphändiga. Här finns alltså en risk att
      det kan uppstå en osäkerhet när kommunen skall dra upp gränsen för vad skolplikt,
      enligt skollagen, innebär. Varje enskilt fall skall dessutom bedömas individuellt,
                                                                            Dnr 5006-2003     Sid 5 (11)




          vilket försvårar jämförelse mellan individer och individer i olika miljöer. Enligt
          förarbetena till skollagen 10 kap. 4 § kan dessutom anföras speciella skäl för att få
          undervisa sina barn på annat sätt. Det kan ytterligare försvåra jämförelser. Åmåls
          kommun förväntar sig att JO:s beslut kan ge ytterligare vägledning för hur
          kommuner skall förhålla sig till skollagens krav på skolplikt.
          En annan aspekt som tagits upp i förarbeten till skollagen är hur barnets ålder
          inverkar på möjligheten att medge undervisning på annat sätt. I förarbeten till lagen
          påpekas att med stigande ålder och därmed ökade krav på stoffinnehåll och social
          fostran i grupp, torde möjligheten för en kommun att medge undervisning på annat
          sätt minska.
          En försvårande omständighet i att hantera dessa komplicerade frågor på ett bra sätt, i
          enlighet med skollag och läroplan, är att kontakten mellan hem och skola inte
          fungerat tillfredsställande. En förutsättning för detta är, enligt nämndens
          uppfattning, att målsman, elev och skolpersonal kan mötas i den anda som anges i
          läroplan för grundskolan. Detta är också en förutsättning för att kommunen skall
          kunna leva upp till skollagens krav på att kommunen skall ha ”insyn i
          verksamheten”.
          Förutom skollagen 10 kap. 4 § krav på insyn i verksamhet som innebär att en
          skolpliktig elev fullgör skolplikten på annat sätt så har kommunen också ett
          tillsynsansvar för all skolverksamhet som bedrivs i kommunen. När det gäller
          verksamhet som bedrivs av andra huvudmän än kommunen finns det fungerande
          rutiner. Hur är det med kommunens tillsynsansvar när det gäller undervisning enligt
          skollagen 10 kap. 4 §? Även här hoppas Åmåls kommun på vägledning från JO:s
          beslut.
          När det gäller anmälningsplikten, enligt socialtjänstlagen 14 kap. 1 §, hänvisas till
          JO:s beslut 19 april 2001, dnr 3490-2000.
          När det gäller skolhuvudmannens ansvar vid medgivande av att fullgöra skolplikten
          på annat sätt hänvisas även till Skolverkets beslut 2003-01-29, dnr 51-2002:2499.
          I övrigt hänvisas till bifogade handlingar i ärendet (bilagorna här utelämnade, JO:s
          anm.).
Av de till remissvaret fogade handlingarna framgick att barn- och
utbildningsnämndens avslagsbeslut den 22 september 2003 var föremål för
Länsrättens i Vänersborg prövning. I ett protokoll från en muntlig förberedelse som
länsrätten höll i målet (mål nr 2776-2003) den 21 januari 2004 angavs bl.a.
följande.

          /– – –/
          EE uppger att kunskapsläget var annorlunda i september 2003 då nämnden fattade
          sitt beslut. Nämnden hade då den uppfattningen att föräldrarna inte godtog de villkor
          som uppställts för hemundervisning. Barn- och utbildningsnämnden skall ha nästa
          sammanträde den 18 februari 2004 och kommer då att fatta ett nytt beslut i frågan.
Länsrätten beslutade att vilandeförklara målet till dess barn- och
utbildningsnämnden fattat ett nytt beslut i frågan.

Jag inhämtade därefter länsrättens beslut den 9 mars 2004 i vilket angavs bl.a.
följande.

/– – –/

          Barn- och utbildningsnämnden har därefter den 18 februari 2004 beslutat att medge
          att barnen BB och DD fullgör skolplikt på annat sätt enligt 10 kap. 4 § skollagen,
          under förutsättning att:
                                                                     Dnr 5006-2003   Sid 6 (11)




       insyn av verksamheten sker genom uppföljning av skolpersonal,
       eleverna deltar i de nationella prov och nationella diagnostiska prov som
        kommunen beslutat skall genomföras i Åmåls skolor och
       en särskild beskrivning/studieplan över undervisningen i svenska inlämnas till
        nämnden.
Genom nämndens ändring av sitt tidigare beslut kom ändamålet med överklagandet
att förlora sin betydelse varför länsrätten avskrev målet från vidare handläggning.

AA och FF kommenterade remissvaret och anförde bl.a. att de var nöjda med hur
ärendet hade utvecklats och att de efter länsrättens beslut inte hade hört något
negativt från kommunen.

I beslut den 10 mars 2005 anförde JO André bl.a. följande.

Bedömning
JO bör enligt lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän inte ta
upp förhållanden som är äldre än två år till utredning om det inte föreligger
särskilda skäl. Jag har därför inte till prövning tagit upp frågor som rör tiden före
höstterminen 2001.

Det finns brister i det yttrande som barn- och utbildningsnämnden har ålagts att
inkomma med till JO. Anmälarnas påståenden i sak har endast undantagsvis
bemötts i nämndens yttrande. Nämnden har till JO inkommit med handlingarna i
ärendet. Jag har bl.a. mot den bakgrunden inte funnit att det finns skäl för mig att
inhämta ytterligare uppgifter från nämnden. Bedömningen har därför skett med
utgångspunkt i den förefintliga utredningen.

Rättslig reglering
I skollagen (1985:1100) ges föreskrifter om utbildning för barn och ungdom. Enligt
1 kap. 1 § anordnar det allmänna sådan utbildning genom bl.a. grundskolan.
Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i
samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande
människor och samhällsmedlemmar (1 kap. 2 § andra stycket).

Barn som är bosatta i landet har enligt 3 kap. 1 § skolplikt som, utom i vissa
angivna fall, skall fullgöras i grundskolan (3 kap. 2 §). Den som har vårdnaden om
ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt (3 kap. 15 §).

Utbildningen i grundskolan skall enligt 4 kap. 1 § syfta till att ge eleverna de
kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i
samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i
gymnasieskolan.

Ett skolpliktigt barn skall enligt 10 kap. 4 § medges att fullgöra skolplikten på
annat sätt än som anges i lagen, om det framstår som ett fullgott alternativ till den
utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. Behov av
insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses. Medgivande får lämnas för upp till
                                                                           Dnr 5006-2003     Sid 7 (11)




ett år i sänder. Under dess giltighetstid skall prövas hur verksamheten utfaller.
Medgivande skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i
verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar
för godkännande fortfarande föreligger.

Frågor om skolpliktens fullgörande på annat sätt än som anges i skollagen prövas
enligt 10 kap. 5 § av styrelsen för den skola där barnet annars skulle ha fullgjort sin
skolplikt.

Beslut i ärenden om att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i skollagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten (10 kap. 6 §).

Kommunen har enligt 3 kap. 13 § tillsyn över att skolplikten fullgörs. Om en
skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens
vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får
styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina
skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.
Styrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (3 kap. 16 §).

Handläggningen av ärendet om hemundervisning
Det kan inledningsvis rent allmänt framhållas att frågan om hemundervisning
(enskild undervisning) utgör ett fullgott alternativ till undervisning i skola måste
bedömas mot bakgrund av de allmänna mål som skall uppnås genom sådan
utbildning. I prop. 1985/86:10 om ny skollag m.m. uttalade föredragande statsråd
bl.a. följande (Del A s. 126 f.):
      Den grundläggande förutsättningen för godkännande är att det tilltänkta sättet att
      fullgöra skolplikten i det enskilda fallet framstår som ett fullgott alternativ till den
      utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
      Jämförelsen måste grundas på en helhetsbedömning. Att något som finns i t.ex.
      grundskolan saknas i den tilltänkta verksamheten behöver inte nödvändigtvis
      innebära att alternativet inte är fullgott.
      /– – –/
      Det torde vara mycket svårt för ett barns vårdnadshavare att genom enskild
      undervisning bibringa kunskaper och färdigheter som kan jämföras med dem som
      barnet skulle få i grundskolan eller i en godkänd fristående skola. Därtill kommer att
      barnet för sin utveckling i övrigt, inte minst sin sociala träning, nästan alltid kan
      antas behöva de erfarenheter som skolgång ger. Jag anser emellertid att man inte
      generellt kan säga att enskild undervisning är otillräcklig. Enskild undervisning kan
      tänkas vara en godtagbar ersättning för skolgång i enstaka fall, främst på
      lågstadienivå. Jag vill i sammanhanget framhålla, att utfallet av såväl skolgång som
      av enskild undervisning i betydande mån beror på omständigheterna i det
      individuella fallet. Till bilden hör att också faktorer utanför själva
      undervisningsmiljön spelar in.
Vid den helhetsbedömning som nämnden hade att göra skulle nämnden bl.a. – som
framgått ovan – ta ställning till om barnen genom hemundervisning kunde få
kunskaper motsvarande dem som undervisningen i grundskola skulle ge. En annan
fråga för nämnden att bedöma var om barnens utveckling i socialt hänseende kunde
                                                                   Dnr 5006-2003    Sid 8 (11)




främjas i tillräcklig omfattning genom den av föräldrarna planerade
hemundervisningen.

Det går inte att ange några generella regler för vilka omständigheter som skall
föreligga för att hemundervisning skall tillåtas. Ställningstagandet i frågan
huruvida ett fullgott alternativ till undervisning i grundskolan föreligger eller inte
blir ytterst beroende av sådana bedömningar som JO inte bör överpröva. Jag har
inte funnit skäl att här frångå denna princip. Det är därtill en uppgift för
förvaltningsdomstolarna att självständigt bedöma den saken. Mot den bakgrunden
gör jag inte några uttalanden i sak rörande de beslut som barn- och utbildnings-
nämnden fattade den 19 september 2001, 26 juni 2002, 16 oktober 2002 och 22
september 2003.

Däremot finner jag anledning att uppehålla mig vid nämndens formella
handläggning av ärendet.

Som framgår av bakgrundsavsnittet beslutade nämnden den 19 september 2001 att
avslå AA:s ansökan om tillstånd till att undervisa BB i hemmet under läsåret
2001/02. Av de handlingar som jag har haft tillgång till kan utläsas att frågan
därefter vid olika tillfällen varit föremål för diskussion mellan företrädare för
kommunen och föräldrarna. Såvitt har framkommit fattade nämnden inte något nytt
formellt beslut under det läsåret om att hemundervisning skulle medges. Detta
innebar att BB borde ha fullgjort sin skolplikt i skolan på vanligt sätt. Så synes inte
ha skett. Det finns självfallet anledning för mig att anlägga synpunkter på hur
ärendet under denna period har handlagts från kommunens sida. Eftersom detta
emellertid inte omfattas av de klagomål som AA och FF har framfört i ärendet går
jag inte närmare in på den saken.

I beslutet den 16 oktober 2002 medgav nämnden att skolplikten för BB och DD
fick fullgöras i hemmet. Medgivandet var förenat med vissa villkor, rörande bl.a.
insyn i verksamheten och deltagande i de nationella och diagnostiska proven.

Utredningen här ger enligt min mening anledning till ifrågasättande av om
nämnden med erforderlig omsorg hade utrett förutsättningarna för att medge
hemundervisning. Det ligger i sakens natur att ett beslut i ett sådant ärende måste
bygga på ett fullgott underlag. Med reservation för att jag kanske inte har haft
tillgång till allt material, gör jag den reflektionen att det måste ha varit svårt för
nämnden att bilda sig en uppfattning om hemundervisning med stöd av skolan i
USA uppfyllde skollagens krav, särskilt vad gällde det äldsta barnet. Jag lämnar
dock även den saken och går över till att behandla andra frågor av formell natur.
Efter det att nämnden hade fattat sitt beslut den 16 oktober 2002 mottog rektorn CC
den 21 oktober 2002 ett brev från AA och en företrädare för Clonlara School i
vilket upplystes att barnen inte skulle delta i de nationella proven och att deras
utbildning i stället skulle utvärderas av personal knuten till Clonlara School.
Ordföranden i nämnden uppmanade i en skrivelse, daterad den 16 december 2002,
AA att inkomma med skriftligt svar senast den 15 januari 2003 vad gällde att
                                                                     Dnr 5006-2003     Sid 9 (11)




villkoren i nämndens beslut inte hade uppfyllts. Nämnden mottog en svarsskrivelse
den 15 januari 2003 i vilken redogjordes för barnens framsteg i det svenska
språket. Den 20 februari 2003 gjorde förvaltningschefen EE och rektorn CC en
anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § SoL. I anmälan angavs att BB var
skolpliktig men inte hade infunnit sig i skolan sedan ankomsten till kommunen den
20 april 2001. Angående DD framfördes att hon blev skolpliktig läsåret 2002/03
men inte hade infunnit sig i skolan. Vidare upplystes att: ”Målsman har ansökt hos
barn- och utbildningsnämnden om att få undervisa BB i hemmet. Ansökan har
avslagits två gånger.” Därefter hände inte något i ärendet förrän AA, i en skrivelse
som inkom till nämnden den 12 augusti 2003, lät meddela att döttrarna under
läsåret 2003/04 skulle fullgöra skolplikten på motsvarande sätt som gjorts under
föregående läsår. Nämnden avslog den 22 september 2003 AA ansökan.

Vad gäller barn- och utbildningsnämndens handläggning av ärendet under
vårterminen 2003 och höstterminen samma år gör jag följande bedömning.

Det kan konstateras att nämnden inte ansåg sig ha nödvändig insyn i BB:s och
DD:s hemundervisning. Under sådana förhållanden var nämnden enligt skollagen
skyldig att vidta åtgärder för att se till att systrarna fullgjorde sin
skolplikt/skolgång.

Den enda åtgärd som rent faktiskt vidtogs var den anmälan till socialtjänsten som
förvaltningschefen och rektorn gjorde i februari 2003. Jag återkommer till frågan
om anmälningsskyldigheten enligt SoL senare i mitt beslut. Jag vill dock redan nu
rent allmänt erinra om att en sådan anmälan inte är en typ av åtgärd som har som
ändamål att förmå vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter när det gäller
barnens skolgång.

Utifrån den ståndpunkt nämnden hade intagit, nämligen att förutsättningar för ett
medgivande inte längre förelåg, hade nämnden att iaktta bestämmelsen i 10 kap. 4
§ skollagen. Som framgått ovan innebär denna en befogenhet – och en skyldighet –
för styrelsen för den skola där barnet skulle ha fullgjort sin skolplikt att återkalla ett
medgivande med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inte ges
eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande
fortfarande föreligger.

Styrelsens ställningstagande skall komma till uttryck i ett formellt beslut. Ett sådant
beslut kan överklagas till länsrätten.

I ifrågavarande fall fattade inte barn- och utbildningsnämnden något nytt beslut.
Handlingarna i ärendet förmedlar ett intryck av att förvaltningen och nämnden
ansåg att beslutet den 16 oktober 2002 kom att upphöra ”av sig självt” eftersom
villkoren i beslutet enligt deras mening inte hade uppfyllts. Detta var i så fall en
felaktig slutsats.

Avsaknaden av ett beslut enligt vilket medgivandet till hemundervisning
återkallades innebar att beslutet den 16 oktober 2002 var gällande under läsåret
                                                                  Dnr 5006-2003   Sid 10 (11)




2002/03. AA och FF hade således alltjämt tillstånd att undervisa sina döttrar i
hemmet. Barnens hemundervisning synes också ha fortgått under resten av läsåret.
Utöver det nu anförda kan jag tillägga att de uppgifter, som lämnades av
förvaltningschefen och rektorn som grund för deras anmälan till socialtjänsten, om
att BB och DD – trots skolplikt – inte infunnit sig i skolan under läsåret 2002/03
därför var missvisande såvitt avsåg tiden efter nämndens medgivande.

I ett fall där vårdnadshavarna av någon anledning inte accepterar utbildning av
deras barn i skolan – och förutsättningar för hemundervisning inte föreligger – bör
skolan självfallet sträva efter att söka få till stånd en lösning i samförstånd med
vårdnadshavarna. Om detta visar sig omöjligt måste dock skolplikten hävdas även
när vårdnadshavarna inte låter sig övertygas. I en sådan situation inställer sig
ytterst frågan om tvångsmedel. Som framgått ovan får styrelsen för utbildningen
vid vite förelägga en elevs vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Den
omständigheten att nämnden inte återkallade sitt tidigare medgivande innebar i
praktiken att nämnden rent faktiskt var förhindrad att vidta några åtgärder för att
förmå AA och FF att låta döttrarna fullgöra sin skolgång på sedvanligt sätt.

Den 22 september 2003 fattade barn- och utbildningsnämnden ett beslut om att
avslå AA ansökan om hemundervisning för döttrarna under läsåret 2003/04:

      Nämndens beslut, § 98 020626, står fast. Nämnden finner inte styrkt att
      hemundervisning enligt ansökan kan ersätta undervisning i skolan. Nämnden
      beslutar därför att avslå ansökan.
Enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223) skall som huvudregel ett beslut,
varigenom ett ärende avgörs, innehålla de skäl som har bestämt utgången om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Frågan om hur utförlig en
beslutsmotivering skall vara kan givetvis diskuteras. Allmänt kan sägas att det av
beslutet skall framgå vilka omständigheter som har varit avgörande för
myndighetens ställningstagande.

Även om beslutsmotiveringen i ifrågavarande fall ter sig något torftig, finner jag
inte skäl att rikta någon kritik mot nämnden i det avseendet. Det framgår av
beslutet att nämnden inte funnit att hemundervisning enligt ansökan kunde ersätta
undervisning i skolan. De närmare skälen för beslutet angavs i det tjänsteförslag
som låg till grund för beslutet.

Däremot anser jag att beslutet i ett annat avseende borde ha getts en annan
utformning. Jag avser då hänvisningen till nämndens tidigare avslagsbeslut den 26
juni 2002.

I beslutet den 22 september 2003 – och det tjänsteförslag som låg till grund för det
beslutet – har man helt bortsett från det förhållandet att nämnden faktiskt hade
medgett hemundervisning den 16 oktober 2002. Att i sammanhanget hänvisa till ett
avslagsbeslut från den 26 juni 2002, och ange att detta beslut ”står fast”, ter sig
märkligt eftersom förhållandena under tiden hade ändrats. Därtill kommer att ett
                                                                    Dnr 5006-2003    Sid 11 (11)




medgivande endast får lämnas för upp till ett år i sänder. Jag lämnar med detta
påpekande den saken och går över till frågan om överklagandehänvisning.

Av min tidigare redovisning av skollagens bestämmelser framgår att ett sådant
beslut som nu är i fråga får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (10 kap.
6 §). Ett beslut som går att överklaga skall enligt 21 § förvaltningslagen (1986:223)
förses med en överklagandehänvisning.

AA och FF har gjort gällande att beslutet den 22 september 2003 inte var försett
med någon överklagandehänvisning. Handlingarna i ärendet ger stöd för deras
påstående. Förvaltningschefen har därtill i samband med att AA:s och FF:s
överklagande överlämnades till länsrätten angett att deras skrivelse uppfattades
som ett ”kommunalbesvär”.

Bestämmelserna om laglighetsprövning (tidigare benämnt kommunalbesvär) finns i
10 kap. kommunallagen (1991:900) och innebär bl.a. att en medlem av en kommun
har rätt att få lagligheten av vissa kommunala beslut prövad genom att överklaga
dem hos länsrätten. Finner länsrätten att överklagandet skall bifallas upphävs det
överklagade beslutet utan att något nytt sätts i dess ställe. Som framgått ovan var
det inte dessa bestämmelser som skulle tillämpas i ifrågavarande fall. Jag har i
sammanhanget noterat att nämndens första avslagsbeslut den 19 september 2001 på
ett korrekt sätt var försett med en överklagandehänvisning avseende beslut som kan
överprövas genom s.k. förvaltningsbesvär.

Jag har inte tillräckligt underlag för att dra någon slutsats om bristerna i nu aktuellt
avseende berodde på att förvaltningen saknade kunskap om gällande regelsystem,
eller om de hade några andra orsaker. Handläggningen har under alla förhållanden
inte varit tillfredsställande.

Med den kritik som jag i vissa delar har anfört avslutas ärendet.
