# Kritik mot en åklagare och åklagarkammarens ledning för att en förundersökning inte bedrevs tillräckligt skyndsamt

JO 2022-05-16 dnr 5006-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                          2022-05-16              5006-2021         Sid 1 (6)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Kritik mot en åklagare och åklagarkammarens ledning för att en
                        förundersökning inte bedrevs tillräckligt skyndsamt


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning lämnade Polismyndigheten över en samlad
                          utredningshandling till åklagaren i december 2019. Därefter vidtog åklagaren ingen
                          åtgärd i ärendet förrän i september 2021 då majoriteten av brottsmisstankarna lades
                          ned, flera av dem på grund av preskription. JO uttalar att en sådan handläggning
                          givetvis inte är acceptabel.
                          Det har framgått att den ansvariga åklagaren fick möjlighet att avsätta tid för att gå
                          igenom ärendet, men att hon inte använde sig av den tiden på grund av andra
                          prioriterade uppgifter. Detta förmedlade hon dock inte uttryckligen till
                          kammarledningen. I beslutet kritiserar JO åklagaren för hur hon hanterade ärendet.
                          Det är JO:s uppfattning att även kammarledningen har ett ansvar för att
                          handläggningen av ärendet inte var acceptabel. Kammarledningen kunde inte nöja sig
                          med att ge åklagaren möjlighet att avsätta tid för en genomgång av ärendet utan
                          borde också ha följt upp att detta fick avsett resultat. JO uttalar att ledningen långt
                          tidigare än vad som skedde borde ha vidtagit effektiva åtgärder för att påskynda en
                          grundlig genomgång av ärendet och att ställningstaganden gjordes i relevanta frågor.
                          En vice chefsåklagare kritiseras för att hon som närmast ansvarig chef inte gjorde det.
                          Enligt JO kan kammarchefen, som har det yttersta ansvaret för arbetsledning och
                          fördelning av ärenden vid kammaren, inte undgå kritik för bristerna i fråga om ledning
                          och styrning.

## Bakgrund och anmälan

I februari 2019 inleddes en förundersökning om ett flertal brott med AA som
                        målsägande. Ärendet samordnades med en förundersökning som redan pågick
                        mot samme misstänkte men med en annan målsägande. Kammaråklagaren BB,
                        Malmö åklagarkammare, var undersökningsledare i de samordnade ärendena.
                        När det gäller brotten mot AA lämnade Polismyndigheten över en samlad
                        utredningshandling till åklagaren i december 2019. Därefter vidtogs ingen
                        åtgärd i det ärendet förrän i september 2021 då åklagaren lade ned 18 av 20
                        brottsmisstankar. Åtta av misstankarna lades ned på grund av preskription och
                        resterande på grund av bevisproblem.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 5006-2021         Sid 2 (6)




I anmälningar till JO den 17 juni 2021 och den 28 september 2021 förde AA
fram klagomål mot den långa handläggningstiden i sitt ärende som medförde att
flera brott preskriberades.

Utredning
JO uppmanade Åklagarmyndigheten att yttra sig över handläggningen av
ärendet där AA var målsägande från det att Polismyndigheten överlämnade en
samlad utredningshandling i december 2019.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) yttrande sig den 20 januari 2022
efter att ha hämtat in upplysningar från BB samt kammarledningen genom
chefsåklagaren DD och vice chefsåklagaren EE. Vidare hade upplysningar
hämtats in från områdeschefen för åklagarområde Syd-Öst, chefsåklagaren FF.
Åklagarmyndighetens yttrande finns tillgängligt hos JO.

Kammaråklagaren BB beskrev i sina upplysningar en ansträngd och besvärlig
arbetssituation samt redogjorde för vilka kontakter hon haft med sin närmaste
chef EE om arbetssituationen generellt och att hon inte hann vidta åtgärder i det
aktuella ärendet på det sätt som krävdes.

Vice chefsåklagaren EE lämnade upplysningar om de samtal som hon haft med
BB och vad som gjorts för att komma till rätta med BB:s arbetssituation och
handläggningen av det ärende som JO-anmälan gäller.

Kammarchefen DD konstaterade att förundersökningen inte bedrivits så
skyndsamt som omständigheterna medgett. Han redogjorde för arbetsläget vid
Malmö åklagarkammare samt för vilket ansvar kammarledningen har för
ärenden som blir liggande för länge och vilka åtgärder ledningen kan vidta i
sådana situationer. DD redovisade också sin uppfattning om hur det aktuella
ärendet hade hanterats och uppgav att han anser att EE gjort vad hon kunnat för
att driva ärendet framåt och att det faller ett stort ansvar på BB för att hon under
alltför lång tid inte tagit tag i ärendet.

Det anges i DD:s upplysningar att områdeschefen FF fullt ut delar hans
synpunkter.

Åklagarmyndigheten redovisade rättslig reglering och följande bedömning av
handläggningen efter december 2019.

      Av utredningen framgår att förundersökningen, i vart fall från december 2019 då
      ett samlat protokoll med alla utredningshandlingar lämnades till åklagaren, inte
      har bedrivits med den skyndsamhet som krävs. Beträffande de misstankar som
      rörde FJ tycks inga åtgärder ha vidtagits därefter och fram till dess att åklagaren i
      september 2021 fattade beslut om att lägga ned majoriteten av misstankarna,
      vilka i flera fall då var preskriberade. En sådan handläggning är givetvis inte
      acceptabel.
      Åklagaren har upplyst om att dröjsmålet bl.a. har berott på en stor arbetsbörda,
      delvis i kombination med personliga omständigheter. Kammarledningen har vid
      flera tillfällen bett henne schemalägga tid för genomgång av det aktuella ärendet,
      men hon har vid sådana tillfällen inte kunnat utnyttja den schemalagda tiden för
                                                                      Dnr 5006-2021         Sid 3 (6)




      detta ändamål. Av kammarledningens yttrande framgår att åklagarkammaren
      generellt har haft en mycket ansträngd arbetsbelastning under den aktuella
      tidsperioden. Handläggningen av det aktuella ärendet har dock diskuterats med
      åklagaren vid flera tillfällen och åtgärder har vidtagits för att möjliggöra för
      åklagaren att avsätta tid för genomgång av ärendet i syfte att motverka långsam
      handläggning. Denna uppfattning delas av områdeschefen.
      Jag har förståelse för att arbetsbelastningen på kammaren varit mycket ansträngd
      under den aktuella tidsperioden. Handläggning av brott i nära relation är också
      många gånger tidskrävande. Utifrån vad som framgår av såväl upplysningarna
      från åklagaren som kammarledningens yttrande borde dock åklagaren ha
      prioriterat det aktuella ärendet tidigare och därmed kunnat korta
      handläggningstiden. När de aktuella brottsmisstankarna överfördes till åklagaren
      i februari 2019 återstod det ca ett år och sju månader innan preskriptionstiden för
      vissa av misstankarna löpte ut. Oaktat ärendets beskaffenhet borde det därmed ha
      funnits goda förutsättningar att hinna slutföra förundersökningen inom
      preskriptionstiden. Det är beklagligt att förundersökningen inte bedrivits med
      tillräcklig skyndsamhet och särskilt olyckligt att det inneburit att målsäganden
      inte fått möjlighet till en sakprövning av vissa av de brott hon anmält.

Rättsliga utgångspunkter
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger
(se 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Det är undersökningsledaren
som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon ska se till att
utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara. (Se 1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen.)

Skyndsamhetskravet gäller till dess att beslut i åtalsfrågan fattas. I ärenden där
åtalsfrister saknas är det inte möjligt att generellt säga hur lång tid som rimligen
kan få gå från det att utredningen redovisats till dess att ett beslut i åtalsfrågan
fattas utan detta är beroende bl.a. av vad saken gäller och hur omfattande
förundersökningen är. Av skyndsamhetskravet följer dock att det är angeläget
att ett beslut om åtal fattas så snart som möjligt. (Se JO:s beslut den 10 juni
2010, dnr 4882-2009, och den 21 oktober 2020, dnr 3449-2019.)

Det är i första hand den handläggande åklagaren som har ansvaret för att
skyndsamhetskravet efterlevs. I detta ansvar ligger också att underrätta
kammarchefen om ett ärende inte kan handläggas med tillräcklig skyndsamhet.

I kammarchefens övergripande ansvar för åklagarkammarens verksamhet ligger
en skyldighet att på eget initiativ skaffa sig kunskap om bl.a. förekomsten av
äldre ärenden och behovet av att vidta åtgärder på enskilda rotlar. Särskilt under
förhållanden med hög arbetsbelastning och stora balanser är det viktigt att
kammarledningen skaffar sig en god överblick och kontroll över pågående
ärenden samt vidtar erforderliga åtgärder i de ärenden som inte handläggs med
tillräcklig skyndsamhet och gör nödvändiga prioriteringar. Vidare är det viktigt
att det finns goda rutiner för rotelvård. (Se t.ex. de ovan nämnda JO-besluten
samt JO:s beslut den 10 december 2010, dnr 6459-2009 och 6460-2009.)

Inom Åklagarmyndigheten har det tagits fram en strategi i syfte att motverka
långsam handläggning av enskilda ärenden. Av strategin framgår att det primära
                                                                  Dnr 5006-2021       Sid 4 (6)




ansvaret för att ett ärende handläggs på rätt sätt vilar på den enskilda åklagaren.
Ledningen för en kammare har dock ett ansvar att leda och fördela arbetet så att
kammarens äldsta ärenden blir omhändertagna i rimlig tid. Det innebär ett
ansvar att ha kunskap om vilka ärenden som på grund av ålder har högst
prioritet och att vidta de åtgärder som är lämpliga för att påskynda att dessa
avgörs. Det handlar enligt strategin i första hand om att i dialog med
handläggande åklagare bidra till att skapa förutsättningar för att åklagaren tar
sig an ärendet, men också – om det är lämpligt eller nödvändigt – omfördela
ärendet till en annan åklagare.

Av strategin mot långsam handläggning framgår vidare att kammarledningen
vid åtminstone två tillfällen per år ska följa upp var och en av kammarens rotlar
med fokus på de äldsta ärendena. Vid uppföljningen av dessa bör status och
vidtagna åtgärder kortfattat redovisas liksom åklagarens planering för den
fortsatta handläggningen. (Se Strategi mot långsam handläggning,
Områdesansvariga överåklagare, Februari 2014.)

Enligt den lokala arbetsordningen vid Malmö åklagarkammare bestämmer
kammarchefen grunderna för fördelning av ärenden inom åklagarkammaren och
har det yttersta arbetsledande ansvaret för den operativa verksamheten. De vice
chefsåklagarna har det operativa och arbetsledande ansvaret för de team som
kammarchefen utsett dem att leda. Av arbetsordningen framgår vidare att
åklagaren ska genomföra aktvård av sina ärenden minst en gång varannan
månad. Anser åklagaren att han eller hon inte hinner med detta ska vice
chefsåklagaren underrättas, som då kommer att schemalägga tid för detta.

Bedömning
Av utredningen framgår att Polismyndigheten redovisade en samlad
utredningshandling när det gäller brotten mot AA till den ansvariga åklagaren
BB i december 2019. Därefter vidtogs ingen åtgärd i ärendet förrän i september
2021 då BB lade ned majoriteten av brottsmisstankarna, flera av dem på grund
av preskription. Jag delar Åklagarmyndighetens uppfattning att en sådan
handläggning givetvis inte är acceptabel.

Som förklaring till den långa handläggningstiden har BB hänvisat till bl.a. en
mycket ansträngd arbetssituation. Kammarledningen har beskrivit att
arbetstrycket på Malmö åklagarkammare under flera år varit mycket högt. Jag
har inte anledning att ifrågasätta att arbetssituationen vid kammaren var
ansträngd under den aktuella perioden. Särskilt under sådana förhållanden
måste emellertid de rutiner och riktlinjer följas som tagits fram för att undvika
oacceptabla dröjsmål.

Det var i första hand BB som hade ansvaret för hur förundersökningen bedrevs.
Det står klart att hon inte levt upp till rättegångsbalkens krav att en
förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
                                                                 Dnr 5006-2021     Sid 5 (6)




I BB:s ansvar låg också att underrätta kammarchefen om att ärendet inte kunde
handläggas med tillräcklig skyndsamhet. Det har kommit fram att hon flera
gånger underrättade vice chefsåklagaren EE om att hon inte hann med ärendet
och att hon då gavs utrymme att schemalägga en genomgång av det. BB har
uppgett att hon på grund av andra prioriterade arbetsuppgifter inte kunde
använda sig av den reserverade tiden för att arbeta med ärendet. Detta
förmedlade hon dock inte uttryckligen till EE.

BB borde på ett tydligare sätt ha uppmärksammat kammarledningen på att hon
inte kunde använda sig av den tid som hade reserverats för en genomgång av
ärendet. Hon borde också ha gjort klart för ledningen att ärendet inte kunde
handläggas på det sätt som krävdes och att det fanns en risk att brott skulle
komma att preskriberas.

BB kritiseras för hur hon hanterade ärendet.

När det gäller kammarledningens ansvar visar utredningen att den under en
längre tid känt till att BB hade en besvärlig arbetssituation och att den varit
medveten om att hon hade svårt att hinna med sina uppgifter. Ledningen kände
även till BB:s svårigheter med det aktuella ärendet.

Det var naturligtvis bra att BB fick schemalägga tid för att gå igenom ärendet,
men kammarledningen kunde inte nöja sig med det. Den borde också ha följt
upp att de åtgärder som sattes in fick avsett resultat. Det förhållandet att BB
återkommande bad om utrymme för genomgång av ärendet var en tydlig signal
för kammarledningen att mer behövde göras för att ärendet skulle hanteras på
ett godtagbart sätt.

Av utredningen framgår att det var först i samband med att kammarledningen
fick kännedom om AA:s anmälan till JO som den såg till att det vidtogs
nödvändiga åtgärder i ärendet. Vid den tidpunkten hade dock redan flera brott
hunnit preskriberas.

Varken Åklagarmyndigheten eller områdeschefen FF har redovisat några
egentliga överväganden om hur de ser på kammarledningens hantering av
ärendet. Det hade varit värdefullt för granskningen om de hade gjort det.

Min uppfattning är att kammarledningen långt tidigare borde ha vidtagit
effektiva åtgärder för att påskynda en grundlig genomgång av ärendet och att
ställningstaganden gjordes i relevanta frågor. EE kritiseras för att hon som
närmast ansvarig chef inte gjorde det.

DD har i egenskap av kammarchef det yttersta ansvaret för arbetsledning och
fördelning av ärenden vid kammaren. Han kan inte undgå kritik för bristerna i
fråga om ledning och styrning.

Det aktuella ärendet blev liggande i mer än ett år och nio månader innan några
handläggningsåtgärder vidtogs. Jag ser allvarligt på hur situationen hanterades.
                    Dnr 5006-2021   Sid 6 (6)




Ärendet avslutas.
