# Arbetsmarknads- och socialnämnden i Trollhättans kommun får allvarlig kritik för att den dokumenterat barnärenden på ett sätt som syftade till att försvåra den ena vårdnadshavarens insyn i dessa och för att ha agerat i strid med regeringsformens m.m.

JO 2020-01-17 dnr 5013-2018

BESLUT
                                                                          Datum                      Dnr                     Sid
                                                                          2020-01-17                 5013-2018              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Arbetsmarknads- och socialnämnden i Trollhättans kommun får
                        allvarlig kritik för att den dokumenterat barnärenden på ett sätt som
                        syftade till att försvåra den ena vårdnadshavarens insyn i dessa och
                        för att ha agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet och
                        opartiskhet. Nämnden kritiseras även för att en vårdnads-, boende-
                        och umgängesutredning inte kommunicerades med parterna


                          Beslutet i korthet: En socialnämnd inledde i januari 2017 barnutredningar i fråga om
                          fyra syskon efter att ha fått in orosanmälningar. Barnens föräldrar hade vid tillfället
                          gemensam vårdnad om dem. I april 2017 flyttade barnens mor till ett skyddat boende
                          och tog barnen med sig. Modern väckte därefter talan mot barnens far i allmän
                          domstol. Domstolen begärde i vårdnadsmålet in en vårdnads-, boende- och
                          umgängesutredning från nämnden. Parterna fick inte ta del av eller tillfälle att lämna
                          synpunkter på utredningen innan den lämnades in till domstolen. I beslutet kritiserar
                          JO nämnden för detta.
                          I barnutredningarna uppgav modern efter hand att hon inte ville prata med
                          barnhandläggarna på grund av deras dokumentationsskyldighet. På begäran av
                          modern ordnade nämnden så att hon fick prata med en kurator vid nämndens enhet
                          mot våld i nära relation. Uppgifterna som modern då lämnade hade betydelse för
                          barnärendena, men de fördes vidare till barnhandläggaren genom s.k. samråd först
                          efter det att modern flyttat till det skyddade boendet. Detta gjordes för att fadern inte
                          skulle kunna få ta del av de uppgifter som modern lämnat.
                          I stället för att följa de lagstadgade kraven på dokumentation och sedan hantera en
                          eventuell begäran om utlämnande av handlingar i ärendena har nämnden medvetet
                          agerat i syfte att försvåra för fadern att få insyn i dem. I beslutet uttalar JO allvarlig
                          kritik mot nämnden för hur den agerat.
                          Att på begäran av den ena parten ordna dokumentationen på detta vis väcker vidare
                          frågor om nämndens objektivitet och opartiskhet. Agerandet gör det lätt för
                          utomstående att få intrycket att nämnden tagit moderns parti. I beslutet framhåller JO
                          att nämndens agerande stått i strid med regeringsformens krav på saklighet och
                          opartiskhet, och nämnden får allvarlig kritik även i detta avseende.

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans fyra barn.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                        Dnr 5013-2018         Sid 2 (7)




Den 25 januari 2017 inledde socialtjänsten i Trollhättans kommun utredningar i
fråga om barnen enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, med
anledning av orosanmälningar som kommit in till myndigheten.

Den 26 april 2017 flyttade BB till ett skyddat boende och tog med sig de
gemensamma barnen.

BB väckte därefter talan mot AA vid Vänersborgs tingsrätt. I vårdnadsmålet
framställde både BB och AA yrkanden om vårdnad, boende och umgänge i
fråga om barnen. I målet gav tingsrätten socialnämnden i uppdrag att verkställa
en vårdnads-, boende- och umgängesutredning enligt 6 kap. 19 § tredje stycket
föräldrabalken, FB. Utredningen lämnades in till tingsrätten i februari 2018.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i
Trollhättans kommun och uppgav i huvudsak följande: Han fick inte del av
utredningen innan den lämnades in till tingsrätten. Han fick därmed inte heller
möjlighet att komma med synpunkter på utredningen innan den lämnades in till
domstolen.

Utredning
JO begärde in vissa journalhandlingar från arbetsmarknads- och
socialförvaltningen. Därefter begärde JO att Arbetsmarknads- och
socialnämnden i Trollhättans kommun skulle yttra sig över det som AA hade
anfört i sin anmälan.

I ett remissvar uppgav nämnden i huvudsak följande:

      Handläggning
      Vänersborgs tingsrätt gav Arbetsmarknads- och socialnämnden
      (familjerättsenheten) uppdraget att inkomma med en vårdnads-, boende- och
      umgängesutredning. Utredningen sändes till tingsrätten i februari 2018. Tingsrätten
      kommunicerade utredningen till parterna, 2018-02-27. Huvudförhandling är
      planerad att hållas i slutet av september 2018. Anmälaren ifrågasätter i sin
      anmälan om inte nämnda utredning ska kommuniceras och om part skall ges
      tillfälle att inkomma med synpunkter innan utredningen sänds till tingsrätten.
      Vidare ifrågasätter anmälaren handläggarens anträffbarhet under utredningstiden.

      Kommunicering:
      Av de löpande journalanteckningarna i ärendet framkommer ej om
      kommunicering skett. Handläggaren kan ej så här lång tid i efterhand rekonstruera
      eller minnas förloppet. Handläggaren tillstår att hen kan ha missat att
      kommunicera utredningen, vilket hen menar inte är någon medveten underlåtelse
      från hens sida. Handläggaren är klar över bristerna i dokumentationen då det ej
      framgår om kommunicering skett. Handläggaren uppger att hen, efter snart 8 års
      yrkeserfarenhet inom området, är väl medveten om de rutiner och tillämpningar
      som föreskrivs den familjerättsliga handläggningen i vårdnads-, boende- och
      umgängesutredningar. Riktlinjerna är att parterna bör ha rätt att ta del av och yttra
      sig över utredningen innan den lämnas till domstol. Handläggarens förklaring till
      den bristande dokumentationen i ärendet är att detta skedde under en period i
                                                                       Dnr 5013-2018         Sid 3 (7)




      hens privat- såväl som yrkesliv, då hen var under stress och kände illabefinnande
      vilket påverkade prestation, förmåga och kognition.
      ———

## Bedömning

Handläggningen har brister i dokumentationen. Av journalanteckningar framgår
      ej om kommunicering skett och detta är anmärkningsvärt och allvarligt.
      Verksamheten har tydliga rutiner vad gäller tillvägagångssätt vid kommunicering
      och dokumentation, vilka är väl kända av den enskilde handläggaren. Det är
      beklagligt att de riktlinjer som föreskrivs inte har följts och att detta tyvärr får
      tillskrivas den mänskliga faktorn.
      […] Bristerna i handläggningen är nu uppmärksammade och en personalprocess
      har vidtagits för att åtgärda dessa. En handlingsplan har upprättats mellan
      arbetsgivaren och aktuell arbetstagare, i syfte att skapa förutsättningar, samt
      undanröja riskerna, för att något liknande ska kunna inträffa igen.
      Handlingsplanen innefattar såväl kontrollerande som rehabiliterande moment.
AA kommenterade remissvaret och uppgav då bl.a. att han upplevde att
socialtjänsten tagit BB:s parti. Till sin kommentar fogade han ett antal
handlingar från kommunen där det bl.a. framgick att samtal med barnens mor
under barnutredningarna hållits av en kurator på en annan enhet inom
socialtjänsten och att uppgifterna från samtalen fördes vidare till utredaren i
barnärendena genom s.k. samråd.

JO begärde att Arbetsmarknads- och socialnämnden i Trollhättans kommun
skulle lämna in ett yttrande med anledning av de nya uppgifter som AA hade
lämnat. Nämnden skulle särskilt yttra sig om den omständigheten att samtal
med barnens mor hölls av en kurator på en annan enhet inom socialtjänsten och
att uppgifterna från samtalen sedan fördes vidare till utredaren i barnärendena
genom samråd. Nämnden skulle vidare yttra sig över hur det aktuella
tillvägagångssättet förhåller sig till bestämmelser om att nämndens
handläggning ska vara opartisk och om nämndens hantering uppfyllt de krav
som ställs på dokumentation i ett barnärende.

I sitt nya remissvar uppgav nämnden i huvudsak följande:

## Bakgrund

Utredning enligt 11 kap. 1 § SoL inleddes 2017-01-25 gällande fyra av AA:s
      barn. Orsaken till de inledda utredningarna var en anmälan från Familjecentrum
      angående att barnens mor blev kontrollerad i hemmet av AA., samt en oro för
      AA:s föräldraförmåga. Under utredningstiden flyttade modern och barnen till
      skyddat boende efter uppgifter om våld och kontroll i hemmet riktat mot modern.
      Hennes uppgifter styrktes av uppgifter som dottern lämnat, och socialtjänsten
      bedömde sammantaget uppgifterna som trovärdiga och allvarliga, bland annat
      mot bakgrund av att modern lämnat samma berättelse till flera olika personer vid
      olika tillfällen.

      Handläggning
      ———
      Nämnden uppmanas av JO att särskilt yttra sig om den omständigheten att samtal
      med barnens mor hölls med en kurator på en annan enhet inom socialtjänsten och
      fördes vidare till utredaren genom samråd. Utifrån mammas och barnens skydd
                                                                       Dnr 5013-2018         Sid 4 (7)




      har mamma under första delen av utredningstiden inte vågat lämna information
      kring hemsituationen till barnutredare. Samtal med mamma har under denna
      inledande period därför hållits av kurator på Enheten mot våld och förts vidare
      till utredande socialsekreterare via samråd, detta var också mammas egna
      önskemål.
      Anledningen till socialtjänstens bedömning att samtal med mamma behövde
      genomföras genom en annan professionell var att mamma uppgav att hon inte
      kunde lämna någon information till socialsekreterare om hemsituationen då detta
      skulle dokumenteras och begäras ut av barnens pappa vilket mamma upplevde
      skulle äventyra hennes och barnens säkerhet. Det framkom att mamma kände sig
      trygg med att lämna information till kurator inom enheten mot våld i nära
      relation. Efter att socialtjänsten fick information från mammas kurator om hur
      hemsituationen såg ut bedömdes att barnen var i behov av skydd. Bedömningen
      gjordes att det var så pass allvarligt att det skulle krävas insatser enligt LVU om
      samtycke saknades. Det övervägdes även om det fanns skäl att omhänderta
      barnen enligt LVU för att kunna bedriva utredningsarbetet om ingen insyn i
      barnens situation gick att få utifrån mammans rädsla. Socialtjänsten använder sig
      i våldsärenden av samverkan med olika berörda professioner i form av samråd.
      Mamma samtyckte till att information lämnades från kurator till socialsekreterare
      genom samråd så att hennes och barnens skydd inte skulle riskeras. Mamma
      gjorde klart att hon inte skulle berätta något direkt till barnens socialsekreterare
      utifrån socialsekreterares dokumentationsskyldighet.
      Mamma som vårdnadshavare beslutar 2017-04-26 att med socialtjänstens hjälp
      flytta till skyddat boende med barnen. Pappa informerades samma dag. Efter
      flytten tillförs dokumentation från samråd till ärendet och därefter
      beslutsunderlaget som kommuniceras till barnens pappa. Bedömning gjordes att
      pappa, innan barnen var skyddade, inte kunde få information om vad som hade
      framgått under samråd samt information om bedömningen att barnen behövde
      skyddas, då detta riskerade att leda till att det inte skulle gå att genomföra
      behövliga åtgärder.

## Bedömning

———
      När det gäller att samtalen med barnens mamma genomfördes av en kurator på
      en annan enhet inom socialtjänsten gjordes bedömningen att det inte då fanns
      något annat sätt att säkerställa insamlandet av nödvändig information i syfte att
      kunna göra en rättssäker bedömning kring barnens behov av skydd och stöd. Då
      modern, utifrån rädsla för fadern, inte kunde tänka sig att prata med
      socialsekreterarna bedömdes detta tillvägagångssätt vara till de fyra barnens
      bästa.
AA kommenterade därefter det nya remissvaret.

Bedömning
Frågan om kommunicering av vårdnads-, boende- och
umgängesutredning
Bestämmelserna i förvaltningslagen och socialtjänstlagen om kommunikation
gäller strikt formellt inte för en s.k. vårdnadsutredning. En sådan utredning
utgör dock underlag för den myndighetsutövning som domstolen utövar mot
den enskilde i målet vid domstolen. Den som är part i målet berörs så nära av
utredningen att han eller hon bör ha rätt att få ta del av den och ges tillfälle att
yttra sig över utredningen innan den lämnas in till domstolen. En
vårdnadsutredning ska alltså alltid kommuniceras med parterna (se JO:s beslut
den 4 december 2018, dnr 6539-2017).
                                                                   Dnr 5013-2018     Sid 5 (7)




Av det som har kommit fram i ärendet framgår inte annat än att nämnden inte
gav någon av parterna möjlighet att yttra sig över utredningen innan den
lämnades in till domstolen. Nämnden har också medgett att den har brustit i sin
kommuniceringsskyldighet. Jag vill betona att en vårdnadsutredning utgör ett
viktigt underlag för domstolens beslut. Att en part ges tillfälle att kommentera
utredningen är därför av stor betydelse för den enskilde. Det är också viktigt för
att domstolen ska få ett tillförlitligt underlag för sitt beslut.

Nämnden ska kritiseras för att parterna inte fick del av och tillfälle att lämna
synpunkter på utredningen innan den lämnades till domstolen.

Frågan om dokumentation i de enskilda barnärendena
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 11 kap. 1 § andra stycket SoL ska vad som har kommit fram vid
utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande tas tillvara på ett
betryggande sätt. Av 11 kap. 5 § första stycket SoL framgår att handläggningen
av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård
och behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska utvisa beslut och
åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av
betydelse.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och
LSS finns även riktlinjer för bl.a. journalföringen.

Det är av flera anledningar viktigt att journalföringen i ett ärende sker på ett
korrekt och rättvisande sätt. Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att alla
uppgifter som behövs för bedömningen av ett ärende dokumenteras, vilket
normalt bör göras i ärendets journal. Den enskilde ska utifrån dokumentationen
kunna följa handläggningen i sitt ärende. Handläggare ska därför anteckna t.ex.
telefonkontakter och möten i journalen. Vidare är det vid byte av handläggare
viktigt att journalanteckningarna är tydliga så att den nya handläggaren snabbt
kan sätta sig in i ärendet. Innehållet i akten ska även vara sådant att en
tillsynsmyndighet kan granska handläggningen av ärendet utifrån akten och den
övriga dokumentationen i ärendet. Dröjsmål med journalföring och bristande
dokumentation riskerar också att leda till problem när en enskild begär att få ta
del av t.ex. journalen i sitt ärende. Om en nämnd journalför med fördröjning
riskerar journalen som den enskilde får ta del av att vara ofullständig, vilket i
förlängningen kan påverka hans eller hennes möjlighet att driva sitt ärende.

JO har vid flera tillfällen uttalat att det inte räcker med att de uppgifter som
hämtats in under en utredning sammanställs när utredningen är slutförd. Alla de
uppgifter som kan vara av betydelse ska kontinuerligt tillföras akten.
Anteckningarna ska föras löpande i kronologisk ordning och lämpligen i form
av journalanteckningar. Detta hindrar inte att en handläggare vid olika kontakter
i ärendet gör anteckningar på lösa papper till stöd för minnet. Uppgifterna ska
dock utan dröjsmål tillföras akten. Dokumentationen ska föras så att det är
                                                                 Dnr 5013-2018      Sid 6 (7)




möjligt att vid varje tidpunkt utläsa vad som har kommit fram (se bl.a. JO
2005/06 s. 230 och JO 2006/07 s. 289).

Bedömning av nämndens agerande
Av utredningen i ärendet framgår att nämnden den 25 januari 2017 inledde
utredningar i fråga om AA:s och BB:s fyra gemensamma barn med anledning
av orosanmälningar som kommit in till myndigheten. Efter hand uppgav BB att
hon inte ville prata med barnhandläggarna mot bakgrund av deras
dokumentationsskyldighet. Socialtjänsten kringgick då bestämmelserna om
dokumentation genom att BB under utredningen pratade med en kurator vid
nämndens vuxenenhet. Av nämndens svar till JO framgår att detta skedde på
begäran av BB. De uppgifter som hon lämnade till kuratorn var av betydelse för
bedömningen av barnärendena, men trots detta dokumenterades de inte i
barnens ärende. På så sätt kunde socialtjänsten hindra att AA skulle kunna få
insyn i det som BB berättade. Först efter det att BB flyttat till ett skyddat
boende och tagit med sig barnen förmedlade myndigheten uppgifterna som BB
lämnat till barnärendena genom s.k. samråd. Detta gjordes för att se till att AA
inte skulle kunna få del av de uppgifter som BB lämnat och för att från
socialtjänstens sida förmå BB att över huvud taget prata med myndighetens
handläggare.

Uppgifterna från samtalen med BB skulle, i enlighet med de regler som jag
redogjort för ovan, ha tillförts barnens ärenden utan dröjsmål. Om AA hade
begärt att få ta del av uppgifterna skulle nämnden ha prövat om uppgifterna
kunde lämnas ut till honom eller inte. De regler som primärt hanterar sekretess i
en sådan situation är bestämmelserna i 12 kap. offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), OSL, som rör sekretess i förhållande till den enskilde själv, m.m.

Jag tar inte ställning till om BB hade fog för sin rädsla för att berätta om
hemförhållandena för handläggarna. Oavsett hur det förhåller sig i den delen
finns det i OSL möjlighet att hemlighålla uppgifter i ett ärende för en
vårdnadshavare. Det naturliga hade varit att nämnden i första hand övervägt om
de uppgifter som BB lämnat också hade kunnat hemlighållas med stöd av de
bestämmelserna.

I stället för att följa lagens krav på dokumentation och sedan hantera eventuella
utlämnandefrågor enligt regelverket i OSL har nämnden i detta fall medvetet
agerat i syfte att undgå dessa krav. Nämnden har avsiktligt brutit mot de
lagstadgade kraven på dokumentation, vilket givetvis är allvarligt. Nämndens
agerande innebär vidare att den medvetet kringgått grundläggande
förvaltningsrättsliga krav på hur en utredning ska bedrivas samtidigt som
bestämmelserna om sekretess har satts ur spel. Det är med förvåning som jag
noterar att nämnden inte ens i samband med remissvaret insett det felaktiga i
handläggningen.
                                                                   Dnr 5013-2018     Sid 7 (7)




Jag är mycket kritisk till nämndens agerande då det ytterst syftat till att
undanhålla AA information. För detta förtjänar Arbetsmarknads- och
socialnämnden i Trollhättans kommun allvarlig kritik.

Att på detta vis och på begäran av den ena parten ordna dokumentationen i syfte
att undanhålla den andra parten information väcker vidare frågor om nämndens
objektivitet och opartiskhet. Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen, RF, ska
domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet. Kravet på saklighet och opartiskhet brukar benämnas
objektivitetsprincipen. Principen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har
handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat
handlande från en myndighet. Även hur myndighetens eller en tjänstemans
agerande har uppfattats är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta
att saklighet och opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att handlandet ska
kunna anses strida mot 1 kap. 9 § RF (se t.ex. JO 2019/20 s. 54).

I detta fall har nämnden på begäran av BB medvetet brutit mot sin
dokumentationsskyldighet för att undanhålla AA information. Agerandet gör att
det för utomstående är lätt att få intrycket att nämnden tagit BB:s parti, och jag
har förståelse för att även AA uppfattade saken så. Jag ser allvarligt på det
inträffade och vill betona vikten av att objektivitetsprincipen iakttas och tas på
allvar. Det är nödvändigt för att allmänheten ska ha förtroende för
myndigheterna och deras verksamheter. Jag kan inte bedöma nämndens
agerande på annat sätt än att det strider mot regeringsformens krav på saklighet
och opartiskhet. Även i detta avseende förtjänar Arbetsmarknads- och
socialnämnden i Trollhättans kommun allvarlig kritik.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
kommentarer från min sida.

Ärendet avslutas.
