# Kritik mot Polismyndigheten för brister i dokumentationen av ett omhändertagande enligt 13 § polislagen

JO 2017-10-11 dnr 5014-2016

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                      Sid
                                                                         2017-10-11             5014-2016              1 (11)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för brister i dokumentationen av ett
                        omhändertagande enligt 13 § polislagen


                          Beslutet i korthet: En man omhändertogs enligt 13 § polislagen för att han störde
                          den allmänna ordningen. JO konstaterar att polisens dokumentation av
                          omhändertagandet har varit bristfällig i flera avseenden. Polisen har inte
                          dokumenterat grunderna för omhändertagandet på ett fullständigt sätt och inte alls
                          dokumenterat ett förhör som hållits med den omhändertagne. Polisen har inte heller
                          dokumenterat den fortlöpande prövningen av förutsättningarna för frigivning. Det
                          saknas även dokumentation bl.a. av om den omhändertagne informerats om
                          anledningen till frihetsberövandet och sin rätt att kontakta en närstående.
                          Polismyndigheten kritiseras för bristerna.
                          Polismyndigheten har vid flera tillfällen under det senaste året kritiserats av JO för
                          bristfällig dokumentation i samband med frihetsberövanden. JO anför att
                          dokumentationsbrister påverkar förtroendet för polisen på ett negativt sätt och innebär
                          att det med visst fog kan ifrågasättas om en åtgärd har genomförts i enlighet med de
                          regler som gäller. JO anför vidare att det inte är godtagbart att en myndighets
                          åtgärder inte kan kontrolleras i efterhand av det skälet att vidtagna åtgärder inte har
                          dokumenterats. Att dokumentationen är bristfällig framstår enligt JO som särskilt
                          betänkligt när det rör sig om ingripande åtgärder av det slag som ofta förekommer i
                          polisens verksamhet. Det kan enligt JO finnas anledning för Polismyndigheten att
                          påminna all polispersonal om vikten av fullständig dokumentation i polisens
                          verksamhet.
                          I beslutet anför JO också att det är polisens ansvar att se till att man kan göra sig
                          förstådd i den utsträckning som krävs för att utföra en tjänsteåtgärd och att det är
                          viktigt att polisen också förstår och kan ta till sig besked och önskemål från den som
                          är föremål för ett polisingripande. Vid behov ska polisen anlita en tolk. Om den som är
                          frihetsberövad begär att polisen ska anlita en tolk men polisen bedömer att en tolk
                          inte är nödvändig bör begäran och polisens bedömning dokumenteras.

## Bakgrund

Den 21 augusti 2016 avlägsnades AA av ordningsvakter från en nattklubb i
                        Göteborg. Ordningsvakterna lämnade över AA till en polispatrull i närheten.
                        Polisassistenten BB var förman i polispatrullen. Hon gjorde bedömningen att
                        AA störde den allmänna ordningen och beslutade att omhänderta honom enligt
                        13 § polislagen.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 5014-2016     Sid 2 (11)




AA fördes till polisens personintag där polisinspektören CC beslutade att han
skulle sättas in i arresten. AA frigavs klockan 7.35. Han hade då varit
omhändertagen i drygt fem timmar.

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål bl.a. mot att han omhändertogs
och hur polisen behandlade honom medan han var omhändertagen. Han invände
mot att polisen inte anlitade en tolk trots att han bad om det eftersom han hade
svårt att uttrycka sig på svenska, att han inte fick meddela närstående var han
befann sig och att han inte fick en filt eller besöka en toalett när han bad om det.

Utredning
Inledning
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över grunden för det tillfälliga
omhändertagandet och vilka överväganden som gjordes när det gäller
omhändertagandets längd, om det hölls något förhör med AA enligt 16 §
polislagen, behandlingen av AA i arresten samt hur AA:s rätt att underrättas om
anledningen till omhändertagandet enligt 15 § polislagen och att kontakta
närstående enligt 17 a § polislagen hade tillgodosetts och dokumenterats.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (DD) yttrade sig efter att bl.a. de befattningshavare som
deltagit i omhändertagandet och tillsynen av AA fått tillfälle att lämna
upplysningar. I yttrandet lämnade Polismyndigheten följande redogörelse för
händelsen.

      [– – –] Den 21 augusti 2016 besökte AA en nattklubb i Göteborg. Sedan han
      börjat bråka med några gäster inne på klubben avvisade ordningsvakterna
      honom. Han vägrade dock att lämna lokalen och ville komma in igen. Han var
      upprörd över ordningsvakternas beslut. De försökte avvisa honom flera gånger
      men han vägrade lyssna. Han blev därefter utåtagerande, varpå ordningsvakterna
      omhändertog honom kl. 2.25 […]. AA överlämnades till en polispatrull kl. 2.30.
      Till polisen uppgav han att han skulle gå tillbaka till nattklubben. Förmannen i
      patrullen konstaterade då att det fanns skäl för omhändertagande och att det
      förelåg en ordningsstörning. AA fördes därefter till polisstationen. Sedan
      omhändertagandet anmälts till ansvarig förman, beslutade denne kl. 2.35 att
      omhändertagandet skulle bestå och att AA skulle tas in i arresten. AA släpptes
      kl. 7.35. Av protokollet över anbringande av fängsel framgår bl.a. att han i
      samband med omhändertagandet blev utåtagerande och spände armar och
      sparkade med benen, varpå han belades med handfängsel. Av slutrapporten
      framgår att han mestadels låg ner under sin tid i cellen.
I de frågor JO begärt att Polismyndigheten skulle yttra sig anförde
Polismyndigheten följande.

      Grunden för omhändertagandet enligt 13 § polislagen
      Synpunkter från berörda befattningshavare
      BB har uppgett bl.a. följande. Varken hon eller polisassistenten EE minns det
      aktuella ingripandet. Av blanketten framgår dock att grunden för det tillfälliga
      omhändertagandet var störande av allmän ordning.
      [– – –]
                                                                    Dnr 5014-2016         Sid 3 (11)




Polisinspektören CC, som tjänstgjorde som arrestbefäl och förman, har bl.a.
uppgett att förutsättningarna för omhändertagande enligt 13 § andra stycket
polislagen var uppfyllda i AA:s fall.
–––

Bedömning
[– – –] I polisens ingripandeprotokoll är händelseförloppet […] något
knapphändigt beskrivet. Polismyndigheten har dock ingen anledning att
ifrågasätta vad ordningsvakterna uppgett om tidigare ordningsstörningar och
deras ingripande eller vad polispatrullen har observerat. Mot den bakgrunden får
AA anses ha agerat på ett sätt som gjorde att det fanns grund för att ingripa mot
honom med stöd av 13 § polislagen. Eftersom ett avvisande eller avlägsnande
synes ha varit otillräckligt i det aktuella fallet får det tillfälliga omhändertagandet
anses ha varit nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Polismyndigheten har
inte heller någon anledning att ifrågasätta förmansprövningen. Myndigheten
anser således att det har funnits en rättslig grund för själva omhändertagandet.

Omhändertagandets längd
Synpunkter från berörd befattningshavare
CC har uppgett bl.a. följande. Det aktuella omhändertagandet varade i fem
timmar. Han minns inte händelsen men omhändertagandets längd brukar främst
bero på den omhändertagne själv (t.ex. attityd, uppförande och berusningsgrad).
Vaktkonstaplarna informerar löpande polisbefälen om statusen på den
omhändertagne. Den informationen ligger sedan till grund för när det är lämpligt
att släppa den omhändertagne.
–––

Bedömning
I ärendet saknas närmare uppgifter om vilka överväganden som gjordes när det
gäller omhändertagandets längd, vilket förstås är beklagligt. Även om det i
efterhand alltid är svårt att sätta sig in i hur en enskild person har upplevt en viss
situation anser Polismyndigheten att omhändertagandet av AA möjligen pågick
väl lång tid. Därvid har beaktats att han mestadels verkar ha legat ner under sin
tid i cellen.

Förhör enligt 16 § polislagen
Synpunkter från berörda befattningshavare
CC har uppgett bl.a. följande. Han höll ett muntligt förhör med AA i samband
med att denne kom in till personintaget. Detta var för att han skulle kunna bilda
sig en uppfattning av om omhändertagandet skulle bestå eller inte. Vid tiden för
omhändertagandet fanns det inte någon fungerande rutin för dokumentation av
förhör. Det aktuella förhöret har därför inte dokumenterats.
Poliskommissarien FF har uppgett bl.a. följande. Vid utredningsjouren sektion 2
i polisområde Storgöteborg i region Väst har en muntlig instruktion/påminnelse
gått ut till samtliga förundersökningsledare och arrestbefäl om att ett förhör
enligt 16 § polislagen ska hållas vid ett omhändertagande enligt 13 § samma lag
och att förhöret ska dokumenteras. Det pågår också ett nationellt arbete på
Utvecklingscentrum Öst som ska leda till en förändring av de blanketter som i
dag används i Formulärportalen för dokumentation av olika frihetsberövanden.
Målet är att det bättre och tydligare ska framgå lagstöd för de olika åtgärderna
och att det bl.a. ska införas rutor/fält för att säkerställa att vidtagna åtgärder
dokumenteras.
–––
                                                                 Dnr 5014-2016        Sid 4 (11)




Bedömning
Under beredningen av JO-ärendet har CC uppgett att han höll ett förhör enligt 16
§ polislagen, vilket Polismyndigheten inte har någon anledning att ifrågasätta.
Däremot finns det anledning att vara kritisk till att förhöret inte har
dokumenterats. Som framgår ovan pågår för närvarande ett nationellt arbete
inom Polismyndigheten med att förtydliga de rutiner som gäller för
omhändertagande så att förhör enligt 16 § polislagen alltid hålls och
dokumenteras.

Behandling i arresten
Synpunkter från berörda befattningshavare
De personer som tjänstgjorde i arresten den aktuella natten har uppgett att de inte
minns AA:s vistelse.
–––

Bedömning
AA har i sin JO-anmälan uppgett bl.a. följande. Trots att han vid upprepade
tillfällen bad arrestpersonalen om att få gå på toaletten sköts toalettbesöket hela
tiden upp. Vid flera tillfällen bad han även om en filt eftersom han frös. Han fick
inledningsvis veta att det inte fanns någon filt men tilldelades ändå en så
småningom.
Förutom en anteckning om ett toalettbesök kl. 3.36 finns det inga uppgifter om
AA:s upprepade önskemål om att få gå på toaletten och om att få en filt, vare sig
i slutrapporten eller i övrigt. Personalen har inte heller längre något minne av
hans vistelse i arresten. Mot den bakgrunden är det svårt att dra några slutsatser
om vad som förekommit och om något fel begåtts. Att dokumentationen inte kan
ge något klart besked i den delen är förstås beklagligt.

Underrättelse enligt 15 § polislagen
Synpunkter från berörd befattningshavare
CC har uppgett bl.a. följande. Han informerade AA om anledningen till
omhändertagandet i samband med att denne kom till personintaget. Han
informerar muntligen alla personer han tar emot varför de är just på intaget.
Oavsett språkförbistringar ser han alltid till att de som förs in förstår varför.
Informationen lämnas antingen på svenska, engelska eller något annat språk som
personalen kan. Skulle det krävas tar han hjälp av en tolk via telefon. I det
aktuella fallet bedömde han att detta inte var nödvändigt. AA blev underrättad
om både anledningen till omhändertagandet och beslutet att omhändertagandet
skulle bestå. Alla personer som blivit omhändertagna enligt polislagen blir
dessutom alltid informerade och får grunden för omhändertagandet uppläst för
sig i samband med frisläppandet. I det här fallet dokumenterades inte den
muntliga underrättelsen.
–––

Bedömning
Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta CC:s uppgift om att AA
underrättades om anledningen till omhändertagandet vid ankomsten till
personintaget. Däremot är det en brist att det inte finns någon dokumentation i
den delen. Det är oklart om AA fick någon information i frågan dessförinnan.
Den som har omhändertagits bör förstås underrättas om anledningen till
omhändertagandet på ett språk som han eller hon förstår. Huruvida det finns ett
verkligt behov av tolk får prövas från fall till fall. AA har i sin JO-anmälan
uppgett att han bad om en tolk som kunde förklara anledningen till
omhändertagandet eller i vart fall ville få hjälp av sin fru så att hon kunde
översätta informationen åt honom. CC har uppgett att han bedömde att AA
                                                                        Dnr 5014-2016       Sid 5 (11)




      förstod vad han sa och således inte behövde någon tolk. Om den bedömningen är
      riktig är svårt för Polismyndigheten att ha någon uppfattning om. Myndigheten
      anser dock att ett behov av tolk om möjligt bör prövas i en liberal anda. (Se t.ex.
      JO 3965-1995.) Att det inte finns någon dokumentation i denna del är förstås
      beklagligt.

      Kontakt med närstående enligt 17 a § polislagen
      Synpunkter från berörda befattningshavare
      CC har uppgett bl.a. följande. Han brukar alltid fråga alla som kommer in till
      personintaget om polisen ska kontakta anhörig […]. Han ser ingen anledning till
      att han inte skulle ha tillfrågat AA samma sak. Han är alltid tydlig med att det är
      han eller någon annan insatt kollega som kommer att ringa de anhöriga. Många
      vill inte acceptera detta utan avstår hellre kontakten. Eftersom det har gått lång
      tid sedan omhändertagandet minns han inte om det skedde någon underrättelse.
      Han kan inte hitta någon dokumentation i frågan.
      FF har uppgett bl.a. följande. Som angetts ovan pågår ett nationellt arbete med
      att förbättra blanketterna för dokumentation av olika frihetsberövanden. När det
      gäller dokumentationen av om en frihetsberövad har tillfrågats om han eller hon
      vill att en anhörig ska kontaktas finns det sedan tidigare en ”kryssruta” på det
      avvisiteringsblad som används där det ska dokumenteras att den frihetsberövade
      har tillfrågats.
      –––

## Bedömning

Det kan konstateras att CC inte minns om AA fick någon information om rätten
      att få en närstående underrättad om ett frihetsberövande och vilken inställning
      denne i så fall hade. Han har dock uppgett att han alltid brukar informera i
      frågan. AA har i sin JO-anmälan uppgett att han bad att få kontakta sin fru men
      att han inte fick det. CC menar att det inte är helt ovanligt att en frihetsberövad
      avstår från kontakt när denne inte får ringa själv. Det är svårt att ha någon
      uppfattning om vad som faktiskt förevarit i denna del. Att dokumentationen inte
      kan ge något klart besked är förstås inte acceptabelt. Polismyndigheten kommer
      att förtydliga de rutiner som rör underrättelse till intagnas närstående.

Rättslig reglering
Omhändertagande enligt 13 § polislagen
Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får polisen avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Om ett avvisande eller ett
avlägsnande är otillräckligt för att det avsedda resultatet ska uppnås, får
personen tillfälligt omhändertas. (Se 13 § polislagen.)

En förutsättning för att någon ska kunna avvisas, avlägsnas eller omhändertas
vid ordningsstörning är alltså att han eller hon genom sitt uppträdande stör den
allmänna ordningen. För att bestämmelsen ska få tillämpas krävs att personens
uppträdande innefattar ett angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för
allmänheten eller annars från allmän synpunkt. Frågan om ett visst uppträdande
stör den allmänna ordningen får inte avgöras från den begränsade synpunkten
att uppträdandet för den enskilde polisen framstår som obekvämt eller
olämpligt. Endast den omständigheten att en person vägrar att lyda en tillsägelse
                                                                 Dnr 5014-2016      Sid 6 (11)




av en polis innebär t.ex. inte att han eller hon stör den allmänna ordningen. Det
avgörande i en sådan situation är vilka följder från ordningssynpunkt som en
bristande efterrättelse kan antas medföra. (Se Berggren och Munck, Polislagen,
Zeteo 1 juni 2017, kommentaren till 13 § polislagen.)

Om polisen redan från början gjort bedömningen att ett avlägsnande eller
avvisande inte är tillräckligt för att uppnå det avsedda syftet med ingripandet
kan ett direkt omhändertagande undantagsvis bli nödvändigt. I ett sådant fall
bör det framgå av dokumentationen av omhändertagandet vilka omständigheter
som motiverat detta. (Se Berggren och Munck, a.st.)

Den polis som har verkställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt
anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska
förmannen omedelbart pröva om det ska bestå. (Se 15 § polislagen.)

Den som omhändertagits ska förhöras så snart som möjligt och ska friges
snarast möjligt efter förhöret. Ingen får hållas kvar längre än sex timmar. (Se
16 § polislagen.) Förhöret bör om möjligt hållas i ett sådant skede att det kan
läggas till grund för den prövning av omhändertagandet som förmannen ska
göra enligt 15 §. Förhöret ska i första hand avse de faktiska omständigheter som
föranlett omhändertagandet. Det ska redovisas skriftligen med uppgifter om
vem som har varit förhörsledare och om när förhöret har hållits.
Förutsättningarna för frigivande ska bedömas fortlöpande. Avsikten är att
omhändertagandet ska vara betydligt kortare än den i lagen angivna
maximitiden. (Se Berggren och Munck, a.a., kommentaren till 16 §.)

Underrättelse om anledningen till omhändertagandet
Den som omhändertagits med stöd av polislagen ska så snart som möjligt
underrättas om anledningen till omhändertagandet. Polismyndigheten bör
dokumentera att underrättelsen lämnats. (Se 15 § polislagen och kommentaren
till bestämmelsen i Berggren och Munck, a.a.)

Även i samband med att den omhändertagne tas in i en polisarrest ska han eller
hon informeras om anledningen till frihetsberövandet (se 1 kap. 4 §
Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om polisarrester PMFS
2015:7, FAP 102-1).

Underrättelse till närstående om omhändertagandet
En underrättelse om ett omhändertagande ska lämnas till den omhändertagnes
närstående om han eller hon begär det eller det annars finns skäl för det (17 a §
polislagen).

Den som berövats friheten på annan grund än misstanke om brott ska i
anslutning till att han eller hon tas in i en förvaringslokal få tillfälle att
underrätta närstående om var han eller hon befinner sig, om inte särskilda skäl
talar mot det (3 § häktesförordningen).
                                                                   Dnr 5014-2016      Sid 7 (11)




Polismyndigheten ska på eget initiativ informera om och erbjuda den
omhändertagne möjlighet att kontakta närstående. Skulle ordnings- eller
säkerhetsskäl hindra detta, ska polisen fråga den omhändertagne om han eller
hon vill att man från myndighetens sida lämnar underrättelsen. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det väsentligt att uppgifter i frågan om underrättelse
till närstående dokumenteras. Det gäller t.ex. att information har lämnats till den
frihetsberövade och dennes inställning till en underrättelse, samt att
underrättelse lämnats eller grunderna för att underrättelse inte lämnats. (Se JO
2013/14 s. 222, dnr 2293-2012, och prop. 2007/08:47 s. 21.)

Tolk
Av 8 § förvaltningslagen framgår att en myndighet bör använda tolk när den har
att göra med någon som inte behärskar svenska. Bestämmelsen gäller inte vissa
myndigheters brottsbekämpande verksamhet, men kan tillämpas även där (se
32 § förvaltningslagen, kommentarerna till 8 och 32 §§ förvaltningslagen i
Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen, Zeteo 31 maj 2010, och JO
1999/2000 s. 127, dnr 2665-1998).

I 2 § häktesförordningen anges uttryckligen att information om
verkställighetens innebörd ska lämnas på ett språk som den intagne förstår.

Behandlingen av den som är omhändertagen
Bestämmelser om behandling av den som är omhändertagen och förvaras i
polisarrest finns främst i häkteslagen. Som en allmän utgångspunkt anges där att
varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med ett frihetsberövande
(1 kap. 4 § häkteslagen).

En intagen ska ha möjlighet att dagligen sköta sin personliga hygien och få
nödvändig utrustning för detta ändamål (se 3 kap. 2 § PMFS 2015:7,
FAP 102-1). JO har uttalat att en intagen normalt ska ges möjlighet att uträtta
sina behov på en toalett. Det är godtagbart att en intagen ibland kan behöva
vänta på att få besöka toaletten, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl eller på
grund av arrestantvakternas arbetsbelastning. (Se JO:s beslut den 22 juni 2017,
dnr 4945-2016.)

Dokumentation
Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon omhändertas. Av
protokollet ska det framgå vem som har fattat beslutet om ingripandet, grunden
för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem eller vilka som har deltagit i
ingripandet, vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot, tiden för
ingripandet samt vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet. (Se 27 §
polislagen.)

För intagna i polisarrester ska det föras en journal i form av ett arrestantblad
eller omhändertagandeblad. I denna ska alla beslut som har fattats samt viktiga
händelser och väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder
                                                                  Dnr 5014-2016       Sid 8 (11)




avseende den intagne dokumenteras. Även uppgifter om omständigheter i övrigt
som är av betydelse för vistelsen i arresten ska dokumenteras. Dokumentationen
ska ske så snart som möjligt. (Se 2 kap. 2 och 3 §§ PMFS 2015:7, FAP 102-1.)

Bedömning
Omhändertagandet av AA enligt 13 § polislagen
I protokollet över ingripandet mot AA har som grund för omhändertagandet
angetts att han störde den allmänna ordningen. Med detta avses ett uppträdande
som innefattar ett angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för allmänheten
eller annars från allmän synpunkt. Av utredningen framgår att BB fick
information av ordningsvakterna bl.a. om att AA blivit avvisad från en
nattklubb men vägrat att lämna den, att han försökt att ta sig in på nattklubben
igen och att AA varit upprörd och utåtagerande mot ordningsvakterna. Av
utredningen framgår vidare att BB i samband med ingripandet antecknade att
AA uppgav till poliserna att han hade för avsikt att gå tillbaka till nattklubben,
och att han var utåtagerande även mot dem. Mot bakgrund av det som kommit
fram har jag inget att invända mot bedömningen att AA störde den allmänna
ordningen.

En förutsättning för att någon ska kunna omhändertas enligt 13 § polislagen är
att det är otillräckligt att han eller hon avvisas eller avlägsnas från platsen. Av
den dokumentation som upprättades i anslutning till ingripandet framgår inte
vilka överväganden BB gjorde i frågan om situationen hade kunnat lösas genom
att AA avlägsnades från platsen. Det som kommit fram i utredningen ger inte ett
tillräckligt underlag för att jag ska kunna uttala mig om den saken. Jag vill dock
understryka att det alltid måste framgå av dokumentationen av ett
omhändertagande vilka omständigheter som motiverat ingripandet och varför
ett avlägsnande inte varit tillräckligt.

Förhör enligt 16 § polislagen och underrättelse om anledningen till
omhändertagandet
CC har uppgett att han höll ett förhör med AA i samband med att denne kom in
till personintaget. Syftet med förhöret var att han skulle kunna bilda sig en
uppfattning av om omhändertagandet skulle bestå. Han har också uppgett att
han i samband med förhöret informerade AA om anledningen till
frihetsberövandet. AA har angett att en polischef pratade med honom på
polisstationen, och jag har mot den bakgrunden ingen anledning att ifrågasätta
att det hölls ett förhör med AA. Det har inte heller kommit fram något som ger
anledning till slutsatsen att AA inte skulle ha informerats om anledningen till
frihetsberövandet. Det är dock en brist att CC inte dokumenterade att han
utförde dessa åtgärder.

Underrättelse till närstående
AA har gjort gällande att han bad att polisen skulle kontakta hans fru men att
polisen inte gjorde det. CC har anfört att han alltid brukar fråga den som är
frihetsberövad om han eller hon vill att polisen ska kontakta en anhörig och att
                                                                     Dnr 5014-2016       Sid 9 (11)




han inte ser någon anledning till att han inte skulle ha frågat AA om det. Han
minns dock inte om någon underrättelse lämnades till AA:s närstående och han
har inte kunnat hitta någon dokumentation om det.

Jag har inte ett tillräckligt underlag för att kunna dra någon slutsats i denna del.
Det är dock en brist att CC inte dokumenterade om AA fått information om
rätten att få underrätta en närstående om att han frihetsberövats, vilken
inställning han hade till att en underrättelse lämnades och om polisen gjorde det.
Jag återkommer nedan till AA:s uppgift om att han bad polisen att kontakta
hans fru.

Tolk
AA har gjort gällande att han förklarade för CC att han hade svårt att uttrycka
sig på svenska och därför ville få hjälp av en tolk eller av sin fru men att han
inte fick det. CC har anfört att han alltid ser till att den han talar med förstår den
information som lämnas. Vid behov tar han hjälp av en tolk, men han bedömde
att det inte var nödvändigt i detta fall.

Det är av grundläggande betydelse att en omhändertagen person förstår bl.a. en
underrättelse enligt 15 § polislagen om anledningen till omhändertagandet och
det som sägs i ett förhör som hålls enligt 16 § samma lag. Jag har tidigare
framhållit att det är polisens ansvar att se till att man kan göra sig förstådd i den
utsträckning som krävs för att utföra en tjänsteåtgärd på ett korrekt sätt (se mitt
beslut den 25 oktober 2016, dnr 4801-2015). Det är självfallet viktigt att polisen
också förstår och kan ta till sig de besked och önskemål som lämnas av den som
är föremål för ett polisingripande. Enligt min mening är det självklart att polisen
vid behov ska anlita tolk i bl.a. sådana situationer som nämnts ovan. Som
Polismyndigheten angett måste behovet av en tolk dock bedömas från fall till
fall. Om den som är frihetsberövad begär att polisen ska anlita en tolk men
polisen bedömer att en tolk inte är nödvändig bör begäran och polisens
bedömning dokumenteras.

Det är en brist att CC inte dokumenterade att AA begärde att polisen skulle
anlita en tolk och vilka överväganden han gjorde när han bedömde att detta inte
var nödvändigt. I avsaknad av sådan dokumentation har jag inte ett tillräckligt
underlag för att kunna bedöma om en tolk borde ha anlitats.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta AA:s uppgift om att han bad polisen att
kontakta hans fru. Det framstår dock som att CC inte uppfattade detta önskemål.
Om det berodde på språkförbistring eller något annat ger utredningen inget
besked om.

Längden på omhändertagandet
AA var omhändertagen i drygt fem timmar. CC har anfört att längden på ett
omhändertagande normalt främst beror på den omhändertagne själv och att
arrestpersonalen löpande lämnar honom information om de omhändertagna som
han lägger till grund för en bedömning av om en omhändertagen kan friges.
                                                                  Dnr 5014-2016       Sid 10 (11)




Varken av protokollet över omhändertagandet eller av de inblandade
befattningshavarnas yttranden framgår vilka överväganden som gjordes av
förutsättningarna för frigivning av AA.

I likhet med Polismyndigheten ifrågasätter jag om inte omhändertagandet
pågick under väl lång tid. AA var omhändertagen för att han inte skulle
återvända till den nattklubb han hade varit på under kvällen och fortsätta att
störa den allmänna ordningen där. I slutrapporten över omhändertagandet finns
inte några anteckningar om att det beteende som AA uppvisade i samband med
omhändertagandet skulle ha fortsatt sedan han placerats i cellen. Tvärtom tycks
han ha legat ned under större delen av tiden där.

Eftersom det saknas dokumentation om vilka fortlöpande överväganden som
gjordes av förutsättningarna för frigivning går det inte dra någon slutsats om det
hade varit möjligt att frige AA tidigare än som skedde. I jämförelse med de
övriga dokumentationsbrister som förekommit under handläggningen är denna
brist särskilt allvarlig eftersom den rör en så central fråga som förutsättningarna
för det fortsatta frihetsberövandet.

Behandlingen av AA under omhändertagandet
AA har gjort gällande att han inte fick besöka en toalett trots att han bad om det
flera gånger. Av slutrapporten framgår att AA fick besöka en toalett ca 40
minuter efter att han placerades i cellen. Av dokumentationen framgår inte om
AA därefter begärde att få använda toaletten vid ytterligare något tillfälle.

AA har också uppgett att han bad om en filt eftersom han frös, att han fick veta
att det inte fanns någon, men att han så småningom fick en filt. Det finns dock
inte någon dokumentation eller någon annan utredning om detta.

Det som har kommit fram ger inte grund för att rikta någon kritik mot
Polismyndigheten för behandlingen av AA under omhändertagandet. Jag vill
dock framhålla vikten av noggrann dokumentation av de beslut som fattas under
ett frihetsberövande och de åtgärder som vidtas avseende den intagne.

Kritik mot Polismyndigheten för bristande dokumentation
Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut
och åtgärder dokumenteras i enlighet med de bestämmelser som gäller.

Polismyndigheten ska kritiseras för de dokumentationsbrister som
genomgående präglat handläggningen och som konstaterats ovan. Bristerna har
bl.a. inneburit att grunderna för omhändertagandet inte dokumenterades på ett
fullständigt sätt och att det saknas dokumentation av den fortlöpande
prövningen av förutsättningarna för frigivning. Detsamma gäller det förhör som
hölls enligt 16 § polislagen, om AA fått information enligt 15 § polislagen, om
AA fått information om rätten att underrätta närstående enligt 17 a § polislagen
och hans inställning i den frågan, om AA:s närstående underrättades eller inte
                                                                 Dnr 5014-2016       Sid 11 (11)




och vilka överväganden som gjordes i frågan om det var nödvändigt att anlita en
tolk.

Jag har i flera andra beslut under 2016 och 2017 kritiserat Polismyndigheten för
bristfällig dokumentation i samband med frihetsberövanden (se t.ex. mina beslut
den 21 oktober 2016, dnr 6386-2015, den 9 mars 2017, dnr 6542-2015, och den
22 juni 2017, dnr 4945-2016). Dokumentationsbrister påverkar förtroendet för
polisen på ett negativt sätt och innebär att det med visst fog kan ifrågasättas om
en åtgärd har genomförts i enlighet med de regler som gäller.

Bristerna omöjliggör också en effektiv tillsyn. Det är inte godtagbart att en
myndighets åtgärder inte kan kontrolleras i efterhand av det skälet att vidtagna
åtgärder inte har dokumenterats. Att dokumentationen är bristfällig framstår
som särskilt betänkligt när det rör sig om ingripande åtgärder av det slag som
ofta förekommer i polisens verksamhet.

Jag ser positivt på att Polismyndigheten genomför ett nationellt arbete med att
förtydliga rutinerna för omhändertaganden så att förhör enligt 16 § polislagen
alltid hålls och dokumenteras och med att förbättra de blanketter som används
för dokumentation av frihetsberövanden. Det kan också finnas anledning för
Polismyndigheten att påminna all polispersonal om vikten av fullständig
dokumentation i polisens verksamhet.

Ärendet avslutas.
