# En konkursförvaltare har underlåtit att meddela ett beslut i en fråga om lönegaranti

JO 2007-10-22 dnr 5016-2006

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2007-10-22               5016-2006                1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        En konkursförvaltare har underlåtit att meddela ett beslut i en fråga om
                        lönegaranti


                        JO Cecilia Nordenfelt meddelade den 22 oktober 2007 ett beslut med följande
                        lydelse.

## Bakgrund

PFI M AB försattes i konkurs den 27 oktober 2003. Till förvaltare utsågs
                        advokaten AA. BB var en av bolagets aktieägare.

## Anmälan

BB framförde i en anmälan, som kom in till JO den 24 oktober 2006, klagomål mot
                        konkursförvaltaren AA. BB anförde bl.a. följande. Han var anställd i bolaget enligt
                        ett aktieägaravtal. Han framförde vid sex tillfällen anspråk på lönegaranti till AA.
                        Han begärde också att bli uppsagd från bolaget. AA vägrade att säga upp honom
                        och fattade inte heller något beslut i lönegarantifrågan. BB hävdade även att det
                        förekom oegentligheter i bolaget och att AA inte hade reagerat på det.

## Utredning

Konkursförvaltarens redogörelse enligt 7 kap. 20 § konkurslagen (1987:672)
                        hämtades in och granskades. Kronofogdemyndigheten, tillsynsmyndigheten i
                        konkurser, lämnade muntliga uppgifter med innehållet att det inte finns något
                        beslut angående lönegaranti i myndighetens akt.

                        Anmälan remitterades därefter till konkursförvaltaren för yttrande. I sitt svar
                        anförde AA bl.a. följande.
                                  Jag förordnades den 5 november 2003 av Luleå tingsrätt till konkursförvaltare i PFI
                                  M AB:s, 556508-2673, konkurs. Konkursen handlades på sedvanligt sätt och Luleå
                                  tingsrätt avskrev i slutligt beslut den 17 maj 2006 konkursen.
                                  Det är riktigt att BB har framfört att han är anställd i bolaget och att han skall sägas
                                  upp från sin anställning i detta. Det är vidare riktigt att han har framställt anspråk på
                                  statlig lönegaranti.
                                  Det framgår av aktieägaravtal rörande bolaget, upprättat den 8 november




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 5016-2006        Sid 2 (3)




      1995, att BB anställdes i bolaget enligt separat avtal. Detta anställningsavtal har inte
      återfunnits i de handlingar som jag har erhållit i anledning av konkursen. Inte heller
      BB har översänt detta anställningsavtal.
      Vidare framgår av bolagets årsredovisningar för perioderna 1996/1997, 1999/2000,
      2000/2001 och 2001/2002, direkt eller indirekt att bolaget under dessa år saknade
      anställda. Av årsredovisningen 1995/1996 framgår att bolaget under perioden hade i
      medeltal 0,5 anställd.
      Vid samtal med bolagets ställföreträdare vid konkursutbrottet uppgav de att bolaget
      saknade anställda vid denna tidpunkt.
      Jag har således inte funnit annat stöd för att BB skulle vara anställd i bolaget än
      dennes egna uppgifter härom. Med anledning härav har jag funnit att det saknas
      möjlighet att säga upp BB från sin påstådda anställning. Detta eftersom någon
      anställning inte förelåg enligt min uppfattning. Då någon anställning inte förelåg
      finns inte heller skäl att meddela beslut i frågan om eventuell statlig lönegaranti i
      detta fall.
      Upplysningsvis kan nämnas att även för det fall en anställning hade kunnat sägas ha
      förelegat, så torde det ändå vara så att någon ersättning genom den statliga
      lönegarantin inte hade varit aktuell. Det är inte ens påstått och finns inte heller något
      som tyder på att BB någonsin har erhållit någon lön från bolaget.
      BB kommenterade remissvaret.

Bedömning
Konkursförvaltarens handhavande av lönegarantifrågor i konkurser utgör
myndighetsutövning, vilket medför att förvaltarna beträffande denna del av sin
verksamhet står under JO:s tillsyn (se bl.a. JO 1996/97 s. 127).

Enligt 1 § lönegarantilagen (1992:497) svarar staten för betalning av en
arbetstagares fordran hos en arbetsgivare ifall arbetsgivaren bl.a. skulle försättas i
konkurs. I de fall där någon bevakning inte förekommer i konkursen är det
konkursförvaltaren som enligt 16 § samma lag skall pröva och meddela beslut i
frågan om en fordran skall betalas enligt garantin. Av 3 § lönegarantiförordningen
(1992:501) följer att ett sådant beslut skall innehålla bl.a. uppgift om den fordran
som arbetstagaren har mot konkursgäldenären och i vilken mån den skall betalas av
garantin samt skälen för beslutet och uppgift om hur beslutet överklagas. Om en
arbetstagare är missnöjd med förvaltarens beslut kan han enligt 29 §
lönegarantilagen väcka talan mot staten inom tre veckor efter det han fick del av
beslutet.

Jag uttalar mig inte huruvida BB var berättigad till ersättning enligt
lönegarantilagen eller inte. Min granskning tar enbart sikte på konkursförvaltarens
formella handläggning av lönegarantifrågan.

Bestämmelserna om lönegaranti har sociala syften och skall skydda arbetstagare
från att stå utan lön eller annan ersättning när arbetsgivaren har försatts i konkurs.
I detta ligger att handläggningen av anspråk på lönegaranti skall vara skyndsam.
Konkursförvaltaren skall därför snarast efter ett anspråk på lönegaranti framställts
utreda och pröva det.
                                                                 Dnr 5016-2006     Sid 3 (3)




BB har till AA framfört att han varit anställd i bolaget och att han hade anspråk på
lönegaranti. Det har ålegat AA att skyndsamt ta ställning till anspråket och
meddela ett formligt beslut i saken enligt ovan nämnda bestämmelser. Även om
konkursförvaltaren bedömer anspråket som ogrundat skall ett beslut i frågan om
lönegaranti fattas.

Jag är därför kritisk till att AA inte meddelade något formligt beslut med anledning
av det anspråk som BB framställt.

Det som BB i övrigt har anfört avser inte något som står under JO:s tillsyn. Jag
uttalar mig därför inte i dessa frågor.

Ärendet avslutas.
