# Anmälan mot Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna, Nyköpingskontoret, om exekutiv försäljning av lös egendom

JO 2006-06-30 dnr 5023-2005

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                    Sid
                                                                           2006-06-30           5023-2005             1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna, Nyköpingskontoret,
                        om exekutiv försäljning av lös egendom

## Anmälan

AA klagade, i en anmälan som kom in till JO den 17 november 2005, på hur
                        kronofogdemyndigheten hade agerat i samband med en exekutiv försäljning av en
                        motorcykel under november månad 2003. Han gjorde därvid gällande bl.a. att
                        anbudsförfarandet inte hade gått till på ett korrekt sätt. Vidare hävdade han att en
                        av de personer som hade skött försäljningen hade varit jävig eftersom hon var
                        dotter till den person som fick köpa motorcykeln.

## Utredning

Kronofogdemyndigheten anmodades att yttra sig över vad som framförts i AA:s
                        anmälan. I sitt remissvar anförde myndigheten, genom regionkronodirektören BB, i
                        huvudsak följande (bilagda handlingar har här utelämnats).

                                  För uttagande av CC:s skuld till staten utmätte kronofogdemyndighetens
                                  Nyköpingskontor den 26 april 2003 en motorcykel (– – –) samt en husvagn.
                                  Motorcykeln värderades till 70 000 kr och husvagnen till 60 000 kr.
                                  Härefter utannonserades den utmätta motorcykeln tillsammans med annan
                                  egendom till exekutiv anbudsförsäljning i Södermanlands Nyheter. I kungörelsen
                                  om exekutiv försäljning angavs som villkor, att anbud skulle ha kommit in senast
                                  den 28 november 2003 kl. 12.00, att anbuden var bindande till två veckor från
                                  anbudstidens utgång, att anbuden skulle avges inklusive mervärdesskatt samt att
                                  kronofogdemyndigheten förbehöll sig fri prövningsrätt. Förrättningsman var
                                  kronokommissarien DD, som normalt handlägger försäljning av lös egendom vid
                                  Nyköpingskontoret, biträdd av kronoinspektören EE som vittne.
                                  När anbuden öppnades efter anbudstidens utgång hade följande tolv anbud kommit
                                  in.
                                  1.   48 500 kr, FF
                                       48 500 kr, AA
                                  3.   47 800 kr, GG
                                  4.   45 120 kr, HH
                                  5.   40 000 kr, JJ
                                       40 000 kr, KK
                                  7.   37 800 kr, LL



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 5023-2005     Sid 2 (6)



      8.   37 000 kr, MM
      9.   36 500 kr, NN
      10. 32 314 kr, OO
      11. 32 000 kr, MM
      12. 21 500 kr, PP
      Då motorcykeln var värderad till 90 000 kr (skall rätteligen vara 70 000 kr; JO:s
      anm.), bedömdes anbuden genomgående vara för låga. Förrättningsmannen
      kontaktade därför de två anbudsgivare, som hade lämnat de högsta samt GG, vars
      bud låg något under, för att förmå dem att avge bud till för kronofogdemyndigheten
      godtagbar nivå. FF höjde sitt bud till först 50 100 kr, därefter till 51 000 kr och
      slutligen till 51 750 kr. AA höjde budet först till 50 500 kr, därefter till 51 500 kr
      och slutligen till 53 000 kr. GG höjde budet först till 50 200 kr, därefter till 51 100
      kr, därefter till 53 000 kr och slutligen till 53 275 kr.
      Förrättningsmannen förklarade så den 28 november 2003 motorcykeln såld till GG
      för 53 275 kr.
      –––
      Klaganden AA har invänt mot att anbudsgivaren med det tredje högsta anbudet fick
      delta i anbudsgivningen. Kronofogdemyndigheten har bedömt att då myndig-heten
      hade förbehållit sig fri prövningsrätt, så förelåg inget hinder mot att de tre högsta
      anbuden inbördes fick tävla i en intern anbudsgivning. En sådan anbuds-givning var
      ägnad att ge bäst resultat för att så långt som möjligt kunna nedbringa gäldenärens
      skuld. Detta får ses mot bakgrund av det förhållandet, att gäldenären CC sedermera
      kunde fullbetala sin skatteskuld.
      AA har påpekat att anbudsgivaren GG, som lämnade det slutligen högsta anbudet, är
      fader till förrättningsvittnet EE. Kronofogdemyndigheten konstaterar här, att enligt
      23 § förordningen med instruktion för exekutionsväsendet får vid exekutiv
      försäljning en tjänsteman vid kronofogdemyndigheten inte köpa egendom, om han
      har tagit befattning med det mål i vilket försäljning sker. Något hinder mot att
      anhöriga till tjänstemän vid en kronofogdemyndighet köper finns det däremot inte.
      AA:s beskrivning av sina kontakter med kronofogdemyndigheten efter för-
      säljningen är i stort riktiga. Han uppger sig ha blivit förvånad över att undertecknad
      QQ föreföll vara insatt i ärendet vid hans första telefonkontakt med undertecknad.
      Bakgrunden var att teamledaren RR per telefon hade underrättat undertecknad om
      AA:s kontakter. Överklagandemöjligheten för en spekulant vid en exekutiv
      försäljning, vars bud inte godtas, är begränsad. AA upplystes därför om
      anmälningsmöjligheten till JO, och att JO normalt inte tar upp ärenden som är äldre
      än två år.
AA yttrade sig över kronofogdemyndighetens remissvar till JO. Han gjorde därvid
gällande att ett anbudsförfarande med slutbud per telefon är helt oacceptabelt,
särskilt när en av anbudsgivarna är nära släkt med en av de tjänstemän som
handhar försäljningen.

AA:s anmälan och yttrande samt kronofogdemyndighetens remissvar översändes
till Skatteverket för yttrande. Skatteverket lät med anledning därav inhämta ett
kompletterande yttrande från kronofogdemyndigheten. I sitt remissvar till JO
anförde Skatteverket, genom enhetschefen SS, bl.a. följande (bilagda handlingar,
bl.a. kronofogdemyndighetens kompletterande yttrande, har här utelämnats).

      Värdering och försäljning av utmätt lös egendom
      Enligt 6 kap. 9 §1 st. utsökningsbalken (UB) ska kronofogdemyndigheten
      (KFM)värdera utmätt egendom så snart som möjligt. Vid behov får sakkunnig
      person anlitas för värderingen. Normalt gör KFM själv en preliminär värdering av
                                                                 Dnr 5023-2005     Sid 3 (6)



egendomen i samband med utmätningen. En mer omsorgsfull värdering bör ske så
snart som möjligt. Värderingen ska bl.a. ligga till grund för KFM:s prövning av bud
vid en försäljning.
Enligt huvudregeln ska utmätt egendom säljas på auktion, 9 kap. 1 § UB.
Underhandsförsäljning bör användas om det är sannolikt att högre köpeskilling kan
uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig, 9 kap. 8 §
UB.
KFM prövar själv och på objektiva grunder vilken försäljningsform som är mest
lämplig i det enskilda fallet. Vid valet av försäljningsform ska KFM eftersträva att
så bra ekonomiskt resultat som möjligt erhålls. Förutom köpeskillingens storlek ska
hänsyn tas bl.a. till egendomens beskaffenhet, kostnaderna för de olika försäljnings-
sätten och det arbete som KFM måste lägga ner på försäljningen. Om valet av
försäljningsform är tveksamt eller om det annars finns skäl ska KFM bereda de
sakägare som berörs av försäljningen tillfälle att yttra sig i frågan om underhands-
försäljning, 9 kap. 8 § UB och 9 kap. 13 § utsökningsförordningen (UF).
Underhandsförsäljning medför oftast större kostnader och tar längre tid i anspråk än
auktionsförsäljning. Försäljningsformen kräver normalt också en större arbetsinsats
av KFM. Underhandsförsäljning är därför inte tänkt att komma ifråga beträffande
vanlig lös egendom, även om man kan räkna med att uppnå samma köpeskilling som
vid en försäljning på auktion. Istället är det tänkt att underhandsförsäljning ska
användas beträffande mer speciell egendom som intresserar endast en särskild
kategori personer eller ett begränsat antal personer och som har ett förhållandevis
högt värde. Som exempel anges i förarbetena till UB speciella maskiner och fordon.
Ett annat exempel på när underhandsförsäljning kan komma i fråga är efter ett
misslyckat försök att sälja egendomen på auktion. Oaktat detta har det förutsatts att
underhandsförsäljning ska användas förhållandevis ofta.
Underhandsförsäljning föregås av att anbud fordras in, 9 kap. 9 §1 st. UB. Detta sker
i allmänhet genom kungörelse i tidning, 9 kap. 14 § UF. Anbud ska avges skriftligen
om inte KFM förordnar annat, 9 kap. 16 § UF. I övrigt gäller för underhands-
försäljning i princip samma bestämmelser som för försäljning på auktion, 9 kap. 9 §
1 st. 2 meningen och3 st. UB. Om något anbud inte lämnas eller godtas ska i princip
auktion sättas ut om inte sökanden avstår från detta, 9 kap. 9 §2 st. UB.
Precis som vid auktion ska protokoll upprättas över försäljningen. Av protokollet
ska bl.a. framgå vem som är förrättningsman och vittne, 3 kap. 11 § UF. Vidare ska
framgå om anstånd med betalning medges, försäljningsform och köpare, 9 kap. 7 §
UF. Om anstånd med betalning lämnas eller någon annan särskild anledning före-
ligger ska KFM upprätta en skriftlig handling över underhandsförsäljningen.
Handlingen ska bl.a. innehålla uppgift om handpenning, 9 kap. 18 § UF.
KFM är inte tvingad att anta något av de anbud som avges utan kan, om det är
lämpligt, anordna auktion mellan dem som avgett de högsta anbuden och på så sätt
uppnå ännu högre pris. I förarbetena till UB anges inte närmare om en sådan
efterföljande auktion ska ses som ett led i anbudsförfarandet eller om det då är fråga
om ett helt nytt försäljningsförfarande, jfr 9 kap. 9 §2 st. UB. Då det saknas legala
förutsättningar enligt UB att hålla offentlig auktion mellan utvalda deltagare måste
en sådan efterföljande auktion anses utgöra ett led i anbudsförfarandet.
UB innehåller inte någon föreskrift om var auktion ska hållas. Däremot föreskrivs att
budgivning på auktion sker genom muntligt bud och överbud till dess att
budgivningen upphör, 8 kap. 2 § UF.

Skatteverkets bedömning
Behovet att anlita sakkunnig värderare får bedömas utifrån förrättningsmannens
särskilda sakkunskaper på området. Om förrättningsmannen DD besitter sådana
sakkunskaper har Skatteverket ingen uppfattning om.
Enligt Skatteverkets mening är motorcyklar generellt sett inte sådan speciell egen-
dom som bör säljas under hand. Antalet intressenter på visningarna av egendomen
(ca 50 st.) är en faktor som talar för att egendomen kanske borde ha sålts på auktion.
                                                                  Dnr 5023-2005     Sid 4 (6)



Om nu aktuell motorcykel var av sådan beskaffenhet att den, sammantaget med
omständigheterna i övrigt, var ändamålsenlig att sälja under hand är emellertid en
avvägningsfråga som Skatteverket inte kan bedöma utifrån de uppgifter som lämnats
ärendet.
Som redovisats tidigare är KFM oförhindrad att komplettera anbudsförfarandet med
en auktion mellan utvalda anbudsgivare. Inte heller föreligger det något hinder
mot att hålla auktion via telefon. Som redovisats tidigare innebär en auktion att
muntliga bud avges till dess att budgivningen upphör. I detta fall begränsade KFM
spekulanternas möjlighet att avge bud genom att i tredje telefonomgången uppmana
dem att lägga slutbud. De två spekulanter som kontaktades först i den slutliga
omgången hade därmed ingen möjlighet att bjuda över den spekulant som
kontaktades sist och lämnade bud. Telefonbudgivningen torde därför ha varit
menad som en muntlig anbudsgivning. Enligt Skatteverket synes det inte föreligga
något hinder mot att KFM istället för auktion, kompletterar det skriftliga anbuds-
förfarandet med ett muntligt anbudsförfarande mellan utvalda anbudsgivare.
I protokollet över försäljningen, vilket upprättats i efterhand, saknas bl.a. uppgift om
anstånd med betalning medgetts, eventuell handpenning och vem som är köpare.
Vidare är den efterföljande telefonbudgivningen inte tillräckligt tydligt återgiven,
dvs. det saknas uppgift om vilka högsta anbud (de tre högsta) som deltog i telefon-
budgivningen och hur denna genomfördes. UB:s regler rörande villkoren för
underhandsförsäljning av lös egendom torde till stora delar vara dispositiva. Detta
begränsar emellertid inte KFM:s skyldighet att upplysa om de villkor som ska gälla
för försäljningen och i övrigt redovisa vad som beslutats beträffande t.ex. anstånd
med betalning.
Det bör i detta sammanhang även noteras att KFM utöver den exekutivt
författningsreglerade upplysningsplikten, har en ganska långtgående allmän
serviceskyldighet när det gäller att vägleda och lämna upplysningar till enskilda
enligt 4 § förvaltningslagen. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig
med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet. Det får därför anses klart att KFM i samband med en exekutiv
försäljning bör lämna upplysningar som kan antas vara av betydelse för den som
avser att avge bud.

Jäv
Bestämmelserna om jäv syftar till att garantera att en myndighets handläggning av
ett ärende är objektivt och opartiskt. Förutom rena jävsituationer finns vad som
brukar kallas delikatessjäv. Därmed avses situationer som gränsar till jäv.
I fråga om jäv för förrättningsman på KFM gäller vad som är föreskrivet om jäv för
domare, 1 kap. 4 § UB. Bestämmelserna om jäv för domare återfinns i 4 kap. 13 §
rättegångsbalken (RB). Bestämmelserna anger ett konkret antal jävsituationer och
avslutas med en generell föreskrift, enligt vilken en domare är jävig att handlägga ett
mål om det annars föreligger någon särskild omständighet som kan rubba för-
troendet för hans opartiskhet. Känner förrättningsmannen till en omständighet som
kan antas medföra att han är jävig ska han anmäla detta till KFM, 1 kap. 5 § 2 st.
UB. En jävig förrättningsman får dock vidta åtgärder som inte kan skjutas upp utan
olägenhet, 1 kap. 5 § 3 st. UB.
Reglerna om jäv avser således att förhindra att en förrättningsman deltar i
handläggningen av ett specifikt ärende när hans opartiskhet kan sättas ifråga.

Skatteverkets bedömning
Försäljningsprotokollet har upprättats av förrättningsmannen EE och undertecknats
av henne och förrättningsmannen DD. Av protokollet framgår att EE ”varit
närvarande genom hela försäljningsförfarandet”. Däremot framgår det inte vilken
roll EE haft under försäljningen. Enligt KFM:s uppgifter är det DD som handlagt
försäljningen. EE har enbart biträtt DD vid anbudsöppnandet, som vittne. Enligt
Skatteverket borde detta ha tydliggjorts i protokollet (jfr 3 kap. 11 § UF).
                                                                     Dnr 5023-2005    Sid 5 (6)



      Då EE närvarit som vittne under försäljningen kan hon inte anses ha tagit sådan
      befattning med ärendet att hon kan tänkas ha inverkat på försäljningens utgång. Jäv
      kan därför inte anses föreligga. Oavsett detta anser Skatteverket emellertid att EE
      borde ha meddelat KFM så snart hon fick kännedom om att en av anbudsgivarna var
      hennes far och bett om att inte behöva delta under försäljningen. Alternativt kunde
      hon ha bett en kollega ta över hennes arbetsuppgift.
AA yttrade sig över Skatteverkets remissvar.

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO brukar således inte ta ställning till
om ett beslut är riktigt i sak. Mot den bakgrunden avstår jag från att uttala mig om
de bedömningar som kronofogdemyndigheten kan ha gjort i fråga om den aktuella
motorcykeln skulle säljas under hand eller vid exekutiv auktion.

Det ter sig inte heller meningsfullt att två år efteråt försöka ytterligare utröna hur
anbudsförfarandet gick till, särskilt som stora brister finns i det protokoll som
upprättades i samband med förrättningen. Jag återkommer strax till den frågan.

Enligt 3 kap. 11 § utsökningsförordningen (UF) skall det i kronofogdemyndig-
hetens protokoll från förrättningen anges bl.a. förrättningsmannen, tid och plats för
förrättningen, förrättningens ändamål, vittne samt kronofogdemyndighetens beslut
och åtgärder. Vid exekutiv försäljning skall vidare, enligt 9 kap. 7 § UF, bl.a. anges
den egendom som skall säljas, försäljningssättet, de villkor som har ställts upp för
försäljningen, det inrop eller anbud som antas och anstånd som lämnas med
betalningen. Om försäljningen sker under hand skall vidare anges tillvägagångs-
sättet vid infordrande av anbud och angivna anbud samt köparens namn och
postadress.

Skatteverket har framhållit att protokollet över försäljningen är bristfälligt i vissa
avseenden. Jag delar denna bedömning och vill tillägga att protokollet uppen-
barligen haft sådana brister att inte ens kronofogdemyndigheten i efterhand kunnat
lämna säkra uppgifter om telefonbudgivningen. Kronofogdemyndigheten har
nämligen lämnat olika uppgifter i sina yttranden till JO respektive till Skatteverket.

Enligt 1 kap. 4 § utsökningsbalken (UB) gäller samma jäv mot förrättningsman
som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i fråga om domare.

När det gäller frågan om EE varit jävig kan jag konstatera att anmälaren och
kronofogdemyndigheten har olika uppfattning om EE:s delaktighet i aktuell
förrättning. Enligt kronofogdemyndigheten har EE endast deltagit i förrättningen
som vittne och protokollförare, medan DD har varit förrättningsman och skött
försäljningen. Inte heller på denna punkt ger förrättningsprotokollet något svar.
Jag får nöja mig med att konstatera att EE, om hon deltog som vittne, inte kan
anses ha deltagit i förrättningen på ett sådant sätt att jäv har förelegat.

Däremot anser jag att det i vart fall var olämpligt att EE deltog i förrättningen
sedan det visat sig att en av anbudsgivarna var hennes far. Jag delar således
Skatteverkets uppfattning att EE under alla omständigheter borde ha meddelat
                                                                 Dnr 5023-2005   Sid 6 (6)



myndigheten detta förhållande och bett om att inte behöva delta under för-
säljningen.

Vad AA i övrigt har framfört föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från
min sida.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kronofogdemyndigheten inte har förmått
uppfylla de krav som ställs på protokoll i samband med exekutiva förrättningar.
Bristerna samt det förhållandet att en nära anhörig till en av anbudsgivarna har
deltagit i förrättningen har medfört att hela förfarandet ifrågasatts. Kronofogde-
myndigheten förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Ärendet avslutas.
