# Kritik mot Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av tvistemål

JO 2006-11-08 dnr 5038-2005

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                   Sid
                                                                       2006-11-08         5038-2005            1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                 1679-2006
Mats Melin




                        Kritik mot Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av
                        tvistemål

                        Anmälan och initiativet
                        I en anmälan, som kom in till JO den 18 november 2005, framförde Söderbloms
                        Factoringtjänst AB (Söderbloms), genom AA, klagomål mot Västmanlands
                        tingsrätt med anledning av handläggningen av två tvistemål vid tingsrätten (FT
                        1956-01 och FT 1957-01). Bolaget anförde bl.a. att målen kom in till tingsrätten
                        under slutet av år 1998 men inte kom att avgöras förrän den 31 oktober 2005.
                        Målen hade avgjorts av samma domare.

                        Under en inspektion vid Västmanlands tingsrätt den 20 - 23 februari 2006
                        konstaterades att handläggningen i bl.a. ett annat tvistemål (T 1700-01) som hade
                        handlagts av samma domare inte syntes ha skett i enlighet med bestämmelserna i
                        rättegångsbalken. Med anledning av detta beslutade jag att utreda handläggningen
                        av tvistemålet i ett särskilt ärende.

                        Jag har funnit det ändamålsenligt att behandla anmälan och initiativet i ett
                        gemensamt beslut.

## Utredning

Tingsrättens akt i målen FT 1956-01 och FT 1957-01 (ursprungligen mål FT 359-
                        98 respektive FT 425-98 vid Köpings tingsrätt) infordrades och granskades.

                        Under inspektionen granskades dagboksblad och vissa handlingar i tingsrättens mål
                        T 1700-01 (ursprungligen mål T 269-99 vid Köpings tingsrätt).

                        Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        FT 1956-01
                        I oktober 1998 överlämnades på AA:s begäran en ansökan om betalnings-
                        föreläggande till dåvarande Köpings tingsrätt. Bolaget yrkade ersättning för
                        dröjsmålsränta med 33 kr, inkassokostnad om 150 kr, processkostnader hos
                        kronofogdemyndigheten om 615 kr samt rättegångskostnader vid tingsrätten med
                        1041 kr avseende rådgivning. Sedan svaromål inkommit och svaranden erlagt
                        betalning för dröjsmålsräntan, inkassokostnaden och kostnaderna hos kronofogde-


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                  Dnr 5038-2005   Sid 2 (6)
                                                                      1679-2006



myndigheten återkallade bolaget sin talan. I återkallelsen, som kom in till tings-
rätten den 19 oktober 1998, hemställde bolaget att målet skulle skrivas av från
vidare handläggning och vidhöll sin begäran om ersättning för rättegångskostnad
vid tingsrätten. Därefter vidtog tingsrätten över huvud taget inte någon åtgärd i
målet förrän den 31 oktober 2005 då tingsrätten genom slutligt beslut skrev av
målet från vidare handläggning och lämnade bolagets yrkande om ersättning för
rättegångskostnad vid tingsrätten utan bifall. Återkallelseskriften hade då ännu inte
kommunicerats med svaranden.

FT 1957-01
AA:s ansökan om betalningsföreläggande överlämnades i november 1998 på
bolagets begäran till dåvarande Köpings tingsrätt. Bolaget yrkade ersättning för
dröjsmålsränta med 24 kr, inkassokostnad om 150 kr, processkostnader hos
kronofogdemyndigheten om 615 kr samt rättegångskostnader vid tingsrätten med 1
041 kr avseende rådgivning. I svaromål som inkom den 20 januari 1999 bestreds
käromålet. Svaranden bifogade dock ett kuvert innehållande tre stycken tiokronors-
mynt. Därefter vidtog tingsrätten över huvud taget inte någon åtgärd i målet förrän
den 31 oktober 2005 då tingsrätten genom slutligt beslut ogillade käromålet och
lämnade yrkandet om ersättning för rättegångskostnad utan bifall. Samtidigt med
det slutliga beslutet expedierades svaromålet och kuvertet med de tre mynten till
bolaget. AA:s hade således inte dessförinnan beretts tillfälle att yttra sig över
svaromålet och inte heller hade någon av parterna förelagts att slutföra sin talan.

T 1700-01
En ansökan om betalningsföreläggande överlämnades till tingsrätten i april 1999.
Sedan svaromål inkommit och käranden yttrat sig över detta kallade tingsrätten
till sammanträde för muntlig förberedelse att hållas den 30 juni 1999. Vid detta
avlämnade parterna bevisuppgifter och tingsrätten förklarade förberedelsen
avslutad. Käranden skulle dock ges möjlighet att komplettera sin bevisuppgift
senast den 9 juli 1999. Sedan anstånd beviljats inkom käranden med slutlig
bevisuppgift den 31 augusti 1999. Svaranden yttrade sig och parterna förelades
därefter, den 6 oktober 1999, att slutföra sin talan. Den 17 juni 2002, den 14 januari
2004 samt den 15 april 2004 inkom förfrågningar från käranden beträffande
handläggningen av målet. Såvitt framgår av handlingarna besvarades inte någon av
skrivelserna och tingsrätten vidtog över huvud taget inte någon åtgärd i målet
förrän den 20 oktober 2005 då en skrivelse skickades till parterna. I skrivelsen
redovisades vissa förklaringar till att handläggningen av målet avstannat och
slutligen tillfrågades parterna om de ansåg att målet skulle avgöras efter huvud-
förhandling eller på handlingarna, om det fanns några möjligheter till förlikning
samt om de i så fall samtyckte till att det utsågs en särskild medlare.

Ärendena remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande om
handläggningen av målen.

I klagomålsärendet skulle särskilt anges

anledningen till att målen inte avgjordes förrän den 31 oktober 2005,
                                                                       Dnr 5038-2005     Sid 3 (6)
                                                                           1679-2006



om handläggningstiden uppmärksammats av lagmannen och i så fall vilka åtgärder
denne vidtagit,

vilka rättsliga överväganden som föranlett tingsrätten att inte slutförelägga parterna
i mål FT 1957-01 och att avgöra målet genom ett slutligt beslut, samt

vilka överväganden som gjordes beträffande de av svaranden i mål FT 1957-01
insända 30 kr.

I initiativärendet skulle särskilt anges

anledningen till att målet ännu inte var avgjort,

om handläggningstiden i målet hade uppmärksammats av lagmannen,

huruvida de skrivelser som kom in till tingsrätten den 17 juni 2002, den 14 januari
2004 och den 15 april 2004 hade besvarats.

Tingsrätten (lagmannen BB) anförde i ett remissvar i klagomålsärendet följande.

      F.d. rådmannen CC, på vars enhet tvistemålen varit inlottade ända sedan de inkom
      till Köpings tingsrätt, har gått i pension den 1 november 2005. Jag har vid flera
      tillfällen sedan Köpings tingsrätt införlivades i Västmanlands tingsrätt påpekat att
      målen måste avgöras, att det inte är acceptabelt att de låg oavgjorda och jag har varje
      gång fått beskedet att det skall ske. Inför sitt entledigande med pension har
      han slutligen och äntligen avgjort de gamla målen. Jag har inte fått någon annan
      förklaring till dröjsmålet än arbetsbelastningen. Det är inte en acceptabel förklaring
      och det är pinsamt och oförsvarligt att målen legat så länge utan åtgärd.
      Vilka rättsliga överväganden som föranlett CC att inte slutförelägga parterna i mål
      FT 1957-01 och att avgöra målet genom slutligt beslut känner jag inte till. Min egen
      bedömning är att parterna borde ha slutförelagts och att saken borde ha avgjorts
      genom dom. Inte heller känner jag till vilka överväganden som gjorts beträffande
      insända ”trenne tiokronorsmynt”.
AA:s kommenterande yttrandet och ifrågasatte om inte lagmannen borde hållas
ansvarig för den bristfälliga handläggningen.

Remissvaret i initiativärendet fogas som en bilaga till detta beslut.

Av ett senare inhämtat dagboksblad framgår att parterna i mål T 1700-01 träffade
en förlikning i mars 2006, att käranden med anledning därav återkallade sin talan
den 7 juli 2006, samt att tingsrätten skrev av målet från vidare handläggning genom
slutligt beslut den 24 juli 2006.

Bedömning
Handläggningstiden
Enligt 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken (RB) skall rätten driva för-
beredelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Bestämmelsen är en
kodifiering av en redan tidigare gällande princip som innebär att ansvaret för att
målets handläggning fortskrider ligger på rätten (Fitger, Rättegångsbalken, del 3, s.
42:21). Av artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna framgår bl.a. att var och en vid
                                                                      Dnr 5038-2005       Sid 4 (6)
                                                                          1679-2006



prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter skall vara berättigad till en
rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid.

Efter det att käranden i oktober 1998 hade återkallat sin talan i mål FT 1956-01
återstod för tingsrätten endast att kommunicera återkallelseskriften med svaranden
och skriva av målet från vidare handläggning. Tingsrätten hade då att ta ställning
till frågan om käranden var berättigad till den begärda ersättningen för rättegångs-
kostnad, motsvarande en timmes rättslig rådgivning. Jag tvingas konstatera att
denna prövning kom att dröja i drygt sju år och att det under den tiden inte förekom
någon skriftväxling eller någon handläggningsåtgärd i målet över huvud taget.

Vad gäller mål FT 1957-01 har tingsrätten till att börja med underlåtit att
kommunicera svaromålet med käranden och därefter, knappt sju år efter det att
svaromålet inkom och utan att parterna dessförinnan förelagts att slutföra sin talan,
avgjort målet genom slutligt beslut.

Såvitt slutligen avser mål T 1700-01 har handläggningen av målet helt avstannat
under en tid av knappt sex år. Detta trots att käranden vid tre tillfällen skrivit till
tingsrätten och efterhört vad som hände i målet. Dessa skrivelser har tingsrätten
inte besvarat.

Jag noterar vidare att de tre målen har varit av begränsad eller mycket begränsad
omfattning och att inte något av dem har innehållit någon frågeställning som i
svårighetsgrad utmärker sig jämfört med vad som får anses vara normalt i ett
tvistemål.

Det är mot bakgrund av detta synnerligen anmärkningsvärt att målen har blivit
liggande så länge utan att någon åtgärd vidtagits. En sådan tidsutdräkt är
naturligtvis – alldeles oavsett den rådande arbetsbelastningen och andra yttre
omständigheter – fullständigt oacceptabel och får inte förekomma.

Det är inte heller acceptabelt att tingsrätten underlåtit att besvara kärandens
skrivelser i mål T 1700-01.

Övrigt beträffande mål FT 1957-01
Frågor om kommunicering är mindre väl behandlade i rättegångsbalken än i
förvaltningsprocesslagen och ärendelagen. Huvudregeln för kommunicering måste
dock även i tvistemål vara att ett mål inte får avgöras förrän varje part har fått
kännedom om alla uppgifter som tillförts målet genom någon annan än honom eller
henne själv. Beträffande möjligheten att göra undantag från denna huvudregel är
större försiktighet påkallad vid handläggning enligt rättegångsbalken än vid
handläggning enligt ärendelagen (se Fitger, Rättegångsbalken, del 3, s. 42:57 f). I
förevarande fall innehöll svaromålet dels ett bestridande av käromålet, dels ett
förslag till förlikning. Att under sådana omständigheter underlåta att kommunicera
svaromålet får självfallet inte förekomma. Denna underlåtenhet blir än mer
allvarlig då tingsrätten sedermera meddelade ett avgörande som gick käranden
emot, trots att käranden således inte fått del av allt processmaterial. Som framgått
                                                                      Dnr 5038-2005     Sid 5 (6)
                                                                          1679-2006



ovan kommunicerades inte heller återkallelseskriften i mål FT 1956-01 vilket
givetvis borde ha skett.

Såvitt framgår av dagboksbladet har tingsrätten inte vidtagit någon åtgärd med
kuvertet innehållande de tre tiokronorsmynten förrän i samband med avgörandet
av målet då kuvertet skickades till käranden. Förfarandet kan enligt min upp-
fattning starkt ifrågasättas. Generellt måste det anses olämpligt att en domstol
agerar betalningsförmedlare. Detta gäller även när – som i detta fall – det
förmedlade beloppet är lågt. Tingsrätten borde i stället snarast ha kontaktat
svaranden och upplyst honom om att betalning till käranden inte kunde ske via
tingsrätten och därefter återsänt eller på annat sätt återlämnat pengarna till honom.
I detta fall tillkommer att tingsrätten genom sitt beslut har ogillat käromålet. Även
om det inte klart framgår av tingsrättens beslut synes ogillandet ha grundat sig på
ett billighetsresonemang. Vid denna bedömning har det, även materiellt, saknats
anledning för tingsrätten att vidarebefordra pengar till käranden.

Enligt 17 kap. 1 § RB skall rättens avgörande av saken ske genom dom och annat
avgörande träffas genom beslut. I målet var saken – såväl när målet överlämnades
till tingsrätten som när tingsrätten slutligen avgjorde målet – fordran avseende
dröjsmålsränta och inkassokostnad. Genom det slutliga beslutet den 31 oktober
2005 har tingsrätten bl.a. ogillat yrkandet om dröjsmålsränta och yrkandet om
ersättning för inkassokostnad. Tingsrätten har därigenom meddelat ett avgörande
beträffande saken, varför avgörandet i enlighet med det nyss sagda borde ha skett
genom dom och inte genom slutligt beslut.

Av 42 kap. 18 § första stycket 5 RB följer att rätten får meddela dom i ett mål utan
att dessförinnan hålla huvudförhandling, om sådan inte behövs med hänsyn till
utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna. En ytterligare
förutsättning för att så skall kunna ske är att parterna, om de inte kan anses redan
ha slutfört sin talan, skall beredas tillfälle till detta. I förevarande fall där käranden
inte ens fått del av svaromålet kan det svårligen anses att käranden hade slutfört sin
talan. Målet är således – även i detta avseende – felaktigt handlagt av tingsrätten.

___

Jag har således funnit ett flertal grundläggande fel och allvarliga brister vid hand-
läggningen av de tre målen. Jag menar att det sätt på vilket målen handlagts – och
då framför allt den totala avsaknaden av handläggningsåtgärder under mycket lång
tid – är ägnat att skada förtroendet för rättsväsendet. När jag initialt övervägde om
det fanns anledning att anta att någon befattningshavare under min tillsyn hade
gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel fann jag emellertid, trots det nyss sagda, att
så inte var fallet. Jag vill emellertid understryka att CC förtjänar mycket allvarlig
kritik för sitt sätt att handlägga målen.

Jag har den 4 april 2006 i ett annat ärende (dnr 1677-2006) beslutat att utreda
frågan om lagmannens ansvar för brister – bl.a. långsam handläggning av mål och
                                                                   Dnr 5038-2005   Sid 6 (6)
                                                                      1679-2006



ärenden – i tingsrättens verksamhet. Jag har därför valt att inte beröra den frågan i
detta beslut.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inget ytterligare uttalande från
min sida.
