# En förälder som var ensam vårdnadshavare hade, under pågående vårdnadstvist och i strid med den andra förälderns vilja, hämtat sitt barn i skolan och tagit med barnet till en annan kommun.

JO 2005-06-23 dnr 5053-2003

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                    Sid
                                                                      2005-06-23         5053-2003             1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En förälder som var ensam vårdnadshavare hade, under pågående
                        vårdnadstvist och i strid med den andra förälderns vilja, hämtat sitt barn
                        i skolan och tagit med barnet till en annan kommun. – Fråga om skolans
                        personal på det sätt som skedde borde ha biträtt vårdnadshavaren vid
                        hämtningen

## Bakgrund

AA och BB, som tidigare har varit gifta med varandra, har tillsammans barnen CC,
                        född 1994 och DD, född 1998. Den gemensamma vårdnaden om barnen upplöstes
                        inte i samband med äktenskapsskillnaden 2001. Efter separationen bodde barnen
                        växelvis hos föräldrarna i två olika kommuner i Stockholmsområdet.

                        I samband med att modern och barnen under julen 2002 besökte barnens
                        morföräldrar förvärvade modern en fastighet i Piteå kommun och bosatte sig där
                        med barnen. Barnen återvände därför inte till Stockholm. I januari 2003 började
                        CC i skolan i Piteå. Fadern väckte samma månad talan om bl.a. vårdnad vid
                        Stockholms tingsrätt. Den 4 april 2003 beslutade tingsrätten interimistiskt att CC
                        och DD skulle bo hos fadern. I augusti 2003 hämtade fadern, mot moderns vilja,
                        DD i Piteå. Genom interimistiskt beslut av tingsrätten den 8 oktober 2003
                        anförtroddes fadern interimistiskt ensam vårdnad om barnen. I november 2003
                        hämtade fadern, mot moderns vilja, CC som vid tillfället befann sig på
                        Furubergsskolan i Piteå kommun.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde EE, mormor till CC och DD, klagomål mot rektor
                        FF och kurator GG, båda vid Furubergsskolan. Hon uppgav att CC den 20
                        november 2003 under falska förespeglingar hade lockats ut från sitt klassrum och
                        sedan överlämnats till fadern som hade tagit med sig henne ned till Stockholm. EE
                        anförde bl.a. följande.

                        Klockan 08.50 kom rektorn till CC:s klassrum och sade att hon ville tala med CC.
                        Rektorn tog med CC till kuratorns kontor. Där berättade kuratorn och rektorn att
                        CC:s far, som bor i Stockholm, ville träffa henne och att han skulle komma dit. CC
                        ville springa sin väg. Fadern, AA, kom in efter en stund. CC har berättat att hon
                        talade om för rektorn, kuratorn och fadern att hon ville hem till modern och att hon



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 5053-2003    Sid 2 (6)




ville träffa sin mor. Rektorn och kuratorn sade till CC att det var hennes far som
bestämde nu. CC grät och var förtvivlad. Fadern sade att han inte kunde vänta
längre, att han och CC skulle åka i väg och fika på ett kafé. CC ville inte följa med.
CC tvingades, med rektorns och kuratorns hjälp, att följa fadern till bilen. De åkte
direkt till Kallax flygplats för resa till Arlanda. CC har berättat att hon grät hela
vägen i bilen och under flygningen.

Modern, BB, har berättat följande. Klockan 11.15 fick hon reda på vad som hade
hänt i klassrummet och att CC inte gick att hitta någonstans. Hon fick inte tag på
rektorn varför hon åkte till skolan för att ta reda på vad som hade hänt. Hon frågade
rektorn varför hon hade agerat på det sätt som hon gjort. Rektorn sade då att hon
hade fullgjort ett uppdrag från barn- och utbildningsnämndens ordförande HH. HH
var, både på uppdrag av länsrätten och i egenskap av konsult med eget privat
företag, personligen redan inblandad i vårdnadstvisten. Sedan ändrade sig rektorn
och sade att det var områdeschefen JJ som hade beordrat uppdraget. Kuratorn sade
att AA är ensam vårdnadshavare och att skolan är skyldig att hjälpa barn att få
träffa sina föräldrar. Socialtjänsten i Piteå kommun hade några dagar tidigare
avslagit en begäran från AA att hjälpa till att ”hämta” CC Socialtjänsten hänvisade
till att vårdnadsmålet och utredningsarbetet fortfarande pågick och att AA under
dessa omständigheter måste vända sig till Länsrätten i Norrbotten med en ansökan
om polishämtning.

I CC:s klassrum utbröt närmast tumult när eleverna fick veta att rektor hade skickat
i väg CC. De flesta barnen visste att CC vill bo hos sin mor och gå i den klass där
hon hade gått sedan den 7 januari 2003.

Utredning m.m.
Inledningsvis inhämtades upplysningar per telefon från rektorn FF. Därefter
anmodades Barn- och utbildningsnämnden i Piteå kommun att inkomma med
utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan till JO. Barn- och
utbildningsnämnden (arbetsutskottet) konstaterade att skolan hade handlagt ärendet
på för barnet bästa möjliga sätt och lämnade som sitt remissvar ett av FF upprättat
yttrande. I yttrandet anfördes följande.
      10/11 AA, CC:s pappa, ringer och säger att han nu har ensam vårdnad om CC. Han
      faxar kopior av domen i Stockholms tingsrätt 2003-09-24. Han meddelar att det
      snart kommer en verkställighet på beslutet. Han vill att det ska gå lugnt tillväga och
      önskar att CC:s mamma vore honom behjälplig så att avskedet från kamraterna och
      skolan blev bra.
      17/11 GG, skolans kurator, kontaktar mig och berättar att AA ska komma för att
      träffa CC. Eftersom AA var ensam vårdnadshavare är skolan skyldig att bistå
      honom. Vår områdeschef, JJ, ansåg det lämpligt att skolans kurator och jag som
      skolans rektor, tillika känd för CC skulle medverka till sammanträffandet.
      18/11 AA kommer och vi träffas hos kuratorn. Han berättar hur han tänkt sig mötet
      med CC. AA:s önskemål är också att kurator och rektor är med vid mötet och
      samtalet.
      CC är inte i skolan varken 18/11 eller 19/11.
      20/11 AA kommer till expeditionen strax efter klockan 8. Kurator tillkallas. Vi
                                                                        Dnr 5053-2003     Sid 3 (6)




      samtalar en stund. Skolan har denna dag ”gammaldags skoldag”. Jag går upp till
      skolan och till årskurs tre.
      Eftersom barnen var gammaldags klädda och hade en psalmvers i läxa, var det
      naturligt att jag pratade med dem och lyssnade på deras läxa en god stund. Sedan
      vände jag mig mot CC och ville prata med henne. Hon reste sig och följde villigt
      med mig. Vi gick till kuratorns rum. Där berättade kuratorn att pappa AA var i
      skolan och ville träffa henne. Så småningom knackade det på dörren och AA kom
      in. Han satte sig och började prata med CC. Han beundrade hennes klädsel och
      visade en kort film i vilken hennes bror också var med.
      Så småningom tog han henne i sitt knä en stund. CC flyttade sedan tillbaka till sin
      stol. AA samtalar med CC och kom då med önskan att CC skulle följa med honom
      till Stockholm. CC upprepar frasen ”jag vill inte följa med, jag vill vara hos
      mamma”. AA föreslår att de ska fara till ett kafé och fika. CC upprepade sin fras och
      tårarna kom.
      Samtalet var hela tiden lugnt och det avslutades med att AA sa, att nu är det han som
      bestämmer. Han tog CC i handen och kuratorn torkade en tår från hennes kind. De
      gick lugnt och stilla ut ur rummet medan vi blev kvar.
      AA sa också att han skulle ringa och meddela CC:s mamma.
      Vi ringer vår områdeschef och meddelar att sammanträffandet mellan AA och CC
      har skett.
      Strax efter klockan 11 kommer CC:s mamma och mormor. De var väldigt upprörda
      och i affekt. Kurator och jag svarar att vi utfört ett uppdrag och hänvisar vidare till
      vårdnadshavare och områdeschef.
      Kurator och jag informerar sedan personalen och klassen. Eleverna hade naturligtvis
      frågor vilka vi efter bästa förmåga svarade på. Vi sa också att den som ville prata
      mer kunde komma ner till någon av oss. Några dagar senare var jag i klassen på
      uppföljningssamtal.
      Klockan 13.15 ringde AA och berättade att de nu var i Stockholm. Resan hade enligt
      honom gått bra. CC hade vid ett tillfälle blivit ledsen men sedan hade de pratat och
      skrattat.
Till nämndens remissvar var fogat ett yttrande från barn- och utbildningsnämndens
ordförande HH. I yttrandet anfördes bl.a. följande.
      /– – –/
      Jag kontaktades av chefen för länsrätten i Norrbotten, KK i maj år 2003 om
      rubricerade ärende och fick förfrågan om jag kunde påta mig medling. Det framgick
      att föräldrarna haft gemensam vårdnad och växelvis boende av barnen i Stockholm,
      men att modern utan faderns kännedom flyttat med barnen till Piteå. Fadern hade
      fått den interimistiska vårdnaden om barnen, men modern vägrade att skicka ner
      barnen till fadern. Jag hade börjat som ordförande i barn- och utbildningsnämnden i
      januari -03 och hade tveksamheter att påta mig uppdraget utifrån det, men KK ansåg
      att jag var lämplig för uppdraget. När jag tog kontakt med föräldrarna redogjorde jag
      att jag även var ordförande i nämnden, men ingen av parterna hade något att erinra
      mot detta.
      Medlingen lyckades inte och ärendet har varit föremål för fortsatta förhandlingar i
      rätt. I november år 2003 kontaktades jag av fadern och han berättade då att det nu
      var klart i rätt att han var ensam vårdnadshavare för barnen. Domen hade vunnit laga
      kraft. Han hade innan hämtat sonen i Piteå som nu bodde med honom i Stockholm
      och han ville nu komma och hämta dottern CC. Modern har fortsatt vägra honom att
      hämta eller att träffa dottern. Han ville hämta dottern i skolan och ville få hjälp att
      göra detta, på ett för dottern, skonsamt sätt. Jag hänvisade honom till områdeschef
      JJ.
                                                                     Dnr 5053-2003    Sid 4 (6)




      JJ hade kontakt med fadern och kontrollerade att hans uppgifter att han nu var ensam
      vårdnadshavare stämde. JJ rådfrågade mig då jag har långvarig erfarenhet av arbete
      inom socialtjänsten och min bedömning var att vi inte kunde neka honom som
      ensam vårdnadshavare att komma och träffa sitt barn och att vi inte heller kunde
      hindra honom att ta med sig dottern. Detta förutsatte att allt skulle ske på ett för
      dottern lugnt sätt och att inga former av handgripligheter fick förekomma.
      Ärendet har därefter handlagts av berörda inom skolan som framgår av rektor FF:s
      redogörelse.
      /– – –/
EE bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren. Hon anförde bl.a. följande.
”Domen” i vårdnadsmålet hade inte vunnit laga kraft. Huvudförhandling i målet
hade inte hållits. – AA visste att han inte skulle ha någon framgång med att vända
sig till länsrätten med en begäran om polishämtning. Verkställighetsmålet hade
nämligen överklagats till kammarrätten. I det läget vände han sig till skolan som
var honom behjälplig. Eftersom CC tidigare vid flera tillfällen hade vägrat att följa
med sin far behövde han skolans hjälp. Hon vill ha klarlagt vem som bär ansvaret
för beslutet att bistå fadern. EE ifrågasatte att det skulle vara skolans uppgift att
”genomföra verkställighet av hämtning av barn”.

I beslut den 23 juni 2005 anförde JO André följande.

Bedömning
I 21 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av vad allmän
domstol har bestämt i dom eller beslut om bl.a. vårdnad. Enligt dessa bestämmelser
förordnar länsrätt om verkställighet efter en ansökan. Utgångspunkten vid
handläggningen av mål enligt 21 kap. FB är att barnets bästa skall komma i främsta
rummet.

Överlämnande av barn skall i första hand ske med parternas frivilliga medverkan.
Innan länsrätten förordnar om verkställighet får den uppdra åt bl.a. tjänsteman
inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall
fullgöra vad som åligger honom eller henne (2 §). När överflyttning inte sker
frivilligt får tvångsmedel tillgripas. I 3 § stadgas att länsrätten, om den förordnar
om verkställighet, får förelägga vite eller besluta att barnet skall hämtas genom
polismyndighetens försorg. Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad får
länsrätten besluta om hämtning av barnet om verkställighet annars inte kan ske
eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Länsrätten kan vägra verkställighet om det är uppenbart att förhållandena har
ändrats sedan den allmänna domstolens dom eller beslut meddelades och det av
hänsyn till barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad, boende eller umgänge
prövas på nytt. Länsrätten kan vidare, oavsett innehållet i allmän domstols eller
annan myndighets tidigare avgörande, vägra verkställighet om sådan inte kan ske
tan risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas (6 §).
Vid hämtning skall någon som kan vara till stöd för barnet närvara. Finns det en
sådan kontaktperson som avses i socialtjänstlagen (2001:453) bör denne anlitas.
                                                                    Dnr 5053-2003    Sid 5 (6)




Om möjligt skall också en barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka
(9 §).

Den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som har vårdnaden om
barnet döms, enligt 7 kap. 4 § första stycket brottsbalken, för egenmäktighet med
barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet.
Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett
barn under 15 år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den
som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar
sig rätt. Brottet egenmäktighet med barn lyder under allmänt åtal men enligt 7 kap.
6 § brottsbalken får åklagare åtala endast om åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Stadgandet i första styckets andra mening avser även det fallet att vårdnadshavaren
obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt. Ansvar kan
alltså drabba den som efter domstolsbeslut att vårdnaden skall tillkomma honom
hämtar barnet – kanske under uppslitande scener – utan att anlita laga former för
beslutets verkställande. Detta innebär inte att det skulle vara otillåtet att själv hämta
ett barn i fall då någon oenighet därom inte föreligger. En viss nödrätt till barnets
bästa torde också böra erkännas. Straffbestämmelsen träffar endast sådana fall då
det måste anses vara fråga om egenmäktighet (se NJA II 1962 s. 201–203).

JO har tidigare uttalat att skolpersonal skall förhålla sig neutral när det föreligger
tvist mellan vårdnadshavare om ett barn (JO:s beslut den 23 januari 1997, dnr
3541-1996).

––––––––––––––––

Genom utredningen har bl.a. följande framkommit. Stockholms tingsrätt beslutade
genom interimistiskt beslut den 4 april 2003 att barnen skulle vara stadigvarande
boende hos fadern. Genom ett nytt interimistiskt beslut den 8 oktober 2003
tillerkändes fadern ensam vårdnad om barnen. I november 2003 tog fadern kontakt
med barn- och utbildningsnämndens ordförande. Han berättade att han hade
anförtrotts vårdnaden om barnen och att han hade för avsikt att komma till Piteå för
att hämta sin dotter CC, som då var nio år. Han ville hämta CC i skolan och
önskade få skolans hjälp att göra detta på ett för dottern skonsamt sätt. Ordföranden
hänvisade fadern till en av områdescheferna vid barn- och utbildnings-
förvaltningen. Efter att ha kontrollerat att fadern hade ensam vårdnad informerade
förvaltningen skolan om vad som skulle komma att ske. Den 20 november 2003
hämtade rektorn CC i klassrummet och tog henne med till kuratorns rum dit sedan
fadern kom. Efter en stunds samtal tog fadern med sig CC från skolan och vidare
till Kallax flygplats för resa till Stockholm.

Såvitt har framkommit var såväl nämndens ordförande som tjänstemännen vid
förvaltningen och skolan av uppfattningen att de inte hade något val, utan var
tvungna att hjälpa fadern på det sätt som han önskade eftersom han interimistiskt
hade tillerkänts ensam vårdnad om barnen. Samtliga synes ha varit väl medvetna
                                                                  Dnr 5053-2003   Sid 6 (6)




om att fadern hade för avsikt att ta med sig CC till Stockholm och att modern inte
gick med på detta.

Som framgår av redogörelsen ovan finns emellertid en ordning som skall tillämpas
när en förälder inte frivilligt lämnar över barnet till den förälder som av domstol
har tillerkänts vårdnaden. I sådana fall måste verkställighet ske enligt reglerna i 21
kap. FB. En vårdnadshavare som mot den andra förälderns vilja hämtar barnet utan
att följa det regelsystemet kan under vissa förhållanden dömas för brottet egenmäk-
tighet med barn. Den omständigheten att fadern var ensam vårdnadshavare innebar
därför inte med automatik att skolan skulle hjälpa honom att hämta CC

Enligt min uppfattning borde kommunen ha avböjt att medverka på det sätt som
fadern önskade och i stället ha hänvisat honom till att använda sig av den särskilda
ordning som rättssystemet tillhandahåller, dvs. att ansöka om verkställighet vid
länsrätten. Det har för övrigt framkommit att fadern i tiden före den aktuella
händelsen hade vänt sig till länsrätten med en sådan ansökan. Varför han inte
fullföljde saken den vägen har inte framgått. Det kan konstateras att fadern, genom
att ta hjälp av skolan på det sätt som skedde, kringgick en tillämpning av
regelsystemet i 21 kap. FB, ett system som skall tillförsäkra att barnets bästa
beaktas.

Sammanfattningsvis anser jag således att skolor inte bör medverka vid hämtningar
av barn i situationer som den aktuella. I förevarande fall synes visserligen
befattningshavarna vid skolan ha fått direktiv från barn- och
utbildningsförvaltningen om hur man skulle agera i saken. Även om huvudansvaret
för det inträffade inte kan anses åvila dem kan deras handlande inte undgå kritik.

––––––––––––––––

Med de uttalanden som har gjorts avslutas ärendet.
