# Initiativärende mot Polismyndigheten i Stockholms län angående handläggningen av polisanmälningar gjorda via e-post

JO 2008-02-05 dnr 5054-2006

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                   Sid
                                                                      2008-02-05         5054-2006            1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende mot Polismyndigheten i Stockholms län angående
                        handläggningen av polisanmälningar gjorda via e-post

## Initiativet

I JO:s ärende dnr 3900-2006 framförde AA klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i
                        Stockholms län. Under handläggningen av ärendet inhämtades handlingar och
                        muntliga upplysningar från polisen, varvid bl.a. följande framkom.

                        I ett e-postmeddelande som i augusti 2006 skickades från Polisens kontaktcenter i
                        Stockholms län (PKC) till AA angavs bl.a.: ”Via e-post kan vi inte mottaga några
                        anmälningar där känd gärningsman förekommer, vilket däremot går bra på en
                        polisstation”.

                        Kommissarien BB, enhetschef vid PKC, lämnade i oktober 2006 muntliga
                        upplysningar enligt i huvudsak följande. Polisens kontaktcenter skall hantera
                        ärenden av enklare beskaffenhet och polisanmälningar där gärningsmannen är
                        okänd. Handläggarna är inte utbildade för att ta upp polisanmälningar mot en känd
                        gärningsman. Om sådana anmälningar kommer in via e-post skall handläggarna
                        hänvisa anmälaren att ta kontakt med en polisstation. Något ärende läggs därvid
                        inte upp. E-postmeddelandena sparas under en viss tid, innan de raderas. Det pågår
                        diskussioner om hur man med bl.a. utbildning skall kunna ordna så att allmänheten
                        även skall kunna göra anmälningar mot kända gärningsmän via e-post.

                        Mot denna bakgrund beslutade jag den 27 oktober 2006 att ta upp polismyndig-
                        hetens ovan nämnda hantering av polisanmälningar via e-post till utredning i ett
                        särskilt ärende.

## Utredning

Handlingar inhämtades från polismyndigheten.

                        Ärendet remitterades därefter till polismyndigheten som anmodades att inkomma
                        med upplysningar och yttrande över vilka handläggningsrutiner som tillämpas när
                        en polisanmälan görs via e-post och att särskilt ange om det är möjligt att göra en
                        polisanmälan via e-post mot en utpekad gärningsman samt, om så i vissa situa-
                        tioner inte var möjligt, anledningen därtill.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 5054-2006    Sid 2 (4)



Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren CC) inkom med ett remissvar, till
vilket var fogat ett yttrande av polismästaren DD vid Roslagens polismästardistrikt.

DD anförde bl.a. följande.

      Polisens kontaktcenter i Stockholms län är en del av en nationell kontaktcenter-
      lösning för i huvudsak anmälningsmottagning per telefon av anmälningar där
      gärningsmannen är okänd och i övrigt för upplysningsverksamhet gällande vissa
      allmänpolisiära frågor. Mottagning av samtliga ärendetyper har efter hand utökats
      att gälla även via e-post och Internet. Rutinerna styrs i huvudsak av nationellt
      formulerade servicemål och i viss utsträckning av lokala tjänsteföreskrifter.
      Landets 21 polismyndigheter har i PKC bemannats med olika personalkategorier
      dels beroende på bemanningsbehovet i stort dels beroende på var i organisationen
      arbetsuppgifterna har utförts. Polismyndigheten i Stockholms län har bemannat sitt
      kontaktcenter med civilanställd personal liksom flera andra myndigheter medan
      vissa bemannat blandat med poliser och civilanställda eller i några fall med enbart
      poliser. Utgångspunkten har varit att PKC skulle bemannas med civilanställd
      personal vilket också var underlaget för att endast anmälningar utan känd gärnings-
      man skulle hanteras av PKC. När utfallet inte blev så har också skillnaderna mellan
      myndigheter kommit att uppstå när det gäller anmälningar med känd gärningsman.
      I polismyndigheter där bemanningen i huvudsak består av poliser har anmälningar
      med känd gärningsman tagits emot av PKC. Att inte ha en riksgemensam rutin
      utifrån ett gemensamt regelverk har naturligtvis skapat viss osäkerhet främst bland
      PKC-operatörerna.
      Servicemålen för polisens kontaktcenter har uttryckts enligt följande: Minst 90 % av
      alla inkommande samtal skall vara personligt besvarade inom 3 minuter. Högst 15 %
      av alla samtal med en väntetid överstigande 10 sekunder får tappas. Verksamheten
      skall bedrivas dygnets alla timmar året runt.
      Några separata servicemål för internetanmälningar har egentligen inte formulerats i
      annan mening än att så kallade prioriterade ärenden som inte inom tre minuter har
      öppnats av en FU-ledare vid PKC hamnar hos en ledig PKC-operatör för hand-
      läggning.
      När det gäller e-posttrafiken regleras den inom Polismyndigheten i Stockholms län
      av tjänsteföreskrift 2006:4, 180 B. Lydelsen i avsnitt två (2.2) nämnda tjänste-
      föreskrift – Samtliga anmälningar skall överföras till 4PKC – innebär att inga
      undantag görs när det gäller anmälningar inkomna via e-post med känd gärnings-
      man. Föreskriften står därmed i strid med det koncept verksamheten vid PKC
      ursprungligen var tänkt att vila på och har av naturliga skäl skapat viss förvirring
      inte minst bland operatörerna. Förhållandet är dock en arbetsledningsfråga så någon
      skugga skall inte falla över våra operatörer när det gäller att tillämpa handläggnings-
      rutiner av anmälningar med känd gärningsman.
      Kompetensnivån hos våra PKC-operatörer har efter hand höjts till en nivå som nu
      bedöms motsvara den som behövs för att kunna hantera ärenden även med utpekade
      personer vilket också sker från och med den 1 november 2006. Varje vid PKC
      upptagen brottsanmälan, oavsett om den inkommit via telefon, Internet eller e-post
      granskas och godkänns av en till PKC knuten FU-ledare, som även fattar beslut om
      förundersökning och därmed även fattar beslut om att registrera en person som
      skäligen misstänkt. Rutinerna kan därmed sägas vara införda vid polisens kontakt-
      center i Stockholms län, som ger möjlighet att hantera samtliga brottsanmälningar.
      Väl medveten om att vi nu egentligen frångår grundkonceptet har vi i vart fall
      uppfyllt kraven i tjänsteföreskrift 180 B men vad som kanske är än viktigare
      därmed också gett allmänheten förutsättningar för en bättre och snabbare service.
                                                                         Dnr 5054-2006       Sid 3 (4)



CC anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

Den nationella kontaktcenterlösningen, som Rikspolisstyrelsen (RPS) under 2004
      införde för landets samtliga 21 polismyndigheter, gäller endast polisanmälningar via
      telefonsamtal och innebär att polisen kan kontaktas på ett för hela landet gemensamt
      telefonnummer till vilket en automatisk talsvarstjänst är kopplad. Det inkommande
      telefonsamtalet kopplas automatiskt vidare till ledig handläggare, i första hand till
      det län där den ringande personen befinner sig och i andra hand, vid lokal över-
      belastning eller lågtrafiktid, till annat län. I samband med införandet av nationellt
      kontaktcenter angav RPS en rutin som innebär att telefonanmälningar om grövre
      brott samt brott av enkel beskaffenhet med känd gärningsman skall kopplas vidare
      till den lokala polismyndigheten och att anmälningar om brott av enkel beskaffenhet
      med okänd gärningsman skall kopplas till tillgänglig operatör vid något av de 21
      kontaktcentren för anmälningsupptagning. Att anmälningar gällande känd gärnings-
      man inte skall upptas av kontaktcentret gäller således endast telefonsamtal.
      Utöver telefonanmälningar har Polisens kontaktcenter i Stockholms län även till
      uppgift att ta emot skriftliga anmälningar som inkommer inom länet, dvs. brev och
      e-post. Alla e-postanmälningar skall hanteras på samma sätt. Den ovan nämnda
      rutinen som gäller för telefonanmälningar när gärningsmannen är känd har aldrig
      gällt för skriftliga anmälningar.

## Bedömning

Inledningsvis vill polismyndigheten peka på att den nationella kontaktcenter-
      verksamheten endast har funnits i drygt två år och att det av naturliga skäl tar tid
      innan en helt ny verksamhet fungerar fullt tillfredsställande.
      Polismyndigheten har i tjänsteföreskrift reglerat hur hanteringen av e-post till
      myndighetens officiella e-postadress skall ske. Denna reglering infördes i samband
      med att myndigheten skaffade en officiell e-postadress 2004. Av tjänsteföreskriften
      framgår att samtliga polisanmälningar som inkommer via e-post till myndighetens
      officiella e-postadress skall överföras till Polisens kontaktcenter i Stockholms län för
      diarieföring och därefter överföring till handläggande enhet. Ansvaret för denna
      hantering har chefen för kontaktcentret. Det är endast sådana meddelanden som inte
      bedöms vara anmälningar som är undantagna från regeln om överföring till kontakt-
      centret. Det finns inget – och har aldrig funnits något – undantag för anmälningar
      gällande utpekade/kända gärningsmän. Av tjänsteföreskriften framgår således att
      polisanmälan mot en utpekad gärningsman kan ske via e-post. Det har dock
      framkommit att Polisens kontaktcenter under tiden före den 1 november 2006 inte
      fullt ut uppfyllde kraven i tjänsteföreskriften vad gäller e-postanmälningar avseende
      utpekade gärningsmän. I praktiken har hanteringen av sådana e-postanmälningar inte
      varit tillfredsställande. Polismyndigheten anser självfallet att det är olyckligt att
      verksamheten vid kontaktcentret inte har fungerat tillfredsställande i detta avseende
      och beklagar detta.
      Polismyndigheten kan konstatera att rutinerna vid Polisens kontaktcenter numera har
      förbättrats genom att kompetensnivån hos operatörerna har höjts och att ärenden
      med utpekade gärningsmän sedan den 1 november 2006 hanteras på samma sätt som
      övriga ärenden, vilket innebär att kraven i tjänsteföreskriften 180-B numera upp-
      fylls. Hanteringsproblemet i verksamheten vid kontaktcentret har därmed åtgärdats.
      Myndigheten anser därför att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas.

Bedömning
Som JO flera gånger tidigare har påpekat föreligger det en principiell skyldighet för
polisen att ta emot anmälningar om brott. Huvudregeln är att polisen utan uppskov
skall ta emot en sådan anmälan. En anmälan kan göras såväl muntligen som
skriftligen hos vilken polismyndighet som helst. En polisman skall således inte
avvisa en anmälare oavsett om anmälan sker genom t.ex. ett personligt besök eller
                                                                   Dnr 5054-2006   Sid 4 (4)



per telefon. Undantag kan förekomma om anmälaren exempelvis är så omtöcknad
att det inte går att få fram vad anmälan avser eller om han genom obehärskat eller
våldsamt uppträdande själv försvårar att anmälan tas upp eller om han inte vill
vänta tills annan brådskande arbetsuppgift är avklarad. Det finns också anledning
att påpeka att någon prövning av det inträffade inte skall ske i samband med upp-
rättande av anmälan. Den prövningen skall i stället göras vid den efterföljande
bedömningen av om förundersökning skall inledas eller inte.

Denna polisens skyldighet att ta emot anmälningar gäller naturligtvis också om en
anmälan görs via e-post, och det finns inte heller några principiellt godtagbara skäl
att göra undantag för anmälningar som avser en utpekad gärningsman.

Utredningen ger emellertid vid handen att det rått osäkerhet om på vilket sätt
polisanmälningar till PKC vid Polismyndigheten i Stockholms län via e-post
skall hanteras. Uppfattningen vid PKC synes ha varit att anmälningar med känd
gärningsman inte skall tas upp och att anmälarna i dessa fall i stället skall hänvisas
till en polisstation. Denna begränsning skall ha berott på att kompetensnivån hos
operatörerna inte varit tillfyllest.

Som polismyndigheten uppgett är den s.k. kontaktcenterverksamheten tämligen ny
och jag har därför viss förståelse för att det dröjt en tid innan verksamheten
fungerat tillfredsställande. Polismyndigheten har dock hänvisat till bl.a. den vid
myndigheten gällande tjänsteföreskriften om hantering av e-postmeddelanden till
och från polismyndighetens officiella e-postadress på Internet (TjF 2006:04, 180-
B). Enligt denna skall bl.a. samtliga via e-post inkomna anmälningar överföras till
PKC, där chefen för kontaktcentret ansvarar för att anmälningarna diarieförs och
överförs till handläggande enhet (2:2). Enligt uppgift har likalydande föreskrifter
varit gällande sedan de infördes i mars 2004. Det är därför enligt min mening något
förvånande att polismyndigheten inte tidigare ombesörjt att man på PKC haft den
kunskap och erfarenhet som krävts för att myndigheten skall kunna leva upp till de
egna föreskrifterna. Naturligtvis är de anställdas bristande kompetens inte ett
godtagbart skäl att låta bli att ta emot en polisanmälan med en utpekad gärnings-
man. Vänder sig en enskild till polisen på ett sätt som anges i polisens officiella
kontaktuppgifter, t.ex. genom en där angiven e-postadress, med en anmälan om
brott måste det självfallet också finnas en beredskap och kunskap att ta emot
anmälan.

Jag noterar med tillfredställelse att polismyndigheten redan har vidtagit sådana
åtgärder – rutinerna vid PKC har förbättrats och kompetensnivån hos operatörerna
har höjts – att de aktuella problemen har åtgärdats.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
