# Pensionsmyndigheten kritiseras för att ha utfärdat anvisningar om hanteringen av återkrav som inte gett utrymme för någon egentlig
individuell bedömning och som myndigheten insett skulle leda till felaktiga beslut

JO 2013-09-19 dnr 5060-2012

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2013-09-19               5060-2012               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Pensionsmyndigheten kritiseras för att ha utfärdat anvisningar om
                        hanteringen av återkrav som inte gett utrymme för någon egentlig
                        individuell bedömning och som myndigheten insett skulle leda till
                        felaktiga beslut


                          Beslutet i korthet: Pensionsmyndigheten har utfärdat anvisningar om hur handläggarna
                          av ärenden om återkrav av bostadstillägg ska hantera frågan om god tro. Myndigheten
                          har även utfärdat anvisningar om förkortad kommuniceringstid i återkravsärenden. I
                          beslutet uttalas bl.a. att anvisningar som ytterligare förtydligar vad som i t.ex. förarbeten
                          eller allmänna råd har uttalats om tillämpningen av en författning är av godo och att det
                          självfallet uppstår situationer som innebär att anvisningarna måste ändras. Ändringarna
                          får emellertid inte resultera i att anvisningarna strider mot författning, förarbetsuttalanden
                          eller centralt utformade allmänna råd (jfr JO 1998/99 s. 381). I förevarande fall innebär
                          det bl.a. att kravet på en individuell bedömning i varje enskilt ärende inte får åsidosättas.
                          Enligt JO:s uppfattning är de aktuella anvisningarna alltför generaliserade och
                          kategoriska för att ge utrymme för någon egentlig individuell bedömning. Anvisningarna
                          innehåller dessutom moment som Pensionsmyndigheten redan hade insett skulle leda till
                          oriktiga beslut. JO är mycket kritisk till Pensionsmyndighetens anvisningar i denna del.
                          Beträffande det som har framkommit om anvisningarna om förkortad kommuniceringstid
                          nöjer sig JO med att erinra om vad som tidigare uttalats angående begäran om anstånd
                          med att inkomma med yttrande, nämligen att myndigheten bör tillmötesgå en sådan så
                          länge den ligger inom det rimligas gräns (se t.ex. JO 1996/97 s. 319).

## Anmälan

I en anmälan, som kom till JO den 14 september 2012, klagade AA på
                        Pensionsmyndigheten och anförde bl.a. följande. Pensionsmyndigheten bryter mot
                        förvaltningslagens regler i samband med sin handläggning av ärenden om återkrav
                        av bostadstillägg. Detta sker genom att myndigheten underlåter att göra enskilda
                        bedömningar i frågan om huruvida god tro förelegat och i stället sätter upp
                        riktlinjer som alltid ska gälla. Under en period innebar dessa riktlinjer att god tro
                        aldrig skulle anses föreligga då Pensionsmyndigheten orsakat felutbetalningen.
                        Under annan period gällde, med vissa i riktlinjerna angivna undantag, motsatsen.
                        Vidare har enhetschefen BB och gruppchefen CC beslutat om en
                        kommuniceringstid som innebär att den enskilde inte ges skälig tid att inkomma
                        med synpunkter. Kommuniceringsbreven sänds med B-post och i dessa anges att
                        mottagaren har tio dagar på sig att svara. Till detta läggs sedan fyra dagar för



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 5060-2012      Sid 2 (8)




postgång. Likväl uppstår i praktiken situationer då den enskilde tar emot brevet på
fredagen och då den sista dag för svar anges till följande måndag. Handläggarna
har dessutom fått direktiv om att anstånd ska ges endast om det föreligger väldigt
speciella skäl. AA anförde vidare att hennes chef hade hotat med att lämna dåliga
referenser om henne om hon inte följde de lagstridiga riktlinjerna.

Utredning
Ärendet remitterades till Pensionsmyndigheten som anmodades att yttra sig över
det som AA anfört. I ett remissvar den 14 januari 2013 anförde Pensions-
myndigheten följande.

## Anmälan

AA har anmält Pensionsmyndigheten samt enhetschefen BB och gruppchefen CC
      till JO. I sin anmälan anger AA att Pensionsmyndigheten samt tjänstemännen BB
      och CC med insikt om lagstridighet har ignorerat gällande förvaltningslagar och
      gällande praxis i sina direktiv till handläggarna av återkrav. CC har dessutom under
      hot tvingat AA att följa lagstridiga direktiv.

## Bakgrund

Pensionsmyndigheten administrerar och handlägger bland annat ärenden om
      bostadstillägg till personer som uppbär ålderspension.
      Bostadstillägg är en komplex förmån som kräver en hel del information och
      underlag från sökanden för att ett korrekt beslut ska kunna fattas. Mer än hälften av
      samtliga ansökningar är ofullständiga och kräver komplettering. Bostadstillägg söks
      dessutom ofta av äldre pensionärer som har svårt att förstå hur beräkningen görs.
      Besluten om bostadstillägg uppfyller inte våra krav på hur vi skulle vilja att de såg
      ut. Till viss del samarbetar vi med Försäkringskassan i vår ärendehantering. Till
      följd av den databas Försäkringskassan använder är våra beslut inte i enlighet med
      vår beslutsmodell. Uppgifterna sparas inte på ett tillfredsställande sätt vilket gör att
      informationen i besluten kan vara förvirrande. Det kan bland annat vara svårt att
      utläsa vilka belopp som ligger till grund för beslutet. Logiken av texten kan
      dessutom vara svår att förstå.
      Om ett bostadstillägg har betalats ut med ett felaktigt belopp prövar
      Pensionsmyndigheten enligt 108 kap. 2 § socialförsäkringsbalken om det finns
      skyldighet för den enskilde att återbetala vad som betalats ut felaktigt. Om den
      felaktiga ersättningen lämnats till följd av annan än den enskilde, ska en prövning
      göras om den enskilde insett eller borde ha insett att det utbetalda beloppet var
      felaktigt. Om vi kommer fram till att det föreligger en skyldighet till återbetalning,
      ska vi även pröva om det finns särskilda skäl för att helt eller delvis efterge kravet.
      BB är enhetschef för Pensionsmyndighetens enhet i Karlstad. Han är dessutom
      processägare för vår process för återkrav. CC är gruppchef i Halmstad och var
      mellan april och december 2012 AA:s närmaste chef.
      AA har varit tillfälligt anställd på Pensionsmyndigheten mellan den 4 juli 2011 och
      den 31 december 2012. Hon arbetade som handläggare av återkrav rörande ärenden
      om bostadstillägg vid Pensionsmyndighetens kontor i Halmstad.

## Utredning

Individuell prövning av återkrav
      I Pensionsmyndighetens arbete med att förenkla och effektivisera vår handläggning
      av återkrav, tittade vi i början av 2012 på frågan om tillämpningen av kriteriet för
      när en pensionär kan sägas ha insett eller skäligen borde ha insett att en utbetalning
                                                                  Dnr 5060-2012      Sid 3 (8)




varit felaktig. I den tidigare bedömningen ansågs ett felaktigt utbetalt belopp i
princip alltid föranleda återkrav. Den nya tolkningen blev i stället att vi i
normalfallet skulle förutsätta att den enskilde inte är återbetalningsskyldig för en
felutbetalning som orsakats av Pensionsmyndigheten. Återbetalningsskyldighet i de
fallen förelåg endast när det med hänsyn till omständigheterna i ärendet med en hög
grad av säkerhet kunde antas att den enskilde varit i ond tro angående utbetalningen.
I några situationer ansågs den enskilde aldrig ha varit i god tro. Det gällde precis
som AA angett i sin anmälan när bostadstillägget varit högre än själva hyran, när
bostadstillägget hade betalats ut två gånger för en och samma månad samt när rätten
till bostadstillägg hade upphört.
I samband med vår interna kontinuerliga kvalitetskontroll av ärenden underkändes
besluten i en del av de ärenden där den nya bedömningen av ond respektive god tro
ansågs ha blivit alltför generös. Det gällde till exempel de fall där den enskilde själv
anmält en förändring och Pensionsmyndigheten trots det fortsatt att betala ut
ersättningen med för högt belopp. BB beslutade därför att det från den 1 juni 2012
inte längre skulle vara självklart att den enskilde skulle anses vara i god tro när han
eller hon själv anmält en förändring, men Pensionsmyndigheten ändå fortsätter att
betala ut ersättningen med ett för högt belopp. Han beslutade också att ingen ny
åtgärd skulle vidtas för ärenden som påbörjats före den 1 juni vad gäller beräkning
av återkravstid och återkravsbelopp. Anledningen var att det skulle innebära en
orimligt stor arbetsinsats samtidigt som ingen pensionär skulle komma till skada
med anledning av beslutet.

Kommuniceringstid
För att snabbare komma till beslut i ett ärende om återkrav har BB under sommaren
2012 beslutat om en kortare tid för den enskilde att komma in med synpunkter på
vår avsikt att senare besluta om återkrav.
Tidigare hade Pensionsmyndigheten i våra ärenden om återkrav haft en kommun-
iceringstid på tre veckor. BB beslutade i stället en kommuniceringstid på
14 dagar (10+4) vilket han ansåg skulle ge den enskilde en skälig tid för att komma
in med eventuella synpunkter. Tiden ska börja räknas från dagen efter att
kommuniceringsskriften är daterad. Den enskilde handläggaren har haft möjlighet
att själv besluta om en längre kommuniceringstid om den enskilde hört av sig och
tyckt att kommuniceringstiden varit för kort.

Utvecklingssamtal
Under tiden april – september 2012 hade CC i egenskap av närmaste chef ett flertal
samtal med AA angående hennes skyldigheter som anställd på
Pensionsmyndigheten när det gäller myndighetens arbetstidsavtal, flextidspolicy och
övertidsuttag. CC har vid ett möte uttalat ”att AA:s agerande inte gör henne rättvisa
och ställer eventuell fortsatt anställning samt referenser på spel”. Samtalen mellan
CC och AA utmynnade i en disciplinär åtgärd i form av en erinran till AA. Erinran
utdelades i samråd med personalenheten.
Syftet med mötena var att diskutera AA:s skyldigheter som anställd vid
Pensionsmyndigheten. Vid samtalen fördes dock även en dialog om de beslut som
tidigare förmedlats till medarbetarna och som avsåg bedömning av ond och god tro
samt ändrad längd på kommuniceringstiden. Den erinran som AA tilldelades hade
dock inget med detta att göra.

Pensionsmyndighetens inställning

Anmälan avseende individuell prövning av återkrav
För att stärka rättsäkerheten för den enskilde sätter Pensionsmyndigheten upp
riktlinjer för hur handläggarna av våra ärendeslag ska besluta i olika situationer. Det
kan till exempel handla om tolkning av en lagregel. Det kan också gälla förenklingar
och effektiviseringar av ärendehandläggningen. Grunden är att den enskilde bättre
ska kunna förstå hur hans eller hennes ärende behandlas, och att andra liknande
                                                                       Dnr 5060-2012       Sid 4 (8)




      ärenden behandlas på samma eller liknande sätt. Det ska inte göra någon skillnad
      vilken handläggare som handlägger ärendet.
      Bostadstillägg är en komplex förmån. Vi har därför ansett det viktigt att samtliga
      handläggare av ärenden om bostadstillägg och ärenden kopplade till bostadstillägg
      får så mycket stöd och hjälp som möjligt i sitt arbete.
      Tanken är att all prövning ska vara individuell. Vi vill dock stödja handläggarna i
      deras arbete och se till att de gör en enhetlig bedömning. Pensionsmyndighetens
      beslut om tillämpningen av god eller ond tro vid återkrav är ett led i vårt arbete med
      tolkningen av gällande regler.
      I det nu aktuella fallet ser vi ingen anledning att kritisera de beslut som fattats.
      Oavsett hur vi över tiden sett på frågan om ond eller god tro, har samtliga ärenden
      behandlats individuellt. Vi hade annars över huvud taget inte kunnat ta ställning till
      om den felaktigt utbetalade ersättningen varit orsakad av Pensionsmyndigheten, den
      enskilde eller båda. Besluten strider inte heller mot socialförsäkringsbalkens
      bestämmelser.

      Anmälan avseende kommuniceringstid
      Det finns inget reglerat i förvaltningslagen om hur lång kommuniceringstiden i ett
      ärende måste vara. I stället anges endast att den enskilde har rätt att ta del av
      uppgifter som tillförts ärendet.
      För att snabbare komma till beslut i återkravsärenden beslutade processägaren under
      sommaren 2012 att förkorta kommuniceringstiden till 14 dagar, varav fyra dagar
      anses det antal dagar posten behöver för att ta sig fram. Handläggarna har dessutom
      getts frihet att besluta om en längre kommuniceringstid om den enskilde hört av sig
      och hävdat att de fått för kort kommuniceringstid.
      En kommuniceringstid i normalfallet på tio dagar, med rätt att själv begära längre
      tid, måste anses tillräckligt.

      Anmälan om vad som sagts under ett utvecklingssamtal
      AA:s anmälan går ut på att CC hotat henne med att lämna dåliga referenser om AA
      utan att ifrågasätta gällande direktiv följer desamma, även om de stred mot lag.
      I ett av de samtal CC hade med AA, uttalade CC att ”att AA:s agerande inte gör
      henne rättvisa och ställer eventuell fortsatt anställning samt referenser på spel”.
      Samtalet rörde AA:s inställning till Pensionsmyndighetens arbetstidsavtal och
      flextidspolicy och har inget med hennes faktiska arbete som handläggare att göra.
      Uttalandet från CC var inget hot, och inte heller avsett som ett hot. Det var i stället
      en upplysning om vilka risker det för med sig för en person att inte följa de regler en
      arbetsgivare satt upp.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Om författningar och allmänna råd
Inom socialförsäkringsområdet förekommer, förutom lagar och förordningar
beslutade av riksdagen respektive regeringen, även föreskrifter som med stöd av
bemyndigande från regeringen meddelats av myndigheten. Lagar, förordningar och
föreskrifter kallas med en gemensam benämning för författningar. Författningar är
bindande vilket innebär att de måste följas, både av myndigheter och enskilda.

För att ge stöd och råd vid tillämpningen av gällande författningar kan
myndigheten utfärda centrala riktlinjer och andra former av allmänna råd. Dessa är
inte formellt bindande utan endast vägledande. Försäkringskassan och Pensions-
                                                                         Dnr 5060-2012     Sid 5 (8)




myndigheten har tagit fram särskilda vägledningar med samlade råd om sina olika
verksamhetsområden, exempel på sådana är Pensionsmyndighetens Vägledning
2010:5 om bostadstillägg och äldreförsörjning samt Försäkringskassans
Vägledning 2005:3 om återkrav.

Utöver sådana centralt utfärdade allmänna råd som beskrivs ovan kan
myndigheterna utfärda egna anvisningar om mer begränsade frågor, t.ex. i form av
instruktioner från enhetschefer till medarbetare.

Frågan i ärendet är om Pensionsmyndighetens anvisningar om hur ärenden om
återkrav ska hanteras strider mot författning eller på annat sätt kan anses olämpliga.

Prövningen av återbetalningsskyldigheten
I 108 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (SFB) stadgas följande.

Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten ska besluta om återbetalning av ersättning
som den har beslutat enligt denna balk, om den försäkrade eller, i förekommande fall, den
som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp genom att

    1. lämna oriktiga uppgifter, eller

    2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt
belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta.

I andra stycket regleras den situationen att någon felaktigt eller med för högt
belopp har uppburit ersättning och denne har insett eller skäligen bort inse detta. I
det fallet krävs alltså inte att någon mottagare orsakat den felaktiga utbetalningen.
Det kan t.ex. vara fråga om att Pensionsmyndigheten av misstag betalat ut ett för
stort belopp. Den avgörande frågan är i stället om mottagaren varit i god tro. Om så
är fallet undgår denne återbetalningsskyldighet. God tro torde i många fall inte
kunna anses föreligga när dubbla ersättningar betalats ut för samma period, när
ersättning för lönebortfall har utgått samtidigt som lön utbetalades eller när det
skett en felräkning så att det belopp som utbetalats har blivit mycket för högt. God
tro torde inte heller föreligga om en grundläggande och självklar förutsättning för
rätten till ersättning har upphört, särskilt inte om den har angetts i beslutet om
ersättningen (jfr SOU 2009:6 s. 110).

I sin Vägledning (2010:5) om bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd hänvisar
Pensionsmyndigheten till Försäkringskassans Vägledning (2005:3) om återkrav där
det bl.a. uttalas att myndigheten, för att kunna ta ställning till om den enskilde
borde ha insett att utbetalningen var felaktig, måste väga in skäl för och emot att
den enskilde varit i god tro. Bedömningen måste göras i varje enskilt fall. En sådan
bedömning kan vara komplicerad och kräva en hel del utredning och
överväganden. Att den försäkrade är medveten om att de förhållanden som ligger
till grund för ersättningen från myndigheten har ändrats, innebär inte automatiskt
                                                                      Dnr 5060-2012      Sid 6 (8)




att den försäkrade skäligen borde ha insett att det påverkar rätten till ersättning. Om
den försäkrade till exempel har anmält att han eller hon blivit sambo eller börjat
arbeta i en högre utsträckning måste myndigheten bedöma om den försäkrade
också borde ha insett att de ändrade förhållandena påverkade hans eller hennes rätt
till ersättning (Vägledning 2005:3, Version 7, s. 31 f.).

AA har anfört att hon och övriga återkravshandläggare har fått anvisningar om hur
frågan om god tro ska hanteras. AA har bifogat en sådan anvisning till sin anmälan.
Den återges här.

Skäligen bort inse bedömningen (ond och god tro)

*Ärenden som är beräknade före juni 2012 där har processledningen Återkrav tagit
beslut om följande:

Ärenden som är beräknade före juni 2012 ska vi INTE räkna om. Ska kommuniceras och
beslutas utefter beräknarens bedömning trots att bort inse bedömningen (ond/god tro)
ställningstagande saknas.

I journalen under Motivering skriver ni följande i ärendena som är beräknade före juni
2012:

*Pensionsmyndigheten har orsakat felaktig/felaktiga utbetalning/-ar av bostadstillägg för
perioden…..till och med….Pensionären bedöms inte återbetalningsskyldig för perioden….
Enligt praxis då ärendet beräknades.

Vi kommer få fel från omprövningen i dessa ärenden med de felen kommer inte falla på
handläggaren och kommer inte återkopplas till handläggaren. Felet kommer
ledningsgruppen Återkrav att ta på sig!

Ärenden som är beräknade from juni 2012 och framåt där ska skäligen bort inse
(ond/god tro) bedömningen finnas med i beräknadelen.

I sitt remissvar anför Pensionsmyndigheten att myndigheten tidigare hade
uppfattningen att ett felaktigt utbetalt belopp ”i princip alltid” skulle föranleda
återkrav men att man i början av 2012, som det får förstås i syfte att effektivisera
handläggningen, bestämde sig för att återbetalningsskyldighet ”i normalfallet” inte
skulle anses föreligga om felutbetalningen hade orsakats av Pensionsmyndigheten.
Den nya ordningen ledde emellertid till att besluten underkändes vid myndighetens
interna kvalitetskontroll och det beslutades därför att det, fr.o.m. den 1 juni 2012,
”inte längre skulle vara självklart” att den enskilde ansågs vara i god tro i fall då
hon eller han själv anmält en förändring men Pensionsmyndigheten fortsatt att
betala ut ett felaktigt belopp.

Anvisningar som ytterligare förtydligar vad som i t.ex. förarbeten eller allmänna
råd har uttalats om tillämpningen av en författning, är enligt min uppfattning av
godo och ökar, som Pensionsmyndigheten anför, förutsättningarna för att liknande
ärenden behandlas på ett likartat sätt. Självfallet uppstår situationer som innebär att
                                                                   Dnr 5060-2012    Sid 7 (8)




myndigheten måste ändra sina anvisningar. Ändringarna får emellertid inte
resultera i att anvisningarna strider mot författning, förarbetsuttalanden eller
centralt utformade allmänna råd (jfr JO 1998/99 s. 381). I förevarande fall innebär
det bl.a. att kravet på att frågan om god tro måste bedömas i varje enskilt fall, inte
får åsidosättas. Enligt min uppfattning är Pensionsmyndighetens anvisningar, så
som de uttryckts till medarbetarna och som framgår av remissvaret, alltför
generaliserade och kategoriska för att ge utrymme för någon egentlig individuell
bedömning. Anvisningarna strider därmed mot vad som indirekt framgår av
författningstexten och direkt uttalas i Försäkringskassans Vägledning 2005:3,
Version 7, s. 31. Jag anser inte heller att det är acceptabelt att en myndighet, som i
förevarande fall, utfärdar anvisningar med insikten om att de kommer att leda till
felaktiga beslut. Jag är mycket kritisk till det sätt på vilket Pensionsmyndighetens
anvisningar har utformats.

Kommuniceringstiden
Av 17 § förvaltningslagen (1986:233), FL, följer att ett ärende inte får avgöras utan
att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift
som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han
eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighets-
utövning mot någon enskild. Myndigheten får dock i särskilt angivna undantagsfall
avgöra ärendet utan att så har skett t.ex. om avgörandet inte går parten emot, om
uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är
uppenbart obehövliga.

Kommunikationsplikten i 17 § FL innebär inte endast att den enskilde har rätt att ta
del av det tillförda utredningsmaterialet utan också, i ett andra led, att myndigheten
är skyldig att bereda honom eller henne möjlighet att yttra sig över detsamma.

Kommuniceringstidens längd är inte författningsreglerad utan får bestämmas med
hänsyn till ärendets art och utredningsmaterialets omfattning. Givetvis måste
kommuniceringstiden vara så väl tilltagen att den enskilde har praktisk möjlighet
att yttra sig om hon eller han så önskar. I detta ligger att mellankommande
helgdagar måste beaktas. Kommuniceringstiden och det eventuella anståndets
längd måste också vägas mot förvaltningslagens allmänna krav på en enkel och
snabb handläggning.

I vägledningen Försäkringskassan och förvaltningslagen, som bör kunna vara
rådgivande även för Pensionsmyndigheten, anges bl.a. att den försäkrade normalt
bör få 14 dagar på sig att yttra sig efter det att hon eller han har fått del av
handlingarna. Det anges vidare att myndigheten för att den ”normala tiden”, 14
dagar, ska kunna uppnås behöver beakta postgången (Vägledning 2004:7, Version
9, s. 53).

AA har till sin anmälan även bifogat den anvisning om kommuniceringstider som
hon refererar till. Av anvisningen framgår bl.a. att pensionstagarna ska informeras
                                                                 Dnr 5060-2012    Sid 8 (8)




om att kommuniceringstiden är tio dagar och att myndigheten ska lägga till fyra
dagar för beräknad postgång.

En rekommenderad kommuniceringstid om 14 dagar hindrar inte myndigheten att i
vissa situationer förkorta tiden om det kan ske utan att kraven i 17 § FL åsidosätts.
Jag finner inte skäl för att uttala någon kritik i denna del utan nöjer mig med att
erinra om det som JO tidigare uttalat beträffande begäran om anstånd, nämligen att
myndigheten bör tillmötesgå en sådan så länge den ligger inom det rimligas gräns
(se t.ex. JO 1996/97 s. 319).

Det som i övrigt har framkommit i ärendet föranleder inte något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.
