# Kritik mot Vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun för bl.a. lång handläggningstid i ett ärende om personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

JO 2014-04-24 dnr 5076-2012

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2014-04-24            5076-2012              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun för bl.a.
                        lång handläggningstid i ett ärende om personlig assistans enligt lagen
                        (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)


                          Beslutet i korthet: Sedan en kvinna i september 2011 ansökt om personlig assistans
                          enligt LSS hos vård- och omsorgsnämnden dröjde det cirka tre månader till dess att
                          nämnden inledde en utredning. När utredningen inleddes anmälde nämnden till
                          Försäkringskassan att kvinnan kunde antas ha rätt till assistansersättning enligt
                          socialförsäkringsbalken (SFB). Vid ett hembesök hos kvinnan i februari 2012, där även en
                          handläggare från Försäkringskassan deltog, kom man överens om att nämnden skulle
                          avvakta med sin utredning till dess att kassan fattat sitt beslut.
                          JO uttalar att det är tveksamt om det över huvud taget är möjligt att komma överens om
                          att kommunens utredning ska ”vila” i avvaktan på Försäkringskassans utredning och
                          bedömning. Om så sker är det under alla omständigheter viktigt att den enskilde blir
                          informerad om eventuella konsekvenser av detta. Att det träffas en sådan
                          överenskommelse innebär inte heller att kommunen kan vara helt passiv under den tid
                          kassans utredning pågår.
                          Nämnden får kritik för att handläggningstiden, bl.a. till följd av den passivitet som
                          präglade handläggningen hos nämnden under den tid Försäkringskassans utredning
                          pågick, blev avsevärt längre än vad som får betraktas som godtagbart i ett ärende av
                          detta slag.
                          Nämnden kritiseras också för att överenskommelsen om ”vilandeförklaring” inte
                          dokumenterades.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA, Assistans STHLM AB, klagomål mot vård- och
                        omsorgskontoret i Norrköpings kommun angående handläggningen av ett ärende
                        om personlig assistans enligt LSS. Hon anförde bl.a. följande. Den 30 september
                        2011 skickade bolaget en ansökan om personlig assistans för BB till Norrköpings
                        kommun. Vid kontakt med vård- och omsorgskontoret i april 2012 framkom att
                        man väntade med att vidta ytterligare utredningsåtgärder i avvaktan på
                        Försäkringskassans beslut om assistansersättning. Den 13 september 2012 hade
                        kommunen ännu inte fattat något beslut. Genom att kommunen överlåtit sin
                        utredningsplikt till Försäkringskassan och har för avsikt att fatta beslut utifrån vad
                        Försäkringskassan kommit fram till riskerar kommunens utredning och beslut att
                        brista i såväl objektivitet som opartiskhet. Förfarandet från kommunens sida har


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 5076-2012     Sid 2 (5)




också inneburit att handläggningstiden blivit avsevärt längre än vad en utredning
av detta slag kräver.

Utredning
JO begärde att Vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun skulle yttra sig
över vad som hade framförts i anmälan till JO.

I remissvaret anförde vård- och omsorgsnämnden bl.a. följande:

## Sammanfattning

Vård- och omsorgskontoret har gått igenom handläggningen och de omständigheter
      som finns kring ärendet. De handläggare och den enhetschef för
      myndighetsutövningen som anges i anmälan har tillfrågats i ärendet.
      Vård- och omsorgsnämnden anser att det fanns en överenskommelse om att avvakta
      med en eventuell utredning av personlig assistans enligt LSS. Ansökan överskred
      klart 20 tim och Försäkringskassan inledde sin utredning vid det gemensamma
      hembesöket som genomfördes 2011-02-10. Försäkringskassan tog heller inget
      interimistiskt beslut.
      I avvaktan på Försäkringskassans beslut har kontakter skett kontinuerligt mellan
      handläggare och BB:s olika företrädare. BB har under tiden erbjudits andra insatser.
      Det har varit vissa frågetecken kring vem som är legal företrädare för BB vid olika
      tidpunkter. Det har också bytts företrädare inom assistansbolaget.

## Beskrivning av ärendet

Kommunens handläggning sker inte enbart efter standardiserade mallar, utan även i
      överenskommelse med den enskilde utifrån dennes behov och ansökans karaktär. I
      detta enskilda fall så kom man överens om att inleda utredningen med ett
      gemensamt hembesök hos den sökande tillsammans med Försäkringskassans
      handläggare. Detta då det framkom i ansökan att sökta timmarna överskred de 20
      som är kommunens ansvar att fatta beslut om.
      Oturligt i detta ärende är att Försäkringskassans handläggning drog ut på tiden.
      Ansökan inkom i september 2011, gemensamt hembesök genomfördes i januari
      2012, Försäkringskassan fattade beslut i juli 2012. Efter Försäkringskassans
      avslagsbeslut tog kommunens handläggare vid och fortsatte sin utredning. Det visade
      sig att det saknades vissa bedömningsunderlag, samt att ett nytt hembesök behövde
      planeras in då kommunen hade bytt handläggare under tiden.
      Den nya LSS handläggaren fattar sedan sitt beslut om avslag på ansökan om
      personlig assistans i oktober 2012.
      Det är olyckligt för den enskilde att behöva vänta så länge på besked i ett ärende.
      Kommunen vill dock förtydliga att kontakten med den enskilde har varit
      kontinuerlig under handläggningstiden. Handläggaren har med den enskilde och
      dennes företrädare diskuterat olika insatser för att underlätta och stötta. Bland annat
      har insatsen daglig verksamhet enligt LSS § 9 p 10 erbjudits men avböjts.
      Vi kan inte se att det skulle vara fel att inte inleda utredning av personlig assistans
      enligt LSS, i BB:s fall. Försäkringskassan påbörjade sin utredning enligt
      socialförsäkringsbalken vid det gemensamma hembesöket. I förarbeten till både
      socialförsäkringsbalken och LSS framhåller man Försäkringskassans skyldigheter
      att utreda ärenden när de kan antas överstiga 20 timmar i grundläggande behov.
      Även i själva paragrafen för personlig assistans, 9 § 2 p LSS, står det att kommunens
      ansvar gäller till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar,
      enligt socialförsäkringsbalken. Kommunen har skyldighet att lämna över ansökan
      om personlig assistans till Försäkringskassan i de fall det kan antas att det
      grundläggande behovet överstiger 20 tim. Det står även i förarbetena att kommunen
                                                                          Dnr 5076-2012      Sid 3 (5)




      har det yttersta ansvaret för att assistansen kommer till men då beskriver man mer
      utifrån tillfällig utökning eller sjukdom hos assistenten. I det här fallet saknas det ett
      grundläggande beslut utifrån socialförsäkringsbalken. Försäkringskassan ska också
      ta interimistiska beslut om det inte utan dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till
      assistansersättning men där det finns sannolika skäl för att sådan rätt finns, se
      Försäkringskassans vägledning 2003:6 version 10.
      I BB:s fall så var det ingen tveksamhet i att ansökan var på mer än 20 timmar för
      grundläggande behov. Av detta skäl genomförde vi också ett gemensamt hembesök
      med Försäkringskassan och överenskommelsen blev att Försäkringskassan skulle
      utreda frågan om personlig assistans. När Försäkringskassan sen hade gett avslag
      utreddes även frågan om personlig assistans enligt LSS och även i den utredningen
      blev det ett avslag.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

JO hämtade in journalanteckningar från vård- och omsorgskontoret beträffande
hembesöket hos BB den 10 februari 2012.

Bedömning
I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och service åt vissa personer
med funktionsnedsättning. Den som omfattas av lagens s.k. personkrets har rätt till
insatser enligt lagen om han eller hon behöver sådan hjälp i sin livsföring och
behovet inte tillgodoses på något annat sätt. En av insatserna enligt LSS är biträde
av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt
51 kap. SFB (9 § 2 LSS).

Den som omfattas av personkretsen enligt LSS kan under vissa förutsättningar få
assistansersättning från Försäkringskassan för kostnader för sådan personlig
assistans som avses i 9 a § LSS (51 kap. 2 § första stycket SFB). För rätt till
assistansersättning krävs att den enskilde behöver personlig assistans i genomsnitt
mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § LSS
(51 kap. 3 § SFB). Det statliga stödet syftar till att ge kommunerna avlastning för
höga kostnader som kan uppstå när behovet av personlig assistans är omfattande.
Ansökan om assistansersättning prövas av Försäkringskassan.

I 15 § 8 LSS anges att kommunen ska anmäla till Försäkringskassan när någon som
har ansökt om personlig assistans kan antas ha rätt till assistansersättning enligt
SFB. I 51 kap. 21−23 §§ SFB finns bestämmelser om Försäkringskassans
samverkan med kommunen. Kommunen ska som regel höras i Försäkringskassans
ärende om assistansersättning och kassans beslut ska skickas till kommunen.

Ansvaret för personlig assistans är således delat mellan kommunerna och staten.
Kommunerna ansvarar för och beslutar om personlig assistans för de personer som
har mindre behov (upp till 20 timmar per vecka). Staten, här genom
Försäkringskassan, fattar beslut om rätten till personlig assistans vid mer
omfattande behov (mer än 20 timmar per vecka) och betalar ut ersättning för
assistansen. I LSS-kommitténs slutbetänkande Möjlighet att leva som andra − Ny
lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning
                                                                 Dnr 5076-2012    Sid 4 (5)




(SOU 2008:77) lyfts frågan om det delade huvudmannaskapet fram. I betänkandet
konstateras att det främst är det dubbla huvudmannaskapet för personlig assistans
som leder till mer omfattande organisatoriska problem eftersom både kommunerna
och staten i regel utreder och beslutar i fråga om samma behov när en person
ansöker om assistansersättning (s. 369).

Det förhållandet att ett ärende om assistansersättning har aktualiserats hos
Försäkringskassan befriar inte kommunen från skyldigheten att pröva en begäran
om en insats i form av personlig assistans. Fram till dess att Försäkringskassan har
fattat beslut och börjat betala ut statlig assistansersättning har kommunen ansvar
för att finansiera och tillgodose behovet av assistans. I detta sammanhang kan
nämnas att Försäkringskassan enligt 112 kap. 2 § SFB kan besluta interimistiskt
om assistansersättning.

I detta fall framgår att BB:s ansökan om personlig assistans kom in till nämnden i
slutet av september 2011. Först i slutet av december inledde nämnden en utredning
och den 10 februari 2012 genomfördes ett hembesök, vid vilket även en
handläggare från Försäkringskassan deltog. Därefter vidtog nämnden inga aktiva
utredningsåtgärder eftersom man väntade på att Försäkringskassans utredning
skulle bli klar och beslut fattas av kassan. Nämnden återupptog sin utredning i
början av juli 2012 sedan Försäkringskassan hade avslagit ansökan om
assistansersättning. Den 3 oktober 2012, drygt tolv månader efter att ansökan om
personlig assistans kom in, beslutade nämnden att avslå ansökan.

Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, ska varje ärende där en enskild är part
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.
Det går givetvis inte att ange en bestämd tid inom vilken en utredning ska vara klar
eftersom utredningens omfattning är beroende av omständigheterna i det enskilda
fallet.

Jag konstaterar inledningsvis att det tog cirka tre månader från det att ansökan kom
in till dess att nämnden inledde en utredning. I remissvaret har nämnden inte angett
några skäl till varför det tog så lång tid innan utredningen inleddes. Enligt min
mening överstiger handläggningstiden i den delen vad som får anses godtagbart.

Det framgår inte av utredningen vid vilket datum Försäkringskassan beslutade att
avslå BB:s ansökan om assistansersättning. Som jag har förstått det fattade kassan
beslutet någon gång kring månadsskiftet juni/juli 2012. Efter hembesöket i februari
fram till dess att Försäkringskassan fattade sitt beslut vidtog nämnden inte någon
utredningsåtgärd. Nämnden har uppgett att detta berodde på att man vid
hembesöket kom överens med BB om att avvakta Försäkringskassans utredning
och bedömning. Med hänsyn till att det är fråga om två olika beslut, där ansvaret
från Försäkringskassans och kommunens sida skiljer sig åt, är det tveksamt om det
över huvud taget är möjligt att träffa en sådan överenskommelse. Det ligger dock i
sakens natur att det i många fall finns skäl att ha en viss samordning av den
utredning som Försäkringskassan respektive kommunen ska genomföra. Om
                                                                  Dnr 5076-2012    Sid 5 (5)




nämnden kommer överens med den enskilde om att avvakta Försäkringskassans
utredning är det under alla förhållanden viktigt att den enskilde blir informerad om
eventuella konsekvenser av detta. Den omständigheten att det träffas en
överenskommelse mellan kommunen, Försäkringskassan och den enskilde som i
praktiken innebär att kommunens utredning ska ”vila” i avvaktan på
Försäkringskassans handläggning innebär inte heller att kommunen kan vara helt
passiv. Nämnden bör givetvis hålla sig informerad om hur kassans ärende
handläggs så att det inte uppstår något dröjsmål när nämnden ska fatta beslut i sitt
ärende. Nämnden har det yttersta ansvaret för att den får ett fullgott underlag för
det beslut som nämnden ska fatta och att handläggningstiden i det egna ärendet inte
blir för lång. Nämnden kan i det avseendet inte freda sig med att
Försäkringskassans utredning har dragit ut på tiden eller att kassans utredning är
bristfällig. Detta är frågor som nämnden måste bevaka aktivt trots att utredningen
är ”vilande”.

Nämnden har i sitt yttrande anfört att det vid hembesöket i februari träffades en
överenskommelse med BB om att nämnden skulle avvakta med sin utredning i
ärendet till dess att Försäkringskassan hade fattat sitt beslut. AA, som har gjort
anmälan till JO, har fått möjlighet att yttra sig över nämndens remissvar men har
inte hörts av. Det är inte sannolikt att jag kan skapa ytterligare klarhet i vad som
förekom vid hembesöket. Jag får därför utgå från att uppgiften i nämndens
remissvar om överenskommelsen är riktig. Med den utgångspunkten har jag inte
underlag för att rikta någon kritik mot nämnden för att den lät ärendet ”vila” i
avvaktan på att Försäkringskassans utredning blev klar.

Jag vill däremot peka på att nämnden, när Försäkringskassans utredning var klar,
ansåg att utredningen behövde kompletteras innan nämnden kunde fatta sitt beslut.
Om nämnden aktivt hade följt handläggningen av ärendet hos Försäkringskassan
borde frågan om en komplettering ha kunnat aktualiseras i ett betydligt tidigare
skede än vad som nu blev fallet. Konsekvensen blev att det efter
Försäkringskassans beslut i juli dröjde tre månader innan nämnden för egen del
fattade ett beslut om BB:s ansökan om assistans. Nämndens passivitet under den
tid Försäkringskassans utredning pågick har således lett till en avsevärt längre
handläggningstid än vad som får betraktas som godtagbart i ett ärende av detta
slag.

Avslutningsvis noterar jag att överenskommelsen om att nämnden skulle avvakta
med sin egen utredning tills Försäkringskassans utredning var klar inte har
dokumenterats i journalanteckningarna, vilket givetvis borde ha skett (se 21 a §
LSS). Jag kan i denna del även hänvisa till 5 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och
genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:5).
Överenskommelsen tycks inte heller ha dokumenterats på något annat sätt. Detta är
en brist i handläggningen.

Med den kritik som uttalats avslutas ärendet.
