# Polismyndigheten har beslutat om och verkställt en hämtning till förhör utan att de rättsliga förutsättningarna var uppfyllda

JO 2022-10-19 dnr 5081-2020

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                           2022-10-19              5081-2020            Sid 1 (9)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polismyndigheten har beslutat om och verkställt en hämtning till
                        förhör utan att de rättsliga förutsättningarna var uppfyllda


                          Beslutet i korthet: En person misstänktes för brott mot ordningslagen genom att ha
                          anordnat en allmän sammankomst utan tillstånd. Polisen beslutade att den misstänkte
                          skulle hämtas till förhör under den pågående sammankomsten utan föregående
                          kallelse. Ett försök att verkställa beslutet gjordes samma dag utan att den misstänkte
                          påträffades. Fem dagar senare beslutade polisen att verkställa beslutet genom att
                          hämta den misstänkte i hennes bostad. Samtidigt fattades beslut om husrannsakan
                          för att söka efter henne i bostaden.
                          Enligt JO ger utredningen i ärendet inte underlag för slutsatsen att det skäligen kunde
                          befaras att den misstänkte inte skulle följa en kallelse till förhör eller med anledning av
                          en kallelse skulle försvåra utredningen, vilket rättegångsbalken kräver. Besluten om
                          att hämta kvinnan till förhör utan föregående kallelse och beslutet om husrannsakan
                          saknade därför stöd i lag.
                          I beslutet gör JO uttalanden om vilka överväganden som bör göras när polisen har
                          misslyckats med att verkställa ett beslut om hämtning till förhör men det fortfarande
                          bedöms finnas skäl att hämta personen. Vidare uttalar sig JO om den
                          proportionalitetsbedömning som alltid måste göras inför ett beslut om hämtning till
                          förhör och när ett sådant beslut verkställs. JO framhåller också att ett beslut om
                          hämtning till förhör inte får användas i annat syfte än lagstiftaren avsett.
                          Utredningen har visat att dokumentationen hos Polismyndigheten varit bristfällig. Det
                          har försvårat JO:s granskning och är enligt JO mycket otillfredsställande.
                          Polismyndigheten kritiseras för att ha fattat beslut om och hämtat den misstänkte till
                          förhör samt beslutat om husrannsakan i hennes bostad utan stöd i lag.
                          Polismyndigheten kritiseras också för den bristfälliga dokumentationen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 29 juni 2020 förde AA fram klagomål mot
                        att polisen hade genomfört en husrannsakan och hämtat henne till förhör utan
                        att hon hade kallats till förhöret. Hon förde vidare fram att det inte hade varit
                        nödvändigt att hämta henne och att det brott som hon misstänktes för inte var
                        tillräckligt allvarligt för att motivera åtgärden. Hon var också kritisk till att hon
                        inte på en gång hade fått veta anledningen till att hon hämtades.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                 Dnr 5081-2020       Sid 2 (9)




Utredning
Efter att ha hämtat in vissa muntliga uppgifter från Polismyndigheten
uppmanade JO myndigheten att yttra sig över åtgärden att hämta AA till förhör.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 16 december 2020 efter att
upplysningar lämnats av berörda befattningshavare. Av Polismyndighetens
yttrande och handlingarna i övrigt framgår i huvudsak följande.

Den 13 juni 2020 genomfördes en demonstration med koppling till den globala
opinionsrörelsen Black Lives Matter (BLM) utanför USA:s ambassad i
Stockholm. Arrangörerna hade på förhand ansökt om tillstånd av
Polismyndigheten men fått avslag med hänsyn till att allmänna sammankomster
med fler än 50 deltagare vid denna tidpunkt inte fick hållas inom Sverige.
Begränsningen var föranledd av covid-19-pandemin. AA var arrangör (värd) för
ett event på Facebook som syftade till att samla personer till den aktuella
demonstrationen.

Efter att Polismyndigheten hade nekat tillstånd till demonstrationen var det flera
av de ledande aktörerna, inklusive AA, som avsade sig arrangörsrollen för
eventet. På grund av händelseutvecklingen närmare inpå demonstrationen och
vad som skedde under själva demonstrationen uppstod dock en misstanke om
att AA fortfarande var aktiv som arrangör och hade en ledande roll. Det lades
upp filmer i realtid på demonstrationens eventsida på Facebook. AA deltog
också i demonstrationen. En förundersökning om brott mot ordningslagen,
genom anordnande av en allmän sammankomst utan nödvändigt tillstånd,
inleddes den 13 juni 2020. AA ansågs vara skäligen misstänkt för brottet.

Polismyndigheten hanterade demonstrationer med koppling till BLM i
Stockholm som en regional särskild händelse. Det innebär att arbetet leddes och
samordnades av en stabsorganisation. Polisinspektören CC hade den 13 juni
2020 stabsfunktionen att samordna utredning och spaning. Funktionen stöttade
kommenderingschefens ledning av polisoperationen. CC var även ansvarig
undersökningsledare och den som under pågående demonstration beslutade att
AA skulle hämtas till förhör utan föregående kallelse. Polisen gjorde ett försök
att hämta AA men kunde inte hitta henne vid detta tillfälle.

Den 18 juni beslutade DD att beslutet att hämta AA till förhör skulle
verkställas. DD hade då tagit över funktionen att samordna utredning och
spaning i staben och rollen som undersökningsledare. Den 18 juni beslutade DD
också om husrannsakan för att AA skulle kunna eftersökas i sin bostad. AA
hämtades i sitt hem strax före kl. 9 och fördes till en polisstation där hon blev
förhörd. Efter förhöret frigavs AA Den 22 juni 2020 beslutade DD att lägga ned
förundersökningen på grund av bevisproblem.

Polismyndigheten redogjorde för den relevanta rättsliga regleringen och
redovisade följande bedömning.
                                                                 Dnr 5081-2020         Sid 3 (9)




Beslutet om hämtning till förhör utan föregående kallelse
Av dokumentationen i förundersökningen framgår inte skälen för beslutet om
hämtning och övriga överväganden inför beslutet. Det försvårar avsevärt
möjligheten att i efterhand bedöma huruvida det fanns förutsättningar för
beslutet. Baserat på förundersökningsledarnas uppgifter, som lämnats sedan JO
inlett en undersökning, synes hämtningsbeslutet ha fattats med hänvisning till att
AA inte skulle följa en kallelse eller att hon med anledning av en kallelse skulle
undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen. Polismyndigheten utgår
från att övriga förutsättningar i 23 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
var uppfyllda, d.v.s. att undersökningen avsåg ett brott på vilket fängelse kunde
följa och att förhöret skulle hållas inom angivet avstånd, samt att
förundersökningsledaren har varit behörig att fatta beslutet.
Beslutsfattaren CC har beträffande de omständigheter som motiverade åtgärden
bl.a. anfört följande. AA verkade filma med sin mobiltelefon från
demonstrationståget. Dessa filmer lades upp i realtid på demonstrationens
eventsida på Facebook, som hon tidigare administrerat. Misstanke uppkom om
att AA fortfarande var aktiv arrangör av demonstrationen. Syftet med åtgärden
hade gått förlorad om en kallelse till förhör hade skickats, eftersom AA då skulle
ha haft möjlighet att försvåra utredningen genom att radera filmerna. Filmerna
behövde bevissäkras och kopplas till den misstänkte så snart som möjligt. CC har
också framfört att han ville att AA skulle identifieras och förhöras på plats.
Polismyndigheten anser att det inte av den skriftliga dokumentationen i
förundersökningen har framkommit att förutsättningarna var uppfyllda för att
besluta om hämtning till förhör utan föregående kallelse enligt 23 kap. 7 § andra
stycket RB. Inte heller med beaktande av de preciseringar som gjordes efter det
att JO inlett en utredning, som alltid får värderas med viss försiktighet, visar
utredningen fullt ut att det fanns förutsättningar för ett sådant beslut. Det saknas
emellertid skäl att ifrågasätta uppgiften om att det fanns anledning att identifiera
och förhöra AA på plats. Det är dock inte sådana omständigheter som kan läggas
till grund för ett beslut om hämtning till förhör utan föregående kallelse enligt
23 kap. 7 § andra stycket RB. Omständigheterna kan snarare motivera ett
medtagande till förhör enligt 23 kap. 8 § RB. Den bestämmelsen aktualiserades
emellertid inte i detta fall, eftersom AA inte påträffades på eller i närheten av
brottsplatsen.
Det har inte framkommit huruvida några särskilda överväganden gjordes i fråga
om de allmänna principerna för tvångsmedel. Det borde ha övervägts bl.a. om
det var proportionerligt att besluta om hämtning i relation till det brott som AA
var misstänkt för och om det avsedda resultatet hade kunnat uppnås med mindre
ingripande medel.
Gällande proportionaliteten är brott mot ordningslagen ett lindrigt sådant, vilket
är en omständighet som talar mot att beslutet om hämtning var proportionerligt.
Å andra sidan fanns i detta fall andra omständigheter som förstärkte graden av
allvar och angelägenhet. Demonstrationen genomfördes under en tid då
regeringen beslutat om att tillfälligt begränsa antalet deltagare i
grundlagsskyddade allmänna sammankomster till följd av den pågående
pandemin och risken för smittspridning i samhället. Polismyndigheten bedömde
läget som allvarligt och hade organiserat sig i stab för att hantera
manifestationerna. Beslutsfattaren tjänstgjorde i staben och beslutet om hämtning
tillkom i denna kontext. Sedan är det en grannlaga uppgift att avgöra vilka
omständigheter som bör tillmätas avgörande betydelse i bedömningen av ett
enskilt tvångsmedels proportionalitet.
Verkställande av beslutet om hämtning
Beslutet om att hämta AA till förhör verkställdes den 18 juni 2020, d.v.s. några
dagar efter att det fattats. Vid denna tidpunkt var CC inte längre
förundersökningsledare, utan DD som då också övertagit funktionen i staben.
                                                                       Dnr 5081-2020        Sid 4 (9)




      Det var således DD som bestämde och gav anvisning om att verkställa
      hämtningen av AA.
      DD har i sitt yttrande i ärendet anfört att skälen för åtgärden var att lägesbilden
      avseende BLM hade blivit oroväckande den 17 juni 2020 och att AA framstod
      som delaktig på plats via livestreaming på Facebook. Hur AA som arrangör eller
      värd fortsatte kommunicera kunde komma att påverka utvecklingen. DD
      bestämde därför att verkställa hämtningen till förhör morgonen därpå.
      Vidare framgår av en tjänsteanteckning, som JO bifogat remissen till
      Polismyndigheten, att DD har uppgett att skälet till beslutet om hämtning var att
      det fanns anledning att anta att AA inte skulle inställa sig till förhör om en
      kallelse hade skickats.
      Som framgår ovan synes skälen för att verkställa beslutet om hämtning ha varit
      annorlunda än de som låg till grund för beslutet. Det framstår inte som helt
      förenligt med utgångspunkten att ett beslut om en tvångsåtgärd ska grundas på
      de förhållanden som föreligger vid beslutstillfället. Om andra omständigheter ska
      läggas till grund för att verkställa ett hämtningsbeslut än de som förelåg vid det
      ursprungliga beslutet, bör övervägas om förutsättningarna för beslutet kvarstår
      eller om ett nytt beslut om hämtning kan fattas. I detta fall framgår inte om några
      sådana överväganden gjordes.
      Proportionalitets- och hänsynsprinciperna gör sig gällande även vid
      verkställighet av ett hämtningsbeslut. Det har genom utredningen inte heller i
      denna del framkommit huruvida några särskilda överväganden gjordes.
      Genomförandet av hämtningen
      När det gäller frågan om vilken information AA fick om anledningen till
      åtgärden har poliserna redogjort för att de informerade henne om att hon
      hämtades till förhör i egenskap av misstänkt för brott. AA fick således
      information i allmänna ordalag om anledningen till åtgärden (se JO 1975 s. 137).
      Polismyndigheten har förståelse för att det kan upplevas som besvärande att i
      bostaden bli hämtad till förhör hos polisen. Utredningen ger dock inte stöd för
      någon annan slutsats än att hämtningen i detta fall genomfördes på ett
      hänsynsfullt och korrekt sätt.

Bedömning
Granskningens inriktning och utgångspunkter
En grundläggande förutsättning för att någon ska kunna hämtas till ett förhör
utan föregående kallelse är, såvitt nu är av intresse, att det skäligen kan befaras
att den som ska höras inte skulle följa en kallelse eller med anledning av en
kallelse skulle undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen (se
23 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken). Jag har riktat in min granskning på
frågan om dessa förutsättningar för hämtning har varit uppfyllda i detta fall.
Med anledning av vad AA har anfört i sin anmälan och vad som i övrigt kommit
fram vid min granskning kommer jag också att komma in på vissa andra frågor.

Jag vill redan inledningsvis framhålla att det i förundersökningsprotokollet helt
saknas dokumentation när det gäller de omständigheter och överväganden som
lades till grund för beslutet om hämtning till förhör den 13 juni 2020.
Detsamma gäller beslutet att hämtningen skulle genomföras på morgonen den
18 juni. Vid min granskning har jag därför fått utgå från de uppgifter som CC
och DD lämnat i efterhand i samband med utredningen i JO:s ärende. Jag
återkommer till den bristfälliga dokumentationen senare i beslutet men vill
                                                                  Dnr 5081-2020      Sid 5 (9)




redan här säga att detta har försvårat min granskning, vilket naturligtvis är
mycket otillfredsställande.

Beslutet den 13 juni 2020
Som grund för sitt beslut att hämta AA till förhör under den pågående
demonstrationen har CC i utredningen i JO:s ärende till en början uppgett att
han beslutade om hämtningen för att identifiera och förhöra AA. I anslutning till
den uppgiften har han hänvisat till ”pågående brottslighet och brottsplats”. Han
har också angett att polisen behövde säkra den mobiltelefon som användes för
att filma. Efter att Polismyndigheten bett CC att uttryckligen svara på vilka
överväganden han hade gjort i fråga om de rättsliga förutsättningarna för att
hämta någon till förhör, har han lagt till att de behövde AA på plats med
mobilen och att hon skulle ha haft möjlighet att försvåra utredningen genom att
radera filmer från demonstrationen om hon hade kallats till förhör.

Hämtning till förhör är ett ingripande tvångsmedel. Det måste finnas någon
konkret omständighet kopplad till det enskilda fallet som medför att det
skäligen kan befaras att den som ska förhöras inte skulle följa en kallelse eller
försvåra utredningen om personen kallas till förhöret (se bl.a. JO 2012/13 s. 140
och Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl., s. 223 f.). Endast ett
mer allmänt antagande om detta, är inte tillräckligt för
tvångsmedelsanvändningen. När jag tar del av de överväganden som CC menar
att han gjorde kan jag inte se att det bland dem finns någon tillräckligt konkret
omständighet som medför att lagens krav var uppfyllt.

I likhet med Polismyndigheten anser jag att det som kommit fram inte ger
underlag för slutsatsen att det skäligen kunde befaras att AA inte skulle följa en
kallelse eller undanröja bevis eller på något annat sätt försvåra utredningen om
hon hade kallats till ett förhör. CC:s beslut den 13 juni 2020 att hämta AA till
förhör utan föregående kallelse hade därför inte stöd i lag.

Beslutet den 18 juni 2020
Av de uppgifter som DD har lämnat i samband med utredningen i JO:s ärende
framgår det att han den 18 juni 2020 bestämde att hämtningen av AA skulle
verkställas. Enligt vad som kommit fram fattade han inte något formellt beslut
om hämtning utan verkställigheten avsåg det beslut som CC hade fattat några
dagar tidigare. Han fattade dock ett beslut om husrannsakan för att söka efter
AA i hennes bostad.

Av en tjänsteanteckning från ett telefonsamtal som JO hade med DD inför JO:s
utredning framgår det att DD vid det tillfället uppgav att skälet till beslutet om
hämtning var att det fanns anledning att anta att AA inte skulle inställa sig till
förhör om en kallelse hade skickats.

I sitt yttrande till Polismyndigheten i samband med utredningen i JO:s ärende
har DD uppgett att det genom underrättelseuppgifter kommit fram att
lägesbilden för BLM var något oroväckande den 17 juni och att AA verkade
                                                                    Dnr 5081-2020       Sid 6 (9)




engagerad på plats via livesändning på Facebook. Hur AA som arrangör/värd
skulle fortsätta att kommunicera kunde enligt DD komma att påverka
utvecklingen.

Av Polismyndighetens yttrande framgår att polisen redan den 13 juni 2020 hade
försökt hämta AA till förhör i samband med den pågående demonstrationen,
men att de inte hade hittat henne trots att de aktivt hade letat efter henne.

Ett beslut om hämtning brukar anses vara verkställt även om den sökte inte
anträffas. Har ett försök att verkställa ett hämtningsbeslut genomförts men
misslyckats krävs det därför ett nytt beslut. Det finns starka praktiska skäl för
det synsättet. Ett beslut om tvångsmedel måste alltid grundas på aktuella
förhållanden. (Se Lindberg, a.a, s. 229 f.)

Redan det förhållandet att polisen hade misslyckats med att verkställa beslutet
den 13 juni 2020 talar enligt min mening för att det inte fanns förutsättningar att
hämta AA till förhör den 18 juni med stöd av det tidigare beslut som CC hade
fattat. I samma riktning talar det förhållandet att de omständigheter som DD har
hänvisat till som grund för att verkställa beslutet skiljer sig från de
omständigheter som CC fört fram som grund för sitt beslut. Om andra
omständigheter ska läggas till grund för att verkställa ett beslut än de som fanns
när beslutet fattades bör det normalt övervägas om förutsättningarna för beslutet
kvarstår eller om ett nytt beslut behöver fattas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att DD genom ett nytt formellt beslut
den 18 juni 2020 borde ha tagit ställning till om det fanns förutsättningar enligt
23 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken att hämta AA till förhör. Den
bedömningen skulle ha gjorts utifrån de omständigheter som var aktuella vid
den tidpunkten. Det har inte kommit fram att DD gjorde några sådana
överväganden.

Som läget är nu får jag utgå från det förhållandet att DD, enligt hans egna
uppgifter, verkställde det tidigare beslutet på den grunden att det fanns
anledning att anta att AA inte skulle inställa sig till förhör om en kallelse hade
skickats. Jag kan dock konstatera att något försök att kalla AA till förhör inte
hade gjorts, och det har inte heller kommit fram att det funnits någon annan
konkret omständighet som kunnat ligga till grund för bedömningen att hon inte
skulle följa en kallelse. Utredningen ger mot den bakgrunden inte underlag för
slutsatsen att det skäligen kunde befaras att AA inte skulle inställa sig till förhör
om hon hade fått en kallelse. Det fanns därför inte stöd i lag för att hämta AA
till förhör på denna grund. Det innebär att det inte heller fanns stöd i lag för att
besluta om husrannsakan för att söka efter AA i hennes bostad (se 28 kap. 2 §
rättegångsbalken).

Proportionalitetsbedömning vid beslut om hämtning
Misstanken mot AA den 13 juni gällde att hon utan tillstånd anordnat en allmän
sammankomst och därmed gjort sig skyldig till brott mot ordningslagen. Straffet
                                                                   Dnr 5081-2020      Sid 7 (9)




för brott mot ordningslagen är böter eller fängelse i högst sex månader (se
2 kap. 29 § ordningslagen).

För att någon ska kunna hämtas till förhör utan föregående kallelse räcker det
inte att de förutsättningar som anges i bestämmelsen i 23 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken är uppfyllda. Som vid alla beslut om tvångsåtgärder ska
polisen beakta de allmänna principer som gäller för både beslut om och
genomförande av tvångsmedel, bl.a. proportionalitetsprincipen. Den innebär att
det måste göras en bedömning av om skälen för hämtning uppväger den
olägenhet som det innebär för den enskilde. Inom ramen för en sådan
bedömning ska bl.a. brottets beskaffenhet beaktas.

Av detta följer att det krävs starkare skäl för att hämta en person till förhör när
misstanken avser ett brott där påföljden oftast är böter än när misstanken avser
ett allvarligare brott. En annan omständighet som bör beaktas inom ramen för
en proportionalitetsbedömning är det sätt som en tvångsåtgärd ska verkställas
på. Det bör enligt min mening typiskt sett krävas starkare skäl för att hämta en
person i hans eller hennes bostad än på en allmän plats. Som alltid måste dock
en bedömning göras av omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag har redan konstaterat att utredningen inte ger stöd för att det skäligen kunde
befaras att AA inte skulle följa en kallelse eller med anledning av en kallelse
skulle undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen. Mot den
bakgrunden finns det inte anledning att närmare gå in på frågan hur en
proportionalitetsbedömning borde ha fallit ut i detta fall. Jag nöjer mig därför
med att konstatera att varken CC eller DD har fört fram att de gjorde några
proportionalitetsöverväganden inför sina respektive beslut.

Hämtning till förhör får inte användas i annat syfte än lagstiftaren avsett
Som framgått har CC och DD hänvisat till olika omständigheter som grund för
åtgärden att hämta AA till förhör. Det de fört fram har dock det gemensamt att
man kan få intrycket av att det bakom tvångsmedelsanvändningen har funnits
ett önskemål om att avbryta pågående misstänkt brottslighet under
demonstrationen den 13 juni 2020 respektive förhindra fortsatt brottslighet vid
en kommande demonstration den 18 juni. Jag noterar i det sammanhanget att
det inte vid något av besluten gavs direktiv eller information till de poliser som
skulle verkställa åtgärderna om att mobiltelefonen kunde vara av betydelse som
bevis.

Jag har inte underlag för att slå fast att ändamålet med åtgärderna verkligen har
varit något annat än att hålla ett förhör med AA. Jag vill dock understryka att
hämtning till förhör inte får användas i något annat syfte än att få till stånd ett
förhör under en förundersökning. Som JO tidigare har uttalat får hämtning till
förhör inte heller användas som ett substitut för ett gripande när
förutsättningarna för gripande inte är uppfyllda (se JO 2015/16 s. 107).
                                                                     Dnr 5081-2020       Sid 8 (9)




Genomförandet av hämtningen
AA har också fört fram bl.a. att hon inte fick något svar på sina frågor om
varför hon hämtades till förhör, att hon hamnade i chocktillstånd och att
händelsen har påverkat henne och hennes familj negativt.

Den som hämtas till förhör behöver inte underrättas om en eventuell
brottsmisstanke förrän vid själva förhöret. Den hämtade har dock rätt att i mera
allmänna ordalag upplysas om anledningen till att han eller hon hämtas till
förhör, t.ex. att det avser utredning om brott (se JO 1975 s. 137).

De poliser som genomförde hämtningen har i samband med utredningen i JO:s
ärende förhållandevis utförligt beskrivit hur den gick till. De har bl.a. redogjort
för att AA i bostaden fick besked om att hon skulle hämtas till förhör som
misstänkt och att hon inom kort skulle få närmare besked av förhörsledaren. De
har vidare beskrivit att stämningen var lugn och trevlig under hela
genomförandet.

AA och poliserna har olika uppfattning om huruvida AA fick besked om
anledningen till att hon hämtades. Jag bedömer att ytterligare utredning inte
kommer att leda till ökad klarhet. Jag har inte anledning att lägga AA:s
uppgifter till grund för min bedömning framför vad poliserna har uppgett.

Jag har förståelse för att AA upplevde det som omskakande att bli väckt av
polisen och hämtad till förhör i sin bostad och att hon också uppfattade det som
ett intrång i sin personliga integritet och sitt privatliv. I likhet med
Polismyndigheten anser jag dock att utredningen inte ger stöd för någon annan
slutsats än att hämtningen genomfördes på ett hänsynsfullt och korrekt sätt.

Dokumentation
Enligt 23 kap. 21 § rättegångsbalken ska det vid förundersökningen föras ett
protokoll över det som har förekommit som är av betydelse för utredningen. De
närmare bestämmelserna om vad ett förundersökningsprotokoll ska innehålla
framgår framför allt av förundersökningskungörelsen. Där anges bl.a. att beslut
om uppgifter som rör användningen av tvångsmedel ska antecknas i
förundersökningsprotokollet (se 20 §).

Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut
och åtgärder dokumenteras i enlighet med de bestämmelser som gäller. Ett
dokumentationskrav i fråga om tvångsmedelsanvändning möjliggör inte bara en
kontroll i efterhand. Det bidrar också till att den som fattar beslut om ett
tvångsmedel måste tänka igenom om de rättsliga förutsättningarna för
tvångsmedlet är uppfyllda eftersom han eller hon ska kunna redovisa sina
överväganden i skriftlig form.

Dokumentationen vid tvångsmedelsanvändning ska göras i så nära anslutning
till ett beslut eller en åtgärd som möjligt. Det är självfallet inte godtagbart att de
omständigheter som läggs till grund för en tvångsåtgärd preciseras först sedan
                                                                   Dnr 5081-2020      Sid 9 (9)




JO inlett en utredning. Som framgått har dokumentationen inte levt upp till de
krav som gäller i ett fall som detta.

Kritik och avslutande kommentarer
Polismyndigheten kritiseras för att myndigheten utan stöd i lag har fattat beslut
om och hämtat AA till förhör samt beslutat om husrannsakan i hennes bostad.
Polismyndigheten kritiseras också för de dokumentationsbrister som har
förekommit.

I min tillsynsverksamhet är det inte ovanligt med klagomål som rör beslut om
hämtning till förhör. Jag har i något fall sett exempel på att hämtning till förhör
används i andra situationer eller i andra syften än vad lagstiftaren avsett. Det är
självfallet inte godtagbart, särskilt som det rör sig om ett ingripande
tvångsmedel som kan innebära ett betydande intrång i den enskildes integritet
och privatliv. Jag vill därför understryka att den som beslutar om hämtning till
förhör alltid måste ha klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för
åtgärden och vilka faktiska omständigheter som motiverar den i det enskilda
fallet.

Ärendet avslutas.
