# Kritik mot Polismyndighetens i Jönköpings län för att en 16-årig yngling, som hämtats till förhör misstänkt för brott, förvarats i arrestlokal

JO 2009-10-02 dnr 5084-2008

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                     Sid
                                                                       2009-10-02           5084-2008              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndighetens i Jönköpings län för att en 16-årig yngling,
                        som hämtats till förhör misstänkt för brott, förvarats i arrestlokal

## Anmälan

Makarna AA och BB begärde i en anmälan att JO skulle granska
                        Polismyndighetens i Jönköpings län och åklagares vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Jönköping, handläggning av en förundersökning i vilken deras
                        16-årige son, CC, hämtades till förhör. De ifrågasatte åklagarens beslut att hämta
                        CC till förhör kl. 06.00 och även polisens verkställighet av beslutet och uppgav i
                        den delen att CC hämtades kl. 05.45 med en ”målad tjänstebil”. Vidare anförde
                        anmälarna att det dröjde cirka fyra timmar innan förhöret kom till stånd och att CC
                        under den tiden placerades i en arrest, att han inte erbjöds något att äta trots att han
                        inte haft möjlighet att äta frukost samt att de inte fick följa med till polisstationen
                        och inte heller gavs möjlighet att närvara vid förhöret.

                        Makarna AA och BB begärde också att JO skulle pröva om Junedalsskolan i
                        Jönköpings kommun agerat korrekt när det kommit fram att CC utsatts för
                        mobbning.

## Utredning

Handlingar infordrades. Av utredningen framkom bl.a. följande.

                        Den 2 juni 2008 gjordes en polisanmälan med anledning av att en elev i en fil i en
                        dator på en skola i Jönköping påträffat två brev i vilka framfördes detaljerade
                        dödshot mot henne och en annan elev. Polisen inledde förundersökning om olaga
                        hot och samma kväll beslutade jouråklagare att CC skulle hämtas till förhör dagen
                        därpå, dvs. den 3 juni, efter kl. 06.00 och helst före kl. 07.15. Enligt arrestantbladet
                        hämtades CC kl. 06.02. Åklagare skickade per fax kl. 07.33 en framställan om
                        förordnande om offentlig försvarare till Jönköpings tingsrätt. Strax efter kl. 09.00
                        expedierade tingsrätten ett förordnande av en offentlig försvarare för CC. Förhöret
                        inleddes kl. 10.07 och avslutades kl. 11.02. CC frigavs kort därefter. Misstankarna
                        mot CC avskrevs den 4 juni 2008 och förundersökningen lades då också ned.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 5084-2008     Sid 2 (7)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
som anförts i anmälan till JO samt beträffande vilka kontakter som hade tagits med
socialtjänsten i ärendet.

Polismyndigheten (länspolismästaren DD) anförde i ett remissvar bl.a. följande.

      Polismyndigheten har inhämtat yttrande från närpolisområdeschef EE och
      förundersökningsledare FF, vilket tillsammans med förhörs-protokoll, PM och
      arrestantblad utgjort underlag för polismyndighetens remissvar.

## Bakgrund

Den 2 juni 2008 hölls förhör med en elev på Junedalsskolan i Jönköping i dennes
      hem. I förhöret framkom att hon och en kamrat, i brev, blivit hotade till livet och att
      dessa brev skrivits på en av skolans datorer. Enligt inloggningsuppgifter skulle
      breven ha skrivits av CC. Jouråklagare beslutade på kvällen den 2 juni att CC skulle
      hämtas till förhör den 3 juni 2008 mellan kl. 06.00-07.15. Åklagaren påpekade
      vikten av att hämtningen skulle ske innan skoltid.
      Den 3 juni 2003 kl. 06.02 blir CC hämtad av en radiobilspatrull bestående av två
      uniformerade polismän. Inkommen till polishuset kl. 06.18 placerades CC i ett
      väntrum i arrestavdelningen.
      När ansvarig polisiär förundersökningsledare kom till sin arbetsplats cirka 07.15
      blev han informerad om att CC hämtats in till förhör som misstänkt för olaga hot
      och att fadern befann sig i polishusets reception. Förundersökningsledaren
      kontaktade fadern och informerade honom om att CC skulle förhöras och att någon
      från socialtjänsten skulle beredas möjlighet att närvara vid förhöret. Fadern tilläts
      därefter att träffa och samtala med CC. Fadern begav sig därefter till sitt arbete men
      lämnade sitt mobiltelefonnummer. Eftersom CC inte haft möjlighet att äta frukost
      tillfrågades han om han vill ha något att äta, men han avböjde.
      En polisinspektör tog kontakt med tjänsteman vid Socialnämnden Söder i
      Jönköpings kommun och en muntlig föredragning av ärendet gjordes. Tjänste-
      mannen uppgav att de inte hade möjlighet att närvara vid förhöret med så kort
      varsel.
      Med hänsyn till att någon företrädare för socialtjänsten inte kunde närvara vid
      förhöret samt mot bakgrund av misstankarna mot CC gjorde den polisiära
      förundersökningsledaren bedömningen att det var av synnerlig vikt att en advokat
      var närvarande vid förhöret. Kontakt togs därför med Åklagarkammaren i Jönköping
      avseende behovet av advokat. Kl. 09.15 meddelade åklagaren att en offentlig
      försvarare hade utsetts. När förhörsledaren därefter ringde upp advokatkontoret
      ifråga fick han till svar att någon advokat inte fanns tillgänglig. Förnyad kontakt togs
      med åklagaren som uppgav att förhörsledaren skulle kräva av advokatkontoret att
      advokat omedelbart skulle infinna sig på polishuset, vilket också skedde. När den
      polisiäre förundersökningsledaren fått besked om vilken tidpunkt förhöret skulle
      hållas kontaktades fadern på mobilnumret, men fick då besked om att abonnenten
      inte kunde nås.
      Förhöret med CC påbörjades kl. 10.07 i närvaro av en offentlig försvarare. Förhöret
      avslutades kl. 11.02 och efter beslut av åklagaren frigavs CC kl. 11.10 samma dag.

## Polismyndighetens bedömning

Polismyndigheten är medveten om de straffprocessuella hänsyn som föreskrivs i
      bl.a. 23 kap. 4 § rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948) och
      som i särskilt hög grad har giltighet när det är fråga om åtgärder som vidtas mot
      barn. Polisen hade i detta fall fått i uppdrag av åklagare att hämtning av CC skulle
      utföras inom en viss angiven tidsperiod. Polismyndigheten finner därför inte
      anledning att kommentera de överväganden som åklagaren gjort vid sin bedömning
      av att hämtning till förhör faktiskt skulle ske.
                                                                          Dnr 5084-2008     Sid 3 (7)



      När det gäller utförandet av själva hämtningen kan upplysas att det på morgonen den
      3 juni tjänstgjorde fem poliser vid närpolisområde Jönköping. Yttre befäl åkte ensam
      i en patrullbil och de övriga tjänstgjorde i par i varsin bil. Sammanlagt fanns det tre
      patruller att tillgå vid den aktuella tidpunkten. Vakthavande befäl har således gjort
      bedömningen att det inte funnits någon annan möjlighet än att låta en av dessa
      patruller utföra hämtningen. Det är viktigt att beakta att det när som helst under
      dygnet kan inträffa en allvarlig situation då tjänstgörande polis omedelbart måste
      kunna vara beredd att ingripa och att uniformen då har en viktig funktion för att
      tydliggöra de särskilda befogenheterna som poliser åtnjuter. Att poliser som huvud-
      regel bör bära uniform ligger även i linje med kravet på ökad synlighet.
      I förarbetena till lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
      lagöverträdare uttalas bl.a. att hämtning till förhör av barn under 15 år endast i
      undantagsfall bör utföras av uniformerad polis. Med beaktande av FN:s Barn-
      konvention, att barnets bästa ska komma i främsta rummet, är Polismyndighetens
      uppfattning att det bästa för CC hade varit om hämtningen hade skett med icke
      uniformerade poliser i en civil polisbil. Det gick, som framkommit, under rådande
      förhållanden inte att lösa.
      När det sedan gäller förfarandet då CC kom in till polishuset kan konstateras att det
      alltid är problematiskt när det gäller förvaring av en ungdom som är misstänkt för ett
      allvarligt brott. Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förvaring av
      personer i polisarrest; RPSFS 2000:58 FAP 102-1 framgår bl.a. att den som är
      mellan 15 och 18 år bör förvaras i polisarrest endast när det är absolut nödvändigt.
      Normalt bör den som är under arton år förvaras under bevakning i ett förhörsrum
      eller liknande utrymme. Efter att CC förts in till polishuset placerades han i ett
      väntrum i arrestavdelningen. CC blev således inte inlåst i någon arrest. Polis-
      myndigheten har förståelse om det för den enskilde som inte har kännedom om
      förhållandena i en arrestlokal kan uppleva situationen som obehaglig.
      Av 6 och 7 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lag-
      överträdare framgår bl.a. att om någon som inte har fyllt arton år är skäligen
      misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följas ska Socialnämnden genast
      underrättas och om möjligt ska även företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör
      med den misstänkte. Innan förhör skulle hållas med CC togs kontakt med social-
      tjänsten, men beklagligt nog hade de inte möjlighet att närvara vid förhöret. Detta är
      emellertid inte någon ovanlig situation.
      Att förhöret med CC inte kunde påbörjas förrän cirka fyra timmar efter det att han
      förts in till Polishuset berodde till stor del på svårigheterna att få tag på en offentlig
      försvarare, vilket naturligtvis är olyckligt. När väl försvararen var på plats var det
      viktigt att kunna sätta igång förhöret så fort som möjligt. Att en vårdnadshavare är
      med under förhöret med en misstänkt som inte fyllt arton år är inget ovillkorligt krav
      som kan ställas. CC får därmed anses tillgodosedd med den offentliga försvarare
      som haft till uppgift att tillvarata hans rättigheter.
      När man i efterhand har den fullständiga bilden av den aktuella händelsen klarlagd,
      kan sägas att vissa åtgärder hade kunnat genomföras på ett annat sätt. Vid en
      objektiv bedömning av det inträffade och med hänsyn till aktuella omständigheter
      och givna förutsättningar anser Polismyndigheten emellertid inte att några formella
      fel har begåtts av polisen vid den aktuella händelsen.
Makarna AA och BB kommenterade remissvaret och vidhöll vad de uppgett i
anmälan samt uppgav bl.a. att det utrymme där sonen tillbringade tiden före
förhöret inte var något ”väntrum” utan en arrest om kanske 2x2 meter med
stål/järndörr med lucka i och vars möblemang endast bestod av en bänk.

Från polismyndigheten inhämtades därefter uppgift om att det aktuella utrymmet
som CC placerades i var en s.k. väntarrest. Utrymmet har en skjutdörr som var
öppen när CC satt och väntade där.
                                                                     Dnr 5084-2008   Sid 4 (7)



Bedömning
Makarna AA och BB har på flera punkter kritiserat polisens och åklagarens
hantering av det aktuella ärendet, bl.a. har de ifrågasatt åklagarens beslut att CC
skulle hämtas till förhör, det sätt på vilket polisen kom att verkställa hämtningen
samt det förhållandet att CC, som endast var 16 år vid tillfället, fick tillbringa ett
antal timmar i en arrest innan förhöret påbörjades.

Jag vill inledningsvis nämna att jag har förståelse för att Makarna AA och BB och
självfallet även CC upplevde den aktuella dagen som mycket obehaglig. Det kan
dock konstateras att misstankarna mot CC skrevs av redan påföljande dag och att
polis och åklagare agerade skyndsamt i ärendet.

Vid min granskning av ärendet har kommit fram att CC i det initiala skedet av
utredningen på grunder, som inte kunde bortses från, kom att misstänkas för att i
skrift ha uttalat mycket allvarliga hot mot två klasskamrater. Det var också mot den
bakgrunden som åklagaren beslutade att hämta CC till förhör och att detta skulle
ske tidigt på morgonen. Även om hämtning när det gäller unga personer ska ske
med stor restriktivitet finner jag därför inte skäl att ifrågasätta åklagarens beslut (se
23 kap. 7 § rättegångsbalken, RB, om hämtning till förhör, se även JO 1996/97
s. 86).

Utredningen ger sedan vid handen att CC hämtades av uniformerad polis i en
”målad” tjänstebil vid sextiden på morgonen. Förhör med en person som är under
18 år och som är misstänkt för brott ska verkställas så att det inte uppkommer fara
för att den som förhörs tar skada. Det bör noga ses till att uppseende inte väcks
kring förhöret (se 17 § förundersökningskungörelsen, 1947:948). Denna
bestämmelse är ett uttryck för den s.k. straffprocessuella hänsynsprincipen som
innebär att en förundersökning ska bedrivas på sådant sätt att inte någon onödigt
utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet (se 23 kap. 4 §
RB). Endast i undantagsfall bör hämtning av någon under 18 år utföras av
uniformerad polis (JO 1996/97 s. 86). Jag anser mig likväl, med beaktande av
polismyndighetens redogörelse för bemanningen vid närpolisområdet den aktuella
morgonen, inte kunna kritisera myndigheten för det sätt hämtningen genomfördes
på. Med tanke på vad polismyndigheten uppgett om statsmakternas krav på ökad
synlighet vill jag endast betona att detta krav naturligtvis inte innebär att polisen
ska använda uniform även i situationer då civil klädsel är lämpligare.

Av utredningen har vidare kommit fram att förhöret med CC inte påbörjades förrän
strax efter kl. 10.00 och att dröjsmålet berodde på att polisen avvaktade att en
offentlig försvarare skulle förordnas och att denne sedan skulle inställa sig. Enligt
24 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)
ska en offentlig försvarare förordnas för en misstänkt som inte fyllt 18 år om det
inte är uppenbart att han saknar behov försvarare. Jag har i tidigare beslut påtalat
vikten av att förundersökningsledaren gör en bedömning av om en ung misstänkt
har behov av försvarare och av om det är möjligt att avvakta en försvarares
ankomst och ändå påbörja förhöret inom rimlig tid (se t.ex. JO 2008/09 s. 92). Jag
finner inte heller i detta avseende skäl att ifrågasätta hanteringen av ärendet.
                                                                    Dnr 5084-2008    Sid 5 (7)



Det förhållandet att CC, som var misstänkt för brott, under väntetiden placerades i
arrestavdelningen föranleder följande uttalanden från min sida.

Om en person har hämtats till förhör är han skyldig att stanna kvar hos polisen och
får då också hållas kvar där med tvång om så behövs. Något annat tvång än det
som krävs för att hindra personen att avlägsna sig, eller att kommunicera med
andra förhörspersoner, får inte användas (Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 2:a uppl., s. 181). Den som kan misstänkas för brottet får tas i förvar
under den tid han är skyldig att stanna kvar, om det är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med ingripandet, ordning eller säkerhet (23 kap. 9 § fjärde stycket RB).
Om exempelvis förhörspersonen är berusad eller allmänt stökig kan det alltså
finnas skäl att förvara honom i arrest. Utgångspunkten vid placeringen av den som
ska hållas kvar för förhör är dock självfallet att denna ska ske i öppen lokal (prop.
1996/97:175 s. 53).

När det gäller ungdomar mellan 15 och 18 år har i förarbetena till nyss nämnda
bestämmelse särskilt framhållits att det normalt inte bör förekomma att dessa
placeras i arrest eller låses in på annat sätt. Ungdomar under 15 år bör aldrig kunna
tas i förvar i arrest (a. prop. s. 50). Uttalandena ska bl.a. ses i ljuset av FN:s
konvention om barns rättigheter där det i artikel 37 stadgas att frihetsberövande av
ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och
för kortast lämpliga tid.

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om förvaring av
personer i polisarrest (FAP 102-1). I dessa uttalas som allmänt råd att om ett förhör
med en person som har hämtats till förhör undantagsvis inte kan påbörjas
omedelbart, bör denne anvisas att uppehålla sig i ett väntrum, förhörsrum eller
annat olåst utrymme. Den som kan misstänkas för brott bör inte enbart på den
grunden förvaras i en polisarrest. Sådan förvaring kan dock i undantagsfall vara ett
alternativ till bevakad vistelse i en olåst lokal, exempelvis när det finns risk för att
den frihetsberövade avlägsnar sig eller försvårar utredningen. Vidare framhålls att
den som är mellan 15 och 18 år bör förvaras i polisarrest endast när det är absolut
nödvändigt. Normalt bör den som är under 18 år förvaras under bevakning i ett
förhörsrum eller liknande utrymmen (se allmänna råden i 2 kap.).

Jag vill för klarhets skull framhålla att det inte finns någon särreglering i lagen med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som träffar den nu aktuella
situationen utan rättegångsbalkens regler gäller (se 1 § andra stycket LUL). Det
kan dock nämnas att enligt bestämmelsen i 14 § LUL om kvarhållande får den
unge – i de särskilda situationer som gäller i de fallen – endast tas i förvar om det
är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet.

I det nu aktuella fallet har polismyndigheten upplyst att CC, som var 16 år vid
tillfället, placerades i ett väntrum i arrestavdelningen i avvaktan på att förhöret med
honom skulle påbörjas och att han således inte låstes in i någon arrest. Enligt
myndigheten var det frågan om en s.k. väntarrest med en skjutdörr som var öppen
vid tillfället. Makarna AA och BB har dock betonat att det inte var frågan om något
vanligt väntrum utan helt enkelt om en arrest.
                                                                    Dnr 5084-2008    Sid 6 (7)



CC placerades således i ett väntrum inne i arrestavdelningen, en s.k. väntarrest.
Med detta begrepp avses sådana väntrum inom polisens lokaler som är anordnade
för en kortare tids förvaring av en gripen eller omhändertagen person i avvaktan på
förhör, transport eller dylikt (se 11 § i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om polisarrester, FAP 915-1). Även om polisen har uppgett att skjutdörren till
väntarresten var öppen vid tillfället har jag full förståelse för att CC upplevde det
som om han satt i en ”riktig” arrest och inte i något som man i dagligt tal brukar
karaktärisera som väntrum.

Innan polisen fick uttryckligt lagstöd – genom tillkomsten av 23 kap. 9 § fjärde
stycket RB, som trädde i kraft i april 1998 – att under vissa förutsättningar ta en
misstänkt person i förvar för att genomföra ett förhör hade JO uttalat att en person
inte enbart på den grund att han hämtats till förhör fick placeras i en arrest, vare sig
denna var öppen eller låst. Enligt JO borde en sådan person över huvud taget inte
föras till arrestavdelningen (JO 1984/85 s. 135, se även JO 1972 s. 51 där en delvis
annan inställning redovisades).

Polisen har alltså numera, som framgått, lagstöd för att i vissa situationer ta
misstänkta personer som hämtats till förhör i förvar. Enligt min uppfattning bör
dock polisen i princip aldrig placera ungdomar mellan 15 och 18 år, som hämtas
till förhör misstänkta för brott, i polisarrest. Om förhöret inte kan genomföras
omgående, bör en ung person i stället få vänta i t.ex. ett vanligt förhörsrum,
eventuellt med bevakning om så behövs. Det är enligt min mening inte ett god-
tagbart alternativ att placera ungdomar i en s.k. väntarrest i arrestavdelningen även
om dörren hålls öppen. Redan det förhållandet att bli hämtad till polisförhör är en
ingripande åtgärd som kan upplevas som mycket obehaglig för den unge. Att
därutöver i avvaktan på förhöret placeras i en arrest eller arrestliknande utrymme i
arrestavdelningen förstärker naturligtvis denna känsla. Jag inser dock att det
undantagsvis kan finnas situationer då det är nödvändigt att föra den unge till
arrestavdelningen.

Om emellertid huvudregeln ska frångås måste det naturligtvis finnas godtagbara
skäl. Polismyndigheten har inte närmare förklarat varför CC placerades i arrest-
avdelningen och inte i t.ex. ett vanligt vänt- eller förhörsrum utan endast pekat på
det förhållandet att förvaring av ungdomar som är misstänkta för ett allvarligt brott
alltid är problematiskt. Av utredningen i övrigt har inte heller kommit fram något
som kunnat motivera att CC fördes till arrestavdelningen. Jag vill särskilt anmärka
att det förhållandet att CC hämtades vid sextiden på morgonen inte utgör något
godtagbart skäl. Eftersom hämtningen var planerad kunde ledningen nämligen ha
sett till att det vid den tidpunkten fanns personal tillgänglig som kunde ha uppsikt
över CC i ett vanligt väntrum. Jag anser därför att polismyndigheten inte kan undgå
kritik för att CC placerades i arrestavdelningen.

När det gäller medverkan vid förhöret av företrädare för socialtjänsten har
utredningen visat att de tillfrågats men inte haft möjlighet att närvara. Beträffande
klagomålen i övrigt kan konstateras att Makarna AA och BB och polismyndigheten
lämnat olika uppgifter om vad som inträffat. Jag anser det dock inte meningsfullt
att utreda ärendet vidare.
                                                                Dnr 5084-2008   Sid 7 (7)



Vad som i övrigt kommit fram i ärendet ger inte heller anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

I den del klagomålen avser Junedalsskolan, Jönköpings kommun, har samråd skett
med justitieombudsmannen Kerstin André, under vars tillsyn bl.a. skolväsendet
står.

Ärendet avslutas.
