# Fråga om de intagna vid ett kommunalt behandlingshem hade utsatts för otillåten s.k. kollektiv bestraffning genom att hemmet hade ställt in bl.a. vissa helgaktiviteter

JO 2004-10-25 dnr 5091-2003

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2004-10-25             5091-2003              1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om de intagna vid ett kommunalt behandlingshem hade utsatts
                        för otillåten s.k. kollektiv bestraffning genom att hemmet hade ställt in
                        bl.a. vissa helgaktiviteter


                        AA vid Svenska Brukarföreningen anförde i en anmälan till JO klagomål avseende
                        förhållandena vid Östagårdens behandlingshem i Tärnsjö, för vilket Stockholms
                        kommun är huvudman. AA gjorde gällande att det hade förekommit s.k. kollektiv
                        bestraffning vid behandlingshemmet. I en till anmälan fogad skrivelse från klienter
                        vid behandlingshemmet anfördes bl.a. följande. En mobiltelefon hade den 5
                        december 2003 försvunnit från ett personalkontor på behandlingshemmet.
                        Klienterna informerades om att alla helgaktiviteter och ”inköpsresor” skulle ställas
                        in om inte telefonen återlämnades. Eftersom ingen erkände och telefonen inte kom
                        fram genomfördes den kollektiva bestraffningen.

                        Anmälan remitterades till Socialtjänstnämnden i Stockholms kommun för
                        utredning och yttrande. Socialtjänstnämnden avgav som sitt yttrande en
                        tjänsteskrivelse från socialtjänstförvaltningens kansliavdelning. I yttrandet anfördes
                        i huvudsak följande.

## Sammanfattning

Förvaltningen bedömer att händelsen med den försvunna jourtelefonen den 5
                                  december vilken gav anledning till anmälan till JO, ledde till en situation där flera
                                  klienter kände sig kränkta. Bakgrunden till detta var en oro på institutionen där
                                  personalen hade svårigheter att skapa ett gynnsamt behandlingsklimat. Situationen
                                  har nu förbättrats. För att långsiktigt uppnå stabilitet på institutionen inriktas
                                  åtgärderna på att göra en översyn av personalschema, förstärka bemanningen,
                                  utbildningsinsatser för personalen och förändringar i verksamhetsprogrammet.

## Bakgrund

Riksdagens ombudsmän – JO har till socialtjänstnämnden för yttrande överlämnat
                                  anmälan från AA, Svenska Brukarföreningen. Anmälan gäller personalgruppen på
                                  Östagårdens behandlingshem och deras agerande den 5 december 2003.
                                  Detta tjänsteutlåtande har utarbetats inom kansliavdelningen i samarbete med HVB
                                  Vuxna och Östagårdens behandlingshem.

                                  Anmälan i sammanfattning
                                  AA uppger att Svenska Brukarföreningen haft kännedom om att det under längre tid
                                  funnits problem på Östagårdens behandlingshem. Då de fått ett konkret exempel på



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 5091-2003       Sid 2 (4)




kollektiv bestraffning från patienter på Östagården anmäldes händelsen till
Riksdagens ombudsmän – JO.
Patienterna beskriver händelsen den 5 december 2003 på följande sätt. En mobil-
telefon, s.k. jourtelefon, upptäcktes saknad från det olåsta personalkontoret. Strax
efter informerades klienterna om att alla helgaktiviteter och inköpsresor skulle
inställas om inte telefonen återlämnades. Då telefonen inte återlämnades
genomförde personalen den kollektiva bestraffningen

Östagårdens behandlingshem
Östagården är belägen i Tärnsjö i nordvästra Uppland, 15 mil från Stockholm.
Målgruppen är alkohol- och narkotikamissbrukare. Man tar emot män, kvinnor och
par. Det finns 15 platser på institutionen. Målsättningen är att i en drogfri miljö göra
klienten medveten om sina resurser till förändring. Vistelsen på Östagården ska ge
möjlighet till känslomässig utveckling och skapa förutsättningar för klienten att
hantera sin verksamhet utan droger.
Behandlingen består av samtalsgrupper, miljöterapeutiskt arbete och friskvård. Det
finns ingen nattbemanning på Östagården. Klienterna har jour med en anställd som
bakjour.

Händelsen den 5 december 2003
Klienter och personal är samstämmiga i sin beskrivning av vad som hände den 5
december 2003. Den mobila jourtelefonen försvann på förmiddagen från kontoret.
Den personal som upptäckte att telefonen var borta blev upprörd och arg, samlade
ihop klienterna i huvudbyggnaden och krävde att telefonen skulle återlämnas. I
annat fall skulle alla aktiviteter utanför Östagården ställas in.
Jourtelefonen används av den som har kvälls- och nattjour samt medföljer alltid vid
gemensamma externa utflykter. Östagårdens ordinarie telefon är kopplad till denna
och syftet är att alltid kunna nås.
Den starka reaktionen på den försvunna mobiltelefonen uppger personalen bero på
att det en tid varit oroligt på Östagården. Det fanns misstankar om att klienter
använde droger och om att katter utsatts för djurplågeri av klienter. En klient hade
även snattat i det närbelägna samhället vilket väckt stor uppståndelse där. Det fanns
flera nyinskrivna klienter på institutionen och det var olyckligt för dem att
behandlingsvistelsen inleddes med denna oro.
Personalens bedömning var att det var angeläget att stanna upp och försöka skapa ro
på institutionen. I den upprörda situationen uttrycktes detta som en kollektiv
bestraffning och syftet med att stanna hemma blev otydligt.

Förvaltningens synpunkter
Händelsen med den försvunna mobiltelefonen den 5 december 2003 ledde enligt
både klienter och personal till att en inköpsresa ställdes in. Den uppfattades av
klienterna som en kollektiv bestraffning. Personalen bekräftar att det fanns fog för
denna uppfattning även om syftet var att lugna ner det oroliga läget på institutionen.
I samband med denna händelse fick man också bekräftat att två klienter infört droger
och använt dessa på institutionen. Dessa två klienter skrevs ut den 5 och 7 december
2003.
Östagården befinner sig sedan början av hösten 2003 i ett utvecklingsskede. En
dialog och ett arbete pågår mellan ledningen för HVB Vuxna och institutionschefen
för att omformulera Östagårdens program utifrån klientgruppen och den relativt
nyanställda personalen. Detta har bland annat lett fram till att ytterligare en person
ska anställas på Östagården.
                                                                        Dnr 5091-2003     Sid 3 (4)




      En annan påbörjad åtgärd är att personalgruppen deltar i en utbildning om
      motivationsarbetets grunder, det professionella arbetssättet, problemförklaringar och
      det specifika med att arbeta på institution.
      Personalen som tjänstgjorde den 5 december har tagit upp händelsen med
      klientgruppen och lämnat en ursäkt till de som känt sig kränkta vid detta tillfälle.
      Detta har lett till fortsatt dialog mellan klienter och personal om hur verksamheten
      ska bedrivas på institutionen.
      Sammantaget bedömer förvaltningen att händelsen med den försvunna jourtelefonen
      den 5 december ledde till en situation där flera klienter kände sig kränkta.
      Bakgrunden till detta var en oro på institutionen där personalen hade svårigheter att
      skapa ett gynnsamt behandlingsklimat. Situationen har nu förbättrats. För att
      långsiktigt uppnå stabilitet på institutionen inriktas åtgärderna på att göra en översyn
      av personalschema, förstärka bemanningen, utbildningsinsatser för personalen och
      förändringar i verksamhetsprogrammet.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissyttrandet men hördes inte av.

I ett beslut den 25 oktober 2004 anförde JO André följande.

En huvudprincip i den svenska rättsordningen är att en person är ansvarig endast
för de handlingar som han själv företar. Ett undantag härifrån är att en person kan
bli ansvarig för handlingar som företas av någon som står under hans tillsyn eller
ansvar enligt särskilda bestämmelser härom. Kollektiva bestraffningar eller
kollektiva disciplinära påföljder godtas inte av rättsordningen. Denna princip gäller
vid behandlingshemmen lika väl som i samhället i övrigt.

Såvitt utredningen visar fick incidenten med den försvunna mobiltelefonen till följd
att alla planerade aktiviteter utanför behandlingshemmet ställdes in tills vidare.
Syftet med åtgärden var enligt remissvaret att ”lugna ner det oroliga läget” på
institutionen.

Jag kan ha förståelse för om personalen bedömde att förhållandena på
behandlingshemmet hade trappats upp på ett sådant sätt att det fanns ett behov av
att ”stanna upp” och snabbt försöka skapa ett mer gynnsamt behandlingsklimat. Jag
anser mig inte kunna ha några synpunkter på om det därvid är en adekvat åtgärd att
ställa in alla planerade aktiviteter utanför hemmet tills vidare eller om något annat
handlingssätt borde väljas. Rent principiellt bör emellertid en sådan åtgärd kunna
anses ligga inom ramen för det acceptabla om den bedöms som nödvändig från ren
behandlingssynpunkt eller av ordnings- eller säkerhetsskäl.

Vid mötet med klienterna den 5 december 2003, och uppenbarligen även under
tiden närmast därefter, presenterades dock åtgärden som vidtagen enbart för att
försöka förmå den eller de som hade tagit mobiltelefonen att lämna tillbaka den.
Detta innebar att flera klienter kände sig kränkta. De uppfattade att informationen
om inställda aktiviteter utgjorde ett hot om kollektiv bestraffning vilket sedan kom
att konkretiseras i varje fall genom att en ”inköpsresa” ställdes in. Jag anser att
klienterna, mot bakgrund av hur saken lades fram för dem, hade fog för sin
uppfattning. Det sätt som behandlingshemmets personal hanterade den uppkomna
situationen på var därför enligt min mening inte godtagbart.
                                                                     Dnr 5091-2003   Sid 4 (4)




Det inträffade visar på vikten av att personalen i svårbedömda situationer som den
nu aktuella förmår att vara klar över i vilket syfte som olika åtgärder vidtas och
även är mycket tydlig i sin information till klienterna om detta. Jag noterar med
tillfredsställelse att socialtjänstnämnden har vidtagit flera åtgärder för att förbättra
situationen på behandlingshemmet och därvid bl.a. har initierat utbildningsinsatser
för berörd personal.
