# Allvarlig kritik mot en rådman vid Attunda tingsrätt för det sätt på vilket han avfattat domen i ett brottmål m.m.

JO 2012-03-21 dnr 511-2011

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                       Sid
                                                                           2012-03-21                511-2011                1 (11)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Allvarlig kritik mot en rådman vid Attunda tingsrätt för det sätt på vilket
                        han avfattat domen i ett brottmål m.m.


                          Beslutet i korthet: I ett brottmål var en man åtalad för att ha misshandlat sin hustru.
                          Hustrun har till JO anmält att domaren inte agerade opartiskt. I beslutet får domaren
                          allvarlig kritik. Han har brutit mot bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen om att en
                          domstol ska iaktta saklighet och opartiskhet genom att dels i domen, under rubrikerna
                          Bakgrund och Domskäl, redovisa irrelevanta omständigheter och formulera sig på sätt
                          som varit ägnat att framkalla tvivel på rättens opartiskhet, dels ställa irrelevanta frågor till
                          hustrun under tingsrättens huvudförhandling.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot rådmannen BB vid Attunda tingsrätt och
                        uppgav att han inte hade agerat opartiskt i ett mål om misshandel i vilket AA var
                        målsägande. Enligt hennes uppfattning visade sig BB:s bristande opartiskhet dels i
                        hur han hade utformat domskälen, dels i hur han agerade vid huvudförhandlingen i
                        målet.

## Utredning

Bl.a. Attunda tingsrätts dom i mål B 7507-09 och Svea hovrätts dom i mål B 4621-
                        10 begärdes in och granskades.

                        Av utredningen framgick att CC åtalades för att i slutet av september 2009 ha
                        misshandlat sin dåvarande hustru AA, som biträdde åtalet och förde
                        skadeståndstalan. Tingsrättens dom, som meddelades den 10 maj 2010, inleds med
                        ett avsnitt rubricerat ”Bakgrund” i vilket redogörs för händelser som föregick den
                        åtalade gärningen. Bl.a. anges följande.
                                  Ett par veckor före bröllopet hade de ett planeringsmöte inför bröllopet i vilket AA
                                  och CC deltog som huvudpersoner. AA bröt emellertid överraskande upp innan
                                  mötet var slut. Den föregivna anledningen var att hon skulle träffa en gammal
                                  tjejkompis. Händelsevis blev AA och hennes sällskap på kvällen sedda av en av
                                  CC:s kamrater. Det visade sig då att AA:s sällskap ingalunda var någon gammal
                                  tjejkompis utan den välbeställde hedgefondförvaltaren DD, från Lidingö. De är
                                  bekanta sedan halvtannat år tillbaka.
                                  [- - -]




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                          Dnr 511-2011     Sid 2 (11)




      Allteftersom tiden gick och han inte hörde något ifrån AA blev han orolig. Kvällen
      övergick till natt. Han oroade sig för att allt kanske inte stod rätt till och började
      ringa till hennes två mobiltelefoner, som hon emellertid inte svarade på. Han
      fortsatte med att skicka flera SMS, och frågade bl.a. var hon var. Enligt vad AA
      uppgivit vid förhör under förundersökningen stängde hon då av telefonen. Enligt vad
      hon istället uppgivit vid huvudförhandlingen tog batteriet i den ena telefonen slut.
      Att hon även hade den andra telefonen med sig hävdar hon att hon inte tänkte på.
      Hon trodde då att hon omöjligen kunde få fram ett meddelande till sin uppenbart
      oroliga man. Inte heller hade hon, enligt vad hon hävdat, tänkt på att hon kunde låna
      en telefon av DD. De hade grillparty i trädgården. Hon åt och drack och trivdes i C:s
      sällskap och lät sig inte störas av sin äkta man. Numera är det DD som är hennes
      manliga kärlek.
Vidare anges i avsnittet rubricerat ”Domskäl” bl.a. följande.

      Vad därefter gäller örfilen är den medvetet utdelad i hastigt mod som en reaktion på
      AA:s beteende. Först hade hon, under förespegling om att hon skulle gå ut med
      några kamrater, avböjt CC:s förslag om att tillbringa kvällen med honom och hans
      arbetskamrater men lovat att träffa honom senare under kvällen. Sedan hade hon
      svikit honom genom att ge sig i lag med den, som AA nu bekräftat, uppvaktande
      DD, i hans villa på Lidingö, och tillbringa inte bara hela kvällen utan också hela
      natten hos denne DD. Vidare hade hon gjort sig oanträffbar på sina telefoner, på
      vilka, CC, som med rätta anade oråd, oroligt och med stigande svartsjuka hade sökt
      henne. När AA till slut behagade komma hem och CC ifrågasatte hennes beteende
      fick han till svar av sin hustru att hon inte behövde berätta med vem eller var hon
      varit. I skenet av AA:s beteende är det högst begripligt att CC blev kränkt, arg och
      förtvivlad samt såsom en impulsreaktion utdelade örfilen.
      [- - -]
      Gärningen kan, som försvararen påpekat, betecknas som ett typiskt ”Crime
      Passionell”, dvs. ett brott som förövats under inflytande av starka känslor, t.ex.
      svartsjuka. I länder som t.ex. Frankrike skulle nog saken inte ha gått till åtal. I andra
      länder, med mera patriarkaliskt synsätt, hade CC:s reaktion bedömts som både
      påkallad och lämplig med hänsyn till AA:s beteende. Men, som åklagaren mycket
      riktigt påpekat, har den svenska lagstiftningen ett helt annat synsätt. Här bedöms,
      som i detta fall, hustruns kränkningar mot mannen generellt ha mindre betydelse.
      Det är således inte givet att ett sådant beteende hos hustrun som det aktuella ursäktar
      en örfil från mannen.
      [- - -]
      Enligt tingsrättens mening har AA betett sig grovt kränkande mot CC. Hon har
      därmed försatt honom i sådan sinnesrörelse att han haft starkt nedsatt förmåga att
      kontrollera sitt handlande. Detta har betydelse som förmildrande omständigheter vid
      bedömningen av straffvärdet.
Tingsrättens dom överklagades av samtliga parter. Hovrätten noterade
inledningsvis i sin dom, som meddelades i februari 2011, att tingsrätten i sin dom
tecknat en bakgrund som inte var neutralt hållen och att detta kom till uttryck i bl.a.
ett antal formuleringar som innehöll värderande inslag som var klart negativa för
AA:s del. Hovrätten hänvisade i detta sammanhang till formuleringar som ovan
återgetts. Vidare påpekade hovrätten att bakgrunden dessutom innehöll vissa
uppgifter som inte var ostridiga och omständigheter som inte var relevanta för
prövningen av åtalet.

Ärendet remitterades till tingsrätten för yttrande över domskälens utformning. Det
skulle därvid framgå om det kan anses lämpligt eller förenligt med kravet på
                                                                         Dnr 511-2011     Sid 3 (11)




saklighet och opartiskhet i den dömande verksamheten att utforma domskälen på
det sätt som skett. Vidare angavs att frågeställningen avsåg vad som antecknats
under rubrikerna ”Bakgrund” och ”Domskäl”.

Tingsrätten (lagmannen EE) kom in med ett remissvar till vilket fogades ett
yttrande från BB samt en CD med ljudupptagning av de förhör som hölls vid
tingsrättens huvudförhandling i det aktuella målet.

BB uppgav i huvudsak följande.

      Mitt agerande under huvudförhandlingen
      Jag anser att mitt agerande under huvudförhandlingen präglades av saklighet och
      oväld. Jag höll en lågmäld men bestämd ton i ledningen av förhandlingen. Jag
      tillbakavisar helt anmälarens påstående. Vid uppspelning av de inspelade förhören
      hörs jag momentant och dessa fragment ger en viss bild av hur förhandlingen
      förlöpte. Förhören åberopas i dessa delar till styrkande av att min processledning
      varit oklanderlig.

      Domskälens utformning (innefattande såväl ”Bakgrund” som ”Domskäl”)
      Den tilltalade, CC, hävdade att den misshandel som han stod åtalad för hade utlösts
      av att hans hustru, AA, hade betett sig på ett så mot honom kränkande sätt att detta
      gjort honom till den grad svartsjuk att han svårligen kunnat besinna sig varför detta
      skulle beaktas.
      Försvararen gjorde en exposé över hur s.k. Crime Passionel-brott uppfattades
      världen över. Åklagaren redogjorde för den svenska rättsuppfattningen. Jag återgav
      sedan i domskälen parternas respektive redovisningar. Detta parti av domen ska inte
      uppfattas som någon bedömning och värdering rätten gjort. Där åsyftas endast att
      redovisa parternas olika synsätt.
      Tingsrätten måste särskilt beskriva och bedöma de grunder och omständigheter som
      försvararen uttryckligen gjort gällande för ansvarsfrihet eller strafflindring. Eftersom
      CC hävdade att AA betett sig olämpligt före den åtalade händelsen och att detta
      beteende fått honom att tillfälligt tappa självkontrollen, vilket skulle tillmätas
      betydelse, behövde jag redogöra fylligt för makarnas förehavanden i tiden före den
      aktuella händelsen och vid denna.
      Jag hävdar att det händelseförlopp som redovisas i hela domen innefattande, de
      avsnitt som har rubrikerna ”Bakgrund” och ”Domskäl”, vilka JO särskilt har begärt
      yttrande om, mycket väl beskriver det faktiska händelseförlopp som har inträffat,
      sett utifrån de sakomständigheter makarna återberättade. Ordvalen i domen är ofta
      identiska eller näst intill med de uttryck som användes av aktörerna t.o.m. i de mera
      ifrågasatta partierna av domen. AA har själv lämnat vissa uppgifter som kan
      uppfattas som något negativa för henne. Av dessa har jag i bakgrunden återgivit
      några för att spegla förhållandena. Domen redovisar emellertid sanningen så nära
      den går att komma på bevismaterialet i målet. Jag åberopar de inspelade förhören, in
      extenso, till stöd för min uppfattning. Domen är saklig.
      Enligt allmän rättsuppfattning har det beteende AA, som nygift hustru uppvisade,
      betydelse för hur bedömningen av CC:s handlande bör bedömas.
      Det förtjänar att nämnas att jag visat återhållsamhet med att redovisa märkliga
      omständigheter som AA möjligen kunde tänkas stöta sig på eftersom de gick utanför
      vad som var av egentlig betydelse i målet. Sålunda har jag inte redovisat att AA inte
      anser sig vara särskilt nära vän med DD samtidigt som hon medger att hon har en
      relation med DD. Inte heller har jag gått in på någon bedömning av trovärdigheten
      på grund av avvikelser på känsliga punkter mellan uppgifter lämnade vid polisförhör
      under förundersökningen jämfört med de uppgifter AA lämnade under
                                                                         Dnr 511-2011    Sid 4 (11)




      huvudförhandlingen, vilka försvararen tydliggjorde vid korsförhör med henne. Jag
      har inte heller redovisat CC:s oemotsagda påstående att AA krävde gottgörelse i
      form av en ny Mercedes (uttalat utom inspelningen). Jag anser sammantaget att jag
      visat AA tillbörlig hänsyn vid utformningen av domskälen.
      Sammanfattningsvis anser jag att domens utformning ligger inom de skrivtekniska
      gränser och det skön som – med beaktande av de övergripande kraven på saklighet
      och opartiskhet – bör tillåtas domaren som författare. Möjligen kan domen uppfattas
      som att den beskriver ageranden som är något aparta men dock sanna. Eftersom
      svaranden och målsäganden starkt framhållit sådana moment gentemot varandra
      måste de redovisas. Om detta har kommit att prägla domen är emellertid orsaken
      därtill att söka i parternas eget agerande. Inte i den språkliga utformning jag gett
      domen. Någon sådan prägel har inte varit åsyftad.
EE anförde följande.
      Svaret på frågan är att det under rubrikerna ”Bakgrund” och ”Domskäl” finns ord
      och uttryck som ger intryck av att tingsrätten inte är saklig och opartisk. Exempel på
      detta har tagits upp i hovrättens avgörande av målet och finns i de avsnitt som citeras
      i JO:s skrivelse.
      Det är givetvis inte lämpligt att domare i en dom använder ord och uttryck som gör
      att det uppstår tvivel om domstolens opartiskhet. Det äventyrar förtroendet för
      domstolarna.
      Domen är från maj 2010. Sedan en tid tillbaks har BB och jag en dialog om
      utformningen av domar. I detta ingår att det i vad som anges vara ”Bakgrund” i
      princip endast ska tas upp sådant som är ostridigt mellan parterna, vilket innebär att
      värderande ord och uttryck inte kan finnas med om de inte omfattas av båda parter.
      En annan del av dialogen är vikten av att i dömandet inte bara vara opartisk utan
      också att det ska återspeglas i hur domen utformas. En viktig punkt här är att i
      domen tydligt skilja på vad som är domstolens bedömning respektive vad en part
      anfört. Eftersom det uppenbarligen finns en oklarhet kring dessa frågor avser jag att
      fortsätta dialogen.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Inledning
Av den inhämtade utredningen har framgått att tingsrätten, genom rådmannen BB,
formulerat domskälen i en brottmålsdom på ett sätt som medfört att en av parterna
upplevt att domstolen brustit i opartiskhet. Även BB:s agerande vid
huvudförhandlingen i målet har av den ena parten upplevts som att tingsrätten
brustit i opartiskhet.

Domen i dess helhet, förutom domslutet och domsbilagorna, är fogad till detta
beslut, bilaga 1.

Inledningsvis kan nämnas att BB:s sätt att avfatta domskälen i ett familjerättsligt
mål tidigare har varit föremål för JO:s granskning. Dåvarande chefsjustitie-
ombudsmannen Mats Melin uttalade i ett beslut den 15 november 2010 bl.a. att BB
i domskälen i det målet uttryckt sig högst olämpligt och på ett sätt som varit ägnat
att framkalla tvivel på rättens opartiskhet. Mats Melin fann vidare att BB i
domskälen inte hade redovisat vad han grundat sina slutsatser på och att domskälen
således inte heller var utformade på ett sätt som är förenligt med vad som
                                                                  Dnr 511-2011   Sid 5 (11)




föreskrivs i 17 kap. 7 § 5 rättegångsbalken, RB. Ärendet överlämnades till Statens
ansvarsnämnd som i ett beslut den 3 maj 2011 ålade BB disciplinpåföljd för
tjänsteförseelse i form av en varning (för en närmare redogörelse för JO:s och
Statens ansvarsnämnds nu nämnda beslut se JO 2011/12 s. 39).

Rättslig reglering
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska en domstol i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen omfattar inte
bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger
bakom ett beslut eller ett annat handlande från en domstol. Även hur domstolens
agerande uppfattats är av betydelse. Man talar ibland om en subjektiv och en
objektiv sida av grundlagsbestämmelsen. Det subjektiva är hur domstolen själv
anser sig ha agerat medan det objektiva är hur domstolens agerande kan uppfattas
utifrån (se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 2010, s. 59).

Texten under rubriken Bakgrund
Jag kan i likhet med hovrätten konstatera att den i domen tecknade bakgrunden ger
intryck av att inte vara neutralt hållen. Redan det avsnitt som inleder domen
innehåller uppgifter och formuleringar som ger uttryck för en nedvärderande
uppfattning om målsäganden AA:s person och hennes handlande i tiden före den i
målet aktuella gärningstidpunkten. Hovrätten har som exempel på formuleringar
som enligt hovrättens mening – som jag instämmer i – innehåller värderande inslag
som är klart negativa för AA:s del, angett ”Det visade sig då att AA:s sällskap
ingalunda var någon gammal tjejkompis utan den välbeställde hedgefond-
förvaltaren DD, från Lidingö.” och ”Hon åt och drack och trivdes i DD:s sällskap
och lät sig inte störas av sin äkta man. Numera är det DD som är hennes manliga
kärlek.”. Det är tämligen uppenbart att dessa i viss mån raljanta och insinuerande
formuleringar kan uppfattas som att AA, enligt tingsrättens mening, är en moraliskt
klandervärd person. Såväl formuleringarna i sig som det förhållandet att dessa
anges i ett avsnitt skilt från tingsrättens bedömning av sakfrågorna i målet måste
anses ägnade att inge AA uppfattningen att rätten varit negativt inställd till henne.

Det kan vidare knappast råda något tvivel om att flera av uppgifterna som anges i
bakgrunden inte har haft någon som helst relevans för prövningen av sakfrågorna i
målet. Jag har mycket svårt att se någon godtagbar anledning till att det i domen
tagits in uppgifter om t.ex. DD:s yrke och ekonomiska förhållanden.

Texten under rubriken Domskäl
Jag vill framhålla att min granskning inte avser tingsrättens bedömning i de frågor i
sak som var föremål för prövning i det aktuella målet, dvs. frågor om skuld, påföljd
och skadestånd. Såvitt gäller min granskning av tingsrättens dom förtjänar det dock
att nämnas att hovrätten vid sin överprövning av domen fann bl.a. att misshandels-
brottet inte hade föregåtts av något sådant beteende från AA:s sida som var
relevant för bedömningen av straffvärdet.
                                                                   Dnr 511-2011    Sid 6 (11)




Utan att ta ställning till de sakfrågor som tingsrätten hade att bedöma i målet kan
jag inte annat än att konstatera att domskälen i vissa delar har formulerats på ett
helt oacceptabelt sätt. Beskrivningen av målsägandens ”beteende” gentemot den
tilltalade präglas av en moraliserande ton utan någon juridisk relevans och ger
intryck av att rätten låtit sin bedömning styras av personliga och känslomässiga
värderingar snarare än av sakliga kriterier. Även vad som i domskälen anges om att
gärningen i andra länder ”med mera patriarkaliskt synsätt” hade ”bedömts som
både påkallad och lämplig” framstår i detta sammanhang som rent stötande.

Förhöret med AA under tingsrättens huvudförhandling
AA har också i sin anmälan anmärkt på BB:s agerande under huvudförhandlingen.
Jag har tagit del av ljudupptagningen av de förhör som hölls vid tingsrätten. I slutet
av förhöret med AA ställde BB frågor till AA. Frågorna avsåg detaljer om DD och
dennes ekonomi samt detaljer om hur AA och DD hade planerat att tillbringa
kvällen. Upplysningar om detta kan knappast ha varit av betydelse för prövningen
av åtalet. Av ljudupptagningen framgår även att AA i samband med förhöret
ifrågasatt relevansen av en del av frågorna och jag hyser, som framgått, för egen
del stor förståelse för hennes reaktion. Självklart måste rättens frågor till
förhörspersoner vara genomtänkta och relevanta samt formulerade på ett sätt som
inte riskerar att ge upphov till misstankar om att domstolen redan tagit ställning för
den ena parten.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att BB brutit mot bestämmelsen i 1 kap. 9 §
regeringsformen om att en domstol ska iaktta saklighet och opartiskhet genom att
dels i domen, under rubrikerna Bakgrund och Domskäl, redovisa irrelevanta
omständigheter och formulera sig på sätt som varit ägnat att framkalla tvivel på
rättens opartiskhet, dels ställa irrelevanta frågor till AA under tingsrättens
huvudförhandling.

Att en domstol iakttar saklighet och opartiskhet vid handläggning och avgörande
av mål och ärenden är i en rättsstat av avgörande betydelse såväl för den enskildes
rättsäkerhet som för allmänhetens förtroende för rättskipningen. Jag ser därför
allvarligt på BB:s agerande. Som angetts ovan har Statens ansvarsnämnd i ett
beslut den 3 maj 2011, efter en anmälan från dåvarande chefsjustitie-
ombudsmannen i november 2010, ålagt BB en varning för hans utformning av
domskälen i ett familjerättsligt mål. EE har också uppgett att hon för en dialog med
BB om utformningen av domar. Mot denna bakgrund finner jag inte anledning att
vidta någon annan åtgärd än att rikta allvarlig kritik mot BB.

Ärendet avslutas.

__________
                                                                    Dnr 511-2011   Sid 7 (11)




Bilaga 1
Tingsrättens dom, förutom domslut och domsbilagor (namn på parter m.fl. här
anonymiserade)

BAKGRUND
Handelsmannen CC och mäklarassistenten AA var vid tiden för den aktuella
händelsen ett par. De hade känt varandra i ca tre år. Hon har varit gift tidigare och
har två barn från det första äktenskapet. Envar av AA och hennes exman har
barnen hos sig varannan vecka. Hon bor i lägenhet på (gatunamn här utelämnat;
JO:s anmärkning) i Vallentuna.

CC och AA planerade att bygga en villa för det gemensamma framtida boendet.
Han sålde sin bostadsrätt och köpte en villatomt. Tillsammans kontaktade de ett
husbyggnadsföretag och var vid den tiden inne i ett intensivt planeringsstadium för
bygget. Han ordnade ett tillfälligt boende för sig hos sin mor i Stockholm.

CC och AA gifte sig med varandra lördagen den 12 september 2009. Två veckor
senare inträffade den händelse som nu är föremål för åtal. Bl.a. denna händelse
blev upphov till definitiv separation mellan dem och har nu resulterat i ett
pågående mål om äktenskapsskillnad med löpande betänketid. Betänketiden på
grund av hennes minderåriga döttrar med sin tidigare man, nu 10 respektive 13 år
gamla.

Redan före giftermålet hade CC och AA irriterat sig på varandra på grund av, som
båda upplevde, motpartens för relationen oroande kontakter med personer av
motsatt kön. AA irriterade sig bl.a. på att CC varit mycket tydlig med att han även
efter ingått äktenskap skulle fortsätta att träffa sina kvinnliga vänner. En sådan är
FF, numera boende i Paris, som besöker Sverige och Stockholm en gång om året
och då brukar träffa CC och hans kamrater. En träff med bl.a. FF, i form av en
båttur under glada och uppsluppna former samt därefter en barrunda vid Stureplan i
Stockholm, hade ganska nyligen ägt rum. Detta resulterade i missnöje och
upprördhet från AA:s sida, i synnerhet som sällskapet inför henne och andra visade
tydliga tecken på att vara bakfulla dagen efter, vilket hon skämdes för. Hon
uppfattade träffen som ”en dubbeldate”.

CC och AA fortsatte båda trots allt sina förberedelser för bröllopet. De kände sig,
enligt vad de hävdar, förälskade i varandra. Ett par veckor före bröllopet hade de
ett planeringsmöte inför bröllopet i vilket AA och CC deltog som huvudpersoner.
AA bröt emellertid överraskande upp innan mötet var slut. Den föregivna
anledningen var att hon skulle träffa en gammal tjejkompis. Händelsevis blev AA
och hennes sällskap på kvällen sedda av en av CC:s kamrater. Det visade sig då att
AA:s sällskap ingalunda var någon gammal tjejkompis utan den välbeställde
hedgefondförvaltaren DD, från Lidingö. De är bekanta sedan halvtannat år tillbaka.

Fredagen den 25 september 2009 skulle CC gå ut efter arbetet med sina
arbetskamrater och bl.a. spela bowling. Han bjöd med AA som emellertid avböjde.
Hon hade andra planer och sade att hon skulle gå ut med några kamrater. Möjligen
                                                                      Dnr 511-2011    Sid 8 (11)




skulle DD vara med. I själva verket skulle hon och DD ensamma åka hem till hans
villa på Lidingö och spendera kvällen och natten tillsammans. Hon hade även lovat
att träffa CC senare under kvällen. Var detta skulle ske var dock inte bestämt,
antingen hemma i CC:s mammas lägenhet i Stockholm eller i AA:s lägenhet i
Vallentuna. Att hennes löfte till CC inte skulle kunna uppfyllas måste tidigt ha stått
klart för AA.

CC hade kommit hem från bowlingkvällen till sin mammas lägenhet ganska tidigt
på kvällen. Allteftersom tiden gick och han inte hörde något ifrån AA blev han
orolig. Kvällen övergick till natt. Han oroade sig för att allt kanske inte stod rätt till
och började ringa till hennes två mobiltelefoner, som hon emellertid inte svarade
på. Han fortsatte med att skicka flera SMS, och frågade bl.a. var hon var. Enligt
vad AA uppgivit vid förhör under förundersökningen stängde hon då av telefonen.
Enligt vad hon istället uppgivit under huvudförhandlingen tog batteriet i den ena
telefonen slut. Att hon även hade den andra telefonen med sig hävdar hon att hon
inte tänkte på. Hon trodde då att hon omöjligen kunde få fram ett meddelande till
sin uppenbart oroliga man. Inte heller hade hon, enligt vad hon hävdat, tänkt på att
hon kunde låna en telefon av DD. De hade grillparty i trädgården. Hon åt och drack
och trivdes i DD:s sällskap och lät sig inte störas av sin äkta man. Numera är det
DD som är hennes manliga kärlek.

Vid 01:15 tiden på natten meddelade AA, via SMS, sin man att hon skulle ta en
taxi hem. Det gjorde hon inte. CC hade nu blivit så orolig att han åkte hem till
AA:s lägenhet i Vallentuna, dit han hade nyckel. Han lade sig i vardagsrumssoffan
och väntade samt somnade. Vid 03:15 tiden skickade AA ett SMS till CC och
frågade om hon skulle åka hem till honom och sova där. Eftersom han inte var
vaken missade han meddelandet. När hon inte fick något svar åkte hon hem till
bostaden i Vallentuna. Han vaknade när hon, alltjämt påverkad av rusgivande
medel, kom in i sin lägenhet. Då utspelade sig de händelser som nu är föremål för
åtal.

YRKANDEN M.M.
Åklagaren har yrkat ansvar å CC för misshandel av normalgraden i enlighet med
ansökan om stämning, domsbilaga l.

Målsäganden AA har biträtt åtalet samt yrkat skadestånd av CC i enlighet med
domsbilaga 2.

CC har erkänt ringa misshandel men bestritt det enskilda anspråket. Endast
ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

UTREDNINGEN I MÅLET
Målsäganden och den tilltalade har hörts. Dessutom har på åklagarens och
målsägandens begäran vittnesförhör hållits med målsägandens granne, GG.
Förhören har tagits upp med ljud och bild och finns tillgängliga i domstolarnas
datasystem. Någon fullständig redovisning därav görs inte i domen. Som skriftlig
                                                                     Dnr 511-2011   Sid 9 (11)




bevisning har åklagaren och målsäganden åberopat utdrag ur journalanteckningar
för AA, domsbilaga 3.

Enligt AA kom hon vid ca 03:30-tiden lördagen den 26 september 2009 in i sin hall
och såg där CC:s skor. Hon förstod genast att han var i lägenheten. CC vaknade
och kom emot henne och ropade ”var i helvete har du varit”. Rätt som det var fick
hon en knuff mot bröstpartiet och ”flög” mot en garderob samt hamnade därefter
på klinkergolvet. Hon slog i svanken, ryggslutet samt ena armen. Hon satte sig upp
på en bänk. CC gav henne då en örfil på höger kind. Hon reste sig, lämnade
lägenheten och ringde på hos grannen, GG, som släppte in henne. Under
förmiddagen begav hon sig till Danderyds sjukhus bl.a. för att dokumentera sina
skador. Hon fick värktabletter. Hon vände sig också till en kvinnojour. Sedan såväl
sjukvården som kvinnojouren rått henne att polisanmäla sin man för misshandel
gjorde detta men med tvekan. Efter händelsen hade hon ont i svanken i ca en
månad. Det var psykiskt och känslomässigt jobbigt. På kvällen hörde CC av sig
och bad om ursäkt. Hon bestämde sig emellertid efter några dagar för att bryta
förhållandet och skilja sig.

CC: Hans hustru, AA, kom hem vid 04:15-tiden. Hon var onykter. Han blev arg
och frågade var hon varit. Hustrun tyckte inte att hon behövt höra av sig tidigare
eller ens berätta vem hon varit med eller var hon varit. Hon sade sedan att hon varit
hemma hos DD på middag. Detta hade han inte trott om sin hustru. Om DD varit
enbart en vän hade väl AA bjudit honom till bröllopet, men det hade hon inte gjort.
CC kände sig ledsen, orolig och kränkt. De råkade i gräl och han puttade lätt till
henne på hennes ena axel. Hon föll omkull. Hennes onykterhet bidrog till att hon
var ostadig på benen och föll. Det slutade med att han gav henne en örfil. Det var
mycket olyckligt. Han har aldrig älskat någon så som han älskade AA. Han saknar
nu inte bara henne utan även hennes barn.

GG har omvittnat bl.a.: När AA på natten ringde på dörren och kom in till henne
var hon så rädd att hon skälvde. Hon klagade på att hon hade ont i baken. Hon var
röd på sin högra kind. De tog fram en påse frysta grönsaker och höll mot kinden för
att motverka svullnad. AA fick sova på soffan. På morgonen följdes de åt till
Danderyds sjukhus och vidare till kvinnojouren. Personalen på båda ställena
anmodade AA att polisanmäla saken.

DOMSKÄL
I målet är ostridigt att CC vid tillfället ifråga först knuffat AA och sedan utdelat en
örfil mot henne. Vad först beträffar knuffen är inte visat att CC haft ett direkt
uppsåt att skada AA. Den omständigheten att hon, såsom påståtts av CC och som
inte heller förnekats av AA, varit påverkad av berusningsmedel när hon kom hem
och varit ostadig på benen kan mycket väl ha bidragit tillfallet mot golvet. CC har
inte insett att hon skulle dråsa omkull. Han kan därför inte fällas till ansvar för
misshandel i den delen.
                                                                     Dnr 511-2011      Sid 10 (11)




Vad därefter gäller örfilen är den medvetet utdelad i hastigt mod som en reaktion
på AA:s beteende. Först hade hon, under förespegling om att hon skulle gå ut med
några kamrater, avböjt CC:s förslag om att tillbringa kvällen med honom och hans
arbetskamrater men lovat att träffa honom senare under kvällen. Sedan hade hon
svikit honom genom att ge sig i lag med den, som AA nu bekräftat, uppvaktande
DD, i hans villa på Lidingö, och tillbringa inte bara hela kvällen utan också nästan
hela natten hos denne DD. Vidare hade hon gjort sig oanträffbar på sina telefoner,
på vilka, CC, som med rätta anade oråd, oroligt och med stigande svartsjuka hade
sökt henne. När AA till slut behagade komma hem och CC ifrågasatte hennes
beteende fick han till svar av sin hustru att hon inte behövde berätta vem hon varit
med eller var hon varit. I skenet av AA:s beteende är det högst begripligt att CC
blev kränkt, arg och förtvivlad samt såsom en impulsreaktion utdelade örfilen. Det
har inte visats annat än att AA:s besvär på grund av örfilen varit tämligen
försumbara. Något blodvite har inte uppkommit. Tingsrätten bedömer örfilen som
ringa misshandel.

CC har tidigare lagförts endast för några smärre trafikförseelser.

Gärningen kan, som försvararen påpekat, betecknas som ett typiskt ”Crime
Passionell”, d.v.s. ett brott som förövats under inflytande av starka känslor, t.ex.
svartsjuka. I länder som t.ex. Frankrike skulle nog saken inte ha gått till åtal. I
andra länder, med mera patriarkaliskt synsätt, hade CC:s reaktion bedömts som
både påkallad och lämplig med hänsyn till AA:s beteende. Men, som åklagaren
mycket riktigt påpekat, har den svenska lagstiftningen ett helt annat synsätt. Här
bedöms, som i detta fall, hustruns kränkningar mot mannen generellt ha mindre
betydelse. Det är således inte givet att ett sådant beteende hos hustrun som det
aktuella ursäktar en örfil från mannen

Åklagaren har bedömt att hustruns eventuella kränkningar mot mannen i vart fall
inte är grova, vilket krävs för att särskilt beakta dessa i förmildrande riktning vid
bedömning av straffvärdet. Istället ska enligt åklagaren sådana omständigheter som
att gärningen är begången av en nära anhörig person på vilken målsäganden ska
kunna förlita sig på samt dessutom i målsägandens hem, som ska vara en säker
plats, ha större betydelse för straffvärdet.

Enligt tingsrättens mening har AA betett sig grovt kränkande mot CC. Hon har
därmed försatt honom i sådan sinnesrörelse att han haft starkt nedsatt förmåga att
kontrollera sitt handlande. Detta har betydelse som förmildrande omständigheter
vid bedömningen av straffvärdet. Påföljden kan därför bestämmas till ett lågt
bötesstraff.

SKADESTÅND
AA har yrkat skadestånd för kränkning av hennes personliga integritet och för
sveda och värk avseende såväl fysiskt som psykiskt lidande.

Endast allvarliga kränkningar ersätts. Det är med hänsyn till AA:s inledande egna
kränkningar gentemot CC tveksamt om hans kränkning i form av en örfil är så
                                                                     Dnr 511-2011   Sid 11 (11)




allvarlig att den är skadestånds grundande. Händelsen ägde emellertid rum i hennes
och döttrarnas hem. Trots att AA och CC var gifta sammanbodde de ännu inte.
Med hänsyn till att hennes hem ska anses vara en fredad zon får gärningen anses
berättiga till ett mindre skadestånd för kränkning. Beloppet bestäms till 5 000 kr.
Tingsrätten finner inte visat att någon ersättningsbar skada i övrigt vållats.
Yrkandet om skadestånd för kränkning för sveda och värk avseende fysiskt och
psykiskt lidande lämnas utan bifall.

Ränteyrkandet har vitsordats.

ÖVRIGA FRÅGOR
CC ska enligt lag åläggas att betala en avgift till brottsofferfonden.

Försvararen och målsägandebiträdet ska tillerkännas begärda ersättningar.
Kostnaden ska stanna på staten.
