# Kritik mot Forum för levande historia och utställningen Middag med Pol Pot

JO 2010-11-04 dnr 5127-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                       Sid
                                                                          2010-11-04              5127-2009               1 (10)
Justitieombudsmannen                                                                              0021-2010
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Forum för levande historia och utställningen
                        Middag med Pol Pot


                          Beslutet i korthet: Forum för levande historia, som är en statlig myndighet med uppgift
                          att informera om brott mot mänskligheten, har i ett utställningsmaterial velat visa att
                          ideologiska uppfattningar kan hindra människor från att uppfatta verkligheten på ett
                          korrekt sätt.
                          Som ett led i detta har en kampanjfilm framställts. I filmen används fyra i sammanhanget
                          lätt identifierbara individer som avskräckande exempel. Framställningen innefattar ett
                          förlöjligande av dem.
                          Även i utställningen används personerna som avskräckande exempel. En av dem har
                          anmält detta till JO. I beslutet konstateras att utställningen är ägnad att utsätta anmälaren
                          för andras missaktning. Detta har inte varit försvarligt.
                          Forum för levande historia har som stöd för sitt handlande hänvisat till sitt uppdrag och
                          argumenterat på ett sätt som för tanken till journalisters och forskares frihet. I anledning
                          av detta framhålls i beslutet att myndigheter måste hålla sig inom grundlagens ramar och
                          att de inte på samma sätt som enskilda har yttrandefrihet.
                          Forum för levande historia kritiseras såväl för kampanjfilmen som för den
                          integritetskränkning som anmälaren utsatts för. Inom myndigheten saknas insikt om de
                          rättsliga begränsningar som gäller för en statlig informationsmyndighet. Myndighetens
                          uppdragsgivare informeras därför om beslutet.

## Bakgrund

Forum för levande historia är en myndighet som bildades den 1 juni 2003. Den har
                        till uppgift att som ett nationellt forum främja arbete med demokrati, tolerans och
                        mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.

                        På uppdrag av regeringen startade myndigheten i december 2006 ett projekt om
                        kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. I uppdraget ingick att göra en
                        kartläggning och sammanställning av forskning på området samt att vid behov
                        initiera ytterligare forskning. Arbetet skulle vara utåtriktat med seminarier,
                        utbildningsinsatser och utställningar runt om i landet. Inom ramen för projektet
                        anordnade myndigheten utställningen Middag med Pol Pot – En utställning om
                        ideologiska skygglappar och selektivt seende. Utställningen invigdes den 9
                        september 2009.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 5127-2009      Sid 2 (10)
                                                                        0021-2010




I utställningen restes frågan om hur det kom sig att svenskar som stödde Pol Pot
och de röda khmererna inte upptäckte det massmord som pågick. En rundresa i
Kampuchea (nuvarande Kambodja), som en delegation från Vänskapsföreningen
Sverige-Kampuchea gjorde 1978, uppmärksammades. ”Middag med Pol Pot”
syftar på en tillställning som delegationen enligt uppgift var inbjuden till.

I samband med utställningen producerades vidare vad som på myndighetens
webbplats kallas för en kampanjfilm, Mao-glasögonen. Med kampanjfilmen ville
myndigheten ”belysa hur vårt seende förändras med våra förväntningar”. I filmen
refererades till 1978 års resa och två av de svenska deltagarna namngavs.

Utställningen presenterades förutom på webbplatsen i en tryckt folder, vars
framsida till större delen upptogs av ett trettiotal bilder på fångar i ett beryktat
fängelse, S-21. I foldern finns ett gruppfoto på den ovan nämnda delegationens
deltagare, som alla namnges.

Anmälningarna
Forum för levande historia har anmälts till JO av först AA och sedan BB.

AA, som såvitt framkommit inte själv förekommer i utställningen eller filmen,
begärde att JO skulle utreda huruvida Forum för levande historias sätt att angripa
namngivna personer i form av en reklamfilm för påstått stöd till
folkmordshandlingar var förenligt med gällande lagstiftning och god sed i
statsförvaltningen. Han ville även ha prövat om myndighetens sätt att hantera
historisk dokumentation kunde anses överensstämma med de krav på oväld och
saklighet som normalt ställs på statliga myndigheter. Han pekade därvid på att
Forum för levande historia angivit felaktiga ursprungsuppgifter beträffande bilder
som använts i myndighetens publikationer.

BB, som deltog i resan till Kambodja 1978, anmälde utställningen och anförde i
huvudsak följande.

Hon förekom i utställningen på två fotografier och på ett förlöjligande konstfoto.
Hon var citerad två gånger och namngiven vid ett flertal tillfällen. I utställningen
kopplades hon i ord och bild samman med massmord. Sådana kopplingar kan göras
i en debatt mellan medborgare, men det är inte försvarligt när det rör sig om en
statlig myndighet som gör det i sin maktutövning. Utställningen som den var gjord
kunde inte leda till annat än hennes medmänniskors ringaktning för henne.

BB lämnade vidare följande upplysningar. Utställningen ägde rum i centrala
Stockholm med fritt inträde. Den skulle sedan ”turnera” i landet. Uppgifter om
utställningen gavs stor spridning via myndighetens webbplats, en kampanjfilm, en
folder och annonser i tidningar.

Hon upplyste vidare att hon i ett samtal med företrädare för Forum för levande
historia hade godkänt att ett fotografi hon hade tagit fick användas i utställningen
                                                                       Dnr 5127-2009     Sid 3 (10)
                                                                            0021-2010




och att ett citat från henne också kunde återges där. Detta godkännande hade dock
lämnats utan att hon dessförinnan fått klart för sig i vilket sammanhang hon skulle
infogas. Det var alltså inget informerat samtycke.

BB redovisade att hon hållit ett antal föredrag om sin resa och författat flera skrifter
om den. Efter att ha åberopat vissa grundläggande bestämmelser om tryck- och
yttrandefriheten anförde hon:

      Jag anser att myndigheten Forum för levande historia har kränkt min yttrandefrihet
      och tryckfrihet då de gjort utställningen ”Middag med Pol Pot”. Hela utställningen
      fungerar som ett straff för det jag talat om och det jag skrivit om när det gäller de
      röda khmerernas Kambodja.

Utredning
Forum för levande historia anmodades att yttra sig över vad som hade framförts i
anmälningarna. Myndigheten, genom överintendenten CC, anförde såvitt gällde
AA:s anmälan följande.

      Myndigheten Forum för levande historia har låtit producera en kampanjfilm för sin
      utställning ”Middag med Pol Pot”. Denna reklamfilm har anmälts av
      författaren/doktoranden AA till JO. Följande resonemang följer ordningen i AA:s
      skrivelse.

      Frågan om namngivning av enskilda personer
      Utställningen handlar om ”ideologiska skygglappar och selektivt seende”. Eftersom
      filmen ska spegla utställningen är fokus även i den ”ideologiska skygglappar och
      selektivt seende”. Att präglas av detta är inte brottsligt. Ingenstans i reklamfilmen
      eller i utställningen påstås heller att så skulle vara fallet. Att personer namnges är
      avsett att tjäna syftet att ge konkreta exempel på sådana skygglappar och sådant
      seende utifrån en delegationsresa till dåvarande Kampuchea, en resa som på en rad
      olika sätt gjorts offentlig genom media, genom delegationens egna ansträngningar i
      film, artiklar m.m.
      De två som namnges är inga okända privatpersoner. Den ene är DD, sedan årtionden
      en av Sveriges mest kända debattörer. DD har gång på gång, i böcker, artiklar och
      debatter, uttalat sig om Kampuchea/Kambodja. Han har offentligt stött Pol Pot och
      de röda khmererna, trots att dessa bär ansvaret för att uppskattningsvis minst 1,5
      miljoner människor miste sina liv i 1970-talets Kambodja. Ingen seriös forskare eller
      historiker förnekar idag vad som skedde i Kambodja under denna tid.
      Att en institution som Forum för levande historia – inom ramen för det av
      regeringen givna uppdraget att informera om kommunistiska regimers brott mot
      mänskligheten – inte skulle få referera till DD:s offentliga påståenden och agerande
      vore mycket märkligt. Snarare är det utmärkande för en demokrati att en debattör
      även får låta sina påståenden utsättas för kritisk granskning. En sådan granskning
      ligger inom ramen för Forum för levande historias uppdrag att ”informera” och att
      ”främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter”.
      EE har själv uttryckligen velat vara med i utställningen, som till stor del handlar om
      honom. EE har idag en diametralt motsatt åsikt om sin propagandaresa till
      Kampuchea 1978. Han arbetar idag för att be Kambodjas folk om ursäkt, och för att
      belysa problemen med ideologiska skygglappar.
      Slutsats: såväl DD som EE är offentliga personer, som under lång tid frivilligt och
      aktivt har valt att offentligt debattera Kambodja. Ingen av dem beskylls för att vara
      kriminell i Forum för levande historias kampanjfilm. I den mån EE eller DD har
                                                                      Dnr 5127-2009     Sid 4 (10)
                                                                           0021-2010




      utpekats för något klandervärt, måste det anses vara försvarligt att lämna
      ifrågavarande uppgifter med hänsyn till det allmänna intresse frågan haft och har. Vi
      finner det inte befogat att begränsa museers och andra statliga kulturinstitutioners
      rätt att visa upp historien, även om det innebär obehag för enskilda personer.

      Frågan om hantering av historisk dokumentation
      Alla museer och andra organisationer som arbetar med historia har att brottas med
      problemet att viss faktaframställning trots stor noggrannhet ibland kan bli fel. Att
      sådana fel skulle innebära brister med avseende på sådan ”oväld och saklighet” som
      kan krävas av statliga myndigheter, är en orimlig ståndpunkt med hänsyn tagen till
      materialets karaktär och uppgiften att belysa omstridda och kontroversiella ämnen.
      Det är i praktiken omöjligt att bedriva denna sorts verksamhet utan att det smyger
      sig in fel eller tveksamheter.
      Den viktiga frågan är i stället hur upptäckten av sådana fel hanteras. Det
      grundläggande är att de ska erkännas. Därefter ska de rättas. Forum för levande
      historia uppmärksammar upptäckta fel i erratalistor och i nya upplagor rättas felen
      till.

      Faktaskriften
      Vad gäller felaktigheterna i faktaskriften ”Brott mot mänskligheten under
      kommunistiska regimer”, som anmälaren kommenterar, stämmer det att boken
      innehöll ett fåtal felaktigheter. Dessa felaktigheter är borttagna ur den reviderade
      versionen som trycktes i början av 2009. Information om felaktigheter angavs också
      i en erratalista som visades i anslutning till materialet på vår hemsida [– – –].

      Filmen
      Vi har precis som anmälaren säger använt en felaktig bild i vår reklamfilm för
      utställningen Middag med Pol Pot. Bilden föreställer undernärda barn i 1970- talets
      Kambodja, men den är tagen efter Vietnams inmarsch. När felet uppdagades la vi
      omedelbart upp följande information om detta på vår hemsida:
               Felaktighet i filmen
               Vi använder en felaktig arkivbild i filmen. Bilden som föreställer två
               svältande barn är tagen efter det att Vietnam invaderat landet. Barnens svält
               går alltså inte att härleda till de röda khmerernas skräckvälde.
Myndigheten redogjorde även för ytterligare korrigeringar och andra åtgärder som
föranletts av felaktigheter eller otydligheter i myndighetens material.

Såvitt gällde BB:s anmälan anfördes följande.

      Utställningen
      BB förekommer i utställningen med två citat och på två fotografier. De båda citaten
      är tidigare publicerade i två olika böcker. Det första fotografiet är taget när hela
      delegationen är uppställd framför ett palats och finns publicerat på baksidan av den
      bok som delegationen gav ut efter resan. På det andra fotografiet förekommer tre av
      de fyra svenskarna tillsammans med fyra andra människor, bland dem en person från
      Kambodjas utrikesdepartement. Bilden kommer från Documentation Center of
      Cambodia.
      Det som BB i sin anmälan beskriver som ”ett förlöjligande konstfoto” är ett
      arrangerat, nytaget fotografi på skådespelare, gjort i nutid i Kambodja av ett
      internationellt sammansatt konstnärskollektiv som en kommentar till resan som
      gjordes av svenskarna under Pol Pots regim. Bilden speglar alltså det historiska
      faktumet, resan och att svenskarna åt middag med Pol Pot och hans närmaste, men
      att utläsa vem av kvinnorna på bilden som skall föreställa BB låter sig inte göras.
                                                                          Dnr 5127-2009     Sid 5 (10)
                                                                              0021-2010




       BB menar i sin anmälan att ”I den här utställningen kopplas mitt namn och min
       person i ord och bild samman med massmord”. Detta är korrekt endast i den
       meningen att BB var en av fyra som deltog i resan till Kambodja 1978, personligen
       inbjudna av Pol Pot, och därför förekommer i utställningen. Någon koppling till
       massmord förekommer inte, utan till resan till Pol Pots Kambodja. BB:s namn
       nämns endast vid citat och under bilder där hon förekommer.
        Myndigheten menar sig inte ha någon juridisk skyldighet att be någon om lov för att
       citera denna person men kontaktade BB i förväg i en anda av öppenhet och dialog.
       Till denna del vill myndigheten anföra följande. Utställningen öppnade i början av
       september 2009 och redan i maj samma år tog utställningens projektledare kontakt
       med BB. Ett möte bokades den 10 juni, vilket dock BB ställde in. Det beslutades att
       BB skulle höra av sig, vilket inte skedde. Syftet med den tidiga kontakten med BB
       var att hon skulle ges möjlighet att bifoga en kommentar eller ett avståndstagande
       gällande resan till Kambodja 1978.
Forum för levande historia tillbakavisade anmälarens uppfattning att utställningen
kränkte hennes yttrandefrihet. Myndigheten anförde bl.a.:

       Tryck- och yttrandefriheten innebär dessutom aldrig en rättighet att oemotsagd få
       uttrycka sig. Det är snarare så att rätten att öppet diskutera och bemöta åsikter är en
       fundamental del av tryck- och yttrandefriheten. Utställningen utgör inte
       maktutövning gentemot enskild i den mening som avses i Förvaltningslagen.
Inte heller kunde utställningen anses utgöra förtal eller förolämpning av henne.
Myndigheten avslutade sitt yttrande på följande sätt:
       Slutligen kan sägas att utställningen utgör en naturlig aktivitet inom ramen för det
       uppdrag som regeringen givit till Forum för levande historia: ”Myndigheten har
       särskilt till uppgift att informera om Förintelsen och kommunismens brott mot
       mänskligheten. Myndigheten ska sträva efter att stärka människors vilja att aktivt
       verka för alla människors lika värde” såsom detta uttrycks bland annat i
       instruktionen till myndighetens regleringsbrev för 2009.
AA och BB yttrade sig över vad Forum för levande historia anfört angående deras
respektive anmälningar. BB bifogade därvid en del skriftväxling. Av denna
framgår bl.a. att hon i maj 2009 kontaktades av företrädare för myndigheten som
önskade presentera utställningen för henne och att hon sedermera fick del av
utställningsmanuset samt att hon den 7 september 2009 skrev till myndigheten och
begärde att hennes namn skulle tas bort ur utställningen. Projektledaren FF
tillbakavisade hennes önskemål i ett e-postmeddelande den 8 augusti 2009, där hon
bl.a. svarade att ”det tyvärr är omöjligt att ändra i utställningen nu”.

Rättslig reglering
Den offentliga makten ska utövas med respekt för den enskilda människans frihet
och värdighet (1 kap. 2 § första stycket regeringsformen). Det allmänna ska värna
den enskildes privatliv (1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen). Den som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska i sin verksamhet beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen).

Enligt artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har den
enskilde rätt till respekt för sitt privatliv. Detta innefattar rätt till skydd mot förtal
                                                                  Dnr 5127-2009   Sid 6 (10)
                                                                     0021-2010




eller nedsättande uppgifter (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e
upplagan, 2007, s. 308).

I 5 kap. brottsbalken finns bestämmelser om ärekränkning. Straffbestämmelsen om
förtal skyddar den enskilde mot att andra lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta
henne eller honom för andras missaktning. Skyddet gäller inte när det funnits en
skyldighet att uttala sig eller när det annars varit försvarligt att lämna uppgift i
saken, och den som uttalat sig kan visa att uppgiften var sann eller att vederbörande
haft skälig grund för den.

Regler om tryck- och yttrandefrihet finns i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Därvid gäller att den som yttrat sig i en framställning
som omfattas av dessa grundlagar inte får utsättas för straff eller andra sanktioner
från det allmänna annat än då grundlagarna ger stöd för detta (det s.k.
repressalieförbudet). I regeringsformen finns en allmän bestämmelse som
tillförsäkrar var och en yttrandefrihet (2 kap. 1 § 1 regeringsformen).
Bestämmelsen har bl.a. den innebörden att repressalieförbudet får anses gälla även
när den enskilde brukat sin yttrandefrihet i andra former än dem som omfattas av
de särskilda grundlagarna (se närmare JO:s beslut 2009-09-25, i ärende dnr 149-
2009, JO 2010/11 s. 605).

Enligt förordningen (2007:1197) med instruktion för Forum för levande historia
gäller i huvudsak följande.

Myndigheten har till uppgift att vara ett nationellt forum som ska främja arbete
med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.
Den har särskilt till uppgift att informera om Förintelsen och kommunismens brott
mot mänskligheten, och ska sträva efter att stärka människors vilja att aktivt verka
för alla människors lika värde.

Myndigheten ska bedriva utåtriktad verksamhet med inriktning på kunskap, kultur
och utbildning. Verksamheten ska bedrivas i nära kontakt med pågående forskning,
andra kultur- och utbildningsinstitutioner samt myndigheter, organisationer och
föreningar vars verksamhet rör liknande frågor. Myndigheten ska verka för ökad
kunskap grundad på forskning och samverkan med andra, exempelvis universitet
och högskolor, och förmedla kunskap inom sitt verksamhetsområde.

Bedömning
Felaktig information
AA har påtalat att det i framställningar från Forum för levande historia förekommit
felaktiga sakuppgifter.

Myndighetsinformation ska vara korrekt. Det följer om inte annat av
regeringsformens krav på att myndigheter i sin verksamhet ska iaktta saklighet. Det
måste därför säkerställas att information som utgår från det allmänna är vederhäftig
och väl kontrollerad. Avsteg från detta kan bli föremål för rättsligt grundad kritik,
                                                                          Dnr 5127-2009     Sid 7 (10)
                                                                              0021-2010




särskilt om uppgifterna varit till skada för enskilda personer (se JO:s beslut 2010-
02-16, dnr 4935-2009, JO 2010/11 s. 616).

Det är klarlagt att felaktig information om historisk dokumentation förekommit. I
en verksamhet av det slag Forum för levande historia ska bedriva kan oriktiga
uppgifter dock inflyta även om höga krav på noggrannhet iakttagits. När det
uppdagas måste, som myndigheten framhållit i sitt yttrande till JO, de upptäckta
bristerna hanteras.

Forum för levande historia erinras om de krav som gäller. Det är självfallet av stor
vikt att allmänheten inte ges anledning att betvivla att dokument som myndigheten
använder i sin informationsverksamhet är autentiska. Mot bakgrund av de
rättelseåtgärder myndigheten redovisat i sitt yttrande till JO finns det dock utöver
dessa påpekanden inte tillräcklig grund för kritik mot myndigheten på denna punkt.

Kampanjfilmen
Den s.k. kampanjfilmen är cirka två minuter lång. Den består av att en skådespelare
framför en monolog om de s.k. Mao-glasögonens förtjänster:

      Är du också trött på massmord, tortyr, diktatorer som förföljer, förtrycker och
      förintar? Då ska du prova 1978 års stora nyhet – Mao-glasögonen.
      Gör som EE och DD, åk till landet kallat det demokratiska Kampuchea. Ett land, där
      1,7 miljoner människor dör till följd av svält och tortyr eller rena avrättningar. Man
      ser bara glädje, folkets glädje, allt tack vare Mao-glasögonen.
      Titta på dessa människor, regimen har tvingat dem att lämna sina hem och sina jobb
      i städerna för att arbeta på risfälten. Ja, de verkar inte särskilt glada, men med Mao-
      glasögonen, då ser de ju i alla fall lyckliga ut! Frivilliga som tillsammans arbetar i
      jämlikhet, allt för revolutionen.
      Barnarbete? Nej, nej, nej, nej, nej! Det är ju utbildning. Ja, alltså leran formas ju bäst
      när den är mjuk, som Pol Pot och de röda khmererna brukar säga. Ja, se de flitiga
      små barnen. Vad lyckliga de är att få lära sig.
      Det här är glasögonen som hjälper dig korrigera ditt seende. Och du, ta väl hand om
      dem så fungerar de i över 30 år!
      Så varför vänta? Gör som den svenska delegationen – se det du vill se. Beställ dina
      Mao-glasögon idag!
      [avslutning ohörbar]
Monologen illustreras av bilder föreställande bl.a. massgravar, tortyroffer,
historiskt beryktade diktatorer och personer iförda ”Mao-glasögon”.

Filmens budskap är som framgår ironiskt. Till sin genre är den närmast att betrakta
som satir. Varken grundlagens krav på att myndigheter agerar sakligt eller andra
allmänna principer för hur det allmänna får bedriva sin verksamhet hindrar enligt
min mening en myndighet från att i upplysningssammanhang använda stilgrepp av
skilda slag. Det är emellertid skillnad mellan att i satirens form gissla en företeelse
och att gissla utpekade individer. (Jfr JO 1990/91 s. 144, där JO godtog att
myndighetsinformation om tobak innehöll en hel del uttalanden som kunde
uppfattas som ensidiga och subjektivt färgade, men riktade kritik mot att väsentlig
                                                                    Dnr 5127-2009    Sid 8 (10)
                                                                        0021-2010




information utelämnats och mot att bilden av enskild person tecknats så att den gett
en negativ uppfattning om dennes person och karaktär.)

Kampanjfilmens innehåll är förknippat med den grupp av fyra personer som reste
till Kampuchea (”Gör som den svenska delegationen – se det du vill se”). Två av
deltagarna är omnämnda i själva filmen. I det utställningsmaterial som den ingår i
namngavs samtliga. Även om filmen syftar till att belysa en företeelse innefattar
den alltså ett utpekande av fyra i sammanhanget lätt identifierbara individer.

Det är självklart att staten inte får utnyttja utpekade individer som något slags
avskräckande exempel i en i och för sig vällovlig informationsverksamhet. Det
följer av det allmännas skyldighet att såväl respektera den enskilda människans
frihet och värdighet som att skydda vars och ens namn och rykte.

Bestämmelserna om ärekränkning lämnar inte staten annat än ett ytterst begränsat
utrymme för att i allmänt upplysnings- eller undervisningssyfte lämna nedsättande
uppgifter om enskilda. Det utrymme som finns torde gälla dem som genom sitt
ämbete eller på annat sätt kommit att inta en särskild historisk eller
samtidshistorisk ställning. För att utrymmet ska kunna tas i anspråk krävs
emellertid att det sker på ett försvarligt sätt. Därutöver gäller bestämmelsen om
saklighet och opartiskhet. Att återge fakta om en historiskt eller samtidshistoriskt
väl känd person kan med andra ord vara godtagbart, även när fakta är
diskrediterande för den utpekade, men inte att – som här skett – göra det i former
som är ägnade att förlöjliga honom eller henne.

Utställningen i övrigt
Det är klarlagt att utställningen haft 1978 års resa som en utgångspunkt och att den
handlat om att människors förmåga att se verkligheten kan skymmas av
ideologiska skygglappar; bägge dessa saker framgår redan i utställningens namn.
Det är likaledes klarlagt att BB är utpekad som en av de personer vilka fått
illustrera utställningens tes. Innebörden är därvid att hon på grund av ideologisk
övertygelse underlåtit eller varit oförmögen att reagera inför de brott mot
mänskligheten som pågick när hon besökte dåvarande Kampuchea. Detta är ägnat
att utsätta BB för andras missaktning.

Det är som redan sagts inte godtagbart att staten för informationsändamål använder
utpekade individer som avskräckande exempel. Forum för levande historia har inte
gjort gällande att BB är en ”offentlig person”. Det har inte heller i övrigt
framkommit något som visar att det skulle kunna finnas ett utrymme för det
allmänna att lämna nedsättande uppgifter om henne i ett sammanhang som detta.
Det saknas därmed skäl att gå närmare in på det sätt på vilket uppgifterna
framförts.

BB har i sin anmälan till JO anfört att hon anser att utställningen utgör ett straff för
de åsikter hon framfört. Jag vill ge henne delvis rätt i detta. Utställningen innebär
som framgått att hennes göranden och låtanden i politiska frågor har lyfts fram och
                                                                     Dnr 5127-2009    Sid 9 (10)
                                                                         0021-2010




använts som avskräckande exempel. Tryckfrihetsförordningens repressalieförbud
har i praxis bl.a. åberopats som grund för kritik mot myndigheter som tillrättavisat
anställda för att de gjort bruk av sin yttrandefrihet. Det som här inträffat är inte helt
olikt repressalier av det slaget.

Det har framkommit att Forum för levande historia varit i kontakt med BB under
arbetet med utställningen. BB har uppgett att hon först godkänt användningen av
ett fotografi och ett citat, men att hon då inte haft klart för sig vad hon samtyckte
till, och att hon när hon sedermera förstått detta begärt att det som gällde henne
skulle tas bort.

Myndigheten har i sitt yttrande till JO anfört att den inte menar sig ha skyldighet att
be någon om lov för att citera denna person men att man ändå kontaktade BB i
förväg i en anda av öppenhet och dialog. Enligt yttrandet var ”syftet med den tidiga
kontakten med BB […] att hon skulle ges möjlighet att bifoga en kommentar eller
ett avståndstagande gällande resan till Kambodja 1978”.

Det som i denna del anförts från Forum för levande historias sida kan inte tolkas på
annat sätt än att man avsåg att använda BB i sin utställning oavsett om hon ville det
eller inte, och att syftet med att söka kontakt med henne inskränkte sig till att ge
henne tillfälle till en kommentar eller ett avståndstagande till sitt eget handlande.
Slutsatsen är att något samtycke från hennes sida inte efterfrågades.

Forum för levande historias inställning
En myndighet har att agera inom de ramar lagstiftningen ställer upp för dess
uppdrag (legalitetsprincipen). Forum för levande historia har i det sammanhanget
gjort gällande att, som det får förstås, det som ifrågasatts av anmälarna är sådant
som hör till myndighetens uppdrag.

Uppdraget är allmänt formulerat och det måste enligt min mening betvivlas att
avsikten varit att ge myndigheten friheter av det slag den i detta sammanhang tagit
sig. Men oavsett hur det härmed förhåller sig finns myndighetens instruktion i en
av regeringen utfärdad förordning. En sådan är underordnad vad som stadgas i av
riksdagen stiftad lag och grundlag. Uppdraget måste därför utföras inom ramen för
bl.a. de grundlagsregler som redovisats ovan, något myndigheten varit skyldig att
självmant iaktta.

Forum för levande historia har till sitt försvar vidare resonerat i banor som för
tanken till journalistens eller forskarens frihet. En sådan frihet gäller dock inte
myndigheters uttalanden, som görs på det allmännas vägnar och med den auktoritet
som detta innefattar. Mer konkret har myndigheten argumenterat som om den
skulle ha en med den medborgerliga yttrandefriheten jämförbar rätt att granska och
kritisera enskilda personer. Så är inte fallet. En myndighet kan inte härleda
befogenheter ur regler som uppställts för att tillförsäkra medborgarna yttrandefrihet
gentemot det allmänna. I stället gäller bl.a. kraven på saklighet och opartiskhet,
som påtagligt beskär möjligheten att göra uttalanden på det allmännas vägnar.
                                                                   Dnr 5127-2009    Sid 10 (10)
                                                                      0021-2010




Myndigheter har med andra ord inte på samma sätt som enskilda yttrandefrihet. (Jfr
JO:s beslut 2010-02-16, dnr 4935-2009, JO 2010/11 s. 616.)

Det sagda hindrar självfallet inte att en myndighet med ett uppdrag av det slag
Forum för levande historia har i sin verksamhet lämnar utrymme för enskilda
aktörer, och ger dessa stor frihet att framföra åsikter m.m. Under förutsättning att
det klargörs att det som framförs inte är uttryck för något myndighetens
ställningstagande, begränsar inte kraven på saklighet och opartiskhet den
möjligheten på annat sätt än att myndigheten har ett ansvar för att helheten är
balanserad och vederhäftig.

Till missförstånds undvikande bör även tillfogas att det som nu sagts gäller
myndigheten som sådan. Enskilda myndighetsanställda har som medborgare
yttrandefrihet och kan naturligtvis utnyttja sin meddelarfrihet utan hinder av de
begränsningar som gäller uttalanden som görs på det allmännas vägnar. Något
sådant har det emellertid inte varit fråga om här.

Slutsatser
Forum för levande historia ska kritiseras för att utpekade individer utnyttjats som
avskräckande exempel i kampanjfilmen. Forum för levande historia ska vidare
kritiseras för den integritetskränkning myndigheten genom utställningen i dess
helhet utsatt BB för.

Filmen har avsiktligt utformats på ett sätt som är ägnat att förlöjliga de fyra
personer som deltog i resan till Kampuchea. Den är därmed oförenlig med kravet
på att det allmänna ska respektera den enskilda människans frihet och värdighet,
även om någon eller några av de utpekade skulle ha förklarat sig inte ha någon
erinran mot hur de framställs. Av samma skäl saknar det betydelse vilken
samtidshistorisk ställning de intar.

BB har anmält utställningen i dess helhet till JO. Som framgått innefattar dess
grundbudskap nedsättande uppgifter om henne. BB:s integritet har således kränkts.
Med visst fog har hon därtill upplevt utställningen som ett straff för sådant hon sagt
och skrivit, dvs. som en kränkning av hennes yttrandefrihet. Hon har inte självmant
medverkat och Forum för levande historia har inte efterfrågat hennes samtycke.
Hon intar inte på grund av ämbete eller på annat sätt någon särskild ställning utan
är att betrakta som privatperson. Det har inte heller i övrigt framkommit något som
kan göra myndighetens behandling av BB försvarlig.

Såväl det inträffade som det Forum för levande historia anfört i sina yttranden till
JO visar att man inom myndigheten saknar insikt om de rättsliga begränsningar
som gäller för en statlig informationsmyndighet. Det är allvarligt – inte minst när
det, som här, går ut över enskilda. Detta beslut sänds därför till myndighetens
uppdragsgivare, för kännedom.
