# Kritik mot Försäkringskassan för brister i motiveringen av beslut om sjukpenning

JO 2014-04-03 dnr 513-2013

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2014-04-03             513-2013               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Försäkringskassan för brister i motiveringen av beslut om
                        sjukpenning


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan har brustit i sin motivering av flera beslut om
                          sjukpenning genom att underlåta att redovisa de synpunkter och handlingar som den
                          försäkrade lämnat in till kassan. Det har inte heller framgått av besluten hur Försäkrings-
                          kassan har bedömt uppgifterna. Vidare har Försäkringskassan i ett beslut blandat ihop
                          uppgifter som beskriver ärendet med uppgifter som snarare är omständigheter avgörande
                          för ärendet. Försäkringskassan kritiseras för bristerna.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 22 januari 2013 anförde AA bl.a. följande.
                        Försäkringskassan hade inte motiverat sina beslut att avslå hans begäran om
                        sjukpenning för perioderna den 4–17 september 2012, den 29 september–31
                        oktober 2012 och den 5–6 december 2012 på ett fullgott sätt. Försäkringskassan
                        hade bl.a. underlåtit att redovisa och bemöta de argument som han framfört och de
                        handlingar som han lämnat in. AA framförde även andra klagomål.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan som anmodades att yttra sig över vad
                        som framförts i anmälan i den del den avsåg Försäkringskassans motiveringar av
                        besluten som angavs i anmälan.

                        I ett remissvar den 7 maj 2013 anförde Försäkringskassan följande.

## Bakgrund

Av 27 kap. 10 § socialförsäkringsbalken (SFB) framgår att för de första 14 dagarna i
                                  en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot den sjukpenninggrundande
                                  inkomsten av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha
                                  förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.
                                  Enligt 27 kap. 11 § SFB gäller följande. Kan det inte utredas hur den försäkrade
                                  skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar, får sjukpenning
                                  lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har
                                  förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha
                                  förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.
                                  I 28 kap. 6 § första stycket 1 SFB anges att sjukpenning alltid ska kalenderdags-
                                  beräknas när den försäkrade är helt eller delvis arbetslös, om inte annat följer av



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 513-2013     Sid 2 (7)




tredje stycket samma paragraf. I 28 kap. 6 § tredje stycket SFB anges följande. För
en försäkrad som avses i första stycket 1 lämnas kalenderdagsberäknad sjukpenning
under de första 14 dagarna i en sjukperiod endast om den försäkrade är anmäld som
arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta erbjudet
arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande
inkomsten. Om det som nu föreskrivits skulle framstå som oskäligt, får
kalenderdagsberäknad sjukpenning ändå lämnas under de första 14 dagarna i
sjukperioden.

Utredning

Sjukpenning för tiden den 4 – 17 september 2012
Den 9 oktober 2012 kom AA in till Försäkringskassan med en ansökan om
sjukpenning för tiden den 4 september - den 31 oktober 2012. Den aktuella
handläggaren gjorde utifrån inkomna läkarintyg bedömningen att AA:s
arbetsförmåga var nedsatt under tiden den 4 - 28 september 2012, men inte därefter.
Eftersom AA var behovsanställd bedömde handläggaren att ärendet behövde utredas
ytterligare, för att ställning skulle kunna tas till eventuell utbetalning av sjukpenning
under de första 14 dagarna. Denna bedömning skulle göras efter vad som kunde
anses rimligt i förhållande till hur AA hade arbetat innan det aktuella sjukfallet.
Försäkringskassan fick den 15 oktober 2012 information från det aktuella
bemanningsföretaget att AA inte hade varit inbokad för arbete sedan den 8 juni
2012.
Den 8 november 2012 fattade Försäkringskassan beslut att inte bevilja AA
sjukpenning för de första 14 dagarna; alltså under tiden den 4 - 17 september 2012.
Som motivering angavs att AA inte hade rätt till sjukpenning under den aktuella
tiden eftersom han inte skulle ha arbetat de första 14 dagarna av sin sjukperiod och
inte heller hade varit anmäld på Arbetsförmedlingen. I beslutet gjordes en
hänvisning till 27 kap. 10 § och 28 kap. 6 § SFB.
AA kom in med en begäran om omprövning av ovan nämnda beslut den 19
november 2012 och vid omprövning den 17 december 2012 gjordes ingen ändring.
Som motivering angavs följande.
”Vid timanställning utan sjuklön så krävs att du har bokade arbetspass eller är
anmäld hos Arbetsförmedlingen för att Försäkringskassan ska kunna bevilja
sjukpenning.
Du anställdes vid varje uppdrag och har ingen anställning däremellan. Det betyder
att du betecknas som arbetslös. För att sjukpenning ska kunna beviljas måste du ha
bokade arbetspass som inte din arbetsgivare betalar sjuklön för. Du skulle då ha
kunnat få sjukpenning för de arbetspassen men inte i övrigt. Så är inte fallet.
En annan möjlighet för att kunna beviljas sjukpenning är att du omedelbart vid
sjukperiodens början anmäler dig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det
har du inte gjort och därför kan du inte få sjukpenning under de första 14 dagarna i
sjukfallet.
Att du haft arbete under samma period under flera år saknar betydelse. Anmäld hos
Arbetsförmedlingen är ett grundläggande krav för att sjukpenning ska betalas ut
under de första 14 dagarna när du inte har inbokade arbetspass när sjukperioden
startade.”
I beslutet hänvisades till 27 kap. 10 §, 28 kap. 6 § och 113 kap. 7 § SFB.

Sjukpenning för tiden den 29 september – 31 oktober 2012
Den 30 november 2012 fattade Försäkringskassan beslut om att inte bevilja AA
sjukpenning under tiden den 29 september – den 31 oktober 2012. Som motivering
angavs att AA inte hade rätt till sjukpenning därför att Försäkringskassan bedömde
att hans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.
I beslutet gjordes en hänvisning till 27 kap. 2, 3, 45-49 och 51 §§ SFB.
                                                                  Dnr 513-2013      Sid 3 (7)




AA kom in med en begäran om omprövning av ovan nämnda beslut den 3 januari
2013 i vilken han anförde bland annat följande. Det är motsägelsefullt att
Försäkringskassan inte har bedömt att arbetsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel på grund av sjukdom, eftersom läkare bedömt att hans arbetsförmåga varit
helt nedsatt på grund av fobisk yrsel. Läkare har även bedömt att AA varit i behov
av vila och rehabilitering genom aktiv motion, för att successivt introduceras i
arbete. Trots att behandlande läkare inte har hittat några objektiva
undersökningsfynd har läkare inte helt uteslutit balansstörning samt allvarliga
neurologiska störningar. Försäkringskassan har bortsett från relevanta fakta som
framgår av läkarintyget och förringat symptom, besvär samt de orsaker som ligger
bakom aktuell diagnos. Till sin begäran om omprövning bifogade AA journalblad
från Yrselcenter i Stockholm, daterat den 24 september 2012.
Vid omprövning den 8 februari 2013 gjordes ingen ändring av grundbeslutet. I
motiveringen angavs bland annat följande.
”Försäkringskassan ifrågasätter inte dina besvär utan gör endast en bedömning av
din arbetsförmåga utifrån de läkarintyg som inkommit i ditt ärende.
 ---
”Försäkringskassan gör bedömningen att den samlade medicinska informationen i
ditt ärende inte visar att din arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel. En
diagnos i sig medför inte att du har rätt till sjukpenning. Det måste finnas ett
samband mellan din diagnos, de undersökningsfynd som görs och på vilket sätt
eventuella aktivitetsbegränsningar gör att du inte kan arbeta. Det framkommer inga
undersökningsfynd vid läkarundersökningen som gjordes den 26 september 2012.
Dr BB och dr CC har på sina intyg inte beskrivit någon aktivitetsbegränsning som
gör att du inte kan utföra ett arbete. Det som anges är att du behöver vila och
motionera i väntan på magnetröntgen och resultat från balanstester.
Försäkringskassan bedömer att det faktum att du behöver vila och motion inte
innebär att din arbetsförmåga är nedsatt.”
I beslutet gjordes hänvisning till 27 kap. 2, 3, 45, 48 §§ och 113 kap. 7 §
socialförsäkringsbalken.

Sjukpenning för tiden den 5 – 6 december 2012
Den 4 juni 2013 kom AA in med en ny ansökan om sjukpenning för tiden den 5 - 6
december 2012. Handläggaren kontaktade det aktuella bemanningsföretaget den 8
respektive den 23 januari 2013 för att kontrollera om AA hade varit inbokad för
arbete under den aktuella perioden. Handläggaren fick då beskedet att AA inte hade
varit aktuell för arbete de aktuella dagarna.
I ett kommuniceringsbrev den 9 januari 2013 informerade Försäkringskassan att
man övervägde att inte betala ut någon sjukpenning för den aktuella tiden. Som
motivering angavs att AA inte får sjukpenning eftersom han inte skulle ha arbetat de
första 14 dagarna av sin sjukperiod och inte heller var anmäld på
Arbetsförmedlingen. Vidare angavs att Försäkringskassan ansåg att det i AA:s fall
inte var oskäligt att begära att han skulle ha varit det, det vill säga det fanns ingen
anledning till undantag från kravet på anmälan.
Den 11 januari 2013 kontaktade AA Försäkringskassan och ville lämna synpunkter
på ovan nämnda kommuniceringsbrev eftersom han inte ansåg att det var tillräckligt
motiverat.
En handläggare och en specialist diskuterade ärendet den 23 januari 2013 och
därefter kompletterade handläggaren ärendet genom att åter kontakta
bemanningsföretaget. Handläggaren gjorde bedömningen att de inhämtade
uppgifterna inte ändrade den tidigare gjorda bedömningen. Beslut i ärendet fattades
den 4 februari 2013 och i motiveringen angavs följande.
”För att ha rätt till sjukpenning under de första 14 dagarna i en sjukperiod måste man
antingen ha gått miste om lön eller avstått från att söka arbete via
Arbetsförmedlingen.
                                                                  Dnr 513-2013        Sid 4 (7)




Du kan inte få sjukpenning eftersom du inte skulle ha arbetat eller sökt arbete via
Arbetsförmedlingen den 5 - 6 december.
Försäkringskassan har varit i kontakt med din arbetsgivare och pratat med
lönehandläggaren. De uppger att du inte haft några inbokade arbetspass hos dem
juli, augusti, september och oktober. Men du har arbetat hos dem totalt 45 timmar i
november. Försäkringskassan bedömer därför att det inte är troligt att du skulle ha
arbetat den 5 och 6 december 2012.”
I beslutet hänvisades till 27 kap. 10 § och 28 kap. 6 § SFB.

Försäkringskassans slutsatser
Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska enligt huvudregeln innehålla
de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Ett beslut som går en enskild emot ska på ett tydligt sätt motiveras. Detta
innebär att Försäkringskassan på ett tydligt och begripligt sätt ska förklara de skäl
som ligger till grund för ett visst beslut, så att mottagaren verkligen förstår varför
myndigheten har fattat ett negativt beslut i hans eller hennes ärende. En klar och
tydlig motivering är också av största vikt för att parten ska kunna bedöma om han
eller hon ska överklaga beslutet eller inte.

Sjukpenning för tiden den 4 – 17 september 2012
AA har i sin anmälan bland annat anfört att han undrar varför Försäkringskassan inte
tar hänsyn till 27 kap. 11 § SFB eller den proposition som bestämmelsen grundas på.
Han har vidare anfört att han inför omprövningen av grundbeslutet kom in med
kompletteringar i form av bland annat inkomstdeklarationer och lönebesked. Han
undrar varför handläggaren inte tar hänsyn till och inte heller kommenterar dessa
kompletteringar innan beslut fattas.
Det hade varit lämpligt att Försäkringskassan i det aktuella omprövningsbeslutet
hade kommenterat att det kommit in kompletteringar i ärendet. I de aktuella besluten
borde man också i motiveringen ha gett en förklaring till varför AA inte hade rätt till
sjukpenning enligt 27 kap. 11 § SFB.

Sjukpenning för tiden den 29 september – 31 oktober 2012
AA anför i sin anmälan bland annat att han undrar varför Försäkringskassan inte har
kommenterat och tagit hänsyn till de synpunkter han kommit in med och menar att
myndigheten är selektiv i sina motiveringar genom att inte ta hänsyn till betydande
fakta i ärendet; detta gäller särskilt de uppgifter som framkommit i de aktuella
läkarintygen.
Framförda synpunkter och argument bör bemötas på ett sådant sätt att det blir
möjligt för den enskilde att förstå både vilka synpunkter och omständigheter som har
beaktats och legat till grund för avgörandet och varför andra synpunkter och
argument inte tillmätts någon betydelse. Den motivering som finns i beslutet den 30
november 2012 är kortfattad och intetsägande. Beslutet borde ha motiverats på ett
mycket tydligare och mer klargörande sätt.
Omprövningsbeslutet som fattades den 8 februari 2013 innehåller dock enligt
Försäkringskassans uppfattning en utförlig och tydlig motivering.

Sjukpenning för tiden den 5 – 6 december 2012
AA har i denna del bland annat anfört att man inte tagit hänsyn till 27 kap. 11 § SFB
eller den proposition som bestämmelsen grundas på när man fattat beslut. Han anför
också att han undrar varför Försäkringskassan helt ändrat den motivering som
angavs i kommuniceringsbrevet när man väl fattar beslut i hans ärende.
De kommuniceringsbrev som Försäkringskassan skickar ut är till för att ge den
enskilde tillfälle att komma in med synpunkter och kompletterande handlingar innan
myndigheten fattar beslut i ett enskilt ärende. De krav som ställs på myndigheternas
motiveringsskyldighet avser inte kommuniceringsbrev; dessa behöver således inte
                                                                         Dnr 513-2013     Sid 5 (7)




      innehålla någon motivering. För det fall ett kommuniceringsbrev innehåller en
      motivering, saknar denna någon rättslig betydelse. Kommuniceringsbreven utgör
      således inte hinder mot att ange en annorlunda motivering i ett beslut i samma
      ärende. I det aktuella beslutet borde man dock i motiveringen ha gett en förklaring
      till varför AA inte hade rätt till sjukpenning enligt 27 kap. 11 SFB.
      Försäkringskassan beklagar att så inte har skett och de övriga olägenheter som
      handläggningen av AA:s ärende har medfört för honom.
AA kommenterade remissvaret.

Försäkringskassans sjukpenning- och omprövningsakter för de aktuella perioderna
lånades in och granskades.

Bedömning
Inledning
Inledningsvis vill jag klargöra att JO inte kan ändra eller upphäva myndigheters
beslut. JO:s granskning är inte heller avsedd att föregripa eller ersätta den prövning
som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. Jag kommer därför inte att uttala
mig om Försäkringskassans aktuella beslut i sakfrågorna. Min granskning i detta
ärende är i stället begränsad till frågan om besluten är tillräckligt väl motiverade.

Av 20 § förvaltningslagen (1986:223), FL, framgår att ett beslut varigenom en
myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas
helt eller delvis bl.a. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon
annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Har skälen
utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa
honom om dem i efterhand.

Jag har tidigare behandlat frågan om Försäkringskassans motiveringsskyldighet
och uttalat bl.a. följande i ett beslut den 18 april 2013 (dnr 6160-2011).

      Motiveringskravet syftar bl.a. till att garantera att myndigheterna prövar sina
      ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt. En bra motivering ökar förståelsen för
      beslutet och gör det lättare för parten att bedöma om det lönar sig att överklaga eller
      inte. Meningslösa klagomål kan undvikas och i andra fall hjälper motiveringen
      parten att bygga upp sitt resonemang. En utebliven eller alltför generell motivering
      försvårar på motsvarande sätt partens möjligheter att finna argument för sin
      inställning. Motiveringen får på så sätt även betydelse för den överprövande
      instansen. Väl motiverade beslut är vidare en förutsättning för att allmänheten ska
      känna förtroende för myndigheternas kompetens och objektivitet.
      För att motiveringen ska fylla sin funktion krävs att den håller en viss kvalitet.
      Enligt lagtexten ska en motivering innehålla ”de skäl som har bestämt utgången”.
      Lagen ställer alltså inte krav på detaljerade redogörelser för varje omständighet som
      har haft betydelse för utgången. Det är de springande punkterna – de omständigheter
      som har varit avgörande för myndigheternas beslut – som ska redovisas. I
      kommentaren till förvaltningslagen uttalas att man visserligen inte kan begära att
      förvaltningsmyndigheternas beslut ska efterlikna domstolarnas domar men att
      beslutet måste göra det begripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är
      avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på
      de punkter där meningarna kan gå isär (Hellners och Malmqvist, 3 uppl., s. 237). Det
      sistnämnda innebär vidare att myndigheten i sin motivering bör bemöta de argument
                                                                   Dnr 513-2013      Sid 6 (7)




      och synpunkter som den enskilde har fört fram t.ex. i samband med kommunicering
      eller vid begäran om omprövning.
Beslut för perioderna den 4–17 september 2012 och den 5–6 december
2012
Av utredningen i ärendet framgår att AA i sina ansökningar om sjukpenning för
perioderna i september och december 2012 gjorde gällande att hans rätt till
sjukpenning under de första 14 dagarna i respektive sjukperiod skulle bedömas
enligt de grunder som anges i 27 kap. 11 § SFB. Till stöd för sin uppfattning
åberopade han bl.a. förarbetsuttalanden till bestämmelsen och lämnade in
handlingar som beskrev hans särskilda anställningsform.

Jag kan konstatera att Försäkringskassans grundläggande beslut den 8 november
2012 och den 4 februari 2013, i vilka kassan avslog AA:s ansökningar om
sjukpenning för perioderna den 4–17 september 2012 respektive den 5–6 december
2012, saknade uppgifter om hans synpunkter och de handlingar han lämnat in. Det
framgick således inte heller av Försäkringskassans beslutsmotiveringar hur kassan
hade bedömt uppgifterna. Vidare borde Försäkringskassan i nämnda beslut och i
omprövningsbeslutet den 17 december 2012 (för perioden den 4–17 september
2012) ha förklarat varför kassan hade bedömt att AA inte hade rätt till sjukpenning
enligt 27 kap. 11 § SFB.

Beslut för perioden den 29 september–31 oktober 2012
Inför Försäkringskassans beslut om sjukpenning för perioden den 29 september–31
oktober 2012 kommunicerade kassan det tilltänkta beslutet med AA. Han lämnade
med anledning av det in en skrivelse i vilken han bl.a. framförde synpunkter på hur
kassan hade bedömt det medicinska underlaget. När Försäkringskassan fattade sitt
grundläggande beslut den 30 november 2012 lämnades en mycket kortfattad
motivering till bedömningen att AA inte hade rätt till sjukpenning. AA:s
synpunkter bemöttes enbart genom att man angav att Försäkringskassan hade tagit
del av dessa, men att de inte ändrade kassans tidigare ställningstagande. Någon
redovisning av synpunkterna eller varför Försäkringskassan inte ansåg att de
påverkade kassans bedömning gjordes inte i beslutet. Som Försäkringskassan själv
har angett i remissvaret borde beslutet ha motiverats på ett mycket tydligare och
mer klargörande sätt.

I Försäkringskassans beslut den 30 november 2012, under avsnittet Beskrivning av
ärendet, inleds det sista stycket med följande mening. ”Så som dina besvär beskrivs
i läkarintygen ger det inte stöd för att det föreligger sjukdomstillstånd eller att din
arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.” Enligt min
mening är denna skrivning snarare en redogörelse för en avgörande omständighet
än en beskrivning av ärendet. Jag har tidigare uttalat att denna typ av samman-
blandning är en brist som jag ofta lägger märke till i min tillsynsverksamhet (se
JO:s beslut den 18 april 2013, dnr 6160-2011).

I omprövningsbeslutet den 8 februari 2013 har Försäkringskassan på ett
föredömligt sätt visat att kassan har beaktat AA:s synpunkter och på ett utförligt
                                                                   Dnr 513-2013     Sid 7 (7)




och tydligt sätt förklarat hur hans arbetsförmåga har bedömts i förhållande till det
medicinska underlaget.

Vad AA har anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
