# Kritik mot Kriminalvården bl.a. för att en person som var dömd för brott i Norge och vars straffverkställighet skulle flyttas över från
Norge till Sverige fick tillbringa 35 dagar i häkte i avvaktan på en utredning om särskilda villkor

JO 2019-06-19 dnr 5138-2017

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2019-06-19               5138-2017             1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Kriminalvården bl.a. för att en person som var dömd för
                        brott i Norge och vars straffverkställighet skulle flyttas över från
                        Norge till Sverige fick tillbringa 35 dagar i häkte i avvaktan på en
                        utredning om särskilda villkor


                          Beslutet i korthet: En person flyttades över från en öppen anstalt i Norge till ett häkte
                          i Sverige i avvaktan på placering i anstalt här. När han anlände till Sverige återstod
                          ett år och tre veckor av verkställigheten. Tio dagar efter ankomsten lämnade häktet in
                          en begäran till riksmottagningen om att den intagne skulle utredas för fastställande av
                          särskilda villkor. Han blev kvar i häkte i 35 dagar innan det blev en plats ledig i riks-
                          mottagningen. Efter närmare en månad i riksmottagningen beslutade Kriminalvården
                          att det inte fanns skäl att besluta om särskilda villkor för honom. Han placerades kort
                          därefter i en anstalt i säkerhetsklass 2, men placeringsbeslutet omprövades av
                          Kriminalvården, bl.a. efter det att kontakt hade tagits med anstalten i Norge, och han
                          placerades slutligen i en öppen anstalt.
                          I beslutet riktar chefsJO kritik mot Kriminalvården för den långa häktesplaceringen
                          och för att varken häktet eller riksmottagningen initialt övervägde om det verkligen
                          fanns ett behov av att utreda frågan om särskilda villkor. ChefsJO är även kritisk till
                          den långsamma handläggningen vid riksmottagningen efter det att den intagne hade
                          flyttats över dit och för att Sektionen för internationella och andra särskilda klient-
                          ärenden (SCK) inte snabbare fattade beslut i frågan om särskilda villkor. ChefsJO
                          anser även att det kan finnas skäl för SCK att ta ställning till om det finns ett behov av
                          särskilda villkor i de ärenden om överflyttning av straffverkställighet där frågan kan bli
                          aktuell. När det gäller placeringen i en anstalt i säkerhetsklass 2 menar chefsJO att
                          det, mot bakgrund av vad som framkommit om dennes tidigare verkställighet, framstår
                          som att placeringen medförde mer ingripande övervakning och kontroll än vad som
                          var nödvändigt.
                          I beslutet behandlas även under vilka förutsättningar en intagen som avtjänat delar av
                          ett fängelsestraff utomlands och därefter överförts till Sverige för vidare verkställighet
                          här, tillfälligt kan placeras i häkte i avvaktan på ett beslut om anstaltsplacering.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 1 augusti 2017 förde AA fram klagomål
                        mot Kriminalvården och anförde bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 5138-2017        Sid 2 (12)




I maj 2016 blev han dömd till fängelse i fyra år och två månader av en norsk
domstol. Han verkställde till en början sitt straff i en sluten anstalt i Oslo. Den
28 november 2016 flyttades han till den öppna anstalten Bastöy. Under tiden i
Bastöy hade han flera permissioner på egen hand, varav några med
övernattning. Permissionerna genomfördes utan anmärkning. I januari 2017
beslutade Kriminalvården att han skulle verkställa resten av strafftiden i
Sverige. Han överklagade beslutet men fick avslag. Den 16 maj 2017
överfördes han från Norge till häktet Göteborg, där han fick stanna i cirka tre
veckor innan han flyttades över till häktet Karlstad. Från häktet Karlstad blev
han flyttad till riksmottagningen i anstalten Kumla för att genomgå en utredning
om särskilda villkor. Väl i Kumla tog det cirka tre veckor innan utredningen på-
börjades. Han fick då träffa en psykolog som konstaterade att han tidigare hade
varit i en öppen anstalt och hade mindre än ett år kvar att avtjäna av sitt straff.
Psykologen avbröt av denna anledning omedelbart utredningen. Trots att han
hade varit i en öppen anstalt och där skött sig exemplariskt blev han placerad i
anstalten Skogome, som är en anstalt i säkerhetsklass 2. Det tog cirka nio
veckor från det att han överlämnades till Sverige till dess att han placerades i
Skogome, och en stor del av denna tid tillbringade han i häkte. Han vill med
anledning av det inträffade ha ersättning för sveda och värk.

Utredning
Inledningsvis inhämtades vissa handlingar. Därefter remitterades anmälan till
Kriminalvården för yttrande.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom tf. chefen för
sektionen för verksjuridik, i huvudsak följande:
      ___

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Väst samt från
      placeringssektionen och sektionen för internationella och andra särskilda klient-
      ärenden vid Kriminalvårdens huvudkontor. Av uppgifterna framgår i huvudsak
      följande.
      AA dömdes den 26 maj 2016 av Bogarting lagmansrett i Norge […] till fängelse
      fyra år och två månader. Verkställighet av straffet påbörjades den
      4 augusti 2016 i Norge. Kriminalvården beslutade den 3 januari 2017 att
      verkställigheten skulle överflyttas från Norge till Sverige. AA ankom häktet
      Göteborg den 16 maj 2017. Enligt ett strafftidsbeslut som utfärdades samma dag
      beräknades tidigaste dag för villkorlig frigivning till den 9 juni 2018 […].
      Den 26 maj 2017 gjorde häktet Göteborg en anmälan till riksmottagningen för
      utredning inför beslut om särskilda villkor. När anmälan gjordes översteg kvar-
      stående verkställighet ett år. Det är klienthandläggarna som ansvarar för att göra
      anmälan, vilket hanteras skyndsamt. Det görs inte några avväganden inför att
      eventuellt avstå från att anmäla klienter utan samtliga klienter som dömts till
      fängelse i lägst fyra år anmäls till riksmottagningen. Anmälan sker genom att
      klienthandläggaren skickar en standardiserad blankett via e-post till riks-
      mottagningen. Information om och när klienten anmälts dokumenteras genom en
      daganteckning i Kriminalvårdens klientadministrativa system, KVR. Häktet
                                                                   Dnr 5138-2017         Sid 3 (12)




Göteborg har för avsikt att se över sina rutiner kring förfarandet vid anmälan till
riksmottagningen.
Mot bakgrund av den brottslighet AA var dömd för placerades han vid ankomst
till häktet Göteborg på en avdelning avsedd för klienter misstänkta, alternativt
dömda för […]. På grund av att avdelningen skulle stängas över sommaren
placerades samtliga klienter på andra häkten. Häktet Karlstad har en
gemensamhetsavdelning för klienter misstänkta, alternativt dömda för […]
varför AA placerades där den 30 maj 2017 i väntan på en ledig plats på
riksmottagningen.
AA ankom till anstalten Kumla och riksmottagningen den 19 juni 2017. Beslut
om att inte meddela särskilda villkor för den återstående strafftiden fattades av
sektionen för internationella och andra särskilda klientärenden den 11 juli 2017
[…]. Skälet var att det ansågs obehövligt eftersom återstående strafftid understeg
ett år.
Anstalten Kumla upprättade ett placeringsunderlag och initierade ett ärende om
anstaltsplacering den 12 juli 2017 […]. Av placeringsunderlaget framgick att an-
stalten Kumlas bedömning var att anstalt i säkerhetsklass 2 utgjorde tillräcklig
grad av övervakning och kontroll. Av placeringsunderlaget framgick vidare att
AA varit placerad i lågriskanstalt, genomfört permissioner och uppvisat god
skötsamhet under verkställigheten i Norge. AA invände mot placerings-
underlaget och framförde önskemål om att verkställa med fotboja, alternativt att
placeras i anstalt i säkerhetsklass 3.
Beslut om placering fattades vid placeringssektionen den 13 juli 2017 […].
Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet, särskilt beaktat anstalten Kum-
las bedömning, beslutades om placering i anstalten Skogome i säkerhetsklass 2.
AA ankom till anstalten Skogome den 18 juli 2017.
AA inkom den 27 juli 2017, genom ombud, med en begäran om omprövning av
beslutet. I begäran ifrågasattes varför AA behövde vara placerad i anstalt i
säkerhetsklass 2. Ombudet anförde att AA avtjänat en stor del av sitt straff med
mycket god skötsamhet, att han sedan november 2016 varit placerad i den öppna
anstalten Bastöy samt att han beviljats tre permissioner med övernattning. Vidare
framfördes önskemål om att kontakt skulle tas med anstalten i Norge för att be-
kräfta uppgifterna. AA inkom den 31 juli 2017 med en egen begäran om om-
prövning varvid han önskade placering i anstalten Tillberga.
Med anledning av begäran om omprövning kontaktade handläggare vid
placeringssektionen anstalten Bastöy via telefon den 31 juli 2017. Genom sam-
talet framkom att anstalten är en lågsäkerhetsanstalt där samtliga intagna är i
permissionsgång eller aktivt arbetar för återanpassning i samhället. Anstalten be-
kräftade att AA uppvisat god skötsamhet samt att han genomfört tre permissioner
med övernattning utan anmärkning.
Omprövningsbeslut fattades den 1 augusti 2017 […]. Efter en förnyad prövning,
särskilt beaktat vad som framkommit gällande verkställigheten i Norge, gjorde
placeringssektionen bedömningen att anstalt i säkerhetsklass 3 utgjorde tillräck-
lig grad av övervakning och kontroll. Det tidigare beslutet om placering ändrades
på så sätt att AA istället skulle vara placerad i anstalten Tillberga i säkerhetsklass
3. Enligt beslutet kunde förflyttningen ske samma dag. AA ankom till anstalten
Tillberga den 8 augusti 2017.
Under perioden den 2 september–29 november 2017 beviljades AA totalt sju
permissioner varav fyra med övernattning. Halva strafftiden var avtjänad den 30
oktober 2017. Beslut om utökad frigång fattades den 28 november 2017 och på-
börjades den 29 november 2017 […].

Rättslig reglering
Av 1 kap. 7 § fängelselagen (2010:610), FäL, framgår att för en intagen som av-
tjänar fängelse i lägst fyra år ska det, om det inte är uppenbart obehövligt, beslu-
                                                                   Dnr 5138-2017         Sid 4 (12)




tas om de särskilda villkor som av säkerhetsskäl är nödvändiga när det gäller
placering i anstalt, vistelse utanför anstalt enligt 10 kap. 1 och 2 §§, och särskilda
utslussningsåtgärder enligt 11 kap. 1 §. Av andra stycket följer att om det finns
särskilda skäl så ska villkor enligt första stycket också beslutas för en intagen
som har dömts till fängelse i lägst två år.
Av allmänna råd till 1 kap. 7 § första stycket FäL, i Kriminalvårdens föreskrifter
och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK Fängelse), följer att
möjligheten att avstå från att besluta om särskilda villkor när det är uppenbart
obehövligt bör användas restriktivt. Beslut om särskilda villkor kan anses uppen-
bart obehövligt t.ex. när den återstående verkställighetstiden understiger ett år. I
beslutet om särskilda villkor anges normalt i vilka anstalter eller avdelningar den
intagne får placeras och när omplacering till anstalt eller avdelning med lägre
grad av övervakning och kontroll får beviljas, om och när permission får beviljas
och om och när särskilda utslussningsåtgärder får beviljas.
Av 2 kap. 4 § FARK Fängelse framgår att en intagen som avtjänar fängelse i
lägst fyra år och som vistas i häkte när domen blir verkställbar ska placeras i
riksmottagning för utredning inför beslut om särskilda villkor, om det inte finns
särskilda skäl mot det. Även i annat fall kan en intagen placeras i riksmottagning
om det behövs inför beslut om särskilda villkor. Enligt allmänna råd till
bestämmelsen kan det finnas särskilda skäl att inte placera en intagen i riks-
mottagning t.ex. när den återstående verkställighetstiden understiger ett år och
det därför kan antas vara uppenbart obehövligt att besluta om särskilda villkor.
Av Kriminalvårdens handbok (2012:2) om särskilda villkor för långtidsdömda
och placering i riksmottagning (s. 9) framgår att en kategori intagna som kan ha
en återstående verkställighetstid som understiger ett år är de som överförts från
annat land för att fortsätta straffverkställigheten i Sverige. Dessa intagna placeras
vanligen i svenskt häkte i avvaktan på placering i riksmottagning eller annan
anstaltsavdelning och frågan om att avstå från att besluta om särskilda villkor bör
därför aktualiseras av häktet eller den anstalt där den intagne initialt placeras.
Om ett häkte, en anstalt eller placeringssektionen finner att omständigheterna i
ett enskilt fall talar för att det kan vara uppenbart obehövligt att besluta om sär-
skilda villkor, ska kontakt tas med beslutsfattare vid sektionen för internationella
och andra särskilda klientärenden. Beslutsfattaren ska då ta ställning till om ut-
redningen inför beslut om särskilda villkor ska påbörjas eller om det redan på be-
fintligt underlag kan konstateras att det är uppenbart obehövligt att besluta om
särskilda villkor.
Enligt Kriminalvårdens arbetsordning är lägsta nivå för att fatta beslut om sär-
skilda villkor enligt 1 kap. 7 § FäL sektionen för internationella och andra sär-
skilda klientärenden (huvudkontoret). Vidare följer att lägsta nivå för ställnings-
tagande angående placering i riksmottagning enligt 2 kap. 4 § första stycket
FARK Fängelse är verksamhetsstället (häktet eller anstalten).
Av 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. följer att den som ska
förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i anslutning härtill
tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på beslut om
anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena.
Av allmänna råd till 2 kap. häkteslagen (2010:611), i Kriminalvårdens före-
skrifter och allmänna råd (2011:2) om häkte (FARK häkte), följer att en intagen
som är häktad normalt bör placeras i det häkte som är beläget i eller nära den ort
där rättsprocessen ska äga rum, om inte placering i annat häkte behövs av säker-
hets- eller beläggningsskäl.
Av 2 kap. 1 § FäL framgår att en intagen inte får placeras så att han eller hon
underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt
för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vidare framgår att vid
beslut om placering ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den in-
tagnes behov av sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.
                                                                     Dnr 5138-2017         Sid 5 (12)




Av 10 § fängelseförordningen (2010:2010), FäF, framgår att vid bedömning en-
ligt 2 kap. 1 § första stycket FäL ska särskilt beaktas risken för rymning, fri-
tagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet samt behovet av
att undvika en olämplig sammansättning av intagna och i övrigt kunna bedriva
en ändamålsenlig verksamhet i anstalt.
Av 2 kap. 1 § FARK Fängelse framgår att vid bedömningen av de risker som
framgår av 10 § FäF ska särskilt beaktas bl.a. karaktären och omfattningen av
den intagnes tidigare och aktuell brottslighet, utfallet av tidigare och pågående
verkställighet samt strafftidens längd och återstående verkställighetstid.
Av 11 kap. 1 § första stycket 4 FäL framgår att en intagen för att minska risken
för att han eller hon återfaller i brott eller för att på annat sätt underlätta hans el-
ler hennes anpassning i samhället får beviljas tillstånd till vistelse utanför anstalt
genom utökad frigång enligt 5 §.
Enligt 11 kap. 5 § FäL innebär utökad frigång att en intagen under kontrollerade
former avtjänar fängelsestraffet i sin bostad. Utökad frigång får beviljas om
1. minst halva strafftiden, dock minst tre månader, har avtjänats,
2. det inte finns någon beaktansvärd risk för att den intagne kommer att begå
brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt missköta sig,
3. han eller hon har tillgång till bostad, och
4. han eller hon utför arbete, får behandling eller deltar i utbildning eller särskilt
anordnad verksamhet.

Kriminalvårdens bedömning
För en intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år ska, om det inte är uppenbart
obehövligt, beslut fattas om de särskilda villkor som av säkerhetsskäl är nöd-
vändiga när det gäller placering i anstalt, vistelse utanför anstalt och särskilda
utslussningsåtgärder. Enligt förarbetena till 1 kap. 7 § FäL (prop. 2009/10:135
s. 73 f. och 122 f.) och Kriminalvårdens allmänna råd till bestämmelsen ska
möjligheten att avstå från att besluta om särskilda villkor när det är uppenbart
obehövligt användas restriktivt. Beslut om särskilda villkor kan anses uppenbart
obehövligt t.ex. när en intagen inte är frihetsberövad i direkt anslutning till att
verkställigheten inleds eller när den återstående verkställighetstiden understiger
ett år. En kategori intagna som kan ha en återstående verkställighetstid som
understiger ett år är de som överförts från annat land för att fortsätta straff-
verkställigheten i Sverige.
Vid tidpunkten då AA överfördes för verkställighet till Sverige översteg åter-
stående verkställighetstid ett år. Någon föreskriven skyldighet för häktet Göte-
borg att pröva frågan om att avstå från att besluta om särskilda villkor har så-
ledes inte förelegat vid tidpunkten. Häktet Göteborg gjorde anmälan till riks-
mottagningen inom en dryg vecka från att AA ankom till häktet. Häktet Göte-
borg har uppgett att de har för avsikt att se över sina rutiner kring förfarandet vid
anmälan till riksmottagningen.
En intagen som är häktad ska placeras i det häkte som är beläget i, eller nära, den
ort där rättsprocessen ska äga rum, om inte placering i annat häkte behövs av
säkerhets- eller beläggningsskäl. Detsamma bör rimligtvis gälla intagna i häkte
som är placerade där av andra skäl än häktning. AA hade ingen pågående pro-
cess som förutsatte att han kvarblev på häktet Göteborg varför han förflyttades
till annat lämpligt häkte då platser behövde frigöras för att ta emot nyhäktade.
Förfarandet är förenligt med gällande allmänna råd. Av utredningen framgår vi-
dare att det inte funnits någon ledig plats på riksmottagningen förrän den 19 juni
2017 varvid AA förflyttades dit omedelbart. Den totala tiden AA var placerad i
häkte uppgick således till strax under fem veckor.
Av utredningen i ärendet framgår inte att det skulle förekommit något egentligt
fel i hanteringen av frågan om särskilda villkor. Det kan emellertid konstateras
                                                                          Dnr 5138-2017         Sid 6 (12)




      att en rad olyckliga sammanträffanden resulterat i att AA varit placerad i häkte
      under en längre tid. Kriminalvården överväger om de allmänna råden till 1 kap.
      7 § FäL skulle kunna förtydligas på så sätt att verksamhetsställen ska samråda
      med sektionen för internationella och andra särskilda klientärenden när fråga
      uppkommer om en klient som överförts från annat land ska placeras på riks-
      mottagningen, om det kan antas att verkställighetstiden kan komma att under-
      stiga ett år.
      AA ankom till anstalten Kumla och riksmottagningen den 19 juni 2017. Efter tre
      veckor, den 11 juli 2017, fattades beslut om att inte meddela särskilda villkor för
      den återstående strafftiden. Det går inte att utesluta att förfarandet tagit längre tid
      på grund av semesterperiod och mellankommande storhelg. Så snart beslut om
      att inte meddela särskilda villkor fattats initierade anstalten Kumla ett ärende om
      anstaltsplacering. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet fattades den
      13 juli 2017 beslut om placering i anstalten Skogome i säkerhetsklass 2 varefter
      AA flyttades fem dagar senare. Placeringsärendet och förflyttningen synes ha
      hanterats skyndsamt.
      AA inkom den 27 juli 2017 med en begäran om att Kriminalvården skulle
      kontakta anstalten i Norge. Efter att kompletterande uppgifter inhämtats från
      anstalten i Norge fattades omprövningsbeslut redan den 1 augusti 2017 med
      innebörden att en placering i anstalt i säkerhetsklass 3 utgjorde tillräcklig grad av
      övervakning och kontroll. AA flyttades till anstalten Tillberga den 8 augusti
      2017. Hanteringen av omprövningsärendet och förflyttningen bedöms ha
      hanterats skyndsamt. AA beviljades flera permissioner, majoriteten med
      övernattning, under hösten 2017. Omkring fyra veckor efter att halva strafftiden
      var avtjänad beviljades AA även verkställighet utanför anstalt genom utökad
      frigång.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för den relevanta rättsliga regleringen. Jag vill
tillägga att en ny lag om strafftid (strafftidslagen [2018:1251]) liksom två nya
paragrafer i 2 kap. fängelselagen (2010:610), 2 kap. 4 a och 4 b §§, trädde i
kraft den 1 april 2019.

Bakgrund
Genom utredningen har sammanfattningsvis följande framkommit om ärendets
handläggning.

Den 3 januari 2017 beslutade Kriminalvården att verkställigheten av AA:s straff
skulle flyttas över från Norge till Sverige och den 16 maj 2017 anlände han till
häktet Göteborg, från anstalten Bastöy i Norge. Enligt ett strafftidsbeslut kunde
AA friges villkorligt tidigast den 9 juni 2018. Den 26 maj 2017 gjorde häktet en
anmälan till riksmottagningen för att en utredning inför beslut om särskilda
villkor skulle initieras. Den 30 maj 2017 flyttades AA till häktet Karlstad och
den 19 juni 2017 ankom han till riksmottagningen i anstalten Kumla. Den
11 juli 2017 meddelade Sektionen för internationella och andra särskilda klient-
ärenden (SCK) vid Kriminalvårdens huvudkontor ett beslut som innebar att man
avstod från att besluta om särskilda villkor för AA:s återstående verkställighet.
Den 12 juli 2017 initierades ett placeringsärende vid placeringssektionen, som
den 13 juli 2017 fattade beslut om att AA skulle vara placerad i anstalten
                                                                   Dnr 5138-2017       Sid 7 (12)




Skogome. AA begärde omprövning av placeringsbeslutet. Den 18 juli 2018
ankom AA till anstalten Skogome men flyttades den 8 augusti 2018 till anstal-
ten Tillberga, efter det att Kriminalvården hade omprövat och ändrat sitt beslut i
placeringsärendet.

AA tillbringade alltså 35 dagar i häkte innan han fördes över till riks-
mottagningen. Vid riksmottagningen blev han kvar i nästan en månad innan han
blev placerad i anstalt.

Tillfällig placering av AA i häkte
Av 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL) följer att den
som ska förpassas till kriminalvårdsanstalt för att avtjäna ett fängelsestraff i
anslutning till det tillfälligt får förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i
avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till
transportförhållandena. En tillfällig förvaring i häkte har i praxis ansetts kunna
ske med stöd av den nämnda bestämmelsen även när en intagen ska överföras
från en anstalt till en annan. Från JO:s sida har tidigare uttalats att en sådan
utvidgad tillämpning dock torde förutsätta att frågan om ändrad
anstaltsplacering har aktualiserats och att förvaring i häkte sker i avvaktan på
beslut i den frågan (se t.ex. JO 1988/89 s. 99). En sådan tillfällig förvaring bör
dock, enligt ett uttalande i förarbetena till bestämmelsen, inte få pågå mer än
någon eller några få dagar (se prop. 1974:20 s. 77). Från och med den 1 april
2019 har denna praxis kodifierats i och med införandet av 2 kap. 4 a och 4 b §§
fängelselagen. Genom de nyss nämnda bestämmelserna tydliggörs dessutom
under hur lång tid en intagen tillfälligt får förvaras i häkte i samband med en
omplacering, dvs. inte längre än nödvändigt och inte längre än sju dagar, om det
inte finns särskilda skäl för en längre tid. Även om det finns särskilda skäl ska
vistelsen i häkte inte få vara längre än trettio dagar.

Motsvarande reglering när det gäller placering i häkte i samband med att
verkställigheten inleds (initialplaceringar) har införts i 10 § strafftidslagen
(2018:1251). I förarbetena till den nya lagen har denna ökade flexibilitet, i fråga
om möjligheten att ta in en dömd person i häkte i samband med att han eller hon
ska överföras eller förpassas till kriminalvårdsanstalt för verkställighet,
motiverats med att Kriminalvårdens uppgift att placera intagna generellt sett har
blivit mer komplicerad och tidskrävande (prop. 2017/18:250 s.74). När det gäl-
ler omplaceringsfallen anges att behovet av att placera en intagen i häkte i sam-
band med en omplacering främst avser akuta omplaceringssituationer vid t.ex.
ordningsstörningar eller risk för rymning eller fritagning (a. prop. s. 79).

I de fall där en dömd person som i likhet med AA har avtjänat delar av sitt straff
utomlands och överförs till Sverige för vidare straffverkställighet, är det på
många sätt fråga om både en omplacering och en initialplacering. Placeringen
kan betraktas som en omplacering med hänsyn till att den dömde redan avtjänat
delar av sitt straff i anstalt och som en initialplacering med tanke på att det inte
är de svenska reglerna för verkställighet som har beaktats vid den ursprungliga
                                                                    Dnr 5138-2017       Sid 8 (12)




placeringen i det andra landet. Det kan därför i detta senare skede i vissa fall
finnas behov av att genomföra de utredningar (t.ex. risk- och behovs-
bedömningar eller en utredning inför ett beslut om särskilda villkor) som annars
görs i samband med att en verkställighet inleds. I sammanhanget bör dock no-
teras att det i en sådan situation kan finnas viktig information att inhämta från
det tidigare verkställighetslandet, vilken kan vara av betydelse både när det
gäller bedömningen av om det finns skäl att vidta några utredningsåtgärder och
i själva placeringsfrågan.

Enligt förarbetena till de nya bestämmelserna i fängelselagen, som jag redogjort
för ovan, är en tillfällig placering i häkte av den som ska omplaceras främst
aktuell i akuta omplaceringssituationer. Enligt min uppfattning finns det inte
anledning att bedöma omplaceringar som skett med stöd av den tidigare gäl-
lande lagstiftningen på något annat sätt. Efter det att Kriminalomsorgen (den
norska motsvarigheten till Kriminalvården) hade begärt att verkställigheten
skulle flyttas över till Sverige bifölls begäran av Kriminalvården i januari 2017.
AA överflyttades emellertid inte till Sverige förrän i mitten av maj samma år.
Det var alltså inte en akut omplaceringssituation som föranledde behovet att
placera AA i häkte. Som jag har nämnt ovan skiljer sig dock ett ärende som
detta från de omplaceringar som görs mellan svenska anstalter på så vis att flera
av de frågor som aktualiseras i ett initialplaceringsärende kan bli aktuella även
här. Mot denna bakgrund anser jag att det fanns visst fog för Kriminalvården att
med stöd av 11 § StidL placera AA i häkte i avvaktan på den nya anstalts-
placeringen. AA borde dock skyndsamt ha överförts till riksmottagningen i
anstalten Kumla eller, om detta inte var möjligt, till någon annan anstalt. AA
kom i stället att tillbringa 35 dagar i häkte innan han överfördes till riks-
mottagningen, vilket inte skulle ha varit acceptabelt ens om den nya
strafftidslagen och de nya reglerna i fängelselagen hade börjat tillämpas vid den
aktuella tidpunkten.

Kriminalvården har uppgett att anledningen till att AA blev kvar i häkte så pass
länge var att det inte fanns någon plats ledig i riksmottagningen. Jag är med-
veten om bristen på lediga platser inom Kriminalvården och har därför öppnat
ett initiativärende för att utreda vilka konsekvenser beläggningssituationen inom
Kriminalvården får för de frihetsberövade (dnr O 19-2019). Platsbrist är inte ett
godtagbart skäl för den långa häktesplaceringen av AA. Jag är sammantaget
mycket kritisk till det inträffade.

Hanteringen av frågan om särskilda villkor
Enligt 1 kap. 7 § fängelselagen ska beslut om särskilda villkor meddelas för en
intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år, om det inte är uppenbart obehöv-
ligt. Av lagens förarbeten framgår att möjligheten att avstå från att besluta om
särskilda villkor ska användas restriktivt men att det i ett enskilt fall kan vara
uppenbart att en intagen inte utgör någon sådan samhällsfara som motiverar
särskilda villkor, trots att han eller hon avtjänar ett långvarigt fängelsestraff. Av
de allmänna råden till den nämnda bestämmelsen, i Kriminalvårdens före-
                                                                   Dnr 5138-2017      Sid 9 (12)




skrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, fram-
går att ett beslut om särskilda villkor kan vara uppenbart obehövligt t.ex. när
den återstående verkställighetstiden understiger ett år. Enligt Kriminalvårdens
handbok (2012:2) om särskilda villkor för långtidsdömda och placering i riks-
mottagning ska kontakt tas med beslutsfattare vid SCK om ett häkte, en anstalt
eller en placeringssektion finner att omständigheterna i ett enskilt fall talar för
att det kan vara uppenbart obehövligt att besluta om särskilda villkor.

Genom utredningen har framkommit att det dröjde tio dagar från det att AA
anlände till häktet Göteborg till dess att häktet tog kontakt med riks-
mottagningen med en begäran om att en utredning inför beslut om särskilda
villkor skulle initieras. Det har även framkommit att häktet skickar en sådan
begäran avseende alla klienter som dömts till fängelse i lägst fyra år och att man
i de fall där den kvarvarande verkställighetstiden överstiger ett år inte gör någon
bedömning av om det kan finnas skäl att avstå från en sådan begäran. Det
framgår varken om riksmottagningen, när en begäran om utredning inkommer
dit, gör någon bedömning av om utredningen är nödvändig eller inte, eller vilka
överväganden, om några, som gjordes i AA:s fall. Av Kriminalvårdens yttrande
framgår inte heller om SCK överväger frågan i samband med att man fattar
beslut om överflyttning av verkställighet.

När AA ankom till häktet Göteborg hade han drygt ett år och tre veckor kvar att
avtjäna av sitt straff och när en begäran om utredning avseende särskilda villkor
sedermera lämnades in till riksmottagningen återstod endast ett år och två
veckor. Kriminalvården har gjort bedömningen att det inte förekommit något
egentligt fel vid hanteringen av frågan om särskilda villkor eftersom AA:s
kvarvarande verkställighetstid översteg ett år och det i ett sådant läge inte finns
någon skyldighet att överväga om det kan anses uppenbart obehövligt att be-
sluta om särskilda villkor.

Frågan om det kan anses uppenbart att en intagen inte utgör någon sådan
samhällsfara som motiverar särskilda villkor är emellertid inte enbart beroende
av den återstående straffverkställighetstiden. I det aktuella fallet översteg denna
tid dessutom ett år med endast några veckor. Även det faktum att AA innan han
flyttades över till Sverige hade avtjänat sitt straff i en öppen anstalt och där
beviljats flera permissioner som han hade genomfört utan anmärkning, talade
för att det inte fanns skäl att meddela ett beslut om särskilda villkor. Enligt min
bedömning borde dessa faktorer ha föranlett häktet Göteborg att, i enlighet med
vad som föreskrivs i Kriminalvårdens handbok, ta kontakt med en beslutsfattare
vid SCK för ställningstagande i frågan. Motsvarande åtgärd borde även ha
vidtagits av riksmottagningen när häktets begäran inkom dit. Eftersom SCK
fattar beslut i fråga om både överflyttning av straffverkställighet och särskilda
villkor bör vidare SCK i vissa fall redan i samband med att överflyttnings-
ärendet avgörs kunna göra en bedömning av om det finns skäl att utreda
särskilda villkor. I AA:s fall återstod visserligen drygt ett år och fem månader
av strafftiden när SCK den 3 januari 2017 fattade beslut om överflyttning av
                                                                    Dnr 5138-2017       Sid 10 (12)




hans straffverkställighet till Sverige. Som jag redan konstaterat är dock
bedömningen av om det finns skäl att meddela särskilda villkor inte enbart
beroende av den resterande verkställighetstidens längd.

Från det att AA ankom till riksmottagningen den 19 juni 2017 dröjde det ända
till den 11 juli 2017 innan SCK tog ställning i frågan om särskilda villkor.
Kriminalvården har uppgett att det inte går att utesluta att förfarandet tog längre
tid med anledning av semestertider och en mellankommande storhelg. Enligt
min uppfattning borde AA:s ärende oavsett detta ha behandlats med större
skyndsamhet än vad som skedde. Vid ankomsten till riksmottagningen hade AA
tillbringat 35 dagar i häkte i väntan på en plats där. Detta i kombination med
vad som redan då var känt om AA:s tidigare verkställighet och hur lång tid av
verkställigheten som kvarstod när AA anlände dit, borde ha lett till en skyndsam
hantering av ärendet både från riksmottagningen och från SCK:s sida.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till att varken häktet Göteborg eller riks-
mottagningen initialt ifrågasatte om det fanns ett behov av att utreda särskilda
villkor för AA:s del, för att om möjligt påskynda placeringsärendet och
minimera tiden i häkte. Jag är även kritisk till att häktet Göteborg tog hela tio
dagar på sig innan någon handläggningsåtgärd över huvud taget vidtogs i AA:s
ärende och att det dröjde nästan en månad från det att AA anlände till
riksmottagningen till dess att ett beslut i frågan om särskilda villkor
meddelades.

Som jag har nämnt ovan anser jag även att det kan finnas skäl för SCK att ta
ställning till om det finns ett behov av särskilda villkor i de ärenden om
överflyttning av straffverkställighet där frågan kan bli aktuell.

Handläggningen av placeringsärendet
Som Kriminalvården konstaterat i sitt yttrande handlades placeringsärendet, i
tiden efter beslutet att inte meddela särskilda villkor, med skyndsamhet. Redan
två dagar efter beslutet, den 13 juli 2017, fattades ett beslut om att AA skulle
placeras i anstalten Skogome, som är en anstalt i säkerhetsklass 2. AA hade å
sin sida begärt att få bli placerad i en anstalt i säkerhetsklass 3 och hänvisat till
att han i Norge varit placerad i en lågsäkerhetsanstalt och där genomfört
permissioner utan anmärkning. Efter det att AA hade begärt omprövning av
placeringsbeslutet fattade Kriminalvården den 1 augusti 2017 beslut om att han
i stället skulle vara placerad i anstalten Tillberga, en anstalt i säkerhetsklass 3.
Av skälen för beslutet framgår att Kriminalvården inför detta beslut hade in-
hämtat uppgifter om AA:s verkställighet i Norge.

Av 2 kap. 1 § fängelselagen framgår att en intagen inte får placeras så att han
eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är
                                                                    Dnr 5138-2017        Sid 11 (12)




nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. I ett
beslut om placering eller omplacering måste Kriminalvården göra en helhets-
bedömning och vid denna särskilt beakta risken för rymning, fritagning, fortsatt
brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet samt behovet av att undvika en
olämplig sammansättning av intagna (10 § fängelseförordningen [2010:2010]).
Information av betydelse för placeringsfrågan kan givetvis finnas att inhämta
från en tidigare anstalt där den dömde varit intagen. I AA:s fall tog
Kriminalvården inte kontakt med anstalten i Norge förrän inför beslutet om om-
prövning. Även om jag inte anser mig ha tillräckligt stöd för slutsatsen att det
saknades ett fullgott underlag för beslutet att placera AA i en anstalt i
säkerhetsklass 2 framstår det, mot bakgrund av vad som framkommit om AA:s
tidigare verkställighet, som att placeringen medförde mer ingripande
övervakning och kontroll än vad som var nödvändigt. Jag vill i detta
sammanhang understryka vikten av att Kriminalvården även i de fall där den
intagne verkställt delar av sitt straff utomlands, inhämtar den information från
den tidigare anstalten som kan ha betydelse i placeringsärendet.

Avslutande synpunkter
En vistelse i häkte skiljer sig på flera sätt från en vistelse i kriminalvårdsanstalt,
bl.a. när det gäller lokaler, säkerhetsrutiner och den dömdes möjlighet till kon-
takt med omvärlden. Tiden i häkte upplevs av de flesta intagna som särskilt
påfrestande. Det är därför mycket angeläget att häktesvistelsen inte pågår längre
än vad som är nödvändigt och att den som döms så snart det är möjligt placeras
i anstalt.

Det här ärendet belyser några av de svårigheter som kan aktualiseras i samband
med att verkställigheten av ett fängelsestraff ska överföras från ett annat land
till svensk kriminalvård och som kan leda till oönskade resultat i form av t.ex.
oskäligt långa häktesplaceringar. Kriminalvården har inte utformat några
särskilda föreskrifter eller allmänna råd om överflyttning av verkställighet från
utlandet. Kriminalvården tillhandahåller inte heller någon handbok för hur dessa
ärenden bör hanteras. Med bakgrund av de synpunkter på ärendets
handläggning som jag har framfört anser jag att Kriminalvården bör se över de
rutiner som finns i den här typen av ärenden samt överväga behovet av
föreskrifter och tydligare riktlinjer, för att undvika att något liknande inträffar
igen.

Det som AA har anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min sida.

JO prövar inte frågor om skadestånd.
                    Dnr 5138-2017   Sid 12 (12)




Ärendet avslutas.
