# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Visby, för att ha dröjt med att lämna ut kopior av allmänna handlingar

JO 2016-05-11 dnr 5158-2015

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2016-05-11             5158-2015             1 (13)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Visby, för att ha dröjt med att
                        lämna ut kopior av allmänna handlingar


                          Beslutet i korthet: Enligt 35 kap. 15 § andra stycket offentlighets- och sekretessla-
                          gen gäller sekretessen enligt första stycket i samma stadgande (den s.k. kriminal-
                          vårdssekretessen) inte beslut av Kriminalvården. I beslutet uttalar sig JO om möjlig-
                          heterna för Kriminalvården att med stöd av en annan bestämmelse i offentlighets- och
                          sekretesslagen (21 kap. 3 §) sekretessbelägga uppgifter i myndighetens beslut. JO
                          kritiserar Kriminalvården för långsam handläggning av en begäran om kopior av vissa
                          strafftidsbeslut.


                        1 Anmälan
                        I en anmälan som kom in till JO den 14 september 2015 framförde AA klago-
                        mål över hur Kriminalvården, anstalten Visby, handlagt en begäran om att få ta
                        del av allmänna handlingar. Han uppgav i huvudsak följande:

                        Den 1 september 2015 kl. 11.57 skickade han ett e-postmeddelande till anstalten
                        Visby med följande innehåll:
                                  Hej,
                                  Undertecknad önskar, i filformat pdf, alla strafftidsbeslut för intagna som just nu
                                  finns på anstalten Visby.
                        Den 13 september 2015 kl. 13.04 skickade han till samma adress ett nytt e-post-
                        meddelande med följande innehåll:
                                  Hej,
                                  Den 1 september inkom undertecknad om en önskan att få erhålla alla strafftids-
                                  beslut, i filformat pdf, för intagna som just nu finns på anstalten Visby. Fort-
                                  farande har inte min begäran handlagts.
                        Dagen efter blev han uppringd av en mansperson i anstalten Visby. När han be-
                        kräftade att han varit i kontakt med anstalten för att få del av strafftidsbesluten,
                        undrade tjänstemannen vem han var, och vidare ville tjänstemannen veta vad
                        han skulle med strafftidsbesluten till. Han informerade tjänstemannen om att
                        han inte var skyldig att uppge detta, vilket tjänstemannen accepterade utan in-
                        vändning. Därefter frågade tjänstemannen om han ville ha samtliga strafftids-
                        beslut, vilket han svarade ja på. Vidare frågade tjänstemannen om han ville att



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 5158-2015        Sid 2 (13)




besluten skulle anonymiseras, och det svarade han nej på. Tjänstemannen fråg-
ade dessutom om strafftidsbesluten skulle vara kompletta, dvs. innehålla alla
uppgifter kopplade till när strafftiden påbörjades och avslutades. AA uppgav att
han ville att besluten skulle vara kompletta. Samtalet avslutades med att tjäns-
temannen uppgav att han skulle konsultera sin ”region/riksjurist” och därefter
återkomma.

Anstalten Visby är med fem platser Kriminalvårdens minsta anstalt, och AA:s
begäran avsåg som mest fem handlingar. Dessa handlingar torde vara helt of-
fentliga. Det är anmärkningsvärt att anstalten tycks ha ignorerat hans begäran
under två veckors tid. Det kan inte ta två veckor att pröva utlämnande av fem
handlingar, och förfarandet kan inte vara förenligt med tryckfrihetsförordning-
ens skyndsamhetskrav. Inte heller tjänstemannens efterforskningar om AA:s
identitet är förenliga med grundlagen. Dessutom är det märkligt att anstalten
ställde frågor om strafftidsbeslutens beskaffenhet.

I en komplettering av anmälan, som kom in till JO den 15 september 2015, upp-
gav AA i huvudsak följande:

Den 14 september 2015 fick han de handlingar som han begärt av anstalten Vis-
by. Fyra av fem beslut innehöll sekretessbelagda uppgifter på grund av att fyra
intagna har skyddad identitet. Trots detta har det inte varit befogat för anstalten
att fråga vem han var och vad han skulle med besluten till. En handläggningstid
på två veckor är anmärkningsvärd även om fyra handlingar innehöll vissa hem-
liga uppgifter.

Till kompletteringen hade AA bifogat kopior av de utlämnade handlingarna och
en skrivelse från anstalten Visby med följande innehåll:

      Ang din begäran om att erhålla strafftidsbeslut på samtliga intagna i anstalten
      Visby 2015-09-01
      Svaret har dröjt, vilket vi beklagar, men inte utan att vi arbetat med att ta reda på
      hur vi skall agera.
      Det är nämligen så att endast en av de intagna vid tidpunkten inte hade skyddad
      identitet.
      Vi översänder här fyra strafftidsbeslut, där tre maskeras med stöd av 21 kap 3 §
      Offentlighets- och Sekretesslagen.
      Återkommer till dig med anvisningar om hur du kan gå tillväga för att få en for-
      mell prövning gällande de maskerade uppgifterna.
      I tjänsten


      Underskrift                                                  Underskrift
I tre av de fyra besluten hade anstalten tagit bort (maskat) namn, personnummer
och domstolens målnummer.
                                                                          Dnr 5158-2015         Sid 3 (13)




2 Utredning
Anmälan tillsammans med kompletteringen översändes till Kriminalvården för
yttrande. I sitt remissvar anförde Kriminalvården, region Öst, genom region-
chefen BB, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Anstalten Visby har, genom kriminalvårdschefen CC och klienthandläggaren
      DD, inkommit med uppgifter rörande omständigheter hänförliga till anmälan,
      härav framgår bl.a. följande.
      Den 1 september 2015 inkom AA:s begäran om att få ta del av de aktuella hand-
      lingarna. Samma dag kontaktade anstalten en av huvudkontorets kriminalvårds-
      jurister för att få vägledning rörande hur ärendet skulle hanteras då flera av de
      handlingar som begärdes ut avsåg intagna som hade skyddad identitet. I dylika
      fall handlar det ofta om hotade intagna, ibland medialt uppmärksammade, där det
      finns ett förhållandevis högt skyddsvärde att beakta. Anstalten hänvisades vidare
      av kriminalvårdsjuristen, men då annat arbete uppkom togs inte någon ny kon-
      takt. Med anledning av sjukfrånvaro hanterades inte heller frågan efterföljande
      vecka. Söndagen den 13 september skickade AA en påminnelse om begäran.
      Vakthavande befäl EE kontaktade då AA eftersom det bedömdes föreligga tvek-
      samheter om vad som skulle lämnas ut – det var därför som AA fick frågor kring
      begäran. Vakthavande befäl presenterade sig och accepterade AA:s svar utan in-
      vändning. Detta verifieras av ytterligare en tjänsteman som närvarade vid samta-
      let.
      Därefter konsulterade anstalten återigen kriminalvårdsjurist om hur ärendet skul-
      le hanteras utifrån de särskilda skyddsaspekter som förelåg.
      Kriminalvårdsjuristen var vidare i kontakt med sekretesshandläggare på huvud-
      kontoret. Den 14 september 2015 skickades de efterfrågade handlingarna till AA
      och efterföljande dag även anvisningar om hur man kunde få en formell pröv-
      ning gällande de uppgifterna som maskats.

## Tillämpliga bestämmelser

2 kap. 12–14 §§ tryckfrihetsförordningen (TF)

## Kriminalvårdens bedömning

Vad gäller de frågor som AA fick rörande vem han var och vad han skulle an-
      vända de begärda uppgifterna till kan följande noteras. Vid utlämnande av all-
      män handling måste i många fall en bedömning göras avseende vilken skade-
      verkan ett utlämnande av uppgiften skulle kunna få. I det aktuella fallet skulle
      sekretessprövningen göras jml bestämmelserna i 35 kap. 15 § samt 21 kap. 3 §
      offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, vilka innebär tillämpning av
      ett s.k. rakt skaderekvisit. Skadeprövningen påverkas givetvis vidare av den in-
      formation som myndigheten har att tillgå, exempelvis skulle troligen utfallet av
      en sekretessprövning kunna bli annorlunda om det står klart att det är en närstå-
      ende till en intagen som begär ut en uppgift om den intagne än om det skulle
      vara en grovt kriminell person som begär ut densamma. Med anledning härav
      torde det inte vara fel att i vissa fall ställa frågor till den som begärt ut en allmän
      handling. Däremot måste myndigheten i ett sådant sammanhang vara tydlig med
      att den sökande inte behöver svara på frågorna men att den eventuella informa-
      tionen kan vara av vikt vid sekretessprövningen. Myndigheten får inte heller ge
      intrycket av att uppgiften inte kommer att lämnas ut i det fall den sökande inte
      svara på frågor.
      Även om anstalten Visbys intention i det aktuella ärendet varit att inhämta mer
      information för att kunna göra en så adekvat skadebedömning som möjligt, och
      att anstalten utan invändning accepterat AA:s val att inte svara, får konstateras
                                                                       Dnr 5158-2015         Sid 4 (13)




      att anstalten borde ha uttryckt sig annorlunda vid kontakten med AA och i början
      av samtalet informerat AA om att det var högst frivilligt för AA att svara på frå-
      gorna och att syftet med frågorna var att få ett bredare underlag för skadepröv-
      ningen.
      Beträffande handläggningstiden för utlämnandeärendet noteras följande. JO har i
      ett flertal beslut uttalat att innebörden av det särskilda skyndsamhetskrav som fö-
      reskrivs i 2 kap. TF är att besked i en utlämnandefråga bör lämnas redan samma
      dag som begäran gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas
      om en sådan fördröjning är nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning
      till om den efterfrågade handlingen är allmän och offentlig. JO har vidare ansett
      att härtill kommer att ett visst dröjsmål är ofrånkomligt om framställningen avser
      eller fordrar genomgång av ett omfattande material.
      I förevarande ärende konstateras att det dröjt ca två veckor för anstalten Visby att
      lämna ut de begärda handlingarna. Som anstalten anfört har sekretessprövningen
      förvisso inte varit av helt okomplicerad natur då det förelåg särskilda skydds-
      aspekter gällande de uppgifter som AA begärde att få ut. Frågan lyftes också till
      Kriminalvårdens huvudkontor där den diskuterades av olika tjänstemän vilket
      motiverar ett visst dröjsmål avseende utlämnandet. En handläggningstid om två
      veckor är emellertid, med beaktande av såväl frågans svårighet som materialets
      omfattning, enligt Kriminalvården för lång.
Kriminalvården anmodades därefter att på nytt yttra sig i ärendet och då särskilt
beröra innehållet i 6 kap. 3 § och 35 kap. 15 § andra stycket offentlighets- och
sekretesslagen. I ett förnyat yttrande anförde Kriminalvården, region Öst, gen-
om regionchefen BB, följande:

## Sakförhållanden

Ärendets hantering utifrån bestämmelserna i 6 kap. 3 § OSL
      Den 14 september 2015 besvarade anstalten Visby AA:s begäran om utlämnande
      av allmänna handlingar. Anstalten hade då maskerat vissa uppgifter i hand-
      lingarna och informerade i det missiv som medföljde de begärda handlingarna att
      anstalten skulle återkomma med anvisningar om hur AA kunde gå tillväga i det
      fall AA önskade en formell prövning avseende de maskerade uppgifterna. Efter-
      följande dag översände anstalten de aktuella anvisningarna.

      Sekretessprövningen
      Vad gäller den sekretessprövning som gjordes i ärendet föregicks anstaltens be-
      dömning av kontakt med huvudkontoret eftersom flera av de strafftidsbeslut som
      AA begärde att få utlämnade avsåg intagna med s.k. skyddad identitet. Frågan
      utreddes mellan kriminalvårdsjurist och sekretesshandläggare vid huvudkontoret
      och anstalten fick, samma dag som anstalten ställt frågan, återkoppling från hu-
      vudkontoret vilken innebar att namn, personnummer och viss domsinformation
      kunde maskeras avseende de aktuella intagna. Handlingarna utlämnades till AA
      senare under samma dag. Anledningen till att frågan om utlämnande dessförinn-
      an hade dröjt har beskrivits tidigare i ärendet. Det lagrum som bedömdes tillämp-
      ligt i ärendet var 21 kap. 3 § OSL då Kriminalvårdens beslut inte omfattas av
      sekretess enligt 35 kap. 15 § andra stycket OSL. Anstalten hänvisade till 21 kap.
      3 § OSL i det missiv som medföljde de utlämnade handlingarna.

## Tillämpliga bestämmelser

6 kap. 3 §, 21 kap. 3 § och 35 kap. 15 § andra stycket offentlighets- och sekre-
      tesslagen (2009:400), OSL
                                                                    Dnr 5158-2015          Sid 5 (13)




Kriminalvårdens bedömning
Vad gäller 6 kap. 3 § första och andra styckena OSL är det Kriminalvårdens upp-
fattning att anstalten Visby hanterat ärendet om utlämnande korrekt dels utifrån
vem som handlagt utlämnandefrågan (jfr paragrafens första stycke), dels utifrån
att det inte synes ha förelegat en situation som fordrat myndighetens beslut i en-
lighet med paragrafens andra stycke. Det bör härvid framhållas att samråd inom
myndigheten måste kunna äga rum utan att det av den anledningen ska anses röra
sig om en sådan ”tveksamhet” som avses i 6 kap. 3 § OSL.
Beträffande informationsskyldigheten i 6 kap. 3 § tredje stycket OSL torde an-
stalten till viss del ha uppfyllt sin informationsskyldighet då anstalten framhöll
att det fanns en möjlighet att få utlämnandet formellt prövat. Anstalten upplyste
emellertid inte AA om att en sådan formell prövning är nödvändig för att frågan
om utlämnande ska kunna överklagas. Det får vidare antas att lagstiftningens in-
tention är att information enligt 6 kap. 3 § tredje stycket ska lämnas i omedelbar
anslutning till utlämnandet, vilket alltså inte till fullo skedde. Det bör dock note-
ras att anstalten varit tydlig mot AA att informationens skulle komma att lämnas
i efterhand och att anstalten ombesörjde detta dagen efter utlämnandet. Någon
egentlig rättsförlust för AA kan därför svårligen anses ha uppkommit.
Rörande den sekretessprövning som gjorts kan konstateras att 35 kap. 15 § andra
stycket OSL föreskriver att sekretessen enligt 35 kap. 15 § första stycket (den
s.k. kriminalvårdssekretessen) inte gäller beslut av Kriminalvården. Premissen
avseende de strafftidsbeslut som AA begärde ut var således att sekretess enligt
35 kap. 15 § första stycket inte kunde åberopas, vilket inte heller gjordes. Av 21
kap. 3 § OSL framgår emellertid bl.a. att sekretess gäller för uppgift som kan
lämna upplysning som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde
om det av särskild anledning kan antas att den enskilde kan komma att utsättas
för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs.
AA:s framställan gällde samtliga intagnas strafftidsbeslut i anstalten Visby. Flera
av de intagna hade vid tidpunkten för begäran s.k. skyddad identitet. Eftersom
det fanns en hotbild mot dessa personer betraktades de som särskilt utsatta, och
utlämnandet av vissa uppgifter som förekom i strafftidsbesluten – och som kunde
koppla enskilda individer till deras specifika vistelseadress (anstalten Visby) –
föregicks därför av en sekretessprövning (jfr prop. 2005/06:161, s 55). Härvid
bör vidare följande förtydligas. Om en begäran att få ut beslut, exempelvis straff-
tidsbeslut, ställs till en specifik anstalt rörande de intagna som för tillfället befin-
ner sig i anstalten kommer ett omaskerat utlämnande följaktligen röja vilka in-
tagna som befinner sig i anstalten, vilket skulle motverka det skyddssyftet som
21 kap. 3 § OSL avser att främja. 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller för ”upp-
gift om en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna
upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt”. Med ”annan
jämförbar uppgift” avses t.ex. adress till fritidsbostad eller hotell, eller uppgift
om faxnummer eller om vem som är den enskildes arbetsgivare (se prop.
2005/06:161, s 98). Bestämmelsen torde kunna tillämpas på uppgifter som röjer
vilken anstalt en särskilt utsatt klient befinner sig på (se t.ex. Kammarrätten i
Jönköpings dom 2015-05-15, mål nr 873-15).
Även om bestämmelsen inte uttryckligen ger någon möjlighet att hemlighålla en
persons namn eller personnummer (se JO 2014/15 s. 630) lämnar sådana upp-
gifter – i ett fall som detta – otvivelaktigt upplysning om var särskilt utsatta en-
skilda bor tillfälligt. På grund av utformningen av AA:s framställning måste 21
kap. 3 § OSL, enligt Kriminalvårdens mening, varit tillämpbar på uppgifter om
namn, personnummer, målnummer och andra uppgifter som – vid ett utlämnande
– röjt att en viss särskilt utsatt intagen befunnit sig i anstalten Visby. Enligt Kri-
minalvårdens uppfattning har dessa uppgifter i nu aktuellt fall varit lika jämför-
bara med rena adressuppgifter som t.ex. en uppgift om vem som är en enskilds
arbetsgivare. Anstalten har i detta fall funnit att det kunnat antas att röjande av
uppgifterna skulle leda till sådant men som avses i bestämmelsen, och därför
lämnat ut strafftidsbesluten med maskeringar.
                                                                      Dnr 5158-2015         Sid 6 (13)




      Avslutningsvis kan noteras att om sökandens framställan i stället hade gällt spe-
      cificerade personer och riktats till Kriminalvårdens huvudkontor, hade några per-
      sonuppgifter i strafftidsbesluten inte maskerats. Det kan också noteras att Krimi-
      nalvården i tidigare JO-ärenden påtalat svårigheterna att, utifrån gällande sekre-
      tessregelverk, på ett tillräckligt sätt skydda enskildas personliga förhållanden då
      mer – för den aktuella typen av ärenden – mötande bestämmelser saknas (se t.ex.
      JO:s beslut 2014-03-10, dnr 5590-2013). Kriminalvården finner emellertid fråg-
      an hur de förvaltningsdomstolar, som har att pröva överklaganden av myndighet-
      ers beslut i utlämningsärenden, skulle bedöma tillämpbarheten av 21 kap. 3 §
      OSL i ett sådant ärende som nu varit för handen intressant.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret.

3 Bedömning
I ärendet aktualiseras, förutom AA:s synpunkter på hur anstalten Visby har han-
terat hans begäran om utlämnande av allmänna handlingar, även frågor av mer
generell karaktär. Frågorna rör i vilken utsträckning Kriminalvården kan sekre-
tessbelägga uppgifter i myndighetens beslut och i förlängningen vilka möj-
ligheter Kriminalvården har att skydda intagnas identitet.

JO brukar som regel inte uttala sig i bedömningsfrågor. Skälet till det är bl.a. att
JO inte kan ändra en myndighets beslut och att sådana frågor som regel kan bli
föremål för prövning i domstol. Det finns emellertid inget som hindrar JO från
att ge sin syn även på sådana frågor. Kriminalvården har i sitt andra remiss-
yttrande fört ett utförligt resonemang om varför det enligt myndigheten är möj-
ligt att ta bort namn och personuppgifter i myndighetens beslut med stöd av
21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Denna fråga är nära förknippad med anstaltens agerande vid prövningen av
AA:s begäran och har dessutom betydelse för belysning av vilka möjligheter
Kriminalvården i dag har att skydda intagnas personuppgifter. Av den anled-
ningen anser jag mig oförhindrad att ge min syn på möjligheten att sekretessbe-
lägga uppgifter med stöd av den nyssnämnda bestämmelsen. Efter att ha gjort
detta övergår jag till bedömningen av vad som har framkommit om anstalten
Visbys handläggning av AA:s begäran.

3.1 Sekretessbeläggande av uppgifter i Kriminalvårdens beslut
I 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen anges att varje svensk medborgare har rätt
att ta del av allmänna handlingar i syfte att främja ett fritt meningsutbyte och en
allsidig upplysning. Av 2 kap. 2 § första stycket följer att denna rätt får begrän-
sas med hänsyn bl.a. till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska för-
hållanden. I paragrafens andra stycke anges att en sådan begränsning noga ska
anges i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det framstår lämpligare, i en
annan lag som den särskilda lagen hänvisar till.

Den särskilda lag som omnämns i tryckfrihetsförordningen är offentlighets- och
sekretesslagen.
                                                                       Dnr 5158-2015       Sid 7 (13)




3.1.1 Aktuella bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen
Enligt 35 kap. 15 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen gäller sekre-
tess inom kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga förhållanden,
om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men
eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt
men om uppgiften röjs. Av andra stycket i samma paragraf följer att sekretessen
inte gäller beslut av Kriminalvården eller en övervakningsnämnd.

Skälet till att Kriminalvårdens beslut inte omfattas av sekretess är framför allt
att den slutna kriminalvården ska vara underkastad offentlig insyn till stöd för
kontroll och debatt kring kriminalpolitiken.1 Även om kriminalvårdssekretessen
inte omfattar Kriminalvårdens beslut finns det andra sekretessbestämmelser
som myndigheten måste förhålla sig till.

Enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen gäller sekre-
tess för uppgift om en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som
kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt,
den enskildes telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som
kan användas för att komma i kontakt med denne samt för motsvarande uppgift-
er om den enskildes anhöriga, om det av särskild anledning kan antas att den en-
skilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld
eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs.

3.1.2 Sekretessbeläggning av vissa uppgifter i besluten
Det är med stöd av den sistnämnda bestämmelsen som anstalten Visby har sek-
retessbelagt vissa uppgifter i de beslut som lämnades ut till AA. Bestämmelsen
har till syfte att skydda förföljda personer. Det är fråga om en primär sekretess-
bestämmelse vars räckvidd inte har begränsats. Det innebär att uppgifterna som
anges i bestämmelsen kan omfattas av sekretess oavsett i vilket sammanhang de
förekommer.2

Bestämmelsen gör det möjligt för en myndighet att hemlighålla bl.a. en enskilds
bostadsadress eller någon annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning
om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt. Om sådana uppgifter
återfinns i Kriminalvårdens beslut och myndigheten finner att övriga förutsätt-
ningar i bestämmelsen är uppfyllda, kan myndigheten – oavsett innehållet i 35
kap. 15 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen – sekretessbelägga
uppgifterna. Kriminalvården har gjort bedömningen att sekretessen även omfat-




1
    Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen (1 juli 2015, Zeteo) kommentaren
till 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen.
2
    Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen (1 juli 2015, Zeteo) kommentaren
till 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
                                                                          Dnr 5158-2015         Sid 8 (13)




tar intagnas namn, personnummer och deras målnummer i domstol. Som skäl
för detta har myndigheten uppgett att om dessa uppgifter skulle ha lämnats ut,
hade den som begärt ut handlingarna fått klart för sig att personerna befann sig i
anstalten och därmed deras ”tillfälliga bostadsort”. Därmed omfattas dessa upp-
gifter enligt Kriminalvården av bestämmelsens reglering om ”annan jämförbar
uppgift”.

I förarbetena till bestämmelsen uttalas att ”sådana uppgifter som i första hand
bör kunna hemlighållas med stöd av den nya bestämmelsen bör vara uppgift om
enskilds bostadsadress och andra jämförbara uppgifter som kan avslöja var per-
sonen bor stadigvarande eller tillfälligt, t.ex. uppgifter om adress till fritidsbo-
stad eller hotell”.3 Innan bestämmelsen infördes gav en remissinstans (Skatte-
verket) uttryck för att bestämmelsen borde göras mer vidsträckt och omfatta
uppgifter om ”enskildas personliga förhållanden”. Med anledning av detta utta-
lade regeringen följande:

         Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att den nya bestämmelsen bör om-
         fatta fler uppgifter än vad kommittén har föreslagit. Det följer dock av 2 kap. 2 §
         TF att varje undantag från rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges
         noga i sekretesslagen eller i en lag som sekretesslagen hänvisar till. Den s.k.
         folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 §4 har således begränsats på så vis att
         den bl.a. bara gäller i vissa angivna verksamheter. Med hänsyn till vikten av of-
         fentlighet anser regeringen att en primär sekretessbestämmelse som skall gälla
         hos alla myndigheter och som skulle omfatta alla uppgifter om enskildas person-
         liga förhållanden skulle få ett allt för vitt tillämpningsområde. Den nya bestäm-
         melsen bör därför, på motsvarande sätt som har skett vid utformningen av det ex-
         tra starka sekretesskydd som gäller för personalen hos myndigheter där personal-
         en särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men, begränsas
         till att avse vissa angivna uppgifter (jfr 7 kap. 11 § fjärde stycket andra – tredje
         meningarna sekretesslagen5).6
Mot bakgrund av vad som anges i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförord-
ningen, utformningen av den aktuella paragrafen och den mycket tydliga skriv-
ningen i förarbetena finner jag för egen del inget utrymme för att göra en sådan
tolkning som Kriminalvården har redovisat i sitt remissvar.

3.2 Kriminalvårdens möjligheter att skydda intagnas identitet
Jag vill framhålla att även om jag inte delar Kriminalvårdens uppfattning om
vilka uppgifter som går att sekretessbelägga med stöd av 21 kap. 3 § offentlig-
hets- och sekretesslagen har jag förståelse för de skäl som legat bakom myndig-




3
    Se prop. 2005/06:161 s. 50.
4
    Den numera upphävda sekretesslagen (1980:100). Motsvaras av 22 kap. 1–3 §§ offent-
lighets- och sekretesslagen, JO:s anm.
5
    Motsvaras av 39 kap. 3 § första och andra stycket offentlighets- och sekretesslagen,
JO:s anm.
6
    Se prop. 2005/06:161 s. 50.
                                                                           Dnr 5158-2015         Sid 9 (13)




hetens resonemang. Det kan av olika skäl finnas ett behov av att skydda intag-
nas identitet, och det har i tidigare ärenden hos JO framkommit att Kriminalvår-
den anser att den nuvarande lagstiftningen är otillräcklig.

De tidigare ärendena har rört utformningen av Kriminalvårdens beslut och – i
likhet med det här fallet – det förhållandet att kriminalvårdssekretessen i 35 kap.
15 § offentlighets- och sekretesslagen inte omfattar myndighetens beslut.7 Kri-
minalvårdens synpunkter har gjort att jag översänt mina beslut till såväl Justi-
tiedepartementet som riksdagens justitieutskott för kännedom.

Den nuvarande lagstiftningen innebär även svårigheter för Kriminalvården att
hemlighålla identiteten på intagna med skyddade personuppgifter. I ett ärende
uppgav Kriminalvården, huvudkontoret, bl.a. följande:
         Som framgår av utredningen har Kriminalvården i dagsläget ingen speciell rutin
         när det gäller utformning av beslut rörande klienter med skyddade personupp-
         gifter. Kriminalvården har mycket begränsade möjligheter att sekretessbelägga
         uppgifter om enskildas personliga förhållanden som förekommer i beslut
         (35 kap. 15 § andra stycket OSL). Även om man skulle kunna överväga att en-
         dast skriva ut personnummer, vilket kräver en ombyggnad av systemet kvarstår
         detta faktum. Det kan noteras att Kriminalvården har påtalat för regeringen att
         sekretessreglerna till skydd för enskildas personliga förhållanden bör ses över.
         Det pågår ett arbete för att på sikt införa ett system med unika intagningsnummer
         för varje intagen, vilket skulle kunna användas som identifierare i beslut. Detta
         ligger dock ett flertal år framåt i tiden. Det kan slutligen anmärkas att vid en be-
         gäran om utlämnande av allmän handling görs regelmässigt en prövning av om
         uppgifter i ett beslut ska sekretessbeläggas med stöd av andra bestämmelser, t.ex.
         21 kap. 3 § OSL.8
I ett annat ärende aktualiserades Kriminalvårdens rutiner för hantering av per-
sonuppgifter om intagna som placeras på s.k. skyddsplatser. I samband med det
anförde jag bl.a. följande:

         På den avdelning som klagomålen avser placeras intagna som av olika skäl är i
         behov av en skyddad placering. Skyddsplatser finns i ett antal anstalter runt om i
         landet, och i sammanhanget finns det skäl att nämna skyddsplatserna i anstalten
         Saltvik. Intagna som placeras där tilldelas ett särskilt alias som används i stället
         för deras riktiga namn. Såvitt jag känner till är det bara anstalten Saltvik som har
         denna rutin, och den har tillkommit för att ge de intagna ett bättre skydd. Till sa-
         ken hör att skyddsplatserna i anstalten Saltvik utgör en särskild kategori eftersom
         de är inrättade i anstaltens säkerhetsenhet. Det innebär bl.a. att placering där sker
         efter ett särskilt beslut av myndighetens huvudkontor.
         Jag känner inte till skälen för varför Kriminalvården valt att inte använda samma
         system med alias för samtliga skyddsplatser i landet. Jag kan föreställa mig att
         det för en enskild intagen kan framstå som en aning egendomligt att det inom en
         och samma myndighet används olika system för samma kategori av intagna. I en
         anstalt tilltalas de intagna inte ens med sitt namn, medan i en anstalt anges deras
         namn invid dörren till bostadsrummen. Oavsett om det är rätt eller fel, har jag




7
    Se exempelvis JO 2015/16 s. 186, dnr 392-2014.
8
    Se Kriminalvårdens yttrande den 14 februari 2014 i JO:s ärende dnr 5590-2013.
                                                                            Dnr 5158-2015         Sid 10 (13)




         förståelse för att intagna i samband med en flytt från anstalten Saltvik till anstalt-
         en Tidaholm kan uppleva att de erbjuds ett sämre skydd på den senare anstalten.
         Mot bakgrund av det redovisade bör enligt min mening Kriminalvården över-
         väga att införa enhetliga rutiner för skyddsplatser i landet. I vart fall bör myndig-
         heten sträva efter att rutinerna för sådana platser i samma säkerhetsklass är de
         samma. Om det är så att Kriminalvården uppfattar att skyddsplatserna i anstalten
         Saltvik tillhör en särskild säkerhetsklass som motiverar att vissa rutiner enbart
         ska tillämpas där, måste på övriga anstalter i vart fall det förhållandet att det är
         fråga om skyddsplatser tillmätas stor betydelse i fråga om hanteringen av de in-
         tagnas personuppgifter.9
Det nu aktuella ärendet aktualiserar på nytt frågan om behovet av en översyn av
kriminalvårdssekretessen. I avvaktan på eventuella regeländringar finns det
åtgärder som Kriminalvården kan vidta för att stärka skyddet för de intagna som
placeras på skyddsplatser. Ett sådant exempel är införandet av unika intagnings-
nummer som skulle kunna användas för identifiering av intagna. Jag vill även
återigen framhålla behovet av en samordning av rutinerna för Kriminalvårdens
skyddsplatser.

3.3 Anstalten Visbys hantering av begäran om utlämnande
I denna del aktualiseras frågan om anstalten Visby har hanterat AA:s begäran
om att få ta del av allmänna handlingar på ett korrekt sätt.

3.3.1 En begäran om att få en kopia av en allmän handling ska behandlas
skyndsamt
Enligt 2 kap. 12 § första stycket tryckfrihetsförordningen ska en allmän hand-
ling som får lämnas ut på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället
utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av den så att handlingen kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Utgångspunkten för bestämmelsen
är att en handling ska lämnas ut i direkt anslutning till sökandens framställning
och att varje dröjsmål med utlämnandet ska kunna motiveras.10

Av 2 kap. 13 § andra stycket tryckfrihetsförordningen följer att en begäran om
att få avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt. I be-
stämmelsen ställs inte lika höga krav på snabbhet i fråga om handläggningen
som i 12 § (jämför ”genast”). Utgångspunkten ska ändå vara att de båda for-
merna för handlingars utlämnande ska behandlas lika, dvs. att en begäran om
avskrift eller kopia handläggs inom samma tid som om den hade gällt att hand-
lingen skulle tillhandahållas på stället.11

Av utredningen framgår att AA den 1 september 2015 skickade in sin begäran
till anstalten Visby om att få kopior av strafftidsbesluten för de intagna som




9
    Se mitt beslut den 31 augusti 2015 i dnr 1838-2015.
10
     Se Bohlin, Offentlighetsprincipen, 9 uppl., 2015, s. 117.
11
     Se Bohlin, Offentlighetsprincipen, 9 uppl., 2015, s. 128 f.
                                                                  Dnr 5158-2015      Sid 11 (13)




fanns i anstalten. Anstalten påbörjade förvisso handläggningen av begäran di-
rekt, men processen stannade av eftersom det ”uppkom annat arbete” och an-
svarig handläggare därefter blev sjuk. Handläggningen återupptogs först efter
det att AA skickade in en påminnelse nästan två veckor senare.

Jag har i ett tidigare ärende framhållit att en myndighet måste ge prioritet åt
handläggningen av en begäran om att få ta del av en allmän handling. Det bör
bara förekomma att en tjänsteman prioriterar andra arbetsuppgifter framför så-
dan handläggning om de andra arbetsuppgifterna har viss tyngd. Därmed är det
inte förenligt med tryckfrihetsförordningen att tjänstemannen väljer att priori-
tera arbetsuppgifter av mer allmän karaktär framför handläggningen av frågan
om handlingsutlämnande.12

Kriminalvården har inte närmare uppgett vilka arbetsuppgifter den ansvariga
tjänstemannen ansåg sig behöva prioritera. Jag kan inte tolka det på annat sätt
än att det varit fråga om mer allmän arbetsuppgifter som enligt min mening inte
bör få försteg framför handlingsutlämnandet. Handläggningen fördröjdes däref-
ter ytterligare av sjukfrånvaro, och jag vill framhålla att en myndighet måste
organisera sin verksamhet på så sätt att handläggningen inte stannar av på grund
av ett sådant skäl. Det måste finnas en beredskap för att kunna hantera frågor
om utlämnande av allmänna handlingar även vid sjukfrånvaro och under se-
mesterperioder. Det som har framkommit om anstalten Visbys handläggning så
långt har inte varit förenligt med tryckfrihetsförordningens krav på att kopior av
allmänna handlingar ska lämnas ut skyndsamt.

Utredningen visar att anstalten lämnade ut de begärda handlingarna dagen efter
det att AA skickat en påminnelse. Som skäl till varför det dröjde ett dygn innan
handlingarna lämnades ut har Kriminalvården angett att anstalten dels såg sig
tvungen att kontakta myndighetens huvudkontor för att få vägledning, dels var
tvungen att kontakta AA. Med hänsyn till den inställning som Kriminalvården
har redovisat i sekretessfrågan har jag förståelse för att det togs sådana kontak-
ter, och därmed har jag ingen invändning mot att det gav upphov till en viss
fördröjning.

3.3.2 Enligt huvudregeln får en myndighet inte efterforska vem som begär ut en
handling
Av 2 kap. 14 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen framgår att en myndighet
inte får efterforska vem det är som begärt att få ta del av en allmän handling el-
ler vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än som
behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att lämna
ut handlingen. Sökanden har alltså rätt att vara anonym. Ibland är det emellertid
en förutsättning för att en myndighet ska få lämna ut en handling som faller un-




12
     Se mitt beslut den 20 januari 2016 i dnr 3725-2015.
                                                                        Dnr 5158-2015       Sid 12 (13)




der någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen att myndigheten kan
bedöma vad utlämnandet kan leda till. I så fall får den som begär att få ut hand-
lingen välja mellan att berätta vem han eller hon är och vad handlingen ska an-
vändas till och att avstå från att få del av handlingen.13

Det finns alltså en möjlighet för myndigheten att i vissa situationer efterforska
en persons identitet och syfte med att begära ut handlingarna. Med hänsyn till
den inställning som Kriminalvården har redovisat i fråga om möjligheten att
sekretessbelägga intagnas namn och personnummer har jag ingen invändning
mot att den ansvariga tjänstemannen i anstalten Visby ställde vissa frågor till
AA.

3.3.3 En enskild ska lämnas upplysning om rätten att få ett beslut
I 6 kap. offentlighets- och sekretesslagen finns mer detaljerade bestämmelser
om handläggningen av frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Om den
som i första hand har att pröva utlämnandefrågan vägrar att lämna ut en hand-
ling eller lämnar ut den med förbehåll finns det enligt 6 kap. 3 § offentlighets-
och sekretesslagen en skyldighet att informera den enskilde om möjligheten att
begära myndighetens prövning av frågan och om att det krävs ett skriftligt be-
slut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas.

Syftet med bestämmelsen är att den enskilde ska få klart för sig hur handläg-
gningen av utlämnandefrågor går till och därmed kunna ta till vara sin rätt. Så-
dana upplysningar ska lämnas direkt.14 Den upplysning som lämnades till
AA i samband med handlingsutlämnandet har inte varit tillräcklig. Jag noterar
emellertid att anstalten skickade sådan information till honom påföljande dag.

3.3.4 Anstalten Visby får kritik
Anstalten Visby har inte hanterat AA:s begäran om att få del av allmänna hand-
lingar på ett korrekt sätt, och anstalten förtjänar kritik för att begäran legat utan
åtgärd i närmare två veckors tid. Jag utgår från att anstalten ser över sina rutiner
i syfte att undvika liknande brister i framtiden. Det saknas skäl för mig att uttala
ytterligare kritik med anledning av vad som har framkommit i ärendet.

3.4 Övrig fråga
Som jag konstaterat tidigare aktualiserar utredningen i ärendet frågan om ut-
formningen av kriminalvårdssekretessen. Jag har tidigare skickat över beslut i
denna fråga för kännedom till Justitiedepartementet och riksdagens justitieut-
skott. Återigen finner jag skäl att göra så.




13
     Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen (1 juli 2015, Zeteo) kommentaren
till 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen.
14
     Se JO:s beslut den 19 december 2012 i dnr 6501-2011.
                    Dnr 5158-2015   Sid 13 (13)




Ärendet avslutas.
