# Försäkringskassan har haft stöd för sin åtgärd att begära in visst utredningsmaterial i ett ärende om assistansersättning men kritiseras
för att utredningen har dragit ut på tiden

JO 2014-11-11 dnr 5162-2013

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2014-11-11            5162-2013              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Försäkringskassan har haft stöd för sin åtgärd att begära in visst
                        utredningsmaterial i ett ärende om assistansersättning men kritiseras
                        för att utredningen har dragit ut på tiden


                          Beslutet i korthet: I beslutet konstateras att det är Försäkringskassan som leder
                          utredningen och bestämmer vilket utredningsunderlag som behövs för att ta ställning i ett
                          ärende hos kassan. I förevarande fall hade Försäkringskassan hämtat in en större mängd
                          journalanteckningar, bl.a. från en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning. En sådan
                          åtgärd omfattas av de utredningsbefogenheter som myndigheten har enligt 110 kap. 14 §
                          socialförsäkringsbalken. När det gäller anmälarens invändning att det inhämtade
                          materialet innehöll känsliga uppgifter och att hon inte hade samtyckt till inhämtandet av
                          dessa, upplyste JO om följande. Det är den myndighet som har en begärd uppgift, i det
                          här fallet hälso- och sjukvården, som vid en begäran från en annan myndighet måste ta
                          ställning till om uppgifterna i fråga omfattas av sekretess och om de i så fall ändå ska
                          lämnas ut, t.ex. därför att den enskilde har lämnat sitt samtycke. JO uttalade vidare att
                          det inte är givet vem som ska hämta in ett eventuellt samtycke men att utgångspunkten
                          bör vara att hälso- och sjukvården prövar förutsättningarna för ett utlämnande i alla led
                          och därmed även sköter uppgiften att hämta in samtycke. Försäkringskassan kritiseras
                          således inte för att ha vidtagit de aktuella utredningsåtgärderna men för att utredningen
                          har dragit ut på tiden.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 september 2013 klagade AA på
                        Försäkringskassans sätt att bedriva utredningen i ett ärende om assistansersättning
                        avseende hennes dotter. Hon anförde bl.a. att myndigheten i onödan och utan
                        hennes medgivande hade hämtat in en mängd journaler som innehöll känsliga
                        uppgifter om hennes och dotterns privatliv. De onödiga utredningsåtgärderna
                        förlängde dessutom handläggningstiden betydligt. AA anförde vidare att hon inte
                        hade fått ta del av vad som kom fram vid handläggarens möte med den försäkrings-
                        medicinska rådgivaren.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan som uppmanades att yttra sig över det
                        som AA anfört.

                        I ett remissvar den 13 december 2013 anförde Försäkringskassan följande.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                Dnr 5162-2013     Sid 2 (5)




Utredning
Ansökan om assistansersättning kom in den 22 maj 2013 avseende AA:s dotter. Den
5 juni föreslog Försäkringskassans handläggare två tider, den 17 juni respektive den
1 juli 2013 för utredningssamtal. Det var svårt att hitta en dag som passade alla. Den
1 juli träffades AA hennes ombud och den personliga handläggaren BB hemma hos
AA. I samband med detta möte gjordes en överenskommelse med ombudet om att
AA:s dotter inte skulle medverka på mötet utan att handläggaren skulle träffa henne
i skolan.
Den 11 juli kontaktade socialsekreterare CC Försäkringskassan och meddelade att
kommunen fått en ansökan om assistansersättning. Hon informerade om att AA:s
dotter är beviljad korttidsvistelse och korttidstillsyn från kommunen. Kommunen
skulle sända sin utredning och beslutet angående grundläggande behov till
Försäkringskassan.
Den 16 juli ringde ombudet och undrade över när ärendet blir klart och om det fanns
möjlighet att påskynda handläggningen av ärendet under sommaren. Hon fick då
information om Försäkringskassans handläggningstider, att målsättningen är att fatta
beslut inom 120 dagar från det att ansökan kom in. Vidare informerades hon om att
det för närvarande inte gick att föra över handläggningen av ärendet på annan
handläggare eftersom ordinarie handläggare, som för tillfället var på semester, redan
hade påbörjat handläggningen.
Den 15 augusti informerades ombudet per telefon om att kontakt skulle tas med
skolan. Samma dag ringde ombudet och meddelade att ett intyg är på väg från
kommunen till Försäkringskassan rörande beviljade insatser.
Kommunen kontaktade Försäkringskassan per telefon den 16 augusti och meddelade
att de kommer att sända in en översikt av de insatser som kommunen beviljat.
Kontakt togs per telefon med skolan den 16 och den 20 augusti. Läraren var lite
tveksam till ett besök av Försäkringskassan då AA:s dotter hade börjat samma dag
och hon hade börjat i ny klass. Detta möte blev den 23 augusti och handläggaren
träffade då AA:s dotter i skolan.
Den 28 augusti konsulterades den försäkringsmedicinska rådgivaren. Vid denna
konsultation bedömdes att det medicinska underlaget behöver kompletteras och
journalkopior från Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning (BUP) och Barn- och
Neuropsykiatrisk klinik (BNK) begäras in från 2006 och framåt. Ombudet
informerades via mail om detta den 2 september. Ombudet ringde den 2 september
och berättade att AA:s dotter träffat överläkare DD på BUP och att Försäkrings-
kassan kunde få information av henne. Den 28 augusti skickades den första begäran
om medicinskt underlag.
Den 3 september inkom ett läkarutlåtande utfärdat av läkare vid Bläckhornet
psykiatrikonsult AB i Växjö.
AA ringde den 12 september. Hon informerades då om att Försäkringskassan
behöver ha närmare underlag om diagnoserna. Hon hänvisade till att detta är gjort på
BUP och BNK samt den senaste utredningen på korttidsvårdsavdelning på BUP
(Slottis).
Den 12 september kontaktades BUP angående medicinskt underlag angående
utredning om diagnoserna.
Den 17 september inkom den handling rörande de insatser som kommunen beviljat
AA:s dotter som kommunen lovat att sända vid telefonsamtalet den 16 augusti.
Samma dag ringde ombudet och meddelade att BNK inte fått någon begäran om
kompletterande underlag. Ny begäran skickades då till BNK, BUP och Slottis.
Försäkringskassan påminde samtidigt om handlingarna och begärde det senaste
angående utredningarna.
Senare samma dag inkom journal från BUP, Frölunda. En ytterligare kontakt per
telefon från ombudet inkom också under dagen. Hon ifrågasatte varför
                                                                       Dnr 5162-2013       Sid 3 (5)




      Försäkringskassan begärt in journaler för att kunna göra en bedömning. Hon
      informerades på nytt om att detta har bedömts nödvändigt för att kunna göra en
      korrekt bedömning i ärendet.
      Den 30 september 2013 ringde AA och undrade när ärendet är klart. Hon in-
      formerades om att Försäkringskassan väntar på kompletterande underlag och att
      sådan endast kommit in från BUP, Frölunda.
      Ny påminnelse gjordes både skriftligt och per telefon samma dag till BNK och
      Slottis.
      Den 2 oktober inkom journalkopior från BNK.
      Därefter gjordes en försäkringsmedicinsk bedömning av ärendet.
      Den 15 november kommunicerades AA inhämtade handlingar i ärendet och fick
      samtidigt information om det beslut som Försäkringskassan överväger att fatta.

## Försäkringskassans slutsatser

Försäkringskassan ska enligt 110 kap. 13 § socialförsäkringsbalken se till att
      ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Det innebär
      bland annat att ta ställning till frågan om och i så fall vilket kompletterande
      beslutsunderlag som i förekommande fall är nödvändigt att hämta in för att kunna
      göra en korrekt bedömning av rätten till ersättning i det enskilda fallet.
      Detta kan många gånger vara en grannlaga bedömning, särskilt som man också
      måste ta hänsyn till kravet i 7 § förvaltningslagen (1986:223) på snabb och enkel
      handläggning. Inriktningen måste givetvis vara, som framgår av bestämmelsen i
      socialförsäkringsbalken, att inte hämta in mer kompletterande material än som är
      tillräckligt för att kunna göra en korrekt försäkringsmässig bedömning. Rätten att
      som i detta fall ta in nödvändig komplettering grundar sig på 110 kap. 14 §
      socialförsäkringsbalken.
      Sett i efterhand kan man säga att det hade varit bra om Försäkringskassan kunnat
      begära in de begärda handlingarna i ett tidigare skede i handläggningen vilket hade
      kunnat påverka handläggningstiden. Det är alltid viktigt att så tidigt som möjligt ta
      ställning till behovet av komplettering. Försäkringskassan, som beklagar detta
      dröjsmål, har även varit i personlig kontakt med AA och bett om ursäkt för det
      inträffade.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. att hon hade förväntat sig att
Försäkringskassan skulle kommentera det hon hade anfört om det kränkande och
olagliga i att hämta in överflödigt material utan hennes medgivande.

Försäkringskassans handlingar i ärendet hämtades därefter in och granskades. Av
handlingarna framgick det bl.a. att beslut i ärendet fattades den 10 december 2013
och att AA dessförinnan hade fått del av det som kom fram vid den försäkrings-
medicinska gruppkonsultationen den 28 augusti 2013 samt av den försäkrings-
medicinska rådgivarens bedömning den 28 oktober 2013.

Bedömning
Av 110 kap. 13 § första stycket socialförsäkringsbalken (SFB) framgår det att
Försäkringskassan ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras
beskaffenhet kräver. Det innebär bl.a. att det är Försäkringskassan som leder
utredningen och som bestämmer vilket underlag som behövs för att ta ställning i
ärendet.
                                                                 Dnr 5162-2013    Sid 4 (5)




De befogenheter som Försäkringskassan har för att kunna uppfylla sin
utredningsplikt regleras i 110 kap. 14 § SFB där det bl.a. anges att myndigheten,
när det behövs för bedömningen av ersättningen eller i övrigt för tillämpningen av
SFB, får göra förfrågningar hos den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon
annan som antas kunna lämna behövliga uppgifter.

Försäkringskassan har alltså haft lagstöd för de vidtagna utredningsåtgärderna.

Att det kan finnas situationer där den försäkrade upplever åtgärderna i 110 kap.14 §
SFB som integritetskränkande är förståeligt och ett problem som diskuteras i
förarbetena till lagrummet. Regeringen fann emellertid att förslaget innefattade en
rimlig avvägning mellan den enskildes krav på integritet och Försäkringskassans
behov av utredningsbefogenheter (prop. 2008/09:200 s. 558 f.). Vidare skyddas den
försäkrades integritet av reglerna om sekretess. Med anledning av vad AA har
anfört om att de handlingar som Försäkringskassan hämtade in från hälso- och
sjukvården innehöll känsliga uppgifter vill jag tillägga följande.

Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser hälso- och sjukvård regleras
i 25 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Av 1 § framgår bl.a.
att sekretess gäller för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde
eller någon närstående till denne lider mer.

Om det skulle visa sig att en uppgift omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL
kan den i vissa situationer ändå lämnas ut. Det finns flera bestämmelser både i OSL
och andra författningar som bryter sekretessen. En sådan bestämmelse är den i
10 kap. 1 § OSL som anger att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas ut om
den enskilde samtycker till det.

Som huvudregel gäller sekretess också mellan myndigheter, vilket innebär att den
som har den begärda uppgiften, i det här fallet hälso- och sjukvården, vid en
begäran från en annan myndighet måste ta ställning till om de begärda uppgifterna
omfattas av sekretess och om de i så fall ändå ska lämnas ut, t.ex. därför att den
enskilde har lämnat sitt samtycke. I det här fallet har det alltså inte varit
Försäkringskassans utan hälso- och sjukvårdens uppgift att göra en
sekretessprövning.

En annan fråga är vem som bör hämta in ett eventuellt samtycke när Försäkrings-
kassan begär uppgifter från hälso- och sjukvården. Svaret är inte givet, men saken
har varit föremål för diskussion mellan dåvarande Riksförsäkringsverket och
Landstingsförbundet. Överläggningarna resulterade i en promemoria den 20 maj
1981 där det uttalas att det i allmänhet bör vara sjukvården som i alla led prövar
förutsättningarna för att en begärd uppgift lämnas ut och att frågan om samtycke
därmed bör ställas av sjukvårdspersonalen (se Norström, Sekretess inom allmän
försäkring, 2 uppl. s. 149 f.). Utgångspunkten får därmed vara att denna uppgift
normalt sköts av hälso- och sjukvården.
                                                                 Dnr 5162-2013      Sid 5 (5)




Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det inte finns någon anledning att
kritisera Försäkringskassan för att ha vidtagit de aktuella utredningsåtgärderna.
Som myndigheten anför borde dock det kompletterande utredningsmaterialet ha
begärts in i ett tidigare skede. I den uppkomna situationen borde myndigheten
dessutom ha varit mer aktiv i sina försök att få in de begärda handlingarna.
Ansökan om assistansersättning kom in till Försäkringskassan den 22 maj 2013,
och beslut i ärendet fattades den 10 december 2013. Handläggningstiden uppgick
därmed till mer än sex månader, vilket är en för lång tid. Försäkringskassan kan
inte undgå kritik för sitt dröjsmål.

Vad AA har anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
