# Anmälan mot Försäkringskassan om felaktigheter i underrättelser om beslut i ärende om sjukersättning, m.m.

JO 2008-05-08 dnr 5164-2007

BESLUT
                                                                              Datum                      Dnr                        Sid
                                                                              2008-05-08                 5164-2007                 1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Försäkringskassan om felaktigheter i underrättelser om
                        beslut i ärende om sjukersättning, m.m.

## Anmälan

AA klagade i en anmälan på Försäkringskassan, dåvarande försäkringskontoret
                        Lund. Hon anförde huvudsakligen följande. I ett meddelande om provisoriskt
                        beslut om sjukersättning i maj 2007 uppgavs felaktigt att halv sjukersättning
                        beviljats i stället för hel. Hon har dessutom fått en underrättelse om beslut som
                        innehöll uppgifter som avsåg en annan person.

## Utredning

Försäkringskassans akt begärdes in och granskades. Försäkringskassan anmodades
                        därefter att yttra sig över vad som framfördes i AA:s anmälan. I remissvaret
                        anförde Försäkringskassan, genom länsdirektören BB, följande (de i remissvaret
                        angivna bilagorna har utelämnats här).

## Bakgrund

AA tillerkändes hel tidsbegränsad sjukersättning med stöd av 16 kap. 1 § andra
                                  stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) för tiden september 2005 -
                                  april 2007. AA ansökte den 12 januari 2007 om förlängd sjukersättning.

                                  Länskontorets utredning

                                  I handläggningsjournal beskrivna händelser i ärendet mellan den 12 januari och den 13 december
                                  2007 i det aktuella ansökningsärendet
                                  Den 12 januari ingav AA en ansökan om förlängd hel sjukersättning.
                                  Den 18 maj antecknade föredraganden CC (i det följande föredraganden) i journalen
                                  att hon fattar ”Provisoriskt beslut avseende längst för tre månader”. Det
                                  interimistiska beslutet var fattat med stöd av 20 kap. 2 a § AFL.
                                  Den 21 maj sände handläggaren DD (i det följande handläggaren) under-rättelse om
                                  beslutet med uppgift om att halv sjukersättning beviljats fr.o.m. maj 2007 och längst
                                  t.o.m. augusti 2007 i avvaktan på slutligt beslut. Av misstag kom det att i texten stå
                                  att det var halv sjukersättning som beviljats.
                                  Beslutsunderrättelsen hade framtagits av handläggaren och den felaktigt angivna
                                  ersättningsnivån uppmärksammades inte av föredraganden då hon undertecknade
                                  beslutsunderrättelsen.
                                  Den 24 maj antecknade handläggaren att felet uppmärksammats. Ny underrättelse
                                  sänds ut samma dag.



 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                 Dnr 5164-2007        Sid 2 (7)



Den 23 juni mottog handläggaren e-post från AA i vilken hon lämnar vissa
upplysningar om sin situation.
Den 30 juli inkom yttrande från försäkringsläkare, vari det bl.a. anges att den
bedömningen gjorts att AA hade halv arbetsförmåga i ett fysiskt lätt arbete där hon
kunde växla mellan sittande, stående och gående.
Den 1 augusti lämnades ärendet enligt rutin till föredraganden för granskning.
Den 2 augusti antecknade föredraganden i journalen att ”Jag fattar provisoriskt
beslut avseende längst för tre månader”. Samma dag expedierade handläggaren
beslutsunderrättelse om det interimistiska beslutet. I underrättelsen angavs att
halv sjukersättning beviljats fr.o.m. augusti 2007 och längst t.o.m. oktober 2007 i
avvaktan på slutligt beslut. Samma dag företog handläggaren även kommunicering
av föredragnings-PM jämte bilagor med tidsfrist för yttrande t.o.m. den 18 augusti.
Den 6 augusti kontaktades handläggaren av AA, som – enligt journalanteckningen –
var missnöjd med beslutsförslaget på halv sjukersättning.
Den 7 augusti gjorde föredraganden en anteckning om att hon ringt upp AA i
anledning av att denna till enhetschef framfört klagomål mot handläggaren för att ha
felbehandlat hennes ärende. Föredraganden upplyste AA om möjligheten att i
yttrande framföra det hon ville framföra i anledning av kommuniceringen samt om
möjligheterna att överklaga såväl det provisoriska beslutet som det kommande
slutliga beslutet. Upplysning om möjlighet till personligt företräde inför social-
försäkringsnämnden lämnas också. Beträffande de formella fel och brister som AA
ansåg ha förekommit hänvisade föredraganden till möjligheten att göra JO-anmälan.
Föredraganden antecknade att AA var mycket upprörd och ansåg att hon endast fått
tala med okunniga chefer och handläggare.
Den 8 augusti inkom e-postmeddelande från AA till handläggaren med önskemål om
att denne skulle kontakta en namngiven tjänsteman på Arbetsförmedlingen på
ett angivet telefonnummer. Handläggaren antecknade att han två gånger ringt det
angivna telefonnumret och mötts av telefonsvarare och att han lämnat sitt namn
och direktnummer och bett att få bli kontaktad, vilket inte skedde. Samma dag
inlämnades ett antal handlingar till kontoret, nämligen yrkande om förlängd tidsfrist
för yttrande efter kommuniceringen, underlag för detta yrkande, AA:s beskrivning
av sina besvär, kopia av en rehabiliteringsutredning den 19 mars 2003 (som
Försäkringskassan f.ö. redan förfogade över och som funnits med i det
kommunicerade materialet) samt sista sidan av det föredragnings-PM som
kommunicerats.
Den 9 augusti sände handläggaren en skrivelse till AA där han meddelade att han
hade beslutat att bevilja anstånd med yttrande efter kommunicering t.o.m. den 4
september.
Den 15 augusti överklagade AA det interimistiska beslutet den 2 augusti.
Den 20 augusti besökte AA försäkringskontorets kundtjänst med yrkande om att få
förlängt anstånd med yttrande eftersom hon inte fått tid hos sin läkare förrän den 12
september.
Den 28 augusti kontaktades AA av en tjänsteman vid kundtjänst och uppger då att
hon påföljande dag skall träffa enhetschefen EE och att hon återkommer i
anståndsfrågan därefter.
Den 29 augusti sammanträffade AA, biträdd av sin make, med enhetschefen EE. Vid
mötet beslutade EE att bevilja förlängt anstånd med yttrande efter kommunicering
till den 30 september. Anteckning från mötet bifogas som bilaga 1.
Den 4 oktober inlämnades ett antal handlingar, bl.a. ett läkarutlåtande daterat den
12 september. Ärendet granskades därefter av föredraganden och uppsattes till
avgörande i socialförsäkringsnämnd den 24 oktober.
Den 16 oktober skickas skrivelse till AA med kallelse till nämndens sammanträde.
Den 24 oktober behandlades ärendet och beslut meddelas i det samma dag justerade
protokollet.
                                                                    Dnr 5164-2007      Sid 3 (7)



Transumt ur protokollet bifogas som bilaga 2.
Den 31 oktober skickades underrättelse om socialförsäkringsnämndens beslut. I
beslutsunderrättelsen kom det att tas in text från ett annat ärende som hade
behandlats vid samma sammanträde.
Den felaktiga texten (namnen här avidentifierade) lyder:
AA och hennes make FF närvarande enligt 14 § förvaltningslagen varvid de i
huvudsak anförde till vad som tidigare anförts i ärendet. Uppgav att sonen inte följde
sin vikt och längdkurva varför remiss till sjukhuset hade gjorts och att man nu
avvaktade kallelse för undersökning. Nämnden beaktade det anförda men fann inte
skäl för annan bedömning.
Sedan AA kontaktat enhetschefen EE med påpekande om felet i
beslutsunderrättelsen lämnades saken till föredraganden.
Den 5 november kontaktades AA av föredraganden, som beklagade det inträffade
felet i beslutsunderrättelsen. I journalanteckning från samtalet antecknade
föredraganden att AA inte önskade samtala med henne, inte mådde bra (...).
Den 6 november skickade föredraganden en skrivelse till AA där felaktigheten i
beslutsunderrättelsen beklagades och till vilken bifogades ett utdrag ur protokollet.
Den 20 november beslutade Länsrätten i Skåne län i mål 8698-07 att avskriva målet
om det överklagade interimistiska beslutet om sjukersättning den 2 augusti. Skälet
härtill var att Försäkringskassan hade ersatt det interimistiska beslutet med slutligt
beslut i saken.
Den 5 december överklagades det slutliga beslutet i ansökningsärendet.
Den 13 december vidarebefordrades överklagandet till Länsrätten i Skåne län.

Länskontoret har den 30 januari 2008 hört föredraganden och handläggaren

De interimistiska besluten
I bestämmelsen i 20 kap. 2 a § AFL stadgas om interimistiska beslut och där sägs –
såvitt här är av intresse – att om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om
rätt till ersättning föreligger, men det finns sannolika skäl för att sådan rätt föreligger
skall Försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut med skäligt belopp om
detta är av väsentlig betydelse för den försäkrade. I bestämmelsens lydelse före
januari 2008 angavs i sista stycket att i ärenden som skulle avgöras av social-
försäkringsnämnd kunde sådana beslut fattas av tjänsteman under förutsättning att
nämnden givit bemyndigande härtill. Sådant bemyndigande hade givits till alla
föredragandena i länets socialförsäkringsnämnder.
Bestämmelsen anger att interimistiskt beslut skall avse utbetalning med skäligt
belopp. Vid sådant förhållande måste givetvis ett interimistiskt beslut om sjuk-
ersättning även omfatta vilken grad av sjukersättning man beslutat om. Av an-
teckningar i aktens handläggningsjournal ser man emellertid att det inte i något
av de två besluten föredraganden fattat angivits vilken ersättningsnivå som det
beslutats om. I dokumentationen anges bara den tid man beslutat att ersättning
skulle utges. Storleken av sjukersättningen angavs endast i underrättelserna om
besluten. Det förelåg således bristande överensstämmelse mellan de i aktens journal
dokumenterade interimistiska besluten och de underrättelser om dessa beslut som
expedierats. Även om dokumentation således saknas hade nivån på sjukersättningen
i det första beslutet uppenbarligen bestämts till hel ersättning och i det andra beslutet
bestämts till halv ersättning.
Vad gäller den bristfälliga dokumentationen anförde föredraganden att nivån var
avsedd att framgå av beslutsunderrättelserna, men insåg att storleken av ersättningen
skulle ha angivits i det i journalen antecknade beslutet. Vad gäller ersättnings-
nivåerna förklarade föredraganden att skälet till att det första beslutet gällt hel
ersättning varit att den utredning som då funnits gjort att hel ersättning framstått som
skälig. Grunden till att det i det andra beslutet bestämt lägre ersättningsnivå hade
varit att det som försäkringsläkaren hade uttalat betr. omfattningen av nedsättningen
                                                                  Dnr 5164-2007     Sid 4 (7)



av AA:s arbetsförmåga gjort att utredningen vid den tidpunkten medfört att halv
ersättning framstått som skälig.
När det gäller verkställighet av föredragandens första interimistiska beslut den 18
maj upplyste handläggaren att han tolkat föredragandens anteckning så att hon
hade beslutat om hel sjukersättning. Detta då hon inte hade angivit något annat.
Omständigheten att han skrivit halv sjukersättning i beslutsunderrättelsen kunde han
inte förklara på annat sätt än att det varit ett rent misstag. Han hade uppdagat
misstaget – såvitt han nu kunde erinra sig – när AA kontaktat honom på telefon och
ifrågasatt om det varit riktigt att hon skulle ha halv sjukersättning mot bakgrund av
att hon ju tidigare haft hel ersättning. Någon anteckning från detta samtal hade inte
gjorts. Handläggaren kunde inte erinra sig om man närmare diskuterat tillämpningen
av bestämmelsen i 20 kap. 2 a § AFL.
Han uppgav att han vore fullt medveten om att det inte förhåller sig så att ett
provisoriskt förordnande om förlängning nödvändigtvis måste gälla samma
ersättningsnivå som tidigare beviljats (jmf. bilaga 1 gällande vad AA påstått sig ha
fått besked om).
Handläggaren förmodade att samtalet ägt rum den 24 maj eftersom det var då han
gjort anteckningen om den felaktiga beslutsunderrättelsen.
När det gäller verkställigheten av föredragandens andra interimistiska beslut den 2
augusti erinrade sig handläggaren att han hade hört sig för hos föredraganden mot
bakgrund av vad försäkringsläkaren yttrat och hade frågat vilken grad av sjuk-
ersättning det beslutats om. Han hade då fått beskedet att beslutet gällde halv
ersättning och att skälet varit det försäkringsläkaren hade yttrat. Någon anteckning
om samtalet eller om det besked han fått gjordes inte.
Såvitt handläggaren nu kunde erinra sig hade AA vid telefonsamtalet den 6 augusti i
anledning av kommuniceringen även haft invändningar mot att hon i det andra
interimistiska beslutet endast fått halv sjukersättning.
Handläggaren hade endast en vag minnesbild av att AA gjort invändningar mot
beslutet och att han då hade sagt att ersättningsnivån hade att göra med det som
uttalats i försäkringsläkarens yttrande. Om det faktiskt förhållit sig så framgår
emellertid inte av anteckningen från samtalet.

Fel i underrättelsen om Socialförsäkringsnämndens beslut
I ärenden där det varit personligt företräde inför nämnden ankom det enligt arbets-
rutin på föredragande att utforma beslutsunderrättelsen. Då AA fått företräde inför
nämnden ankom det således på föredraganden att sköta utformningen av under-
rättelsen om nämndens beslut. Det misstag som hon begått genom att i besluts-
underrättelsen ta in text från ett annat ärende från protokollet kunde hon inte förklara
med annat än att det varit den mänskliga faktorn.

Länskontorets bedömning
Utredningen har utvisat att ärendets handläggning i olika avseenden varit bristfällig
och att den i vissa delar varit anmärkningsvärt bristfällig.

Dokumentation
Handläggningsjournalen har i olika avseenden varit otydlig och har även delvis helt
saknat anteckningar om händelser och upplysningar som haft betydelse i ärendet och
därför skulle ha antecknats. Således har det i föredragandens dokumentation av de
interimistiska besluten inte angivits något om den självfallet avgörande frågan om
storleken på den ersättning som det beslutats om. Att lämna den frågan åt texten i en
beslutsunderrättelse är inte möjligt och dokumentationen har därför varit bristfällig.
Handläggarens sätt att sköta dokumentationen lämnar ansenligt övrigt att önska.
Besked han fått från föredraganden var av betydelse i ärendet och skulle följaktligen
givetvis ha antecknats. Handläggarens i vissa delar knapphändiga och delvis
uraktlåtna dokumentation av händelser under handläggningens gång medförde att
viktiga omständigheter i handläggningen inte framgår av journalen, varför
                                                                 Dnr 5164-2007      Sid 5 (7)



handläggningen i vissa delar inte är möjlig att följa utifrån dokumentationen i
ärendet. En så till den grad bristfällig dokumentation var inte acceptabel.

Felaktigheter i underrättelser om beslut
De felaktiga beslutsunderrättelserna var självfallet handläggningsbrister, men de får
tillskrivas den mänskliga faktorn. När det gäller felet i underrättelsen om Social-
försäkringsnämndens beslut förtjänar det att framhållas att det i den text som hänfört
sig till ett annat ärende inte röjts uppgifter som kan ha medfört någon större fara i
sekretesshänseende för den enskilde som berördes.

Dåligt bemötande
I ett gott bemötande ligger självfallet en korrekt handläggning och i vissa delar av
handläggningen har det förvisso varit mindre väl beställt med sådan. AA har därför i
vissa delar fog för sin kritik. Det var således knappast ett gott bemötande att hon
lämnats otydliga och motsägelsefulla besked om sin provisoriska ersättning och att
hon till råga på allt sedan fick en felaktigt utformad underrättelse om det slutliga
beslutet. AA har genom dessa omständigheter inte blivit behandlad som hon bort ha
blivit och har alltså i den delen all rätt att vara kritisk mot bemötandet.
AA har även blivit mindre väl bemött genom att inte tydligt ha upplysts om
anledningen till de skilda nivåerna i de interimistiska besluten. Bestämmelsen i 20 §
förvaltningslagen (1986:223) – FL – om motivering av beslut liksom bestämmelsen
i 17 § FL om kommunicering gäller visserligen inte interimistiska beslut, men detta
kan rimligen inte hindra att det i ett sådant beslut vid behov åtminstone översiktligt
kan anges vilka omständigheter som man tagit i beaktande. Mot bakgrund av den
felaktigt utformade beslutsunderrättelsen i det första beslutet hade det funnits
anledning att på lämpligt sätt upplysa AA om vilka skälen varit till att man i det
andra interimistiska beslutet funnit att halv sjukersättning var skälig ersättning.
Föredraganden menade att det hade varit olämpligt att i det skede ärendet befann sig
föregripa det slutliga beslutet genom att i det interimistiska beslutet gå in på de
försäkringsrättsliga bedömningar som skulle komma att göras i det slutliga beslutet.
Det anförda är visserligen bestickande, men inverkar inte på bedömningen att
omständigheterna i AA:s ärende varit sådana att det varit rimligt att man på lämpligt
sätt upplyst henne om bakgrunden till att det i det andra interimistiska beslutet
bestämts en lägre ersättningsnivå än i det föregående beslutet – se 4 och 7 §§ FL.
Det kan ha förhållit sig så att AA blivit upplyst av handläggaren, men mot bakgrund
av total avsaknad av dokumentation om detta och mot bakgrund av handläggarens
ytterst vaga minnesbild kan det på mycket goda grunder antas att någon upplysning
inte lämnats.
Även om handläggningen således varit behäftad med de ovan berörda bristerna vill
Försäkringskassan framhålla att AA mött tillmötesgående vad gäller andra delar av
handläggningen. Således har hennes yrkanden om anstånd med yttrande efter
kommunicering bifallits och hon har erbjudits och även utnyttjat möjlighet att
personligen till enhetschef framföra sina synpunkter på handläggningen liksom
upplysts om och även utnyttjat sin möjlighet till personligt företräde inför nämnden.

Åtgärder
I anledning av vad som förekommit i detta ärende kommer vikten av tydlig och
korrekt dokumentation av interimistiska beslut att tas upp med beslutsfattare och
detta i synnerhet som interimistiska beslut är tämligen vanliga och det enbart av
det skälet därför är viktigt att för framtiden minska risken för misstag och
otydligheter av de slag som förekommit i AA:s fall. Även vikten av att vara
uppmärksam på situationer där det kan finnas behov av att lämna upplysning om
skäl till interimistiska beslut kommer att tas upp.
Enhetschefen EE har haft tillrättaförande samtal med handläggaren.
I det sammanhanget bör nämnas att till följd av den mycket genomgripande om-
organisation som är under genomförande på myndigheten kommer handläggaren att
i fortsättningen ha arbetsuppgifter vid vars utförande utrymmet för en upprepning av
de fel och brister som förekommit i AA:s ärende kommer att vara avsevärt mindre.
                                                                        Dnr 5164-2007     Sid 6 (7)



      Försäkringskassan beklagar djupt de olägenheter och den irritation som den
      undermåliga handläggningen medfört för AA liksom att hon upplevt sig ha fått
      dåligt bemötande.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Dokumentation
Av utredningen framgår att Försäkringskassans beslutsfattare (i detta fall före-
draganden i socialförsäkringsnämnden) inte antecknade i akten vilken ersättnings-
nivå som avsågs när de provisoriska besluten om sjukersättning fattades i maj
respektive augusti 2007. Efter det att handläggaren efterhört med föredraganden
vilken ersättningsnivå som avsågs i beslutet i augusti, antecknades inte heller
beskedet denne fick i akten. Såvitt framkommit har vissa kontakter per telefon
mellan AA och Försäkringskassan inte heller dokumenterats på det sätt som hade
varit önskvärt.

Enligt 15 § förvaltningslagen (1986:223) ska uppgifter som en myndighet får på
annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet
antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Det får dock i praxis anses belagt att också uppgifter som rör ärendets
gång, t.ex. kontakt med parter, andra personer eller myndigheter, bör antecknas (se
t.ex. JO:s beslut den 3 mars 2005, dnr 4922-2003).

Jag konstaterar sammanfattningsvis att dokumentationen har varit bristfällig i vissa
avseenden. Försäkringskassan kan inte undgå kritik för sin underlåtenhet.

Underrättelser om beslut
JO Pennlöv anförde i JO 1997/98 s. 406 följande i ett ärende som gällde bristande
överensstämmelse mellan socialförsäkringsnämnds protokoll och av
försäkringskassa utsänt beslutsmeddelande.
      En underrättelse om ett beslut ska självfallet korrekt återge beslutets innehåll. För
      det fall att underrättelsen är felaktig eller ofullständig ska rättelse ske med stöd av
      allmänna principer. Detta kan företrädesvis ske genom att försäkringskassan till den
      enskilde skickar en skrivelse, i vilken felaktigheten eller ofullständigheten påpekas
      och tillrättaläggs. Vidare bör en rättelse göras på det felaktiga eller ofullständiga
      beslutsmeddelandet, som sedan signeras och dateras. Alternativt kan en hänvisning
      till den särskilda skrivelsen göras på beslutsmeddelandet.
När det gäller den felaktiga underrättelsen om det provisoriska beslutet den 18 maj
2007 skickade kassan en ny underrättelse den 24 maj 2007. AA fick dock i
samband med detta inte någon skrivelse där felaktigheten i underrättelsen den 18
maj 2007 särskilt påpekades. I stället såg det ut som om kassan hade fattat ett nytt
provisoriskt beslut. Kassan borde, i samband med att en ny beslutsunderrättelse
skickades ut, ha klargjort att den första underrättelsen var felaktig och att det nu var
fråga om en rättelse.

Försäkringskassan skickade den 31 oktober 2007 en underrättelse om social-
försäkringsnämndens beslut den 24 oktober 2007. Underrättelsen innehöll bl.a.
information om en annan persons ärende. Den 6 november 2007 skickades en
                                                                   Dnr 5164-2007   Sid 7 (7)



skrivelse till AA där det inträffade beklagades samtidigt som underrättelsen – med
uppgifterna som rörde en annan persons ärende överstrukna – och ett utdrag ur
protokollet från socialförsäkringsnämndens sammanträde bifogades. Det är
naturligtvis inte bra att en enskild får ta del av uppgifter som rör en annan
försäkrad, men Försäkringskassan får anses ha gjort vad som ankommit på kassan
för att därefter rätta till misstaget.

Övrigt
Försäkringskassan har i sitt remissvar uppgivit att AA blivit mindre väl bemött
genom att hon inte tydligt blivit upplyst om anledningen till de skilda ersättnings-
nivåerna i de provisoriska besluten den 18 maj och den 2 augusti 2007. Vidare
ansåg kassan att omständigheterna i AA:s ärende hade varit sådana att det hade
varit rimligt att man på lämpligt sätt hade upplyst henne om bakgrunden till att det
i det andra provisoriska beslutet bestämdes en lägre ersättningsnivå än i det
föregående beslutet. Det hade naturligtvis varit önskvärt om kassan hade gjort
dessa klarlägganden, men jag finner inte tillräcklig anledning att kritisera kassan i
denna del. Jag noterar härvid att AA samma dag som det provisoriska beslutet
fattades den 2 augusti 2007 kommunicerades kassans föredragningspromemoria
jämte bilagor inför det slutliga beslutet och således på så sätt kunde ta del av
förslaget till slutligt beslut och motiveringen till att ersättningsnivån skulle uppgå
till halv tidsbegränsad sjukersättning och inte hel.

Ärendet avslutas med gjorda uttalanden.
