# Kritik mot Miljö- och byggnadsnämnden i Karlskrona kommun för handläggningen av en ansökan om tillstånd och offentlig kontroll enligt djurskyddslagen (1988:534) avseende ett katthem

JO 2009-01-21 dnr 5181-2007

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2009-01-21         5181-2007             1 (11)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Miljö- och byggnadsnämnden i Karlskrona kommun för
                        handläggningen av en ansökan om tillstånd och offentlig kontroll enligt
                        djurskyddslagen (1988:534) avseende ett katthem

## Anmälan

AA klagade i en skrivelse på Miljö- och byggnadsnämndens i Karlskrona kommun
                        handläggning av ett ärende enligt djurskyddslagen. Ärendet avser tillstånd för och
                        offentlig kontroll av ett katthem. Enligt anmälan bedrivs verksamheten utan
                        tillstånd.

                        I anmälan uppges i huvudsak följande:

                        AA upplystes under sommaren 2007 av miljöinspektören BB, som handlägger det
                        aktuella ärendet, om att han under ett par år hade arbetat med tillståndsprövningen
                        avseende katthemmet och att han hade försökt att åstadkomma ett s.k.
                        ”paraplytillstånd” som också skulle omfatta ett annat katthem som drivs av samma
                        förening och de olika stödhem som föreningen använder sig av. Detta var dock inte
                        juridiskt möjligt. BB uppgav vidare att det saknades bygglov för de byggnader som
                        katthemmet drevs i och så länge som detta inte fanns kunde han inte ta ställning i
                        fråga om tillståndet för katthemmet. I september samma år kontaktade hon BB då
                        hon önskade ta del av eventuella klagomål mot katthemmet. Hon upplystes då om
                        att det inte fanns några klagomål. Eftersom det härefter var svårt att få kontakt med
                        BB vände hon sig i november 2007 till en annan av kommunens miljöinspektörer.
                        Denne upplyste om att man inte behövde invänta bygglov för att pröva
                        tillståndsansökan och att det fanns klagomål mot katthemmet. Miljöinspektören
                        lovade att BB skulle skicka kopior av allt som fanns diariefört. Då hon inte fick
                        några handlingar kontaktade hon återigen miljöinspektören som då skickade över
                        diarielistor för de aktuella ärendena.

                        AA har anmält att BB felaktigt upplyst henne om att det inte fanns några klagomål
                        mot katthemmet och att han då hon begärde kopior av handlingarna inte
                        tillmötesgick hennes begäran. Hon har även anmält att nämnden har brustit i sin
                        tillståndshandläggning och i sin kontroll av katthemmet. Verksamheten har enligt
                        AA bedrivits sedan 2004 trots vanvård och avsaknad av tillstånd. Enligt AA har
                        också diarieföringen i ärendet varit bristfällig, bl.a. saknas uppgifter i diariet om



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 5181-2007     Sid 2 (11)



två genomförda kontroller som omnämns i e-postkorrespondens som hon tagit del
av.

Utredning
Handlingarna i miljö- och byggnadsnämndens ärende infordrades och granskades.
Härefter remitterades anmälan till nämnden för utredning och yttrande.

I sitt remissvar anförde miljö- och byggnadsnämnden i huvudsak följande.

      Tillståndsfrågan
      Frågan om hur ett tillstånd till Kattkommando Syds verksamhet i Karlskrona skall
      utformas har varit ett komplicerat ärende som inneburit ett stort arbete för myndig-
      heten.
      Samhällsbyggnadsförvaltningen har alltsedan Kattkommando Syd etablerade sig fört
      en dialog med dess ordförande CC angående föreningens verksamhet. Verksamheten
      går, enligt deras synsätt, ut på livräddning av katter. Deras policy är att alla
      herrelösa, förvildade, sjuka eller skadade katter skall tas om hand, ges erforderlig
      vård och därefter säljas till allmänhet via Internet.
      För att ta hand om djuren har föreningen en organisation med ett antal katthem och
      ett stort antal stödhem över hela södra Sverige och upp till Gävle. Förvaltningen har
      haft otaliga samtal och förfrågningar från kollegor ute i landet om Kattkommando
      Syd och dess verksamhet med anledning av att medlemmar i organisationen alltid
      har hänvisat till ”huvudkontoret” i Karlskrona och CC.
      Organisationen är en ideell förening och har under de senaste 5-6 åren, enligt deras
      egna uppgifter, omhändertagit och utplacerat över 7000 katter. Då föreningen har sitt
      säte i Karlskrona började samhällsbyggnadsförvaltningen arbetet med organisation-
      en med utgångspunkt att meddela Kattkommando Syd ett övergripande tillstånd för
      att på så sätt få ett helhetsgrepp om organisationen. Tanken med ett sådant över-
      gripande tillstånd var att organisationen då skulle bli skyldiga att redovisa antal
      katter, katthem, stödhem och transporter, vilket skulle underlätta kontroll och tillsyn
      av organisationens verksamhet.
      Kontakter togs med dåvarande Djurskyddsmyndigheten, men svar dröjde trots
      påstötningar. Inte förrän Djurskyddsmyndigheten upphörde och Jordbruksverket
      övertog djurskyddsansvaret, fick samhällsbyggnadsförvaltningen beskedet att ett
      ”paraplytillstånd”, som samhällsbyggnadsförvaltningen skisserat för organisationen
      i stort, inte var förenligt med § 16-tillstånd i enlighet med djurskyddslagen av den
      enkla anledningen att lagstiftarna inte hade förutsett en sådan stor organisation för
      sällskapsdjur.
      Samhällsbyggnadsförvaltningen har fortlöpande hållit sig ajour om katthållningen
      på Hökamåla kattmotell, CC, Ö. Rödeby. CC har informerats om att nämnden inte
      kan meddela tillstånd i enlighet med 16 § djurskyddslagen om inte anläggningen
      uppfyller lämplighetskravet i paragrafen, varför CC inkommit med kompletteringar
      till ansökan efter hand. Hon har även informerats om att anläggningen kan vara
      bygglovpliktig, och därför anmodats att söka bygglov.
      Efter kompletteringar har CC förelagts, efter inspektion tillsammans med
      distriktsveterinär, om åtgärder. CC har vidtagit åtgärderna och i dagsläget är
      situationen sådan att verksamheten kan beviljas tillstånd. Problemet är att bygglov
      ännu inte sökts för verksamheten. Eftersom Miljö- och byggnadsnämnden har
      myndighetsansvaret både enligt djurskyddslagen och plan- och bygglagen är det
      önskvärt att besluten har en samsyn. Att bevilja ett tillstånd enligt djurskyddslagen
      för att sedan återkalla det om bygglov ej medges skulle upplevas som besvärande.
      En av anledningarna till en sammanslagen miljö- och byggnadsnämnd var just att
      ärenden enligt flera lagstiftningar skulle kunna samordnas.
      Orsaken till att vi väntat med tillståndsbeslutet är att djurhållningen på fastigheten i
      dagsläget bedöms som god, och att det inte innebär någon risk för djuren att vänta in
                                                                       Dnr 5181-2007     Sid 3 (11)



      bygglovsansökan. På fastigheten hålls stipulerade 14 katter på anläggningen, 4 i
      karantänsboden samt CC:s 9 egna katter i bostadshuset. Skötsel- och tillsynsrutiner
      fungerar och inga katter springer lösa på fastigheten. Bedömningen är att
      verksamheten hålls enligt tillståndsregler, även om ett formellt tillstånd ännu inte
      givits.

      Tillsynsfrågan
      Tillsynen från förvaltningens sida har inte varit bristfällig. Förvaltningen har under
      hela handläggningstiden hållit sig underrättad om vad som har hänt på anläggningen
      genom kontakter med CC och genom veterinär [.].

      Ej utlämnade offentliga handlingar
      Detta beror på ett beklagligt missförstånd mellan de två djurskyddshandläggarna.
      Rutinerna när det kommer in synpunkter på ett öppet ärende är att diarieföra dem
      under detta. De klagomål på verksamheten som efterfrågades av AA mottogs dock
      av BB:s kollega och gavs egna diarienummer. Därför visste BB vid frågetillfället
      inte om att de hade inkommit.
      BB beskriver sina kontakter med den klagande på följande sätt:
      ”AA kom upp till mig på arbetet och berättade öppenhjärtigt om sin relation till
      Kattkommando Syd och CC. Hon var tidigare medlem i föreningen och ondgjorde
      sig över CC:s dominerande ställning i föreningen. Vid besöket upplystes AA om vad
      som hänt i ärendet och att förvaltningen begärt tillsynsvägledning av
      Djurskyddsmyndigheten.
      Vid besöket begärde AA inga handlingar utan sade sig vara nöjd med informationen.
      Det är riktigt att hon frågade mig om förvaltningen fått in några klagomål i ärendet.
      Jag svarade då att han erhållit ett telefonsamtal från en närboende som undrade hur
      ett sådant ärende handläggs och vad konsekvensen för närboende kan bli. Mitt svar
      var att om ett tillstånd meddelas så ställs sådana krav att närboende inte kommer att
      ”drabbas” av lösspringande katter.
      Vad jag inte visste var att kollega DD tagit emot en anmälan, utan att meddela mig
      detta, och dessutom diariefört denna anmälan på annan plats än den ordinarie
      ärendeplatsen. I samband med min semester kontaktade AA kollega DD och bad om
      utdrag av uppgifter i ärendet. DD skrev en notering om detta och lade den på mitt
      skrivbord.
      När jag återvände 14 dagar senare skickade han de handlingar i enlighet med det ut-
      drag som kollega DD noterat.
      Jag har således inte misslett AA avseende förfrågningar i ärendet och kunde
      rimligtvis inte känna till den anmälan som min kollega noterat på annan plats än den
      ordinarie ärendeplatsen”.
      Med anledning av ovanstående problematik håller skriftliga rutiner på att utformas
      över diarieföring, utlämnande av offentlig handling med mera för att på så sätt und-
      vika den här typen av problem.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Anmälan i detta ärende kom in till JO i november 2007. Den 1 januari 2009
övergick ansvaret för djurskyddskontrollen till länsstyrelserna. Redogörelsen för
den rättsliga regleringen avser, om inte annat anges, de förhållanden som gällde vid
tiden för nämndens handläggning.

Djurskyddsbestämmelser avseende katthållning
Statens jordbruksverk har med stöd av djurskyddslagen (1988:534) meddelat före-
skrifter med närmare bestämmelser om hållande av katter (SJVFS 2008:5). Be-
                                                                    Dnr 5181-2007   Sid 4 (11)



stämmelserna innehåller bl.a. krav på lokalerna, djurens skötsel och de ansvarigas
kunskap om katter. Före den 1 maj 2008 fanns bestämmelser om bl.a. förvarings-
utrymmen för katter i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd DFS
2004:18.

Tillståndsprövning
I syfte att förbättra djurskyddet har det för viss verksamhet införts bestämmelser
om tillståndsplikt i djurskyddslagen. Detta eftersom möjligheterna att beakta
djurskyddsaspekter generellt sett har ansetts större vid en tillståndsprövning som
normalt sker innan verksamheten påbörjas än om ingripanden ska ske i efterhand
(se prop. 1987/88:93 s 30 och prop. 2002/03:149 s. 14). Bestämmelserna om
tillståndsplikt återfinns i 16 § djurskyddslagen.

Enligt 16 § första stycket p. 1 djurskyddslagen krävs tillstånd för att yrkesmässigt
eller i större omfattning hålla, föda upp eller sälja sällskapsdjur eller ta emot säll-
skapsdjur för förvaring eller utfordring. I 5 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter
DFS 2004:5 finns bestämmelser om vilka verksamheter med katt som ska anses
vara av större omfattning, bl.a. ska hållande av tio eller fler katter äldre än tolv
månader och förvaring och utfordring av fyra eller fler katter anses som sådan
verksamhet. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2005.

Enligt lydelsen före den 1 januari 2009 av 16 § andra stycket djurskyddslagen
prövades frågor om tillstånd av den eller de kommunala nämnder som fullgjorde
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vid tillståndsprövningen ska,
enligt tredje stycket, särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig att
bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten ska bedrivas är
lämpliga från djurskyddssynpunkt. Bedömningen bör ske mot bakgrund av att djur-
skyddslagstiftningens krav ska uppfyllas (se prop. 1987/88:93 s. 78). Utgångspunk-
ten för detta är de krav som uppställs i djurskyddslagen eller föreskrifter meddelade
med stöd av denna. Vid bedömningen av den sökandes lämplighet torde eventuella
uppgifter som framkommit vid nämndens djurskyddskontroller vara av särskild
betydelse. Vid prövning av frågor om tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen ska det
enbart ske en bedömning av verksamheten från djurskyddssynpunkt. Eventuella
störningar för omgivningen och liknande som inte berör djurskyddet får beaktas
med stöd av annan lagstiftning (se prop. 1987/88:93 s. 60). Ett tillstånd kan inne-
hålla de krav som behövs för att verksamheten ska uppnå ett tillfredsställande
djurskydd, t.ex. begränsningar av antalet djur. Tillståndet kan också vara tids-
begränsat (se bl.a. prop. 2002/03:149 s. 14).

Tillståndspliktig verksamhet ska ha ett giltigt tillstånd innan den startar. Att
uppsåtligen eller av oaktsamhet driva en sådan verksamhet utan tillstånd är enligt
36 § djurskyddslagen straffbelagt, förutsatt att gärningen inte är att anse som ringa.

Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, ska ett ärende där någon enskild är
part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts. Med ordet ”säkerhet” torde här avses intresset av riktiga avgöranden (se
Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2007, s. 93). Av
bestämmelsen följer att myndigheten skyndsamt bör vidta de utredningsåtgärder
                                                                    Dnr 5181-2007   Sid 5 (11)



som är nödvändiga för bedömningen i ett ärende, t.ex. egna utredningsåtgärder
eller att begära att sökanden kompletterar en ofullständig ansökan. Bestämmelsen
innebär vidare att ett ärende måste avslutas inom rimlig tid genom ett formligt
beslut. Hur snabbt ett ärende bör handläggas beror naturligtvis på omständig-
heterna i det enskilda fallet och kan variera mellan olika ärendeslag.

Offentlig djurskyddskontroll
Enligt lydelsen före den 1 januari 2009 av 59 § djurskyddsförordningen (1988:539)
var kommunen, med ett fåtal undantag, behörig myndighet att utöva den offentliga
kontrollen enligt djurskyddslagen. Det kommunala ansvaret för den offentliga kon-
trollen innefattade såväl tillsyn över att djur sköts på ett sätt som uppfyller djurs-
kyddskraven som att tillståndspliktig verksamhet har tillstånd. Enligt den tidigare
lydelsen av 24 § djurskyddslagen skulle en kommuns offentliga kontroll fullgöras
av den eller de kommunala nämnder som fullgjorde uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet.

Kontrollmyndighets åtgärder vid bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen
regleras i första hand av artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 882/2004 (förordningen är enligt 64 § djurskyddsförordningen tillämplig i
denna del även beträffande djurhållare som håller andra än livsmedelsproducerande
djur). Enligt denna bestämmelse ska kontrollmyndigheten, om den konstaterar
bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen, vidta åtgärder för att se till att
djurhållaren avhjälper situationen. När kontrollmyndigheten beslutar vilken åtgärd
som ska vidtas ska den ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och om djur-
hållaren tidigare visat prov på bristande efterlevnad. Åtgärderna får omfatta att
föreskriva om sanering eller andra åtgärder som anses vara nödvändiga, att till-
fälligt avbryta driften av eller att stänga hela eller delar av den berörda verksamhet-
en under en lämplig tidsperiod, att tillfälligt eller permanent återkalla anläggning-
ens godkännande eller att vidta andra åtgärder som kontrollmyndigheten anser vara
motiverade. Utöver vad som följer av artikel 54 får en kontrollmyndighet enligt 26
§ djurskyddslagen meddela de förelägganden och förbud som behövs för att djur-
skyddslagstiftningen eller beslut meddelade med stöd av denna ska följas.

I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om offentlig djurskydds-
kontroll (DFS 2007:2) fanns närmare bestämmelser om den offentliga kontrollen.
Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i Djurskyddsmyndighetens allmänna råd
DFS 2004:9. Enligt de allmänna råden bör kontrollmyndigheten då den uppmärk-
sammar brister i djurskyddet i första hand försöka få djurhållaren att frivilligt rätta
till bristerna inom viss tid. Om det inte går att nå ett sådant åtagande som är god-
tagbart från djurskyddssynpunkt, eller om ett åtagande inte följs, bör myndigheten
enligt de allmänna råden vidta andra åtgärder för att åstadkomma rättelse.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om till-
ståndsplikt i 16 § döms enligt 36 § djurskyddslagen till böter eller fängelse i högst
två år. Om brottet är att anse som ringa ska inte dömas till ansvar. Kontrollmyndig-
heten ska enligt 24 b § verka för att överträdelser av djurskyddsbestämmelserna
eller beslut meddelade med stöd av dem beivras. Om en straffbar överträdelse
                                                                    Dnr 5181-2007    Sid 6 (11)



objektivt ägt rum borde enligt lydelsen av Djurskyddsmyndighetens föreskrifter
och allmänna råd om offentlig djurskyddskontroll före den 1 januari 2009 (DFS
2007:2) en brottsanmälan göras. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i Djur-
skyddsmyndighetens allmänna råd DFS 2004:9.

Dokumentation av genomförd djurskyddskontroll
Av 15 § FL framgår att uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en
handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet ska antecknas av myn-
digheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Enligt Djurskyddsmyndighetens allmänna råd om tillsyn m.m. (DFS 2004:9) bör en
skriftlig rapport över utförd kontroll snarast skickas eller lämnas till djurhållaren.
De allmänna råden upphävdes den 1 juli 2007 och ersattes då med Djurskydds-
myndighetens föreskrifter och allmänna råd om offentlig djurskyddskontroll (DFS
2007:2). Föreskrifterna var bindande för kontrollmyndigheten. Enligt 5 kap. 6 §
skulle en kontrollrapport alltid upprättas och det kontrollerade objektet skulle få en
kopia av kontrollrapporten så snart som möjligt efter kontrollen. Den som hade
utfört offentlig kontroll skulle vidare underrätta kontrollobjektet om sin bedömning
omedelbart efter att kontrollen hade avslutats. I 4 kap. 3 § Djurskyddsmyndighet-
ens föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll fanns bestämmelser om kontroll-
rapportens innehåll.

Registrering av handlingar
I 15 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100) finns grundläggande bestämmelser
om myndigheters skyldighet att registrera allmänna handlingar samt om vad ett
register skall innehålla. Bestämmelsernas syfte är bl.a. att garantera allmänhetens
rätt att få tillgång till allmänna handlingar. För att offentlighetsprincipen i praktiken
skall fungera på det sätt som är avsett i tryckfrihetsförordningen har det ansetts
nödvändigt att myndigheterna håller sina allmänna handlingar registrerade eller i
vart fall ordnade så att det går att konstatera vilka handlingar som finns. Att så sker
är dessutom en nödvändig förutsättning för arbetets behöriga gång hos myndig-
heterna.

Allmänna handlingar får enligt 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen, TF, endast
gallras med stöd i lag. Bestämmelser om gallring finns huvudsakligen i arkivlagen
(1990:782). Bestämmelserna i denna lag medger inte gallring av allmänna hand-
lingar i ärenden som inte är avslutade.

Utlämnande av allmänna handlingar
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap. TF.
Kapitlet reglerar primärt även frågor om sådana handlingars utlämnande.

Enligt 2 kap. 12 § TF ska en allmän handling som får lämnas ut på begäran ”genast
eller så snart det är möjligt” på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta
del av handlingen. Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en
allmän handling också har rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller en kopia
av handlingen till den del den får lämnas ut. En begäran att få en avskrift eller en
kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.
                                                                  Dnr 5181-2007   Sid 7 (11)



Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran gjorts.
Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är
nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade
handlingen är allmän och offentlig. Härtill kommer att ett visst dröjsmål är ofrån-
komligt om framställningen avser eller fordrar genomgång av ett omfattande
material. För att leva upp till tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav måste
myndigheter organisera sin verksamhet på sådant sätt att de även under semester-
perioder kan behandla framställningar om handlingsutlämnande.

Bedömning
Tillståndsprövningen
Utredningen visar att ansökan om tillstånd kom in till nämnden den 10 februari
2005. Ansökan kompletterades den 1 mars 2006 och den 1 mars 2007. Nämnden
har såvitt framgår av utredningen ännu inte fattat något beslut.

Bestämmelserna i 16 § djurskyddslagen har tillkommit i syfte att förbättra djur-
skyddet. De innebär att nämnden då någon ansöker om tillstånd ska ta ställning till
om anläggningen i vilken verksamheten ska bedrivas är lämplig från djurskydds-
synpunkt och om den eller de ansvariga är lämpliga att bedriva verksamheten. Av
bestämmelsen följer en skyldighet för nämnden att antingen bevilja tillstånd eller,
om djurskyddslagstiftningens krav inte bedöms uppfyllda, avslå ansökan. Av 7 §
FL följer att en ansökan om tillstånd ska behandlas skyndsamt. Om, som i aktuellt
fall, den sökande utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet bör ansökan
behandlas med extra skyndsamhet.

Av 7 § FL följer också att nämnden bör begära att sökanden kompletterar ansökan
eller vidta egna utredningsåtgärder endast om detta är nödvändigt för att erhålla ett
fullgott beslutsunderlag i ärendet.

Av nämndens yttrande och övriga granskade handlingar framgår att verksamheten
före januari 2008 inte bedömdes uppfylla djurskyddskraven, varför tillstånd inte
kunde beviljas. I nämndens föreläggande den 20 december 2007 uppges ”nämnden
tar inte ställning till Er tillståndsansökan enligt 16 § djurskyddslagen förrän djur-
hållningen på anläggningen är acceptabel ur djurskyddssynpunkt”. Utredningen
tyder på att detta varit nämndens bedömning åtminstone från början av år 2006.
Det synes således som om nämnden i två år och 10 månader underlät att fatta
beslut av det skälet att man inte ville avslå ansökan. Nämnden synes istället i viss
utsträckning ha försökt förmå sökanden att avhjälpa brister i djurhållningen i syfte
att kunna bevilja tillstånd. Nämndens handläggning är i denna del varken förenlig
med bestämmelsen i 16 § djurskyddslagen eller 7 § FL.

Av nämndens yttrande och övriga granskade handlingar framgår vidare att nämnd-
en någon gång efter den 24 januari 2008 bedömde att verksamheten uppfyllde
kraven för att beviljas tillstånd, men att man trots detta inte avser att fatta något
beslut förrän sökanden har beviljats bygglov. Den bedömning som ska göras vid
tillståndsprövningen ska emellertid enbart ske utifrån djurskyddssynpunkt. Att
anläggningen kan kräva bygglov saknar därför betydelse i detta sammanhang. Att
                                                                   Dnr 5181-2007   Sid 8 (11)



djurskyddet i den bedrivna verksamheten är tillfredsställande innebär inte heller att
nämnden kan underlåta att fatta beslut i fråga om tillståndet.

Nämnden har också uppgett att tillståndsärendet är komplicerat och att man över-
vägde om samma tillstånd kunde innefatta flera olika verksamheter som drivs av
samma organisation. Att ett ärende är komplicerat kan givetvis medföra att hand-
läggningstiden blir något längre, men gör det inte ursäktligt att under en längre tid
underlåta att fatta beslut.

Sammantaget har nämnden efter snart fyra år inte fattat något beslut med anledning
av ansökan trots att ärendet under större delen av denna tid synes ha varit klart för
avgörande. Handläggningen strider mot bestämmelsen om skyndsamhet i 7 § FL
och innebär att nämnden underlåtit att fullgöra sina åligganden enligt 16 § djur-
skyddslagen. Den vittnar om en grundläggande okunskap om förutsättningarna för
den tillståndsprövning som nämnden haft att utföra.

Den offentliga kontrollen
I sitt yttrande har nämnden inte närmare berört handläggningen av den offentliga
kontrollen eller redogjort för när olika kontrollåtgärder vidtogs, vilka observationer
som gjordes etc. Då även dokumentationen i nämndens akt är bristfällig är det svårt
att följa vad som faktiskt har förevarit i ärendet.

Av utredningen framgår att nämnden i juni 2004 fick kännedom om att CC drev ett
katthem åt Kattkommando syd. Verksamheten var med största sannolikhet att
bedöma som tillståndspliktig enligt 16 § djurskyddslagen och den var med säkerhet
tillståndspliktigt efter att djurskyddsmyndighetens föreskrifter DFS 2004:5 trätt i
kraft den 1 januari 2005.

Av utredningen framgår vidare att nämnden i början av år 2006 genomförde en
offentlig kontroll av katthemmet och då hade ”en hel del synpunkter på katthåll-
ningen”. Vilka synpunkter man hade framgår dock inte. I utredningen finns även
uppgifter om att CC på grund av andra engagemang ansett sig ha svårt att boka in
möten och kontroller med nämndens tjänstemän och att hon inte haft tid att vidta
vissa ospecificerade djurskyddsåtgärder eller ge in kompletteringar till sin ansökan.

Ytterligare offentliga kontroller genomfördes av nämnden i april och oktober
2007. Den 20 december 2007 förelade nämnden djurhållaren med stöd av 26 §
djurskyddslagen att vidta vissa åtgärder med anledning av de brister som hade
konstaterats i oktober. Nämnden hade då gjort bedömningen att skötsel- och till-
synsrutiner på fastigheten måste stramas upp och att anläggningen i stort måste
iordningsställas så att den motsvarade myndighetens krav. Man hade även kon-
staterat att CC tidigare hade åtagit sig att vidta vissa åtgärder men att detta inte
hade skett. Vid en uppföljande offentlig kontroll den 22 januari 2008 konstaterade
nämnden att vissa delar av föreläggandet fortfarande inte hade efterföljts. Av
nämndens yttrande till JO framgår att man numer anser att verksamheten uppfyller
djurskyddslagens krav.
                                                                   Dnr 5181-2007   Sid 9 (11)



Då kontrollmyndigheten i sin offentliga kontroll konstaterar bristande efterlevnad
av djurskyddslagstiftningen ska den enligt artikel 54 i förordning (EG) 882/2004
vidta åtgärder för att se till att djurhållaren avhjälper bristerna. I fråga om vilka
åtgärder som ska vidtas ska kontrollmyndigheten ta hänsyn till den bristande efter-
levnadens art och om djurhållaren tidigare visat prov på bristande efterlevnad. En-
ligt Djurskyddsmyndighetens då gällande allmänna råd DFS 2004:9 bör kontroll-
myndigheten i första hand söka förmå djurhållaren att inom viss tid frivilligt rätta
till brister i djurskyddet. Om bristerna är av allvarlig art eller om djurhållaren
underlåter att avhjälpa påtalade brister bör kontrollmyndigheten vidta åtgärder
enligt artikel 54 eller 26 § djurskyddslagen.

Mot bakgrund av det anförda saknas det anledning för JO att ifrågasätta nämndens
initiala agerande i ärendet. Vad gäller handläggningen härefter framgår att nämn-
den konstaterade brister i djurskyddet redan i början av år 2006. Vidare visar utred-
ningen att den verksamhetsansvarige p.g.a. andra engagemang hade svårt att
prioritera djurskyddet och att hon inte heller vidtagit de åtgärder som hon frivilligt
åtagit sig. Vid dessa förhållanden borde nämnden relativt snart ha vidtagit nöd-
vändiga åtgärder enligt antingen artikel 54 eller 26 § djurskyddslagen. Detta skedde
dock först efter ca 22 månader, då djurhållaren den 20 december 2007 förelades att
vidta vissa åtgärden. Nämnden har således under lång tid underlåtit att vidta till-
räckliga åtgärder med anledning av de konstaterade bristerna. I en uppföljande in-
spektionen den 22 januari 2008 konstaterades att vissa delar av föreläggandet fort-
farande inte efterlevdes. Den 24 januari 2008 översändes en skrivelse till CC för
yttrande om nämndens övervägande om ett föreläggande förenat med vite. Huru-
vida några åtgärder vidtogs härefter framgår inte av utredningen.

Enligt 24 b § djurskyddslagen ålåg det nämnden att verka för att överträdelser av
djurskyddsbestämmelserna beivrades och enligt Djurskyddsmyndighetens då
gällande allmänna råd DFS 2004:9 borde en åtalsanmälan göras när det förelåg en
misstanke om att en straffbar överträdelse hade begåtts. Det kan konstateras att
djurhållaren utan tillstånd bedrev tillståndspliktig verksamhet, vilket är straffbart
enligt 36 § djurskyddslagen, och att nämnden trots detta inte gjorde någon åtals-
anmälan. Varken av nämndens handlingar eller av dess yttrande till JO framgår om
nämnden övervägde detta och i så fall varför någon åtalsanmälan inte gjordes.

Sammantaget kan konstateras att nämnden inte har fullgjort sina skyldigheter som
kontrollmyndighet då man under en längre tidsperiod inte har vidtagit tillräckliga
åtgärder med anledning av konstaterade brister i djurskyddet och att nämnden
också, utan att redovisa godtagbara skäl härför, underlåtit att åtalsanmäla över-
trädelsen av 16 § djurskyddslagen.

Diarieföring, dokumentation m.m.
Vid JO:s granskning av nämndens handlingar har det framkommit att ett tiotal
diarieförda handlingar saknas och att ett tiotal i akten återfunna handlingar inte har
diarieförts. Handlingarna utgörs mestadels av e-postkorrespondens mellan
nämndens handläggare och den verksamhetsansvarige vid katthemmet. Av den
e-postkorrespondens som finns bevarad i akten framgår att nämnden i februari
                                                                  Dnr 5181-2007   Sid 10 (11)



2006 och i april 2007 genomförde offentliga kontroller av katthemmet. Uppgifter
om dessa kontroller saknas i diariet och har inte heller dokumenterats i akten.
Uppgift om tidpunkten för kontrollerna och vilka som närvarade vid dem, liksom
om kontrollernas omfattning och resultat m.m. saknas därför. I nämndens kom-
munikationsskrivelse den 5 november 2007 omnämns att djurhållaren tidigare
åtagit sig att vidta vissa åtgärder. Dokumentation avseende dessa tidigare åtagan-
den saknas dock.

Det kan konstateras att nämndens diarieföring inte uppfyller kraven enligt 15 kap.
1 § sekretesslagen och att nämnden såvitt framgår av utredningen i strid med
bestämmelsen i 2 kap 18 § TF underlåtit att bevara allmänna handlingar. Nämnd-
ens underlåtenhet att dokumentera de två offentliga kontrollerna strider även mot
kravet på dokumentation i 15 § FL och djurskyddsmyndighetens då gällande all-
männa råd (DFS 2004:9). Att allmänna handlingar diarieförs och bevaras på ett
korrekt sätt är en förutsättning för den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna
handlingar och förvaltningslagens bestämmelser om partsinsyn. Att alla för ärend-
ets bedömning behövliga uppgifter redovisas i akten är vidare av betydelse från
rättsäkerhetssynpunkt. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i den ordinarie
handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande organet inom
myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för att en gransk-
ning av ärendet i efterhand skall kunna ske. Det finns därför anledning att se all-
varligt på de här konstaterade bristerna i nämndens handläggning.

Utlämnande av allmänna handlingar
Enligt anmälan fick AA i september 2007 det felaktiga beskedet att det inte fanns
några klagomål mot katthemmet och då hon i november samma år begärde att få
del av inkomna klagomål lämnades dessa inte ut av den ansvariga handläggaren.
Dessa uppgifter har i huvudsak bekräftats av nämnden. Frågan om utlämnande av
handlingarna synes överhuvudtaget inte ha prövats och det förekommer inte heller
några uppgifter om att det skulle ha förelegat hinder mot att lämna ut dem.

Att handlingarna inte har lämnats ut beror enligt nämndens yttrande på att ett
klagomål i strid med nämndens rutiner diariefördes i ett eget ärende. Då den an-
svariga handläggaren, BB, fick förfrågan om inkomna klagomål kände han därför
inte till detta. Denna uppgift synes dock inte vara förenlig med i aktuellt ärende
registrerade uppgifter. Vid tiden för AA:s begäran fanns ett klagomål diariefört hos
nämnden (dnr. 1689-2007). I detta ärende finns en anteckning från den 12 april
2007 med uppgifter om det inkomna klagomålet och en anteckning från den 13
april 2007 med uppgift om en vidtagen åtgärd. Den senare anteckningen har gjorts
av den handläggare, BB, som enligt nämndens yttrande uppgett att han saknade
kännedom om klagomålet och därför inte kunde lämna ut några handlingar.

Nämnden har en skyldighet att se till att verksamheten är organiserad på ett sådant
sätt att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om utlämnande av allmänna hand-
lingar kan efterlevas. Nämnden synes ha brustit i detta ansvar. Med anledning av
anteckningarna i det aktuella klagomålsärendet finns det anledning att se allvarligt
på att handlingarna inte kom att lämnas ut.
                                                                  Dnr 5181-2007   Sid 11 (11)



Avslutande synpunkter
Nämndens handläggning av de olika frågor som har aktualiserats med anledning av
det aktuella katthemmets verksamhet har uppvisat omfattande brister i en rad olika
avseenden. Dessa brister har medfört att nämnden inte har kunnat leva upp till sina
skyldigheter vid tillståndsprövningen och den offentliga kontrollen enligt djur-
skyddslagen. De har också inneburit risker för den enskildes rättssäkerhet och med-
fört att nämndens möjlighet att fatta beslut på ett fullgott underlag försvårats. Inte
heller har nämnden kunnat tillgodose den grundlagsfästa rätten att ta del av allmän-
na handlingar och förvaltningslagens bestämmelser om partsinsyn. De konstaterade
bristerna måste sammantaget betraktas som mycket besvärande för nämnden, som
förtjänar allvarlig kritik för sin handläggning.
