# Uttalanden om tillvägagångssättet vid visitation och urinprovstagning

JO 2000-02-17 dnr 519-1999

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2000-02-17            519-1999                 1 (5)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Uttalanden om tillvägagångssättet vid visitation och urinprovstagning


                        I ett beslut den 17 februari 2000 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

AA har anfört följande. Vid en urinprovstagning på Kriminalvårdsanstalten
                        Färingsö blev hon av kriminalvårdaren BB ombedd att avlägsna sin tampong innan
                        ett urinprov skulle tas. AA kände sig illa till mods och frågade
                        om hon skulle ta ut tampongen ”här och nu”. BB upprepade att hon skulle göra det.
                        AA tog ut tampongen vilket ledde till att hon blödde ner golvet. När
                        hon frågade vad hon skulle göra med skyddet ombads hon slänga det i en soptunna.
                        AA undrar varför hon blev ombedd att avlägsna menstruationsskyddet trots att hon
                        kunde lämna urinprov utan att göra det. AA har uppfattat det som att syftet var att
                        förnedra henne. Hon har vidare ifrågasatt om det är tillåtet att be en intagen
                        avlägsna en tampong, som hon menar utgör en undersökning av kroppens hålig-
                        heter, under en visitering och urinprovstagning.

## Utredning

Efter remiss har Kriminalvårdsmyndigheten Stockholm Centrum, genom kriminal-
                        vårdschefen CC, yttrat sig över anmälan. Till myndighetens yttrande har fogats en
                        promemoria upprättad av kriminalvårdaren BB.

                        BB har anfört bl.a. följande.

                                  Den 3 februari 1999 blev jag ombedd att utföra en urinprovstagning på AA då hon
                                  återkom från en utevistelse. Vid denna tidpunkt praktiserade DD, vårdare från
                                  Danmark hos oss och arbetade tillsammans med mig. När vi (jag, AA och DD) kom
                                  in i urinprovsrummet bad jag AA ta av sig sina kläder för att utföra en
                                  kroppsvisitation i samband med urinprovstagningen. Då AA skulle ta av sig sina
                                  trosor sade hon att hon hade mens och hade både trosskydd och tampong. Jag bad
                                  henne avlägsna båda menstruationsskydden (både trosskydd och tampong) före hon
                                  skulle avlämna urinprovet. Då jag lagt bäckenet i toaletten bad jag henne slänga
                                  tampongen i papperskorgen bredvid toaletten. I samband med att AA drog ut sin
                                  tampong hamnade lite blod på golvet. Jag frågade henne om jag skulle torka upp
                                  blodet före hon skulle kissa men AA sa nej. AA tyckte det var mycket äckligt med
                                  blodet på golvet och kommenterade detta flera gånger. Hon frågade oss även hur vi
                                  kunde stå ut med detta arbete när vi fick stå ut med sådana äckliga saker. AA tog sen




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                           Dnr 519-1999     Sid 2 (5)



      på sig sina kläder och återvände till sin arbetsplats. Vid denna urinprovstagning
      uttryckte ej AA att hon kände sig kränkt och förnedrad.
      För att kunna avgöra denna fråga måste jag förklara de urinprovsrutiner vi har på
      anstalten. Färingsö är en kvinnoanstalt med en mycket hög andel narkotikamissbruk-
      are vilket gör att urinprovstagningar är en vanligt förekommande arbetsuppgift. Det
      förekommer ofta narkotika i anstalten vilket även medför manipulerade urinprov.
      För att förebygga dessa manipulationer och höja tillförlitligheten av proverna har
      anstalten försökt utarbeta särskilda rutiner gällande urinprovstagningar. Då en intag-
      en uppmanas att lämna urinprov utförs provtagningen i speciella rum. Den intagne
      får ta av sig alla kläder genom att en kroppsvisitation utförs i samband med prov-
      tagningen. Vid provtagningen närvarar två kvinnliga vårdare. I toaletten ligger ett
      bäcken som den intagne kissar i. Den intagne får sätta sig på toaletten naken och
      hålla händerna synliga i knät och kissa med öppen dörr framför vårdarna. Då den
      intagne har menstruation får hon avlägsna eventuella menstruationsskydd, binda och
      trosskydd, för att kunna genomföra kroppsvisitation samt tampong för att minska
      risken av manipulerade urinprov. Då den intagne kissat tar vårdaren ur bäckenet ur
      toaletten och häller urinen i speciella provrör. Ovanstående rutiner är ej skriftliga
      utan endast vad man muntligen lär sig vid introduktionen på anstalten.
      Varför skall tampongen avlägsnas kan man fråga sig då den intagne ändå kan kissa
      och avlämna urinprov? Svaret är att för att minimera risken för manipulation och
      höja tillförlitligheten av urinprovet. På många olika sätt kan ett urinprov manipuleras
      genom tampong, bl.a. kan tampongen eller tråden från tampongen prepareras så att
      urinen neutraliseras. Den intagne kan även säga att hon måste lägga tillrätta tam-
      pongens tråd för att den inte skall bli blöt av urin och har då något preparat på fing-
      ret. Om urinstrålen träffar fingret blir resultatet att urinen neutraliseras. Det kan även
      vara så att den intagne inte har någon tampong men säger att hon har det. När hon då
      skall rätta till ”tampongsnöret” så förstör hon istället skyddet för den behållare med
      negativt urin hon har uppstoppat i slidan. Att ha negativt urin eller utspätt urin i en
      behållare i slidan är vanligt förekommande bland manipulerade urinprov.
      För närvarande håller rutiner angående urinprovstagningar att kvalitetssäkras på
      anstalten. Denna kvalitetssäkring kommer bl.a. resultera i skriftliga anpassade
      rutiner och strategier för anstalten genom att det i dagsläget saknas sådana. De
      allmänna råd och föreskrifter som Kriminalvårdsstyrelsen utfärdat angående urin-
      provstagningar är ej utarbetade för kvinnor. Kriminalvården saknar skriftliga urin-
      provstagningsrutiner som är anpassade för kvinnor. I höstas genomgick jag även
      steg ett (sju veckor) av kriminalvårdens vårdarutbildning i Norrköping. Där berörde
      man heller aldrig denna problematik vad gäller kvinnor.
      Jag är mycket väl medveten om att urinprovstagningar är en mycket integritets-
      kränkande handling och att både rutiner och förhållningssätt är oerhört viktiga. Jag
      själv tycker att jag har ett bra förhållningssätt gentemot de intagna och försöker att
      arbeta på ett sätt som skapar minsta möjliga lidande. Jag är ledsen ifall AA kände sig
      kränkt av händelsen men mitt agerande har inte på något sätt varit avsett att kränka,
      nedvärdera eller förnedra henne. Anledningen till att jag bad AA avlägsna sin
      tampong var ej heller att undersöka kroppens ihålighet utan endast att minska risken
      för manipulation av urinprovet.
I remissvaret har CC anfört följande.

      AA har i anmälan till Justitieombudsmannen ifrågasatt kriminalvårdare BB:s
      hantering av urinprovsrutiner vad avser dennes uppmaning till AA att före
      urinprovstagning avlägsna ett menstruationsskydd (tampong). Anstalten saknade vid
      tidpunkten för händelsen skriftliga, klara och entydiga urinprovstagningsrutiner.
      Endast mycket knapphändiga skriftliga rutiner fanns, dessa behandlade inte den nu
      aktuella frågan. Urinprovstagningsrutinerna vid anstalten är sedan en tid tillbaka
      föremål för kvalitetssäkring, denna process förväntas resultera i ett skriftligt
      kvalitetsdokument avseende anstaltens urinprovsrutiner under april månad 1999.
      Enligt lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt 52 d §, är en intagen skyldig, om
      inte annat föranleds av medicinska eller liknande skäl, att lämna urinprov för kon-
      troll av att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel. Urinprov omfattas
                                                                   Dnr 519-1999     Sid 3 (5)



av begreppet kroppsbesiktning. Anstalten Färingsö är en anstalt för kvinnor, en stor
andel av de intagna är narkotikamissbrukare. En drogfri anstalt är en grundförutsätt-
ning för att intagna skall kunna upphöra med sitt missbruk, samt för att ordningen
och säkerheten i anstalten skall kunna upprätthållas. Ett viktigt hjälpmedel för att
kunna nå detta är att ålägga intagna att lämna urinprov. Samtidigt som provtagning-
en bidrar till att spåra och motverka förekomst av narkotika är den också ett viktigt
led i behandlings- och påverkansarbetet. Vid anstalter med hög andel missbrukare
bör urinprov, enligt kriminalvårdens allmänna råd (ARK) 1998:3, utgöra ett regel-
mässigt inslag i verksamheten.
Kriminalvårdens föreskrifter KVVFS 1998:8 99 § anger att kriminalvårdsmyndig-
heten skall utfärda regler för urinprovshantering. Kriminalvårdens allmänna råd
1998:3, anger likaså att den lokala myndigheten skall utarbeta lokalt anpassade
urinprovsstrategier. Strategin bör innefatta bl.a. urinprovsrutiner och tillämpnings-
anvisningar. I KVVFS 1998:3 100 §, anges att den intagne före lämnande av urin-
prov skall kroppsvisiteras. 94 § i dessa föreskrifter förtydligar begreppet kropps-
visitation. Kriminalvårdens allmänna råd 1998:3 föranstaltar att den som ansvarar
för provtagning och övrig hantering av urinprov skall vara särskilt utsedd för upp-
giften. Vidare föreskrivs i dessa råd att genomförandet av provtagning lämpligen
kan åläggas vård- och tillsynspersonal. Berörd personal skall ha nödvändig kunskap
för att genomföra uppgiften på ett korrekt sätt. Särskilda rutiner skall finnas och stor
noggrannhet skall iakttagas vid provtagningen för att minska risken för manipulation
och annat som kan minska provens tillförlitlighet. En rad detaljerade föreskrifter
avseende provtagningstillfället anges vidare (s. 4) bl.a. att den intagne före prov-
tagningen skall tvätta händerna och avlägsna samtliga kläder. ”Ovanstående rutiner
är avsedda att begränsa risken för att en intagen skall kunna manipulera ett urinprov.
En intagen får härvid inte utsättas för mer obehag än åtgärden kräver. Rutinen att en
intagen skall avlägsna samtliga kläder kan i ett enskilt fall underlåtas, i den omfatt-
ning detta bedöms vara uppenbart obehövligt med hänsyn till åtgärdens syfte.”
I prop. 1993/94:24 anges vidare att tidigare oklarheter avseende provtagningar, och
hur provtagningsförfarandet skall vara utformat, varit en bidragande orsak till de
förtydliganden av definitioner och avgränsningar avseende de straffprocessuella
tvångsmedlen kroppsvisitation och kroppsbesiktning som varit aktuella. Avsikten
var att ge uttömmande definitioner av begreppet. De respektive begreppen täcker
enligt prop. ett stort antal konkreta undersökningsåtgärder. Det ansågs väsentligt att
det i varje enskilt fall går att avgöra om en tänkt åtgärd är förenlig med någon av
definitionerna eller inte. I prop. framhålls att provtagningar av kroppsutsöndringar
och andra kroppsprodukter sakligt sett väl faller in under begreppet kroppsbesikt-
ning. I dessa fall är det enligt prop. inte själva människokroppen som granskas och
undersöks, utan innehållet i någon kroppsprodukt. För att få fram ett prov krävs
endera att produkten tas från kroppen, eller att kroppen själv levererar produkten.
Det ansågs väsentligt att inte knyta an endast till vissa undersökningsformer, utan
alla typer av undersökningar och provtagningar i brottsutredande syfte skulle hän-
föras till begreppet kroppsbesiktning.
Av lagtexten framgår numera att en undersökning av kroppens produkter får göras
och att provtagning då får genomföras. Avsikten var att begreppet kroppsbesiktning
skall omfatta såväl själva provtagningen som undersökningen av de kroppsprodukter
som åstadkoms genom eller vid provtagningen.
Med utgångspunkten att kroppsbesiktning omfattar urinprovstagning och under-
sökning av provet är det myndighetens uppfattning att begreppet kan anses omfatta
de åtgärder i samband med provtagning som krävs för att denna skall kunna geno-
mföras så att själva syftet med provtagningen, att få ett korrekt prov taget, uppnås.
För detta föreskrivs i kriminalvårdens föreskrifter, bl.a. att den intagne bör kropps-
visiteras före provtagningen och tvätta händerna. Om ett menstruationsskydd inte
avlägsnas före provtagningen eller avlägsnas under själva urinprovslämnandet,
uppstår ett antal besvärliga manipulationssituationer och själva syftet med prov-
tagningen kan helt omintetgöras. En uppmaning till intagen om att denne före
urinprovslämnandet skall avlägsna ett menstruationsskydd (tampong) kan enligt
myndighetens bedömning ses som en del i själva provtagningen och inte som
en ytterligare undersökning i samband med denna. Detta torde inte strida mot
                                                                         Dnr 519-1999      Sid 4 (5)



      proportionalitetsprincipen, eller ändamåls- eller behovsprinciperna. Myndigheten
      lägger största vikt vid att den intagne visas all den hänsyn och respekt som situation-
      en kräver.
      En vägran att efterfölja en dylik uppmaning, om vilket det inte är fråga i detta fall,
      torde med myndighetens tolkning kunna ses som en vägran från den intagne att
      lämna urinprov på ett för provtagningen ändamålsenligt och godtagbart sätt. Inom
      ramen för en vägran av detta slag torde det dock inte vara möjligt för anstalten att,
      med hänvisning till KvaL 52 d §, föranstalta om annat än att den intagne uppmanas
      att lämna nytt prov. En hantering av själva frågan om avlägsnande av menstruations-
      skyddet på annat sätt än genom uppmaning till den intagne, torde kräva att skäl för
      kroppsbesiktning enligt KvaL 52 b § föreligger.
      Att anstalten inte kan veta när en intagen menstruerar och således i denna fråga blir
      beroende av den intagnes eventuella upplysning i denna fråga visar anstaltens
      begränsade möjlighet att förhindra manipulation i denna typ av situation.
      Anstaltspersonalens förhållningssätt och praktiska hantering av för den intagne
      integritetskänsliga situationer måste naturligtvis kännetecknas av empati och
      professionalitet. BB har ett välförtjänt rykte om sig att vara både föredömlig och
      konsekvent i detta och andra avseenden av kriminalvårdsarbetet. – – –
Ärendet har därefter remitterats till Kriminalvårdsstyrelsen som anmodats yttra sig
över vad som framförts i AA:s anmälan till JO.

Kriminalvårdsstyrelsen, genom överdirektören EE, har i remissvaret anfört
följande.

      Åtgärden att kräva att den intagne skall avlägsna ett menstruationsskydd får, på
      samma sätt som kravet på att den intagne skall ta av sig sina kläder innan prov-
      tagningen, uppfattas som en förutsättning för ett godkänt urinprov och följaktligen
      som ett led i urinprovstagningen. Kriminalvårdsstyrelsen har inget att erinra mot
      förekomsten av en sådan ordning och delar således kriminalvårdsmyndighetens
      bedömning i denna del.
      Enligt 52 c § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får kroppsbesiktning inte
      göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som
      omständigheterna medger skall iakttas. – Mot bakgrund av att en intagen kan upp-
      leva effekterna av borttagande av ett menstruationsskydd i samband med urinprovs-
      tagning som besvärande bör detta ske under sådana förhållanden att det inte leder till
      onödigt obehag för den intagne. I det aktuella fallet borde avlägsnandet ha kunnat
      ske på sådant sätt att blod inte hamnade på golvet.
      I Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd om kontroll av förekomsten av narkotika
      eller dopingmedel i urin och blod (ARK 1998:3) berörs inte den fråga som är aktuell
      i ärendet. Vid nästa tillfälle då de allmänna råden revideras kommer styrelsen att
      överväga att i dessa närmare redogöra för hur urinprovstagning på kvinnliga intagna
      bör ske.
AA har beretts tillfälle att yttra sig över remissvaren men har inte hörts av.

Bedömning
Jag delar den bedömning som Kriminalvårdsstyrelsen framfört i sitt remissvar. Jag
har dock inte funnit tillräcklig anledning att kritisera kriminalvårdsmyndigheten för
det sätt på vilket menstruationsskyddet avlägsnades. Hur det skall gå till är en fråga
som får lösas av myndigheten från fall till fall. Målsättningen skall dock vara att
det skall ske under sådana former att det inte leder till onödigt obehag för den
intagna.
                                                                 Dnr 519-1999   Sid 5 (5)



Det är bra att Kriminalvårdsstyrelsen överväger att i dess allmänna råd närmare
redogöra för hur urinprovstagning på kvinnliga intagna bör ske, då sådana regler nu
saknas.
