# Allvarlig kritik mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för flera brister i handläggningen av ett barnärende

JO 2015-02-27 dnr 519-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2015-02-27              519-2013                1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Allvarlig kritik mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för
                        flera brister i handläggningen av ett barnärende


                          Beslutet i korthet: Efter att en mamma hade ansökt om stöd för sin då 14-åriga dotter
                          inledde Farsta stadsdelsnämnd en s.k. barnavårdsutredning. I utredningen beskrevs
                          flickans problem förhållandevis utförligt, och utredaren bedömde att flickan var i behov av
                          stöd och hjälp. Under utredningstiden flyttade familjen till en annan kommun. En månad
                          senare avslutade stadsdelsnämnden utredningen utan förslag på insatser och utan att ta
                          kontakt med den kommun dit familjen hade flyttat.
                          Socialnämndens skyldighet att göra en barnavårdsutredning är en av nämndens
                          viktigaste uppgifter. Enligt 11 kap. 4 § socialtjänstlagen är nämnden skyldig att slutföra en
                          sådan utredning och fatta beslut i ärendet även om barnet flyttar till en annan kommun.
                          Bestämmelsen ska säkerställa att barn inte hamnar ”mellan stolarna” vid en flytt under
                          utredningstiden. Den nya kommunen är på begäran skyldig att hjälpa till med
                          utredningen. Under vissa förutsättningar kan ett pågående ärende även flyttas över till
                          den nya kommunen.
                          Farsta stadsdelsnämnd har i det här fallet brustit i sin utredningsskyldighet genom att
                          avsluta utredningen om flickan utan att klarlägga vilka insatser hon var i behov av och
                          utan att ta någon som helst kontakt med den nya kommunen. Enligt JO ger hanteringen
                          intryck av att stadsdelsnämnden mer sett till möjligheten att ”bli av med problemet” när
                          flickan flyttade än till skyldigheten att se till att en påbörjad utredning fullföljs.
                          Stadsdelsnämnden får allvarlig kritik för handläggningen av ärendet.

## Anmälan

Åtvidabergs kommun framförde, genom ordföranden i sociala myndighetsutskottet
                        AA, i en anmälan till JO klagomål mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms
                        kommun, socialtjänsten i Tranås kommun och Socialstyrelsen.

                        Den del av anmälan som rörde Socialstyrelsen behandlades i ett särskilt ärende, dnr
                        730-2013. Jag fattade beslut i det ärendet den 16 september 2013.

                        När det gäller klagomålen mot Farsta stadsdelsnämnd anförde AA bl.a. följande.

                        Ärendet gäller en flicka (BB) som är född 1997. Flickan har sedan födseln varit
                        folkbokförd på 24 olika adresser i flera olika kommuner. Socialtjänsten har vid tio
                        olika tillfällen utrett henne. Flera av utredningarna har avslutats utan någon åtgärd
                        med hänvisning till att familjen har flyttat från kommunen. Det har resulterat i att



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                                   Dnr 519-2013        Sid 2 (7)




flickan inte har fått det stöd hon behövde. Flickan flyttade till Åtvidabergs
kommun den 2 december 2011. Den tidigare kommunen, Farsta kommun,
avslutade en utredning den 9 januari 2012 med hänvisning till att flickan hade
flyttat. Farsta kommun tog inte någon kontakt med Åtvidabergs kommun. I
utredningen beskrevs att ”[BB] behöver snarast få hjälp för sin självsvält. Under
hösten har hennes fysiska hälsa påverkats kraftigt av hennes störda ätbeteende och
det är viktigt att hon så snart som möjligt får vård för de[t].” Trots denna
beskrivning verkställde inte Farsta kommun de insatser som bedömdes som
nödvändiga. Den 4 januari 2012 gjorde flickan ett suicidförsök. Flickan skrevs på
grund av suicidförsöket in på en sluten psykiatrisk avdelning den 11 januari 2012.
Den 12 januari 2012 kom det in en anmälan från Barn- och Familjepsykologiskt
centrum i Åtvidaberg, och Åtvidabergs kommun inledde den 17 januari 2012 en
barnavårdsutredning. Den 15 februari 2012 fattade det sociala myndighetsutskottet
beslut om vård på HVB-hem.

Utredning
JO begärde att Farsta stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun skulle komma in
med upplysningar över det som anfördes i anmälan.

Farsta stadsdelsförvaltning anförde i ett remissvar bl.a. följande:

      Frågeställning 1: Varför Farsta stadsdelsförvaltning underlät att slutföra påbörjad utredning utan
      insats då man var medveten om flickans mående?
      Farsta stadsdelsförvaltning underlät inte att avsluta den påbörjade utredningen, det är
      felaktiga uppgifter. Utredning enligt 11 kap. l & 2 §§ SoL inleddes 2011-09-30 och
      avslutades 2012-01-09 utan förslag på insatser. Utredningen avslutades utan förslag
      på insats då modern inte var intresserad av stöd på frivillig väg genom Farsta
      stadsdelsförvaltning då hon hade flyttat till en ny kommun då utredningen avslutades.
      Förvaltningen bedömde att det inte förelåg skäl för tvingande åtgärder enligt LVU då
      modern ville ha kontakt med socialtjänsten i den nya kommunen och ville att Farsta
      stadsdelsförvaltning skulle vara behjälplig med överföring av information.

      Frågeställning 2: Varför lämnades ingen begäran till Åtvidabergs kommun att överta utredningen
      vid flytten?
      I det fall Åtvidabergs kommun åsyftar överflyttning av utredning enligt 11 kap. l &
      2 §§ SoL så avslutades den i Farsta stadsdelsförvaltning och sålunda gjordes inte
      heller någon begäran att överta utredningen.
      I det fall Åtvidabergs kommun åsyftar överflyttning av ärendet: Utredningen
      avslutades 2012-01-09 utan förslag på insats. Det framkommer i utredningen att
      modern är hjälpsökande men vill ha stöd genom den nya hemkommunen.
      Överenskommelse mellan modern och socialtjänsten i Farsta är att Farsta
      stadsdelsförvaltning skall vara behjälplig för överföring av informationen till den
      nya kommunen. Innan Farsta stadsdelsförvaltningen kontaktar Åtvidabergs kommun
      inkommer en begäran om kopior på handlingar gällande flickan från Åtvidabergs
      kommun då de öppnat utredning enligt 11 kap. l & 2 §§ SoL. Begäran om
      handlingar inkommer 2012-02-01. Utifrån att Åtvidaberg redan har en öppnad och
      pågående utredning och Farsta stadsdelsförvaltningen översänt utredningen daterad
      2012-01-09 tar Farsta stadsdelsförvaltningen inga ytterligare kontakter med
      Åtvidabergs kommun.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Enligt Farsta kommun
önskade modern att stadsdelsförvaltningen skulle hjälpa till med överföring av
                                                                        Dnr 519-2013      Sid 3 (7)




information till den nya kommunen. Trots det önskemålet avslutades utredningen
den 9 januari 2012 utan kontakt med den nya kommunen. Utredningen avslutades
fem dagar efter att flickan gjort ett suicidförsök. Det dröjde därefter ytterligare tre
veckor innan Åtvidabergs kommun på eget initiativ kunde begära upplysningar och
handlingar från Farsta kommun, då varken familjen eller Farsta stadsdels-
förvaltning lämnade någon information om den tidigare kontakten eller
utredningen. Efter en lång historia och ett mönster av att lämna tidigare kommuner
när socialtjänsten sett behov av vård och modern tackat nej till insatser valde Farsta
kommun att avsluta ärendet utan åtgärd. Med utgångspunkt från barnperspektivet
är vår bedömning att det borde ha prövats om det fanns skäl för ett
omhändertagande.

JO begärde in journalanteckningar från Farsta stadsdelsförvaltning. Efter
granskning av anteckningarna begärde JO att Farsta stadsdelsnämnd skulle yttra sig
över det som AA hade framfört i sin anmälan till JO.

Farsta stadsdelsnämnd anförde i ett yttrande bl.a. följande.

      Handläggning av ärendet
      Utredning enligt 11 kap. l, 2 §§ SoL inleddes 2011-09-09 efter att det inkommit en
      orosanmälan från socialjouren efter att modern förts med ambulans till sjukhus efter
      ett misstänkt suicidförsök. Modern ansöker också om stöd för [BB] i form av en
      skolform där behandling ingår.
      Utredningen genomfördes genom enskilda samtal med modern i förvaltningens
      lokaler 2011-11-07 och 2011-11-21. Vidare har kontakter tagits med BUP Farsta
      samt med Kvickentorpsskolan. Utredare har även haft telefonkontakt med modern.
      [BB] kallades till de första besöken på socialtjänsten men var inte intresserad av att
      delta i utredningen. I en gemensam bedömning av socialtjänst och vårdnadshavare
      gjordes inga ytterligare försök att involvera [BB] i utredningen med hänsyn till
      hennes mående.
      Utredningen avslutades 2012-01-09 utan förslag på insats. I bedömningen framgår
      att [BB] bedöms vara i behov av stöd på grund av sitt psykiska mående men att
      modern dragit tillbaka sin ansökan om stöd och inte är intresserad av stöd genom
      socialtjänsten i Farsta stadsdelsförvaltning utifrån att familjen ska flytta från
      Stockholm stad till Åtvidaberg. Modern är positiv till fortsatt kontakt med
      socialtjänsten i Åtvidaberg och att socialtjänsten i Farsta är behjälplig med en
      överföring av information till den nya kommunen.
      Farsta stadsdelsförvaltning gjorde bedömningen att kriterierna för ett
      omhändertagande enligt LVU inte var uppfyllda utifrån den information som då
      fanns på socialtjänsten. Familjen hade kontakt med socialtjänst och barn- och
      ungdomspsykiatrin. Redan i den initiala kontakten med utredare på socialtjänsten så
      berättade modern att familjen planerade för en flytt till Östergötland där familjen
      enligt modern har ett privat nätverk som är insatta i familjens situation och är till
      stöd för familjen. Modern var hjälpsökande och positiv till fortsatt kontakt med
      socialtjänsten men hon ville få det stödet av den nya kommunen. Modern lämnar
      också samtycke till att barn- och ungdomspsykiatrin i Farsta gör en skriftlig
      överföring till barn- och ungdomspsykiatrin i den nya kommunen. Det hade vid
      tiden för utredningens avslutande inte inkommit någon information gällande flickans
      suicidförsök 2013-01-05 [rätteligen 2012-01-05, JO:s anm.].
      I överenskommelse med modern skulle Farsta socialtjänst vara behjälplig med
      överföring av information till Åtvidaberg kommun. Utredningen avslutades
      2012-01-09 och innan Farsta stadsdelsförvaltning kontaktade Åtvidaberg för en
                                                                    Dnr 519-2013     Sid 4 (7)




      överföring inkommer (2012-02-01) en begäran om kopior på handlingar då
      Åtvidaberg inlett utredning. Farsta stadsdelsförvaltning hade kunnat vara snabbare
      med informationsöverföringen till Åtvidabergs kommun. Farsta stadsdelsförvaltning
      hade dock inte sådan information som talade för att situationen var akut, vilket
      framkommit i Åtvidabergs kommun.
AA kommenterade remissvaret och anförde i huvudsak följande. I den utredning
som gjordes av Farsta stadsdelsförvaltning står att läsa att flickan bedömts vara i
behov av stöd på grund av sitt psykiska mående, att mamman inte haft den
föräldraförmåga som krävts för att möta flickans behov och heller inte förmått ta
emot den hjälp hon blivit erbjuden. Utredningen visade att flickan hade ett stort
behov av stöd, men Farsta stadsdelsnämnd valde ändå att avsluta utredningen utan
åtgärd. Utredningen avslutades med hänvisning till att flickan och hennes mamma
hade flyttat från kommunen. Trots flickans stora hjälpbehov och trots att modern
var positiv till kontakt med socialtjänsten i den nya kommunen underlät man att
informera Åtvidabergs kommun om ärendet. Det medförde att det gick onödigt
lång tid innan Åtvidabergs kommun fick kännedom om flickans situation. Den fick
kommunen kännedom om genom en anmälan från Barn- och ungdomspsykiatriska
mottagningen i Åtvidaberg efter det att flickan skurit sig och kommit till
akutkliniken i Västervik. – Den nämnd som inlett en utredning till ett barns skydd
eller stöd är skyldig att slutföra och fatta beslut i ärendet även om barnet under
utredningstiden byter vistelsekommun. Vid beslut om insatser ska den beslutande
kommunen också ha kvar ärendet till dess att mottagande kommun beslutat om att
ta över ansvaret. Vård- och omsorgsförvaltningen i Åtvidabergs kommun menar att
det inte är i enlighet med gällande lagstiftning eller rätt gentemot flickan att avsluta
utredningen utan vidare åtgärder och hänvisa till att flickan har flyttat och får söka
bistånd i den nya kommunen i stället. Flickan var i ett mycket dåligt skick när hon
flyttade till Åtvidabergs kommun, och Farsta stadsdelsförvaltning borde ha erbjudit
flickan och hennes mamma stöd utifrån den oro de hade för flickans hälsa och
utveckling.

Rättslig reglering
Varje kommun svarar enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, för
socialtjänsten inom sitt område. Enligt huvudregeln i 2 a kap. 1 § SoL är det den
kommun där den enskilde vistas som ansvarar för att den enskilde får stöd och
hjälp.

Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild person
kan enligt 2 a kap. 10 § SoL flyttas över till en annan kommun. En kommun som
anser att ett ärende ska flyttas över ska begära det hos den andra kommunen.
Ärendet ska flyttas över om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till
den andra kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål,
hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt.

Enligt 11 kap. 1 § SoL ska socialnämnden utan dröjsmål inleda en utredning av vad
som genom en ansökan, anmälan eller på något annat sätt har kommit till
nämndens kännedom och som kan motivera någon åtgärd av nämnden.
                                                                         Dnr 519-2013      Sid 5 (7)




Vid en utredning av om nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får
socialnämnden konsultera sakkunniga och i övrigt ta de kontakter som behövs för
att bedöma behovet av insatser (11 kap. 2 § SoL). Socialnämnden är skyldig att
slutföra en sådan utredning och fatta beslut i ärendet även om barnet byter
vistelsekommun (11 kap. 4 § SoL). Den nya vistelsekommunen är skyldig att på
begäran bistå med den utredning som socialnämnden kan behöva för att fatta beslut
i ärendet.

Bedömning
BB aktualiserades vid Farsta stadsdelsnämnd i september 2011 när hennes mamma
gjorde en ansökan om stöd i form av en skolform där behandling ingick. BB led av
ångest och depression. Hon hade även utvecklat anorexia och ett självskade-
beteende där hon skar sig i armarna.

Farsta stadsdelsnämnd inledde den 30 september 2011 en utredning om BB. Under
det att utredningen pågick beslutade sig modern för att separera från sin sambo och
flyttade i början av december 2011 till Åtvidabergs kommun tillsammans med BB
och hennes bröder.

Handläggaren av utredningen om BB vid Farsta stadsdelsförvaltning föreslog den 9
januari 2012 att utredningen skulle avslutas. Under rubriken Motivering i
utredningen anförde hon följande.
      Utredande socialsekreterare gör bedömningen att [BB] är i behov av stöd och hjälp
      på grund av sitt dåliga psykiska mående. Det är också möjligt att modern behöver
      ytterligare stöd för att orka stötta [BB] i att ta emot stöd. Modern har uttryckt att hon
      är hjälpsökande och vill ha stöd för [BB], men att hon vill att det stödet kommer från
      den nya kommunen då de ska flytta. Det stöd som modern efterfrågat från Farsta
      stadsdelsförvaltning är stöd för att kunna separera från sin sambo och flytta till
      Åtvidabergs kommun.
Nämnden beslutade (delegationsbeslut) samma dag i enlighet med handläggarens
förslag.

BB:s problem beskrivs förhållandevis utförligt i stadsdelsnämndens utredning.
Utan att här gå in närmare på dessa var det enligt min uppfattning uppenbart att BB
hade svåra och omfattande psykiska och sociala problem. Hon hade ett stort
hjälpbehov, och det fanns skäl att snarast få till stånd insatser för att ge henne vård
och behandling. Även utredaren bedömde att BB behövde stöd och hjälp. Vilka
insatser hon hade behov av berördes däremot inte i utredningen. Där uttalades i
stället att det borde göras en ny utredning eftersom familjen hade flyttat till
Åtvidaberg.

Enligt 11 kap. 4 § SoL ska socialnämnden slutföra en s.k. barnutredning och fatta
beslut i ärendet även om barnet byter vistelsekommun. Under utredningen är den
nya vistelsekommunen skyldig att på begäran bistå med utredning. Syftet med
bestämmelsen är primärt att säkerställa att utredningen inte stannar av och läggs
ned på grund av flyttningen. Syftet är också att den fortsatta utredningen ska
                                                                  Dnr 519-2013    Sid 6 (7)




bedrivas på bästa möjliga sätt trots de praktiska svårigheter som flyttningen kan ha
fört med sig i detta hänseende (prop. 1996/97:124 s. 111 och 180 f.).

Mot bakgrund av dels bestämmelsen i 11 kap. 4 § SoL, dels vad som hade kommit
fram om BB är det anmärkningsvärt att Farsta stadsdelsnämnd avslutade
utredningen om BB utan att ens ha gått in på en bedömning av vilken hjälp hon
behövde. Utredningen borde givetvis inte ha avslutats innan frågan om lämpliga
insatser hade klarlagts. Den delen av utredningen hade vid behov kunnat göras i
samråd med socialtjänsten i Åtvidabergs kommun. Då hade även frågan om en
eventuell överflyttning av ärendet till Åtvidaberg, i enlighet med bestämmelsen i
2 a kap. 10 § SoL, kunnat aktualiseras.

Som framgår ovan bedömde den utredande socialsekreteraren att BB var ”i behov
av stöd och hjälp på grund av sitt dåliga psykiska mående”. Enligt remissvaret
bedömde stadsdelsnämnden emellertid att ”kriterierna för ett omhändertagande
enligt LVU inte var uppfyllda”. Det kan inte tolkas på annat sätt än att nämnden
ansåg att det fanns förutsättningar för att besluta om insatser för BB i samråd med
modern.

Det är, till att börja med, svårt att förstå hur nämnden kunde komma fram till
slutsatsen att det inte fanns skäl för ett omhändertagande enligt LVU när
utredningen saknade en bedömning av vilka insatser BB behövde. Därutöver
noterar jag att det hade antecknats i utredningen att modern under hösten 2011
hade avslutat en kontakt med BUP eftersom hon ansåg att BUP inte hade gett BB
rätt stöd. Modern hade inte heller förmått se till att flickan fick kontakt med
sjukvården med anledning av vissa problem med den fysiska hälsan under hösten.
Trots att modern hade uttryckt att hon ville ha hjälp av socialtjänsten fanns det
alltså flera omständigheter som borde ha gett nämnden anledning att ifrågasätta om
det över huvud taget var möjligt att ge flickan nödvändiga insatser i samråd med
modern.

I samband med att Farsta stadsdelsnämnd avslutade sin utredning kom modern och
nämnden överens om att nämnden skulle informera socialtjänsten i Åtvidabergs
kommun om BB:s fall. Den informationen lämnades först när socialtjänsten i
Åtvidaberg hade inlett en egen utredning om flickan och inom ramen för den
utredningen begärde att få uppgifter från Farsta. Stadsdelsnämnden har anfört att
man kunde ha varit snabbare med att föra informationen om BB vidare till den nya
kommunen, men att nämnden bedömde att saken inte var akut. Mot bakgrund av
det som hade kommit fram om BB framstår det för mig som närmast obegripligt att
man inte kontaktade socialtjänsten i Åtvidaberg redan när det stod klart att familjen
hade flyttat dit. I vart fall borde man ha tagit den kontakten när utredningen
avslutades.

Socialnämndens skyldighet att göra en s.k. barnavårdsutredning är en av nämndens
viktigaste uppgifter. För att barn inte ska ”hamna mellan stolarna” finns
bestämmelsen i 11 kap. 4 § SoL, som ska säkerställa att en inledd utredning
                                                                Dnr 519-2013   Sid 7 (7)




slutförs även om barnet under utredningstiden flyttar till en annan kommun. Farsta
stadsdelsnämnd har i det här fallet brustit i sin utredningsskyldighet genom att
avsluta utredningen om BB utan att klarlägga vilka insatser hon var i behov av och
utan att ta någon som helst kontakt med Åtvidabergs kommun. Hanteringen ger
intryck av att stadsdelsnämnden mer sett till möjligheten att ”bli av med
problemet” när BB och hennes familj lämnade kommunen än till skyldigheten att
se till att en påbörjad utredning fullföljs. Därmed har man även åsidosatt den
grundläggande skyldigheten enligt 1 kap. 2 § SoL att vid åtgärder som rör barn
särskilt beakta barnets bästa. Sammanfattningsvis förtjänar Farsta stadsdelsnämnd
allvarlig kritik för handläggningen av ärendet.

Klagomålen mot socialtjänsten i Tranås kommun ger mig inte anledning till någon
åtgärd eller något uttalande.

Mot bakgrund av den allvarliga kritiken mot Farsta stadsdelsnämnd finner jag skäl
att skicka en kopia av detta beslut till Inspektionen för vård och omsorg (IVO),
som är ordinarie tillsynsmyndighet för socialtjänsten.

Ärendet avslutas.
