# Tillämpning av förvaltningslagens regler om jäv; kritik mot tre djurförsöksetiska nämnder

JO 2010-10-19 dnr 5192-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2010-10-19              5192-2009              1 (8)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Tillämpning av förvaltningslagens regler om jäv; kritik mot tre
                        djurförsöksetiska nämnder


                          Beslutet i korthet: Vid handläggningen i tre djurförsöksetiska nämnder har ledamöter i
                          varierande grad tillåtits delta även när de är jäviga. Detta strider mot förvaltningslagen.
                          Nämnderna har därför kritiserats. I anledning av vissa argument som anförts till stöd för
                          de rutiner som tillämpats framhålls i beslutet att jävsreglerna inte kan sättas åt sidan med
                          åberopande av effektivitetsskäl.

## Bakgrund och utredning

Innan djur används för vetenskapliga ändamål ska användningen enligt 21 §
                        djurskyddslagen (1988:534) godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk
                        nämnd. I varje nämnd ska det ingå en ordförande och en eller flera vice ordförande
                        samt lekmän, forskare och representanter för personal som har hand om försöksdjur
                        (43 § djurskyddsförordningen [1988:539]). Närmare föreskrifter om nämndernas
                        organisation och om prövningen av ärenden meddelas av Jordbruksverket (47 §
                        djurskyddsförordningen).

                        Enligt 20 § djurskyddslagen ska det finnas en av Jordbruksverket godkänd
                        föreståndare som ansvarar för djurförsöksverksamheten. Enligt meddelade
                        föreskrifter ska en ansökan om godkännande från etisk synpunkt av ett djurförsök
                        göras av den som är ansvarig för det planerade försöket. Ansökan görs på blankett
                        enligt formulär som fastställs av Centrala försöksdjursnämnden och undertecknas
                        av sökanden samt av den enligt 20 § djurskyddslagen ansvarige föreståndaren,
                        vilken intygar att han eller hon utan erinran tagit del av hur det planerade försöket
                        ska genomföras.

                        AA, ansvarig för djurförsöksfrågor inom organisationen Djurens Rätt, anmälde
                        Stockholms södra, Göteborgs och Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnders
                        tillämpning av reglerna om jäv.

                        Med anledning av uppgifterna i anmälan anmodades Stockholms södra, Göteborgs
                        och Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnder att yttra sig över vilka rutiner som
                        tillämpades.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 5192-2009      Sid 2 (8)



Stockholms södradjurförsöksetiska nämnd inkom, genom ordföranden BB, med ett
yttrande av vilket följande framgick.

     Vid nämndens sammanträden anmäler ledamöterna jäv innan prövningen av
     ansökningarna påbörjas. Varje ansökan föredras av en ledamot från ansvarig
     beredningsgrupp och denna ledamot anger också beredningsgruppens förslag till
     beslut. Därefter ges möjlighet till frågor och diskussion från övriga ledamöter. Under
     dessa diskussioner är samtliga ledamöter närvarande. När diskussionerna anses
     avslutade får jäviga ledamöter lämna lokalen, varefter det ges möjlighet till
     ytterligare diskussion före det slutliga avgörandet. Det är inte heller ovanligt att
     beredningsgrupperna har kallat försöksledare till nämndens sammanträden för att
     närmare redogöra för sitt försök och svara på frågor från nämndens ledamöter. En
     kallad försöksledare får naturligtvis i likhet med jäviga ledamöter lämna lokalen före
     prövningen av det aktuella ärendet. Det kan i detta sammanhang nämnas att
     företrädare för tillsynsmyndigheten samt en veterinär från KS oftast deltar i hela
     mötet.
     Att en ledamot som är sökande eller ansvarig föreståndare är jävig i ifrågavarande
     ärende ifrågasätts inte. Däremot är frågan om jäv betydligt svårare att avgöra när det
     gäller ledamöter från KS som arbetar på olika avdelningar/enheter. Mestadels har
     dessa ledamöter inte ansett sig vara jäviga när det gäller försök som utförs på andra
     enheter än där de verkar. Däremot har samtliga Astra-anställda ledamöter betraktats
     som jäviga i alla Astras ansökningar, vilket möjligtvis skulle kunna ifrågasättas med
     hänsyn till hur jävssituationen betraktats i övrigt. Med undantag för den Astra-
     anställda lekmannaledamoten har inga andra lekmannaledamöter anmält jäv vid
     något tillfälle. Alla lekmannaledamöterna har också tillåtits delta i diskussioner efter
     det att jäviga forskarledamöter lämnat lokalen.
     Ansvaret för att gällande jävsregler följs, d.v.s. att en jävig ledamot inte deltar i
     handläggningen av det ärende där han är jävig, åvilar naturligtvis ordförandena i
     nämnden. Hanteringen av jävsfrågor har emellertid flera gånger varit föremål för
     diskussion i nämnden. Samtliga ledamöter, med enstaka undantag, har ansett att det
     är av stort värde att även jäviga forskare är närvarande under föredragningen och
     efterföljande diskussion. Dessa forskare är oftast väl insatta i de generella rutiner
     som gäller för t.ex. metoder och djurhållning på den institution eller det företag där
     försöket skall utföras. Nämnden har ansett det vara av stor vikt att detta underlag
     inte går förlorat. En annan ordning skulle få till följd att flera forskarledamöter
     skulle få tillbringa en stor del av mötestiden med att vänta utanför möteslokalen. För
     att upprätthålla balansen mellan forskare och lekmän borde rimligtvis också samma
     antal lekmän vägras delta i föredragning och diskussioner.
     Enligt 12 § förvaltningslagen får den som är jävig inte handlägga ärendet. De
     aktuella ledamöterna har varken tagit befattning med ärendets beredning eller
     avgörande. Mot denna bakgrund kan de inte anses ha handlagt ärendet och Nämnden
     anser sig därför ha följt gällande regler om jäv.
Göteborgs djurförsöksetiska nämnd inkom, genom ordföranden CC, med ett
yttrande av vilket följande framgick.

     En jävig ledamot tillåts … att inledningsvis närvara i sammanträdeslokalen då det
     ärende som grundar jävet tas upp till behandling. Ordföranden ser därefter till att
     ledamoten i fråga lämnar sammanträdeslokalen. Sedan detta skett fortsätter nämnden
     sin handläggning av ärendet med eventuell diskussion och därefter fattande av
     beslut.
     Anledningen till att nämnden har valt denna rutin är att nämnden vill utnyttja den
     jävige ledamotens kunskap om ärendet i syfte att få ett så fullständigt
     beslutsunderlag som möjligt. Detta gör sig särskilt gällande då den jävige ledamoten
     själv är sökande i ärendet, men även i de många förekommande ärendena där
     forskare på AstraZeneca är försöksledare. De ledamöter i nämnden som är anställda
     på AstraZeneca har i dessa ärenden ofta värdefulla kunskaper om de planerade
     djurförsök som ansökningarna rör och också allmänt om de olika rutiner som
                                                                         Dnr 5192-2009     Sid 3 (8)



     bolaget har beträffande sina försöksdjur. Att sökanden själv eller annan jävig
     ledamot är närvarande i sammanträdeslokalen och kan svara på frågor från övriga
     ledamöter i nämnden innebär ganska ofta att oklarheter i ansökningarna kan redas ut
     vid sittande bord. Sådana muntliga uppgifter från jäviga ledamöter medför i vissa
     fall att bordläggningar av ärendena kan undvikas. Visst händer det ibland att det blir
     en diskussion där även den jävige ledamoten deltar men det som framför allt
     förekommer är att den jävige ledamoten svarar på frågor från övriga ledamöter.
     När det särskilt gäller ledamot som är jävig på grund av att hon eller han är sökande
     i ett ärende vill nämnden hänvisa till 12 § Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS
     2008:70) om den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga
     ändamål m.m. Enligt den bestämmelsen får en djurförsöksetisk nämnd till sitt
     sammanträde kalla bl.a. en försöksledare för att inhämta upplysningar i ärendet. I det
     fallet försöksledaren i ett ärende också är ledamot som är på plats vid nämndens
     sammanträde faller det sig enligt nämndens uppfattning mycket naturligt att
     nämndens övriga ledamöter ges tillfälle att ställa frågor till försöksledaren.
     Det viktiga när det gäller jävsfrågan är dock att den jävige ledamoten lämnar
     sammanträdeslokalen vid ett visst givet tillfälle i nämndens behandling av ärendet i
     fråga. Därefter och inför beslutsfattandet kan övriga ledamöter vid behov helt fritt
     diskutera ärendet och eventuellt först nu framföra kritiska synpunkter på de
     uppgifter som den jävige ledamoten lämnat i sin egen ansökan eller tidigare vid
     sammanträdets behandling av ärendet i fråga.
     Som bekant finns det ingen bestämmelse i förvaltningslagen som föreskriver att en
     jävig ledamot är skyldig att lämna sammanträdeslokalen. Nämnden är naturligtvis
     väl medveten om att lagstiftaren förarbetsvis har uttalat att det är naturligt att så sker
     och att det var JO Berggrens uppfattning i ärendet 646-1999 att en sådan ordning ska
     tillämpas även hos de djurförsöksetiska nämnderna vid deras prövning av
     ansökningar om godkännande av djurförsök.
     Nämnden kan avslutningsvis konstatera att jäviga ledamöter i nämnden faktiskt
     lämnar sammanträdeslokalen, låt vara att detta sker först efter att nämnden getts
     möjlighet att utnyttja de kunskaper om ärendet i fråga som de besitter. Enligt
     nämndens uppfattning kan en sådan ordning vara förenlig med de syften och
     ändamål som ligger bakom jävsbestämmelsen i förvaltningslagen. Den
     handläggningsfråga som JO:s remiss aktualiserar synes dock inte ha ett självklart
     svar och nämnden se därför fram emot JO:s ställningstagande.
Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnd inkom, genom före detta ordföranden DD
och ordföranden EE, med ett yttrande av vilket följande framgick.

     När en ledamot i nämnden uppträder som sökande i ett ärende fördelas ärendet till
     en beredningsgrupp där han eller hon inte ingår. Vid sammanträdet anses ledamoten
     jävig och lämnar lokalen när det aktuella ärendet tas upp och återvänder först när
     beslutet är fattat. Liksom beträffande andra sökande finns det möjlighet för
     beredningsgruppen att begära muntlig handläggning och ge nämnden tillfälle att
     ställa frågor till den sökande. Även i dessa fall avträder sökanden vid diskussion och
     beslutsfattande.
     I de fall en ledamot i nämnden har undertecknat ansökan som godkänd föreståndare
     fördelas ärendet till en annan beredningsgrupp än den där ledamoten ingår. Vid
     sammanträdet klargörs det att ledamoten inte deltar i beslutet. Ledamoten är dock
     med i sammanträdeslokalen när ärendet diskuteras och när beslut fattas. Ledamoten
     tillåts att besvara konkreta frågor om försöket men inte att delta i diskussionen.
     Samma ordning tillämpas beträffande de ledamöter i nämnden som är anställda på
     AstraZeneca AB och Active Biotech AB när ärendena har anknytning till något av
     dessa företag. Ordningen med att vissa ledamöter inte deltar i beslutet har lett till att
     nämnden vid något tillfälle inte varit beslutsför beträffande ett antal ansökningar och
     att dessa fått handläggas senare.
     Enligt 12 § förvaltningslagen får den som är jävig inte handlägga ärendet. Nämndens
     uppfattning är att ledamöterna ovan inte har varit med och handlagt ärendena. De
     har varken tagit befattning med ärendets beredning eller avgörande.
                                                                       Dnr 5192-2009     Sid 4 (8)



      Från och med nämndens sammanträde i november 2009 har ledamot som inte deltar
      i beslutet lämnat sammanträdeslokalen innan ärendet börjat behandlas. Denna rutin
      avser nämnden behålla tills frågan om jäv är utredd.
I sitt yttrande reste Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnd vissa ytterligare frågor:

      Under diskussionerna inför detta yttrande har frågan uppkommit om en ledamot i
      nämnden som har undertecknat en ansökan som godkänd föreståndare per automatik
      är jävig i ärendet.
      En godkänd föreståndare är en person, som efter förslag från huvudmannen för en
      verksamhet, utsetts av Jordbruksverket för att övervaka att samtliga bestämmelser i
      samband med verksamheten vid den aktuella anläggningen följs. Föreståndaren bär
      ansvaret för djurhållningen och tillsynen över djuren, att utrustningen fungerar och
      att både djuren och deras burar är märkta på rätt sätt. Föreståndaren ska delta när
      försöken planeras. Föreståndaren ska också se till att verksamheten för journal och
      ska rapportera statistik till Jordbruksverket varje år.
      En godkänd föreståndare intygar genom sin signatur på ansökan att försöket som
      beskrivs i ansökan kan genomföras på den aktuella anläggningen. Detta innebär att
      de resurser som krävs, personella och utrustningsmässiga, finns att tillgå. Det
      förekommer godkända föreståndare som är med initialt vid planeringen av försöken
      och kanske även tar del i utformningen av den etiska ansökan. Dessa föreståndare
      bör enligt nämnden utan tvekan anses som jäviga när det gäller att handlägga den
      etiska ansökan.
      Det förekommer emellertid också att godkända föreståndare inte har någon del i
      försöket före prövningen av den etiska ansökan. En sådan föreståndare skulle om
      han eller hon tilläts delta i nämndens beslut hantera ansökan ur två olika synvinklar.
      Första gången för att bedöma att försöket går att genomföra på anläggningen som
      det beskrivs med behövlig utrustning och utbildad personal, andra gången för att
      bedöma försöket ur etisk synvinkel som ledamot i den etiska nämnden. Det bör inte
      nödvändigtvis vara så att den första prövningen leder till jäv i förhållande till den
      andra.
      För det fall man anser att uppdraget som godkänd föreståndare per automatik medför
      jäv så uppkommer frågan vilken ställning en godkänd föreståndare har som inte har
      signerat den etiska ansökan men är verksam på samma anläggning som den
      undertecknande godkända föreståndaren. Även föreståndaren som inte har
      undertecknat ansökan ansvarar för anläggningen enligt ovan. Denne kan i lika hög
      grad som den undertecknande föreståndaren komma att bli delaktig i försöken.
      Det finns en risk med ett alltför långtgående synsätt på jäv beträffande de godkända
      föreståndarna. Om en ledamot som är godkänd föreståndare på en anläggning
      bedöms som jävig i alltför många ärenden kan det från både nämndens och
      föreståndarens sida till sist anses som lönlöst att ledamoten deltar i nämndens
      verksamhet. De generella kunskaperna om såväl djurens situation som
      tillvägagångssätten i olika försök som de godkända föreståndarna har medför ett
      viktigt beslutsunderlag för nämnderna. Det är angeläget att detta underlag inte går
      förlorat. Jävsbedömningarna bör därför inte vara alltför schablonartade utan
      anpassas efter den konkreta situationen.
AA kommenterade nämndernas yttranden.

Rättslig reglering m.m.
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet
iaktta saklighet och opartiskhet (objektivitetsprincipen).

I avsikt att skapa garantier för att den grundlagsfästa objektivitetsprincipen
efterlevs av förvaltningsmyndigheterna har det i 11 och 12 §§ förvaltningslagen
(1986:223), FL, införts generella jävsbestämmelser. I bestämmelsernas förarbeten
uppgavs bl.a. att ett ”tillfredsställande skydd mot att myndigheterna låter sig
                                                                  Dnr 5192-2009    Sid 5 (8)



påverkas av ovidkommande hänsyn kan […] ytterst uppnås bara genom regler som
klargör i vad mån en myndighetsperson, vars opartiskhet i ett ärende kan sättas i
fråga, skall vara skyldig att frånträda handläggningen av ärendet” (prop. 1971:30
s. 351).

Jävsproblematiken tar inte sikte på en befattningshavares moral och kompetens
utan på förekomsten av sådana yttre faktorer som placerar honom eller henne i
situationer, där det allmänt sett – oberoende av vem det gäller – föreligger en risk
för att ovidkommande hänsyn skulle kunna inverka (jfr Förvaltningslags-
utredningens betänkande, SOU 2010:29, s. 327). Befinner vederbörande sig i en
sådan situation spelar det ingen roll om man efteråt kan konstatera, att han eller
hon ändå handlat helt klanderfritt. Det saknar även betydelse om den person, vars
opartiskhet kan sättas i fråga, själv anser sig objektiv eller av den ansvariga
myndigheten bedöms vara det; det är tillräckligt att det föreligger någon
omständighet som utifrån sett är ägnad att negativt påverka tilltron till att
handläggningen sker utan påverkan av ovidkommande hänsyn.

Enligt 11 § första stycket FL är den som ska handlägga ett ärende jävig om någon
av de där angivna jävsgrunderna föreligger. Enligt andra stycket bortses från jäv
när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Med detta avses
företrädesvis åtgärder av rutinartad beskaffenhet där handläggaren i realiteten inte
har några valmöjligheter.

Enligt 12 § FL får den som är jävig inte handlägga ärendet. Den som känner till en
omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne, ska självmant ge
det till känna. Vid sidan av myndighetens ansvar för handläggningens objektivitet
har den enskilde befattningshavaren alltså ett självständigt ansvar för att
jävsbestämmelserna iakttas.

Förvaltningslagens jävsbestämmelser avser ”den som ska handlägga ett ärende”.
Med detta markeras att inte alla i ärendets hantering medverkande utan bara den
som kan karakteriseras som ”handläggare” omfattas. Som handläggare betraktas i
första hand den som ensam eller tillsammans med andra har att fatta beslut i
ärendet men också den som bereder eller föredrar detta. Däremot träffas inte
biträdande personal som endast sysslar med rena kontorsgöromål av typ
diarieföring och expediering av jävsbestämmelserna. Syftet är att användningen av
uttrycket ”handlägga ett ärende” ska knyta regleringen till personer som tar
befattning med ett ärende på sådant sätt att de kan tänkas påverka utgången, men
inga andra (se SOU 2010:29 s. 328 f., med hänvisningar).

Vid jävsbestämmelsernas tillkomst förutsattes, att om flera ska delta i ärendets
avgörande och en av dem visar sig vara jävig, denne också lämnar sammanträdes-
lokalen. Någon uttrycklig bestämmelse härom ansågs dock inte behöva tas med i
lagen. (Prop. 1971:30 s. 357, se numera även SOU 2010:29 s. 348 ff.). Att en jävig
ledamot bör lämna sammanträdeslokalen har även framhållits i beslut av JO, se
bl.a. JO 1987/88 s. 255 och JO 2001/02 s. 361.
                                                                        Dnr 5192-2009     Sid 6 (8)



Bedömning
Granskningens omfattning och tidigare uttalanden om jäv
Den för JO här aktuella frågan är om de rutiner, som de granskade
djurförsöksetiska nämnderna tillämpar beträffande ledamot som vid
nämndsammanträden anmäler jäv, är förenliga med förvaltningslagens
bestämmelser.

Stockholms södra djurförsöksetiska nämnd och Malmö/Lunds djurförsöksetiska
nämnd har i sina yttranden till JO även framfört synpunkter på vilka
omständigheter som i sig konstituerar jäv för en ledamot. Dessa frågor har
besvarats i JO 2001/02 s. 361, där JO Berggren uttalade:

      Det är enligt min mening uppenbart att en ledamot av en djurförsöksetisk nämnd är
      jävig vid handläggningen av ärenden i vilka han själv är sökande. Med hänsyn till
      det ansvar en ansvarig föreståndare har för verksamheten ur djurskyddssynpunkt –
      och till att han på ansökan intygar att han utan erinran tagit del av det planerade
      djurförsöket – bör en sådan nämndledamot på grund av jäv inte delta i
      handläggningen av en ansökan för vilken han står som ansvarig föreståndare.
      Ledamoten bör lämna sammanträdeslokalen när nämnden prövar det ärende i vilket
      han är jävig.
      I anslutning till vad CFN [Centrala försöksdjursnämnden] anfört i ärendet vill jag
      också understryka att en ledamot i de flesta fall är jävig att pröva ansökningar från
      personer inom samma företagskoncern eller från samma institution som ledamoten.
      Enbart den omständigheten att sökanden arbetar på samma institution som ledamot
      innebär dock inte att det föreligger en jävssituation, utan frågan får bedömas från fall
      till fall. Om det t.ex. rör sig om en stor institution där ledamoten och sökanden inte
      har något direkt intresse av varandras forskning talar det mesta för att det inte
      föreligger en jävssituation. För förtroendet för myndigheten och dess verksamhet är
      det emellertid viktigt att inte någon som har någon anknytning till försöket eller är
      nära bekant med sökanden deltar i prövningen (se SOU 1998:75 s. 173).
      Den omständigheten att en ledamot som försöksledare eller föreståndare utför eller
      ansvarar för liknande djurförsöksverksamhet innebär inte att han är jävig att
      handlägga en ansökan. Det får i stället bedömas i varje enskilt fall om ledamoten har
      en sådan anknytning till djurförsöket eller den sökande att det föreligger en
      jävssituation.
Nämndernas handläggning
Nämnderna har i sina yttranden beskrivit den beredning som sker inför besluten.
Det framgår att det vid sammanträdena förekommer två till sin funktion skilda
handläggningsåtgärder. För det första kan beslutsunderlaget kompletteras genom
att muntliga uppgifter inhämtas, företrädesvis från den sökande. För det andra
föredras och diskuteras alla ärenden inför nämndens beslut. Kännetecknande för
den senare handläggningsåtgärden är att föreliggande utredning behandlas utan att
ärendet tillförs något i sak.

Såväl komplettering av utredningen som föredragning och diskussion utgör
handläggning vid tillämpningen av förvaltningslagens jävsbestämmelser.

Den som är jävig enligt någon av de i 11 § FL angivna grunderna får därmed enligt
12 § inte delta.

Den som är jävig och därför inte får delta i ett ärendens handläggning ska inte
heller vara närvarande vid den del av ett sammanträde där ärendet behandlas. Att
                                                                    Dnr 5192-2009   Sid 7 (8)



detta inte uttryckligen sägs i lagen beror som framgått på att lagstiftaren inte ansåg
att det behövdes. Det har med andra ord ansetts självklart.

Det sagda hindrar naturligtvis inte att kompletterande uppgifter kan inhämtas från
en jävig ledamot. Detta måste dock ske under samma förutsättningar som för den
som inte är ledamot i nämnden och vara tydligt åtskilt från andra
handläggningsåtgärder (jfr SOU 2010:29 s. 349).

Nämndernas tillämpning av jävsbestämmelserna
Den handläggning som beskrivits av Stockholms södra djurförsöksetiska nämnd
innebär att ledamöter deltar vid föredragning och diskussion i ärenden där de är
jäviga. ”När diskussionerna anses avslutade får jäviga ledamöter lämna lokalen,
varefter det ges möjligheten till ytterligare diskussion före det slutliga avgörandet”,
heter det vidare i nämndens yttrande till JO. Som framgått ovan är en sådan
handläggning oförenlig med förvaltningslagens jävsregler.

Den handläggning som beskrivits av Göteborgs djurförsöksetiska nämnd innebär
att ledamöter närvarar ”inledningsvis” i ärenden där de är jäviga. Syftet är att
utnyttja den jävige ledamotens kunskaper om ärendet. Sedan det skett ser
ordföranden till att ledamoten lämnar sammanträdeslokalen, varefter ”eventuell
diskussion” och beslutsfattande vidtar. Gränsen mellan beredning – inhämtande av
kompletterande uppgifter – och överläggning inför beslut synes inte klar. Nämnden
beskriver i sitt yttrande också att det händer att det blir en diskussion där den jävige
ledamoten deltar. Att en jävig ledamot deltar på det sättet är oförenligt med
förvaltningslagens jävsregler.

Den handläggning som beskrivits i Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnd är såvitt
gäller ledamöter som är sökande förenlig med jävsreglerna. En jävig ledamot som
är ansvarig föreståndare närvarar dock vid nämndens handläggning och beslut,
varvid denne får svara på frågor men inte delta i diskussion eller beslut. Som
framgått ovan ska vederbörande lämna sammanträdeslokalen under
handläggningen av ärendet. Enligt nämndens yttrande tillämpas en sådan ordning
numera och tills vidare.

Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnd har i sitt yttrande även varnat för ”ett
alltför långtgående synsätt beträffande de godkända föreståndarna”, eftersom det i
förlängningen skulle kunna leda till att dessa inte alls kan delta som ledamöter i
nämnden. Ett viktigt beslutsunderlag skulle då gå förlorat. Motsvarande
argumentation framförs i yttrandet från nämnden i Stockholms södra, där det
uppges att ledamöterna anser att det är av stort värde att även jäviga forskare är
närvarande under föredragning och efterföljande diskussion. Från den nämnden har
också åberopats att en annan ordning än den tillämpade skulle leda till att flera
ledamöter fick lov att tillbringa en stor del av mötestiden med att vänta utanför
möteslokalen. Jag vill i anledning av det framhålla att jävsreglerna – som har sin
förankring i grundlagens bestämmelser om krav på saklighet och opartiskhet i det
allmännas verksamheter, 1 kap. 9 § regeringsformen – inte kan sättas åt sidan med
åberopande av effektivitetsskäl. Än mindre kan de åsidosättas med hänvisning till
att de anses opraktiska.
                                                                  Dnr 5192-2009     Sid 8 (8)



Avslutning
De djurförsöksetiska nämnderna i Stockholm södra och Göteborg ska kritiseras för
att de inte följer förvaltningslagens regler om jäv.

Den djurförsöksetiska nämnden i Malmö/Lund tillämpar i huvudsak regleringen på
ett korrekt sätt, men kan inte undgå kritik för att ledamöter, som i egenskap av
ansvariga föreståndare är jäviga, har närvarat vid diskussion och beslut.

Av JO:s utredning att döma har de brister som uppdagats sin grund i en alltför
informell handläggningsform, där inhämtande av upplysningar – berednings-
åtgärder – inte tydligt åtskiljs från föredragning och överläggning inför beslut.
Metoden att i de beslutande organen engagera företrädare för dem som ofta
uppträder som sökande synes vidare bidra till en risk för att jävsproblematiken
byggs in i verksamheten, vilket ärendet illustrerar.
