# Allvarlig kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Skåne för bristerna vid behandlingen av personuppgifter inom myndighetens
kriminalunderrättelseverksamhet

JO 2015-03-17 dnr 5205-2013

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                       Sid
                                                                          2015-03-17             5205-2013               1 (19)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Allvarlig kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Skåne för bristerna vid
                        behandlingen av personuppgifter inom myndighetens
                        kriminalunderrättelseverksamhet


                          Beslutet i korthet: Efter uppgifter i media om att dåvarande Polismyndigheten i Skåne
                          hade ett olagligt register över mer än 4 000 romer granskades saken av Säkerhets- och
                          integritetsskyddsnämnden och åklagare. Granskningarna visade att det fanns allvarliga
                          brister vid personuppgiftsbehandlingen i två uppgiftssamlingar inom polisens kriminal-
                          underrättelseverksamhet. Samlingarna innehöll uppgifter om flera tusen personer, varav
                          ett större antal kunde antas vara romer. Bristerna bestod bl.a. i att det ändamål för
                          personuppgiftsbehandlingen som angetts var alltför generellt, att användningen inte hade
                          loggats, att gallring inte hade skett i tillräcklig omfattning och att det inte hade angetts
                          vilka som inte var misstänkta. JO har granskat ansvaret inom polismyndigheten för
                          bristerna.
                          I beslutet uppger JO att de brister som konstaterats fick mycket allvarliga konsekvenser.
                          Särskilt den bristande gallringen har medfört att det byggdes upp ett mer eller mindre
                          permanent släktregister avseende ett stort antal personer av romskt ursprung. De två
                          uppgiftssamlingarna har de facto fått karaktären av ett register över etnisk tillhörighet.
                          Enligt JO har den mycket otydliga ansvarsfördelningen inom polismyndigheten varit en
                          förutsättning för bristerna i uppgiftssamlingarna. Den beslutsordning som polis-
                          myndigheten tillämpat för behandling av personuppgifterna medförde att beslut i praktiken
                          fattades av personer som saknade behörighet för detta. Oklarheterna i ansvars-
                          fördelningen medförde att de inblandade inte var medvetna om omfattningen av sitt
                          ansvar. Det saknades styrning och kontroll över vilka uppgiftssamlingar som byggdes upp
                          och mycket begränsade möjligheter att upptäcka eventuella missförhållanden i dem.
                          Vidare saknades det tekniska möjligheter att tillämpa myndighetens rutiner för loggning,
                          gallring och markering av personer som det saknades misstankar mot. Myndigheten
                          kände till detta, men vidtog inte nödvändiga åtgärder för att säkerställa att integritets-
                          skyddsbestämmelserna följdes.
                          Det inträffade visar på omfattande och allvarliga brister inom kriminalunderrättelse-
                          verksamheten. JO riktar därför allvarlig kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Skåne.
                          Det vilar enligt JO ett tungt ansvar för bristerna på dem som innehaft befattningen som
                          chef för länskriminalavdelningen. Ansvaret för de grundläggande bristerna när det gäller
                          myndighetens organisation, instruktioner och praxis vilar dock ytterst på polis-
                          myndigheten och på dess högsta chef – länspolismästaren. JO är också mycket kritisk till
                          chefen för kriminalunderrättelsetjänsten i Lund, som hade ett ansvar för att
                          uppgiftssamlingarna faktiskt byggdes upp, och till den polis som byggde upp dem för det
                          konkreta innehållet i dem.
                          JO förutsätter att den nya Polismyndigheten vidtar nödvändiga åtgärder för att garantera
                          att polisdatalagens integritetsskyddsbestämmelser efterlevs inom hela myndigheten.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 5205-2013    Sid 2 (19)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
I en serie tidningsartiklar publicerade i Dagens Nyheter med start den 23 september
2013 gjordes det gällande att dåvarande Polismyndigheten i Skåne hade ett olagligt
register över mer än 4 000 romer. Med anledning av dessa uppgifter beslutade
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden att inleda ett tillsynsärende mot Polis-
myndigheten i Skåne (dnr 173-2013). Uppgifterna medförde också att Åklagar-
myndigheten inledde en förundersökning eftersom det fanns anledning att anta att
brott som hörde under allmänt åtal förövats vid polismyndighetens personuppgifts-
behandling (AM-139971-13).

Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens granskning avsåg polismyndighetens
uppgiftssamling Kringresande. Nämnden uttalade sig i ärendet den 15 november
2013 och konstaterade att polismyndighetens behandling av personuppgifter i flera
avseenden inte var förenlig med bestämmelserna i polisdatalagen. Justitiekanslern
(JK) har därefter i ett beslut den 7 maj 2014 instämt i Säkerhets- och integritets-
skyddsnämndens bedömning och funnit att den som varit föremål för person-
uppgiftsbehandling i uppgiftssamlingen ska vara berättigad till ersättning för
kränkning med 5 000 kr (JK:s dnr 1441-14).

Förundersökningen avsåg den särskilda undersökningen Länsövergripande
brottslighet, som polismyndigheten beslutat inleda den 22 oktober 2009, och de
uppgiftssamlingar inom denna undersökning som benämndes Konflikt,
Staffanstorp, romer respektive Kringresande. Överåklagaren AA beslutade den 20
december 2013 att lägga ned förundersökningen. Av beslutet framgick att
personuppgiftsbehandlingen varit behäftad med flera fel. Det rörde sig dock
huvudsakligen om systemfel som en enskild befattningshavare vid polis-
myndigheten inte kunde hållas straffrättsligt ansvarig för.

Även Diskrimineringsombudsmannen (DO) har granskat registreringen (ärende
GRA 2013/617). I sitt beslut fann DO att det inte kunde uteslutas att polis-
myndigheten använt sig av etnisk profilering i sin brottsbekämpande verksamhet.
Polismyndigheten rekommenderades att utreda detta.

JO:s ärende och beslutets disposition
I samband med Dagens Nyheters artikelserie kom det in nio anmälningar till JO
mot Polismyndigheten i Skåne. Efter att ha tagit del av Säkerhets- och integritets-
skyddsnämndens och överåklagare AA:s beslut kunde jag konstatera att lagligheten
i polismyndighetens personuppgiftsbehandling blivit föremål för noggrann
prövning. Det saknades därför skäl för JO att granska denna. Mot bakgrund av
framför allt de bedömningar som gjordes i den straffrättsliga utredningen ansåg jag
däremot att det fanns skäl för mig att närmare granska ansvarsfördelningen inom
Polismyndigheten i Skåne när det gäller uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp,
romer och Kringresande. Min utredning har därför varit inriktad på den frågan.

I det följande redogörs först för de aktuella uppgiftssamlingarna, den rättsliga
regleringen av polisens personuppgiftsbehandling och resultatet av de tidigare
                                                                     Dnr 5205-2013   Sid 3 (19)




granskningarna av uppgiftssamlingarna. Därefter behandlas de uppgifter som
polismyndigheten lämnat till JO. Avslutningsvis redovisar jag min bedömning.

Uppgiftssamlingarna
Den 22 oktober 2009 beslutade den dåvarande chefen för länskriminalavdelningen
vid Polismyndigheten i Skåne att personuppgifter skulle behandlas i en särskild
undersökning enligt den då gällande polisdatalagen (1998:622). Den särskilda
undersökningen gavs beteckningen Länsövergripande brottslighet. I beslutet
uppgavs att ändamålet med personuppgiftsbehandlingen var att identifiera och
kartlägga allvarlig brottslig verksamhet av länsövergripande karaktär genom att
lokalt identifiera och kartlägga nyckelpersoner och nätverk kring dessa. Chefen för
länskriminalavdelningen angavs som ansvarig för den särskilda undersökningen,
som skulle pågå mellan den 30 oktober 2009 och den 30 oktober 2010. Den
särskilda undersökningen förlängdes genom flera beslut till den 27 februari 2013.
Den 28 februari 2013 beslutade den nya chefen för länskriminalavdelningen att
personuppgifter skulle behandlas i en särskild – gemensamt tillgänglig – uppgifts-
samling med beteckningen G-SUS KUT Skåne enligt bestämmelserna i den nya
polisdatalagen (2010:361). I det beslutet gavs under rubriken närmare ändamål en
allmän beskrivning av kriminalunderrättelseverksamhetens syften. Chefen för
kriminalunderrättelsetjänsten i Skåne (KUT Skåne) angavs som ansvarig för
uppgiftssamlingen. Uppgiftssamlingarna i den avslutade särskilda undersökningen
Länsövergripande brottslighet överfördes till den särskilda – gemensamt
tillgängliga – uppgiftssamlingen.

Personuppgifterna i den särskilda undersökningen behandlades i ett antal olika
uppgiftssamlingar som lagrades i filmappar. De två nu aktuella uppgifts-
samlingarna har funnits i filmapparna Konflikt, Staffanstorp, romer och
Kringresande. Dessa båda mappar har bestått av en Excelfil och ett antal filer i
formatet Analyst´s Notebook. När den särskilda undersökningen avslutades i
februari 2013 fördes uppgiftssamlingarna oförändrade över till den särskilda –
gemensamt tillgängliga – uppgiftssamlingen. Denna lagrades på en särskild server
benämnd X.

Uppgiftssamlingen Konflikt, Staffanstorp, romer påbörjades vid polisområde
mellersta Skåne i juli 2011 inom ramen för den särskilda undersökningen
Länsövergripande brottslighet. Kriminalunderrättelsetjänsten i Lund (KUT Lund)
påbörjade arbetet med uppgiftssamlingen efter ett möte med den operativa
ledningsgruppen i polisområdet. Avsikten med den var att förebygga och förhindra
att en konflikt mellan fyra romska släkter, i vilka det ingick personer som bodde i
Staffanstorp, eskalerade. Under hösten 2011 misstänktes personer som varit
aktuella i konflikten i Staffanstorp för bl.a. ett större antal bostadsinbrott, brott mot
äldre och omfattande fakturabedrägerier. Med anledning av detta påbörjade KUT
Lund i december 2011 uppgiftssamlingen Kringresande. Uppgifterna i Konflikt,
Staffanstorp, romer utgjorde grunden för den nya uppgiftssamlingen Kringresande,
som efterhand byggdes på med nya uppgifter.
                                                                 Dnr 5205-2013   Sid 4 (19)




Uppgiftssamlingen Konflikt, Staffanstorp, romer innehöll 1 049 unika person-
nummer, varav omkring 500 avsåg personer som var under 15 år och ett antal
personer som var avlidna. Personuppgiftssamlingen Kringresande innehöll 4 673
unika personnummer, varav 1 104 avsåg personer som var under 15 år och omkring
45 personer som var avlidna. Ett större antal av de registrerade personerna kan på
grund av att uppgiftssamlingarna byggde på släktskap antas vara romer, men det
finns inga noteringar om etnicitet. Många av de registrerade var bosatta utanför
Skåne. Uppgiftssamlingarna innehåller uppgifter om namn, personnummer, kön,
adresser och släktskapsförhållanden. Det finns ingen anteckning om ändamålet
med uppgiftssamlingarna eller uppgifterna i dem. Inte heller finns det några
noteringar om vilka personer som inte är misstänkta för brott.

Personuppgiftsbehandling i polisens kriminalunderrättelse-
verksamhet
Personuppgiftsbehandlingen i polisens brottsbekämpande verksamhet reglerades
fram till den 1 mars 2012 i polisdatalagen (1998:622). Den lagen ersattes då av en
ny polisdatalag (2010:361). Enligt den nya lagens övergångsbestämmelser skulle
den gamla lagen tillämpas till utgången av år 2014 vid behandling av person-
uppgifter i en särskild undersökning som hade beslutats före ikraftträdandet av den
nya lagen. Den gamla polisdatalagens bestämmelser har alltså varit tillämpliga för
personuppgiftsbehandlingen i uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer
och Kringresande t.o.m. den 27 februari 2013, när den särskilda undersökningen
Länsövergripande brottslighet avslutades. För tiden därefter har den nya polis-
datalagens bestämmelser varit tillämpliga.

Både den gamla och den nya polisdatalagen innehåller förbud mot att behandla
uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om personens etniska
ursprung (se 5 § i den gamla polisdatalagen och 2 kap. 10 § i den nya). Enligt båda
lagarna är vissa bestämmelser i personuppgiftslagen tillämpliga (se 1 § i den gamla
polisdatalagen och 2 kap. 2 § i den nya polisdatalagen). Av särskilt intresse är här
9 § första stycket personuppgiftslagen där det bl.a. anges att den personuppgifts-
ansvarige ska se till att personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt
angivna och berättigade ändamål (punkten c) och att inte fler personuppgifter
behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen
(punkten f). I den nya polisdatalagen finns särskilda bestämmelser om gallring av
personuppgifter i 2 kap. 12 §. Enligt den bestämmelsen får personuppgifter inte
bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de i lagen
angivna ändamålen. I den lagen finns också bestämmelser som anger hur länge
uppgifter som längst får bevaras. Beträffande den gamla polisdatalagen gällde
personuppgiftslagens gallringsbestämmelse i 9 § första stycket i). Enligt den
bestämmelsen får personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande skapades
inom och användes i polisens kriminalunderrättelseverksamhet, dvs. i den
                                                                     Dnr 5205-2013    Sid 5 (19)




verksamhet som består av att samla in, bearbeta och analysera information för att
klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som
inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken (se definitionen i 3 § i
den gamla polisdatalagen). För denna verksamhet finns särskilda bestämmelser i
både den gamla och den nya polisdatalagen.

Den gamla polisdatalagen
Enligt den gamla polisdatalagen fick personuppgifter behandlas i kriminal-
underrättelseverksamheten endast om en särskild undersökning hade inletts och det
fanns anledning att anta att allvarlig brottslighet hade utövats eller kunde komma
att utövas (se 14 §). En särskild undersökning definierades som en undersökning i
kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av
uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda
åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Med allvarlig brottslig
verksamhet avsågs verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet
fängelse i två år eller däröver (se definitionerna i 3 §).

Ett beslut om att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamheten
skulle innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt
som behövdes för att förebygga otillbörligt intrång i de registrerades personliga
integritet (se 15 §). Uppgifter om en enskild person som det inte fanns någon
misstanke mot skulle förses med en upplysning om detta förhållande (se 14 §).

Den nya polisdatalagen
Enligt den nya polisdatalagen får personuppgifter behandlas bl.a. om det behövs
för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (se 2 kap. 7 §). Om
personuppgifter kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet som
innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver eller som sker
systematiskt, får de göras gemensamt tillgängliga i polisens brottsbekämpande
verksamhet (se 3 kap. 2 §). Uppgifter anses ha gjorts gemensamt tillgängliga när
fler än ett fåtal personer har rätt att ta del av dem (se 3 kap. 1 §).

Vid behandling av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga ska det
genom en särskild upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare
ändamål personuppgifterna behandlas (se 3 kap. 3 §). Om personuppgifterna direkt
kan hänföras till en person som inte är misstänkt för brott eller för att ha utövat
eller komma att utöva brottslig verksamhet enligt 3 kap. 2 § ska det genom en
särskild upplysning eller på något annat sätt framgå att personen inte är misstänkt.
Uppgifter om en person som kan antas ha samband med misstänkt brottslig
verksamhet ska vidare förses med en upplysning om uppgiftslämnarens
trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak, om inte detta på grund av särskilda
omständigheter är onödigt (se 3 kap. 4 §).

Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens uttalande
Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens tillsyn omfattar personuppgifts-
behandling som sker med stöd av den nya polisdatalagen. Nämndens granskning
                                                                        Dnr 5205-2013     Sid 6 (19)




har därför avsett den personuppgiftsbehandling som skett i uppgiftssamlingen
Kringresande fr.o.m. den 28 februari 2013.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden kom vid sin granskning fram till att
polismyndigheten inte kunde anses ha behandlat uppgifter om personer enbart på
grund av vad som var känt om deras etnicitet. Nämnden fann däremot att person-
uppgiftsbehandlingen i flera avseenden inte uppfyllde de krav som uppställs i
polisdatalagen.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden fann vid sin granskning att det ändamål
som polismyndigheten uppgett för behandlingen av personuppgifterna – att
identifiera och kartlägga allvarlig brottslig verksamhet av länsövergripande
karaktär genom att lokalt identifiera och kartlägga nyckelpersoner och nätverk
kring dessa – inte uppfyllde de krav som ställs i 9 § första stycket c) person-
uppgiftslagen. Nämnden anförde:

      Det ändamål som polismyndigheten har angett är enligt nämnden alldeles för
      generellt formulerat för att uppfylla lagens krav. Om man skulle godta detta
      ändamål, skulle ett orimligt stort antal uppgifter av mycket varierande slag kunna
      registreras i uppgiftssamlingen. Det angivna ändamålet utgör således inte en
      tillräcklig precisering av syftet med uppgiftssamlingen på det sätt som polis-
      datalagen kräver. Enligt nämndens uppfattning innebär en brist på precisering av
      ändamål i praktiken att polisdatalagens integritetsskydd sätts ur spel. Det av polis-
      myndigheten angivna ändamålet kan därför inte godtas.
Nämnden konstaterade också att polisens personuppgiftsbehandling inte heller
uppfyllde kravet i 3 kap. 3 § polisdatalagen, att det närmare ändamålet med
behandlingen ska framgå genom en särskild upplysning eller på något annat sätt.

Vidare fann nämnden att personuppgiftsbehandlingen inte var förenlig med
bestämmelserna i 2 kap. 7 § polisdatalagen, eftersom det inte fanns något behov av
att behandla ett stort antal av personuppgifterna. Uppgiftssamlingen innehöll bl.a.
ett stort antal personer bosatta utanför Skåne, över 1 000 barn och flera avlidna
personer. Nämnden uppgav följande:
      Sammanfattningsvis menar […] nämnden att det inte ens om man utgår från det vida
      ändamål som polismyndigheten hänvisar till finns anledning att anta att det för varje
      personuppgift verkligen finns ett konkret behov av att behandla personuppgiften
      eller ett tillräckligt samband med den av polismyndigheten beskrivna brottsliga
      verksamheten. Det kan enligt nämnden slås fast att åtskilliga personer i uppgifts-
      samlingen inte borde finnas där. Nämnden får intrycket av att uppgiftssamlingen i
      vart fall delvis har kommit att få karaktären av en ”bra att ha”-uppgiftssamling.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden konstaterade även att tillgången till
personuppgifterna varit alltför omfattande inom polismyndigheten, att det inte skett
någon loggning av personuppgiftsbehandlingen, att gallringen av personuppgifter
varit otillräcklig och att det inte funnits några särskilda upplysningar om vilka som
inte var misstänkta.
                                                                        Dnr 5205-2013     Sid 7 (19)




Justitiekanslerns beslut
JK prövade i sitt beslut den 7 maj 2014 om personer som varit registrerade i
uppgiftssamlingen Kringresande var berättigade till ersättning från staten på grund
av att deras personliga integritet hade kränkts genom registreringen. JK instämde i
Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens bedömning att polisens personuppgifts-
behandling i flera avseenden hade stått i strid med lag. Tre generella brister lyftes
fram: att ändamålet med personuppgiftsbehandlingen var för oprecist, att tillgången
till personuppgifterna inte var begränsad till varje tjänstemans behov och att ingen
loggning hade förekommit när personuppgifterna behandlades. JK redovisade
följande bedömning av statens skadeståndsskyldighet med anledning av dessa
brister:
      De personuppgifter som polisen behandlar i sin brottsbekämpande verksamhet med
      stöd av polisdatalagen är till sin natur av integritetskänslig karaktär. Det är därför
      särskilt viktigt att polisen i alla delar noggrant följer polisdatalagens bestämmelser
      för hur sådana uppgifter får behandlas. I detta fall har tre generella brister
      konstaterats. Dessa är sammantaget så allvarliga att de personer vilkas uppgifter
      behandlats i registret måste anses ha blivit utsatta för en sådan kränkning av sin
      personliga integritet att de är berättigade till ersättning av staten enligt 48 §
      personuppgiftslagen.
JK gjorde bedömningen att den som varit föremål för personuppgiftsbehandling i
uppgiftssamlingen ska vara berättigad till ersättning för kränkning med 5 000 kr. I
beslutet lämnade JK följande avslutande synpunkter:
      Jag instämmer i den kritik som [Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden] har riktat
      mot polismyndigheten i uttalandet den 15 november 2013. Polisens möjlighet att
      behandla personuppgifter i sin brottsbekämpande verksamhet är viktig och
      nödvändig men innebär samtidigt ett stort ansvar. Det är oacceptabelt att en polis-
      myndighet upprättar ett register och behandlar personuppgifter utan att fullt ut
      uppfylla de krav som lagen föreskriver. Jag utgår från att samtliga polismyndigheter
      – om det inte redan har skett – går igenom sina register för att försäkra sig om att
      behandlingen av personuppgifter uppfyller de krav som gäller enligt relevanta lagar,
      förordningar och föreskrifter.

Den straffrättsliga prövningen
Överåklagare AA betonade i sitt beslut att Åklagarmyndigheten inte är en
tillsynsmyndighet, utan att en allmän åklagares uppgift är att göra straffrättsliga

## Bedömning

bedömningar och utreda och lagföra sådana brott där man på objektiv grund kan
förvänta sig en fällande dom vid en domstolsprövning. Han uppgav vidare
följande:
      Det är inte åklagarens uppgift att lagföra varje formellt eller annat fel, omdömesbrist
      eller andra tillkortakommanden om inte dessa samtidigt når upp till en brottslig nivå.
Hans prövning var därför inriktad på om fel vid personuppgiftsbehandlingen i de
båda uppgiftssamlingarna kunde styrkas och om någon kunde hållas straffrättsligt
ansvarig för dessa.

I beslutet uppges att det var chefen för länskriminalavdelningen som 2009
beslutade om den särskilda undersökningen, men att chefen för KUT Lund 2011
beslutade att de aktuella personuppgiftsbehandlingarna skulle ske och att en polis
                                                                         Dnr 5205-2013     Sid 8 (19)




vid den enheten sedan byggde upp uppgiftssamlingarna. Enligt AA kunde chefen
för länskriminalavdelningen inte rimligen bära straffrättsligt ansvar för den person-
uppgiftsbehandling som beslutats och utförts av medarbetare på den lokala nivån
flera år efter att beslutet om den särskilda undersökningen meddelades. I stället
delgavs chefen för KUT Lund och den polis som faktiskt skötte uppgifts-
samlingarna misstanke om brott. Dessa båda hördes i utredningen.

Av beslutet framgår att det vid förhör med chefen för KUT Lund och den
handläggande polisen hade framkommit att ändamålet och syftet med person-
uppgiftssamlingen Konflikt, Staffanstorp, romer var att utröna och förebygga
allvarlig brottslighet som var kopplad till en konflikt mellan romska släkter i
polisområdet och att man genom behandlingen försökt klarlägga släktsamband.
Vidare hade det framkommit att ändamålet och syftet med behandlingen i person-
uppgiftssamlingen Kringresande bl.a. var att utröna och förebygga allvarlig
åldrings- och annan angiven brottslighet. Att de båda uppgiftssamlingarna skulle
skapas och vilka ändamålen med dem skulle vara dokumenterades dock inte.
Chefen för KUT Lund hade uppfattningen att någon dokumentationsskyldighet inte
förelegat eftersom ändamål hade angetts i beslutet om den särskilda
undersökningen. AA redovisade följande straffrättsliga bedömning i fråga om
uppgiftssamlingarnas ändamål och dokumentationen av detta:
      De uppgivna ändamålen med behandlingarna är i sig inte olagliga. Däremot finns det
      inte något beslut där ändamålen framgår. Ändamålen framgår inte heller på något
      sätt, t.ex. genom en särskild upplysning i personuppgiftssamlingarna. De ändamål
      och syften som anges i beslutet om den särskilda undersökningen uppfyller inte
      polisdatalagarnas krav. Det är en allvarlig brist då polisdatalagarnas regler syftar till
      att behandlingen av personuppgifter ska ske på ett rättssäkert och kontrollerbart sätt.
      […] chefen för KUT Lund [har] inte uppsåtligen […] underlåtit att upprätta sådana
      formella beslut eller upplysningar. Det kan inte styrkas att den oaktsamhet som han
      visat i detta hänseende når upp till en straffbar nivå då han trott sig tillämpa en
      tillåten rutin vid myndigheten. Det kan här vara fråga om ett systemfel som inte kan
      läggas en enskild befattningshavare till last.
Framför allt mot bakgrund av de uppgivna ändamålen med behandlingen fann AA
att personuppgifterna i uppgiftssamlingarna inte hade behandlats enbart på grund
av etnisk tillhörighet.

I beslutet uppges att det kunde tyckas uppseendeväckande att personuppgifts-
samlingarna innehöll så många personuppgifter. AA bedömde dock att det inte gick
att styrka att det varit oförenligt med ändamålet med personuppgiftssamlingarna att
behandla dessa. Däremot konstaterade han att polisdatalagens
gallringsbestämmelser inte hade följts. Personuppgiftssamlingen Konflikt,
Staffanstorp, romer borde ha gallrats i samband med att uppgifterna tillfördes
uppgiftssamlingen Kringresande. Det stora antalet personuppgifter, den
geografiska spridningen och det faktum att barn och avlidna funnits registrerade
visade dessutom att det fanns ett större antal personuppgifter i de båda uppgifts-
samlingarna som rimligen inte behövdes för ändamålet med dem. Uppgifts-
samlingarna borde därför ha gallrats i betydligt större utsträckning än vad polisen
uppgett hade gjorts. AA bedömde dock att det här huvudsakligen tycktes ha varit
                                                                        Dnr 5205-2013     Sid 9 (19)




fråga om ett systemfel och att det inte kunde styrkas att någon enskild
befattningshavare skulle bära det straffrättsliga ansvaret för detta.

I beslutet uppges att det inte har varit möjligt att logga personuppgifts-
användningen i uppgiftssamlingarna och att alltför många inom polismyndigheten
har kunnat ta del av innehållet i dessa samlingar. Dessa brister bedömdes dock
utgöra systemfel som ingen enskild befattningshavare kunde lastas för.

I personuppgiftssamlingarna fanns det inte några upplysningar som angav vilka
personer det inte fanns någon misstanke mot, vilket föreskrivs i polisdatalagarna.
AA gjorde följande straffrättsliga bedömning beträffande denna brist:

      Då ett mycket stort antal personer behandlats i personuppgiftssamlingarna, då dessa
      var uppbyggda på släktsamband samt då underåriga barn och avlidna personer
      registrerats måste det för den som tagit del av personuppgiftssamlingarna ha varit
      uppenbart att långtifrån alla var misstänkta. Med beaktande härav och då avsikten
      uppgetts vara att upplysningar om vilka personer som inte var misstänkta för brott
      skulle lämnas vid presentationer samt då ledningen, styrningen och kontrollen av
      verksamheten vid kriminalunderrättelseenheten kan ha brustit är åsidosättandet av
      vad som gällt för uppgiften i nu aktuellt hänseende att bedöma som ett ringa
      tjänstefel och gärningen således inte brottslig. Det kan också här vara fråga om ett
      systemfel som inte ska läggas en enskild befattningshavare till last.
AA redovisade avslutningsvis följande sammanfattande bedömning:
      Det kan inte styrkas att anställd vid polismyndigheten gjort sig skyldig till brott
      genom att inte formellt ange ändamålet med behandlingen av personuppgifter på det
      sätt som bort ske. Det kan heller inte styrkas att det varit oförenligt med ändamålen
      med personuppgiftssamlingarna att behandla de personuppgifter som ingick i dessa.
      Det har inte framkommit anledning att anta att personuppgifterna […] utlämnats
      eller faktiskt spridits till obehöriga. Det kan inte längre antas att personuppgifterna
      förts in i personuppgiftssamlingarna enbart på grund av etnisk tillhörighet. Att
      uppgift inte förts in i personuppgiftssamlingarna om vilka personer i dessa som inte
      varit misstänkta för brott är ett ringa tjänstefel som inte utgör brott. Det kan inte
      styrkas att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att gallra i person-
      uppgiftssamlingarna i den omfattning som bort ske. Det är ett systemfel att loggning
      av arbetet med personuppgiftssamlingarna inte kunnat ske.
      Fördelningen av processägarskap, processledning, övriga lednings- och styrnings-
      förhållanden och inte minst bristande kontroll av kriminalunderrättelseverksamheten
      vid polismyndigheten kan ha bidragit till de systemfel vid polismyndigheten som
      konstaterats under förundersökningen. En enskild befattningshavare vid Polis-
      myndigheten i Skåne kan inte straffrättsligt hållas ansvarig för detta.
Förundersökningen lades därför ned.

Uppgifter från Polismyndigheten i Skåne
Min utredning har, som tidigare nämnts, varit inriktad på ansvaret för de brister i
uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande som har
konstaterats av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och åklagare. Dåvarande
Polismyndigheten i Skåne har anmodats att yttra sig över ett antal frågor som gäller
detta.

Polismyndigheten i Skåne (länspolismästaren BB) har yttrat sig och gett in
dokumentation avseende den särskilda undersökningen Länsövergripande
                                                                Dnr 5205-2013     Sid 10 (19)




brottslighet. Vid min granskning har jag också haft tillgång till de yttranden som
polismyndigheten tidigare gav in till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och
till handlingarna i förundersökningen.

Kriminalunderrättelsetjänstens organisation
I sitt yttrande lämnade Polismyndigheten i Skåne en redogörelse för kriminal-
underrättelsetjänstens organisation. Av denna redogörelse och övrigt tillgängligt
material framgår att polismyndighetens kriminalunderrättelsetjänst bestod dels av
en central enhet, KUT Skåne, dels av lokala kriminalunderrättelsetjänster vid de
olika polisområdena, däribland KUT Lund.

KUT Skåne utgjorde en sektion inom underrättelseenheten vid länskriminal-
avdelningen. KUT Skåne var huvudsakligen inriktad mot organiserad och
gränsöverskridande brottslighet, kartläggning av yrkeskriminella och särskilda
händelser av större omfattning. KUT Skåne hade också bl.a. ett myndighets-
övergripande ansvar för arbetsmetoder, arbetsverktyg och utbildning i kriminal-
underrättelsefrågor.

I varje polisområde fanns en lokal kriminalunderrättelsetjänst, däribland KUT
Lund vid polisområde mellersta Skåne. Den var huvudsakligen inriktad mot
mängdbrottslighet och lydde under chefen för polisområdet. I polisområdet fanns
en operativ ledningsgrupp som ansvarade för kriminalunderrättelsetjänstens arbete
(i polismyndighetens yttrande benämnt linjeansvar). Ledningsgruppen beslutade
om inriktning, ansvarsfördelning och uppföljning av beslutade och genomförda
ärenden. Efter beslut i den operativa ledningsgruppen överlämnades ansvaret för
genomförandet till den som utsetts att leda insatsen eller projektet.

Inriktningen på de lokala kriminalunderrättelsetjänsternas arbete beslutades av
länskriminalavdelningens underrättelseenhet (i polismyndighetens yttrande
benämnt processledarskap). Detta avsåg bl.a. beslut om uppgiftssamlingar, hur data
ska lagras, användning av programvara och utbildning av personal. Länskriminal-
avdelningens underrättelseenhet fördelade också uppdrag av länsövergripande
karaktär och uppdrag som begärts av rikskriminalpolisens kriminalunderrättelse-
tjänst till de lokala kriminalunderrättelsetjänsterna.

Fram till hösten 2009 hade polisområdena befogenhet att själva besluta om att
behandla personuppgifter i en särskild undersökning. Det fanns då ett stort antal
lokalt beslutade särskilda undersökningar vars ämnesområden var splittrade,
samtidigt som flertalet av dem mer eller mindre överlappade varandra ur ett läns-
gemensamt perspektiv. Under hösten 2009 påbörjades ett arbete med att revidera
de särskilda undersökningarna och samtidigt skapa en ny, länsövergripande,
beslutsordning. Genom den nya ordningen ändrades delegationsreglerna, och
behörigheten att fatta beslut om att behandla personuppgifter i en särskild
undersökning flyttades från polisområdeschefen till chefen för länskriminal-
avdelningen. Ett av de länsövergripande beslut om att behandla personuppgifter i
en särskild undersökning som då fattades var det som avsåg den här aktuella
                                                                       Dnr 5205-2013     Sid 11 (19)




särskilda undersökningen Länsövergripande brottslighet. Chefen för länskriminal-
avdelningen fick senare befogenheten att besluta om behandling av personuppgifter
i en särskild – gemensamt tillgänglig – uppgiftssamling enligt bestämmelserna i
den nya polisdatalagen.

Ansvaret för den särskilda undersökningen och uppgiftssamlingarna
I sitt yttrande har Polismyndigheten i Skåne uppgett att chefen för länskriminal-
avdelningen har haft det övergripande ansvaret för personuppgiftsbehandlingen i
den särskilda undersökningen Länsövergripande brottslighet och i den senare
gemensamt tillgängliga uppgiftssamlingen. Chefen för länskriminalavdelningen har
svarat för lagligheten i och utformningen av besluten om att inleda den särskilda
undersökningen och att behandla personuppgifter i en gemensamt tillgänglig
uppgiftssamling. Denne har också svarat för de övergripande konsekvenser som
besluten kunde få för behandlingen av personuppgifter i verksamheten.
Polismyndigheten uppgav följande:

      Chefen för länskriminalavdelningen är och har alltså varit ansvarig för beslutet att
      starta [den särskilda undersökningen] och [den gemensamt tillgängliga
      uppgiftssamlingen] ”Länsövergripande brottslighet”, för att syftet med [dessa] är
      korrekt beskrivet utifrån behovet av behandlingen av personuppgifter samt för att
      omfattningen av personuppgifter i [dem] avgränsas genom att ange ändamålet i
      beslutet i enlighet med gällande integritetsskyddande lagstiftning för
      personuppgifter.
Enligt polismyndighetens yttrande har de som har haft behörighet att arbeta i en
särskild undersökning eller en gemensamt tillgänglig uppgiftssamling också haft
behörighet att besluta om att inom ramen för dessa bygga upp uppgiftssamlingar. I
beslutet om att behandla personuppgifter i den särskilda undersökningen och den
gemensamt tillgängliga uppgiftssamlingen uppges bl.a. att behörighet till databasen
ges till behörig personal inom kriminalunderrättelsetjänsten vid länskriminal-
avdelningen eller polisområdena. Enligt polismyndigheten skapades uppgifts-
samlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande av en polisman som
hade behörighet att arbeta i den särskilda undersökningen Länsövergripande
brottslighet, och han informerade chefen för KUT Lund om att uppgifts-
samlingarna byggdes upp. Enligt polismyndigheten får därmed chefen för KUT
Lund anses som behörig beslutsfattare för båda uppgiftssamlingarna, och det är
också han som har fattat besluten om att bygga upp dem. Dessa beslut har dock inte
dokumenterats av chefen för KUT Lund, vilket enligt polismyndigheten borde ha
skett. Enligt yttrandet har chefen för länskriminalavdelningen, som haft det över-
gripande ansvaret för den särskilda undersökningen, ”på sedvanligt sätt […] inte
informerats i frågan.”

Polismyndigheten har uppgett att ansvaret för att integritetsskyddsbestämmelserna
följdes vid hanteringen av uppgiftssamlingar vilade på de handläggare som hade
behörighet att arbeta i dem och chefen för kriminalunderrättelsetjänsten i
respektive polisområde. Detta innefattar bl.a. ett ansvar för att uppgiftssamlingarna
gallras, att personuppgiftsbehandlingen loggas och att det anges om en registrerad
person inte är misstänkt. Chefen för kriminalunderrättelsetjänsten i respektive
                                                                   Dnr 5205-2013   Sid 12 (19)




polisområde ansvarade för att detta arbete följdes upp. Ansvaret för att integritets-
skyddsbestämmelserna följts vid hanteringen av uppgiftssamlingarna Konflikt,
Staffanstorp, romer och Kringresande har alltså enligt polismyndigheten vilat på
den polis som skapade och hanterade dem och chefen för KUT Lund.

I beslutet om den särskilda undersökningen uppges att all användaraktivitet loggas.
Vidare anges att integritetsskyddet säkerställs genom en särskilt föreskriven
gallringsrutin (Rutin för gallring av särskilda undersökningar). Av denna framgår
följande. Personuppgifterna ska behandlas i en viss angiven databasmiljö (SURFA/
i2 iBase 4). Enbart personer vid kriminalunderrättelsetjänsten som genomgått viss
utbildning och som arbetar med den särskilda undersökningen har tillträde till
undersökningens databas. Huvudansvaret för informationen i den särskilda
undersökningen vilar på chefen för länskriminalavdelningen, medan de enskilda
användarna ansvarar för den information som de tillför databasen. För att
administrera användare, behörighetsnivåer och gallring finns en administratörs-
grupp. All användning av databaserna i den särskilda undersökningen ska loggas.
Det ska framgå vilka personer som inte misstänks för brott. Detta ska ske genom
att det på ett visst angivet sätt markeras vilka som misstänks för brott. Gallring av
uppgifter om en registrerad person ska prövas minst en gång var tolfte månad.
Detta ska ske dels genom att de som arbetar i den särskilda undersökningen
fortlöpande prövar om personuppgifter ska gallras, dels genom en delvis
automatiserad rutin som innebär att personuppgifter som inte skapats eller
uppdaterats under de senaste tolv månaderna ska gallras. Rutinerna uppdaterades
under 2011.

I beslutet om att behandla personuppgifter i en särskild – gemensamt tillgänglig –
uppgiftssamling hänvisas vad gäller integritetsskyddet i stället till ett dokument
benämnt Rutiner för gemensamma uppgifter på X-servern. I detta dokument
uppges att det inte behövs någon särskild uppgift om ändamålet med behandlingen
om detta framgår på annat sätt. Anledningen till att en uppgift behandlas framgår
enligt dokumentet för den enskilde tjänstemannen dels genom att denne kan se var
i mappstrukturen uppgiften lagras, bearbetas och analyseras, dels utifrån den
specifika arbetsuppgift tjänstemannen tilldelats för att behandla personuppgiften.
Vidare uppges att det i majoriteten av datafilerna på nätverksenhet X framgår av
omständigheterna vilka personer som inte är misstänkta för brott. I dessa fall
behövs därför inte någon särskild upplysning om detta. För de fall det inte framgår
vilka som inte misstänks för brott anges hur man ska markera detta. I dokumentet
anges vidare en delvis automatiserad gallringsrutin för uppgifter som enligt tids-
fristerna i polisdatalagen måste gallras. Någon rutin för den löpande gallringen av
uppgifter som inte längre behövs utifrån det angivna ändamålet med behandlingen
anges däremot inte.

Polismyndigheten har uppgett att rutinerna för loggning, gallring och markering av
de som inte är misstänkta, förutsatte att arbetet skedde i en viss databasmiljö. Den
tekniska lösningen gick dock inte att tillämpa i bl.a. polisområde mellersta Skåne.
Det har därför delvis saknats automatiserade möjligheter för detta arbete. Enligt
                                                                    Dnr 5205-2013      Sid 13 (19)




polismyndigheten kan därför enskilda handläggare inte helt lastas för brister vad
gäller gallring av personuppgifter och loggning av behandlingen i uppgifts-
samlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande. Enligt polis-
myndighetens yttrande har de tekniska problemen behandlats vid polis-
myndighetens it-råd, och man har även påtalat för Rikspolisstyrelsen att man har
tekniska problem som man inte själva kunnat lösa.

Polismyndigheten i Skåne uppgav avslutningsvis följande:

      Sammanfattningsvis kan polismyndigheten konstatera att ansvaret för uppgifts-
      samlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande i enlighet med den
      organisation som polismyndigheten valt att använda sig av, åvilar en rad olika
      befattningshavare.

Bedömning
Inledning
Min granskning har varit inriktad på ansvaret för personuppgiftsbehandlingen i
uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande vid dåvarande
Polismyndigheten i Skåne. Personuppgiftsbehandlingen i dessa uppgiftssamlingar
har varit föremål för prövning av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och av
överåklagare AA. Vid båda granskningarna har allvarliga brister konstaterats. Min
bedömning utgår från de brister vid personuppgiftsbehandlingen som Säkerhets-
och integritetsskyddsnämnden och åklagaren har funnit.

I det följande sammanfattas dessa brister. Därefter beskrivs sammanfattningsvis
ansvarsfördelningen inom polismyndigheten enligt myndighetens yttrande till JO
och de uppgifter som funnits tillgängliga i ärendet. Efter det redovisar jag min
bedömning av ansvaret för besluten om att bygga upp uppgiftssamlingarna och
ansvaret för att integritetsskyddsbestämmelserna följs vid hanteringen av dem. Sist
görs en avslutande bedömning av det inträffade. Innan jag går in på dessa frågor
vill jag dock säga något om personuppgiftsbehandlingen i polisens kriminal-
underrättelseverksamhet och betydelsen av ett starkt och fungerande integritets-
skydd.

Polisens brottsbekämpande verksamhet förutsätter att uppgifter av skiftande slag
kan behandlas. Polisen har därför getts omfattande möjligheter att behandla person-
uppgifter. Dessa är inte sällan integritetskänsliga, och för polisens personuppgifts-
behandling i den brottsbekämpande verksamheten gäller särskilda bestämmelser
som ska skydda mot otillbörliga ingrepp i de registrerades personliga integritet.
Polisens kriminalunderrättelseverksamhet är särskilt integritetskänslig. I denna
verksamhet behandlar polisen personuppgifter i situationer där man med olika grad
av styrka misstänker att brottslig verksamhet pågår eller planeras, men utan att det
finns några konkreta brottsmisstankar. Vid sådana förhållanden är det oundvikligt
att närgångna uppgifter om personer som senare visar sig sakna all koppling till
brottslig verksamhet ibland kommer att behandlas. Uppgifter om personer som inte
själva misstänks för brottslig verksamhet behöver också många gånger behandlas.
                                                                    Dnr 5205-2013    Sid 14 (19)




Polisdatalagens integritetsskyddsbestämmelser fyller därför en viktig funktion och
är en förutsättning för polisens omfattande rätt att behandla personuppgifter.

Vid personuppgiftsbehandlingen i polisens kriminalunderrättelseverksamhet saknar
de registrerade så gott som alltid möjlighet att själva ta till vara sina intressen,
eftersom de oftast inte känner till behandlingen och många gånger inte heller kan få
kännedom om den i efterhand. Integritetsskyddet förutsätter därför en fungerande
kontroll från tillsynsmyndigheterna och det är mycket viktigt att dessa har goda
förutsättningar för sitt arbete. Bestämmelser om dokumentation har i det
sammanhanget en avgörande funktion.

Konstaterade brister
De tidigare granskningarna har visat att polisens behandling av personuppgifter i
de aktuella uppgiftssamlingarna på flera punkter skett i strid med såväl den nya
som den gamla polisdatalagens bestämmelser. Det ändamål för behandlingen som
angavs i beslutet om att behandla personuppgifter i den särskilda undersökningen
Länsövergripande brottslighet var alltför generellt formulerat för att uppfylla
lagens krav. Samma brist har funnits i det senare beslutet om att behandla person-
uppgifter i en särskild – gemensamt tillgänglig – uppgiftssamling. Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden har funnit att det även med detta alltför generellt
formulerade ändamål saknades behov av att behandla ett stort antal av person-
uppgifterna i uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande.
Överåklagare AA ansåg att det inte gick att styrka att uppgifter behandlades i strid
med det ändamål som beskrivits av de hörda poliserna. På grund av att
uppgiftssamlingarna inte gallrades kom de dock att innehålla ett stort antal
personuppgifter som det saknades behov av att behandla. Granskningarna visade
också att den krets som hade tillgång till personuppgifterna var alltför stor, att det
inte skett någon loggning av personuppgiftsbehandlingen, att gallringen av
personuppgifter varit otillräcklig och att det inte funnits några särskilda
upplysningar om vilka som inte var misstänkta för brott.

Ansvarsfördelning enligt uppgifter från polismyndigheten
Av utredningen framgår att det var chefen för länskriminalavdelningen som var
behörig att besluta om att behandla personuppgifter i en särskild undersökning
enligt den gamla polisdatalagen. Enligt den lagen skulle ett sådant beslut innehålla
bl.a. uppgifter om ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs
för att förebygga otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet. Att ett
beslut fattades var en förutsättning för att polisen då överhuvudtaget skulle få
behandla personuppgifter i sin kriminalunderrättelseverksamhet. I den nya polis-
datalagen finns inte något motsvarande krav på att ett sådant särskilt beslut ska
fattas. Av polismyndighetens yttrande framgår att det är chefen för länskriminal-
avdelningen som är behörig att besluta om att göra personuppgifter i en uppgifts-
samling inom kriminalunderrättelseverksamheten gemensamt tillgängliga.

Enligt polismyndighetens yttrande har chefen för länskriminalavdelningen ett
ansvar som i huvudsak begränsar sig till utformningen av beslutet om att behandla
                                                                 Dnr 5205-2013   Sid 15 (19)




personuppgifter i den särskilda undersökningen Länsövergripande brottslighet och
det senare beslutet om att behandla personuppgifter i en gemensamt tillgänglig
uppgiftssamling. Enligt yttrandet har det varit cheferna för de lokala kriminal-
underrättelsetjänsterna, i detta fall chefen för KUT Lund, som haft att besluta om
vilka olika uppgiftssamlingar som skulle byggas upp, beslut som enligt polis-
myndighetens praxis inte behövde rapporteras till chefen för länskriminal-
avdelningen. Polismyndigheten har uppgett att chefen för KUT Lund var behörig
att besluta om att uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och
Kringresande skulle byggas upp. Enligt yttrandet har chefen för KUT Lund och
den handläggande polisen haft ansvaret för de konkreta uppgifter som registrerades
i uppgiftssamlingarna och ansvaret för att det angavs vilka som inte misstänktes för
brott samt för att gallring skedde.

Ansvaret för brister vid tillkomsten av uppgiftssamlingarna
Enligt beslutet om den särskilda undersökningen Länsövergripande brottslighet var
ändamålet med personuppgiftsbehandlingen att identifiera och kartlägga allvarlig
brottslig verksamhet av länsövergripande karaktär genom att lokalt identifiera och
kartlägga nyckelpersoner och nätverk kring dessa. Det uppfyllde som tidigare
framgått inte kraven i den dåvarande polisdatalagen. Den formulering som
användes är så generell att ändamålet innefattar i princip alla slags uppgifter.

Det bristfälligt angivna ändamålet för personuppgiftsbehandlingen i den särskilda
undersökningen innebar att det saknades tydliga riktlinjer från den ansvarige
beslutsfattarens sida om vilka uppgifter som skulle och fick behandlas. I förening
med den ansvarsfördelning som polisen har beskrivit blev beslutet om att behandla
personuppgifter i den särskilda undersökningen i praktiken ett medgivande in
blanco till de lokala KUT-cheferna att skapa de uppgiftssamlingar som de ansåg
behövdes. I det här aktuella fallet var det följaktligen chefen för KUT Lund som i
praktiken beslutade om att behandla personuppgifter i uppgiftssamlingarna
Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande. Detta skedde drygt två år efter det
att ändamålet med personuppgiftsbehandlingen i den särskilda undersökningen
angetts. Enligt den då gällande polisdatalagen skulle de ändamål för vilka person-
uppgifter fick behandlas i de två uppgiftssamlingarna ha framgått av beslutet om
den särskilda undersökningen, eller av ett annat beslut om att behandla person-
uppgifter i den särskilda undersökningen. Konsekvensen av det nu beskrivna blev
att chefen för KUT Lund fattade beslut som enligt myndighetens delegations-
ordning skulle ha fattats av chefen för länskriminalavdelningen.

Av förhör under förundersökningen framgår att chefen för KUT Lund inte
dokumenterade att uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och
Kringresande skulle byggas upp. Enligt hans uppfattning omfattades detta av
beslutet om att behandla personuppgifter i den särskilda undersökningen. Följden
blev att varken uppgiftssamlingarnas existens eller det närmare ändamålet med
dem dokumenterades. Eftersom skapandet av uppgiftssamlingar enligt
myndighetens praxis inte anmäldes till chefen för länskriminalavdelningen, som
var behörig beslutsfattare, har denne inte heller haft kännedom om vilka uppgifts-
                                                                  Dnr 5205-2013    Sid 16 (19)




samlingar som fanns i den särskilda undersökningen eller för vilka närmare
ändamål uppgifter behandlas i dessa. Den bristande dokumentationen har avsevärt
försvårat myndighetens möjlighet att kontrollera och följa upp sin personuppgifts-
behandling inom detta mycket integritetskänsliga område.

De uppgiftssamlingar som fanns i den särskilda undersökningen överfördes när
denna avslutades oförändrade till den nya gemensamt tillgängliga uppgifts-
samlingen. I beslutet om den särskilda – gemensamt tillgängliga – uppgifts-
samlingen angavs inte något närmare ändamål med behandlingen, utöver en allmän
beskrivning av kriminalunderrättelseverksamheten. Något närmare ändamål
framgick inte heller av själva uppgiftssamlingarna. Inför beslutet genomfördes inte
någon genomgång av det konkreta innehållet i de befintliga uppgiftssamlingarna,
vilket hade varit naturligt. Det dokumenterades inte heller vilka uppgiftssamlingar
som fanns. De brister som jag har konstaterat när det gäller ansvaret för den
särskilda undersökningen överfördes alltså till den gemensamt tillgängliga
uppgiftssamlingen.

Sammantaget har alltså den ordning som dåvarande Polismyndigheten i Skåne
tillämpade för beslut om behandling av personuppgifter i den särskilda under-
sökningen Länsövergripande brottslighet, och den senare gemensamt tillgängliga
uppgiftssamlingen, uppvisat grundläggande brister. Oklarheter i ansvars-
fördelningen har inneburit att de inblandade inte har varit medvetna om
omfattningen av sitt ansvar. Vidare har bristerna medfört att det inte fanns någon
styrning från den ansvarige beslutsfattarens sida över vilka personuppgifter som
skulle behandlas och att möjligheterna att kontrollera och följa upp personuppgifts-
behandlingen avsevärt försvårats. Detta har inneburit att integritetsskyddet till stor
del sattes ur spel. För dessa allvarliga brister måste dåvarande Polismyndigheten i
Skåne, ytterst länspolismästaren, kritiseras.

Ansvaret för loggning, gallring och särskilda markeringar i
uppgiftssamlingarna
Av de tidigare granskningarna framgår att användningen av uppgiftssamlingarna
Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande inte loggades, att det inte har
angetts vilka som inte var misstänkta för brott och att uppgiftssamlingarna inte
gallrades i tillräcklig omfattning. Dessa brister är allvarliga. Den uteblivna
loggningen har väsentligt försvårat möjligheterna att kontrollera användningen av
uppgiftssamlingarna. Den bristande gallringen har fått till följd att uppgifter
registrerats mer eller mindre permanent i uppgiftssamlingarna. Eftersom uppgifts-
samlingarna bygger på släktrelationer mellan personer av romskt ursprung har
denna brist fått allvarliga konsekvenser. Uppgiftssamlingarna har fått karaktären av
ett mer eller mindre permanent släktregister över ett stort antal personer av huvud-
sakligen romskt ursprung. Att det saknas uppgifter om vilka som inte misstänks för
brott har förstärkt detta intryck.

Ansvaret för att de här aktuella integritetsskyddsbestämmelserna följs har enligt
polismyndighetens yttrande vilat på chefen för KUT Lund och den handläggande
                                                                  Dnr 5205-2013    Sid 17 (19)




polisen. Polismyndigheten har vidare uppgett att de särskilt föreskrivna rutinerna
som gällt i dessa delar inte gick att tillämpa eftersom de förutsatte att behandlingen
skedde i en viss databasmiljö, vilket inte var möjligt vid bl.a. KUT Lund. Det har
därför delvis saknats automatiserade möjligheter för detta arbete, något som chefen
för KUT Lund och den handläggande polisen enligt myndigheten inte kan lastas
för.

Jag kan konstatera att det för uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp, romer och
Kringresande saknades tekniska möjligheter att logga behandling. På grund av att
uppgiftssamlingarna inte skapades i den databasmiljö som anges i rutinerna för den
särskilda undersökningen, gick det inte att tillämpa den rutin som angavs för att
markera vilka personer som inte var misstänkta för brott. Den delvis automat-
iserade rutin som skulle garantera att gallringsprövning av alla uppgifter i den
särskilda undersökningen genomfördes var tolfte månad gick inte heller att
tillämpa. Trots de tekniska problem som polismyndigheten redogjort för hade det
dock varit fullt möjligt för den som arbetat med uppgiftssamlingarna att genomföra
både gallringsprövningen och markeringen av dem som inte var misstänkta, om än
på ett mer resurskrävande sätt. När det gäller den gemensamt tillgängliga
uppgiftssamlingen noterar jag att det inte har funnits rutiner för en kontinuerlig
gallringsprövning annat än enligt de högst tillåtna bevarandetiderna som anges i
den nya polisdatalagen.

Av utredningen framgår att polismyndigheten varit medveten om de tekniska
problemen vid bl.a. KUT Lund. Trots denna kunskap vidtog man inte några
åtgärder för att garantera att polisdatalagens integritetsskyddsbestämmelser följdes,
t.ex. genom att ändra eller ta fram nya fungerande rutiner för de fall där den
avsedda databasmiljön inte kunde användas. Polismyndigheten har inte heller följt
upp och kontrollerat hur dessa bestämmelser efterlevdes vid de behandlingar som
skedde i en annan databasmiljö än den avsedda. Jag kan också konstatera att de
rutiner som togs fram för den gemensamt tillgängliga uppgiftssamlingen var
bristfälliga i fråga om den löpande gallringsprövningen. Den polis som hanterade
de aktuella uppgiftssamlingarna har naturligtvis trots detta ett ansvar för att han
underlät att markera vilka som inte var misstänkta och för att uppgiftssamlingarna
inte gallrades i tillräcklig utsträckning. Underlåtenheten att logga behandlingen, att
markera vilka som inte var misstänkta för brott och att gallra uppgiftssamlingarna
Konflikt, Staffanstorp, romer och Kringresande, måste dock huvudsakligen anses
bero på att ledningen inte vidtagit nödvändiga åtgärder. Det är oacceptabelt att det
inom polismyndigheten samlades in och behandlades personuppgifter inom den
integritetskänsliga kriminalunderrättelseverksamheten utan fungerande rutiner för
loggning, markering av personer som inte misstänks för brott och gallring. Att det
funnits vissa tekniska problem utgör ingen godtagbar ursäkt. Dåvarande
Polismyndigheten i Skåne, ytterst länspolismästaren, måste kritiseras för dessa
allvarliga brister.
                                                                    Dnr 5205-2013    Sid 18 (19)




Avslutande bedömning
Av förundersökningen framgår att det inte har kunnat uteslutas att det inledningsvis
fanns godtagbara skäl att behandla uppgifter i uppgiftssamlingarna Konflikt,
Staffanstorp, romer och Kringresande. Vid de tidigare granskningarna har man
kommit fram till att personuppgifterna i dessa båda uppgiftssamlingar inte enbart
behandlats på grund av de registrerades etniska tillhörighet. Jag ifrågasätter inte
dessa bedömningar. Vid min granskning har jag dock kunnat konstatera att
bristerna vid polismyndighetens personuppgiftsbehandling medförde att det
byggdes upp ett mer eller mindre permanent register över ett stort antal personer av
romskt ursprung. Uppgiftssamlingarna har alltså de facto fått karaktären av ett
register över just etnisk tillhörighet. Det finns därför skäl att se mycket allvarligt på
bristerna hos dåvarande Polismyndigheten i Skåne. Att registreringen drabbade en
redan utsatt grupp förstärker allvaret i det inträffade.

Bristerna i polismyndighetens hantering av den särskilda undersökningen Läns-
övergripande brottslighet har också medfört att det saknades särskild
dokumentation över såväl existensen av uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp,
romer och Kringresande som anledningen till att de skapades. Mycket tyder på att
den som varit chef för länskriminalavdelningen, och därmed ansvarade för besluten
om den särskilda undersökningen och den gemensamt tillgängliga uppgifts-
samlingen, saknade närmare kännedom om vilka uppgiftssamlingar som fanns.
Dessa brister har avsevärt försvårat en fungerande uppföljning och kontroll av
personuppgiftsbehandlingen i uppgiftssamlingarna, vilket är mycket allvarligt. Jag
noterar särskilt att förekomsten av de två uppgiftssamlingarna uppmärksammades
av tillsynsmyndigheterna först efter att medierna avslöjat deras existens.

Av utredningen framgår att det var en polis som, under ledning av chefen för KUT
Lund, skapade och i övrigt hanterade uppgiftssamlingarna Konflikt, Staffanstorp,
romer och Kringresande. Av utredningen framgår vidare att en förutsättning för att
dessa uppgiftssamlingar har uppvisat de mycket allvarliga brister som konstaterats
vid tidigare granskningar är att ansvarsfördelningen när det gäller personuppgifts-
behandlingen i den särskilda undersökningen och den gemensamt tillgängliga
uppgiftssamlingen var mycket oklar. Polismyndighetens organisation, instruktioner
och praxis har medfört att det varken funnits någon styrning eller kontroll över
vilka uppgiftssamlingar som byggts upp och mycket begränsade möjligheter att
upptäcka eventuella missförhållanden i dem. Det har därtill varit känt inom
polismyndigheten att det saknades förutsättningar för att tillämpa rutiner av
avgörande betydelse för integritetsskyddet. Trots detta vidtog man inte nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att integritetsskyddsbestämmelserna följdes. Det
inträffade visar på omfattande och allvarliga brister inom polismyndighetens
kriminalunderrättelseverksamhet. Med det ansvar som chefen för länskriminal-
avdelningen haft för kriminalunderrättelseverksamheten i allmänhet, och den
särskilda undersökningen och den gemensamt tillgängliga uppgiftssamlingen i
synnerhet, vilar ett tungt ansvar för de brister som konstaterats på dem som
innehaft den befattningen. Ansvaret för de grundläggande brister när det gäller
                                                                Dnr 5205-2013   Sid 19 (19)




myndighetens organisation, instruktioner och praxis som jag funnit vid min
granskning vilar dock ytterst på polismyndigheten och på dess högsta chef –
länspolismästaren. Dåvarande Polismyndigheten i Skåne förtjänar allvarlig kritik
för dessa brister.

Även om polismyndigheten måste bära det yttersta ansvaret för uppgifts-
samlingarna har chefen för KUT Lund ett ansvar för att uppgiftssamlingarna
faktiskt byggdes upp och den polis som byggde upp dem ett ansvar för deras
konkreta innehåll. Jag är mycket kritisk också till deras agerande.

Jag förutsätter att den nya Polismyndigheten på grund av de allvarliga brister som
funnits inom dåvarande Polismyndigheten i Skånes kriminalunderrättelse-
verksamhet vidtar nödvändiga åtgärder för att garantera att polisdatalagens
integritetsskyddsbestämmelser efterlevs inom hela myndigheten. Ansvars-
fördelningen inom kriminalunderrättelseverksamheten måste vara tydlig och det
måste finnas fungerande riktlinjer för personuppgiftsbehandlingen. Det måste
också finnas en fungerande intern uppföljning och kontroll som säkerställer att
behandlingen uppfyller polisdatalagens integritetsskyddsbestämmelser. Jag vill
avslutningsvis poängtera att det förtroende som lagstiftaren har gett Polis-
myndigheten, genom den omfattande rätten att behandla uppgifter inom kriminal-
underrättelseverksamheten, förutsätter att man noggrant efterlever och respekterar
polisdatalagens integritetsskyddsbestämmelser.
