# Kritik mot Socialnämnden i Hallstahammars kommun för flera brister i handläggningen av ett ärende om personlig assistans enligt LSS

JO 2018-12-11 dnr 5216-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-12-11              5216-2017              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Hallstahammars kommun för flera brister
                        i handläggningen av ett ärende om personlig assistans enligt LSS


                          Beslutet i korthet: En kvinna hade insats i form av personlig assistans enligt lagen
                          om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I april 2017 ansökte hon hos
                          socialnämnden om tillfällig utökning av insatsen. Vid ett möte inom ramen för ärendet
                          tog LSS-handläggarna upp frågan om kvinnan överhuvudtaget hade rätt till personlig
                          assistans. Handläggarna fattade i juni 2017 två beslut för nämndens räkning; dels att
                          kvinnan inte beviljades tillfällig utökning av personlig assistans dels att hon, efter
                          omprövning, inte hade rätt till insatsen. Av beslutsunderlaget i ärendet om omprövning
                          framgick att det var en handläggare som hade initierat omprövningen av kvinnans
                          beslut om personlig assistans.
                          En kommunal nämnd kan ge i uppdrag åt en anställd hos kommunen att besluta på
                          nämndens vägnar i ett visst ärende eller i en viss grupp av ärenden, s.k. delegation.
                          JO konstaterar att det inte fanns någon punkt i nämndens delegationsordning som tog
                          sikte på rätten att fatta beslut om att inleda en utredning om omprövning i ett ärende
                          om personlig assistans. Vidare framgick av delegationsordningen att en LSS-
                          handläggare hade rätt att för nämndens räkning fatta beslut bl.a. om indragning av en
                          insats i vissa tilldelade ärenden. JO konstaterar att handläggaren inte tycktes ha
                          tilldelats kvinnans ärende såvitt avsåg omprövning av insatsen. Eftersom det
                          saknades delegation att inleda utredning om omprövning och då delegationen att fatta
                          beslut endast avsåg tilldelade ärenden, har handläggaren handlat utanför sin
                          behörighet. Nämnden får kritik för hanteringen. JO uttalar också att det är viktigt att en
                          delegationsordning är tydligt utformad. Det får aldrig uppstå oklarheter om vilka beslut
                          en tjänsteman får fatta för nämndens räkning.
                          I beslutet riktar JO även kritik mot nämnden för att kvinnans far, som även är god man
                          för henne, inte fick möjlighet att träffa handläggarna och lämna muntliga uppgifter
                          enligt 8 a § LSS innan omprövningsärendet avgjordes. JO kritiserar också nämnden
                          för att den brustit i sin kommuniceringsskyldighet och för brister i utformningen av
                          beslutet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA, god man för sin dotter BB, på Socialnämnden
                        i Hallstahammars kommuns handläggning av dotterns ärenden om personlig
                        assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
                        hindrade (LSS).



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 5216-2017        Sid 2 (7)




AA uppgav bl.a. följande: I april 2017 ansökte han för BB:s räkning om
tillfällig utökning av hennes personliga assistans. Ett möte mellan honom och
två handläggare ägde rum den 5 juni 2017. Vid mötet meddelade en av
handläggarna att hon inte ansåg att BB var berättigad till personlig assistans och
att ett nytt möte behövde bokas för att diskutera den saken. Han bad
handläggaren att boka in ett möte. Något möte ägde inte rum. Han fick inte
tillfälle att yttra sig innan nämnden fattade ett beslut om att låta BB:s personliga
assistans upphöra.

Utredning
JO begärde att socialförvaltningen i Hallstahammars kommun skulle lämna
upplysningar över den formella handläggningen av ärendet.

Socialnämnden anförde i ett remissvar bl.a. följande (bilagorna har utelämnats):

      God man AA ringde LSS-handläggare […] 170428 och ville å BB:s vägnar
      ansöka om utökning av personlig assistans. BB har varit aktuell för LSS-insatser
      i Hallstahammars kommun sedan 90-talet och handläggare […] varit inkopplad
      sedan 2002. AA undrade om han behövde komma på möte eller om det räckte att
      ta det via telefon. Handläggaren meddelade då att ett möte behövs eftersom det
      inte är säkert att en utökning kan beviljas. AA fick möjlighet att ge förslag på en
      tid som passade honom och mötet bokades till 170605 kl 12.30. Detta möte
      pågick i ca en timme och då var även LSS-handläggare […] närvarande. I
      samband med att mötet hölls 170605 fick AA ge information om hur han ser på
      BB:s hjälpbehov och utveckling. Han fick också information om att
      handläggarna har samlat in muntlig och skriftlig information gällande BB från
      hennes dagliga verksamhet Lyckan och från korttidshemmet Pluto/Tellus (se
      bifogad utredning).
      På mötet 170605 informerades AA om att BB inte skulle komma att beviljas
      utökningen av personlig assistans i samband med semester. Detta utifrån att
      insamlad information visat att BB:s behov av stöd och service inte tangerar den
      som åsyftas i begreppet "grundläggande behov”, som ligger till grund för rätten
      till personlig assistent. Handläggarna gick också igenom vilka fem behov som
      räknas som grundläggande och styr rätten till personlig assistent enligt LSS. AA
      fyllde i med information om BB. Det framgick vid mötet att AA inte håller med
      om bedömningen och att han upplevde att handläggarna inte förstod graden av
      BB:s svårigheter. Handläggarna håller givetvis med om att BB har svårigheter
      och att de inte ska förminskas, men de faller inte in under kategorin
      "grundläggande behov" i den utsträckningen att personlig assistent är rätt insats.
      Handläggarna informerade också om andra insatser som skulle kunna fungera för
      BB, så som utökad tid på korttidsboendet samt ledsagarservice vid
      fritidsaktiviteter. BB har också möjlighet att ansöka om bostad med särskild
      service.
      Under tiden för handläggningen av tillfällig utökning av personlig assistans, så
      sammanställdes den samlade informationen och det framgick med större
      tydlighet att BB inte längre har så omfattande behov att insatsen personlig
      assistent kan beviljas. 170630 ringde handläggare […] till AA för att meddela
      detta och informerade om att underlagen för bedömningen var så omfattande att
      något mer möte inte behövdes för att beslut om avslag om personlig assistent,
      samt tillfällig utökning av personlig assistent skulle kunna göras.
      –––
                                                                         Dnr 5216-2017       Sid 3 (7)




      Bedömningen från Hallstahammars kommun är att underlaget för bedömning
      och beslut i ärendet har varit fullt tillräckligt och att kommunen levt upp till sin
      service- och utredningsskyldighet.
JO hämtade in socialnämndens delegationsordning. Därefter begärde JO att
socialnämnden skulle yttra sig över ett antal frågor (se nämndens remissvar
nedan).

Nämnden anförde i ett remissvar bl.a. följande:

      Angående nämndens beslut den 30 juni 2017
      1.1 Varför har det i beslutet angetts att ärendet gällde en prövning av en ansökan
      om insats?
      Ärendet gällde en omprövning av en tidigare insats med beslut från 2007-05-15.
      Alla fattade beslut gäller under nu rådande förhållanden, d.v.s. om förhållandena
      ändras kommer omprövning att ske. När handläggarna samlade in information i
      utredningen som rörde tillfällig utökning av personlig assistent framkom det att
      förhållandena hade ändrats, vilket föranledde omprövning av beslutet.
      1.2. Vad var den rättsliga grunden för att ompröva det tidigare beslutet?
      Alla beslut gäller under rådande förhållanden, vilket innebär att om
      förhållandena ändras så kommer omprövning att ske.
      1.3. Beslutet har undertecknats av LSS-handläggarna […] och […]. Vem av dem
      fattade beslutet? Har de kunnat fatta beslutet tillsammans?
      Beslutet är fattat av handläggarna tillsammans.
      1.4. Hade handläggaren rätt att besluta om att inleda en utredning om
      omprövning av det tidigare beslutet om insats enligt LSS?
      Ja, enligt den skrivning som finns i beslutet gällande omprövning av beslutet vid
      ändrade förhållanden.
      1.5. Underrättades BB eller hennes gode man om möjligheten att överklaga
      beslutet?
      Ja, muntligen under mötet 170605 och med besvärshänvisning vid skriftligt
      beslut om avslag 170630.

      Beredning av ärendet
      2.1. När underrättades BB eller hennes gode man om att nämnden hade inlett ett
      ärende rörande omprövning av beslutet om insats i form av personlig assistent?
      170627.
      2.2. Var en utredningstid om fyra dagar tillräcklig för att utreda BB:s rätt till
      insatsen?
      Utredningen om tillfällig utökning av personlig assistent inleddes vid ansökan
      170428. Under utredningstiden för detta skedde insamling av information som
      visade att förhållandena som legat till grund för beslutet om insatsen personlig
      assistent hade ändrats. På grund av detta initierades en omprövning av beslutet
      om rätten till personlig assistent. Utredningstiden för avslagsbeslutet för
      personligt assistent pågick således från 170428.
      2.3. Fick BB eller hennes gode man tillfälle att yttra sig över den utredning som
      låg till grund för beslutet (jfr 17 § förvaltningslagen)?
      Ja, vid telefonkontakt 170627.
      2.4. Enligt anmälan uttryckte BB:s gode man önskemål om att få föra fram vissa
      uppgifter vid ett möte med förvaltningen. Borde han ha fått en sådan möjlighet
      inom ramen för beredningen av ärendet (se 14 § förvaltningslagen)?
                                                                     Dnr 5216-2017       Sid 4 (7)




      Handläggarna hade uppfattningen att de hade fått in tillräckligt med information
      vid mötet 170605.
      2.5. Borde BB eller hennes gode man ha fått upplysningar om rätten att träffa
      nämnden/förvaltningen innan beslutet fattades (se 8 a § LSS)?
      Handläggarna gjorde ej den bedömningen, då upplevelsen var att den gode
      mannen hade lämnat upplysningar vid mötet 170605 samt vid telefonsamtalet
      170627.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inledning
AA har klagat på nämndens handläggning av BB:s ärenden om personlig
assistans i flera avseenden. Jag har valt att rikta in min granskning på
handläggningen av omprövningsärendet.

Av utredningen framgår att BB hade en pågående insats i form av personlig
assistans enligt LSS. Den 28 april 2017 ansökte AA för BB:s räkning om
tillfällig utökning av insatsen. Ett möte ägde rum mellan honom och två hand-
läggare den 5 juni. Vid mötet tog handläggarna upp frågan om BB
överhuvudtaget hade rätt till personlig assistans. Ett telefonsamtal ägde rum
mellan AA och en av handläggarna den 27 juni. Den 30 juni fattade
handläggarna två beslut för nämndens räkning; dels att BB inte beviljades
tillfällig utökning av personlig assistans och dels att hon, efter omprövning, inte
hade rätt till insatsen.

Omprövning av BB:s beslut om personlig assistans
Av remissvaret framgår att BB:s rätt till personlig assistans grundades på ett
beslut fattat i maj 2007. Nämnden har uppgett att beslutet var försett med ett
förbehåll om omprövning vid ändrade förhållanden.

Såvitt kommit fram fanns det alltså formella förutsättningar för nämnden att
ompröva beslutet om BB:s insats. Det finns därför inte skäl för något uttalande
från min sida gällande den saken.

Hade handläggarna rätt att besluta om att inleda en utredning om
omprövning och fatta beslut i BB:s ärende?
Det finns inte någon särskild bestämmelse i LSS som reglerar nämndens
utredningsskyldighet i ärenden om insatser enligt lagen. Däremot finns en
allmän bestämmelse om utredningsskyldighet i 11 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453), SoL. Av bestämmelsen framgår att nämnden utan dröjsmål ska
inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har
kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av
nämnden. Nämndens beslut om att inleda utredning ska dokumenteras (21 a §
LSS).

Den 1 januari 2018 trädde en ny kommunallag i kraft. Vid handläggningen av
BB:s ärende gällde den tidigare kommunallagen (1991:900), KL. Enligt 6 kap.
                                                                    Dnr 5216-2017       Sid 5 (7)




33 § KL fick en kommunal nämnd ge i uppdrag åt en anställd hos kommunen
att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller i en viss grupp av
ärenden.

KL innehöll inget formkrav för delegation av beslutanderätt. Högsta
förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2016 ref. 28 uttalat att
huvudregeln är att delegation av beslutanderätt ska ske formellt, t.ex. genom en
delegationsordning. Domstolen uttalade vidare att det av dokumentet ska
framgå att det rör rätten att fatta beslut, vilken befattningshavare som har
beslutanderätten och vilken typ av beslut denna befogenhet omfattar eller vilka
frågor den avser.

Jag har i remissen frågat nämnden om handläggaren hade rätt att fatta beslut om
att inleda en utredning om omprövning av BB:s personliga assistans. Nämnden
har i remissvaret uppgett att den rätten följer av skrivningen i beslutet om
omprövning vid ändrade förhållanden. Nämnden har dock inte uttalat sig om
huruvida rätten att fatta beslut om att inleda en utredning om omprövning har
delegerats till handläggare.

Jag har tagit del av nämndens delegationsordning och kan konstatera att det inte
finns någon punkt i dokumentet som tar sikte på rätten att fatta beslut om att
inleda en utredning om omprövning. Av punkten 10.1.11 framgår att en LSS-
handläggare får fatta beslut om biträde av personlig assistent, under 20 timmar,
i ett tilldelat ärende. Enligt punkten 10.1.31 får handläggaren fatta beslut om
upphörande av insats enligt LSS i ett tilldelat ärende. Båda typerna av beslut
förutsätter alltså att handläggaren har tilldelats ärendet.

Av beslutsunderlaget framgår att en handläggare initierade en omprövning av
BB:s beslut om personlig assistans. Handläggaren tycks alltså inte ha tilldelats
ärendet om omprövning utan verkar på egen hand ha beslutat att inleda en
utredning. Jag är kritisk till hanteringen.

Beslutet om att låta BB:s personliga assistans upphöra fattades av två
handläggare. Mot bakgrund av att BB:s ärende inte hade tilldelats en
handläggare, vilket var en förutsättning för beslutanderätt enligt delegation,
saknade handläggarna rätt att fatta beslut i ärendet. Detta är ytterligare en brist i
hanteringen.

I beslutet har angetts att det är fattat med stöd av punkten 10.11 i delegations-
ordningen. Jag noterar att det inte finns någon punkt med den numreringen i
dokumentet. Rimligen avsåg handläggarna punkten 10.1.11. Som jag redan
nämnt fanns det inte förutsättningarna för handläggarna att med stöd av den
punkten besluta i BB:s ärende.

Jag vill i detta sammanhang framhålla hur viktigt det är att en delegations-
ordning är tydligt utformad. Det får aldrig uppstå oklarheter om vilka beslut en
tjänsteman får fatta för nämndens räkning.
                                                                    Dnr 5216-2017       Sid 6 (7)




Begäran om möte
I ett ärende som gäller insatser enligt 9 § LSS, t.ex. personlig assistans, har den
enskilde rätt att muntligen vid besök lämna uppgifter inför nämnden, om det
inte finns särskilda skäl mot det. Den enskilde ska underrättas om den rätten
(8 a § LSS).

I bestämmelsen avser begreppet nämnden antingen nämnden i sin helhet eller
den person som på grund av delegation har rätt att fatta beslut för nämndens
räkning (prop. 2009/10:176 s. 59). För att beslutsfattaren ska kunna vägra den
enskilde ett möte krävs att det föreligger särskilda skäl, t.ex. att en framställning
i ett visst ärende är uppenbart ogrundad eller att han eller hon upprepade gånger
begär att få lämna uppgifter med stöd av bestämmelsen (a. prop. s. 74).

AA har uppgett att han vid mötet den 5 juni, som hölls inom ramen för BB:s
ärende om tillfällig utökning av personlig assistans, begärde att handläggarna
skulle boka in ett möte med honom för att diskutera hennes pågående insats,
men att något möte inte ägde rum. Nämnden har inte invänt mot hans
beskrivning.

Syftet med bestämmelsen i 8 a § LSS är att ge den enskilde möjlighet att
framföra synpunkter direkt till den som ska fatta beslut i ärendet. I BB:s fall var
det handläggarna som kom att fatta beslut i ärendet. Jag bortser här från det
förhållandet att de saknade delegation att göra så. Av remissvaret framgår att
handläggarna var av uppfattningen att det inte behövdes något möte eftersom de
hade den information som de behövde. Detta utgjorde dock inte skäl att neka
AA ett möte. Han borde ha beretts möjlighet att träffa handläggarna innan ett
beslut i BB:s ärende fattades. Det var också handläggarna som skulle ha
underrättat AA om att han hade rätt att lämna uppgifter muntligen. Att den
informationen inte lämnades till AA och att ett möte inte ägde rum utgör brister
i handläggningen. Nämnden förtjänar kritik för detta.

Nämndens kommuniceringsskyldighet
Vid handläggningen av BB:s ärenden gällde 1986 års förvaltningslag
(1986:223), FL. Enligt 17 § FL fick ett ärende som avsåg myndighetsutövning
mot en enskild inte avgöras utan att den som var sökande, klagande eller annan
part hade underrättats om en uppgift som tillförts ärendet genom någon annan
än honom eller henne själv och han eller hon hade fått tillfälle att yttra sig över
den. Myndigheten fick dock avgöra ärendet utan att så skett i vissa fall, t.ex. om
uppgiften saknade betydelse. Myndigheten bestämde om underrättelsen skulle
ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på annat sätt.

När kommunicering i ett ärende sker har den enskilde rätt till skäligt rådrum för
att avge yttrande. Vilken tid som krävs för att den enskilde ska anses ha fått
skäligt rådrum beror på omständigheterna i det enskilda fallet (se t.ex. JO:s
beslut den 24 september 2009 i ärende med dnr 2853-2008). Ärendets art och
materialets omfattning är exempel på faktorer som inverkar på hur lång tid en
part behöver för att kunna avge ett yttrande.
                                                                   Dnr 5216-2017       Sid 7 (7)




Av beslutsunderlaget framgår att handläggaren kontaktade AA per telefon den
27 juni och informerade honom om att BB:s ärende skulle omprövas. Nämnden
har i remissvaret uppgett att AA fick tillfälle att yttra sig vid telefonsamtalet.

Att vid ett och samma tillfälle muntligen informera den enskilde om att ett
omprövningsärende har inletts och samtidigt ge honom eller henne tillfälle att
yttra sig i ärendet är naturligtvis inte lämpligt, särskilt som det här var fråga om
indragning av en för den enskilde betydelsefull insats. Den enskilde har rätt till
skäligt rådrum. AA borde alltså ha fått viss tid på sig att lämna synpunkter i
BB:s ärende. Nämnden förtjänar kritik för hanteringen.

Utformningen av beslutet
Av beslutsunderlaget framgår att det var handläggaren som initierade en
omprövning av BB:s personliga assistans. I beslutet som fattades den 30 juni
har det emellertid angetts att BB hade ansökt om insatser enligt LSS.

Jag kan konstatera att det inte framgår av själva beslutet att det var fråga om en
omprövning av en pågående insats. I stället får man uppfattningen att ärendet
inleddes efter en ansökan från BB. Ett beslut ska innehålla korrekta uppgifter
och vara tydligt utformat. Beslutet i BB:s ärende är bristfälligt till sin
utformning. Nämnden ska kritiseras för detta.

Avslutade synpunkter
Jag har ovan pekat på flera brister i handläggningen av BB:s ärende. Nämnden
har ett ansvar för att ärenden om personlig assistans handläggs i enlighet med
tillämplig lagstiftning. Hanteringen av BB:s ärende ger intrycket att personalen
vid förvaltningen saknar grundläggande kunskaper om ärendehandläggning. Jag
förutsätter att nämnden vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att LSS-
ärenden handläggs korrekt.

Det som AA har anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
