# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för bristande dokumentation i ett förhörsprotokoll - uttalanden om rätten till
försvarare

JO 2011-02-08 dnr 5221-2009

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2011-02-08               5221-2009               1 (8)
Stf justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för bristande
                        dokumentation i ett förhörsprotokoll – uttalanden om rätten till
                        försvarare


                          Beslutet i korthet: En person anhållen för narkotikabrott hade vid ett inledande förhör
                          uppgett att han inte ville uttala sig utan att biträdas av en viss försvarare. Sedan det
                          kommit fram att den advokaten inte kunde inställa sig till förhör under den dagen,
                          tillfrågades den anhållne om förhöret kunde hållas utan försvarare. Polismyndigheten och
                          advokatfirman har olika uppfattning om vad som sades i kontakterna dem emellan. Jag
                          framhåller dock att ett avstående från rättigheten att biträdas av en försvarare måste vara
                          frivilligt och otvetydigt samt att den information som lämnas till den misstänkte i försvarar-
                          frågan måste lämnas på ett sådant sätt att den inte riskerar att uppfattas som en på-
                          tryckning att avstå från sin rätt till rättsligt biträde. Informationen bör därför lämpligen
                          dokumenteras. Jag är vidare kritisk till det sätt på vilket en underrättelse om brotts-
                          misstanke dokumenterats.

## Anmälan

Advokat AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län. Han uppgav sammanfattningsvis följande.

                        BB greps och anhölls natten till den 4 september 2009. Vid ett första förhör som
                        hölls med honom kl. 3.25 delgavs han misstanke om narkotikabrott. Han uppgav då
                        att han inte ville uttala sig utan att ha en advokat närvarande och att han ville att
                        AA skulle förordnas som offentlig försvarare. Ett sådant förordnande kom in till
                        advokatfirman från tingsrätten vid 15-tiden samma dag.

                        Något före det att förordnandet hade kommit kontaktades advokatfirman av en
                        utredare vid polisen. Denne uppgav att de ville hålla ett förhör med BB och
                        undrade om AA kunde närvara. Polisen fick beskedet att AA inte kunde inställa sig
                        men att någon annan från advokatfirman kunde inställa sig i hans ställe. Detta gick
                        dock inte att ordna omedelbart, varför sekreteraren bad att få återkomma med
                        besked om vid vilken tidpunkt någon kunde inställa sig. Kort tid därefter ringde
                        sekreteraren till polisen och meddelade att det fanns en jurist tillgänglig. Hon fick
                        då beskedet att detta inte längre behövdes eftersom förhöret redan hade hållits.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                  Dnr 5221-2009     Sid 2 (8)



Inför det förhöret hade BB inte uppmärksammats på att polisen varit i kontakt med
advokatfirman och fått beskedet att någon därifrån kunde inställa sig senare under
dagen. I stället tillfrågades han om han var beredd att delta i förhör utan advokat
eftersom polisen inte fått kontakt med AA. Därefter delgavs BB följande
misstanke. ”Narkotikabrott genom innehav, förvärv i överlåtelsesyfte, förvaring,
överlåtelse samt eget bruk”. Polisen visste vid tillfället att det rörde sig om
misstänkt kokain till en mängd av 15 gram (inklusive emballage).

Under förhöret fick BB bl.a. svara på frågor om sitt missbruk och hur han
finansierade det. Någon information om att han riskerade att bli delgiven misstanke
för det han själv berättade om sitt missbruk och hur han finansierade det lämnades
inte.

Den 16 september hölls ett nytt förhör med BB, denna gång med AA närvarande,
vid vilket BB delgavs misstanke om ytterligare narkotikabrott till en mängd som
vida översteg den mängd han ursprungligen misstänktes för. De nya misstankarna
grundade sig uteslutande på de uppgifter BB hade lämnat vid förhöret den 4
september. På direkt fråga uppgav BB i och för sig att han insåg att han kunde
komma att bli misstänkt för de överlåtelser han berättat om, men inte att han skulle
komma att bli misstänkt för sitt eget missbruk utan att han berättat om detta för att
understryka sitt hjälpbehov.

Det var avtalat att förhöret den 16 september skulle börja kl. 13.00. Förhörsledaren
hade emellertid, enligt egen uppgift, tagit fel på tiden och inställde sig i stället
redan kl. 12.00. Enligt BB ska hon då ha tillfrågat honom om han var beredd att
delta även i det förhöret utan advokat. Förhöret inleddes dock strax efter kl. 13.00.

AA påkallade JO:s prövning av följande frågor.

    1. Är det rätt att fråga en anhållen person som uttryckligen sagt att han vill ha
       advokat närvarande vid ett förhör, om han är beredd att acceptera ett förhör
       utan advokat när man samtidigt vet att det går att arrangera med en advokat
       inom kort?

    2. Är det korrekt att delge en brottsmisstanke på det sätt som skedde den 4
       september 2009 på eftermiddagen; polisen hade då information som var
       tillgänglig och tillräcklig för att kunna på ett precist sätt delge BB vad
       misstanken bestod i?

    3. Är det korrekt att ställa frågor till en person om dennes missbruks-
       problematik och det sätt varpå man finansierar sitt missbruk utan att
       personen i fråga får klart för sig att han kan komma att delges misstanke
       för de uppgifter han i så fall lämnar? Detta bör också prövas tillsammans
       med det sätt varpå misstanken formulerades samt det förhållandet att
       personen i fråga inte hade någon advokat närvarande vid förhöret trots att
       han uttryckligen begärt detta.

Utredningen
Handlingar, bl.a. protokoll från de aktuella förhören, begärdes in och granskades.
                                                                         Dnr 5221-2009      Sid 3 (8)



Polismyndigheten anmodades därefter att komma in med upplysningar och
yttrande över vad som framförts i AA:s anmälan.

Polismyndigheten (tf. biträdande länspolismästaren CC) kom in med ett yttrande
till vilket hade fogats upplysningar från kriminalinspektören DD och civilutredaren
EE (här uteslutna). Av yttrandet framgick vidare att myndigheten inhämtat
upplysningar och yttrande från chefen för City polismästardistrikt, polismästaren
FF.

Polismyndigheten anförde följande.

## Bakgrund

Av den utredning som City polismästardistrikt har gjort i förevarande ärende har
      följande framkommit.
      BB greps och anhölls under natten/morgonen den 4 september 2009. Han ville under
      det inledande förhöret som hölls enligt 24 kap. 8 § RB kl. 03.25 inte uttala sig utan
      försvarare närvarande och han framställde önskemål om att advokat AA,
      Försvarsadvokaterna, skulle förordnas som offentlig försvarare. BB anhölls kl. 03.35
      av jouråklagare.
      Omgående på morgonen den 4 september 2009 tog utredarna kontakt med för-
      undersökningsledaren i ärendet, åklagare GG, för att hon som undersökningsledare
      skulle tillse att BB fick en offentlig försvarare. Åklagaren skulle omgående skicka
      en begäran om detta till tingsrätten. Därefter gick timmarna utan att någon
      bekräftelse kom om att förordnande skett. När klockan var ca 13:25 kontaktade
      därför utredarna den aktuella advokatbyrån och fick besked om att ingen förfrågan
      om förordnande som offentlig försvarare hade inkommit till byrån. AA fanns inte på
      kontoret och gick inte att nå på annat sätt, han befann sig inte i Stockholm. Eftersom
      ingen blivit förordnad som offentlig försvarare kunde ingen ersättare skickas förrän,
      om alls, eventuellt tidigast under eftermiddagen eller kvällen.
      Utredarna tog därefter klockan 13:35 kontakt med förundersökningsledaren,
      dvs. åklagaren, och informerade om det som framkommit vid kontakten med
      advokatbyrån. Åklagaren bestämde att utredarna skulle undersöka om BB vidhöll sin
      tidigare inställning att han inte ville förhöras utan försvarare, vilket utredarna gjorde.
      De informerade BB samtidigt om att hans försvarare inte hade blivit förordnad ännu
      och att han inte fanns tillgänglig under den aktuella dagen samt att det var oklart om
      och när Försvarsadvokaterna kunde skicka någon ersättare. BB sade att det gick bra
      att bli förhörd utan försvarare närvarande.
      Därefter genomfördes förhöret klockan 13:43 - 14:39. BB underrättades återigen
      om de misstankar som fanns mot honom angående narkotikabrott genom innehav
      av narkotika, förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte, förvaring av narkotika,
      överlåtelse av narkotika samt eget bruk av narkotika. Misstankarna lästes upp i
      början av förhöret och under förhörets gång gick man igenom dessa. BB förstod
      vad han var misstänkt för och han beskrev i detalj de beslag som polisen gjort.
      Misstankarna finns dokumenterade i detalj, dvs. med uppgift om plats, tid och
      mängd, under rubriken berättelse i förhörsprotokollet (dock inte under rubriken
      brottsmisstanke/anledning till förhöret). Under förhöret lämnade BB spontant
      ytterligare uppgifter om överlåtelse av narkotika. Utredarna ställde inga komplet-
      terande frågor för att påverka BB att erkänna fler brott. Dessa uppgifter bedömdes
      inte förändra utredningsläget på ett sådant avgörande sätt att förhöret borde avbrytas
      och ny kontakt med åklagaren tas. Kontakt med åklagaren togs efter förhöret och
      åklagaren beslutade då att en ny anmälan och nya misstankar skulle läggas BB till
      last, vilket han underrättades om vid nästa förhör den 16 september 2009. Vid det
      sistnämnda förhöret frågade försvararen AA om BB förstått att han kan komma att
      misstänkas för nya brott vilket BB svarade ja på. BB erkände brotten vid båda
      förhören. Beträffande förhöret den 16 september 2009 har vidare framkommit att
      utredaren EE frågade häktespersonalen vid 12-tiden om BB ville vänta i sin cell eller
                                                                   Dnr 5221-2009      Sid 4 (8)



i ett ordnat förhörsrum till dess advokaten var på plats, varpå BB valde att vänta i
cellen. EE har däremot inte frågat BB om han ville höras utan advokat ännu en gång.
[– – –]

City polismästardistrikts bedömning
Nedan följer City polismästardistrikt svar på de frågor som advokat AA ställt.
Fråga 1: Ett förfarande att förordna en offentlig försvarare till den misstänkte
hade inletts i enlighet med bestämmelserna i 21 kap. 3 a § och 23 kap. 5 §
rättegångsbalken. City polismästardistrikt anser inte att utredarna begått något fel
genom att återigen fråga personen om denne var villig att låta sig förhöras utan
offentlig försvarare närvarande. Innan förhöret inleddes hade utredarna rådfrågat
förundersökningsledaren och de hade förklarat situationen för den misstänkte, dvs.
att någon offentlig försvarare inte förordnats än och att aktuell advokatbyrå inte
ansåg sig kunna bistå med hjälp förrän senare samma eftermiddag eller kväll.
Det finns inte heller någon bestämmelse eller någon praxis på området som tyder på
att utredarna handlat felaktigt i denna fråga. Den misstänkte har inte på något sätt
förletts eller på annat otillbörligt sätt uppmanats svara på frågor från utredarna utan
sin offentliga försvarare närvarande. Av förhör samt utredarnas beskrivning framgår
att detta var ett medvetet val som den misstänkte gjorde.
Fråga 2: Den misstänkte delgavs misstanke om narkotikabrott genom innehav,
innehav i överlåtelsesyfte, förvaring, överlåtelse samt eget bruk kl. 03.25 den 4
september 2009. Han underrättades återigen om denna misstanke vid det andra
förhöret kl. 13.43 den 4 september 2009. Det framgår av det andra förhöret vilken
plats, tid och mängd narkotika som avses. Detta kunde dock ha preciserats något
tydligare i protokollet under rubriken ”Brottsmisstanke/Anledning till förhöret”.
I vissa fall kan brottsmisstanken förändras under förhörets gång, vilket kan innebära
en svårighet i att precisera misstanken tidigt i ett ärende. Ytterligare misstankar kan
tillkomma. City polismästardistrikt anser att det av handlingarna i ärendet framgår
att den misstänkte underrättats om misstanke om brott på ett korrekt sätt.
Fråga 3: Den anhållna personen var misstänkt för bl.a. överlåtelse vilket styrktes av
den anhållnas och dennes kompis berättelse. När det i förhöret framkom uppgifter
om att han sålt och bjudit på narkotika i fler fall än de som han redan var misstänkt
för ansåg utredarna att det inte fanns någon anledning att avbryta förhöret och
rådgöra med förundersökningsledaren. Dessa uppgifter förändrade inte utrednings-
läget på ett avgörande sätt. Kontakt togs istället med åklagaren efter förhöret och
åklagaren beslutade då om att ytterligare en anmälan skulle upprättas, vilket den
misstänkte underrättades om vid förhöret den 16 september 2009.
Av förhöret den 16 september 2009 framgår också att den misstänkte förstått att han
kunde bli misstänkt för ytterligare brott p.g.a. det han berättade vid tidigare förhör. I
övrigt kan påpekas att polisen inte har någon skyldighet att förklara att allt den
misstänkte säger kan komma att användas som bevis emot honom (jämfört med s.k.
Miranda-warning i USA).
City polismästardistrikt anser därmed inte att något fel har begåtts i aktuella ärenden.

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten gör samma bedömning som polismästardistriktet och vill
därutöver anföra följande.
Beträffande fråga 1 vill myndigheten understryka att utredarna hade kontakt med
den åklagare som var förundersökningsledare innan förhöret hölls och att det var
åklagaren som gjorde bedömningen att förhör kunde hållas under förutsättning att
den misstänkte gick med på det, vilket han gjorde. Vidare kan framhållas att det ur
utredningssynpunkt var angeläget att hålla förhör med BB så snart som möjligt och
få besked om hans inställning till misstankarna eftersom han var frihetsberövad. För
det fall han hade förnekat brott och haft rimliga förklaringar till det inträffade hade
                                                                        Dnr 5221-2009     Sid 5 (8)



      häktningsfrågan aldrig blivit aktuell utan han hade frisläppts – vilket skulle ha
      fördröjts flera timmar om närvaron av advokat hade inväntats ända till kvällen.
      Beträffande fråga 2 vill myndigheten framhålla att det står klart att BB i enlighet
      med 23 kap. 18 § RB fått underrättelse om brottsmisstankarna i samband med
      förhöret kl. 13:43 och att underrättelsen var detaljerad vad gäller tidpunkt, plats och
      mängd narkotika samt att detta har dokumenterats i förhörsprotokollet. Således har
      underrättelseskyldigheten och dokumenteringsskyldigheten uppfyllts. Att detalj-
      uppgifterna om mängden narkotika osv. inte dessutom har angivits under rubriken
      brottsmisstanke/anledning till förhöret i protokollets övre del innebär inte någon
      brist i dokumenteringsskyldigheten.
      Beträffande fråga 3 vill myndigheten framhålla att det i en förhörssituation själv-
      fallet kan komma fram uppgifter som gör att den misstänkte kan misstänkas för nya
      brott och att det i en sådan situation görs en bedömning om förhöret kan fortsätta
      eller om det skall avbrytas. En omständighet av betydelse för denna bedömning är
      om de nya misstankarna rör brott av samma slag eller om det är helt andra brott. I
      förevarande situation rörde det sig om misstankar om fler fall av överlåtelse av
      narkotika, dvs. det var fråga om samma slags brott som BB redan var misstänkt för,
      varför bedömningen gjordes att förhöret kunde fortsätta. BB utsattes inte för någon
      press att erkänna fler brott utan han berättade spontant om det han gjort. Utredarna
      ställde inga kompletterande frågor för att påverka honom. Kontakt togs med
      åklagaren efter förhöret och därefter upprättades en ny anmälan.
      Därutöver kan myndigheten konstatera att det inte har varit aktuellt att hålla
      ytterligare ett förhör utan försvararen närvarande.
      Sammanfattningsvis anser myndigheten således att inga fel har begåtts i samband
      med det aktuella ärendet.
AA yttrade sig.

Bedömning
Av den inhämtade utredningen har sammanfattningsvis följande framgått. En
person, BB, greps och anhölls. Vid ett första förhör som hölls med honom vid
halvfyratiden på morgonen uppgav han att han inte ville uttala sig utan att en
advokat var närvarande och att han önskade att AA skulle förordnas till hans
offentlige försvarare. Sedan det kommit fram att AA inte kunde inställa sig till
förhör den aktuella dagen, tillfrågades BB om han kunde tänka sig att förhöras utan
att AA eller annan advokat närvarade, vilket BB godtog. Vid båda dessa förhör
delgavs BB misstanke om narkotikabrott. Under det andra förhöret lämnade BB
uppgifter som medförde att misstankarna mot honom kom att avse ytterligare
narkotikabrott.

Förhör med misstänkt utan försvarare
AA har ifrågasatt om det är rätt att fråga en anhållen person, som uttryckligen sagt
att han vill ha advokat närvarande vid ett förhör, om han är beredd att acceptera ett
förhör utan advokat när man samtidigt vet att en advokat kan inställa sig inom
kort?

Polismyndigheten har uppgett bl.a. att det var angeläget att hålla förhör med BB
och att det var ett medvetet val av BB att höras utan biträde av försvarare.

Enligt 21 kap. 3 § rättegångsbalken får den misstänkte vid talans förberedande och
utförande biträdas av försvarare. Av 21 kap. 3 a § samma balk framgår vidare att
den som är anhållen eller misstänkt har rätt till en offentlig försvarare om han eller
                                                                   Dnr 5221-2009   Sid 6 (8)



hon begär det. En försvarare brukar, oavsett om denne är offentlig eller inte, anses
ha en på det hela taget ovillkorlig rätt att delta i förhör med sin klient (se JO
2009/10 s. 68 för ett utförligare resonemang i den frågan).

Förre chefsjustitieombudsmannen Mats Melin har i såväl nyss nämnda beslut som i
flera därefter följande beslut (t.ex. JO 2010/11 s. 139 och dnr 5493-2008) pekat på
att Europadomstolen i flera avgöranden haft att pröva frågan om vägran att låta
försvarare närvara vid inledande polisförhör står i strid med artikel 6.1 och 6.2 i
den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. I ett avgörande den 27 november 2008 (Salduz ./.
Turkiet) erinrade domstolen i utvidgad sammansättning om vikten av rätten till
rättsligt biträde (access to legal advice) och att den rätten är av särskild betydelse
när det gäller allvarliga anklagelser. Domstolen konstaterade att artikel 6.1 som
regel kräver att den misstänkte ges tillgång till en försvarare redan under det första
polisförhöret, om det inte kan visas att i ljuset av särskilda omständigheter i det
enskilda fallet det fanns tvingande skäl (compelling reasons) att begränsa denna
den misstänktes rätt. Domstolen uttalade vidare att även om tvingande skäl före-
ligger får en sådan begränsning – oavsett skälen för den (whatever its justification)
– inte otillbörligt skada (unduly prejudice) den misstänktes rättigheter, samt att en
oåterkallelig sådan skada i princip uppstår om den misstänkte utan tillgång till
försvarare under förhör gör uttalanden som läggs till grund för en fällande dom.
Domstolen erinrade dock om att varken ordalydelsen eller andemeningen i artikel 6
hindrade en person att av egen fri vilja avsäga sig skyddet av en rättvis rättegång.
För att kunna godtas enligt konventionen måste emellertid ett sådant avsägande
vara frivilligt och otvetydigt (established in an unequivocal manner). Det måste
också omgärdas av sådana minimigarantier som svarar mot dess vikt (se även
Yoldas ./. Turkiet, dom den 23 februari 2010).

I det aktuella fallet hade BB vid det första förhöret, som hölls vid halvfyratiden på
morgonen, uttryckt att han inte ville uttala sig i förhör utan att försvarare var
närvarande och att han önskade att AA skulle vara hans försvarare.
En sådan begäran bör polisen givetvis tillmötesgå.

Utredningen ger dock vid handen att när polisen senare under dagen kontaktade
advokatfirman i syfte att efterhöra när AA kunde inställa sig till förhör, fick polisen
besked att denne inte var tillgänglig under dagen. Jag noterar att AA och
polismyndigheten har olika uppfattningar om vad som därutöver sades vid
telefonsamtalet. Enligt AA uppgav sekreteraren till polisen att en kollega till
honom kunde inställa sig senare under dagen men enligt polisen var det oklart om
och i så fall när en ersättare till AA kunde komma. Jag anser det inte meningsfullt
att genom vidare utredning försöka bringa klarhet i saken.

Jag vill emellertid anmärka att om en kollega till AA hade möjlighet att inställa sig
senare under dagen borde naturligtvis polisen ha avvaktat med att hålla förhöret
med BB till dess kollegan var på plats. Som nyss framgått uppfattade emellertid
polisen saken som att det var oklart om någon över huvud taget kunde komma och
i så fall när. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att BB trots allt godtog att
höras utan att försvarare var närvarande, anser jag mig inte ha underlag att kritisera
                                                                     Dnr 5221-2009       Sid 7 (8)



polisen för det inträffade. Enligt min uppfattning hade det dock varit lämpligt om
polisen i förhörsprotokollet hade dokumenterat de uppgifter som kom fram vid
telefonsamtalet med advokatfirman jämte en uppgift om att den misstänkte hade
underrättats om detta förhållande.

Jag vill till sist i denna del rent allmänt framhålla vikten av att ett avstående från
rätten att biträdas av en försvarare måste vara frivilligt och otvetydigt samt även
betydelsen av att polisens information till den misstänkte angående rätten till
försvarare lämnas på ett sådant sätt att den inte riskerar att ens uppfattas som en
påtryckning på den misstänkte att avstå från sin rätt till biträde.

Underrättelse om brottsmisstanke
AA har ifrågasatt om den brottsmisstanke som delgavs BB vid det andra förhöret
den 4 september, mot bakgrund av den information som polisen då hade, var
tillräckligt preciserad.

Polismyndigheten har uppgett att BB underrättats om brottsmisstanken på ett
tillräckligt detaljerat sätt och att detta också framgår av förhörsprotokollet, även om
alla detaljer inte antecknats även under rubriken ”Brottsmisstanke/Anledning till
förhöret”.

Enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken ska den misstänkte då han hörs, underrättas
om misstanken. Syftet med bestämmelsen är enligt uttalanden i förarbetena att den
misstänkte ska kunna begagna sin rätt att vid förundersökningen anlita försvarare
och i övrigt tillvarata sina intressen. Genom att den misstänkte ges besked om vad
han eller hon misstänks för får han eller hon möjlighet att börja förbereda sitt
försvar. Hur ingående det eller de aktuella brotten ska anges i en sådan under-
rättelse beror på omständigheterna. JO har tidigare uttalat att underrättelsen bör
innehålla så konkreta uppgifter som möjligt om vad misstanken omfattar, dvs. i
princip en beskrivning av det handlande som den avser. Det är således inte till-
räckligt att ange endast den rättsliga beteckningen (se bl.a. JO 1989/90 s. 60).

I det aktuella fallet visste polisen, vid tidpunkten för förhöret, att en viss mängd
misstänkt kokain hade anträffats på BB och att en viss annan mängd misstänkt
kokain hade anträffats på hans arbetsplats. Det var givetvis av intresse för BB att få
veta vilken mängd narkotika han var misstänkt för att ha innehaft och var denna
narkotika hade anträffats. Jag noterar att polismyndigheten synes instämma i denna
bedömning.

Under rubriken ”Brottsmisstanke/Anledning till förhöret” i protokollshuvudet
anges ”Narkotikabrott genom innehav, förvärv i överlåtelsesyfte, förvaring, över-
låtelse samt eget bruk”. Tidpunkt för brottet framgår inte, vilket det i normalfallet
bör göra. Vidare anges inte vilken mängd narkotika eller vilken slags narkotika
eller var denna narkotika anträffats under den nämnda rubriken. Däremot framgår
vissa av dessa uppgifter av förhörsprotokollet, t.ex. att det rör sig om kokain och att
den narkotika som avses är den narkotika som anträffades på BB i samband med
gripandet och den narkotika som anträffades på hans arbetsplats. Även mängden
narkotika framgår av protokollet. Som förhörsprotokollet är utformat får man dock
                                                                   Dnr 5221-2009   Sid 8 (8)



enligt min uppfattning, framför allt vad gäller den narkotika som anträffades på
BB:s arbetsplats, närmast intrycket att det är BB som berättat om vilken mängd och
vilken slags narkotika det rörde sig om och att han alltså inte visste om polisen
hade hittat någon misstänkt narkotika vid husrannsakan på hans arbetsplats eller
inte. Jag anser därför att anteckningen i protokollet om vilken brottsmisstanke som
BB underrättades om borde ha varit tydligare.

Lämpligheten av vissa ställda frågor under förhöret
AA har slutligen ifrågasatt om det är korrekt att ställa frågor till en person om
dennes missbruksproblematik och det sätt varpå man finansierar sitt missbruk utan
att personen i fråga får klart för sig att han kan komma att delges misstanke för de
uppgifter han i så fall lämnar? Frågan bör, enligt AA, prövas tillsammans med det
sätt varpå misstanken formulerades samt det förhållandet att personen i fråga inte
hade någon advokat närvarande vid förhöret trots att han uttryckligen begärt detta.

Polismyndigheten har framhållit att det i en förhörssituation självfallet kan komma
fram uppgifter som gör att den misstänkte kan misstänkas för nya brott och att det i
en sådan situation får göras en bedömning om förhöret kan fortsätta eller om det
ska avbrytas. Eftersom det i detta fall rörde sig om misstankar om samma slags
brott som BB redan var misstänkt för, gjordes bedömningen att förhöret kunde
fortsätta. BB utsattes enligt polismyndigheten inte för någon press att erkänna fler
brott utan han berättade spontant om det han gjort. Utredarna ställde inte heller
några kompletterande frågor för att påverka honom.

Den som är misstänkt för brott behöver naturligtvis inte bidra till utredningen eller
bevisningen i målet och har rätt att inte uttala sig över huvud taget. Nyssnämnda
förhållande kan dock inte utgöra något hinder mot att t.ex. fråga en person som är
misstänkt för att inneha en viss mängd narkotika hur han eller hon finansierar sitt
missbruk, utan att samtidigt förklara för den misstänkte att det svar han eller hon
lämnar kan ge upphov till nya brottsmisstankar. Jag noterar vidare att BB vid det
tredje förhöret, vid vilket AA medverkade, uppgav att han förstått att de uppgifter
om bl.a. överlåtelse av narkotika som han lämnade vid det andra förhöret skulle
kunna leda till att han misstänktes för ytterligare brott. Huruvida förhöret hade bort
avbrytas när de nya uppgifterna lämnades eller inte är, som sagts, en
bedömningsfråga i vilken man kan ha olika uppfattning utan att någon av upp-
fattningarna kan anses felaktig. Jag finner inte anledning att kritisera polisen
härvidlag.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag således att polisen borde ha dokumenterat sin
kontakt med advokatfirman i förhörsprotokollet jämte en uppgift om att den
misstänkte hade underrättats om detta förhållande samt att brottsmisstanken som
delgavs BB vid det andra förhöret borde ha dokumenterats på ett tydligare sätt.

Vad som kommit fram i övrigt i ärendet föranleder inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
