# En rådman vid Göteborgs tingsrätt har ringt en åklagare i en privat angelägenhet

JO 2021-02-17 dnr 525-2020

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2021-02-17              525-2020               1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        En rådman vid Göteborgs tingsrätt har ringt en åklagare i en privat
                        angelägenhet


                          Beslutet i korthet: En rådman ringde för en släktings räkning till en åklagare, som
                          var förundersökningsledare i ett ärende på en annan ort. Samtalet ägde rum sedan
                          släktingens make och en bekant till familjen hade häktats. Rådmannen presenterade
                          sig vid samtalet med namn och tjänstetitel. Därefter beskrev hon bl.a. situationen som
                          släktingens familj befann sig i, de häktades skötsamhet och ställde vissa frågor.
                          JO konstaterar att det inte finns någon reglering om hur eller i vilka sammanhang en
                          domare får använda sin tjänstetitel i privata angelägenheter, men framhåller att en
                          domare inte får använda sin titel och ställning så att det finns en risk för att det kan
                          uppfattas som att han eller hon försöker tillgodose egna eller närståendes intressen.
                          Domare bör därför i allmänhet avhålla sig från att åberopa sin tjänsteställning när han
                          eller hon agerar som privatperson.


                        Bakgrund och upptagande av initiativ
                        I januari 2020 rapporterades i media att en domare vid Göteborgs tingsrätt hade
                        kontaktat en åklagare vid åklagarkammaren i Jönköping för att prata om en
                        släkting och en bekant som hade häktats för ett grovt våldsbrott. Enligt
                        rapporteringen hade domaren presenterat sig som rådman och samtalet hade ägt
                        rum från hennes arbetstelefon. Vidare skulle åklagaren ha ansett att kontakten
                        var anmärkningsvärd. Det påstods också att åklagaren hade gjort en tjänste-
                        anteckning om samtalet.

                        Jag beslutade att ta upp saken till utredning i ett särskilt ärende.

## Utredning

Den tjänsteanteckning som åklagaren, kammaråklagaren CC, hade upprättat i
                        sitt ärende togs in och granskades. Beträffande samtalet löd den enligt följande:

                                Idag, onsdag den 2019-10-16, kl. 09.12 ringde en kvinna som presenterade sig
                                som DD, rådman vid Göteborgs tingsrätt, upp mig från telefonnummer […]. Hon
                                uppgav bl.a. följande efter det att hon presenterat sig med namn och titel.
                                Hennes svåger är [AA] som häktades av Jönköpings tingsrätt i måndags. [AA] är
                                skötsam och har fast jobb. Han har aldrig tidigare begått några brott. Situationen
                                är chockartad för familjen. Hon uppgav sig också vara bekant med [BB] (som



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 525-2020         Sid 2 (6)




      också häktats i aktuellt ärende) och att också han är skötsam. Vidare uppgav hon
      sig, med tanke på sitt yrke, förstå att jag inte kan diskutera utredningen och att
      sannolika skäl inte är detsamma som styrkt.
JO begärde att Göteborgs tingsrätt skulle yttra sig över det som hade fram-
kommit i tjänsteanteckningen och i två nyhetsartiklar. Tingsrätten skulle också
redovisa om den med anledning av uppgifterna i tjänsteanteckningen hade
vidtagit några åtgärder och i så fall vilka. Berörd befattningshavare skulle ges
tillfälle att lämna synpunkter.

Tingsrätten lämnade genom dåvarande lagmannen EE följande remissvar.

      Allmänna utgångspunkter för bedömningen
      Domstolarna intar en särställning i en demokrati. Domarens roll är här av central
      betydelse. Domaren utför sitt arbete på uppdrag av medborgarna. Med domar-
      sysslan kommer även maktbefogenheter.
      Utgångspunkten för en domare är respekten för människors lika värde och att
      alla ska behandlas lika inför lagen. En domare får inte använda sin position för
      att på ett otillbörligt sätt försöka påverka personer och myndigheter i deras
      uppgifter. Det är viktigt att domare inte heller agerar på ett sätt som gör att en
      objektiv betraktare kan misstänka att domaren missbrukar sin ställning.
      Varje domare är dock även en privatperson och har rätt agera som sådan. Den
      enskilde domaren måste ha en betydande frihet att självständigt välja att leva det
      privatliv som han eller hon vill. Men en domare måste inse att anställningen
      innebär att han eller hon även på fritiden och i privatlivet måste undvika ett
      beteende som riskerar att skada domstolens anseende eller annars kan verka
      förtroendeskadligt. I det nu sagda ligger att en domare bör vara restriktiv med att
      använda sin tjänstetitel när domaren agerar som privatperson. Det kan dock
      enligt min bedömning inte generellt sett anses utgöra ett felaktigt uppträdande i
      tjänsten att göra det. Lämpligheten får bedömas i det enskilda fallet.
      Vad en domare får eller kan göra privat skiljer sig alltså från vad som är fallet för
      många andra yrkeskårer. Som stöd för enskilda domare, i bl.a. den här typen av
      frågor, har Domarförbundet tagit fram material rörande domaretik. I dokumentet
      God domarsed – grundsatser och frågor listas bland annat vilka frågor en
      domare bör ställa sig innan tjänstetiteln används i en privat angelägenhet (fråga
      3.3.8):
      I vilket syfte och sammanhang görs detta?
      Kan det motiveras med sakliga skäl?
      Vilket intryck ger användandet av tjänstetiteln etc. en enskild adressat eller
      allmänheten?
      Skulle jag kunna klandras för att missbruka mitt yrkes anseende för privata
      intressen?
      Tingsrättens uppfattning är att dessa frågeställningar på ett konkret sätt
      översiktligt fångar in essensen av vilka överväganden en domare bör göra innan
      tjänstetiteln används i en privat angelägenhet.
      Vidtagna åtgärder från tingsrätten
      När jag av den berörda åklagarens närmaste chef fick information om vad som
      förevarit hade jag samtal med rådmannen. Resultatet av de samtalen blev att jag
      gjorde bedömningen att rådmannen inte gjort sig skyldig till något klandervärt
      eller att det annars fanns skäl för mig att rikta kritik mot henne. Mot den
      bakgrunden beslutade jag att inte vidta någon åtgärd.
      Bedömningen av rådmannens agerande
                                                                         Dnr 525-2020         Sid 3 (6)




      Jag saknar skäl att ifrågasätta de uppgifter som anges i det bilagerade yttrandet.
      Eftersom uppgifterna inte står i någon egentlig motsats till vad som framkommit
      i övrigt utgår jag från dem i det följande.
      Som framgår av rådmannens yttrande ringde hon i egenskap av privatperson för
      en nära släktings räkning, utan avsikt att påverka utredningen i ärendet. Detta
      hade hon naturligtvis rätt att göra. Om åklagaren skulle ha uppfattat samtalet på
      något annat sätt är det förstås olyckligt. Jag noterar dock att åklagaren enligt en
      av de till remissen fogade artiklarna själv på fråga svarar att han inte vet om
      rådmannen försökte påverka utredningen.
      För mig framstår det som märkligt att en åklagare i Jönköping skulle kunna
      uppfatta ett samtal från en rådman i Göteborgs tingsrätt, där rådmannen klargör
      att hon ringer för en nära släktings räkning, som ett försök att påverka en på-
      gående förundersökning. Hur skulle det gå till?
      Jag noterar att rådmannen under samtalet förklarade att hon arbetade som råd-
      man. Enligt min bedömning saknar det egentlig betydelse om detta framkom
      inledningsvis eller senare i samtalet, eftersom rådmannen tydligt inledde
      samtalet med att förklara att hon ringde i egenskap av privatperson (för en nära
      släktings räkning). Däremot anser jag att det var relevant och bra att hon gjorde
      det. På det sättet kunde samtalet underlättas och enkelt anpassas till de frågor
      som rådmannen hade, utan att åklagaren närmare behövde förklara reglerna om
      t.ex. häktning och restriktioner, villkor och undantag från de sistnämnda etc.
      Syftet med att rådmannen talade om att hon arbetade som rådman var alltså
      enligt min uppfattning legitimt och jag menat att det fanns sakliga skäl för den
      upplysningen.
      Det bör i sammanhanget framhållas att samtalet utspelade sig mellan en rådman
      och en åklagare (och alltså inte någon allmänhet eller enskild adressat utan
      kunskap om domarrollen) vilka verkar i olika delar av Sverige och som således
      inte har något med varandra att göra, professionellt eller annars. Samtalet gällde
      inte någon egen privaträttslig angelägenhet. Jag kan inte se att detta på något sätt
      skulle kunna vanhedra domaryrkets anseende. Bilden som framtonar är snarare
      den av en ängslig åklagare, osäker i sin yrkesroll.
      Jag kan konstatera att åklagarens tjänsteanteckning är ofullständig och inte på ett
      tillräckligt utförligt sätt redovisar vad som sagts under samtalet och i vilken
      ordning orden föll. Anteckningen att rådmannen är införstådd med att åklagaren
      inte kan diskutera utredningen gör mig än mer frågande till vad som skulle kunna
      uppfattas som otillbörligt i rådmannens agerande.
      Sammanfattningsvis anser jag inte att det finns någon grund för kritik mot råd-
      mannen i fråga.
Till tingsrättens yttrande var fogat ett yttrande från rådmannen DD, i vilket hon
uppgav följande:

      Det är riktigt att jag har ringt upp den aktuella åklagaren. Den nedtecknade
      tjänsteanteckningen återger dock enligt min uppfattning inte vårt samtal på ett
      fullständigt sätt, bl.a. är själva anledningen till att jag ringde samtalet inte med.
      Vidare är det som återges ryckt ur sitt sammanhang. Åklagaren och jag har också
      till del avvikande uppfattning om hur orden föll sig under samtalet.
      Bakgrunden till samtalet är följande. Jag blev uppringd av en nära släktning som
      berättade att hennes man och ytterligare en bekant till familjen hade blivit
      häktade av tingsrätten för viss brottslighet. Situationen för henne var helt
      främmande. Hon stod inför många praktiska problem och frågor, bl.a. mot bak-
      grund av att mannen hade en arbetsgivare som behövde informeras samt bedrev
      en egen verksamhet. Det var därför angeläget för henne att framförallt få en
      uppskattning om hur lång tid polisutredningen kunde tänkas ta. Eftersom min
      släktning i situationen inte själv orkade ringa upp och tala med åklagaren som
      hade hand om ärendet bad hon mig att göra det. Utöver en uppskattning om
                                                                         Dnr 525-2020        Sid 4 (6)




      utredningstid önskade hon också om möjligt få besked om vilket häkte mannen
      befann sig på och om hon hade möjlighet att skriva brev till honom. Då mitt
      syfte inte på något sätt var att påverka någon utredning tyckte jag inte att det var
      olämpligt att jag, för min släktnings räkning, ringde upp åklagaren.
      Själva samtalet inleddes med att jag presenterade mig med mitt namn. Enligt min
      minnesbild nämnde jag inte redan här att jag arbetade som rådman utan jag
      uppgav för åklagaren att jag ringde för en nära släktnings räkning i ett ärende där
      åklagaren var ansvarig. Jag berättade att min släktnings man hade blivit häktad
      och att hon var mycket chockad eftersom mannen alltid hade varit skötsam och
      haft arbete samt att hon därför i situationen som var inte själv orkade ringa upp
      åklagaren. Jag nämnde också att även den övriga familjen var chockad över
      häktningen eftersom mannen inte tidigare hade varit föremål för någon
      polisutredning. Detsamma gällde för en annan person som hade häktats i samma
      mål och som varit bekant med familjen sedan en längre tid. Jag fortsatte sedan att
      berätta att jag arbetade som rådman och därför var väl bekant med reglerna kring
      häktning samt att jag önskade ställa några frågor av praktisk natur. Jag uppgav
      också att jag inte avsåg att lägga mig i utredningen och att utredningen måste få
      ha sin gång. På min fråga om det var möjligt för åklagaren att uppskatta hur lång
      tid utredningen kunde förväntas att ta svarade han att det var svårt att bedöma
      men att det med all sannolikhet kunde bli fråga om åtalsförlängningar eftersom
      det kunde bli aktuellt att skicka material till NFC [Nationellt forensiskt centrum;
      JO:s anm.]. Sedan nämnde åklagaren att sannolika skäl nu förelåg men att
      brottsmisstanken kunde förändras under utredningens gång beroende på vad som
      kom fram och att det för fällande dom krävs stark bevisning. Jag uppgav att jag
      visste att sannolika skäl är något annat än styrkt eller ställt utom rimligt tvivel.
      Härefter frågade jag om åklagaren hade vetskap om vilket häkte mannen befann
      sig på. Åklagaren svarade då att han trodde att mannen befann sig på häktet i
      Jönköping samt att det brukade gå bra att lämna privata kläder. Sista frågan som
      ställdes handlade om ifall det var möjligt för min släktning att, via åklagaren,
      skriva brev till sin man under tid han satt frihetsberövad. Åklagaren uppgav att
      innehållet i eventuella brev först skulle komma att granskas av åklagaren.
      Sammanfattning
      Samtalet från min sida föranleddes av medmänsklighet och avsåg att om möjligt
      få svar i praktiska frågor i den situation som förelåg. Ärendet berördes
      överhuvudtaget inte i sak. Enligt min bedömning var det naturligt att i samtalet
      upplysa åklagaren om att jag själv arbetade som rådman då samtalet rörde bl.a.
      allmänna frågor om regler om häktning. Samtalet mellan åklagaren och mig
      kunde därför anpassas till detta och underlättas. Det spelar i sig ingen roll när i
      samtalet min tjänstetitel framkom. Jag har inte använt min tjänstetitel i syfte att
      påverka någon utredning eller vinna andra fördelar genom denna. Min bestämda
      uppfattning är att innehållet i mitt och åklagarens samtal inte på något vis ger fog
      för att uppfatta samtalet på ett sådant sätt.
Kammaråklagaren CC fick möjlighet att kommentera tingsrättens remissvar.

Bedömning
Domstolarna intar en särställning i vår demokrati och domarens roll samt
uppträdande är därmed av central betydelse. Den enskilde domaren har inte bara
att iaktta saklighet och opartiskhet i den dömande verksamheten, utan måste
även uppträda med integritet i såväl sin roll som domare som i privata
sammanhang. En domare bör följaktligen både i yrkeslivet och privat sträva
efter att uppträda på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för den dömande
verksamheten upprätthålls.
                                                                   Dnr 525-2020       Sid 5 (6)




Det finns inte någon lagstiftning som direkt reglerar hur eller i vilka
sammanhang en domare får använda sin tjänstetitel i privata angelägenheter.
Det är emellertid självklart att en domare inte får använda sin position för att på
ett otillbörligt sätt försöka påverka personer och myndigheter i deras uppgifter.
Vidare får en domare inte använda sin titel och ställning för att tillgodose egna
eller närståendes intressen, eller ens så att det med fog kan uppfattas att
domaren har det syftet. Domare bör därför i allmänhet avhålla sig från att
åberopa sin tjänsteställning när han eller hon agerar som privatperson.

JO har i några beslut uttalat sig om lämpligheten av att domare eller offentligt
anställda tjänstemän använder sin tjänstetitel i privata angelägenheter. Ett
hovrättsråd som i en privaträttslig angelägenhet hade använt sin tjänstetitel och
skickat ett fax med hovrättens faxmissiv samt därvid närmast förelagt
mottagaren om återkoppling, kunde enligt JO inte undgå kritik (se JO 2004/05
s. 54). JO underströk att en domares åtgärder i privata angelägenheter måste ges
en sådan utformning att det står helt klart att han eller hon inte agerar på yrkets
vägnar, samt att det självfallet inte får förekomma att en domare använder sin
titel på ett sådant sätt att det kan uppfattas som ett påtryckningsmedel. (Se även
bl.a. JO 2009/10 s. 86 och JO 2014/15 s. 672, jfr JO:s beslut den 15 april 2008,
dnr 2678-2007.)

Lämpligheten av att en domare anger sin tjänstetitel måste bedömas från fall till
fall. De frågor som tingsrätten tagit upp i sitt remissvar kan också enligt min
mening tjäna som vägledning för den enskilda domaren.

Den åklagare som mottog samtalet från DD fann anledning att upprätta en
tjänsteanteckning i anslutning till samtalet. Som JO återkommande framhåller
är det av stor vikt att tjänstemän och andra befattningshavare som utövar
offentlig verksamhet samvetsgrant dokumenterar såväl sina åtgärder och
överväganden i ett ärende som andra omständigheter av betydelse för hand-
läggningen och en eventuell granskning av detsamma. Jag kan konstatera att
innehållet i tjänsteanteckningen har utgjort en del av underlaget för min
granskning.

Det förhållandet att DD tycks ha presenterat sig redan inledningsvis med sin
titel kan framstå som mindre lämpligt och inger betänkligheter. Samtidigt har
hon uppenbarligen då också berättat att hon arbetade som rådman vid Göteborgs
tingsrätt, dvs. en domstol i en annan del av landet. Det framgick därmed att hon
inte hade någon yrkesmässig koppling till den aktuella åklagarkammaren. Av
utredningen drar jag vidare slutsatsen att DD innan hon gick vidare med sina
frågor beskrev anledningen till sitt samtal, nämligen att hon ringde för en
släktings räkning och varför släktingen inte själv gjorde det. Det har alltså stått
helt klart att samtalet inte rörde ett ärende i tjänsten och att DD ringde i en
privat angelägenhet. Därigenom har också åklagaren varit medveten om
förutsättningarna för samtalet.
                                                                   Dnr 525-2020       Sid 6 (6)




Enligt DD var syftet med samtalet att hjälpa en släkting att få fram viss allmän
information. Det finns inte heller något i min utredning som tyder på att hon
avsett att använda sin titel som domare för att tillgodose närståendes intressen
eller för att påverka brottsutredningen. Av det som framkommit drar jag
slutsatsen att de frågor hon ställde i allt väsentligt varit av praktisk natur, men
jag anser att hon inte borde ha gått in på utredningen eller frågat om åklagarens
bedömning av hur lång tid som förundersökningen kunde förväntas ta. Detta
särskilt som hon dessförinnan beskrivit de häktade personernas skötsamhet och
levnadssätt. Det fanns således enligt min mening en risk att frågorna i detta
sammanhang kunde uppfattas som ett underförstått försök till påverkan. Det
förhållandet att hon enligt åklagarens tjänsteanteckning förklarat att hon förstod
att hon inte kunde diskutera utredningen påverkar inte min uppfattning.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
