# Kritik mot hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm för bristfällig hantering av en ändring av vissa riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel samt för bristande handläggning av ett ärende om utlämnande av allmän handling

JO 2020-06-04 dnr 5286-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2020-06-04               5286-2018              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm för
                        bristfällig hantering av en ändring av vissa riktlinjer för förskrivning
                        av hjälpmedel samt för bristande handläggning av ett ärende om
                        utlämnande av allmän handling


                          Beslutet i korthet: I Region Stockholm finns kriterier för förskrivning av hjälpmedel
                          specificerade i en behovstrappa i den webbaserade Hjälpmedelsguiden. En
                          handläggare hos hälso- och sjukvårdsförvaltningen ändrade texten avseende
                          förskrivningskriterierna för kompressionsmaterial på så sätt att det infördes en textrad
                          som anger att kompressionsmaterial inte kan förskrivas för smärta samt att diagnosen
                          lipödem ersattes med lipolymfödem.
                          ChefsJO konstaterar att ändringarna innebär en inskränkning av vilka som kan få
                          kompressionsbandage förskrivet. Lipolymfödem är den svåraste formen av lipödem,
                          och av de riktlinjer som gällde före ändringen var det inte möjligt att utläsa att endast
                          de patienter som nått detta stadium skulle vara berättigade till kompressionsbandage.
                          Även tillägget att förskrivning inte kan ske för smärta skulle kunna medföra att färre
                          patienter bedöms vara berättigade till förskrivning av kompressionsmaterial.
                          Ändringarna innebär därför enligt chefsJO att föreskrifterna om förskrivning av
                          kompressionsmaterial har ändrats och inte bara förtydligats. ChefsJO uttalar vidare
                          att vilka sjukdomstillstånd som kan berättiga till sådana hjälpmedel inte är något som
                          direkt följer av de övergripande kriterier som nämnden beslutat om. Utformningen av
                          de mer detaljerade förskrivningsreglerna innefattar således en självständig
                          bedömning. Det har därmed inte varit fråga om ett sådant icke överklagbart beslut av
                          verkställande art som anställda inom en region kan besluta om utan delegation och
                          som inte behöver protokollföras. Den felaktiga utgångspunkten att det har varit fråga
                          om ett beslut av verkställande art har lett till att något regelrätt och dokumenterat
                          beslut inte har fattats. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kritiseras för den bristfälliga
                          hanteringen.
                          Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kritiseras också för att en begäran om utlämnande
                          av allmänna handlingar i vissa delar inte behandlades förrän efter det att JO hade
                          inlett en granskning av ärendet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 6 augusti 2018 framförde AA klagomål
                        mot Region Stockholm. Hon anförde bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 5286-2018        Sid 2 (9)




Stockholms läns landsting (numera Region Stockholm) ändrade den 28 februari
2018 förskrivningskriterierna för kompressionsmaterial, på så sätt att dessa inte
längre kunde förskrivas för smärta och så att diagnosen lipödem ersattes med
ordet lipolymfödem. AA kontaktade hälso- och sjukvårdsförvaltningen i
regionen via e-post den 15 april 2018 och bad att få ta del av beslutet om
ändringen, beslutsunderlaget samt regionens gällande delegationsordning. Hon
fick dagen efter svar från handläggaren BB att det inte fanns något särskilt
beslut. Hon begärde då, den 17 april 2018, via e-post till registratorn, att få ta
del av riktlinjerna för ”lipödem och lipolymfödem” samt alla handlingar i
ärendet gällande dessa riktlinjer (inklusive beslutet där det bl.a. framgår vem
som har fattat det och när det har fattats, underlag och analyser m.m.). AA fick
därefter två fokusrapporter, delegationsordningen och en
organisationsbeskrivning samt länkar till de gällande riktlinjerna. Hon fick dock
inte något beslut gällande riktlinjerna eller något annat underlag i denna del.
Den 3 maj 2018 begärde hon via e-post att få ta del av alla beslut (grundbeslut
och eventuella ändringsbeslut) som hade fattats avseende ”040606
Stödstrumpor och kompressionsstrumpor för armar och ben och andra delar av
kroppen” i Region Stockholms hjälpmedelsguide. Begäran besvarades
efterföljande dag med att riktlinjerna inte hade ändrats utan enbart förtydligats.
Några beslut överlämnades inte. Den 6 maj 2018 frågade AA via e-post hur den
elektroniska hjälpmedelsguiden såg ut beträffande stödstrumpor och
kompressionsstrumpor för två år sedan. Hon ville också veta vilka ändringar
som hade gjorts därefter, när ändringarna hade skett och vem som hade gjort
ändringarna. Förfrågan besvarades snabbt av en webbredaktör som bl.a. angav
att texten från maj 2016 var densamma som den i juni 2016 och att texten hade
förtydligats den 28 februari 2018 av handläggaren BB.

I anmälan till JO anförde AA vidare att hon inte hade fått ta del av regionens
grundbeslut om de efterfrågade riktlinjerna, att det inte finns något beslut eller
underlag till grund för den aktuella ändringen av riktlinjerna samt att
handläggaren inte hade varit behörig att göra ändringen.

Utredning
Av en bilaga till anmälan framgår att Hjälpmedelsguiden före den ifrågasatta
ändringen föreskrev bl.a. följande i fråga om hjälpmedel vid cirkulations-
behandling:

      040606 Kompressionsmaterial för armar och ben och andra delar av
      kroppen
      Medicinska kompressionsbandage, arm och eller benstrumpa med lägst
      kompressionsklass 2, kan förskrivas till brukare med långvarigt
      sjukdomstillstånd i eget ordinärt boende där brukare, anhörig eller assistent utför
      sjukvårdsinsatser efter instruktion av sjukvårdspersonal.
      Följande diagnoser berättigar till kompressionsbandage:
          •    djup ven trombos
          •    venös insufficiens
          •    kroniska bensår och bensårsrisk
                                                                      Dnr 5286-2018       Sid 3 (9)




            •   hypostatiskt eksem med risk för bensår
            •   lipödem
      Förskrivningen omfattar 2 stycken artiklar per kroppsdel för en 6 månaders
      period.
Den aktuella ändringen bestod dels av att det infördes ett stycke ovanför
diagnoserna där det anges: ”Kompressionsmaterial kan ej förskrivas för
smärta”, dels av att diagnosen lipödem byttes ut mot diagnosen lipolymfödem
under beskrivningen av vilka diagnoser som berättigar till
kompressionsbandage.

JO begärde att Region Stockholm skulle yttra sig över anmälan. I sitt remissvar
anförde hälso- och sjukvårdsnämnden bl.a. följande (bilagorna har utelämnats):

      ---
      Överväganden
      Stockholms läns landsting, numera Region Stockholm, tillhandahåller
      hjälpmedel för dagliga livets aktiviteter i hemmet och närmiljön samt för vård
      och behandling enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Hjälpmedelsguiden,
      som är Region Stockholms regelverk för hjälpmedelsförskrivning, bygger på den
      tidigare Hjälpmedelspolicyn, se bilaga 1, som antogs av landstingsfullmäktige
      den 11 mars 2003. Denna policy omvandlades till Riktlinjer för hjälpmedels-
      förskrivning den 19 juni 2018, se bilaga 2. Hjälpmedelsguiden är ett webbaserat
      förskrivningsstöd som består av en allmän del, vilken ger ett ramverk för
      förskrivning av hjälpmedel, samt en del med behovstrappor som beskriver hur
      behoven ska prioriteras. Hjälpmedelsguiden beskriver också vilka hjälpmedels-
      behov Region Stockholm ska tillgodose, utifrån hälso- och sjukvårdslagen. I
      Hjälpmedelsguiden ingår även beställningsportaler för förskrivarna samt verktyg
      för uppföljning.
      Hjälpmedelsguiden infördes 2006 efter beslut i hälso- och sjukvårdsutskottet, ett
      tidigare utskott under hälso- och sjukvårdsnämnden, LS 0311–2922, införande
      Hjälpmedelsguiden, se bilaga 3. För uppdraget bildades en projektgrupp samt en
      styrgrupp bestående av politiker och tjänstemän där styrgruppen fastslog
      projektgruppens förslag till förskrivningskriterier och riktlinjer i den kommande
      Hjälpmedelsguiden. Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutade den 22 mars 2007,
      HSN 0701–0011 Hanteringsordning vid förändringar i Hjälpmedelsguiden, hur
      förändringar i Hjälpmedelsguiden ska hanteras, se bilaga 4. Denna hanterings-
      ordning gäller än idag.
      Handläggningen av inkommande frågor från anmälaren har besvarats via mejl
      med hänvisningar till regelverket i Hjälpmedelsguiden. Svar på begäran om
      utlämnande av grundbeslut, LS 0311–2922 Införande Hjälpmedelsguiden, se
      bilaga 3, samt beslutet HSN 0701–0011, Hanteringsordning vid förändringar i
      Hjälpmedelsguiden, se bilaga 4, har dock förbisetts av handläggaren, vilket är
      beklagligt.
      Förtydligandet i Hjälpmedelsguiden av förskrivningskriterier från lipödem till
      lipolymfödem hanterades enligt den hanteringsordning som tagits beslut om i
      HSN 2007-03-22, HSN 0701–0011, Hanteringsordning vid förändringar i
      Hjälpmedelsguiden, se bilaga 4. Beslutet reglerar att ändringar i Ramverket för
      förskrivning vilka är av principiell betydelse för brukarna eller som medför
      väsentliga kostnadsförändringar ska beslutas av hälso- och sjukvårdsnämnden.
      Likaså ska ändringar av behovstrappornas konstruktion och innehåll samt beslut
      om vilka hela produktgrupper som ska tillhandahållas av Region Stockholm,
      respektive vilka hela produktgrupper som ska klassas som egenvård beslutas av
      hälso- och sjukvårdsnämnden. Övriga förändringar beslutas av hälso- och
                                                                      Dnr 5286-2018         Sid 4 (9)




     sjukvårdsförvaltningen. Förtydliganden, som de här aktuella, ingår inte i beslut
     för nämnden utan handläggs av tjänstemän på hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
     När termen lipödem skrevs in i Hjälpmedelsguiden den 1 juni 2016 var det ett
     förtydligande att förskrivningskriterierna för kompressionsmaterial vid
     lymfödem även gäller när lymfödemet är på grunderna av diagnosen lipödem.
     Diagnosen lipödem är i sig själv inte kriterier för förskrivning. För att detta inte
     skulle fortsätta att missförstås av såväl förskrivare som brukare, förtydligades
     detta senare till lipolymfödem. Det här aktuella förtydligandet där termen
     ”lipödem” ändrades till ”lipolymfödem” är inte i Hjälpmedelsguidens allmänna
     del utan i behovstrappan där det anges vilka kriterier som föranleder förskrivning
     av hjälpmedel. Att det är ett förtydligande innebär att det inte ledde till någon
     materiell förändring av förskrivningskriterierna. Hjälpmedel beviljades inte för
     enbart lipödem innan förtydligandet heller.
     I Hjälpmedelsguiden finns reglerat vilken ISO-kod ett hjälpmedel kan förskrivas
     under, vilket också ger en hänvisning till vilket tillstånd som avses.
     Kompressionsmaterial ligger under ISO-kod 06 Hjälpmedel vid
     cirkulationsbehandling med beskrivningen hjälpmedel för att underlätta
     cirkulationen genom passivt eller aktivt tryck. Kompressionsmaterial kan
     förskrivas för att underlätta cirkulationen. Att texten i Hjälpmedelsguiden
     förtydligades med information om att det inte går att förskriva kompressions-
     material för smärta genomfördes för att informera och tydliggöra gällande regler.
     I Region Stockholm kan endast TENS förskrivas för smärta – inga andra
     hjälpmedel. Även här är det alltså inte fråga om någon ändring i materiellt
     hänseende utan endast ett förtydligande av förskrivningskriterier som gällde även
     tidigare.
     För att kunna följa förändringar som sker i Hjälpmedelsguiden registreras alla
     textförändringar i dess webbhanteringssystem. Detta gäller oavsett om det endast
     är ett förtydligande eller förändringar i kriterier. När det endast är förtydligande
     som görs på Hjälpmedelsguidens sidor vad gäller t. ex. förskrivningskriterier,
     såsom i här aktuellt ärende, dokumenteras detta inte alltid separat, då ingen
     förändring av kriterier är gjord.
     Region Stockholms bedömning
     Regionens bedömning är att förtydliganden i Hjälpmedelsguiden har handlagts
     enligt beslutet HSN 0701–0011, Hanteringsordning vid förändringar i
     Hjälpmedelsguiden, se bilaga 4, samt i enlighet med praxis på hälso- och
     sjukvårdsförvaltningen. Det är som framgått ovan inte fråga om några materiella
     förändringar och därmed inte heller fråga om ärenden som rör
     myndighetsutövning mot enskilda av principiell beskaffenhet eller annars av
     större vikt som inte kan delegeras enligt 6 kap. 38 § kommunallagen. Nämnda
     förtydliganden ses som verkställighet. Dock kan myndigheten konstatera att
     dokumentation av alla förtydliganden och förändringar i Hjälpmedelsguiden ska
     utvecklas och arbetas in i hälso- och sjukvårdsförvaltningens rutiner. Detta
     innefattar såväl intern dokumentation som extern information till förskrivare för
     att tydliggöra vad förändringen av text i Hjälpmedelsguiden innebär.
     Regionen konstaterar också att anmälarens begäran om utlämning av
     grundbeslutet för Hjälpmedelsguiden LS 0311–2922 samt beslutet HSN 0701–
     0011, Hanteringsordning vid förändringar i Hjälpmedelsguiden, se bilaga 4,
     trots upprepade förfrågningar inte har lämnats ut, vilket naturligtvis inte är
     acceptabelt. Självfallet eftersträvar förvaltningen att samtliga utlämnande
     ärenden hanteras korrekt och Regionen beklagar det inträffade. Regionen måste
     fortsättningsvis se till att hanteringen sker inom uppställd tid för att efterkomma
     såväl lagstiftningens krav i tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och
     sekretesslagen, som förvaltningens interna rutiner.
     Berörd befattningshavare har getts tillfälle att lämna synpunkter och fått ta del av
     Region Stockholms remissvar.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                  Dnr 5286-2018       Sid 5 (9)




Bedömning
Inledning
Ärendet rör handläggningen av en ändring eller ett förtydligande av de riktlinjer
för hjälpmedelsförskrivning som Region Stockholm har tagit fram för
förskrivare i regionen. De brister som har gjorts gällande är att det inte har
fattats något skriftligt beslut om ändringen, att det inte har tagits fram något
underlag, att ärendet inte har fått delegeras enligt 6 kap. 38 § kommunallagen
(2017:725), KL, att det inte finns någon giltig delegation, att beslutet även om
det är att anse som ett verkställighetsbeslut ska dokumenteras enligt
delegationsordningen, vilket inte har skett i detta fall, samt att ändringen skapar
osäkerhet om huruvida förskrivning kan ske till lipödempatienter, vilket leder
till olika behandling. Ärendet rör även handläggningen av AA:s begäran om att
ta del av vissa handlingar.

Ändringen i riktlinjerna
Rättslig reglering m.m.
Regioner ska enligt 8 kap. 1 § och 7 § första stycket 2 hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30) tillhandahålla bl.a. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning
som är bosatta inom regionen.

För att klargöra för förskrivare hur behoven ska prioriteras och vilka
hjälpmedelsbehov som Region Stockholm ska tillgodose har regionen tagit fram
Hjälpmedelsguiden som är ett webbaserat förskrivningsstöd. Hur ändringar i
denna får göras regleras i en hanteringsordning, Hanteringsordning vid
förändringar i Hjälpmedelsguiden, som har beslutats av hälso- och
sjukvårdsnämnden. Enligt denna ska ändringar i den allmänna delen
(ramverket), ändringar av behovstrappornas konstruktion och innehåll samt
beslut om vilka hela produktgrupper som ska tillhandahållas av regionen
respektive klassas som egenvård underställas hälso- och sjukvårdsnämnden för
beslut. Övriga ändringar ska enligt hanteringsordningen beslutas av
förvaltningen.

Den ändring eller det förtydligande som har gjorts i det aktuella fallet har enligt
hälso- och sjukvårdsnämnden kunnat göras av en anställd eftersom det har varit
fråga om verkställighet och därmed inte ett beslut enligt kommunallagens
mening.

I kommunallagen finns, till skillnad från i viss speciallagstiftning, inga
bestämmelser som ger de anställda någon självständig beslutanderätt (prop.
2016/17:171 s. 207). Grundtanken är i stället att det i en politisk organisation är
de förtroendevalda som fattar de strategiska och övergripande besluten, vilket
hänger samman med att det yttersta ansvaret också vilar på den politiska
ledningen (prop. 2016/17:171 s. 207). De anställda är inte demokratiskt valda
och kan inte stå till svars inför väljarna. Förutom när det gäller ärenden av
principiell beskaffenhet eller annars av större vikt får fullmäktige uppdra åt en
nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av
                                                                  Dnr 5286-2018     Sid 6 (9)




ärenden (5 kap. 1 och 2 §§ KL). Nämnden får i sin tur uppdra åt bl.a. en anställd
att besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden utom i de fall som
avses i 6 kap. 38 § KL (6 kap. 37 § och 7 kap. 5 § KL). Förbud mot delegering
enligt den bestämmelsen gäller bl.a. för beslut i ärenden som avser
verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet och ärenden som rör
myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller
annars av större vikt. Avsikten med den utvidgning av det delegeringsbara
området som tillkom i och med införandet av 1991 års kommunallag var att
ärenden som rörde den ”inre verksamheten” skulle kunna delegeras i större
utsträckning, medan det ansågs finnas skäl att behålla en restriktiv syn på
delegering av rättsförhållanden gentemot enskilda, särskilt om de rörde
myndighetsutövning (prop. 2016/17:171 s. 103).

Enligt praxis får anställda i kommuner och regioner dock fatta beslut som är av
rent verkställande eller förberedande art (prop. 2016/17:171 s. 204). Sådana
beslut kan inte överklagas och behöver därför inte protokollföras särskilt eller
anmälas till nämnden (7 kap. 8 § KL och 13 kap. 2 § 2 KL). Med beslut av
verkställande art avses enligt förarbetena (prop. 2016/17:171 s. 204) beslut där
det inte finns utrymme för självständiga bedömningar, t.ex. i fråga om
avgiftsdebitering enligt en fastställd taxa. Sådant beslutsfattande sker inte med
stöd av delegation utan följer i stället av den arbetsfördelning mellan de
förtroendevalda och de anställda som måste finnas för att den kommunala
verksamheten ska kunna fungera (prop. 1990/91:117 s. 204).

Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallen HFD 2011 ref. 7 och RÅ 2006
ref. 78 uttalat att utrymmet för vad som är rent verkställande eller förberedande
ska tolkas restriktivt och att beslut som kräver att det görs en helhetsbedömning
eller individuell bedömning inte är av rent verkställande art. Att tolkningen ska
vara restriktiv framgår också av JO:s praxis (se bl.a. JO 2004/05 s. 353 och JO
1995/96 s. 412).

Någon ändring i fråga om anställdas beslutsfattande och vad som avses med
beslut av verkställande art gjordes inte vid införandet av den nuvarande
kommunallagen som trädde i kraft den 1 januari 2018 (prop. 2016/17:171
s. 209).

När det gäller dokumentation av beslut i en region framgår av 6 kap. 35 § KL
att protokoll ska föras vid sammanträden. Hur protokoll ska föras regleras
huvudsakligen genom hänvisning till reglerna om fullmäktiges protokoll i
5 kap. KL. För sådana beslut som har fattats med stöd av delegation och som
inte ska anmälas till nämnden framgår av 6 kap. 40 § och 7 kap. 8 § KL att
dessa ska protokollföras särskilt om de kan överklagas enligt bestämmelserna
om överklagande i 13 kap. KL. Beslut som är av rent verkställande art får enligt
13 kap. 2 § 2 inte överklagas.

För det fall den aktuella ändringen eller förtydligandet av för vilka besvär
kompressionsbandage kan förskrivas har varit av verkställande art har det
                                                                  Dnr 5286-2018      Sid 7 (9)




sålunda inte funnits något särskilt krav på delegation eller dokumentation av
beslutet.

Bedömning i det aktuella ärendet
Enligt den tidigare lydelsen av Region Stockholms riktlinjer kunde
kompressionsbandage förskrivas till brukare med ett långvarigt
sjukdomstillstånd där sjukvårdsinsatser utfördes efter instruktion av
sjukvårdspersonal och som hade diagnosen lipödem. Efter ändringen krävdes
fortfarande att sjukdomstillståndet var långvarigt och att sjukvårdsinsatser
utfördes efter instruktion av sjukvårdspersonal, men brukarna skulle i stället för
lipödem ha diagnosen lipolymfödem. Efter ändringen föreskrevs också att
kompressionsmaterial inte kunde förskrivas för smärta.

Av Stockholms läns landstings fokusrapport 2017 Lipödem framgår att
lipolymfödem är det sista stadiet av lipödem (stadium 4) och innebär att
personen har lipödem med lymfödem (se angiven fokusrapport s. 12). Av
samma rapport framgår att ett specifikt symtom vid lipödem är smärta (s.10).

Eftersom lipolymfödem är den svåraste formen av lipödem innebär ändringen
eller förtydligandet att endast de patienter som har nått detta stadium kan få
kompressionsbandage enligt riktlinjernas lydelse. Att endast de patienter med
lipödem som också har utvecklat lymfödem skulle vara berättigade till
kompressionsbandage är något som inte har kunnat utläsas av riktlinjernas
tidigare ordalydelse. Det framgår av såväl anmälan som nämndens remissvar att
flera förskrivare uppenbarligen inte heller har uppfattat det så. Den ändring som
gjordes har enligt min mening otvivelaktigt inneburit en inskränkning av antalet
personer som kan få en sådan förskrivning. Ändringen är därför att betrakta just
som en ändring.

Tillägget att kompressionsmaterial inte kan förskrivas för smärta är otydligt och
kan uppfattas som att patienter som främst besväras av smärta på grund av
lipödem, oavsett stadium, inte är berättigade till förskrivning av
kompressionsmaterial. Det bör därför på motsvarande sätt som ändringen
beträffande diagnoser betraktas som en ändring av tidigare föreskrifter. Det
förhållandet att ändringarna enligt remissvaret inte var avsedda att medföra
någon medveten förändring leder inte till någon annan bedömning. Frågan är då
om dessa ändringar är beslut av verkställande art eller inte.

Mot bakgrund av den tidigare redovisningen av rättsläget i fråga om beslut av
verkställande art drar jag följande slutsatser om den aktuella ändringen. I
Hjälpmedelsguiden finns övergripande bestämmelser för förskrivningen av
hjälpmedel i regionen. Därutöver finns detaljerade regler i en behovstrappa som
anger hjälpmedel utifrån olika behov och som mer detaljerat beskriver för vem
hjälpmedel kan förskrivas. De mer övergripande bestämmelserna har inte
ändrats. Icke desto mindre har ändringen av de mer detaljerade reglerna
påverkat i vilken utsträckning enskilda kan få kompressionsbandage
subventionerade från regionen. Vilka sjukdomstillstånd som kan berättiga till
                                                                   Dnr 5286-2018        Sid 8 (9)




sådana hjälpmedel är inte något som direkt följer av de övergripande kriterier
som nämnden har beslutat om. Utformningen av de mer detaljerade
förskrivningsreglerna innefattar således en självständig bedömning. Det har
därmed inte varit fråga om ett sådant beslut av verkställande art som anställda
inom en region kan fatta utan delegation. Delegation behövs även om syftet är
att genomföra ett övergripande beslut av nämnden i sin helhet (se JO 1995/96 s.
412).

Av den hanteringsordning som hälso- och sjukvårdsnämnden har beslutat om
avseende förändringar i Hjälpmedelsguiden framgår att andra ändringar än de
mer övergripande får beslutas av ”förvaltningen”. Jag finner i det här ärendet
inte skäl att invända mot delegeringen av beslutanderätten i sig eller det sätt på
vilket den har skett. Däremot ställer jag mig mycket tveksam till om
delegationen kan anses godtagbar med hänsyn till att delegation har getts till
hela förvaltningen och det således inte klart framgår till vilken eller vilka
befattningshavare beslutanderätten har delegerats. Oavsett om delegation ges
genom en sedvanlig delegationsordning enligt bestämmelserna i kommunal-
lagen eller på något annat sätt, t.ex. genom en chefsinstruktion, bör det kunna
krävas att det framgår till vilken befattningshavare en viss beslutanderätt har
delegerats (se HFD 2016 ref. 28). Giltigheten av hälso- och sjukvårdsnämndens
delegation med stöd av den angivna hanteringsordningen kan därför enligt min
mening starkt ifrågasättas.

Oavsett hur det förhåller sig med giltigheten av delegationen i sig har hälso- och
sjukvårdsnämnden inte ens påstått att handläggaren i det aktuella fallet, som
varken är avdelningschef eller enhetschef, genom delegation skulle ha haft
behörighet att fatta beslut om ändringar i Hjälpmedelsguiden. Nämnden tycks i
stället ha utgått från att ändringen är att betrakta som ett verkställande beslut.
Denna, enligt mitt tidigare framförda resonemang, felaktiga utgångspunkt har
fått till följd att något regelrätt och dokumenterat beslut inte har fattats. Brister
av sådant slag kan bl.a. innebära att allmänhetens insyn försvåras och att
giltigheten av fattade beslut kan komma att starkt ifrågasättas (jfr HFD 2011
not. 56 med där anmärkta rättsfall). Hälso- och sjukvårdsförvaltningen förtjänar
kritik för den bristfälliga hanteringen.

Utlämnade av allmän handling
Rättsliga utgångspunkter
Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut, dvs. som inte omfattas
av sekretess, ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av
handlingen på stället (2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen, TF). Den som
önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd avgift få
en kopia av handlingen (2 kap. 16 § TF). En sådan begäran ska behandlas
skyndsamt.

JO har i ett flertal beslut uttalat att ett besked i en utlämnandefråga normalt bör
lämnas samma dag som framställningen har gjorts. Någon eller några dagars
                                                                   Dnr 5286-2018     Sid 9 (9)




fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för att ta ställning till om en
handling får lämnas ut. Ett visst ytterligare dröjsmål kan vara ofrånkomligt om
framställningen avser eller kräver genomgång av ett omfattande material.

För det fall en begäran om att få ta del av en handling helt eller delvis inte kan
tillmötesgås ska den som har gjort framställningen underrättas om detta. Den
enskilde ska då också informeras om möjligheten att begära myndighetens
prövning och att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet
ska kunna överklagas (6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400],
OSL). Den enskilde har rätt att få ett sådant formellt beslut oavsett vad som är
grunden för att avslå begäran. Myndighetens avslagsbeslut får överklagas till
kammarrätten (2 kap. 19 § första stycket TF och 6 kap. 7 och 8 §§ OSL).

Av utredningen i ärendet framgår att AA vid upprepade tillfällen har begärt att
få ta del av det beslut som låg till grund för den aktuella ändringen i
Hjälpmedelsguiden inklusive uppgift om beslutsfattare och datum för beslutet,
underlaget till stöd för beslutet, grundbeslutet avseende riktlinjerna, gällande
delegationsordning m.m. Vissa handlingar eller uppgifter lämnades till henne
efter en eller ett par förfrågningar, medan grundbeslutet och det underlag som
visar stöd för beslutsfattandet (hanteringsordningen) överlämnades först i slutet
av januari 2019, efter det att JO hade anmodat regionen att yttra sig över
anmälan. Det hade då gått cirka nio månader efter AA:s begäran. En sådan
tidsutdräkt är givetvis helt oacceptabel.

Jag finner det vidare anmärkningsvärt att handläggaren felaktigt har uppgett att
det inte fanns något grundbeslut om riktlinjerna, utan att ta reda på hur det
faktiskt förhöll sig med den saken. Hon har inte heller på det sätt som föreskrivs
i tryckfrihetsförordningen informerat AA om möjligheten att begära
myndighetens prövning för att få ett skriftligt beslut som kan överklagas.

Det är väsentligt att offentliga myndigheter har ändamålsenliga rutiner och ser
till att personalen har tillräckliga kunskaper om regelverket för att grundlagens
krav i fråga om utlämnande av allmänna handlingar ska kunna upprätthållas.
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen förtjänar kritik för den bristande
handläggningen även i denna del. Jag förutsätter att myndigheten ser över sina
rutiner i det avseendet.

De synpunkter som AA har framfört i övrigt föranleder ingen ytterligare
utredning eller kommentar från min sida.

Ärendet avslutas.
