# Anmälan mot Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem Rebecka: fråga bl.a. om hemmet hade brustit i uppsikten över ett barn som vårdades i enskildhet

JO 2019-05-07 dnr 5302-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2019-05-07              5302-2017              1 (15)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Anmälan mot Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem
                        Rebecka: fråga bl.a. om hemmet hade brustit i uppsikten över ett barn
                        som vårdades i enskildhet


                          Beslutet i korthet: En flicka som var 13 år gammal tog sitt liv på ett särskilt
                          ungdomshem där hon vårdades med stöd av bestämmelserna i LVU. Vid tidpunkten
                          för denna händelse hade hon vårdats i enskildhet vid två ungdomshem i nästan åtta
                          månader i sträck.
                          I beslutet ger JO uttryck för sin uppfattning i fråga om vilken tillgång till personal som
                          ett barn eller en ungdom ska ha när han eller hon vårdas i enskildhet. JO konstaterar
                          att det alltid är ett misslyckande när ett barn eller en ungdom som är omhändertagen
                          för samhällsvård tar sitt liv på ett ungdomshem där han eller hon vårdas. JO har
                          emellertid funnit att det inte finns någon grund för att klandra SiS för att hemmet skulle
                          ha brustit i sin uppsikt över flickan.

## Bakgrund

I september 2016 beslutade ordföranden i Socialnämnden i Gävle kommun att
                        omedelbart omhänderta AA, som då var 13 år gammal, med stöd av
                        bestämmelsen i 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
                        unga (LVU). I oktober 2016 placerades AA vid ett särskilt ungdomshem som
                        Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för.

                        Socialnämnden ansökte hos Förvaltningsrätten i Falun att AA skulle ges vård
                        med stöd av LVU bl.a. på grund av att hon hade ett socialt nedbrytande
                        beteende och att det fanns en påtaglig risk för att hennes hälsa och utveckling
                        skulle skadas. I en dom i november 2016 beslutade förvaltningsrätten att AA
                        skulle ges vård med stöd av 1 och 3 §§ LVU.

                        Socialnämnden i Gävle kommun bestämde att AA skulle vårdas vid ett särskilt
                        ungdomshem. Hon placerades på ett sådant hem i oktober 2016 för att i mars
                        2017 flyttas över till SiS ungdomshem Rebecka. Hon hade vårdats i enskildhet
                        vid två ungdomshem i nästan åtta månader i sträck när hon tog sitt liv den 13
                        juli 2017 på ungdomshemmet Rebecka.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 5302-2017         Sid 2 (15)




Anmälan
I en anmälan till JO framförde BB klagomål mot Socialnämnden i Gävle
kommun och mot SiS ungdomshem Rebecka. Hon ifrågasatte bl.a. om hemmet
hade brustit i sin tillsyn av AA.

Utredning
JO tog del av journalanteckningar från SiS som gällde AA. Sedan begärde JO
att SiS skulle yttra sig i fråga om de rutiner som tillämpas vid tillsyn av ett barn
vid vård i enskildhet respektive när det kan finnas behov av annan särskild
tillsyn. Yttrandet skulle även innefatta en redogörelse för den tillsyn som
hemmet hade över AA och myndighetens bedömning av om tillsynen om henne
har levt upp till de krav som ställs på tillsyn av ett barn som vistas i ett särskilt
ungdomshem.

I ett remissvar anförde SiS bl.a. följande (de omnämnda bilagorna har
utelämnats):

## Inledning

–––
      SiS har remitterat anmälan till institutionschefen vid Rebecka och till Vård- och
      behandlingsenheten vid SiS. Uppgifter har även hämtats in från Forsknings- och
      utvecklingsenheten vid SiS. Ytterligare underlag har utgjorts av Riktlinjer för
      självmordsprevention och hantering av allvarliga självmordsförsök och
      självmord inom SiS samt av flickans journal.

      SiS yttrande
      Tidigare utredningar rörande anmäld händelse
      Den 18 juli 2017 mottog SiS en avvikelserapport enligt 6 kap. 4 §
      patientsäkerhetslagen (2010:659). SiS bedömde att händelsen hade medfört en
      allvarlig vårdskada och anmälde händelsen till Inspektionen för vård och omsorg
      (IVO) den 11 september 2017.
      Den 17 juli 2017 mottog SiS en lex Sarah-rapport enligt 14 kap. 3 §
      socialtjänstlagen (2001:453) från institutionschefen vid Rebecka. Rapporten
      gällde brister i larmsystemet som gjorde att larmet inte fungerade vid tidpunkten
      för den anmälda händelsen. SiS anmälde händelsen den 4 augusti 2017. I den lex
      Sarah-utredning som följde på anmälan gjorde SiS bedömningen att
      missförhållandet var hänförligt dels till brister i larmsystemet och dels till brister
      i de lokala rutinerna vid Rebecka samt att missförhållandet var allvarligt.
      Utredningen gavs in till IVO den 3 oktober 2017. IVO har inte fattat beslut
      i ärendet.
      Rättslig reglering m.m.
      Det framgår av 15 b § LVU att den intagne får beredas vård vid en enhet inom
      hemmet som är låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn, om
      det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes, övriga intagnas eller personalens
      säkerhet, eller om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne avviker eller
      för att i övrigt genomföra vården. Om det krävs med hänsyn till den intagnes
      speciella behov av vård, hans eller hennes säkerhet eller övriga intagnas
      säkerhet, får en intagen på en sådan enhet hindras från att träffa andra intagna
      (vård i enskildhet).
      Enligt 15 b § andra stycket LVU får den intagne vårdas vid en sådan enhet under
      högst två månader i följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det, får dock
                                                                 Dnr 5302-2017         Sid 3 (15)




vården vid enheten pågå längre tid, förutsatt att något av de fall som anges i
första stycket fortfarande föreligger och att den intagne samtidigt ges möjlighet
till vistelse i öppnare former eller utanför hemmet. En fråga om vård i enskildhet
ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från senaste
prövning.
I 20 a § LVU anges att tvångsåtgärder enligt 15-15 c §§ och 17-19 §§ LVU får
användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är
mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas.
När det gäller frågan hur tillgången till personal ska se ut under den tid man
vårdas i enskildhet framgår det inledningsvis av förarbetena (prop. 2002/03:53)
att en ungdom som vårdas i enskildhet ska ha ständig tillgång till personal. Vid
en redogörelse för skillnaderna mellan vård i enskildhet och vård i avskildhet,
anges dock att vård i enskildhet innebär att den intagne ständigt vistas
tillsammans med personal (a. prop. s. 98 ff.).
IVO har i ett tillsynsbeslut den 10 mars 2014 rörande SiS ungdomshem
Margretelund uttalat sig över tillgången till personal vid vård i enskildhet, bilaga
1. IVO ansåg i det fallet att den praktiska utformningen av vården var utformad
på sådant sätt att den unge löpte risk att bli isolerad. Det förhållandet att den
unge hade möjlighet att knacka på en dörr till avdelningen där andra intagna och
personal vistades samt att den unge hade möjlighet att påkalla personalens
uppmärksamhet med tekniska hjälpmedel föranledde ingen annan bedömning.
IVO uttalade bl.a. följande. Vård i enskildhet bör tillämpas undantagsvis och
under kortare perioder tillsammans med enbart personal. En annan utformning av
vård i enskildhet – utan personal – medför att den enskildes tillstånd försämras.
Det förhållandet att vårdformen vård i enskildhet ska ges på ett sådant sätt att
den unge är tillsammans med personal förhindrar isolering samt möjliggör att det
byggs upp ett förtroende för den unge och personalen som i sin tur kan medföra
att vård i enskildhet kan upphöra.
SiS rutiner för personalens närvaro vid vård i enskildhet och tillsyn
Vård i enskildhet
SiS Riktlinjer/Juridik LVU motsvarar förarbetena när det gäller personalens
närvaro vid vård i enskildhet. Inledningsvis används alltså begreppet ständig
tillgång till personal och därefter ständigt vistas tillsammans med personal
(Riktlinjer/Juridik LVU flik 6:31 ff.).
Rebecka har kommit in med Lokal rutin vid vård i enskildhet, se bilaga 2. Av
denna framgår bl.a. att utgångspunkten alltid är att den unge har personal hos sig
hela tiden. Vidare framgår att om den unge inte vill ha personal ständigt
närvarande är det rimligt att lämna den unge stundvis om den unge har möjlighet
att påkalla personalens uppmärksamhet under denna stund.
Tillsyn
Utöver personalens närvaro vid vård i enskildhet kan det finnas skäl att ha tillsyn
på grund av suicidrisk eller av annan anledning.
SiS har Riktlinjer för självmordsprevention och hantering av allvarliga
självmordsförsök och självmord inom SiS, bilaga 3. Av riktlinjerna framgår bl.a.
att samtliga institutioner ska ha en lokal rutin för suicidprevention.
Rebeckas lokala rutin för suicidprevention biläggs, bilaga 4.
Rebeckas Definitioner och rutin vid tillsyn och stödjag biläggs, bilaga 5.
Av SiS riktlinjer för suicidprevention framgår bl. a. att behandling med
anledning av akut risk för självmordshandling ska ske inom psykiatrisk
slutenvård. När det inom den psykiatriska slutenvården bedöms att den akuta
risken är över kan fortsatt vård och behandling ske vid SiS. Likväl kan SiS göra
en egen bedömning av behov av extra tillsyn. Denna tillsyn kan vara ständig
                                                                   Dnr 5302-2017      Sid 4 (15)




tillsyn (den enskilde lämnas inte ur sikte) eller periodisk tillsyn (kontroll minst
var 15:e minut).
Forsknings- och utvecklingsenheten vid SiS har uppgett bl.a. följande rörande
tillsyn. Vid akut risk för suicid ska ständig tillsyn ges och då får den unge inte
lämnas ur sikte. Vid misstanke om förhöjd suicidrisk tillämpas periodisk tillsyn
minst var 15:e minut, som dokumenteras i en särskilt avsedd signeringslista.
Både ständig och periodisk tillsyn kan upplevas som påträngande av den unge
och kan påverka behandlingsallians och behandlingsutfall negativt. Därför ska
tillsyn användas restriktivt.
Redogörelse för vård i enskildhet och tillsyn vid Rebecka
Av institutionschefens yttrande som redovisas i det följande framgår att flickan
hade tillsyn var 15:e minut, trots att ingen akut självmordsrisk ansågs föreligga
Av journalen framgår att tillsynen utövades sista gången ca kl. 19.40 den 13 juli
2017. Det framgår vidare att flickan då fick besked om att en särskild personal
som hon hade efterfrågat skulle komma om 15 minuter. Den efterfrågade
personalen kom till flickans rum ca kl. 19.52 men fick inget svar. Personalen
hittade flickan och tryckte på larmet ca kl. 19.54.
Institutionschefen vid Rebecka har uppgett i huvudsak följande.
I början av sin vistelse vid Rebecka hade flickan tät tillsyn, med anledning av ett
tidigare självmordsförsök vid en annan institution, hennes beteende och den
suicidscreening som gjordes vid intag. Hon bokades in på bedömningssamtal
med psykolog kort efter ankomst men medverkade inte i samtalen varför en
fullständig suicidbedömning var svår att göra. Hon fungerade däremot mycket
väl jämfört med tidigare placering och det ansågs att hon gjorde
behandlingsframsteg. Efter en självdestruktiv handling i april 2017 fördes hon
till BUP för en psykiatrisk bedömning av suicidrisk. Hon bedömdes inte vara
suicidal och återkom till institutionen samma kväll.
Efter denna händelse hade flickan ständig tillgång till personal. Om hon ville
vara ensam t.ex. för att duscha eller vila så var tillsynsgraden var 15:e minut,
trots att ingen akut självmordsrisk ansågs föreligga. Om hon ville vara i fred
befann sig personal utanför hennes rum eller på den angränsande avdelningen.
Syftet med denna tillsyn var att säkerställa att hon verkligen inte ville ha en
person närvarande hos sig. Hon hade även möjlighet att påkalla personals
uppmärksamhet via en s.k. påkallningsknapp, vilket är en larmknapp som går till
behandlingsassistenternas telefoner.
Rebeckas erfarenhet av ständig tillsyn (klossvak) är att den är starkt
integritetskränkande och att den hämmar vården och behandlingen. Ständig
tillsyn ska därför användas mycket restriktivt, under begränsad tid och endast då
akut självmordsrisk föreligger.
Lokalerna för vård i enskildhet på flickans avdelning befinner sig i en
påbyggnadsdel på en äldre avdelning (nedan benämnd som avdelningen). I
påbyggnadsdelen finns även kontor och dagtid befinner sig oftast personal i den
delen så att den unge lätt kan påkalla uppmärksamhet. Varje dag avsätts en
person som ska arbeta med vård i enskildhet. Kvällstid har man oftast någon hos
sig när man vårdas i enskildhet, något som ungdomarna själva brukar vilja ha.
Flickan upplevdes göra behandlingsframsteg och deltog i flera insatser i sin
behandlingsplanering såsom skola och aktiviteter utanför institutionsområdet.
Den 20 juni 2017 var hon utagerande och ansågs förvirrad. Hon togs därför till
BUP för psykiatrisk bedömning. BUP bedömde att hon inte var suicidal och
flickan återkom till Rebecka samma dag.
Under hela tiden vid Rebecka träffade flickan institutionens läkare med jämna
mellanrum. Den 15 juni 2017 visade hon i samtal med läkaren inte några
psykiska symptom, ångest eller nedstämdhet enligt läkarens bedömning. Läkaren
bedömde att det inte heller framkom något psykotiskt i detta samtal. Flickan
                                                                   Dnr 5302-2017        Sid 5 (15)




träffade och bedömdes även av institutionens psykologer. Två dagar innan
flickan avled gjorde en av psykologerna bedömningen att ”inget suicidalt eller
psykotiskt framkommer”. Samma dag som flickan tog sitt liv träffade hon
läkaren för att följa upp medicineringen. Han uppmärksammade inget som
föranledde någon förändring i tillsynsgrad. Institutionschefen påpekade att i de
bedömningssamtal som hölls av institutionens psykologer gav flickan bristfällig
kontakt och var svårbedömd.
Under eftermiddagen den 13 juli 2017 var flickan ute tillsammans med personal.
Hon upplevdes som glad och skämtsam under utflykten. Vid återkomst till
institutionen uppgav hon att hon ville vila ifred. Förhållningssättet var då att hon
hade rätt att vara ifred men att tillsyn skulle ske var 15:e minut. Det fanns inget i
hennes beteende den senaste tiden eller den aktuella dagen som gjorde att
personalen ifrågasatte denna bedömning. Personalen som arbetade under kvällen
hade gått en intern utbildning i självmordsprevention under våren.
Trots att institutionen har följt gällande riktlinjer, utbildat personal i
suicidprevention och haft tillsyn har händelsen inträffat. Utifrån de
observationer, bedömningar och samtal som har förts har de inte uppfattat att de
hade kunnat vidta andra åtgärder. De kan dock konstatera att alla insatser som
erbjudits inte har dokumenterats, vilket är ett förbättringsområde som inte har
påverkat utfallet men som skulle ha underlättat uppföljningen av ärendet vid
granskning.
Eftersom Rebecka har målgruppen suicidnära ungdomar kommer risken för
självmordsförsök och fullbordade självmord vara hög. Suicidprevention är ett
ständigt pågående arbete och en ständigt aktuell fråga vid institutionen. Rutiner
för suicidprevention, utbildning av personal och samarbete med psykiatrin är
fortsatt högt prioriterat. Varje år avvärjer Rebecka flera självmordsförsök. Ett
fullbordat självmord skedde 2007. Det är det enda som har inträffat vid
institutionen fram till i dag.
Avdelningsföreståndaren vid Rebecka har upplyst att det under nattetid när
flickan var placerad på institutionen fanns en vaken personal i
personalexpeditionen på avdelningen. På avdelningen fanns även en sovande
behandlingsassistent. En s.k. tillsynsjour, en behandlingsassistent som fungerar
som en rådgivande länk mellan beredskapen och avdelningarna, var stationerad
på en avdelning i en annan byggnad och kunde hjälpa till vid behov. Om natten
fick flickan använda påkallningsknappen för att kalla på uppmärksamhet.
Institutionschefens uppgift ovan om Rebeckas erfarenhet av tillsyn bekräftas av
ett yttrande från legitimerad psykolog och utredare vid SiS huvudkontor som
anger att både ständig och periodisk tillsyn kan upplevas som invasiva av
ungdomen och kan påverka behandlingsallians och behandlingsutfall negativt.
Därför ska tillsyn användas restriktivt. Personalen beviljade därmed flickans
önskan om att få vara själv på rummet. Dock tittade personalen till henne var
15:e minut för att se om hon ändrat sig avseende sällskap av personal samt för att
ha uppseende över hennes mående. Tillsynen var inte kopplad till en specifik oro
för flickans tillstånd eller till förhöjd risk för suicid och därmed dokumenterades
inte tillsynen i signeringslista.
SiS bedömning
Vård i enskildhet
Det kan inledningsvis konstateras att regelverket är otydligt när det gäller
personalens närvaro vid vård i enskildhet. Vilken grad av närvaro som krävs
uttrycks både som att den enskilde ska ha ständig tillgång till personal och som
att den enskilde ständigt ska vistas tillsammans med personal. Detta lämnar
utrymme för olika tolkningar. Denna otydlighet avspeglas i SiS riktlinjer.
SiS anser att utgångspunkten är att den som vårdas i enskildhet alltid ska vistas
tillsammans med personal. Personalens närvaro är viktig för att förhindra
isolering. Enligt SiS bedömning innebär det vid inomhusvistelse att personalen
                                                                  Dnr 5302-2017         Sid 6 (15)




antingen ska befinna sig i samma rum som den enskilde eller i ett anslutande rum
till den enskildes boenderum.
Den enskilde ska kunna påkalla personalens uppmärksamhet utan att behöva
t.ex. knacka på en dörr eller använda sig av något tekniskt hjälpmedel. Detta
stämmer överens med IVO:s beslut ovan. När det är fråga om tillsyn under
nattetid råder delvis andra förutsättningar, se nedan.
SiS anser att om den enskilde vill vara ifred måste hänsyn tas till hans eller
hennes önskemål och rätt till integritet. Personalen kan då lämna den del av
lokalen som är avsedd för vård i enskildhet kortare stunder. Bedömningen av om
den enskilde kan lämnas ensam måste bedömas i varje enskilt fall. Det kan
finnas olika anledningar till att den enskilde vårdas i enskildhet. Den som vårdas
i enskildhet på grund av sitt psykiska mående, t.ex. ett självskadande beteende
kanske i perioder inte kan lämnas ensam överhuvudtaget. Den som vårdas i
enskildhet på grund av konflikter med andra på avdelningen kanske kan lämnas
ensam i större utsträckning. Det får dock aldrig bli fråga om några längre
perioder som verkar isolerande för den enskilde. Om den enskilde lämnas ensam
måste det även vara möjligt för honom eller henne att påkalla personalens
uppmärksamhet. Det måste alltid finnas resurser avsatta för den som vårdas i
enskildhet så att personalen inte är upptagen av annat när den enskilde
efterfrågar personalens närvaro.
Nattetid kan det dock enligt SiS mening, finnas fog för att ha en ordning där den
enskilde lämnas ensam men kan nå personalen, t.ex. med tekniska hjälpmedel.
Det förutsätter att institutionen har gjort en bedömning i det enskilda fallet av
den enskildes behov av tillsyn. Hänsyn bör t.ex. kunna tas till om den enskilde
regelmässigt sover hela natten. Enligt SiS bedömning motsvarar också den nu
beskrivna graden av närvaro ett krav på ständig tillgång till personal.
Det nu aktuella fallet
Av utredningen framgår att det avsattes personal att arbeta med flickan varje dag.
Om hon ville vara ifred befann sig personal utanför hennes rum i
påbyggnadsdelen eller i den angränsande avdelningen. I kontorsrummen i
påbyggnadsdelen fanns oftast personal dagtid. Enligt institutionen hade flickan
en enkel möjlighet att påkalla uppmärksamhet. Hon hade även möjlighet att
använda den s.k. påkallningsknappen. Rebecka gjorde en bedömning av hennes
behov och flickan hade tillsyn var 15:e minut under de perioder hon ville vara
ifred. Motivet bakom tillsynen var att säkerställa att hon inte hade ändrat sig i
frågan om hon ville ha personal närvarande. Bedömningen byggde alltså inte på
att man ansåg att det fanns en suicidrisk. Mot bakgrund av dessa uppgifter är det
enligt SiS mening klarlagt att flickan dagtid oftast har vistats tillsammans med
personal. När hon har velat vara i fred har hon i stället haft tillsyn var 15:e minut
och alltså med ständig tillgång till personal. Det bör här i klarhetens intresse
påpekas att den uppsikt det nu är fråga om inte ska förväxlas med den tillsyn som
benämns "tät tillsyn" enligt de tillsynsgrader som tillämpas på Rebecka. Det var i
stället fråga om särskilt beslutad tillsyn när flickan velat vara i fred.
Nattetid har en vaken och en sovande behandlingsassistent varit tillgängliga men
inte i den del av byggnaden som flickan har befunnit sig i. Det har även funnits
en tillgänglig personal stationerad på en avdelning på en annan del av
institutionsområdet. Hon har kunnat kalla på personal genom
påkallningsknappen. Nattetid har flickans tillgång till personal således varit i
enlighet med de krav på vård i enskildhet som följer av lagstiftningen.
Det är SiS bedömning att den tillsyn och vård som flickan fått under dag- och
nattetid inte verkat isolerande för henne.
Tillsyn på grund av suicidrisk
När det gäller tillsyn av flickan på grund av suicidrisk så är det SiS bedömning
att Rebecka har följt myndighetens riktlinjer för suicidprevention under den tid
som flickan var placerad på institutionen. Två dagar innan flickan avled gjordes
                                                                    Dnr 5302-2017       Sid 7 (15)




      en risk- och behovsbedömning av en psykolog som ansåg att inget suicidalt eller
      psykotiskt framkom. Samma dag som flickan tog sitt liv träffade hon en läkare
      för att följa upp sin medicinering och denne uppmärksammade inget som
      föranledde någon förändring i tillsynsgrad. Mot denna bakgrund är det SiS
      uppfattning att Rebecka har gjort vad som varit möjligt att göra i frågan om
      lagstiftningens krav på adekvat och relevant vård och samtidig hänsyn till den
      enskildes personliga integritet.
BB kommenterade remissvaret.

JO tog del av Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) beslut med anledning av
SiS anmälningar enligt lex Sarah och lex Maria (dnr 8.1.2-28562/2017-3 och
8.1.1-32320/2017-7) om omständigheterna kring AA:s dödsfall. JO tog också
del av bl.a. IVO:s tillsynsbeslut den 6 mars 2018 om ungdomshemmet Rebecka
(dnr 8.4.2-34198/2017-7) och två beslut som IVO fattade om Socialnämnden i
Gävle kommuns handläggning av ärendet om AA (dnr 8.5-27174/2017-5 och
dnr 8.5-27174/2017-19).

Rättslig reglering
Allmänt
Socialnämnden ska sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det skydd och det stöd som de behöver. Om barnets eller den
unges bästa motiverar det ska nämnden sörja för att han eller hon får vård och
fostran utanför det egna hemmet (5 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL).

Insatser inom socialtjänsten för barn och unga ska göras i samförstånd med den
unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i SoL. Om
det inte är möjligt att ge barnet eller den unge det stöd eller den hjälp som han
eller hon behöver i frivilliga former kan vården under vissa förutsättningar ges
utan samtycke enligt bestämmelserna i LVU. Insatserna ska präglas av respekt
för den unges människovärde och integritet.

Vård med stöd av LVU
Vård med stöd av LVU kan komma i fråga om någon av de situationer som
anges i 2 § (brister i barnets hemmiljö) eller 3 § (den unges eget beteende) LVU
är uppfyllda och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med
samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när
den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv (1 § LVU).

Vård enligt 3 § LVU ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller
utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt
nedbrytande beteende.

Beslut om vård med stöd av LVU fattas av förvaltningsrätten efter en ansökan
av socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får under vissa förutsättningar
besluta att den unge omedelbart ska omhändertas i väntan på rättens prövning
av frågan om vård (6 § LVU).
                                                                  Dnr 5302-2017      Sid 8 (15)




Placering vid ett särskilt ungdomshem
Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och var han eller
hon ska vistas under vårdtiden (11 § LVU).

För vård av barn och unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver
stå under särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem. SiS
ansvarar för verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen. Om
socialnämnden har beslutat att barnet eller den unge ska vistas i ett särskilt
ungdomshem ska SiS enligt 12 § LVU anvisa plats i ett sådant hem. SiS gör
alltså inte någon egen bedömning av om det är lämpligt att barnet eller den unge
vistas i ett sådant hem.

SiS har särskilda befogenheter
För att kunna genomföra vården eller för att upprätthålla säkerheten vid hemmet
har SiS särskilda befogenheter som regleras i LVU. Ett barn eller en ung person
som ges vård i ett sådant hem på någon grund som anges i 3 § LVU får bl.a.
underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården
ska kunna genomföras eller när det behövs av hänsyn till de andra intagnas eller
personalens säkerhet. Han eller hon får under vissa förutsättningar även ges
vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar eller på något annat sätt inrättad
för särskilt noggrann tillsyn, s.k. vård vid låsbar enhet (15 och 15 b §§ LVU).
SiS kan också besluta att barnet eller den unge ska hållas avskild (15 c § LVU)
eller vårdas i enskildhet (15 d § LVU).

De särskilda befogenheterna får bara användas om den aktuella åtgärden står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om det finns mindre ingripande
åtgärder som är tillräckliga ska de användas (20 a § LVU).

Den 1 oktober 2018 ändrades bestämmelserna om bl.a. avskiljning och vård i
enskildhet men de ändringar som gjordes har inte inneburit någon ändring i sak
när det gäller de frågor som jag nu ska bedöma. Jag kommer därför att i det
följande hänvisa till lydelsen som de aktuella bestämmelserna har sedan den 1
oktober 2018.

Bedömning
Granskningen av ärendet om AA
AA vårdades enligt 1 och 3 §§ LVU på grund av att hon ansågs ha ett socialt
nedbrytande beteende. Socialnämnden i Gävle kommun bestämde att AA skulle
få vård vid ett särskilt ungdomshem. Hon placerades inom SiS i oktober 2016
och hade vårdats i enskildhet vid två ungdomshem i nästan åtta månader i sträck
när hon tog sitt liv i juli 2017.

Det övergripande ansvaret för vården av AA låg på socialnämnden. Nämndens
handläggning har bedömts av IVO, som är ordinarie tillsynsmyndighet över
socialtjänsten. JO brukar inte uttala sig i frågor som har prövats av en ordinarie
                                                                   Dnr 5302-2017       Sid 9 (15)




tillsynsmyndighet. Det som har kommit fram om socialnämndens handläggning
i detta fall ger inte mig anledning att frångå den principen.

Min granskning är inriktad på om ungdomshemmet Rebecka har brustit i sin
uppsikt över AA när hon vårdades där. En fråga är om hemmet har åsidosatt
bestämmelserna om vård i enskildhet genom att AA lämnades ensam i den del
av hemmet där hon var placerad. En annan fråga är om hemmet har låtit bli att
agera på eventuella signaler om att det fanns en risk för att AA skulle ta sitt liv.

Den som vårdas i enskildhet ska ha ständig tillgång till personal
I ärendet väcks ett antal allmänna och mer övergripande frågor när det gäller
vård i enskildhet, bl.a. vilken tillgång till personal som barnet eller den unge då
ska ha.

Både bestämmelserna om avskiljande (15 c § LVU) och bestämmelserna om
vård i enskildhet (15 d §) innebär att den enskilde inte fritt får träffa andra
boende vid hemmet.

Den unge får hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att han
eller hon uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han
eller hon inte kan hållas till ordningen. Han eller hon ska då stå under
fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal (15 c §
LVU). Den unge får endast hållas i avskildhet under en kort tid. Om den
enskilde hålls avskild innebär det att han eller hon inte har någon annan kontakt
med andra vid hemmet än att han eller hon står under fortlöpande uppsikt av
personalen (jfr prop. 2002/03:53 s. 106).

Om det krävs med hänsyn till barnets eller den unges speciella behov av vård
eller säkerhet eller säkerheten vid hemmet kan han eller hon ges vård i
enskildhet (15 d § LVU). En förutsättning för vård i enskildhet är således att
barnet eller den unge har särskilda svårigheter som gör att han eller hon inte kan
tillgodogöra sig behandlingen i större grupp, t.ex. på en ”vanlig” avdelning.

Bestämmelsen om vård i enskildhet kom till för att det fanns ett behov bl.a. av
behandlingsskäl att kunna vårda den som vistas på ett särskilt ungdomshem utan
att han eller hon fritt får träffa andra som vårdas där. Det finns fall där barnet
eller den unge över huvud taget inte kan vistas tillsammans med andra som
vårdas vid hemmet. I dessa fall kan det vara avsevärt mer humant att låta barnet
eller den unge under en period vistas tillsammans med enbart personal (prop.
2002/03:53 s. 98). Vård i enskildhet får inte pågå längre tid än vad som krävs i
det enskilda fallet. En fråga om vård i enskildhet ska därför prövas fortlöpande
och alltid omprövas inom sju dagar från den senaste prövningen.

Den som vårdas i enskildhet ska ha ständig tillgång till personal (prop.
2002/03:53 s. 98 och prop. 2017/18:169 s. 73). På det sättet skiljer sig alltså
vård i enskildhet från situationen att någon hålls avskild eftersom han eller hon
då vistas tillsammans med personal. Vården i enskildhet skiljer sig också från
                                                                    Dnr 5302-2017       Sid 10 (15)




avskiljning på så sätt att den ska svara mot ett väl definierat vårdbehov hos
barnet eller den unge och som normalt bör vara av sådan art att det klart och
tydligt kan beskrivas i hans eller hennes individuella behandlingsplan som
upprättas vid hemmet (prop. 2002/03:53 s. 98 och 99).

I detta sammanhang kan jag nämna att det den 1 oktober 2018 infördes en ny
bestämmelse i LVU som ska tydliggöra att det är viktigt att vården i enskildhet
har ett tydligt syfte och innehåll (15 d §). Vården ska således vara anpassad
efter barnets eller den unges individuella vårdbehov (prop. 2017/18:169 s. 74).

När det gäller bestämmelserna om att hålla någon avskild eller om att vårda
någon i enskildhet finns motsvarande bestämmelser i 34 a och 34 b §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.

Att den som vårdas i enskildhet ska ha ständig tillgång till personal innebär inte
att personal hela tiden måste finnas i samma rum som den enskilde. I vilken
utsträckning som personal ska finnas hos honom eller henne måste bedömas
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Behovet av att personal finns hos
den som vårdas i enskildhet skiljer sig beroende på om det t.ex. är fråga om en
vuxen äldre person som är intagen på ett LVM-hem eller om det handlar om
vård på ett särskilt ungdomshem av ett barn i de nedre tonåren med en
psykiatrisk problematik.

En grundläggande princip för tvångsvården, oavsett om den sker med stöd av
LVM eller LVU, är också att den ska bedrivas med respekt för den enskildes
integritet. Om den enskilde förklarar att han eller hon vill vara ensam finns det
ofta anledning för hemmet att beakta det önskemålet. Det finns dock en risk för
att vården i enskildhet kan innebära att den enskilde isolerar sig. En sådan
isolerande verkan av vården måste motverkas. Hemmet måste därför ibland
frångå den enskildes önskemål om att få lämnas i fred. Hemmet måste även se
till att den enskilde aktiveras och motiveras att ha kontakt med andra och se till
att det skapas förutsättningar för detta. Utgångspunkten är att vården i
enskildhet ska bedrivas så att den enskilde så snart som möjligt kan återgå till
att vårdas vid en avdelning tillsammans med andra som vårdas vid hemmet. Hur
vården mer i detalj ska utformas ska anges i den individuella behandlingsplan
som upprättas vid hemmet.

När det gäller barn och unga som vårdas i enskildhet vid ett särskilt
ungdomshem ligger det mer eller mindre i sakens natur att hemmet aktivt måste
motverka varje tendens till att vården i enskildhet blir isolerande. Detta ställer
stora krav på att personalen vistas tillsammans med barnet eller den unge, ser
till att han eller hon aktiveras, att han eller hon i så stor utsträckning som det är
möjligt och lämpligt ges tillfälle att vistas tillsammans med andra som vårdas
vid hemmet och t.ex. deltar i gemensamma aktiviteter som ordnas. Det går inte
att ange i generella termer i hur stor utsträckning den unge kan lämnas ensam.
Det är en fråga som måste övervägas när hemmet planerar vården. Jag vill i
detta sammanhang påminna om bestämmelsen i 15 d § andra stycket LVU där
                                                                    Dnr 5302-2017       Sid 11 (15)




det anges att vården ska vara anpassad efter barnets eller den unges individuella
vårdbehov.

SiS ska ha uppsikt över de barn och unga som vistas i ett särskilt
ungdomshem
De särskilda ungdomshemmen har till syfte att vårda barn och unga som på
någon grund som anges i 3 § LVU vistas på ett sådant hem och som behöver stå
under särskilt noggrann tillsyn.

Om avskiljande anges det i 15 c § första stycket LVU att personalen ska ha
fortlöpande uppsikt över den unge under den tid som han eller hon hålls avskild.
Någon sådan bestämmelse finns inte när det gäller den som vårdas i enskildhet.
Det framstår dock som en självklarhet att hemmet ska hålla uppsikt över de barn
och unga som vistas där också när de inte är avskilda. För att kunna ge god vård
som är trygg och säker behöver personalen ha uppsikt över de barn och unga
som vistas i hemmet i den utsträckning som är nödvändig. Detta gäller inte
minst för att hemmet t.ex. ska kunna uppmärksamma eventuella tecken på att
det finns risker för att ett barn eller en ungdom ska skada sig själv eller ta livet
av sig. I sådana situationer kan hemmet besluta att barnet eller den unge ska stå
under s.k. extra tillsyn.

Vid sidan av en lokal rutin för suicidprevention (daterad 2015-11-02) har
ungdomshemmet Rebecka utarbetat en rutin för tillsynen över de som vårdas
vid hemmet. Utöver rutinen för suicidprevention har jag tagit del av
rutindokumentet Definitioner och rutiner vid tillsyn och stödjag (daterat 2017-
03-30). Båda dessa rutindokument kan sägas bygga på SiS riktlinjer för
självmordsprevention och hantering av allvarliga självmordsförsök och
självmord inom SiS (dnr 1.4.2-1945-2015). I SiS riktlinjer, som berör
myndighetens hela verksamhet, framhålls att samtliga SiS-institutioner ska ta
fram konkret utformade lokala rutiner. Utgångspunkten för riktlinjerna är att
god omvårdnad av en självmordsnära person syftar till att garantera dennes
säkerhet och skapa en trygg relation. I riktlinjerna anges bl.a. i vilka fall ett hem
ska fatta beslut om extra tillsyn vid misstanke om självmordsrisk. I riktlinjerna
har SiS delat upp den extra tillsynen i två kategorier av tillsyn, nämligen ständig
tillsyn och periodisk tillsyn. Med ständig tillsyn avses att barnet eller den unge
inte får lämnas ur sikte, gå ensam på toaletten eller lämna avdelningen. Vid
periodisk tillsyn kontrolleras barnet eller den unge minst var femtonde minut
dygnet runt och han eller hon får inte lämna avdelningen ensam.

Sådan extra tillsyn vid misstanke om självmordsrisk kan alltså behövas för att
kontrollera hur barnet eller den unge mår. Som framgått kan extra tillsyn
innebära att barnet eller den unge inte får lämnas ensam över huvud taget eller
att personalen ska se till barnet eller den unge med vissa intervaller. Tillsynen
syftar till att hemmet ska kunna vidta åtgärder för att säkra barnets eller den
unges liv eller hälsa.
                                                                  Dnr 5302-2017       Sid 12 (15)




Av de lokala rutiner vid tillsyn som ungdomshemmet Rebecka tagit fram enligt
ovan framgår att hemmet använder tre tillsynsgrader: tillsyn, tät tillsyn och
klossvak. Syftet med tillsynen är att observera hur ungdomen mår. Tillsyn sker
var trettionde minut medan tät tillsyn sker minst var femtonde minut. Klossvak,
som är den högsta tillsynsgraden och bara ska användas då det föreligger hög
självmordsrisk, innebär att barnet eller den unge står under ständig tillsyn.
Tillsyn och tät tillsyn behöver inte göras när barnet eller den unge sover. Vid
klossvak ska barnet eller den unge observeras när han eller hon sover. Enligt
rutinen kan vem som helst i personalgruppen ”sätta in” tillsyn. Därefter ska
närmaste chef/beredskap omgående kontaktas och denne ansvarar bl.a. för att
riskbedömningen uppdateras och att vidtagna åtgärder dokumenteras. Det
framgår också av rutinen vad som ska dokumenteras och vem som kan besluta
om att minska tillsynsgraden eller bestämma att den beslutade tillsynen ska
upphöra.

Innan jag går över till min bedömning av frågan om vården av AA i enskildhet
kan anses ha uppfyllt kraven i LVU kan jag konstatera att det som har kommit
fram i ärendet inte ger anledning för mig att göra något särskilt uttalande i fråga
om hemmets rutiner beträffande de tillsynsformer som nu redovisats. Jag kan i
det sammanhanget konstatera utifrån journalanteckningarna att AA inte var
föremål för någon form av extra tillsyn under sin sista tid på ungdomshemmet
Rebecka och inte eller under den dag då hon valde att avsluta sitt liv.

Har vården i enskildhet av AA bedrivits enligt de krav som finns i LVU?
Jag har här ovan redovisat min syn på vad uttalandena i förarbetena om att den
som vårdas i enskildhet ska ha ständig tillgång till personal innebär. SiS har i
sitt yttrande redogjort för i vilken utsträckning som AA hade personal hos sig
den aktuella dagen. Jag har i den delen även tagit del av ungdomshemmets
journalanteckningar. Det som har kommit fram i ärendet om AA ger mig inte
underlag för att dra någon annan slutsats än den att AA hade ständig tillgång till
personal den aktuella dagen.

Fråga är då om hemmet har brustit i sin uppsikt över AA och om hemmet
underlåtit att agera på signaler om att AA mådde särskilt dåligt den aktuella
dagen.

För att kunna ge god vård som är trygg och säker behöver personalen ha uppsikt
över de barn och unga som vistas i hemmet i den utsträckning som är
nödvändig. Vid en genomgång av AA:s journalanteckningar framkommer det
flera tecken på att hon under sina vistelser på SiS ungdomshem haft
återkommande perioder då hon inte mådde bra. Hon hade det senaste året bl.a.
gjort ett försök att ta sitt liv. Det skedde i januari 2017 på det ungdomshem där
AA först vistades. Vid det tillfället lyckades personalen vid hemmet att avvärja
försöket i sista stund. I april 2017 utförde AA en handling som kunde uppfattas
som att hon hade tankar på att ta livet av sig. Efter den händelsen bedömde en
läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) att AA trots allt inte var
                                                                  Dnr 5302-2017       Sid 13 (15)




suicidal. Enligt en anteckning i hennes journal hade AA berättat att hon utförde
handlingen för att hon kände sig ensam och ville ha personalens
uppmärksamhet. BUP gjorde även en psykiatrisk bedömning av AA den 20 juni
2017, men inte heller vid det tillfället bedömde BUP att hon var suicidal. Den
11 juli 2017, dvs. två dagar innan AA avled, gjorde en psykolog vid hemmet en
behovs- och riskbedömning av henne. I en journalanteckning anges att det då
inte kommit fram något som tydde på att AA vid den tidpunkten hade tankar på
att ta sitt liv.

Enligt hemmet fanns det inte heller något i AA:s beteende under hennes sista tid
eller under den aktuella dagen som tydde på en förhöjd risk för att hon skulle
skada sig själv, varför hemmet inte bedömde att hon var i behov av sådan extra
tillsyn som hemmet i så fall hade kunnat besluta om. Med hänvisning till
anteckningarna har SiS angett att AA visade bristfällig kontakt och att läkare
och psykologer vid hemmet hade svårt att göra en bedömning av henne.

Av journalanteckningarna från den 13 juli 2017, dvs. dagen när AA tog sitt liv,
framgår att AA hade varit och handlat med två behandlingsassistenter. Hon kom
tillbaka till hemmet vid 13-tiden. SiS har i sitt remissvar uppgett att AA ville
vara i fred när hon kom tillbaka till hemmet och att personalen i enlighet med
den rutin som hemmet brukade tillämpa såg till henne med femton minuters
mellanrum. Detta skedde sista gången kl. 19.40. Hon frågade då efter en
särskild person ur personalen och fick beskedet att denna person skulle komma
efter femton minuter. Kl. 19.52 kom den person som AA hade efterfrågat till
hennes rum. Hon hittade AA två minuter senare och utlöste samtidigt ett larm.

De bedömningar och avvägningar som personalen på ett ungdomshem hela
tiden måste göra för att kunna uppmärksamma och häva tillstånd som kan leda
fram till att ett barn eller en ungdom skadar eller tar livet av sig är svåra och
ställer höga krav på vården och personalens förmåga att tolka signaler från den
enskilde på förhöjd risk. När det gäller hemmets bedömning den aktuella dagen
av AA och hennes tillstånd har SiS uppgett att personalens upplevelser av AA
inte skilde sig från andra dagar när hon hade önskat och fått vara ensam. Att
personalen ändå såg till AA var femtonde minut berodde inte på att det hade
fattats ett beslut i hennes fall om extra tillsyn, dvs. ett beslut som grundade sig
på en specifik oro för hennes tillstånd eller som var kopplat till en förhöjd
självmordsrisk. Med det som utgångspunkt och när utredningen i övrigt inte ger
några hållpunkter för slutsatsen att händelseförloppet inte beskrivits på ett
korrekt sätt anser jag mig inte heller ha underlag för att ifrågasätta de
bedömningar som hemmet gjorde dels i frågan om AA kunde lämnas ensam
under kortare stunder, dels när det gäller frågan om inte AA med hänsyn till vad
som hände trots allt var i behov av extra tillsyn den aktuella dagen.

En samlad bedömning av hemmets agerande
Trots att hemmet bedömde att AA inte behövde extra tillsyn den aktuella dagen
kan jag konstatera att hemmet, under den tid som AA lämnades i fred, hade
                                                                   Dnr 5302-2017      Sid 14 (15)




uppsikt över henne med täta mellanrum. Som nämnts såg personalen till henne
var femtonde minut i syfte att återkommande fråga om hon ville ha sällskap i
stället för att fortsätta att vara ensam och för att ha uppsikt över hur hon mådde.
Att AA trots det kunde ta sitt liv är givetvis ett misslyckande. Det är det alltid
när ett barn eller en ungdom som är omhändertagen för samhällsvård tar sitt liv
på ett ungdomshem där han eller hon vårdas. Utifrån den riskbedömning som
hemmet gjorde i AA:s fall konstaterar jag dock att personalen vid hemmet hade
ordnat vården och tillsynen av henne på ett godtagbart sätt. Det finns därmed
inte någon grund för mig att klandra SiS för att AA lämnades ensam vid vissa
tillfällen den aktuella dagen eller för att hemmet skulle ha brustit i sin uppsikt
över henne.

Krav på dokumentation
Handläggningen av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras (11 kap. 5 § första stycket
SoL). Av dokumentationen ska det framgå vilka beslut som fattats och de
åtgärder som vidtagits samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om dokumentation i
verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS
2014:5).

Enligt föreskrifterna ska journalanteckningar och andra handlingar som rör
enskilda hållas ordnade på ett sådant sätt att det enkelt går att följa och granska
handläggningen av ärenden, åtgärder som vidtas i samband med verkställighet
av beslut samt genomförande och uppföljning av insatser (4 kap. 7 §).

Åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande
eller uppföljning av en insats ska fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål
dokumenteras i journalen. Detsamma gäller faktiska omständigheter och
händelser av betydelse för genomförandet eller uppföljningen av en insats
(4 kap. 9 § första och andra stycket).

Beslut om vård i enskildhet ska antecknas i journalen. Skälen till att barnet eller
den unge vårdas i enskildhet ska framgå av beslutet. Det ska även anges när
vården i enskildhet påbörjades, när vården omprövades och när den avslutades
(7 kap. 9 § tredje stycket).

SiS har i sitt remissvar bl.a. anfört att alla insatser som har erbjudits inte har
dokumenterats och att det har påverkat uppföljningen av ärendet. Det framgår
inte närmare av remissvaret i vilka avseenden som SiS har uppmärksammat
brister i dokumentationen av AA:s ärende. Jag finner inte tillräcklig anledning
att utreda den saken vidare. När det gäller dokumentationen när ett barn eller en
ungdom vårdas i enskildhet vill jag dock allmänt anföra följande.
Av den löpande dokumentationen ska det gå att följa hur den individuellt
anpassade behandlingsplanen genomförs. Det är därför viktigt att hemmet
löpande dokumenterar i journalen vilka insatser och åtgärder som vidtas. I
                                                                   Dnr 5302-2017       Sid 15 (15)




journalen bör det därför framgå i vilken utsträckning som den som vårdas i
enskildhet har haft personal hos sig respektive har lämnats ensam samt om
hemmet har gjort några särskilda iakttagelser när det gäller hur den unge mår
och beter sig. I dokumentationen bör det även anges om personalen ska förhålla
sig på något särskilt sätt under sådan tid som barnet eller den unge lämnas
ensam, t.ex. hur tillsynen av barnet eller den unge då ska ordnas. Den planering
som görs kan givetvis variera över tid och får revideras när det behövs. Att
hemmet fullgör sin dokumentationsskyldighet är inte bara nödvändigt utifrån
rättssäkerhetsskäl utan också för att kunna följa upp och utvärdera vården mot
behandlingsplanen.

Övrigt
Utredningen i ärendet visar att SiS har överlämnat åt de enskilda hemmen att se
till att det tas fram interna rutiner för bl.a. den enskildes tillgång till personal
och hur tillsynen ska utövas. Enligt min mening finns det mot bakgrund av det
som har kommit fram i ärendet ett behov av en samlad översyn av hemmens
lokala rutiner. Det finns också anledning för SiS att överväga om myndigheten
bör utarbeta centrala riktlinjer som tydligare än i dag anger hur vården i
enskildhet ska bedrivas och hur tillsynen ska utövas.

SiS har i sitt remissvar anfört att regelverket är otydligt när det gäller
personalens närvaro vid vård i enskildhet. Jag har i beslutet gett uttryck för hur
jag ser på den saken. Med hänsyn till det som SiS har anfört finner jag skäl att
skicka en kopia av beslutet till Socialdepartementet för kännedom.

Jag finner också anledning att för kännedom skicka en kopia av beslutet till
Inspektionen för vård och omsorg och till Socialstyrelsen.

Ärendet avslutas.
