# En polis har beslutat om husrannsakan i en bil utan att det var fara i dröjsmål

JO 2020-03-20 dnr 5316-2018

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2020-03-20             5316-2018              1 (5)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En polis har beslutat om husrannsakan i en bil utan att det var fara i
                        dröjsmål


                          Beslutet i korthet: Polismyndigheten fick ett anonymt tips om att en man förvarade
                          narkotika i sin bil. En polispatrull åkte till en parkering där mannen befann sig och
                          inledde ett samtal med honom. Polisernas misstankar om att det fanns narkotika i
                          mannens bil stärktes och en av poliserna beslutade att en husrannsakan skulle
                          genomföras i bilen. Beslutet om husrannsakan dokumenterades inte.
                          Ett beslut om husrannsakan ska i första hand meddelas av undersökningsledaren,
                          åklagaren eller rätten. En polis får dock besluta om en husrannsakan om det är fara i
                          dröjsmål. Fara i dröjsmål föreligger typiskt sett om ändamålet med åtgärden skulle gå
                          förlorat om ett beslut av en behörig beslutsfattare måste avvaktas. JO uttalar att
                          bedömningen om det är fara i dröjsmål ska göras utifrån förhållandena i det enskilda
                          fallet och att det måste finnas någon faktisk omständighet som talar för att beslutet
                          inte kan vänta för att det ska vara fråga om fara i dröjsmål.
                          JO konstaterar att det inte var någon fara i dröjsmål när beslutet om husrannsakan
                          fattades och att poliserna därför borde ha kontaktat en undersökningsledare för ett
                          beslut i frågan. Polismyndigheten kritiseras för att husrannsakan genomfördes utan
                          att detta gjordes.
                          Polismyndigheten kritiseras också för att husrannsakan inte dokumenterades.

## Bakgrund och anmälan

AA arbetade som väktare och hade parkerat sin bil i anslutning till en butik i
                        avvaktan på att butiken skulle stänga. Polismyndigheten hade fått ett anonymt
                        tips om att AA missbrukade narkotika och förvarade narkotika i bilen. En
                        polispatrull åkte därför till platsen och inledde ett samtal med AA om hans
                        påstådda narkotikamissbruk.

                        I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot polisernas agerande. Han
                        bifogade en film från händelsen av vilken det i huvudsak framgår följande. Tre
                        poliser kom fram till AA som stod bredvid sin bil. Under polisernas samtal med
                        AA tittade två av poliserna in genom bilens sidoruta. En stund senare öppnade
                        AA bilens bakdörr och en av poliserna böjde sig in i bilen och letade igenom
                        baksätet för att sedan öppna en av framdörrarna och leta i framsätet. En annan
                        polis öppnade den andra bakdörren och tittade in i bilen.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 5316-2018         Sid 2 (5)




Utredning
Polismyndigheten (BB) yttrade sig över grunden för ingripandet mot AA och
hur det dokumenterats. Inför yttrandet hade de befattningshavare som berörs av
anmälan fått tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från polisassistenterna CC
och DD.

      Identiteten på AA fastställdes och frågor ställdes kring hans
      narkotikaanvändning. AA nekade först till att använda narkotika men han
      ändrade sig sedan och medgav att han brukat cannabis för något år sedan. AA
      reviderade sedan ytterligare en gång uppgiften om sin narkotikaanvändning till
      att medge att han brukat narkotika utomlands för 3-4 veckor sedan. Poliserna
      kände narkotikalukt från bilen.
      AA rörde sig mot bilen och beslut om husrannsakan fattades av polisman med
      anledning av fara i dröjsmål, då det befarades att AA skulle kunna undanröja
      bevis. Polisassistenterna tittade in i bilen och kände cannabisdoft. Några fynd av
      narkotika gjordes dock inte vid undersökningen av bilen.
      Polispatrullen blev därefter beordrad till Flemingsberg med anledning av en
      omfattande polisinsats vid en skjutning. Dokumentationen kring kontrollen av
      AA:s bil blev bortglömd med anledning av arbetet kring skjutningen.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Polismyndigheten noterar att den undersökning som genomfördes av AA:s bil
      var förhållandevis begränsad, både i tid och omfattning. Undersökningen får
      dock anses ha utgjort en husrannsakan i den mening som avses i 28 kap. 1 §
      [rättegångsbalken].
      Det finns inte någon dokumentation om vilka överväganden som lades till grund
      för beslutet att genomföra aktuell husrannsakan. Förutsättningarna att i efterhand
      bedöma om det förelåg grund för åtgärden är därmed mycket begränsade.
      Poliserna har i anledning av anmälan till JO uppgett att de misstänkte att AA
      hade gjort sig skyldig till narkotikabrott. Mer konkret synes brottsmisstanken ha
      innefattat att AA förvarade narkotika i bilen.
      Poliserna synes sammanfattningsvis ha grundat brottsmisstanken på i huvudsak
      följande omständigheter. De hade fått ett anonymt tips om att AA förvarade
      narkotika i bilen. Det luktade marijuana från bilen. De som brukar narkotika i
      fordon försöker ofta vädra ut doften efter att ha brukat i bilen. AA:s bil hade
      rutorna nedvevade. AA uppgav först att han inte brukar narkotika men ändrade
      sig efter följdfrågor och uppgav att han brukat narkotika för några veckor sedan.
      AA rörde sig mot bilen och det fanns risk för att han kunde förstöra
      bevismaterial.
      Det ska finnas konkreta omständigheter till stöd för en misstanke om innehav för
      att en husrannsakan ska kunna göras. Huruvida skäl för en husrannsakan
      föreligger eller inte kan dock ofta vara en svår bedömningsfråga, där olika
      omständigheter får vägas mot varandra och ett visst utrymme för skilda
      uppfattningar naturligt nog kan finnas. Därför bör viss försiktighet iakttas vid en
      bedömning i efterhand.
      Ett anonymt tips kan inte ensamt utgöra grund för husrannsakan … JO har uttalat
      att skälig misstanke om narkotikabrott genom innehav i bostaden inte enbart kan
      grundas på ett antagande om att den som missbrukar narkotika som regel även
      förvarar narkotika i bostaden … Enligt Polismyndigheten är det därför rimligt att
      anta att det för en sådan misstanke inte heller är tillräckligt med ett anonymt tips
      om att en person förvarar narkotika i sin bil i förening med att personen i fråga
      själv vidgår att han eller hon missbrukar narkotika.
                                                                       Dnr 5316-2018       Sid 3 (5)




      Det synes vara samtalet med AA samt lukt från bilen som stärkte polisernas
      misstanke om brott. Någon kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av AA har
      inte förekommit, så något innehav eller bruk har inte styrkts på dessa grunder.
      Polismännen synes inte heller i samtalet med AA innan beslutet om
      husrannsakan ha ställt några frågor om att AA skulle förvara narkotika i sin bil.
      Även vid en försiktig bedömning i efterhand föreligger enligt Polismyndigheten
      viss tveksamhet om de övriga omständigheter som poliserna har redovisat kan
      anses vara sådana konkreta omständigheter som utgjorde skälig grund för
      misstanke om att AA förvarade narkotika i bilen. Polismyndigheten anser
      emellertid att det som framkommit i utredningen inte ger underlag för att i
      efterhand konstatera att polismännens bedömning har legat utanför ramen för det
      godtagbara bedömningsutrymme som måste finnas.
      Varken polisernas redogörelser eller det som framkommer i filmen tyder på att
      situationen var sådan att AA genom sitt agerande riskerade att förstöra eventuella
      bevis i bilen. Någon fara i dröjsmål synes därmed inte ha förelegat. Eftersom
      situationen inte var sådan att en polisman själv fick fatta beslut om
      husrannsakan, borde en undersökningsledare ha kontaktats.
      Det är naturligtvis inte godtagbart att det inte har upprättats protokoll över
      husrannsakan eller anmälan rörande brottsmisstanken mot AA. Att patrullen
      beordrades på ett brådskande ärende direkt i anslutning till den nu aktuella
      händelsen föranleder ingen annan bedömning. Polismyndigheten anser att
      patrullen så snart som möjligt borde dokumenterat händelsen.

Rättsliga utgångspunkter
Bestämmelser om husrannsakan i brottsutredande syfte finns bl.a. i 28 kap.
rättegångsbalken (RB). Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts
på vilket fängelse kan följa får husrannsakan göras hos den som är skäligen
misstänkt för brottet, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller
annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning
om brottet (se 28 kap. 1 § RB).

JO har vid flera tillfällen uttalat att det, för att en person ska anses skäligen
misstänkt för ett brott, krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss
styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.
Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en
faktabaserad brottsmisstanke. Det är emellertid inte möjligt att lägga fast några
mer bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att en misstanke ska anses
vara skälig. Frågan får i stället besvaras från fall till fall och vanligen finns det
ett visst utrymme för olika bedömningar. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 383.)
Misstanken får dock aldrig grundas på omständigheter som saknar relevans för
frågan om brottsmisstanken, t.ex. att det brådskar att genomföra en åtgärd (se
Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4:e uppl., s. 611).

JO har uttalat som en princip att uppgifter som lämnas i anonyma anmälningar
eller tips inte ensamma kan läggas till grund för en bedömning av om det finns
förutsättningar för t.ex. en husrannsakan (se t.ex. JO 1991/92 s. 44 och 108).

Beslut om husrannsakan ska i första hand meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten (28 kap. 4 § första stycket RB). En polis får dock besluta
om en sådan åtgärd om det är fara i dröjsmål (28 kap. 5 § RB). Någon definition
                                                                   Dnr 5316-2018       Sid 4 (5)




i lag av fara i dröjsmål finns inte, och i förarbetena till bestämmelsen utvecklas
inte närmare vad som avses med uttrycket. Rent allmänt kan emellertid sägas att
det är fara i dröjsmål om ändamålet med åtgärden skulle gå förlorat om den fick
vänta till dess polisen fått ett beslut av en behörig beslutsfattare. Det ska alltså
vara fråga om ett brådskande fall. Om polisen har praktiska möjligheter att
hinna kontakta t.ex. en undersökningsledare är det som regel inte fråga om ett
brådskande fall. Omständigheterna på platsen kan dock vara sådana att polisen
genast måste använda tvångsmedlet för att bevisning inte ska gå förlorad. Som
exempel på det kan nämnas att en husrannsakan omedelbart måste göras i en bil
för att narkotika eller smuggelgods inte ska skaffas undan. (Se bl.a. JO 1997/98
s. 133, SOU 1995:47 s. 165 f. och Gunnel Lindberg, a.a., s. 629 f.)

Bedömningen om det är fara i dröjsmål ska göras utifrån förhållandena i det
enskilda fallet och det måste finnas någon faktisk omständighet som talar för att
beslutet inte kan vänta för att det ska vara fråga om fara i dröjsmål.

Det ska föras protokoll över en husrannsakan där bl.a. skälen för åtgärden och
syftet med den anges (se 28 kap. 9 § RB). Det är av stor vikt ur rättssäkerhets-
och kontrollsynpunkt att beslut om tvångsmedel dokumenteras klart och
noggrant. Av protokollet ska det bl.a. tydligt framgå vilka brottsmisstankar som
föranlett husrannsakan och vilka omständigheter som legat till grund för
beslutet (se t.ex. JO 2009/10 s. 72). Om en polis fattat beslutet på grund av fara
i dröjsmål ska det av protokollet också framgå varför det var fara i dröjsmål.
Det är viktigt att dokumentationen görs i så nära anslutning till husrannsakan
som möjligt (se JO 2017/18 s. 282).

Bedömning
Husrannsakan
Av utredningen i ärendet framgår att poliserna genomförde en husrannsakan i
AA:s bil. Poliserna har inte upprättat något protokoll över åtgärden och det
finns således ingen dokumenterad uppgift om vilket brott AA ansågs vara
misstänkt för och vilka omständigheter som låg till grund för beslutet om
husrannsakan. Detta försvårar min granskning av ärendet.

Polismyndigheten har, utifrån polisernas uppgifter, utgått från att den konkreta
brottsmisstanke som låg till grund för beslutet var att AA förvarade narkotika i
sin bil. Jag har inte tillräckligt underlag för att ha någon annan utgångspunkt än
Polismyndigheten när det gäller den frågan. En misstanke om ett sådant
narkotikabrott kan i och för sig ligga till grund för ett beslut om en
husrannsakan.

För att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott måste det, som
redovisats ovan, finnas konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på
att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser – i det här fallet
att AA förvarade narkotika i bilen. Jag uppfattar poliserna på det sättet att de
omständigheter som låg till grund för misstanken och beslutet om husrannsakan
                                                                   Dnr 5316-2018       Sid 5 (5)




var ett anonymt tips om att AA bl.a. skulle förvara narkotika i bilen och att
polisen kände lukt av marijuana från bilen samt att AA uppgav att han rökt
marijuana i samband med en utlandsvistelse några veckor tidigare.

I likhet med Polismyndigheten känner jag en viss tveksamhet om dessa
förhållanden utgjorde sådana konkreta omständigheter som innebar att det fanns
skäl att misstänka att det fanns narkotika i bilen. Med beaktande av det
bedömningsutrymme som finns i denna typ av frågor finns det emellertid inte
anledning att kritisera Polismyndigheten för bedömningen att brottsmisstanken
mot AA i sig kunde ligga till grund för att det fanns förutsättningar att
genomföra en husrannsakan.

För att en polis ska få besluta om en husrannsakan krävs det dock att det är fara
i dröjsmål. Det hade t.ex. kunna vara fallet om AA varit på väg att lämna
platsen med bilen. Att det fanns en sådan risk har de inblandade poliserna
emellertid inte påstått. De har inte heller på något annat sätt konkretiserat varför
de ansåg att ett beslut av t.ex. en jourhavande polisiär förundersökningsledare
inte kunde inhämtas och att det därför var fara i dröjsmål. Jag delar
Polismyndighetens bedömning att det inte kommit fram något som tyder på att
situationen var sådan att AA genom sitt agerande riskerade att förstöra
eventuella bevis i bilen. Någon fara i dröjsmål fanns det således inte. Poliserna
borde därför ha kontaktat en undersökningsledare för ett beslut om
husrannsakan. Polismyndigheten ska kritiseras för att husrannsakan
genomfördes utan att detta gjordes.

Dokumentation
Som framgår av utredningen har inget protokoll upprättats över husrannsakan.
Det tycks ha berott på att polispatrullen beordrades på ett brådskande ärende
och därför glömde bort att dokumentera ingripandet. Det ursäktar emellertid
inte att åtgärden inte har dokumenterats.

Avsaknaden av dokumentation har, som tidigare nämnts, försvårat min
granskning av ärendet. Det finns därför skäl att framhålla att det är ett
grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut och
åtgärder dokumenteras i enlighet med de bestämmelser som gäller.
Polismyndigheten ska kritiseras även för att husrannsakan inte dokumenterades.
