# Anmälan mot Socialnämnden i Hallstahammars kommun för underlåtenhet att underställa förvaltningsrätten ett beslut om
omedelbart omhändertagande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

JO 2013-11-27 dnr 534-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2013-11-27              534-2013                1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot Socialnämnden i Hallstahammars kommun för
                        underlåtenhet att underställa förvaltningsrätten ett beslut om
                        omedelbart omhändertagande enligt lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga (LVU)


                          Beslutet i korthet: Ordföranden i Socialnämnden i Hallstahammars kommun beslutade
                          att omhänderta ett barn med stöd av 6 § LVU. På grund av att beslutet inte kom in till
                          förvaltningsrätten i rätt tid upphörde det omedelbara omhändertagandet. Det går i detta
                          fall inte att lasta någon enskild för det inträffade.
                          När nämnden uppmärksammades på att beslutet om omhändertagande hade upphört
                          fattade nämndens ordförande ett nytt beslut med stöd av 6 § LVU. I ärendet aktualiseras
                          frågan om ordföranden kunde fatta ett sådant beslut trots att det inte hade tillkommit
                          några nya omständigheter.
                          Enligt 7 § LVU upphör ett beslut om omedelbart omhändertagande att gälla om beslutet
                          inte har underställts förvaltningsrätten inom föreskriven tid. Det har ansetts att i en sådan
                          situation kan ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande inte fattas om det inte har
                          tillkommit nya omständigheter. Ett sådant synsätt kan dock stå i strid med principen om
                          att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut enligt LVU.
                          Hur en konflikt i ett enskilt fall mellan den unges bästa och bestämmelserna som syftar till
                          en rättssäker handläggning ska lösas är komplicerad. Då det för närvarande pågår en
                          översyn av LVU översändes en kopia av beslutet till utredningen.

## Anmälan

Jur. kand AA framförde, som ombud för BB, klagomål mot Socialnämnden i
                        Hallstahammars kommun. Hon anförde bl.a. följande. Socialnämnden i
                        Hallstahammars kommun beslutade den 27 december 2012 att omedelbart
                        omhänderta barnet CC. Hon kontaktade förvaltningsrätten den 14 januari 2013 och
                        fick beskedet att någon underställan inte inkommit. Hon kontaktade den 15 januari
                        2013 socialtjänsten vid flera tillfällen. Den 16 januari 2013 fattade socialnämnden
                        ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande av CC. Det beslutet underställdes
                        förvaltningsrätten samma dag. Förvaltningsrätten upphävde det omedelbara
                        omhändertagandet genom beslut den 23 januari 2013.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 534-2013      Sid 2 (5)




Utredning
JO anmodade Socialnämnden i Hallstahammars kommun att inkomma med
utredning och yttrande över vad som anförts i anmälan.

I ett remissvar anförde Socialnämnden, arbetsutskottet, i huvudsak följande.

      CC omhändertogs omedelbart i samband med sin födelse 121227 och placerades i
      familjehem. Samtliga beslut om omhändertagande och placering och hemlighållande
      av vistelseort är fattade på ett korrekt sätt, se samtliga bilagor. Dessa handlingar
      faxades sedan till förvaltningsdomstolen men faxet har uppenbarligen inte kommit
      fram. Utifrån detta har sedan ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande fattats
      vilket sedan hävdes då förvaltningsdomstolen ansåg att CC var skyddad utifrån att
      hon då var placerad i familjehem. Socialtjänsten tog då ytterligare ett beslut om
      omedelbart omhändertagande utifrån att BB inte samtycker till placeringen och
      avser att hämta hem sin dotter.
      Socialnämnden har utifrån det inträffade förtydligat och reviderat sina rutiner kring
      detta förfarande med att alltid ringa förvaltningsdomstolen för att få bekräftat att fax
      kommit fram. Om detta sker utanför kontorstid görs det nästföljande arbetsdag.
      Samtliga handlingar ska också skickas in till förvaltningsdomstolen per post
      omgående.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453). Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar
beredas vård utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan beslutas på grund
av brister i ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU besluta att den
som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge
behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan
avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den
fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Ett
beslut om omedelbart omhändertagande ska, enligt 7 § första stycket LVU,
underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om
underställningen inte sker inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet
(7 § tredje stycket LVU).

Ordföranden i socialnämnden beslutade den 27 december 2012 att med stöd av
6 § LVU omedelbart omhänderta CC. Beslutet skulle ha underställts
förvaltningsrätten senast den 3 januari 2013.

Nämnden har i sitt remissvar anfört att en underställan faxades till förvaltnings-
rätten inom den tidsfrist som är föreskriven. Av utredningen går det dock inte att
dra någon annan slutsats än att beslutet om att omedelbart omhänderta CC inte kom
in till förvaltningsrätten. Någon säker förklaring till det inträffade föreligger inte.
Även om det är allvarligt går det inte att lasta någon enskild tjänsteman för att
                                                                          Dnr 534-2013      Sid 3 (5)




beslutet inte kom in till förvaltningsrätten. Jag noterar att nämnden vidtagit
åtgärder för att förhindra att något liknande inträffar igen och lämnar därför den
frågan.

När nämnden uppmärksammades på att beslutet om omhändertagande till följd av
det inträffade hade upphört fattade nämndens ordförande den 16 januari 2013 ett
nytt beslut om omedelbart omhändertagande. I ärendet här aktualiseras frågan om
ordföranden kunde fatta ett sådant nytt beslut trots att det inte hade tillkommit
några nya omständigheter utan beslutet grundade sig på samma omständigheter
som tidigare. Jag vill i denna del anföra följande.

Om förvaltningsrätten fastställer ett beslut om omedelbart omhändertagande ska,
enligt 8 § LVU, socialnämnden inom fyra veckor från den dag då
omhändertagandet verkställdes ansöka hos förvaltningsrätten om att den unge ska
beredas vård med stöd av LVU. Enligt 9 § 1 LVU upphör ett beslut om omedelbart
omhändertagande att gälla om ansökan om vård inte görs och nämnden inte heller
inom den angivna tiden har begärt förlängning av fristen med stöd av 8 §. I
förarbetena till 1980 års LVU anfördes att om nämnden har försummat att ge in
ansökan om vård i rätt tid får det anses följa av allmänna rättsgrundsatser att ett
nytt beslut om omhändertagande inte får fattas på samma grunder som föranledde
det tidigare beslutet (prop. 1979/80:1 Del A s. 592). Någon ändring av denna
princip synes inte ha varit avsedd vid tillkomsten av den nu gällande lagstiftningen.

I ett beslut som har refererats i JO:s ämbetsberättelse, JO 1998/99 s. 282,
dnr 4280-1006, uttalade JO bl.a. följande (s. 284 f.).
      När ett beslut om omedelbart omhändertagande förfallit enligt 9 § LVU har
      socialnämnden i och för sig möjlighet att fatta ett nytt beslut om omhändertagande.
      Detta förutsätter emellertid att det kommit fram nya omständigheter som kan läggas
      till grund för bedömningen. Det räcker således inte med att de tidigare
      vårdmotiverande förhållandena alltjämt står kvar. I så fall hade den stipulerade
      tidsfristen i 8 § LVU saknat betydelse.
      --
      I det uppkomna läget hade nämnden enligt min mening bort pröva om det fanns
      andra alternativ. Jag vill peka på möjligheten att överlåta åt länsrätten att ta ställning
      till om ett omedelbart omhändertagande är motiverat. Nämnden hade således
      omgående kunnat ge in en ansökan om vård enligt LVU till länsrätten – utredningen
      var ju vid det här laget avslutad – och i samband därmed enligt 6 § tredje stycket
      LVU göra en framställning om att pojken omedelbart skulle omhändertas. Ett sådant
      alternativ hade svarat bättre mot lagstiftarens intentioner att ett av socialnämnden
      fattat beslut om omedelbart omhändertagande skall till följd av sin provisoriska
      karaktär endast kunna gälla under begränsad tid.
Varken i förarbetena till 1980 års lagstiftning eller till den nu gällande lagen
behandlas frågan om nämndens möjlighet att fatta ett nytt beslut om omedelbart
omhändertagande när det tidigare beslutet har förfallit på grund av att det inte har
underställts inom den tidsfrist som anges i 7 § första stycket LVU
(prop. 1979/80:1 Del A s. 497 ff, s. 591, prop. 1989/90:28 s. 77 ff, s. 110). Något
vägledande avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i just denna fråga
synes inte finnas.
                                                                         Dnr 534-2013     Sid 4 (5)




Socialstyrelsen har i sin publikation Tillämpning av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (SOSFS 1997:15 uttalat bl.a. följande (s. 40).

      Ett omedelbart omhändertagande omgärdas av tidsfrister. Dessa tidsfrister går inte
      att förlänga genom att fatta ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande på
      samma grund då tiden för ett redan fattat beslut går ut.
JO har i flera beslut intagit samma ståndpunkt som Socialstyrelsen; se t.ex.
JO 2007/08 s. 321, dnr 3274-2005. I det beslutet anförde JO bl.a. följande (s. 327).

      När ett omedelbart omhändertagande har upphört i enlighet med bestämmelsen i
      7 § tredje stycket LVU, dvs. på grund av att beslutet inte har underställts länsrätten
      inom tidsfristen, har socialnämnden i och för sig möjlighet att fatta ett nytt beslut om
      omhändertagande. Detta förutsätter emellertid att det har kommit fram nya
      omständigheter som kan läggas till grund för bedömningen. Det räcker således inte
      med att de tidigare vårdmotiverande förhållandena alltjämt står kvar. I så fall hade
      den stipulerade tidsfristen i 7 § första stycket LVU saknat betydelse.
      Av utredningen i förevarande ärende framgår att omhändertagandet av DD
      den 21 juli 2004 inte grundade sig på några nya omständigheter utan
      förutsättningarna var desamma som förelåg vid beslutet om omhändertagande
      den 9 juli 2004.
      Handläggningen i denna del kan ifrågasättas i formellt hänseende. Jag vill peka på
      den möjlighet som en nämnd har att överlåta åt länsrätten att ta ställning till om ett
      omedelbart omhändertagande är motiverat. Nämnden hade således omgående kunnat
      ge in en ansökan om vård enligt LVU till länsrätten och i samband därmed enligt 6 §
      tredje stycket LVU göra en framställning om att den unge skulle omedelbart
      omhändertas. Ett sådant handlingssätt hade svarat bättre mot lagstiftarens intentioner
      att ett av socialnämnden fattat beslut om omedelbart omhändertagande till följd av
      sin provisoriska karaktär endast skall kunna gälla under begränsad tid.
Att en socialnämnd försummar att underställa ett beslut om omedelbart
omhändertagande eller att underställningen inte kommer in till förvaltningsrätten
på grund av tekniska problem är givetvis allvarligt eftersom beslutet då upphör.
Nämnden blir till följd därav förhindrad att ge den unge det skydd eller stöd som
nämnden har ansett att den unge behöver.

Som framgår av det ovan anförda har det ansetts att nämnden kan fatta ett nytt
beslut om omedelbart omhändertagande i princip endast om det har tillkommit nya
omständigheter. Enligt 1 § sista stycket LVU ska emellertid vad som är bäst för
barnet vara avgörande vid beslut enligt LVU. Det kan därför diskuteras hur
förvaltningsrätten ska bedöma underställningen om nämndens beslut grundas på
samma omständigheter som det beslut som har upphört på grund av att beslutet inte
hade underställts i rätt tid.

Förvaltningsrätten i Uppsala satte i det här aktuella fallet fokus på frågan hur
principen om barnets bästa ska beaktas i sammanhanget (förvaltningsrättens beslut
den 23 januari 2013 i mål 243-13). Förvaltningsrätten uttalade i beslutet följande.

      … det är sannolikt att EE behöver beredas vård enligt LVU. Det har däremot inte
      framkommit några omständigheter som visar att EE, som är placerad i familjehem,
      löper omedelbar risk att skadas till sin hälsa eller utveckling. Rättens beslut om vård
      kan därför under nuvarande omständigheter avvaktas. På grund härav och på grund
      av nämndens förfarandefel ska beslutet om omedelbart omhändertagande upphävas.
                                                                  Dnr 534-2013    Sid 5 (5)




Innebörden av bestämmelsen i 1 § sista stycket LVU har behandlats av HFD i tre
avgöranden under 2011 (HFD 2011 ref. 5, ref. 6 och ref. 13). Dessa avgöranden
gäller visserligen tillämpningen av andra bestämmelser i lagen. Bestämmelsen ska
dock givetvis tillämpas även när det gäller beslut om omedelbart omhändertagande
och domarna är därför av intresse även i en situation som den här aktuella.

Det kan tveklöst finnas situationer när det skulle stå i uppenbar strid mot den unges
bästa att låta omhändertagandet upphöra enbart på grund av brister i nämndens
formella handläggning av ärendet. Det är samtidigt viktigt att upprätthålla
respekten för de tidsfrister som satts upp av lagstiftaren. Hur en konflikt i ett
enskilt fall mellan den unges bästa och bestämmelserna som syftar till en rättssäker
handläggning ska lösas är komplicerad. Jag vill samtidigt framhålla att det inte är
ovanligt att beslut om omedelbart omhändertagande upphör att gälla därför att
beslutet inte har underställts förvaltningsrätten i rätt tid (se bl.a. JO:s ämbets-
berättelse 2007/08 s. 307).

Det pågår för närvarande en översyn av LVU (Utredningen om tvångsvård för barn
och unga, S 2012:07). De problem som jag nu berört är av sådan art att jag finner
skäl att översända en kopia av detta beslut till utredningen.

Jag sänder en kopia av beslutet även till Socialdepartementet, Socialstyrelsen,
Inspektionen för vård och omsorg och Barnombudsmannen för kännedom.
