# Trängselskatt; bl.a. fråga om vilken åtgärd Vägverket borde ha vidtagit när ett registreringsnummer uppenbarligen inte stämde överens med den bil som passerat en betalstation

JO 2008-04-17 dnr 5346-2006

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2008-04-17        5346-2006              1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Trängselskatt; bl.a. fråga om vilken åtgärd Vägverket borde ha vidtagit
                        när ett registreringsnummer uppenbarligen inte stämde överens med
                        den bil som passerat en betalstation


                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Vägverket. Han anförde i
                        huvudsak följande. Han hade blivit påförd trängselskatt utan att ha framfört något
                        fordon i Stockholm. En mörk Nissan med visst registreringsnummer hade förts i
                        aktuellt område ett antal gånger. Han var ägare till en vit Peugeot med samma
                        registreringsnummer. Den bilen togs emellertid ur drift och avställdes 1979. I
                        samtal med Vägverket i mars 2006 insåg verket att de handlagt ärendet felaktigt
                        och lovade åtgärda saken. Krav på avgifter fortsatte trots detta att komma. Kraven
                        hade blivit överförda till Skatteverket och därefter till Kronofogdemyndigheten.

                        Skatteverket och Vägverket yttrade sig över det som AA hade framfört i sin
                        anmälan.

                        AA yttrade sig över remissvaren.

                        I sitt beslut den 17 april 2008 anförde JO Nordenfelt i bedömningsdelen följande.

                        Trafikanternas acceptans för systemet med trängselskatter är enligt min uppfattning
                        beroende av att hanteringen är rättssäker, dvs. att de beslut som fattas så långt som
                        möjligt är riktiga och att felaktiga beslut i förekommande fall korrigeras på ett
                        snabbt och enkelt sätt. Uppenbara felaktigheter bör kunna åtgärdas utan att den
                        enskilde skriftligen skall behöva begära omprövning eller överklaga till
                        Skatteverket. Skatteverket har också möjlighet att på eget initiativ ompröva beslut
                        med stöd av 15 § lagen (2004:629) om trängselskatt. Eftersom kundtjänst-
                        verksamheten finns hos Vägverket tycks Skatteverket emellertid normalt sett inte
                        få kännedom om en fordonsägares eventuella missnöje med ett beskattningsbeslut
                        innan denne kommer in med en begäran om omprövning till Skatteverket.
                        Tillfällen då Skatteverket på eget initiativ omprövar beslut med stöd av 15 § lagen
                        om trängselskatt torde därför med nuvarande ordning vara begränsade.

                        Av 11 § andra stycket lagen om trängselskatt framgår att Vägverket skall besluta
                        om rättelse om beslut om skatt eller avgift har blivit uppenbart oriktigt på grund av
                        misstag vid den automatiserade behandlingen. Denna skyldighet torde föreligga



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 5346-2006     Sid 2 (4)




oavsett hur felet upptäcks och vem som initierar frågan om ändring – den enskilde,
myndigheten eller någon annan. Det torde inte krävas att en begäran från enskild
om rättelse enligt 11 § framställs skriftligen. – Däremot torde en begäran från den
enskilde om omprövning enligt lagens 15 § kräva skriftlighet, jfr 23 §
förvaltningslagen (1986:223).

Vid passage genom en betalstation identifieras en bils registreringsnummer direkt i
systemet med hjälp av s.k. OCR-teknik (Optical Character Recognition). I
förevarande fall identifierade systemet registreringsnumret BOH *** samt
fotograferade registreringsskylten och den nedre delen av fordonet. En passagebild
måste för att kunna ligga till grund för ett skattebeslut enligt min mening vara så
tydlig att registreringsnumret kan urskiljas. Det kan ifrågasättas om de
passagebilder som jag har tagit del av uppfyller detta krav. Det är inte lätt att
urskilja om fotografierna visar registreringsnumret BOH *** eller BCH ***. AA
var registrerad som ägare till en vit Peugeot. Fotografierna visar ett mörkt fordon
av ett annat bilmärke.

AA bad vid samtal med Vägverkets kundtjänst den 1 mars 2006 om kontroll av
passagebilder och en återkoppling till honom. Kundtjänsten upplyste den 2 mars
2006 AA om att begäran om omprövning skall göras skriftligen hos Skatteverket.

När väl AA hade väckt frågan om felet hos Vägverkets kundtjänst uppkommer
frågan vilket ansvar Vägverket hade för frågans utredning och eventuell ändring av
besluten.

JO Lavin anförde i JO 1997/98 s. 460 följande.
      Som en allmän princip inom förvaltningsrätten anses gälla att det åvilar en
      förvaltningsmyndighet att tillse att utredningen blir så fullständig som erfordras i ett
      ärende (official- eller undersökningsprincipen). Någon motsvarighet till den
      uttryckliga regeln om förvaltningsdomstols utredningsansvar i 8 § förvaltnings-
      processlagen (1971:291) finns inte i förvaltningslagen (1986:223), FL. Vissa
      allmänt hållna regler i FL ger dock antydningar om omfattningen och innebörden av
      förvaltningsmyndigheternas ansvar för utredningen i ett ärende. (– – –) I 4 § första
      stycket [FL] föreskrivs sålunda:
      ”Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp
      till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall
      lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes
      behov av hjälp och myndighetens verksamhet.” Härtill kommer regeln i 7 § andra
      meningen: ”Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv
      inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs.”
      Ur de nämnda reglerna i 4 § kan utläsas att myndighetens utredningsinsatser får
      avpassas till ärendets beskaffenhet (frågans art, den enskildes behov av hjälp och
      myndighetens verksamhet) och att myndigheternas åtgärder bl.a. skall bestå i
      vägledning och annan sådan hjälp.
I det nu aktuella ärendet lämnade AA redan vid sin kontakt med kundtjänsten den 1
mars 2006 uppgifter om sitt eget fordon till kundtjänsten. Av Vägverkets yttrande
hit framgår inte om kundtjänsten i detta skede kontrollerade bilderna från den
aktuella passagen, och jag anser mig därför inte kunna utgå från att så skedde. Om
så hade skett hade kundtjänsten enkelt kunnat konstatera att det saknades överens-
                                                                       Dnr 5346-2006    Sid 3 (4)




stämmelse mellan det fordon som AA var registrerad som ägare till och det som
syntes på bilden. Någon ytterligare utredning av omständigheterna kring passagen
torde därmed knappast ha varit nödvändig. Jag anser inte att Vägverket i detta
avseende har levt upp till sitt utredningsansvar.

I detta fall framgick det således att det av systemet identifierade registrerings-
numret BOH *** uppenbarligen inte stämde överens med själva fordonet. Enligt
min mening borde Vägverket efter att ha konstaterat detta omedelbart ha vidtagit
åtgärder för att de beslut som blivit felaktiga på grund av det inträffade skulle
kunna rättas till.

I 11 § andra stycket lagen om trängselskatt anges följande.

      Om beslut om skatt eller avgift har blivit uppenbart oriktigt på grund av misstag vid
      den automatiserade behandlingen, skall den myndighet hos vilken behandlingen
      utförts besluta om rättelse.
Detta lagrum torde främst ta sikte på programmerings- eller systemfel som ger
upphov till ett större antal felaktiga debiteringar och där rättelse enklast kan ske av
den myndighet som har att svara för dessa funktioner (se prop. 1987/88:159 s. 54
gällande motsvarande lagrum i den tidigare fordonsskattelagen). Enligt min mening
är lagrummet knappast direkt tillämpligt på ett enskilt fall som det nu aktuella, där
ursprungsfelet inte stått att finna i de automatiserade systemen som sådana.

Lagen om trängselskatt innehåller ingen ytterligare regel som ger Vägverket
möjlighet att vidta rättelse.

I 27 § förvaltningslagen föreskrivs att om en myndighet finner att ett beslut, som
den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet,
om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild
part.

Fråga uppkommer då om den allmänna bestämmelsen om omprövning av beslut i
27 § förvaltningslagen är tillämplig på Vägverkets beslut, eller om bestämmelserna
om omprövning i 15 § lagen om trängselskatt exklusivt reglerar all omprövning av
beslut enligt lagen om trängselskatt.

Riksdagen beslutade den 9 april 2008 att anta ett förslag från regeringen till vissa
ändringar i lagen om trängselskatt (prop. 2007/08:52 Nya regler om beslut och
betalning avseende trängselskatt m.m.). Ändringarna innebär bl.a. – i syfte att
renodla uppdelningen av myndigheternas (Vägverket respektive Skatteverket)
beslutsbefogenheter – att bestämmelserna i 26 och 27 §§ förvaltningslagen om
rättelse respektive omprövning inte skall tillämpas i fråga om Vägverkets beslut
enligt lagen om trängselskatt. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2008.

Mot bakgrund av de nyssnämnda ändringarna i lagen om trängselskatt finner jag
inte anledning att i detta ärende fördjupa mig i frågan om Vägverket borde ha –
efter att ha konstaterat att registreringsnumret uppenbarligen inte hörde ihop med
                                                               Dnr 5346-2006   Sid 4 (4)




fordonet – ändrat besluten med stöd av 27 § förvaltningslagen eller om Vägverket i
stället omedelbart borde ha uppmärksammat Skatteverket på felet så att
Skatteverket hade kunnat ompröva besluten på eget initiativ med stöd av 15 § lagen
om trängselskatt. Enligt min mening borde Vägverket i vart fall ha gjort det ena
eller det andra. Skyldigheten att vara den enskilde behjälplig i en situation som
denna följer av 4 § förvaltningslagen. Vägverket kan inte undgå kritik för sin
underlåtenhet.

Jag avslutar ärendet med gjorda uttalanden.
