# Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Stockholm, för hanteringen av en avliden persons pass

JO 2017-02-03 dnr 5351-2015

BESLUT
                                                                            Datum                 Dnr                    Sid
                                                                            2017-02-03            5351-2015             1 (1)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Stockholm, för
                        hanteringen av en avliden persons pass

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram kritik mot polisinspektören BB vid
                        Polismyndigheten, polisregion Stockholm. I de delar av anmälan som JO valt att
                        utreda framgick i huvudsak följande.

                        Den 25 april 2015 avled AA:s dotter CC i sitt hem. I samband med att polisen
                        kom till bostaden tog de med sig CC:s pass. Den 27 april 2015 makulerades och
                        förstördes passet på uppdrag av BB. AA anförde att för henne var passet den
                        käraste minnessaken och en ovärderlig ägodel efter dottern. Enligt AA handlade
                        BB felaktigt när hon förstörde passet och det har lett till stora känslomässiga
                        konsekvenser för AA.

## Utredning

Polismyndigheten (DD) yttrade sig över vad som angavs i anmälan om
                        hanteringen av den avlidnas pass. Inför yttrandet hade upplysningar hämtats in
                        från polisregion Stockholm, kriminalkommissarien EE och polisinspektören
                        BB.

                        Av EE:s och BB:s upplysningar framgick bl.a. att det inte är vanligt att de
                        hanterar pass efter avlidna personer. När det sker tillämpar polisområde City en
                        rutin som innebär att passet lämnas till passenheten för att makuleras och
                        förstöras.

                        När det gäller det förhållandet att passet makulerades och förstördes angav
                        Polismyndigheten bl.a. följande.
                                  Av 28 § passförordningen framgår att en passmyndighet ska makulera ett
                                  gällande pass
                                  1.   om passet har återkallats eller dragits in,
                                  2.   när innehavaren ansöker om ett nytt pass av annan typ än provisoriskt pass
                                       eller extra pass eller, om han eller hon av särskilda skäl har behov av det
                                       tidigare passet under handläggningstiden, när det nya passet lämnas ut.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
      Av 11 kap. 5 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
      polismyndigheternas hantering av pass och nationellt identitetskort (RPSFS
      2009:14, FAP 530-1) framgår att makulerat pass och nationellt identitetskort som
      inte kan lämnas tillbaka till innehavaren eller sänds till Rikspolisstyrelsen ska
      destrueras av Polismyndigheten.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      I det aktuella fallet har Polismyndigheten makulerat och destruerat ett giltigt pass
      då den för vilket passet utställts till avlidit. I 28 § passförordningen finns regler
      för när ett giltigt pass ska makuleras. Enligt förarbetena till passlagen kan
      makulering även ske i vissa andra situationer, såsom då ett giltigt pass för
      avliden lämnas in till passmyndighet eller då ett borttappat pass kommer till rätta
      och passinnehavaren har fått nytt pass (se prop. 1977/78:156, s. 41).
      Polismyndighetens uppfattning är att ett pass tillhörande avliden saknar
      användningsområde både för den avlidne och för eventuella dödsbodelägare,
      varför utgångspunkten måste vara att ett giltigt pass ska makuleras efter att
      passinnehavaren avlidit. Polismyndigheten anser mot denna bakgrund att BB
      hanterade passet korrekt när hon beslutade att det skulle makuleras.
      När ett pass har makulerats och det inte ska lämnas tillbaka till innehavaren ska
      det enligt 11 kap. 5 § FAP 530-1 destrueras. I nu aktuellt fall har myndigheten
      inte kunnat lämna tillbaka passet till innehavaren eftersom denne avlidit, varför
      det var riktigt att destruera det.
      –––

Bedömning
Min utredning har enbart avsett frågan om hanteringen av CC:s pass.

Av utredningen framgår att polisen omhändertog CC:s pass i samband med att
hon påträffades avliden i sitt hem. Därefter lämnades passet till BB som, i
enlighet med den praxis som tillämpas inom polisområde City, lämnade över
passet till tillståndsenheten som makulerade och förstörde det.

Polismyndigheten har till stöd för sin uppfattning att det funnits förutsättningar
att makulera och förstöra passet hänvisat till följande uttalande i förarbetena till
passlagen.

      Från passåterkallelse bör skiljas makulering av pass. Som framgår av […]
      förslaget skall den som söker pass i regel ge in tidigare pass för makulering.
      Makulering kan emellertid ske också i vissa andra situationer, såsom då ett
      borttappat pass kommer till rätta och passinnehavaren har fått nytt pass eller då
      giltigt pass för avliden lämnas in till passmyndighet. Eftersom det i sådana fall
      inte blir fråga om någon rättighetsinskränkning, avses regler om makulering
      liksom f.n. kunna meddelas i administrativ ordning. (Se prop. 1977/78:156
      s. 41).
Det återgivna uttalandet gjordes i motiven till en bestämmelse som anger att ett
pass endast får återkallas på de grunder som anges i passlagen (numera 4 §
andra stycket passlagen). Vad lagstiftaren uttalar sig om är enligt min mening
dock inte något annat än på vilken nivå som bestämmelser om makulering av
pass i vissa situationer kan meddelas. Uttalandet ger alltså inte i sig
Polismyndigheten någon rätt att makulera en avliden persons pass. Jag noterar
också att uttalandet tar sikte på situationen att ett pass för en avliden lämnas in
till passmyndigheten, där det alltså inte kan bli fråga om en
rättighetsinskränkning.
I likhet med vad som annars gäller när polisen vidtar åtgärder med en enskild
persons egendom anser jag därför att det måste finnas ett uttryckligt stöd i en
föreskrift för att Polismyndigheten ska kunna makulera passet efter en person
som avlidit. Enligt vad utredningen ger vid handen finns det inte någon sådan
föreskrift. Polismyndigheten har därför inte haft något rättsligt stöd för att
makulera CC:s pass och det har inte heller funnits förutsättningar att förstöra
passet. Jag kan vidare inte se att det funnits förutsättningar för poliserna att
omhänderta passet i CC:s bostad.

Polismyndigheten har fört fram uppfattningen att ett pass som tillhör en avliden
person saknar användningsområde både för den avlidne och för eventuella
dödsbodelägare. Enligt Polismyndigheten måste utgångspunkten därför vara att
ett giltigt pass ska makuleras efter att passinnehavaren avlidit.

Det är givetvis angeläget att t.ex. pass och identitetskort som tillhört en avliden
person inte missbrukas eller används i brottsliga syften. Jag kan mot den
bakgrunden ha viss förståelse för den uppfattning som Polismyndigheten fört
fram. Även om ett pass efter en avliden person saknar användningsområde kan
det många gånger ha ett stort personligt värde för den avlidnes efterlevande eller
andra personer som stått den avlidne nära. Det är därför ett grundläggande krav
att deras rätt till den avlidnes egendom respekteras och att några åtgärder inte
vidtas med den avlidnes egendom som inte har stöd i gällande regler.
Polismyndigheten ska kritiseras för hur man hanterade CC:s pass.

Ärendet avslutas.
