# Uttalanden om offentlig försvarares rätt att närvara vid en rekonstruktion och om lämpligheten av en polismans SMS-kommunikation
med målsäganden under en förundersökning

JO 2010-05-21 dnr 5353-2008

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2010-05-21               5353-2008              1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Uttalanden om offentlig försvarares rätt att närvara vid en
                        rekonstruktion och om lämpligheten av en polismans SMS-
                        kommunikation med målsäganden under en förundersökning


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning om försök till dråp genomfördes en
                          rekonstruktion som innebar att två bilar ställdes upp på en plats där en kollision inträffat.
                          Syftet var att beräkna bilarnas hastighet och undersöka deras positioner vid kollisions-
                          ögonblicket. Den offentlige försvararen underrättades inte om rekonstruktionen. Vidare
                          hade en polisman ett stort antal SMS-kontakter med målsäganden under för-
                          undersökningen. – Enligt min mening borde försvararen ha beretts tillfälle att närvara vid
                          rekonstruktionen men jag kan inte påstå att det var fel att så inte skedde. Ett önskemål
                          från den misstänkte och försvararen om att få närvara vid en sådan åtgärd bör dock
                          tillgodoses så långt det är möjligt om det kan ske utan men för utredningen eller annars
                          inte är olämpligt. Jag har sedan inte någon principiell invändning mot att SMS används
                          som ett sätt att kommunicera under förutsättning att det som avhandlas lämpar sig för
                          sådan kommunikation. Enligt min uppfattning var några av de SMS-meddelanden som
                          skickats i ärendet mindre lämpliga. Med beaktande av innehållet i kommunikationen
                          borde det därför av förundersökningsprotokollet ha framgått att det fanns sidomaterial i
                          förundersökningen.

## Anmälan

Advokaten AA begärde i en anmälan att JO skulle granska om Polismyndigheten i
                        Östergötlands län under en förundersökning om försök till dråp genomfört en
                        rekonstruktion på ett acceptabelt sätt. Han begärde vidare att JO – med anledning
                        av att det under förundersökningen förekommit omfattande SMS-kontakter mellan
                        utredande polisman och målsäganden – skulle ta ställning till om det var lämpligt
                        att delar av förundersökningen bedrevs via SMS och i så fall vilken dokumentation
                        om detta som borde ha fogats till förundersökningen.

                        AA uppgav i anmälan sammanfattningsvis följande. Han var offentlig försvarare
                        för en person som av Linköpings tingsrätt i oktober 2008 dömdes för försök till
                        dråp. Under förundersökningen genomförde polisen den 3 september 2008 en
                        rekonstruktion på brottsplatsen. Vid rekonstruktionen var målsägandebiträdet och
                        en journalist från en lokaltidning närvarande. Däremot underrättades inte han om
                        rekonstruktionen och fick kännedom om den först efter att den genomförts. Som




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 5353-2008         Sid 2 (11)



framgår av tingsrättens dom hade rekonstruktionen stor betydelse för tingsrättens
ställningstagande i målet.

Till sin anmälan fogade AA bl.a. utskrifter av SMS-meddelanden mellan
målsäganden och kriminalinspektören BB samt tingsrättens dom den 13 oktober
2008 i mål B 3152-08.

Utredning
Vissa handlingar i polismyndighetens ärende K35794-08 begärdes in. Av dessa och
de handlingar som AA fogade till sin anmälan framgick bl.a. följande.

Förundersökningen avsåg misstankar om att en person, CC, den 21 augusti 2008 i
Linköping avsiktligt hade försökt beröva en annan person livet genom att med sin
bil i hög hastighet köra in i den andre personens bil. En platsundersökning genom-
fördes i anslutning till händelsen. Enligt en promemoria, upprättad av BB,
genomfördes den 3 september 2008 även en rekonstruktion med hjälp av polisens
tekniker och en trafiksäkerhetsanalytiker från Vägverket.

CC åtalades i september 2008 för försök till dråp. Som muntlig bevisning
åberopades bl.a. vittnesförhör med en kriminaltekniker om tillvägagångssättet
och iakttagelserna vid den tekniska rekonstruktionen på brottsplatsen. Vidare
åberopades vittnesförhör med trafiksäkerhetsanalytikern och en promemoria
upprättad av denne rörande ”kollisionshastigheten”.

I slutet av september 2008 översände BB till förundersöknings-ledaren,
kammaråklagaren DD, och AA utskrifter av sparad SMS-trafik mellan honom och
målsäganden. Av utskrifterna framgår att 56 meddelanden sänts från målsäganden
till BB och 37 meddelanden från BB till målsäganden. Meddelandena från BB till
målsäganden är överlag kortfattade och flera innehåller uppmaningar till måls-
äganden att kontakta honom. Meddelandena från målsäganden till BB innehåller
bl.a. kortfattade förfrågningar om utredningen m.m.

Tingsrätten dömde den 13 oktober 2008 CC för försök till dråp till fängelse fyra år.

Ärendet remitterades till polismyndigheten som anmodades att komma in med
upplysningar och yttrande över vad som framförts i anmälan till JO.

Polismyndigheten (länspolismästaren EE) kom in med ett remissvar till vilket hade
fogats yttranden från kriminalinspektörerna BB och FF (här utelämnade).

I polismyndighetens remissvar anfördes, efter en inledande redogörelse för
bakgrunden, bl.a. följande.

      Rekonstruktionen
      BB har framfört att han fört samtal med kriminaltekniker GG om hur kollisionen
      mellan bilarna i det aktuella ärendet gått till. De kom fram till att det var av stort
      intresse vilken position bilarna hade i kollisions-ögonblicket. Hastigheten hade
      mindre betydelse. BB fram-förde detta till förundersökningsledaren,
      kammaråklagare DD, som gav muntliga direktiv om att en teknisk rekonstruktion
      skulle genomföras.
                                                                 Dnr 5353-2008      Sid 3 (11)



BB har uppgett att rekonstruktionen genomfördes med hjälp av polisens
kriminaltekniker och en konsult från Vägverket. De i undersökningen aktuella
bilarna bärgades till platsen och ställdes upp som de befann sig i själva
kollisionsögonblicket. Detta gjordes med hjälp av inmätningar från fixpunkter och
släpspår i asfalten.
Vid dagen för rekonstruktionen kom målsägandebiträdet till platsen, så även
målsägarens far. Målsägandebiträdet lämnade ganska snart platsen.
Under rekonstruktionen kom även fotografer och journalister från Östgöta
Correspondenten till platsen. Troligen hade de informerats av en förbipasserande,
eller om de möjligen av en slump passerat förbi och såg att något ”var på gång”.
Anledningen till att ingen kontakt togs med den misstänktes advokat var att re-
konstruktionen inte sågs som en rekonstruktion i egentlig mening utan mer som en
del i den tekniska undersökningen.

Polismyndighetens bedömning
Under förundersökningen genomfördes en rekonstruktion. BB kallar den en teknisk
rekonstruktion och i tingsrättens dom, mål nr B 3152-08, omnämns rekonstruktionen
som en rekonstruktion av händelseförloppet.
Oaktat vilket slag av rekonstruktion som ska genomföras är det undersöknings-
ledaren som beslutar om åtgärden eftersom han/hon har det övergripande ansvaret
för förundersökningen (RPS RAPPORT 1994:12, Rekonstruktioner vid för-
undersökning om brott).
Åtgärden rekonstruktion är inte författningsmässigt reglerad såsom beslag,
husrannsakan och kroppsvisitation. Det tycks således inte finnas någon klar inne-
börd av begreppet rekonstruktion vid förundersökning. En del rekonstruktioner är
relaterade till uppgifterna i förhör och då gäller reglerna i rättegångsbalken (RB) och
förundersökningskungörelsen (1947:98). Andra rekonstruktioner innebär mer ett
redovisande av sakliga uppgifter från en brottsplatsundersökning eller resultat av en
teknisk utredning.
Rikspolisstyrelsen (RPS) har utifrån de olika syftena med rekonstruktioner föreslagit
en indelning enligt följande: utsagarekonstruktion, vallning, platsrekonstruktion,
teknisk rekonstruktion och händelserekonstruktion. Vissa rekonstruktioner genom-
förs utifrån tidigare erhållna uppgifter. Det kan vara en s.k. teknisk rekonstruktion
bestående i en funktionskontroll eller i en platskonstruktion i syfte att återskapa en
brottsplats.
–––
Huruvida försvararen och den misstänkte ska vara på plats och lämna synpunkter får
bedömas från fall till fall (RPS RAPPORT 1994:12, Rekonstruktioner vid för-
undersökning om brott).

Yttrande
Polismyndigheten anser att AA borde ha informerats om att en rekonstruktion skulle
äga rum. Han hade då haft möjlighet att framföra önskemål om att få deltaga i
rekonstruktionen. Det hade ankommit på förundersökningsledaren att fatta närmare
beslut härom.
Det är angeläget för sakens rätta belysning att försvaret ges möjlighet, om inte
särskilda skäl talar däremot, att under rekonstruktionen lämna upplysningar som kan
ha betydelse för den fortsatta utredningen.

SMS-kontakterna
BB blev under förundersökningen uppringd av kammaråklagare DD. Hon uppgav att
hon blivit kontaktad av advokat AA, som för henne uppgett att målsägaren befann
sig i Turkiet på semester. DD bad BB att ta kontakt med målsägaren för att utröna
om det verkligen förhöll sig så och meddela henne resultatet.
                                                                       Dnr 5353-2008        Sid 4 (11)



      BB ringde upp målsägaren som inte svarade utan skickade SMS istället. Denne
      skrev att han var på väg till Finland och lovade att ta kontakt med BB då han kom
      fram. Under de följande dagarna försökte BB flera gånger ringa till målsäganden.
      Denne svarade med SMS som BB besvarade. SMS-växlingen var under
      förundersökningen stundtals ganska intensiv med målsägaren eftersom han var
      orolig och rädd.
      BB har betraktat SMS-meddelandena som en annan form av telefon-samtal och inte
      bifogat dem till utredningen förrän advokaten begärde att få tillgång till dem. BB
      tömde telefonen på SMS-meddelanden och mailade dem till AA och åklagaren den
      30 september 2008. AA har således fått ta del av den SMS-växling som förekommit
      mellan BB och målsäganden innan huvudförhandlingens början den 1 oktober.

      Polismyndighetens bedömning och yttrande
      Reglerna om vad förundersökningsprotokollet ska innehålla finns i 20-22 §§ för-
      undersökningskungörelsen (1947:948). Det ställs stora krav på noggrannhet och
      objektivitet. Inte bara material som har direkt betydelse för målet ska tas med utan
      även sådant material som från den misstänktes och försvararens perspektiv kan vara
      av betydelse.
      –––
      Enligt myndighetens uppfattning ska det av protokollet framgå att sidomaterial finns
      i förundersökningen. Försvaret har då möjlighet att få del av detta om inga rättsliga
      hinder föreligger.
      BB:s uppfattning att SMS-meddelanden kan betraktas som ett substitut för
      telefonsamtal är förståelig. Rutiner för denna nya teknik har ännu inte funnit sina
      former vid redovisning av förundersökningar.
      Polismyndigheten kommer att verka för att sidoinformation såsom SMS-
      meddelanden i fortsättningen tydligt redovisas i förundersökningsprotokollet.
Utöver vad som framgår av polismyndighetens remissvar upplyste BB bl.a.
följande. Målsäganden hade uppgett till honom att han förvarat guld i ett utrymme i
bilen som blivit hermetiskt tillslutet i samband med kollisionen. Då guldet låg i
säkert förvar och för att inte förstöra de tekniska bevisen beslutades att låta guldet
ligga kvar till dess rekonstruktionen hade utförts. Eftersom målsäganden låg på
sjukhus kontaktade han målsägandebiträdet så att denne direkt efter
rekonstruktionen kunde hämta guldet, eftersom utrymmet då kunde brytas upp med
hjälp av bärgningspersonalen.

Muntliga upplysningar hämtades därefter in från DD, som uppgav i korthet
följande. Det var en ovanlig utredning och hon diskuterade med utredaren vilka
åtgärder som kunde vidtas. De talade bl.a. om att utredaren skulle undersöka om
det var möjligt att anlita en teknisk expert som, sedan man ställt upp bilarna på
platsen i enlighet med markeringar som gjordes vid kollisionen, kunde göra en
bedömning av vilken hastighet fordonen haft vid kollisionstillfället. Hon minns inte
om hon sade något om att rekonstruktionen faktiskt skulle genomföras för det fall
den visade sig möjlig. Hon gav inte några konkreta direktiv. Hon och utredaren
gick inte in på några detaljer och de talade inte heller om huruvida försvararen
skulle underrättas om åtgärden för det fall det gick att genomföra en sådan
undersökning. Efter att hon haft diskussionen med utredaren var hon frånvarande
från arbetet under en veckas tid. Samma dag hon återvände till arbetet fick hon veta
att rekonstruktionen pågick. Enligt henne borde försvararen ha underrättats om
åtgärden och fått vara med om han så önskade.
                                                                        Dnr 5353-2008     Sid 5 (11)



Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten, som bereddes tillfälle att
komplettera de upplysningar som DD lämnat och anmodades att redovisa sin
bedömning av det som kommit fram.

Åklagarmyndigheten (dåvarande tf. vice riksåklagaren HH) kom in med ett
remissvar till vilket hade fogats ett yttrande från chefsåklagaren JJ och vice
chefsåklagaren KK, båda vid åklagarkammaren i Linköping.

Åklagarmyndigheten anförde under rubrikerna Bakgrund och Rättslig reglering
bl.a. följande.

      Polis kallades den 21 augusti 2008 till en trafikolycksplats i Linköping där det
      konstaterades att en personbil kört in i sidan på en annan personbil. Genom
      förhörsuppgifter på plats uppstod misstanke om att den ene föraren (CC) avsiktligt
      kolliderat med det andra fordonet i syfte att beröva den andra förarens liv. CC
      anhölls i sin utevaro och greps senare samma dag. Han häktades den 25 augusti 2008
      på sannolika skäl misstänkt för försök till dråp.
      Ärendet lämnades till jouråklagare den 21 augusti 2008 och åklagaren övertog
      förundersökningsledarskapet den 22 augusti 2008.
      Advokaten AA förordnades den 25 augusti 2008 som offentlig försvarare för CC.
      Polis på plats upprättade trafikmålsanteckningar samt tog foton på brottsplatsen och
      de inblandade fordonen. Platsen flygfotograferades även den 22 augusti 2008.
      Den 3 september 2008 genomfördes ytterligare en undersökning av brottsplatsen.
      Vid undersökningen placerades de inblandade bilarna enligt de hjulspår som uppstått
      vid kollisionstillfället. Hjulspåren förstärktes med blå färg. En trafiksäkerhets-
      analytiker från Vägverket närvarade och använde de uppgifter som framkom för att
      beräkna fordonens hastighet vid kollisionstillfället. Vid beräkningarna användes ett
      simuleringsprogram där vägmiljön animerades med hjälp av polisens fotografier.
      Undersökningen hade föregåtts av en diskussion mellan utredaren och åklagaren om
      den fortsatta utredningen. Diskussionen rörde bl.a. möjligheterna att fastställa de
      inblandade bilarnas hastighet vid kollisionstillfället med hjälp av att placera bilarna
      där de befunnits efter kollisionen. Åklagaren ansåg inte att några konkreta direktiv
      till utredningsåtgärden hade getts. Utredaren uppfattade dock diskussionen som att
      direktiv lämnats och planerade i enlighet med detta. Advokaten AA underrättades
      inte om den planerade åtgärden. Målsägandebiträdet och målsägandens far var på
      platsen vid undersökningstillfället för att hämta egendom som fanns i den bil
      målsäganden kört, utan att på något vis delta i undersökningen.
      Advokaten AA kontaktade åklagaren den 3 september 2008 med anledning av att
      varken han eller hans klient beretts tillfälle att delta vid den undersökning som hade
      genomförts på brottsplatsen. Advokaten uppgav att han fått kännedom om den
      vidtagna utredningsåtgärden genom lokaltidningens nätbilaga. Av åklagarens svar
      till advokaten framgår att utredningsåtgärden vidtagits för att underlätta för polisens
      tekniker att bedöma händelsen och att hon inte uppfattat åtgärden som en re-
      konstruktion i den meningen att målsäganden och misstänkt skulle få delta för att
      visa sina versioner av ett händelseförlopp. Det framgår vidare att åklagaren inte
      närvarade vid det aktuella undersökningstillfället.
      Förundersökningen slutfördes den 19 september 2008 och slutsatserna från
      undersökningen den 3 september 2008 redovisades i en bilaga till förundersöknings-
      protokollet. Åklagaren beslutade den 25 september 2008 om åtal för försök till dråp.
      –––
      Rekonstruktioner och tekniska undersökningar tillhör de förundersökningsåtgärder
      som saknar uttryckligt författningsstöd. Sådana åtgärder kan utgå från sakuppgifter
      som framkommit vid t.ex. en kriminalteknisk undersökning, sakkunnigutlåtande
      eller annan ”objektiv” utredning. Rekonstruktioner kan också relatera till uppgifter
                                                                         Dnr 5353-2008     Sid 6 (11)



      som framkommit vid förhör med misstänkt, målsägande och vittnen. Genomförda
      rekonstruktioner och tekniska undersökningar omfattas av den misstänktes och
      dennes försvarares rätt att löpande ta del av vad som förekommit under för-
      undersökningen. I de fall en rekonstruktion omfattar förhörsmoment tillämpas
      rättegångsbalkens och förundersökningskungörelsens regler om förhör.
      Undersökningsledaren beslutar om en rekonstruktion eller en teknisk undersökning
      ska genomföras och ska lämna direktiv till åtgärden.
      Rikspolisstyrelsen har i RPS Rapport 1994:12 beskrivit hur polisen bör förbereda,
      genomföra, dokumentera och använda rekonstruktioner av olika slag. Rapporten
      innehåller bl.a. en beskrivning av olika former av förundersökningsåtgärder som
      omfattar en rekonstruktion av de ursprungliga förhållandena.
Åklagarmyndigheten gjorde därefter följande bedömning.

      Den aktuella förundersökningsåtgärden vidtogs med utgångspunkt från de
      sakuppgifter som redan framkommit i utredningen och innebar att den ursprungliga
      kollisionen rekonstruerades i syfte att få fram ett bättre bedömningsunderlag i ett
      visst avseende. Undersökningen ägde rum på den plats där den verkliga kollisionen
      inträffat och med de bilar som då var inblandade. Uppgifter av subjektiv karaktär
      såsom t.ex. förhörsutsagor beaktades inte. Avsikten var inte att något förhör skulle
      hållas, vilket inte heller gjordes. Åtgärden kan liknas vid andra former av tekniska
      undersökningar där faktiska sakförhållanden ligger till grund för de senare slut-
      satserna. Som exempel kan nämnas provskjutning av vapen liksom undersökning av
      kulbanor.
      Det kan konstateras att den misstänkte och dennes försvarare inte har någon
      ovillkorlig rätt att närvara vid alla åtgärder som vidtas under förundersökningen.
      Undersökningsledaren har inte heller någon skyldighet att inför den misstänkte eller
      dennes försvarare redogöra för samtliga åtgärder som planeras inom för-
      undersökningen. Jag kan därmed inte se att något fel har begåtts då den misstänktes
      försvarare inte bereddes tillfälle att närvara vid undersökningen. Jag vill dock
      tillägga att jag anser att den misstänktes och försvararens önskemål om att få närvara
      vid liknande åtgärder givetvis bör tillgodoses så långt det är möjligt om det kan ske
      utan men för utredningen eller annars inte är olämpligt.
      Det finns oklarheter och olika uppfattningar om vad som överenskommits mellan
      åklagaren och utredaren när det gäller huruvida direktiv hade lämnats inför
      undersökningen. Det är viktigt att åklagare ger tydliga anvisningar om hur
      förundersökningen ska bedrivas för att undvika att missförstånd uppstår. Sådana
      direktiv ska självfallet dokumenteras. Om det finns oklarheter i direktivgivningen
      kan det leda till att felaktiga åtgärder vidtas eller att utredningsåtgärder sker på ett
      sätt som inte är lämpligt. När det gäller det aktuella fallet kan jag dock konstatera att
      den rekonstruktion som gjordes av händelseförloppet har legat i linje med åklagarens
      intentioner.
      Jag vill avslutningsvis nämna att försvarets rätt att löpande få del av vad som
      förekommit vid undersökningen av allt att döma har tillgodosetts på ett
      tillfredsställande sätt.




JJ och KK gjorde i sitt yttrande en delvis annan bedömning enligt följande.

      Avgörande för frågan om försvararen och målsägandebiträdet borde ha underrättats
      och beretts möjlighet att närvara när utredningsåtgärderna genomfördes är om det
      fanns anledning att anta att deras närvaro kunde ha någon betydelse för de åtgärder
      som beslutades. Försvarare och målsägandebiträde underrättas därför alltid och är
      också i princip alltid närvarande när en misstänkt och/eller målsägande ska lämna
      uppgifter i samband med utredningsåtgärder (rekonstruktioner) som avser att visa
      den misstänktes/målsägandens uppfattning om ett händelseförlopp. Detta ska ses
                                                                        Dnr 5353-2008     Sid 7 (11)



      mot bakgrund av att en sådan utredningsåtgärd innefattar förhör med misstänkt
      respektive målsägande. Generellt sett gäller motsatsen beträffande utrednings-
      åtgärder som inte innefattar förhör med misstänkt eller målsägande om de endast
      avser att fastställa objektiva fakta i ett händelseförlopp. Vanliga fall i den senare
      kategorin är brottsplatsundersökningar av olika slag. Försvararen och måls-
      ägandebiträdet har naturligtvis alltid möjlighet att ange den ytterligare utredning de
      anser önskvärd enligt 23 kap 18 § rättegångsbalken samt att påtala eventuella
      felaktigheter eller oklarheter som kan förekomma i en förundersökning.
      I förevarande fall har försvararen reagerat mot att han inte underrättats och beretts
      möjlighet att närvara utan att närmare ange vad en sådan närvaro skulle tjäna för
      syfte. Jag kan inte se något annat syfte än att personligen få bevittna och/eller
      kontrollera polisens utredningsåtgärder som de beskrivits ovan, vilket inte kan anses
      ligga i en försvarares roll. Om det funnits något annat syfte borde försvararen ha
      tagit kontakt med förundersökningsledaren och angett vilka utredningsåtgärder som
      han ansåg borde vidtas.
      Då den nu aktuella utredningsåtgärden kunde antas få stor uppmärksamhet i media
      och med beaktande av försvararens reaktion efter det att han fått kännedom om
      utredningsåtgärden via media har det möjligen trots det anförda funnits anledning att
      underrätta försvarare och målsägandebiträde innan de avsedda utredningsåtgärderna
      vidtogs. En sådan närvaro hade naturligtvis inte kunnat vara till men för
      utredningen. Någon kritik för att så inte skedde kan dock inte riktas mot för-
      undersökningsledaren.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren, varvid han i huvudsak anförde
att det för framtiden torde finnas anledning att skapa rutiner för genomförande av
rekonstruktioner oavsett hur dessa benämns, liksom rutiner för dokumentation av
kontakter mellan utredare och ”hörda” via e-post och SMS.

Från Göta hovrätt infordrades därefter hovrättens dom den 22 december 2008 i mål
B 2933-09, i vilken hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den dömde
CC för grov misshandel till fängelse två år.

Rättslig reglering m.m.
Under en förundersökning ska utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet
och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot honom samt ska målet beredas så att
bevisningen kan förebringas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen (23 kap.
2 § rättegångsbalken, förkortad RB).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhets-
intressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom
eller henne behövliga direktiv för arbetet (1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen, 1947:948, förkortad FUK).

I syfte att utreda brott kan en rad olika åtgärder vidtas. Flertalet av dessa åtgärder
omgärdas av regler i rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen vad gäller
förutsättningarna och sättet för deras genomförande, t.ex. förhör, husrannsakningar
och kroppsvisitationer. Beträffande vissa andra åtgärder som utförs i syfte att få
fram information, t.ex. konfrontationer och rekonstruktioner, saknas dels
uttryckligt lagstöd för åtgärden som sådan, dels bestämmelser för hur åtgärderna
närmare ska utföras.
                                                                   Dnr 5353-2008   Sid 8 (11)



Rikspolisstyrelsen har emellertid i rapporten ”Rekonstruktioner vid för-
undersökning om brott” (RPS rapport 1994:12) behandlat hur polisen bör för-
bereda, genomföra, dokumentera och använda rekonstruktioner av olika slag. I
rapporten har Rikspolisstyrelsen delat in rekonstruktioner i fem olika typer:
utsagerekonstruktion, vallning, teknisk rekonstruktion, platsrekonstruktion och
händelserekonstruktion. I korthet innebär en utsagerekonstruktion ett fördjupat
förhör, en vallning att målsäganden, vittne eller gärningsman förväntas leda
förhörsledaren till en plats av betydelse för utredningen, en platsrekonstruktion ett
logiskt återskapande av en brottsplats, en teknisk rekonstruktion en kontroll av ett
vapen eller annan teknisk detalj och fastställande av skjutriktning eller skjutavstånd
samt en händelserekonstruktion ett återskapande av händelseförloppet (se mer om
detta i rapporten s. 48 f.). – Motsvarande rapport finns om vittneskonfrontationer
(RPS rapport 2005:2).

När en sådan oreglerad åtgärd genomförs kan dock i vissa fall andra regler som rör
förundersökningsförfarandet aktualiseras, t.ex. blir bestämmelserna om förhör
aktuella vid en s.k. vallning eller rekonstruktion (jfr 6 § andra stycket FUK). JO har
också i ett tidigare beslut påtalat att en vallning är ett förhör i rättegångsbalkens
mening (JO 1999/00 s. 78).

Av 23 kap. 18 § RB framgår vidare att den misstänkte och hans försvarare har rätt
att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som
förekommit vid undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser
önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom ska
lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare, varvid skäligt rådrum
ska beredas dem. Åtal får inte beslutas innan detta har skett.

I 23 kap. 10 § fjärde stycket RB föreskrivs att vid förhör som enligt 18 § hålls på
den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att närvara. Även vid
annat förhör får försvarare närvara, om det kan ske utan men för utredningen.

Vid förundersökningen ska protokoll föras över vad som därvid framkommit av
betydelse för utredningen (23 kap. 21 § RB, se även 20-22 §§ FUK).

Bedömning
Försvarares rätt att närvara vid en rekonstruktion
Som framgått saknas alltså uttryckliga bestämmelser för hur en rekonstruktion
under en förundersökning ska utföras och följaktligen finns inte heller några regler
om en försvarares rätt att närvara vid en sådan åtgärd. Rikspolisstyrelsen har,
beträffande s.k. utsagerekonstruktioner, i sin rapport uttalat att något hinder mot att
låta försvararen närvara vid en sådan normalt inte föreligger (se s. 57), och att
planeringen och genomförandet av en vallning ska ske på samma sätt som en
utsagerekonstruktion (s. 64 f.). – Jag noterar att inte heller Åklagarmyndigheten har
någon annan uppfattning i frågan.

Jag kan för min del konstatera att eftersom en rekonstruktion i form av utsagere-
konstruktion och vallning är att betrakta som ett slags förhör blir bestämmelserna
om förhör tillämpliga. Med beaktande av innehållet i 23 kap. 10 § fjärde stycket
                                                                  Dnr 5353-2008    Sid 9 (11)



RB är följaktligen utgångspunkten att försvararen ska beredas tillfälle att vara med
vid dessa slag av rekonstruktioner. Det torde nämligen sällan vara till men för
utredningen att låta försvararen vara närvarande vid sådana rekonstruktioner.
– Jag vill framhålla att förundersökningsledaren, i samband med att beslut om
rekonstruktion fattas, även har att ta ställning till vem som bör närvara vid
rekonstruktionen.

När det däremot gäller de andra slagen av rekonstruktioner, tekniska re-
konstruktioner och plats- eller händelserekonstruktioner, blir oftast inte reglerna
om förhör tillämpliga. Rikspolisstyrelsen anger i sin rapport att frågan om den
misstänkte och försvararen ska vara på plats och få lämna sina synpunkter i dessa
rekonstruktioner får bedömas från fall till fall. I rapporten uttalas dock att
eftersom den misstänkte och dennes försvarare senare ska delges resultatet av
rekonstruktionen kan det vara lämpligt att de redan vid genomförandet kan lämna
sina synpunkter. Därigenom kan man förebygga ”senare problem och ifråga-
sättande vid rättegången” (s. 68). – Jag förstår Åklagarmyndighetens yttrande på så
sätt att myndigheten anser att dessa rekonstruktioner måste särskiljas från
utsagerekonstruktion och vallning. JJ och KK har uppgett att t.ex. en försvarares
närvaro generellt sett inte har någon betydelse om utredningsåtgärden inte
innefattar något förhör utan endast avser att fastställa objektiva fakta i ett
händelseförlopp.

Det finns således inte någon författningsreglerad rätt för en försvarare att beredas
tillfälle att närvara vid de tre sistnämnda slagen av rekonstruktioner eller ens en
skyldighet för polis och åklagare att informera om en sådan planerad åtgärd.
Däremot föreskrivs i 23 kap. 18 § RB en rätt för den misstänkte och hans
försvarare att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del
av vad som förekommit vid undersökningen och att ange den utredning de anser
önskvärd.

Jag anser emellertid för min del, i likhet med Åklagarmyndigheten, att polis och
åklagare bör sträva efter att i så stor utsträckning som möjligt tillgodose den
misstänktes och försvararens önskemål om att få närvara även vid dessa
rekonstruktioner om det kan ske utan men för utredningen eller annars inte är
olämpligt. Det fordrar givetvis i sin tur att försvaret underrättas om den planerade
åtgärden.

I det nu aktuella fallet handlade förundersökningen, som framgått, om försök till
dråp och misstankarna avsåg att en person försökt beröva målsäganden livet genom
att med sin bil i hög hastighet köra in i den personbil som målsäganden färdades i.
För att kunna beräkna hastigheten vid kollisionen och undersöka bilarnas position
vid kollisionsögonblicket genomfördes en rekonstruktion. En vecka efter händelsen
bärgades därför bilarna till brottsplatsen och ställdes upp i den position som de
befann sig i vid kollisionstillfället. Det var alltså inte fråga om att någon person –
misstänkt, målsäganden eller vittne – skulle höras vid tillfället. Den utförda
åtgärden synes således vara att betrakta som en kombination av en teknisk re-
konstruktion och en s.k. händelserekonstruktion.
                                                                  Dnr 5353-2008   Sid 10 (11)



Det är, som redan nämnts, förundersökningsledaren som har att besluta om en
rekonstruktion ska genomföras eller inte. Som Åklagarmyndigheten påpekat är det
i ärendet något oklart om vad som förevar vid samtalet mellan BB och DD om
rekonstruktionen. Hon har uppgett att hon inte gav några konkreta direktiv om att
denna skulle genomföras medan BB anser att han fick muntliga direktiv. Det är inte
meningsfullt att vidta ytterligare utredningsåtgärder för att försöka bringa klarhet i
saken. Jag nöjer mig med att i denna del endast instämma i vad
Åklagarmyndigheten anfört om att det är viktigt att åklagare ger tydliga
anvisningar om hur förundersökningen ska bedrivas för att undvika att
missförstånd uppstår och att sådana direktiv självfallet ska dokumenteras.

AA har i anmälan ifrågasatt att målsägandebiträdet, men inte han som offentlig
försvarare, fick närvara vid rekonstruktionen. Utredningen ger visserligen vid
handen att målsägandebiträdet kallades till platsen. Syftet med detta var dock att
målsägandebiträdet skulle hämta föremål ur den ena bilen och att denne ”ganska
snart” lämnade platsen utan att på något sätt ha medverkat vid rekonstruktionen.
Situationen var alltså inte den som AA:s anmälan till JO gav intryck av, nämligen
att målsägandebiträdet – men inte den offentlige försvararen – hade beretts tillfälle
att närvara vid själva rekonstruktionen. Likväl kunde redan åtgärden att över huvud
taget kalla dit målsägandebiträdet, låt vara i ett annat syfte, uppfattas som om
målsägandens och den misstänktes intressen behandlades olika. – Vidare har
kommit fram att de journalister som kom till platsen inte hade informerats om
rekonstruktionen av polisen.

DD har till JO uppgett att enligt hennes uppfattning borde försvararen ha
underrättats om åtgärden och fått vara med om han så önskade. Kammarledningen
har också uppgett att det möjligen fanns anledning att underrätta t.ex. försvararen
före rekonstruktionen med tanke på att saken kunde antas få stor uppmärksamhet i
media men att någon kritik för att så inte skedde inte kan riktas mot åklagaren.
Enligt Åklagarmyndigheten begicks inte något fel då den offentlige försvararen
inte bereddes tillfälle att närvara.

Jag anser för min del att det hade varit lämpligt att bereda både försvararen och
målsägandebiträdet tillfälle att närvara även vid en sådan rekonstruktion som det
nu var frågan om. Det var trots allt inte fråga om en sådan avgränsad, enkel teknisk
rekonstruktion som t.ex. en provskjutning. Tanken var i stället att i teknisk mening
rekonstruera det avgörande skeendet i vad som antogs vara en brottslig gärning.
Jag har svårt att förstå att det skulle kunna försvåra utredningen om försvarare och
målsägandebiträde i en sådan situation som huvudregel bereds tillfälle att närvara
vid rekonstruktionen. Deras närvaro bör tvärtom kunna medföra att senare
ifrågasättanden av hur åtgärden genomförts kan undvikas. – Jag kan emellertid inte
– mot bakgrund av vad som kommit fram i ärendet – påstå att det var fel att inte
underrätta försvararen om att rekonstruktionen skulle genomföras.

SMS-kontakter mellan utredande polisman och målsäganden
AA har ifrågasatt om det var lämpligt att delar av förundersökningen bedrevs via
SMS och om dokumentation om detta borde ha fogats till för-undersökningen.
                                                                    Dnr 5353-2008   Sid 11 (11)



Utredningen ger vid handen att BB och målsäganden i ärendet hade en tämligen
omfattande kommunikation via SMS. BB har uppgett att han försökte ringa
målsäganden ett flertal gånger och att denne då svarade med SMS som han i sin tur
besvarade. Enligt BB var kommunikationen mellan honom och målsäganden under
förundersökningen stundtals ganska intensiv eftersom målsäganden var orolig och
rädd. Han har också uppgett att han betraktade SMS-kontakterna som en annan
form av telefonsamtal varför han inte fogade dem till utredningen förrän AA
begärde att få tillgång till dem.

Jag vill först nämna att jag inte anser att innehållet i SMS-meddelandena är av den
arten att förundersökningen kan anses ha ”bedrivits via SMS”.

Sedan vill jag framhålla att jag inte har någon principiell invändning mot att SMS
används, i stället för t.ex. ett telefonsamtal, som ett sätt att kommunicera med
exempelvis en målsägande i en förundersökning. Att så sker förutsätter emellertid
att det är lämpligt att kommunikationen sker på detta sätt. Enligt min mening kan
så vara fallet om det t.ex. rör sig om ett kortfattat svar på en enkel fråga, en begäran
om att personen i fråga ska kontakta polisen eller en påminnelse om att någon ska
inställa sig till förhör. Flera av de SMS-meddelanden som skickats mellan måls-
äganden och BB synes också ha varit av sådan karaktär. – En risk med
kommunikation via SMS är dock, enligt min uppfattning, att den ibland kan
tendera att bli alltför informell. Några av de meddelanden som BB skickat som
SMS kan också uppfattas som skrivna i en alltför familjär eller vänskaplig ton
(t.ex. ”Tar du i hand på det som en man?”, ”Bra! Se nu till att växa upp till en man
du också. Sköt om dig och hör gärna av dig när du vill”). Jag vill därför erinra om
att förtroendet för rättskipningen kräver att befattningshavare inom rättsväsendet
handlar och uppträder på ett sådant sätt att det inte ens kan ge intryck av bristande
objektivitet.

Polismyndigheten har när det gäller SMS-meddelandena anfört att det borde ha
framgått av förundersökningsprotokollet att dessa fanns som sidomaterial i
förundersökningen. Jag har inte någon annan uppfattning i saken. Enligt min
mening bör så ske så snart en SMS-kommunikation – som ju till skillnad från
ett telefonsamtal är elektroniskt befordrade meddelanden och därmed från
offentlighets- och sekretessynpunkt kan utgöra allmän handling – inrymmer annat
än bara sådana enklare meddelanden som jag ovan har nämnt som exempel på hur
sådana meddelanden kan användas.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
