# Kritik mot en polisman för att han i en privat angelägenhet kontaktat en målsägande i en avslutad förundersökning

JO 2013-11-13 dnr 5354-2012

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2013-11-13             5354-2012             1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en polisman för att han i en privat angelägenhet kontaktat en
                        målsägande i en avslutad förundersökning


                          Beslutet i korthet: En polisman kontaktade målsäganden i en avslutad förundersökning
                          för att kontrollera en uppgift i en bok. Polismannen uppgav att han tog kontakt som
                          privatperson i syfte att freda sig mot anklagelser om brister i utredningen.
                          Utrymmet för en polis att som privatperson ta direkt kontakt med en målsägande
                          angående uppgifter i en förundersökning som polisen har deltagit i måste vara ytterst
                          begränsat. En enskild har i allmänhet små möjligheter att uppfatta skillnaden mellan en
                          kontakt i tjänsten och en kontakt utanför tjänsten. I många fall skulle kontakter av det
                          slaget också innebära ett kringgående av de regler som gäller för en brottsutredning.
                          Polismannen kritiseras för sitt agerande.

## Bakgrund

År 1998 dömdes AA för mord på en flicka som försvunnit 1988 utanför Drammen i
                        Norge (Hedemora tingsrätts mål nr B 100-97). AA, numera BB, beviljades i
                        september 2010 resning i målet (Svea hovrätts ärende nr Ö 3293-10). Han
                        frikändes i juni 2011 (Falu tingsrätts mål nr B 3585-10). Efter frikännandet utreds
                        flickans försvinnande återigen av norsk polis.

## Anmälan

CC, målsägandebiträde till den försvunna flickans mamma, har i en anmälan till JO
                        framfört klagomål mot kriminalinspektören DD vid Polismyndigheten i
                        Västernorrlands län. DD var en av utredarna i förundersökningen mot AA. Enligt
                        anmälan har han, efter den frikännande domen, ringt upp den försvunna flickans
                        mamma och talat in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Han uppgav att han
                        ringde från polisen och ville ställa några frågor till henne. När hon ringde upp
                        honom ställde han frågor om en uppgift avseende dotterns framtänder som hon
                        lämnat i den tidigare utredningen. Hon svarade honom att det hon sagt tidigare var
                        riktigt och frågade sedan om han var polis. Han uppgav då att han snart var
                        pensionär, men att han ringde som privatperson.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 5354-2012      Sid 2 (4)




DD har enligt en artikel i tidningen Expressen uppgett att han hade sin
arbetsgivares tillstånd att på arbetstid granska uppgifter i EE:s bok Fallet AA.

Enligt CC är det uppseendeväckande att en svensk polis kontaktar offrets mamma
och presenterar sig som polis, även om han senare modifierar denna uppgift och då
uppger att han ringer som privatperson. Såvitt han känner till utreds inte det
aktuella försvinnandet längre av svensk polis.

Utredning
JO anmodade Polismyndigheten i Västernorrlands län att yttra sig över anmälan.
Polismyndigheten, länspolismästaren FF, inkom med ett yttrande till vilket hade
fogats en redogörelse från DD.

Som förklaring till det aktuella telefonsamtalet uppgav DD i sin redogörelse
följande.

      När jag läst EE:s bok Fallet AA upptäckte jag ett stort antal direkta felaktigheter,
      vilseledande uppgifter och negativa omdömen om mig som person. Debatten i media
      och den kritik som riktades mot den tidigare utredningen och mot mig personligen
      tog extra fart när boken kom ut. I media blev det känt att det fanns en
      mejlkonversation mellan mig och andra personer som visade att jag höll på att
      sammanställa 30 punkter som påvisade felaktigheter i boken. […] För att
      kvalitetssäkra en av uppgifterna som rörde [flickans] tänder, reflekterade jag länge
      innan jag ringde upp [hennes mamma]. Det skulle vara helt klart för [henne] att jag
      inte ringde henne som polis. Jag tog beslutet att ringa henne som privatperson och
      under min fritid. I samtalet med henne blev det helt klarlagt att uppgiften i EE:s bok
      var falsk. Eftersom jag inte ville ha andrahandsuppgifter såg jag ingen annan utväg
      än att ta direktkontakt.
Avseende innehållet i telefonsamtalet uppgav han vidare:

      Anmälan gör […] gällande att jag i meddelandet sagt att jag var polis. Det kan vara
      så, men jag har inget bestämt minne kring detta. I vart fall är mitt namn välbekant
      för [flickans mamma] och hon bör genast ha förstått vem det var som lämnat
      meddelandet. Mitt namn är inte bara känt via media för henne. Vi har träffats
      personligen och pratat med varandra vid rättegången mot BB. Hon känner säkert till
      att jag genomfört samtliga förhör [avseende dotterns försvinnande] med BB.
      Det samtal som utspann sig gick till på följande sätt, efter det att jag ingående
      förklarat att jag ringde som privatperson och inte som polis. Jag frågade [henne] om
      det gick bra att jag ställde ett par frågor till henne. Hon sa att det gick bra. Första
      frågan var ifall hon blivit kontaktad av någon svensk journalist beträffande
      dottern[s] […] framtänder. Hon svarade nej på den frågan. Nästa fråga löd, ”har du
      haft kontakt med EE en svensk journalist”. Svaret var åter nej.
      Jag förklarade då för [flickans mamma] att det i en nyutkommen bok som EE skrivit
      står att han varit i telefonkontakt med henne och att hon då sagt att [dotterns]
      framtänder inte ”ens börjat växa ut”.
      [Flickans mamma] replikerade att det hon sagt vid det förhör som hölls i
      förundersökningen ”rettssaken” med henne var till 100% sant. [Dotterns] tänder var
      utvuxna, men inte till fullo.
      I anmälan står att [flickans mamma] frågat om ”DD var politi” och att jag svarat att
      jag snart var pensionär, men att jag ringde som privatperson. I anmälan står att jag i
      vart fall vid tre tillfällen under samtalet sagt att jag ringde som privatperson. Enligt
      min mening kan [hon därför] inte på något sätt ha uppfattat det som att jag ringde
      som polis.
                                                                       Dnr 5354-2012      Sid 3 (4)




      –––
      Att jag skulle ha ringt [flickans mamma] på tjänstetid äger inte sin riktighet. Enligt
      den logg som går att läsa på min telefon, läste jag in meddelandet på hennes
      telefonsvarare kl. 18:11:10 den 25 september 2012. Jag blev sen uppringd av henne
      klockan 18:16:15. De klockslagen är vida utanför min tjänstetid. På min fritid är jag
      privatperson.
I polismyndighetens yttrande uppgavs att DD inte hade haft polismyndighetens
uppdrag att kontakta flickans mamma, utan att han gjorde det utanför tjänsten som
privatperson. Polismyndigheten uppgav vidare:

      DD har under lång tid levt under stor press med anledning av ifrågasättandet av hans
      roll som förhörsledare i BB ärendet. Som polis har han få eller inga möjligheter att
      bemöta all den kritik han blivit utsatt för. DD har till sitt yttrande i detta ärende
      bifogat en redogörelse där han ger sin syn på EE:s bok och de felaktigheter han
      anser att det finns i boken avseende hans egen roll. Denna sammanställning har DD
      framtagit på sin fritid och utan att polismyndigheten har gett honom uppdraget.
      Av […] DD:s promemoria framgår att han ringde upp [flickans mamma] i syfte att
      kunna bemöta de felaktigheter EE gjort gällande i sin bok avseende DD:s agerande
      som förhörsledare. [Flickans mamma] har tidigare haft kontakt med DD i hans roll
      som utredande polis vilket gör det svårare att uppfatta att DD ringde upp henne som
      privatperson. Detta oaktat att han tydliggjort förhållandet när samtalet inleddes.
      Det uppstår en svår gränsdragningsproblematik när en polis som granskas för vad
      han har gjort i sin tjänst som polis ska försöka framföra sin syn på saken som
      privatperson.
      Anmälan syftar till åtgärder som DD utfört utanför det uppdrag han har haft av sin
      chef avseende aktuella mordutredningar. Med de förklaringar som DD har lämnat
      och det faktum att de åtgärder han vidtagit gjorts utom tjänstetid och att han tydligt
      förklarat att han har agerat som privatperson, finner polismyndigheten i denna sak
      inte anledning att rikta någon kritik mot DD.
CC kommenterade polismyndighetens yttrande och han vidhöll sitt klagomål och
de uppgifter han tidigare lämnat.

Bedömning
Av utredningen framgår att DD ringde till den försvunna flickans mamma för att
kontrollera en uppgift hon lämnat under den tidigare förundersökningen mot AA, i
vilken DD deltagit. Kontakten togs med anledning av EE:s bok Fallet AA. Vid den
aktuella tidpunkten var DD anställd vid polisen. Hans arbetsuppgifter innefattade
dock inte att vidta utredningsåtgärder i den avslutade förundersökningen. Flickans
försvinnande var vid denna tidpunkt inte heller en angelägenhet för svensk polis.
DD:s samtal får därmed ses som en åtgärd vid sidan av de arbetsuppgifter han har
som polis.

Utrymmet för en polis att som privatperson ta direkt kontakt med en målsägande
angående uppgifter i en förundersökning som polisen har deltagit i måste vara
ytterst begränsat. En enskild har i allmänhet små möjligheter att uppfatta skillnaden
mellan en kontakt i tjänsten och en kontakt utanför tjänsten. I många fall skulle
kontakter av det slaget också innebära ett kringgående av de regler som gäller för
en brottsutredning.
                                                             Dnr 5354-2012   Sid 4 (4)




DD måste därför kritiseras för att han kontaktade den försvunna flickans mamma
och ställde frågor om uppgifter i den avslutade förundersökningen.
