# Fråga om ett uppehåll i en huvudförhandling som översteg en vecka har varit nödvändigt till följd av särskilda omständigheter. Även fråga om rätten på eget initiativ borde ha prövat frågan om häktning i samband med uppehållet

JO 2024-11-06 dnr 5376-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2024-11-06               5376-2023               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                         Fråga om ett uppehåll i en huvudförhandling som översteg en vecka
                         har varit nödvändigt till följd av särskilda omständigheter. Även fråga
                         om rätten på eget initiativ borde ha prövat frågan om häktning i
                         samband med uppehållet


                          Beslutet i korthet: I ett brottmål vid Gävle tingsrätt med tre häktade ungdomar hade
                          tingsrätten ett uppehåll i tio dagar i huvudförhandlingen.
                          Om den tilltalade är häktad får ett uppehåll som huvudregel inte vara längre än en
                          vecka. Enligt chefsJO har det inte funnits förutsättningar att planera
                          huvudförhandlingen på det sätt som skett.
                          I beslutet konstaterar chefsJO att en domstol måste pröva om de omständigheter som
                          föreligger eller förs fram till stöd för ett uppehåll i en förhandling har sådan tyngd att
                          det är nödvändigt att göra ett uppehåll som överstiger en vecka. Vidare framhåller
                          chefsJO att det ytterst är domstolens ansvar att se till att en förhandling genomförs i
                          enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser om uppehåll i en förhandling. Den
                          ansvarige domaren kritiseras för det inträffade.
                          Inför uppehållet begärde två av de häktade att bli försatta på fri fot och tingsrätten
                          prövade om de skulle vara fortsatt häktade. Enligt chefsJO borde tingsrätten på eget
                          initiativ ha prövat frågan om fortsatt häktning också för den person som inte begärde
                          att bli försatt på fri fot. I avsaknad av en uttrycklig reglering i frågan uttalar chefsJO
                          inte någon kritik för att det inte gjordes. Det är dock en brist att de överväganden som
                          tingsrätten gjorde i frågan om häktning inte dokumenterades.

## Anmälan

Advokaten AA klagade på Gävle tingsrätt och rådmannen BB enligt i huvudsak
                         följande. Gävle tingsrätt handlade ett brottmål med tre häktade personer som
                         samtliga var under 18 år. Hon var offentlig försvarare för en av dem. Vid
                         tidpunkten för åtalet hade personerna varit häktade i flera månader.
                         Huvudförhandling i målet pågick i elva dagar, under perioden den 16 maj–14
                         juni 2023. Under tiden den 2–11 juni var det uppehåll i huvudförhandlingen.
                         Försvararna hade varken tillfrågats om sin inställning till uppehållet eller fått
                         information om skälet till det. Hon ifrågasätter att det varit godtagbart att
                         hantera ett häktat mål med ungdomar på det sättet.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                         Dnr 5376-2023        Sid 2 (7)




Utredning
JO hämtade in bl.a. dagboksblad och protokoll från huvudförhandlingen från
tingsrätten. Av protokollet framgick att tingsrätten den 1 juni 2023 hade prövat
frågan om fortsatt häktning av två tilltalade efter att de begärt att bli försatta på
fri fot inför uppehållet. Någon prövning skedde inte av häktningen av den tredje
frihetsberövade personen.

JO begärde att Gävle tingsrätt skulle yttra sig över det som fördes fram i
anmälan. Av yttrandet skulle även framgå vilka överväganden som tingsrätten
gjorde inför uppehållet i huvudförhandlingen den 2–11 juni 2023 och om
tingsrätten gjorde några överväganden i fråga om den fortsatta häktningen av
den tredje personen.

Tingsrättens yttrande
Gävle tingsrätt yttrade sig genom lagmannen CC. Till yttrandet fogades ett
yttrande från dåvarande rådmannen BB som var ordförande vid den aktuella
huvudförhandlingen. Av hans yttrande framgick i huvudsak följande.

      [...] Då jag på grund av utvecklingen i [ett annat mål] plötsligt hade stora luckor i
      min kalender fick jag i uppdrag av lagmannen att i stället hantera det mål som nu
      är aktuellt.
      Som jag minns det var de flesta planeringsåtgärder i huvudsak redan avklarade
      när jag tog över målet. Jag blev informerad om att preliminärbokning av dagar
      för huvudförhandling hade gjorts framför allt med hänsyn till tillgängligheten av
      säkerhetssal vid Attunda tingsrätt. Jag fick också besked om att huvudåklagaren
      hade förhinder vissa dagar vilket skulle medföra ett uppehåll i
      huvudförhandlingen. Målet var åklagarbundet.
      När åtal väckts och sålunda huvudförhandlingsdagarna skulle slås fast har jag
      uppfattningen att detta gjordes i huvudsak enligt den tidigare uppgjorda
      preliminärplaneringen. Någon invändning mot huvudförhandlingsplanen
      framfördes inte av advokat AA eller av någon annan. Hon var i kontakt med
      tingsrätten vid en stor mängd tillfällen inför och under huvudförhandlingen; för
      det mesta rörande planeringsfrågor. Vid de tillfällen jag hade kontakt med henne
      efterfrågade hon ingen information om anledningen till det planerade uppehållet
      i huvudförhandlingen. Enligt den domstolshandläggare och den tingsnotarie som
      skötte planeringen blev heller inte de kontaktade av advokat AA med frågor om
      skälet till uppehållet.
      Först i samband med att advokat AA framställde en begäran om att hennes klient
      skulle försättas på fri fot anfördes synpunkter på planeringen. Att i det läget, mitt
      i huvudförhandlingen, göra om planeringen var inte görligt. Förutom advokat
      AA och hennes klient var ett antal medtilltalade med försvarare, målsägande,
      målsägandebiträde, föräldrar med tolkbehov, tolkar, vittnen m fl berörda av
      planen för huvudförhandling (jfr protokollet från huvudförhandlingen). Att vidta
      stora förändringar i huvudförhandlingsplanen i detta skede hade riskerat att
      orsaka ”dominoeffekter” som hade kunnat medföra att rätt tolk inte fanns
      tillgänglig, att vittnen inte kunde vittna på planerad dag m.m. vilket allt hade
      kunnat resultera i en förskjutning av hela förhandlingen. Jag minns inte om även
      tillgång till säkerhetssal var en faktor som spelade in.
      Då de tre huvudtilltalade var misstänka för ett synnerligen allvarligt brott, då
      åklagaren redan tidigt under förberedelserna anmält förhinder vissa dagar och då
      ingen framfört invändningar mot planeringen före det att advokat AA begärde
      prövning av häktningsbeslutet samt den situation rätten i praktiken befann sig i
      bedömde jag att det förelåg särskilda skäl att fullfölja den planering som fanns.
                                                                         Dnr 5376-2023       Sid 3 (7)




      Att det är olyckligt att behöva göra uppehåll i en huvudförhandling är en annan
      sak.
      När det gäller den av de tre huvudtilltalade som inte begärde prövning av
      häktningsbeslutet så minns jag händelseförloppet på följande sätt. Jag vet att
      frågan om inte även han skulle begära att försättas på fri fot aktualiserades. Jag
      minns inte vem som tog upp frågan. Däremot är min minnesbild att försvararen
      uppgav att något sådant yrkande inte framställdes. Jag har också för mig att
      försvararen nämnde en konkret orsak till att något frifotsyrkande inte
      framställdes, men jag minns inte vad detta var. Förutom de skäl som ovan
      nämnts kombinerat med försvararens uppgift gjorde jag i övrigt inga
      överväganden. Så här i efterhand kan jag tycka att jag borde ha dokumenterat
      mitt resonemang i denna del.
      Sammantaget kan nämnas att jag naturligtvis är medveten om de regler som
      gäller vad avser avbrott i förhandlingar. I detta fall är min uppfattning att jag
      med ganska kort varsel hamnade i en situation där i princip allt var färdigplanerat
      och inga uppgifter fanns om att någon ifrågasatte huvudförhandlingsplanen. När
      advokat AA därför överraskande framställde ett frifotsyrkande innan målet var
      genomgånget i sak gjorde jag den bedömningen att jag i praktiken inte hade
      något annat val än att fullfölja den planering som var uppgjord.
Lagmannen yttrade sig och redovisade tingsrättens bedömning enligt i huvudsak
följande.

      BB… fick ta över målet med ganska kort framförhållning sedan en omfattande
      rättegång som han och en meddomare skulle ha fick ställas in p.g.a jäv kort efter
      att den påbörjades.
      Rättegången i mål … planerades att hållas i Attunda säkerhetssal p.g.a
      säkerhetsskäl. 10 rättegångsdagar var inplanerade. Tingsrätten fick inte bara
      förhålla sig till sex försvarare, ett målsägandebiträde, två åklagare utan även till
      tillgången till säkerhetssal. Jag kan inte minnas att det restes någon invändning
      från AA mot planeringen av dagar för rättegången. Det är givetvis beklagligt att
      det blev ett uppehåll i förhandlingen från den 2 juni till den 11 juni främst med
      hänsyn till att det var unga personer som var häktade.
      […]
      Det är inte brukligt att man i en huvudförhandling prövar häktesfrågan med
      mindre än att de häktades försvarare påkallat detta. Undantag kan självfallet ske
      utifrån om det blir ett opåkallat uppehåll eller när någon av de tilltalade ska
      genomgå en RPU. Som framgår av BB:s yttrande påkallade inte den tredje
      ungdomens försvarare att häktesfrågan rörande hans huvudman skulle omprövas.
      Jag anser inte att tingsrätten i något avseende har handlagt målet klandervärt.
Anmälarens kommentarer
AA kommenterade tingsrättens yttrande och anförde bl.a. följande. Ingen av
försvararna fick förfrågningar om vilka datum som de var tillgängliga för
huvudförhandling. Den 2 maj 2023 mottog hon och övriga försvarare ett
föreläggande från BB i vilket framkom att utrymmet för att ta hänsyn till
önskemål eller synpunkter i princip var obefintligt. Försvararna fick inte
information om att uppehållet i huvudförhandlingen bestod i att en av de två
åklagarna hade förhinder. Den 5 maj 2023 framförde hon skriftligen sina
synpunkter på planeringen av målet eftersom den innebar ett längre avbrott i
huvudförhandlingen. Dessa var i korthet att planeringen var mycket luftig, att
förhören med de tilltalade sannolikt inte skulle ta så lång tid som planerats och
                                                                   Dnr 5376-2023     Sid 4 (7)




att i vart fall ytterligare två vittnen borde kallas per eftermiddag. Synpunkterna
ledde inte till några förändringar.

AA bifogade nämnda skrivelser till sitt yttrande. Av tingsrättens föreläggande
framgick att utrymmet för att ta hänsyn till önskemål när det gäller datum i
princip var obefintligt och att skälet till det var hög belastning på Attunda
tingsrätts säkerhetssalar samt tingsrättens eget schema.

Rättslig reglering m.m.
I 46 kap. 11 § rättegångsbalken anges bl.a. följande. En huvudförhandling ska
genomföras utan onödiga uppehåll och så långt möjligt i ett sammanhang (första
stycket). Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, ska den
genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall ska förhandlingen pågå minst
tre dagar per vecka (andra stycket). Om det finns särskilda skäl med hänsyn till
målets omfattning, huvudförhandlingens längd eller andra särskilda
omständigheter, får uppehåll göras i större omfattning än vad som följer av
andra stycket. Är den tilltalade häktad, får ett uppehåll inte göras i mer än en
vecka, om inte på grund av särskilda omständigheter ett längre uppehåll är
nödvändigt (tredje stycket).

Med vecka avses enligt förarbetena inte en kalendervecka (måndag–fredag),
utan utgångspunkten är den veckodag då förhandlingen börjar (se prop.
1999/2000:26 s. 141 och 143).

Av 29 § första stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, LUL, följer att mål mot den som inte har fyllt tjugoett år alltid
ska behandlas skyndsamt. Vidare anges i andra stycket, såvitt nu är aktuellt,
följande. Om det väcks allmänt åtal mot den som inte har fyllt arton år för ett
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, ska de
tidsfrister iakttas som är föreskrivna för åtgärder i mål där den tilltalade är
häktad.

Bestämmelser om häktning finns i 24 kap. rättegångsbalken. Enligt 20 § ska
rätten omedelbart häva ett häktningsbeslut om det inte längre finns skäl för
beslutet. Av 23 § första stycket framgår att ingen som är misstänkt för brott,
oavsett samtycke, får hållas i förvar annat än enligt föreskrift i 24 kap.
rättegångsbalken eller annars i lag.

I 6 kap. 3 § rättegångsbalken regleras vad som ska antecknas vid ett
sammanträde. Bland annat ska parternas yrkanden och invändningar samt
medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden samt det som i övrigt
förekommer vid ett sammanträde antecknas, i den mån det kan ha betydelse för
parterna eller högre rätt att det sker.
                                                                    Dnr 5376-2023       Sid 5 (7)




Bedömning
Granskningens inriktning
Jag har begränsat min granskning av tingsrättens handläggning till frågan om
det fanns rättsliga förutsättningar att göra uppehåll i huvudförhandlingen i den
omfattning som skett och till det förhållandet att tingsrätten inte på eget initiativ
prövade frågan om fortsatt häktning för den tredje frihetsberövade personen
inför uppehållet.

Frågan om uppehåll i huvudförhandlingen
Av utredningen framgår inledningsvis att huvudförhandlingen, som i stort sett
genomfördes enligt fastslagen huvudförhandlingsplan, hade ett uppehåll i tio
dagar.

I målet var tre personer häktade för mycket allvarlig brottslighet. Samtliga var
under arton år när åtal väcktes. Regleringen i 46 kap. 11 § tredje stycket
rättegångsbalken innebär att ett längre uppehåll i förhandlingen än en vecka har
kunnat göras endast om det varit nödvändigt på grund av särskilda
omständigheter.

I förarbetena nämns som exempel på när bestämmelsen kan vara tillämplig att
ett uppehåll görs för att processmaterialet ska kompletteras och kompletteringen
inte hinner bli klar under föreskriven tid. Vidare anges att en huvudförhandling
med en häktad tilltalad inte under annat än mycket speciella förhållanden kan
avstanna på grund av semester eller av andra liknande skäl. (Se a. prop. s. 54.)
Det framhålls också att uppehåll på grund av svårigheter att hitta
förhandlingsdagar som passar alla inblandade i möjligaste mån bör undvikas när
det gäller häktade (se a. prop. s. 143).

BB har anfört att huvudåklagaren hade förhinder att närvara vissa dagar och att
det medförde att det blev ett uppehåll i huvudförhandlingen. Tingsrätten har inte
redovisat vilka närmare överväganden som domstolen gjorde vid planeringen
med anledning av åklagarens besked.

Det är ytterst domstolens ansvar att se till att en förhandling genomförs på ett
sätt som är förenligt med 46 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken. Det
innebär bl.a. att domstolen måste pröva om de omständigheter som föreligger
eller som förs fram till stöd för att ett uppehåll ska göras har sådan tyngd att det
är nödvändigt att göra ett uppehåll som överstiger en vecka. Detta gäller oavsett
om någon invändning beträffande uppehållet förs fram från parterna eller inte.

Vid denna prövning är självfallet uppehållets längd av vikt. Det torde krävas
starkare skäl ju längre ett uppehåll är tänkt att vara. Av betydelse vid
bedömningen är i de flesta fall också uppehållets längd i förhållande till den tid
som huvudförhandlingen beräknas pågå. När den häktade personen är underårig
gör sig enligt min mening den restriktiva hållning till uppehåll som lagstiftaren
gett uttryck för gällande med än större styrka.
                                                                   Dnr 5376-2023     Sid 6 (7)




Av protokollet från huvudförhandlingen framgår att Åklagarmyndigheten
företräddes av två åklagare. Det har inte kommit fram att det funnits något
hinder mot att den åklagare som inte hade förhinder – ensam eller tillsammans
med någon annan åklagare – förde Åklagarmyndighetens talan under vissa
huvudförhandlingsdagar. Mot bakgrund av det anförda kan huvudåklagarens
förhinder inte anses utgöra en sådan särskild omständighet som medfört att ett
längre uppehåll än en vecka har varit nödvändigt i detta fall. Det har därför inte
varit förenligt med rättegångsbalkens bestämmelser att planera
huvudförhandlingen på det sätt som tingsrätten gjorde.

Det framgår inte av utredningen vem som ansvarade för planeringen av
huvudförhandlingen innan BB tog över målet. Det framgår emellertid att BB
tog aktiv del i planeringen när ett föreläggande skickades till försvararna och
målsägandebiträdet angående planeringen efter att åtal väckts. Han var
dessutom den domare som ansvarade för den slutliga planeringen. Han har
därmed haft ett ansvar att säkerställa att planeringen inte stred mot
rättegångsbalkens regler om uppehåll i huvudförhandling i brottmål. BB kan
därför inte undgå kritik för det inträffade.

BB har redogjort för de praktiska svårigheter som hade uppstått om tingsrätten i
samband med uppehållet skulle ha genomfört större ändringar i planeringen. Jag
har förståelse för hur tingsrätten resonerade i det läget men vill samtidigt
framhålla att en domstol måste vara beredd att göra om sin planering om det
finns anledning och möjlighet till det. Sammantaget anser jag dock att det som
kommit fram i ärendet inte ger anledning att kritisera BB för att han då
fullföljde den gjorda planeringen.

Frågan om häktning och dokumentation
Inför uppehållet i förhandlingen prövade tingsrätten om två av de tre häktade
personerna skulle vara fortsatt häktade och det skedde efter att de begärt att
häktningen skulle hävas. Någon prövning skedde alltså inte beträffande den
tredje personen. BB har förklarat att den personen inte begärde att bli försatt på
fri fot och att, såvitt han minns, den offentliga försvararen angav skäl för det.
Detta har dock inte antecknats i protokollet från huvudförhandlingen.

Rätten ska på eget initiativ omedelbart häva ett häktningsbeslut om det inte
längre finns skäl för beslutet. Den misstänktes samtycke saknar betydelse vid
rättens prövning av häktningsfrågan. (Se 24 kap. 20 och 23 §§
rättegångsbalken.) Utöver detta finns det inte någon bestämmelse som
uttryckligen anger att rätten är skyldig att på eget initiativ pröva
häktningsfrågan inför ett uppehåll i en förhandling.

I förarbetena till bestämmelsen i 46 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken
anges dock att rätten inför ett längre uppehåll i en förhandling i regel måste ta
upp frågan om det är rimligt att den tilltalade fortfarande är häktad och att det
därvid är reglerna i 24 kap. rättegångsbalken som ska tillämpas (se a. prop.
s. 143 f.).
                                                                   Dnr 5376-2023       Sid 7 (7)




Högsta domstolen har uttalat att en domstol, om ett längre uppehåll i
huvudförhandlingen bedömts nödvändigt, måste överväga om det är rimligt att
den tilltalade förblir häktad (se NJA 2020 s. 885).

Ett beslut att frihetsberöva en person genom häktning medför ett betydande
ingrepp i dennes grundläggande fri- och rättigheter. Rätten har därför en
långtgående skyldighet att fortlöpande pröva om ett frihetsberövande ska fortgå.
Med beaktande av uppehållets längd och mot bakgrund av vad som har uttalats i
förarbetena och av Högsta domstolen anser jag att tingsrätten borde ha prövat
om häktningen skulle bestå också i fråga om den person som inte hade begärt
att bli försatt på fri fot. I avsaknad av en uttrycklig reglering i frågan anser jag
mig dock inte ha skäl att kritisera BB för att tingsrätten inte gjorde det. Som BB
angett är det dock en brist att rättens överväganden i fråga om prövning av
häktningen inte dokumenterades.

Det som i övrigt har framkommit i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Ellinor Gustavsson har föredragit ärendet och byråchefen
Stefan Nyman har deltagit i beredningen.
