# Förhållandena på anstalten Kumlas säkerhetsenhet; fråga bl.a. om placering på enheten av intagna som inte omfattas av bestämmelserna om placering på säkerhetsavdelning

JO 2011-06-07 dnr 5384-2009

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                        Sid
                                                                            2011-06-07              5384-2009                1 (19)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Förhållandena på anstalten Kumlas säkerhetsenhet; fråga bl.a. om
                        placering på enheten av intagna som inte omfattas av bestämmelserna
                        om placering på säkerhetsavdelning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 28 september 2009, framförde AA kritik mot
                        förhållandena på säkerhetsenheten (forts. S-huset) i anstalten Kumla. AA anförde i
                        huvudsak följande.

                                  Placering
                                  De gamla säkerhetsavdelningarna, som tidigare använts som bunkeravdelningar,
                                  togs ur bruk den 3 augusti 2009 och ersattes av det, hittills, enda S- huset beläget i
                                  anstalten Kumla. S-huset var från början avsett endast för intagna som, efter
                                  genomgången ”bunkerutredning”, av olika skäl fått särskild kontroll av telefon och
                                  besök samt som ansågs behöva förstärkt säkerhet kring sin person med stöd av
                                  20 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen).
                                  Dock kom två av S-husets avdelningar att användas som, enligt vad Kriminalvården
                                  hävdar, normalavdelningar till följd av att det helt enkelt inte fanns tillräckligt med
                                  intagna i den avsedda kategorin. Enligt Kriminalvården krävs inget särskilt lagstöd
                                  för placering på dessa två ”normalavdelningar”, eftersom de enligt Kriminalvården
                                  är normalavdelningar. Vid en placering på de andra avdelningarna i S-huset krävs
                                  lagstöd enligt 20 a § kriminalvårdslagen.
                                  För att utreda om 20 a § kriminalvårdslagen är tillämplig tillsätts en s.k.
                                  bunkerutredning enligt 22 § kriminalvårdslagen och det är sedan Kriminalvårdens
                                  huvudkontor som utifrån denna utredning beslutar om placering i S- huset i anstalten
                                  Kumla. Beslutet fattas av Kriminalvårdens generaldirektör och säkerhetschefen. Vid
                                  en placering på säkerhetsavdelning med stöd av nämnda bestämmelse ska beslutet
                                  omprövas så ofta det finns skäl till det, dock minst en gång per månad enligt 20 a §
                                  första stycket tredje meningen kriminalvårdslagen.
                                  För att placeras på de s.k. normalavdelningarna i S-huset görs inte någon dylik
                                  utredning. Inte heller görs någon omprövning av beslutet varje månad. Det är dock
                                  även i dessa fall så att det är generaldirektören och säkerhetschefen som fattar beslut
                                  om vem som ska placeras på de s.k. normalavdelningarna.
                                  Kriminalvårdens gängse rutiner vid placeringar av intagna, som inte är placerade
                                  med stöd av 20 a § kriminalvårdslagen, är att dessa sköts av Kriminalvårdens
                                  placeringsenhet, som har till uppgift att placera landets intagna i olika anstalter med
                                  beaktande av den intagnes särskilda behov, hotbild, tillhörighet till organisation,
                                  studier, behandlingsbehov, säkerhetsklassificering m.m. För intagna med en total
                                  strafftid om minst fyra år, och i vissa andra fall för intagna med en strafftid om minst




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 5384-2009       Sid 2 (19)



två år, görs en s.k. riskbedömning på anstalten Kumlas riksmottagning för att utreda
behov och främst säkerhetsklassificering av den intagne.
Det är alltså inte placeringsenheten som beslutar vid placering av intagna på de s.k.
normalavdelningarna i S-huset i nuläget, utan det är precis samma rutiner som vid
placering i bunker med stöd av 20 a § kriminalvårdslagen, dock utan den viktiga
utredningen innan placering och möjlighet till omprövning av beslutet varje månad.
AA ifrågasatte om det fanns laglig grund för Kriminalvården att frångå de gängse
rutinerna vid placering av intagna som inte omfattas av 20 a § kriminalvårdslagen.

Förhållandena i S-huset
Av 3 § kriminalvårdslagen framgår att en kriminalvårdsanstalt eller avdelning av en
anstalt med hänsyn till graden av säkerhet ska vara öppen eller sluten. För placering
av sådana intagna som avses i 20 a § kriminalvårdslagen kan en sluten avdelning
inrättas som säkerhetsavdelning med särskild övervakning och begränsad
gemensamhet mellan de intagna. Det framgår vidare att det är regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer som beslutar vilka anstalter eller
anstaltsavdelningar som ska vara öppna eller slutna och vilka slutna avdelningar som
ska vara säkerhetsavdelningar.
Kriminalvården använder sig själva av beteckningen ”Säkerhetsenhet” varför man
får anse att S-huset är en sådan säkerhetsavdelning som avses i bl.a. 3 och 20 a §§
kriminalvårdslagen.
De s.k. normalavdelningarna i S-huset ser likadana ut som bunkeravdelningarna. I
de gemensamma lokalerna är det kameraövervakning och ljudupptagning överallt.
Det finns inte några särskilda regler för de normalavdelningarna, utan dessa lyder
under samma regler som bunkeravdelningarna. När han bett om att få en kopia av
reglerna för normalavdelningarna har han fått till svar att det inte har tagits fram
några sådana ännu. Han har tilldelats en kopia av reglerna för S-huset avsedda för
bunkerfångarna.
Skillnaden som Kriminalvården gör gällande för att beskriva avdelningarna som
normalavdelningar är att en intagen kan beviljas obevakade besök samt
telefonsamtal, men enligt S-husets kriminalvårdsinspektör dock med den skillnaden
att besökare och telefontillstånd kontrolleras hårdare och mer noggrant på S-huset än
vad som normalt sker enligt 29–30 §§ kriminalvårdslagen.
Vidare är också skillnaden att de intagna som placeras på de s.k. normal-
avdelningarna inte omfattas av 20 a § kriminalvårdslagen. Detta medför frågor om
Kriminalvårdens möjligheter att inskränka den intagnes rättigheter utan att ha
lagstöd för det.
Reglerna för dessa s.k. normalavdelningar är praktiskt taget helt överensstämmande
med bunkeravdelningarnas förutom på en punkt och det är att obevakade besök och
icke avlyssnade telefonsamtal kan beviljas. Dock med anmärkningsvärda
inskränkningar vilket framgår av det följande.

1 Telefon för intagna med det för intagnas telefoni avsedda INTIK-systemet
Intagna kan alltså även här på S-husets normalavdelningar beviljas telefonsamtal
med anhöriga och vänner som godkänts efter sedvanlig kontroll, 29–30 §§
kriminalvårdslagen, och enligt ansvarig kriminalvårdsinspektör noggrannare
kontroll. Vad denna kontroll består av är okänt för honom. Samtalen ska alltså inte
avlyssnas. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom de gemensamma
utrymmen där telefonen är placerad avlyssnas. Det finns ett rum avsett för intagnas
telefonering. Även detta rum är avlyssnat och utrustat med en kamera. Det är alltså
inte praktiskt möjligt att föra ett icke avlyssnat samtal eftersom lokalerna är
avlyssnade och därmed också de intagna som för ett samtal genom telefon.

2 Telefon för intagna genom framkopplade samtal av Kriminalvården, s.k. tjänstesamtal
Samma telefon som vid INTIK-samtal används också, efter att man bytt anslutning i
väggen, vid samtal med advokat, sjuksköterska, läkare, psykolog m.fl.
                                                                   Dnr 5384-2009     Sid 3 (19)



(tjänstesamtal). Det är alltså även här i praktiken fråga om avlyssnade samtal.
Samtal av denna karaktär är i stort sett alltid mycket känsliga. Han ifrågasätter om
Kriminalvården har laglig grund för att indirekt avlyssna INTIK-samtal och
tjänstesamtal. Han ifrågasätter också om Kriminalvården har lagstöd för att utföra
noggrannare kontroll än den som anges i 29–30 §§ kriminalvårdslagen när det gäller
besök till och telefontillstånd för intagna i S-husets normalavdelningar.

3 Besök till intagna i S-husets normalavdelningar
En intagen placerad i S-husets normalavdelning kan medges obevakade besök efter
sedvanlig, och noggrannare kontroll av den besökande. Dessa besök ska ske i S-
husets enda besöksrum, som är avsett för bunkerförhållanden. Bunkerförhållanden
innebär när det gäller S-huset att rummet är utrustat med kamera och att det är
avlyssnat. Det finns inte någon soffa utan endast bord och stolar. Det finns endast ett
besöksrum som är avsett att användas av de båda bunkeravdelningarna och av
normalavdelningarna tillsammans. Vid full beläggning i S-huset är det sammanlagt
24 intagna som ska samsas om tiderna i besöksrummet. Bunkerfångarna kan dock,
om särskilt medgivande lämnas av den intagne och den besökande, få disponera ett
rum med glasruta som skiljer den besökande och den intagne åt. De obevakade
besökens längd ska enligt Kriminalvården uppgå till maximalt 3–3 ½ timme vid ett
tillfälle i veckan. Detta innebär stora problem för intagna som har långväga
besökare. Dessa regler skiljer sig markant från de regler som gäller för övriga
normalavdelningar i anstalten Kumla, där besökstiderna är måndag–fredag kl. 9–15
och lördag–söndag kl. 10–14.
Vad gäller besök av sjuksköterska och läkare sker även dessa i samtalsrum som är
både avlyssnade och kameraövervakade. Det finns inte heller något särskilt rum för
samtal med psykolog och psykiatriker.

4 Intagnas möjlighet att få använda anstaltens besökslägenhet
Intagna som är placerade på anstalten Kumlas övriga normalavdelningar har
möjlighet att ansöka om och bli beviljade besök i anstaltens besökslägenhet. Intagna
på S-husets normalavdelning är enligt ansvarig kriminalvårdsinspektör förhindrade
att använda sig av besökslägenheten.

5 Andaktsrummet
I S-huset finns möjlighet att träffa en präst i ett andaktsrum. Tystnadsplikten för en
präst är total. Ändå finns det i andaktsrummet både avlyssning och
kameraövervakning.

6 Promenadgården
Promenadgården på S-husets normalavdelning är likadan som på
bunkeravdelningen. Den består av en betongbunker med ett kraftigt stålgaller som
tak. Det är svårt att från promenadgården uppfatta vad det är för väder ute.
Promenadtiden uppgår till en timme per dag, vilket är ett minimum enligt lag.
Nästan ingen av normalavdelningarna i anstalterna Kumla och Hall har emellertid en
så begränsad promenadtid.

7 Möjligheter till studier
När det gäller intagnas möjligheter till studier är dessa kraftigt begränsade i S- huset.
Det är inte tillåtet för intagna på S-husets normalavdelning att sköta kontakter med
universitet eller högskola via studentportaler på Internet. Detta är en särbehandling
jämfört med intagna på t.ex. anstalten Kumlas D-hus, där sådana kontakter är
tillåtna, under övervakning av personal vid Lärcentrum. Även i anstalten Hall är det
tillåtet med sådana kontakter.

8 Regler och levnadsförhållanden för intagna i S-huset
Det saknas särskilda regler för S-husets normalavdelningar, utan det är i stället
samma regelverk som för bunkeravdelningarna som gäller. Alla gemensamma
                                                                        Dnr 5384-2009     Sid 4 (19)



      utrymmen är övervakade genom övervakningskamera och avlyssnade. Den intagne
      blir inlåst i bl.a. dusch och motionsrum och kan inte ta sig ut själv utan måste be att
      en vårdare öppnar dörren. Rakhyvel, pincett, nagelsax m.m. får inte innehas utan
      måste kvitteras ut vid behov och lämnas tillbaka efter användande. Detsamma gäller
      köksutrustning som t.ex. potatisskalare och konservburksöppnare. Det är inte tillåtet
      att förvara läskburkar eller konserver i bostadsrummet och dessa måste kvitteras ut
      vid behov. Intagna får inte heller inneha vanliga bestick, utan tilldelas vid
      ankomsten plastbestick. Text-tv är inte tillåtet. Det finns inte några gardiner,
      blommor eller andra föremål, t.ex. tavlor, som skulle kunna skapa en humanare
      atmosfär.
      Vidare är det på normalavdelningarna i S-huset plats för sex intagna, medan det på
      en normalavdelning i dess rätta bemärkelse finns 12–14 intagna. För närvarande är
      endast tre av de sex platserna utnyttjade.

      9 Vårdares närvaro på avdelningen
      När vårdare befinner sig på avdelningen, vilket de nästan alltid gör, är de minst fyra
      personer, ofta sex. När en intagen ber att få en dörr öppnad är det alltid minst två
      vårdare närvarande för att ombesörja detta. Så ser det inte ut på en vanlig
      normalavdelning, utan den beskrivna personaltätheten är uteslutande reserverad för
      avskildhetsavdelningar, det gamla bunkersystemet och numera S-huset.
      Ytterligare ett tecken på att det inte är fråga om någon normalavdelning är att
      merparten av personalen är rekryterad från just avskildhetsavdelningen samt den
      gamla bunkeravdelningen. Bunkermentaliteten är också starkt framträdande hos
      personalen.

      10 Sporthall och kiosk
      Intagna på anstalten Kumlas andra avdelningar får tillstånd att gå till sporthallen för
      bollspel. De får gå till kiosken en gång i veckan. Intagna på S-husets
      normalavdelning har inte den möjligheten.

      11 Granskning av inkommande brev
      Inkommande brev (förutom myndighetspost) öppnas – med eller utan genomläsning
      – utan undantag. Han har inte vid något tillfälle fått en försändelse som bara varit
      genomlyst. På normalavdelningen i anstalten Hall skedde granskningen vanligen
      genom genomlysning i oöppnat skick.
AA bifogade Kriminalvårdens informationshäften ”Gemensamma ordningsregler
för säkerhetsavdelning” och ”Information om regler och rutiner för
säkerhetsavdelning på säkerhetsenheterna vid anstalterna Kumla, Hall och Saltvik”.

AA inkom den 29 april 2010 med en kopia av Kriminalvårdens beslut att avvisa
hans begäran om omprövning av beslutet att placera honom på normalavdelningen
på anstalten Kumlas säkerhetsenhet.

Utredning
Ett utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) begärdes in och
granskades. Kriminalvården anmodades därefter att yttra sig över AA:s anmälan.

I remissvaret, undertecknat av generaldirektören BB, anförde Kriminalvården bl.a.
följande. (De i remissvaret omnämnda bilagorna har utelämnats.)
                                                                   Dnr 5384-2009     Sid 5 (19)



Sakförhållanden m.m.

Allmänt
I augusti 2004 fick Kriminalvården regeringens uppdrag att ta fram förslag om en ny
säkerhetsanstalt (Ju2004/7296/KRIM). Regeringen anförde att i den nya anstalten
ska de kunna placeras ”för vilka risken för fortsatt brottslig verksamhet eller
avvikelse bedöms vara särskilt hög och som under verkställigheten kräver särskilda
arrangemang vad gäller säkerhet eller omhändertagande i övrigt”.
I december 2004 redovisade dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen uppdraget till
regeringen och uppskattade därvid klientvolymen i målgruppen, som närmre
beskrevs i rapporten, till ett drygt 60-tal personer. Rymningsutredningen, som också
hade att bedöma frågan, ansåg för sin del att en rimlig uppskattning kan uppgå till
mellan 100 och 150 personer och att av det följde att Rymningsutredningen för sin
egen del menade att det antal platser Kriminalvården hade föreslagit inte torde täcka
behovet (SOU 2005:6 sid. 141 f.).
Sedan 2004 har Kriminalvården arbetat med projektet som slutligen kommit att
omfatta tre nya likadana byggnader med hög säkerhet vid anstalterna Kumla, Hall
och Saltvik och hållit fast vid ursprunglig klientvolym. Byggnaderna benämns i sin
helhet säkerhetsenhet. Det ger sammanlagt 72 platser uppdelade på fyra
sexmannaavdelningar i respektive byggnad på de tre berörda anstalterna. Syftet med
denna uppdelning är att kunna möta varierande behov över tid, väl kunna
differentiera klienter med koppling till olika konstellationer av grov organiserad
brottslighet och nätverksrelaterad brottslighet samt andra i särskild ordning
specificerade klientgrupper och att kunna bedriva de tolv sexmannaavdelningarna
med differentierad regim, däribland avdelningsvis som säkerhetsavdelning jämlikt
20 a § KvaL.
Maximalt kan Kriminalvården när samtliga tre hus är driftsatta under 2010 ha 72
platser i regim för säkerhetsavdelning. Minst en avdelning, dvs. sex platser, bedöms
alltid komma att vara säkerhetsavdelning. Däremellan är avsikten att nyttja platserna
flexibelt utefter behov och med anpassad regim.
 Inledningsvis har två avdelningar på det driftsatta huset vid Kumla beslutats drivas
enligt regimen för säkerhetsavdelning medan de övriga två avdelningarna utgör
normalavdelning i säkerhetsklass A vid anstalten.
Säkerhetsenheten vid Kumla driftsattes med sin första intagna den 4 augusti 2009.
Huset vid Hall öppnades den 4 maj 2010 och huset vid Saltvik driftsätts senare
under året. Mot bakgrund av att lokalerna är helt moderna byggnads- och
säkerhetstekniskt och från början konstruerade för sin diversifierade och flexibla
uppgift pågår alltjämt ett intrimningsarbete.
Ett särskilt projekt vid myndigheten har i uppdrag att följa och granska hur
regimfrågorna kan utvecklas i de nya husen och mot bakgrund av den etappvis
pågående reformen av kriminalvårdslagstiftningen föreslå normerande åtgärder.
Enligt Kriminalvårdens arbetsordning beslutar generaldirektören om placering på
säkerhetsavdelning och om utskrivning från sådan avdelning. Den omprövning som
ska ske varje månad görs av klient- och säkerhetsenheten vid huvudkontoret.
Generaldirektören har beslutat att huvudkontoret i ett inledande skede också ska
besluta om placering på normalavdelning på säkerhetsenhet.
Samtliga ärenden om placering – såväl placering på säkerhetsavdelning som på
normalavdelning på säkerhetsenhet och annan normalavdelning – bereds av
Kriminalvårdens placeringsenhet. Oavsett vilken placering som är aktuell utreds, i
enlighet med det utredningsansvar som i egenskap av myndighet åvilar
Kriminalvården, de omständigheter som inverkar på frågans avgörande (jfr 22 §
KvaL). Naturligtvis inverkar bl.a. strafftidens längd, de aktuella brotten och utfallet
av eventuella tidigare verkställigheter på omfattningen av utredningen och på
slutsatserna till förslag om beslut om placering. Det leder självfallet till att
utredningen för intagna som kan bli aktuella för placering på säkerhetsavdelning
normalt är mer omfattande än utredningen för en intagen som har att avtjäna ett
kortare fängelsestraff på en anstalt med lägre säkerhet. För långtidsdömda (fyra år
                                                                 Dnr 5384-2009     Sid 6 (19)



eller mer i normala fall) görs särskilda utredningar på Kriminalvårdens
riksmottagningar på Kumla och Hinseberg.
När placering på säkerhetsavdelning är aktuell fastställer placeringsenheten ett
placeringsunderlag som tillsammans med ett förslag till beslut lämnas till
huvudkontoret. Rutinen är för närvarande densamma vad gäller placering i
normalavdelning på säkerhetsenhet.

Telefoni (punkt 1–2 i anmälan)
På varje sexmannaavdelning vid säkerhetsenheterna byggdes ett särskilt telefonrum.
Rummet – inte telefonen – var liksom andra rum försett med ett akustiskt larm som
medförde att personalen i bevakningscentralen uppmärksammades om ljudnivån i
rummet översteg en viss gräns, vilket syftade till att snabbt detektera och larma om
ordningsstörningar samt våld mellan intagna och mot personal. Någon avlyssning
har aldrig varit avsikten med det akustiska larmet. Vissa modifieringar har under
hösten 2009 gjorts av den akustiska larminstallationen.
Avsikten var från början att såväl samtal genom INTIK-systemet som samtal på s.k.
tjänstetelefon – d.v.s. en telefon som ligger utanför INTIK-systemet – skulle
genomföras i telefonhytten. Eftersom akustiken i hytten var dålig ringdes dock få
samtal från hytten – de flesta ringdes i stället utanför, med sladden genom
dörröppningen. På avdelningen finns numera och i avvaktan på slutlig teknisk
lösning en sladdlös bärbar telefon som de intagna kan använda för samtal via
INTIK-systemet.
I informationsskriften för intagna på normalavdelning på säkerhetsenhet (se vidare
punkt 8–9 nedan) framgår, i förhållande till informationen för intagna på
säkerhetsavdelning, att intagna på normalavdelningen kan beviljas telefontillstånd
inom INTIK-systemet, att samtalen inte normalt är avlyssnade och att det inte finns
någon begränsning i antalet samtal som får ringas.
 Den kontroll som sker i telefontillståndsärenden är likadan på normalavdelningen
på säkerhetsenheten som på resten av anstalten Kumla.
AA har beviljats tillstånd att inom INTIK-systemet ringa till flera
familjemedlemmar samt till personer som inte är att betrakta som nära anhöriga.

Besök (punkt 3–5)
På säkerhetsenheten finns ett besöksrum som inledningsvis var försett med
utrustning för bildövervakning och akustiskt larm. I det rummet genomförs enbart
bevakade besök. Obevakade besök som kan komma i fråga genomförs vid anstalten
Kumlas vanliga besöksavdelning under samma tidsmässiga förutsättningar som
gäller för anstaltens övriga avdelningar. Vidare finns ett besöksalternativ med s.k.
glasruta. Om bevakade besök avlyssnas tekniskt meddelas den intagne och
besökaren om att så sker.
Besöksrummet på säkerhetsenheten var vid öppnandet utrustat med endast bord och
stolar. Möblemanget har numera kompletterats med en soffa, och ytterligare åtgärder
ska vidtas bl.a. i syfte att förbättra de akustiska förhållandena.
Den kontroll som sker i besökstillståndsärenden är likadan på normalavdelningen på
säkerhetsenheten som på resten av anstalten Kumla.
AA har beviljats tillstånd till obevakade besök för flera familjemedlemmar samt till
personer som inte är att betrakta som nära anhöriga.
Intagna har sedan öppnandet av säkerhetsenheten blivit erbjudna att träffa präster
och sjukvårdspersonal i rum utan övervakningskamera. Där förekommer varken
avlyssning eller numera akustisk larmövervakning. I riskfyllda situationer närvarar i
stället personal.
AA har ansökt om att få ta emot besök i anstaltens besökslägenhet. Anstalten avslog
den 28 oktober 2009 hans begäran. Begäran om omprövning avslogs av regionen
den 5 november 2009. AA har överklagat regionens beslut till domstol.
Förvaltningsrätten har ännu inte avgjort målet.
                                                                 Dnr 5384-2009     Sid 7 (19)



Promenad (punkt 6)
Att nästan alla avdelningar på anstalterna Kumla och Hall har längre promenadtid än
en timme är inte riktigt. Det förekommer, men möjligheterna till detta beror på
lokala förutsättningar inom anstalten och är olika vid olika avdelningar.
De fyra avdelningarna på säkerhetsenheten har varsin promenadgård, som är belägen
i direkt anslutning till avdelningen. Promenadgårdarna är minst 150 kvadratmeter
stora. Marken är belagd med betong eller asfalt, och gården är omgärdad av
byggnad, murad vägg eller staket. Över gården finns ett galler.

Möjlighet att studera på högskolenivå (punkt 7)
AA bedriver högskolestudier på halvtid. Resterande tid upptas av annan program-
verksamhet, självförvaltning och programmet One to One. AA:s studieplan och
sysselsättning i övrigt är fastställd i verkställighetsplanen.
AA ansökte den 8 september 2009 om att få studera på heltid. Anstalten avslog hans
ansökan den 23 september 2009 utifrån AA:s behov, föreliggande risker och
förutsättningarna för högskolestudier på säkerhetsenheten. AA begärde regionens
omprövning av beslutet. Region Mitt avvisade begäran den 28 oktober 2009. AA har
överklagat beslutet till domstol. Förvaltningsrätten har ännu inte avgjort målet.
På säkerhetsenheten finns ingen möjlighet till kommunikation via Internet, vare sig
för intagna eller personal.

Förhållandena på normalavdelningen (punkt 8–9)
Ordningsregler för normalavdelningen på säkerhetsenheten beslutades efter ett
enhetlighetsarbete inom myndigheten den 22 december 2009. Dessförinnan gällde
anstalten Kumlas generella ordningsregler. De nu beslutade reglerna för normal-
avdelning på säkerhetsenhet är likalydande med dem för säkerhetsavdelning. Samma
regler gäller således för säkerhetsenheterna på anstalterna Kumla, Hall och Saltvik.
Några större skillnader mellan dessa och anstalten Kumlas generella ordningsregler
föreligger dock inte. Ordningsreglerna för normalavdelning på säkerhetsenhet
bifogas som bilaga 1 och anstaltens generella ordningsregler som bilaga 2. – Den 11
december 2009 fastställdes en informationsskrift till intagna på normalavdelning på
säkerhetsenhet. Informationshäftet är i stora delar likalydande med det som gäller
säkerhetsavdelning men skiljer sig åt bl.a. vad avser besök, brev och telefoni.
Informationshäftet bifogas som bilaga 3.
Vad AA anför i fråga om förvaring av vissa hygien- och köksartiklar, konservburkar
och andra metallföremål är riktigt. Sådana föremål tillåts inte heller i bostads-
rummen på andra avdelningar på anstalter med hög säkerhet. Även om den
normering som gäller sedan den 1 april 2009, efter den då genomförda lagstiftnings-
etappen avseende KvaL (ny fängelselag), har medfört att anstalternas hållning i
fråga om vad som tillåts kommit att ensas i hög grad kan det dock alltjämt
förekomma vissa lokala variationer mellan olika anstalter. På säkerhetsenheten,
liksom på andra delar av anstalten Kumla och andra anstalter med hög säkerhet, har
man börjat använda plastbestick i stället för metallbestick. Det är dock inte fråga om
engångsbestick utan bestick av tjockare plast som till sin utformning liknar
metallbestick mer än engångsbestick.
Text-tv-kanaler är inte tillåtna på säkerhetsavdelningen eftersom de under vissa
förutsättningar kan användas för otillåten kommunikation mellan intagna och
personer utanför anstalten. Samtliga tv-apparater på säkerhetsenheten
konfigurerades ursprungligen med denna utgångspunkt. Sedermera beslutades att
text-tv-kanaler skulle vara tillåtna på normalavdelningen, och de tv-apparater som
finns i de gemensamma utrymmena där omprogrammerades så att text-tv-kanaler är
tillgängliga. Text-tv-kanaler är dock inte tillgängliga på bostadsrummen.
Vissa dörrar på säkerhetsenhetens avdelningar, t.ex. till motionsrummet och
tvättstugan, låses automatiskt då de stängs och öppning måste därefter påkallas från
bevakningspersonalen via den kommunikationsanläggning som finns i alla rum.
De gemensamma utrymmena – dock inte duschen och de utrymmen som redovisats
ovan – är kameraövervakade och försedda med akustiskt larm. Sådan övervakning
                                                                  Dnr 5384-2009     Sid 8 (19)



förekommer i ökad omfattning inom Kriminalvården, framför allt i nyare
anläggningar. Materialet från kameraövervakningen spelas in och lagras. Tillgången
till det inspelade materialet är starkt begränsat. Operatören i bevakningscentralen
som kontrollerar kamerorna på säkerhetsenheten har naturligtvis ögonblickstillgång
till materialet från de egna kamerorna. Anstaltens bevakningscentral har även viss
möjlighet att efter ett larm titta på en kort sekvens av en inspelning innan
larmtidpunkten. Därefter krävs kriminalvårdschefens beslut om tillgång till inspelat
material, varefter endast två tekniker och vakthavande befäl har behörighet att gå in i
systemet. Enbart kriminalvårdschefen har behörighet att avgöra om en inspelad
sekvens ska sparas längre tid än vad som normalt sker, vilket är tio till fjorton dagar.
Övervakningsutrustningen på säkerhetsenheten installerades och används i flera
syften, dels för perimeterövervakning och -skydd, dels för att övervaka de intagna,
dels för att kunna styra och kontrollera dörröppningar från enhetens
bevakningscentral.
Inom Kriminalvården förekommer avdelningar av varierande storlek. Anstalterna
Visby och Luleå har totalt fem respektive tio platser. På flera anstalter finns
avdelningar med sex till tio intagna som aldrig vistas med andra intagna. På
anstalten Kumla har övriga normalavdelningar åtta till femton platser, där de intagna
ibland kan vistas tillsammans med intagna på en annan lika stor avdelning och
ibland inte. Avdelningar med självhushåll har normalt högst tio platser, detta
beroende på ett EU-direktiv om maximal storlek på ett självhushåll. Därutöver råder
nämligen de strängare storköksreglerna.

Kiosk och sporthall (punkt 10)
Intagna på säkerhetsenheten har möjlighet att handla varor från anstaltens kiosk via
s.k. påshandling, vilket innebär att den intagne beställer varor från kiosken och får
dem levererade till sig. Den intagne får inte besöka kiosken personligen.
På säkerhetsenheten finns ett rum med träningsutrustning i varje avdelning som de
intagna har tillgång till, dock inte under dygnsvilan och sysselsättningstiden. Intagna
på säkerhetsenheten har således tillgång till träningsutrustning i mycket större
utsträckning än normalt i anstalten Kumla. De intagna på säkerhetsenheten får dock
inte gå till anstaltens sporthall.

Brevgranskning (punkt 11)
Det finns ingen rutin innebärande att all inkommande post till intagna på
normalavdelningen granskas (av misstag kom det dock att i det ovan nämnda
informationshäftet anges att all post, med undantag av myndighetspost, granskas).
Någon sådan rutin har emellertid aldrig funnits, och skrivningen i informationssyfte
är numera korrigerad. Med hänsyn till den brottslighet AA är dömd för och hans
gängtillhörighet har anstalten emellertid bedömt att det av säkerhetsskäl har varit
nödvändigt att granska post som har kommit till honom.
–––

Författningsbestämmelser m.m.

Allmänt
Enligt 3 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ska en
kriminalvårdsanstalt eller en avdelning av en anstalt ska med hänsyn till graden av
säkerhet vara öppen eller sluten. För placering av sådana intagna som avses i 20 a §
kan en sluten avdelning inrättas som säkerhetsavdelning med särskild övervakning
och begränsad gemensamhet mellan de intagna. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer beslutar vilka anstalter eller anstaltsavdelningar som ska
vara öppna eller slutna och vilka slutna avdelningar som ska vara
säkerhetsavdelningar.
Av 3 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården framgår bl.a.
att anstaltsorganisationen ska vara utformad så att den tillgodoser dels olika behov
av säkerhet, dels de intagnas behov av arbete, utbildning och särskild behandling
samt främjar en ändamålsenlig planering av de intagnas frigivning. Antalet platser
                                                                   Dnr 5384-2009     Sid 9 (19)



inom anstaltsorganisationen ska fortlöpande anpassas till behovet. Enligt 5 § ska
Kriminalvården i sin författningssamling ge ut en förteckning över häkten och
anstalter. Av förteckningen ska också för varje anstalt framgå om avdelningarna är
öppna eller slutna.
Av 7 § KvaL framgår att följande ska iakttas vid fördelning av de intagna mellan
öppna och slutna anstalter. En intagen bör placeras i en öppen anstalt, om inte
placering i en sluten anstalt är nödvändig av säkerhetsskäl eller för att den intagne
ska få möjlighet till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild
behandling som inte lämpligen kan ordnas i en öppen anstalt. Vid bedömningen av
om det av säkerhetsskäl är nödvändigt med placering i en sluten anstalt ska bland
andra omständigheter beaktas om det finns risk för att den intagne ska avvika eller
fortsätta med brottslig verksamhet. Vidare ska den som kan befaras missbruka eller
på annat sätt ta befattning med narkotika under verkställigheten företrädesvis
placeras i en sluten anstalt.
Enligt 20 § andra stycket KvaL får en intagen som har dömts till fängelse i lägst två
år och är placerad i sluten anstalt hållas avskild från andra intagna, om det kan
befaras att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och
avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sätts i verket samt det med
hänsyn till den intagnes brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt
benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär. Enligt 20 a § får
den intagne placeras i säkerhetsavdelning, om det i fall som avses i 20 § andra
stycket finns anledning att anta att de förhållanden som där avses kommer att bestå
en längre tid. En intagen får också placeras på en säkerhetsavdelning, om det finns
särskild anledning anta att det behövs för att hindra honom från brottslig verksamhet
av allvarligt slag under vistelsen i anstalt. Ett beslut om placering på en
säkerhetsavdelning ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en
gång i månaden. Av 22 § KvaL följer att innan beslut meddelas om en åtgärd enligt
20 eller 20 a § och vid omprövning av ett sådant beslut ska de omständigheter
utredas som inverkar på frågans avgörande. Protokoll ska föras över sådan
utredning.
För en intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år ska det enligt 7 § tredje stycket
KvaL särskilt beslutas om de villkor som ska gälla för verkställigheten när det gäller
placering i anstalt samt permissioner och vistelser utanför anstalt enligt 14, 32 och
54 §§. Om det finns särskilda skäl ska sådana villkor beslutas också för annan
intagen som dömts till fängelse i lägst två år. – Manliga intagna som har minst så
lång strafftid ska enligt 13 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
för verkställighet i anstalt (KVFS 2009:4, anstaltsföreskrifterna) normalt
inledningsvis placeras i riksmottagningen i anstalten Kumla. Under den intagnes
vistelse i riksmottagningen görs en utredning av vilka risker och behov som
föreligger och en risk- och behovsprofil fastställs. Omfattningen av utredningen
anpassas till den enskilde intagnes förutsättningar (13 kap. 2 § anstalts-
föreskrifterna). Riskprofilen ska innehålla en beskrivning och värdering av de
faktorer som är relevanta inför beslut om särskilda villkor samt övrig
säkerhetsbedömning. Behovsprofilen ska innehålla relevanta faktorer och ge
övergripande förslag ifråga om placering i anstalt eller anstaltsavdelning och
verkställighetsinnehåll. Utredningen ska avseende en intagen som omfattas av
bestämmelsen om särskilda villkor innehålla ett förslag till beslut i enlighet med
bestämmelsen (13 kap. 3 § anstaltsföreskrifterna).

Telefoni (punkt 1–2 i anmälan)
Enligt 30 § KvaL gäller bl.a. följande. Telefonsamtal mellan intagna och personer
utanför anstalten får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen
kan förvägras telefonsamtal som är ägnade att äventyra säkerheten i anstalten eller
som kan motverka hans anpassning i samhället eller annars vara till skada för honom
eller någon annan. I fråga om den som den intagne önskar samtala med kan sådan
kontroll som avses i 29 § andra stycket göras i den utsträckning det anses behövligt.
Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, ska en tjänsteman på lämpligt sätt
avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får endast ske om den intagne känner till det.
                                                                  Dnr 5384-2009     Sid 10 (19)



Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet får
inte avlyssnas utan den intagnes medgivande.
Enligt 4 kap. 7 § anstaltsföreskrifterna ska vid sluten anstalt den som en intagen
önskar samtala med normalt alltid kontrolleras. Av det allmänna rådet till
bestämmelsen framgår att kontrollen ska gå till på samma sätt som kontrollen av
besökare. Av 7 a § framgår att ett avlyssnat telefonsamtal ska föras på språk som
förstås av den som avlyssnar samtalet. Om samtalet inte kan föras på ett sådant språk
ska tolk anlitas. Om samtalet förs på ett språk som inte förstås av den som avlyssnar,
ska samtalet avbrytas. Om tolkning inte kan ske i direkt samband med telefonsamtal
vid säkerhetsavdelning, och samtalet ändå bör få ske, ska samtalet spelas in för
senare tolkning.
Av allmänna råd om telefonsamtal vid intagna vid säkerhetsavdelning framgår
följande. Vid en bedömning av om en intagens telefonsamtal ska avlyssnas eller inte
bör en avvägning av flera omständigheter göras. En sådan tungt vägande
omständighet är skälen för att den intagne placerats på säkerhetsavdelning. Dessa
skäl medför normalt att det är nödvändigt att avlyssna telefonsamtal, se 30 § tredje
stycket KvaL. En annan omständighet är utfallet av den intagnes verkställighet efter
placeringen på avdelningen. Vid en bedömning av vilka personer en intagen vid
säkerhetsavdelning ska medges få ringa till bör motsvarande avvägning göras.
Skälen för placering på säkerhetsavdelning medför normalt att telefonsamtal inte bör
medges till andra privatpersoner än nära anhöriga. Utfallet av den intagnes
verkställighet efter placeringen på avdelningen bör dock också beaktas.

Besök (punkt 3–5)
En intagen får enligt 29 § KvaL ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan
ske. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i anstalten eller
som kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller annars vara till skada
för den intagne eller annan. Om det behövs för att kunna bedöma om en intagen ska
få ta emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök ska vara bevakat, ska i förväg
undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för brottslig verksamhet.
I den utsträckning det behövs ska upplysningar också inhämtas om den besökandes
personliga förhållanden i övrigt. Om det behövs med hänsyn till säkerheten, ska en
tjänsteman vid anstalten vara närvarande vid besöket (bevakat besök). Besök av en
advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet ska vara bevakat bara om
advokaten eller den intagne begär det. Som villkor för besök kan av säkerhetsskäl
föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig
kroppsbesiktning.
Av allmänna råd i fråga om kontroll av besökare framgår bl.a. följande. Kontroll av
den som anmälts som besökare kan ske genom kontroll i bl.a. misstanke- och
belastningsregistren, ansvarig för säkerhetsregistret eller genom kontakt med andra
myndigheter. Kontroll av en besökare ska ske före första besöket och sedan
återkommande. Den intagne bör upplysas om att kontroll kommer att ske och att den
intagne bör underrätta den som han eller hon önskar besök av om detta. Om den som
ska besöka inte är bosatt i Sverige kan det som en förutsättning för beviljande av
besök ställas att den tilltänkte besökaren ska uppvisa dokument utfärdat av behörig
myndighet som styrker att han eller hon inte är straffad. Om det vid kontroll
framkommer att den besökande verkställer ett fängelsestraff eller är föremål för
kriminalvård i frihet, bör ett besök normalt inte medges såvida inte starka skäl talar
för att ett besök ska beviljas. Ett sådant skäl kan t.ex. vara att den besökande är nära
anhörig till den intagne eller att den intagne inte har någon annan som kan besöka
honom. Det bör i dessa fall övervägas om besöket ska ske med bevakning. Har den
intagne misskött sig i anstalten genom att t.ex. missbruka narkotika, vägrat lämna
prov för drogkontroll eller på annat sätt, får detta inte utgöra grund för ett generellt
beslut att vägra den intagne besök. En prövning ska ske om det kan antas att den
intagne kan försöka påverka den besökande att införa otillåtna föremål i anstalten.
Vid varje ansökan om besök måste anstalten göra en individuell prövning.
I fråga om intagna vid säkerhetsavdelning framgår i ett allmänt råd om besök för
intagna vid säkerhetsavdelning samma sak som i fråga om telefoni (se ovan). Vidare
                                                                   Dnr 5384-2009     Sid 11 (19)



framgår att användning av övervakningsutrustning för ljud och bild kan förekomma
vid bevakade besök.

Promenad (punkt 6)
En intagen ska enligt 13 § andra stycket KvaL ha möjlighet att dagligen vistas
utomhus minst en timme, om inte synnerligt hinder möter däremot.

Möjlighet att studera på högskolenivå (punkt 7)
En intagen ska enligt 10 § KvaL under arbetstid ges möjlighet till arbete,
undervisning, utbildning, arbetsträning, särskilt anordnad verksamhet som syftar till
att motverka brott eller missbruk eller någon annan lämplig sysselsättning som såvitt
möjligt främjar utsikterna för honom att efter frigivningen inordna sig i samhället.
Enligt 12 § är en intagen, med vissa här ej aktuella undantag, skyldig att delta i den
verksamhet och ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom eller henne.
Enligt Riktlinjer för Kriminalvårdens klientutbildning (Kriminalvårdens riktlinjer
2007:4) framgår att när antalet intagna som vill delta i utbildning är större än antalet
utbildningsplatser ska ett urval göras. Utgångspunkten är att den som har kortast
tidigare utbildning ska prioriteras. Den som inte har grundskoleutbildning eller
motsvarande vuxenutbildning har då företräde. Därefter gäller motsvarande
principer som för kommunal vuxenutbildning, dvs. företräde åt den som har kort
tidigare utbildning och som önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat
enligt en upprättad individuell studieplan, behöver utbildningen för pågående
yrkesverksamhet, eller behöver utbildningen för planerat eller kommande yrkesval.
– Kriminalvården har beslutat om en ny handbok för högskolestudier, där
motsvarande urvalsprinciper beskrivs.
Enligt 7 kap. 14 § anstaltsföreskrifterna gäller bl.a. följande i fråga om intagnas
innehav och användning av datorer m.m. En intagen får inte i anstalt eller under
utevistelse med kriminalvårdspersonal inneha eller använda annan datorutrustning,
andra spelkonsoler eller andra tillbehör till sådan utrustning än sådan som
tillhandahålls av anstalten. Enligt de allmänna råden till bestämmelsen bör anstalten
i sin utbildningsverksamhet tillgodose det behov av dator som finns för en intagens
studier. Om den intagne bedriver av anstalten godkända studier på sin fritid och han
eller hon har behov av dator för att fullfölja studierna bör anstalten, om det är
möjligt, tillhandahålla dator i den intagnes bostadsrum.
Av Kriminalvårdens riktlinjer för intagnas användning av datorer och Internet
(Kriminalvårdens riktlinjer 2007:1) framgår bl.a. att intagnas användning av Internet
för t.ex. kontakt med högskolor får ske endast under s.k. sekundbevakning, dvs. att
personal under hela tiden Internet används följer detta på bildskärmen.
Enligt 10 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om planering av
kriminalvårdspåföljd och häktesvistelse (KVFS 2008:12) ska en verkställighetsplan
för en intagen i anstalt som huvudregel fastställas inom en månad från intagningen.
Planen ska omprövas och fastställas på nytt med vissa angivna tidsintervall, vid
förflyttning och villkorlig frigivning samt annars vid behov.

Förhållandena på normalavdelningen (punkt 8–9)
Regler av kameraövervakning finns bl.a. i lagen (1998:150) om allmän
kameraövervakning. Kriminalvårdsanstalter utgör inte platser dit allmänheten har
tillträde och följaktligen är enbart 1–4 §§ tillämpliga såvitt avser förhållandena i en
anstalt. Enligt 1 § ska allmän kameraövervakning ske med tillbörlig hänsyn till
enskildas personliga integritet. Enligt 3 § ska upplysning om allmän
kameraövervakning lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt
sätt. Om ljud kan avlyssnas eller tas upp vid övervakningen ska särskild upplysning
lämnas om detta. Upplysningsplikten inträder när övervakningsutrustningen sätts
upp.
Vid kameraövervakning samlas personuppgifter in. Hur dessa får hanteras styrs av
reglerna i personuppgiftslagen (1998:204). Enligt 5 a § den lagen behöver merparten
av de s.k. hanteringsreglerna inte tillämpas på behandling av personuppgifter som
inte ingår i eller är avsedda att ingå i en samling av personuppgifter som har
                                                                   Dnr 5384-2009      Sid 12 (19)



strukturerats för att påtagligt underlätta sökning efter eller sammanställning av
personuppgifter. Sådan behandling får dock inte utföras, om den innebär en
kränkning av den registrerades personliga integritet. – Enligt Datainspektionens
praxis är bl.a. följande faktorer av betydelse för om kameraövervakning kan anses
tillåten eller inte:
 syftet med kameraövervakningen
 behovet av kameraövervakningen
 graden av integritetsintrång (vem som övervakas, vilken plats som över vakas,
  när övervakningen sker)
 om ändamålen i stället kan uppnås med andra åtgärder som innebär ett mindre
  integritetsintrång
 vilken information som ges till de registrerade
 hur länge bildmaterialet sparas
 vem eller vilka som har tillgång till materialet
 på vilka grunder man får ta del av bilder i realtid och inspelat material.
Enligt det behörighetstilldelningsschema för kameraövervakning m.m. som
tillämpas inom Kriminalvården ska vakthavande befäl och kriminalvårdsinspektören
för säkerhet ha behörighet att ta del av inspelat material och den senare även ha
behörighet att avgöra om inspelat material ska sparas längre tid än vad som normalt
sker. – Varje verksamhetsområde ska enligt Kriminalvårdens säkerhetshandbok ha
en instruktion som ger anvisningar om handhavande av inspelat material i fråga om
vilka personer som är ansvariga för och får hantera materialet. Anstalten Kumlas
rutiner har återgivits ovan.
Av 1 kap. 12 § anstaltsföreskrifterna framgår att verksamhetsområdet ska upprätta
särskilda ordningsregler för anstalten inom ramen för de föreskrifter som
Kriminalvården har beslutat. Vidare framgår att för säkerhetsavdelningarna finns
motsvarande gemensamma ordningsregler som har fastställts av generaldirektören.
Enligt 7 kap. 5 § anstaltsföreskrifterna får en intagen inte inneha egendom som kan
äventyra ordningen eller säkerheten i anstalten, motverka den behandling som den
intagne genomgår, försvåra visitation eller vålla sanitär olägenhet.

Kiosk (punkt 10)
Enligt 7 kap. 4 § anstaltsföreskrifterna ska anstalten ge den intagne möjlighet att
köpa varor genom kioskförsäljning eller varuautomat.

Sporthall (punkt 10)
Enligt 13 § första stycket KvaL ska en intagen beredas tillfälle till fysisk träning som
är lämplig med hänsyn till hans ålder och hälsotillstånd. Av 8 kap. 1 §
anstaltsföreskrifterna framgår bl.a. att anstalten ska tillhandahålla ett varierat utbud
av fritidssysselsättningar.

Brevgranskning (punkt 11 samt JO:s ärende 6447-2009)
Enligt 25 § KvaL ska brev mellan en intagen och en advokat, en svensk myndighet
eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot
klagomål från enskilda vidarebefordras utan granskning. Om det finns anledning att
anta att uppgiften om avsändare i ett sådant brev till en intagen är oriktig, får brevet
granskas i syfte att utreda vem avsändaren är.
Ett annat brev till eller från en intagen i anstalt får enligt 26 § granskas, om det är
nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten. Granskningen ska syfta till
att undersöka om brevet innehåller något otillåtet föremål, är ett led i en pågående
eller planerad brottslig verksamhet eller är ett led i ett planerat avvikande eller något
liknande förfarande.
                                                                  Dnr 5384-2009     Sid 13 (19)



Enligt 4 kap. 3 a § anstaltsföreskrifterna ska all post till och från intagna i
säkerhetsavdelning granskas genom öppning och genomläsning med undantag av
vad som anges i 25 § KvaL.

Kriminalvårdens bedömning

Inledning
Vid sidan av den i dagsläget lagstadgade uppdelningen i öppna och slutna anstalter
och förekomsten av säkerhetsavdelningar har det överlåtits till Kriminalvården att
utifrån vissa angivna kriterier utforma en ändamålsenlig anstaltsorganisation och att
fortlöpande anpassa denna till behovet. Kriminalvården har mot den bakgrunden
delat in anstalterna och – på vissa håll – avdelningarna inom samma anstalt i olika
säkerhetsklasser utifrån vissa kriterier. Den 1 januari 2010 infördes en ny
säkerhetsklassning varvid antalet säkerhetsklasser minskade till fem. Inom samma
verksamhetsställe kan på flera håll också numera flexibelt bedrivas såväl fängelse-
som häktesverksamhet. Kriminalvården har vidare beslutat att inrätta
specialavdelningar av olika slag, som t.ex. behandlingsavdelningar, avdelningar för
särskilt resurskrävande intagna, avdelningar för intagna med stora somatiska
hjälpbehov m.fl. Vissa avdelningar har beslutats vara säkerhetsavdelningar, vilket
enligt 3 § KvaL innebär att det är avdelningar med särskild övervakning och
begränsad gemensamhet mellan de intagna. Vidare finns avskildhetsplatser. Vissa
lokaler kan över tid således ha olika inriktning och drivas med olika regim i ett
alltmer flexibelt lokalutnyttjande. Avdelningar som inte har någon speciell
inriktning kallas normalavdelningar. Även i fråga om avdelningstyper finns numera
en flexibilitet som medför att Kriminalvården kan anpassa platsanvändningen efter
beläggningssituationen och klienternas differentierade behov. Kriminalvårdens
behov och möjligheter att utforma en flexibel och ändamålsenlig
anstaltsorganisation är en anledning till att indelningen i öppna och slutna anstalter
föreslås tas bort i den nya fängelselagen som förväntas träda i kraft om ett år (prop.
2009/10:135 sid. 66 f., jfr även regeringens beslut den 28 juni 2007, dnr
Ju2007/6066/KRIM).
Förutom självklarheten att förhållandena på en normalavdelning varierar beroende
på vilken säkerhetsklass avdelningen tillhör är det också givet att det kan
förekomma variationer mellan normalavdelningar inom samma säkerhetsklass samt
inom en och samma anstalt, beroende på bl.a. lokal- och personalmässiga
förutsättningar samt aktuell klientsammansättning och det verksamhetsinnehåll som
erbjuds. Ur många aspekter uppvisar också nybyggda anstalter i olika
säkerhetsklass, som följd av bl.a. moderna allmänna byggnormer, större likheter
med varandra än en gammal och en ny anstalt i samma säkerhetsklass.
Efter de uppmärksammade rymningarna 2004 fick, som redovisats inledningsvis,
dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen av regeringen i uppdrag att föreslå utformningen
av en säkerhetsanstalt.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisade i sin rapport till regeringen att den tilltänkta
målgruppen utgjordes av tre kategorier intagna: intagna för vilka det föreligger en
förhöjd risk för våldsamma rymningar och fritagningar, intagna som uppvisar en
benägenhet att använda våld eller orsaka andra allvarliga ordningsstörningar, samt
intagna för vilka det föreligger en hög risk för fortsatt grov brottslighet under
verkställigheten och där kontakten med omgivningen är extra viktig att begränsa för
att förhindra detta. Styrelsen anförde att de intagna som sannolikt kommer att
placeras på en säkerhetsplats till största delen är placerade i anstalterna Kumla, Hall,
Tidaholm, Norrtälje, Hällby, Österåker och Malmö. Styrelsen anförde vidare att de
flesta intagna kommer att direktplaceras från riksmottagningen på Kumla och att
många redan var föremål för särskilda åtgärder som placering i säkerhetsavdelning,
avskildhet, SKI-avdelning, stödavdelning, psykavdelning eller särskild
motivationsavdelning. Styrelsen fann således att den tilltänkta målgruppen för
säkerhetsanstalten var bredare än den kategori intagna som var placerad på de
dåvarande begränsade säkerhetsavdelningarna. Styrelsen beräknade att ett drygt
sextiotal intagna beräknades komma ifråga för placering på de nya
säkerhetsplatserna.
                                                                  Dnr 5384-2009     Sid 14 (19)



Detta är också Kriminalvårdens utgångspunkt när dessa nya byggnader allt eftersom
tas i drift.
Efter Kriminalvårdens förslag resulterade arbetet slutligen i byggnationen av
säkerhetsenheterna på anstalterna Kumla, Hall och Saltvik. Varje säkerhetsenhet har
24 platser, således sammanlagt 72 platser. En målsättning vid all nybyggnation är att
platserna ska kunna användas på ett flexibelt sätt och med olika inriktning
varierande över tid. Det fordrar en grundläggande konstitutionell stabilitet i de
lokaler som nybyggs. Säkerhetsenheterna uppfyller inom sitt segment denna
målsättning.
De nya säkerhetsenheterna har alltså byggts för att passa moderna fastighetskrav
samt högt ställda krav på både säkerhet – i ett brett perspektiv – och meningsfull
sysselsättning för den aktuella gruppen intagna. Enheternas byggnadsmässiga
utformning minimerar möjligheterna dels att avvika genom rymning och fritagning,
dels att fortsätta brottslig verksamhet inifrån enheterna. Samhällsskyddets krav
tillgodoses därmed. Det sammantagna skalskyddet skapar samtidigt möjligheter till
en inre öppenhet som är större än liknande enheter i andra europeiska länder.
Säkerhetsenheternas fyra olika avdelningar kan, som redovisats ovan, drivas med
olika inbördes regimer, vilket också innebär optimala möjligheter att på de tre
enheterna placera högriskfångar från rivaliserande kriminella organisationer och
antagonister med minsta risk för inbördes våldsamheter. Samtidigt är enheterna så
utformade att de intagna kan erbjudas ett individuellt anpassat och likartat innehåll i
verkställigheten som för andra intagna i slutna anstalter, en utveckling i förhållande
till tidigare. Möjligheterna till individualisering är stora inom avdelningarna, mellan
avdelningarna och mellan de olika enheterna. Därmed undanröjs brister som funnits
vid de förutvarande säkerhetsavdelningarna på Kumla och Hall. De gamla
säkerhetsavdelningarna på Kumla och Hall omvandlas samtidigt till
normalavdelningar inom anstalternas A-säkerhetsklass.
Av vad som redovisats ovan och i det följande framgår att regimen vid
säkerhetsavdelningarna och normalavdelningarna vid säkerhetsenheterna skiljer sig
åt. Just begränsningarna i kontakter med omvärlden uppfattas av många intagna på
säkerhetsavdelning som den största inskränkningen i förhållande till en annan
placering.

Placeringsprocessen
Samtliga beslut om placering av intagna inom Kriminalvården föregås av en
utredning av de behov den intagne har och vilka risker som måste beaktas vid
placeringen. Den reglering om vilken utredning som enligt 22 § KvaL ska göras
inför beslut om placering i avskildhet eller placering på säkerhetsavdelning är
således i någon mån överflödig. Kriminalvården har ju som myndighet alltid ett
ansvar för att se till att utredningen i ett ärende – beslutsunderlaget – är
tillfredsställande. Huruvida någon hänvisning till 22 § KvaL görs i utredningen är i
stort sett irrelevant eftersom en utredning lika gärna kan sluta med att någon
placering på säkerhetsavdelning inte sker.
Beslut om placering på viss avdelning inom en anstalt är i regel en fråga för
anstalten. Det finns dock vissa platstyper som anstalterna själva inte råder över fullt
ut utan där placeringsenheten eller huvudkontoret utifrån ett riskperspektiv och för
att få en optimal beläggning av häktena och anstalterna beslutar om intagningen.
Förutom säkerhetsavdelning kan nämnas avdelningar med resurser för särskilt
krävande intagna. De sistnämnda är också i arbetsordningen undantagna från
anstaltens rätt att besluta om placering inne på anstalten. För övrigt förekommer inte
sällan att Kriminalvårdens huvudkontor, mot bakgrund av klientsituationen i landet,
förändrar uppdragen för olika avdelningar i syfte att flexibelt utnyttja
anstaltsbeståndet.
Att generaldirektören beslutar vilka som ska vara placerade där ligger således i linje
med avsnitt 14 i Kriminalvårdens arbetsordning, där det anges att ett ärende ska
lämnas över till närmsta överordnade chef om det är av svårare beskaffenhet, har
principiell betydelse eller är av större omfattning, kan få betydelse utanför
ansvarsområdet, föranleda stort intresse i massmedia eller om det uppkommer
                                                                 Dnr 5384-2009     Sid 15 (19)



tveksamhet inför beslut och att överordnad chef även i annat fall får överta
avgörande i ett visst ärende som hör till dennes ansvarsområde.

Telefoni (punkt 1–2 i klagomålet)
Kriminalvården har, med undantag för samtal mellan en intagen och en advokat som
biträder den intagne i en rättslig angelägenhet, rätt att avlyssna intagnas
telefonsamtal om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten. Avlyssning får från
Kriminalvårdens sida inte ske i hemlighet och sker så inte heller.
Förutom att avlyssning av telefonsamtal enligt 30 § KvaL ska ske på lämpligt sätt
finns ingen reglering i fråga om hur det rent praktiskt ska gå till. Det är i regel
lämpligt att avlyssning sker genom att en tjänsteman är närvarande under samtalet
och i realtid lyssnar till vad som sägs. Härigenom uppfylls också kravet på att
avlyssning inte får ske i hemlighet. Givet att förutsättningarna för avlyssning är
uppfyllda finns emellertid inget hinder mot att det sker på annat sätt.
Kriminalvården ser ingen anledning att kommentera anstaltens rutiner kring kontroll
av den som den intagne vill samtala med. Kriminalvården noterar dock att AA, som
ju är placerad på normalavdelning, har beviljats tillstånd att inom INTIK-systemet
ringa till personer som inte är att betrakta som nära anhöriga. Sådana tillstånd
beviljas normalt inte för intagna på säkerhetsavdelning.

Besök (punkt 3–5)
Som framgår av utredningen får de intagna på normalavdelningen på
säkerhetsenheten ta emot obevakade besök i anstalten Kumlas vanliga
besöksavdelning under samma tidsmässiga förutsättningar som intagna i andra
normalavdelningar. Bevakade besök genomförs i säkerhetsenhetens besöksrum, som
uppstartsvis var utrustat med enbart bord och stolar och som inledningsvis visade sig
ha en dålig akustik. Möblemanget har kompletterats och anstalten ser över vad som
kan göras för att förbättra akustiken. Besökare till intagna på normalavdelning på
säkerhetsenhet kontrolleras inte noggrannare än besökare till intagna på andra
normalavdelningar. – Det finns inget särskilt regelverk i fråga om intagna på
normalavdelning på säkerhetsenhet ska få möjlighet att ta emot besök i
besökslägenhet. Frågan om AA ska ha den möjligheten är för närvarande under
prövning i förvaltningsdomstol.
Av utredningen framgår vidare att de intagna alltid har erbjudits att ta emot besök av
och samtala med präster och sjukvårdspersonal i rum som inte är övervakade.
Kriminalvården ser mot denna bakgrund ingen anledning att vidare kommentera
anstaltens rutiner kring besök till intagna i säkerhetsenhetens normalavdelning.
Kriminalvården noterar dock att AA, som ju är placerad på normalavdelning, har
beviljats tillstånd till obevakade besök av personer som inte är att betrakta nära
anhöriga. Sådana tillstånd beviljas normalt inte för intagna på säkerhetsavdelning.

Promenad (punkt 6)
Samtliga intagna på säkerhetsenheten erbjuds möjlighet till utomhusvistelse i
enlighet med bestämmelserna i KvaL.

Möjlighet att studera på högskolenivå (punkt 7)
En intagen ska ges möjlighet till arbete, undervisning eller annan lämplig
sysselsättning som såvitt möjligt underlättar för honom att inordna sig i samhället
efter frigivningen. Det åligger i första hand Kriminalvården att bestämma sådan
sysselsättning, även om den intagne naturligtvis bör medverka i utformningen av sin
verkställighetsplan. Det är sålunda t.ex. föga meningsfullt att anvisa en intagen att
delta i ett visst brotts- och missbruksrelaterat program om den intagne inte är
motiverad att genomgå det programmet. Dålig motivation från en klient kan
dessutom sabotera för motiverade klienter i programmet. Det är enligt
Kriminalvårdens uppfattning lämpligt för merparten av klienter med en blandning av
olika sysselsättningar – programverksamhet, arbete, studier, självförvaltning etc.
Utbildningsnivån bland de intagna i anstalterna varierar precis som i övriga
samhället kraftigt, men fyra av tio intagna har enbart fullföljt grundskola och en av
                                                                  Dnr 5384-2009     Sid 16 (19)



tio har ingen fullföljd utbildning alls. Kriminalvården bedriver utbildning för
klienter på grundläggande och gymnasial nivå samt svenska för invandrare.
Meningen är att alla ska kunna hitta något som de kan ha nytta av i ett framtida liv
utan kriminalitet. Kriminalvården har drygt hundra egna behöriga lärare och rektorer
och verksamheten står under Skolinspektionens tillsyn. De senaste fyra åren har
antalet studerande som avslutar kurser och antalet utfärdade betyg mer än
sexdubblats. Fler och fler studerar och det beror på att den nya organisationen med
ett nationellt heltäckande utbildningssystem nu är helt på plats. Det innebär till
exempel att klienter som förflyttas kan fortsätta sina studier som planerat, oavsett
var de finns. Att utbildningen är mer etablerad innebär också att den blir mer känd,
både bland personal och klienter. Det händer att klienter tipsar andra klienter.
Antal fullföljda kurser fortsätter att öka och den trenden håller i sig. Under 2009
registrerades 1 775 betyg. 2007 var antalet 938. Det finns ungefär 130 olika kurser
att välja mellan vilket gör att det finns stora möjligheter att välja just det man själv
är intresserad av eller har behov av, just på den nivå man själv befinner sig. Det
finns också möjlighet att bedriva studier på högskolenivå om resurser och övriga
arrangemang kan ordnas. Under 2009 studerade 200 på högskolenivå och 1 050 gick
klart olika yrkesutbildningar.
Anstalten har utifrån de risk- och behovsbedömningar som har gjorts samt
förutsättningarna för att bedriva högskolestudier på säkerhetsenheten bedömt att
AA, som inte tillhör den grupp intagna som prioriteras vid fördelningen av
studieplatser, ska bedriva sådana studier på deltid. Förutom att dokumentera detta i
AA:s verkställighetsplan har AA även, när han begärde att få studera på heltid, fått
ett skriftligt och motiverat beslut i frågan (jfr JO:s beslut den 21 september 2009 i
ärende med dnr 6763-2008). Om och i så fall när anstalten förändrar risk- och
behovsbedömningen och detta medför ett annat ställningstagande i frågan om studier
kan det medföra att AA:s verkställighetsplan ska omprövas och fastställas på nytt.
Huruvida en intagen ska få använda datorer beslutas efter en individuell bedömning
i enlighet med de förutsättningar som ges i Kriminalvårdens riktlinjer. Av
säkerhetsskäl, precis som för mobiltelefoni, är klienternas tillgång till datorer
begränsad. Det finns dock ingen generell reglering om att intagna på
säkerhetsenheten inte ska få använda datorer. Som anförts ovan finns dock ingen
möjlighet att använda Internet på säkerhetsenheten. En sådan möjlighet skulle ju
direkt motverka ett av de syften för vilka säkerhetsenheterna har tagits fram.

Förhållandena på normalavdelningen (punkt 8–9)
Den kameraövervakning som idag sker på säkerhetsenheten – och andra ställen inom
Kriminalvården – styrs av regleringen i kameraövervakningslagen och PUL.
Kriminalvården har bedömt att den övervakning som i dagsläget sker är nödvändig
för att upprätthålla ordningen och säkerheten, inklusive intagnas personliga säkerhet
och arbetarskydd. Kameraövervakningen reducerar övergrepp och är
personalbesparande. Behörigheten att ta del av inspelat material är begränsad och
upptagningarna sparas en begränsad tid. Kriminalvården anser att övervakningen
inte medför ett sådant stort intrång i de intagnas personliga integritet att skadan av
intrånget överväger Kriminalvårdens behov av övervakningen och att övervakningen
således sker i enlighet med de rättsliga förutsättningarna.
 Det är riktigt att personaltätheten på normalavdelningen på säkerhetsenheten
inledningsvis varit högre än på vissa andra normalavdelningar. Skälen är flera, dels
att ha tillräckliga resurser i en uppstartsfas, dels en uttalad ambition i
decemberrapporten 2004 till regeringen att ha en hög personalnärvaro bland de
intagna i säkerhetsenheten, dels för att klara en flexibel platsanvändning.
Bemanningstätheten är ingen fråga som berörs i kriminalvårdslagstiftningen.
Däremot uppmärksammas den ett antal gånger årligen i tillsyn jämlikt
arbetarskyddslagstiftningen.
Kriminalvården ser ingen anledning att vidare kommentera vad AA anför i övrigt
under denna punkt.
                                                                        Dnr 5384-2009     Sid 17 (19)



      Kiosk och sporthall (punkt 10)
      Anstaltens rutiner med s.k. påshandling och vad gäller möjlighet till träning
      uppfyller de krav som ställs i lag och föreskrifter. Kriminalvården ser inga skäl att
      kommentera detta ytterligare.

      Brevgranskning (punkt 11 samt JO:s ärende 6447-2009)
      I det informationshäfte för intagna på normalavdelningen som beslutades i december
      2009 anges – felaktigt – att all inkommande post, med undantag av s.k.
      myndighetspost, till de intagna granskas. Någon sådan rutin har dock aldrig funnits i
      praktiken, och informationshäftet är numera korrigerat i detta avseende. Däremot har
      anstalten ansett att all inkommande post, naturligtvis även här med undantag av
      myndighetspost, till AA ska granskas av säkerhetsskäl.
      Generaldirektören har i en skrivelse till samtliga regioner och verksamhetsområden
      den 23 mars 2010 påtalat vikten av att brevgranskning sker på ett korrekt sätt. Detta
      har också påtalats genom den centrala ledningsgruppen och i myndighetens
      rättssamverkan. Kriminalvården ser därför ingen anledning att uppehålla sig
      ytterligare kring detta.

      Inspektion (punkt 12)
      JO är naturligtvis välkommen att inspektera säkerhetsenheten.
AA yttrade sig över remissvaret. Han vidhöll bl.a. att förhållandena och reglerna
för de s.k. normalavdelningarna på säkerhetsenheten var desamma som de som
gäller för en säkerhetsavdelning.

AA gav in flera handlingar till stöd för sina påståenden, bl.a. beslut angående
nyttjande av anstaltens besökslägenhet och av idrottshallen.

AA ingav därefter ytterligare skrivelser.

I ett beslut den 7 juni 2011 anförde chefsJO Nordenfelt följande.

Bedömning
Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt upphörde att gälla den 31 mars 2011.
Den har ersatts av fängelselagen (2010:610).

AA verkställer sedan juli 2007 ett fängelsestraff. Efter placering på anstalten
Kumlas riksmottagning ankom han i november 2007 till anstalten Hall. Den 2 juni
2009 rapporterades han för våld eller hot om våld mot en medintagen. Den 3 juni
2009 placerades han i avskildhet enligt 20 § kriminalvårdslagen. På ansökan av
anstalten Hall beslutade Kriminalvårdens placeringsenhet den 17 juli 2009 att AA
skulle placeras i anstalten Kumla. Kriminalvårdens huvudkontor beslutade den 26
augusti 2009 att AA skulle placeras på normalavdelning på anstalten Kumlas
säkerhetsenhet. AA förflyttades till anstalten Kumla den 28 augusti 2009.

AA gör i sin anmälan gällande att förhållandena på normalavdelningen och de
regler som gäller där i huvudsak överensstämmer med dem som gäller för en
säkerhetsavdelning.

Som framgår av remissvaret ingår i anstaltsorganisationen i dag tre stycken
nyuppförda säkerhetsenheter med vardera 24 platser. Säkerhetsenheterna finns i
anstalterna Hall, Kumla och Saltvik. En av målsättningarna med
säkerhetsenheterna – som närmast är att betrakta som anstalter i anstalterna – är att
                                                                   Dnr 5384-2009   Sid 18 (19)



platserna ska kunna användas på ett flexibelt sätt. Varje enhet är uppdelad i fyra
sexmannaavdelningar. Syftet med uppdelningen är – förenklat – att kunna möta
varierande behov över tid och möjliggöra differentiering av intagna. Enligt vad
som anförs i remissvaret har Kriminalvården gjort bedömningen att minst en
avdelning på varje säkerhetsenhet alltid kommer att utgöra en säkerhetsavdelning.

Säkerhetsavdelningar i kriminalvårdsanstalter har funnits under en längre tid.
Dessa avdelningar var avsedda för särskilt rymningsbenägna eller farliga intagna
med långa strafftider och de kännetecknades bl.a. av en hög personaltäthet och en
god tillgång på tekniska skyddsanordningar. Placering på säkerhetsavdelning, som
då benämndes specialavdelning, kom sedermera att regleras i 20 a § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt (se prop. 1980/81:1 s. 30 f.). I fängelselagen
finns bestämmelser om placering på säkerhetsavdelning i 2 kap. 4 §. Enligt den
sistnämnda bestämmelsen är en säkerhetsavdelning en avdelning med särskilt hög
grad av övervakning och kontroll. Detta tar sig bl.a. uttryck i att alla försändelser,
förutom s.k. myndighets- och advokatpost, till och från intagna granskas. Det finns
också begränsningar när det gäller möjligheterna att ta emot besök och att ringa
telefonsamtal. På säkerhetsavdelningarna är med andra ord kontakterna med
omvärlden både starkt begränsade och övervakade i den mån de alls förekommer.

Jag besökte säkerhetsenheterna i anstalterna Saltvik och Kumla innan de hade
tagits i drift. Vid min inspektion av anstalten Hall den 15–17 februari 2011 var
säkerhetsenheten där i drift, men den var inte fullbelagd. Jag kunde inte iaktta
någon skillnad mellan säkerhetsavdelningarna och normalavdelningarna när det
gäller den statiska säkerheten. Jag har mot den bakgrunden viss förståelse för AA:s
synpunkter. Om Kriminalvården inte har fattat beslut om att en avdelning utgör en
säkerhetsavdelning är den emellertid – definitionsmässigt – inte en
säkerhetsavdelning, oavsett graden av säkerhet och kontroll. Att beslut om
placering på viss avdelning fattas av Kriminalvårdens generaldirektör i stället för
Kriminalvårdens placeringsenhet, vilket är det normala, medför naturligtvis inte
heller i sig att avdelningen i fråga ska betraktas som en säkerhetsavdelning.

Mot bakgrund av det nyss anförda bör AA:s anmälan främst ses som missnöje över
graden av övervakning och kontroll samt behandlingen av honom och andra
intagna på normalavdelningen. Kontroll och övervakning i en anstalt tillhör en typ
av frågor som JO normalt inte brukar ha synpunkter på. Jag vill emellertid ändå
erinra om vissa grundläggande principer för behandlingen av frihetsberövade,
nämligen att begränsningar i friheten inte får gå utöver vad som är nödvändigt för
att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas och att en kontrollåtgärd
bara får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Dessa
principer har också kommit till uttryck i den nya fängelselagen.

Vad som framkommit om behandlingen av AA och andra intagna på
normalavdelningen föranleder inte något särskilt uttalande från min sida. Jag nöjer
mig med att konstatera att frågor om t.ex. studier, besök och telefontillstånd
hanteras på samma sätt här som på normalavdelningar som inte är belägna i en
säkerhetsenhet.
                                                               Dnr 5384-2009   Sid 19 (19)



Jag vill avslutningsvis anföra några allmänna synpunkter rörande
säkerhetsenheterna. Som jag tidigare nämnt har jag besökt de tre enheterna. Mitt
allmänna intryck av lokalerna är att de håller en hög materiell standard. Den låga
beläggningsgraden, i kombination med omfattande tekniska skyddsåtgärder, hög
personaltäthet och ett begränsat utbud av aktiviteter för de intagna förstärkte
emellertid känslan av slutenhet på ett synnerligen påtagligt sätt. Redan i samband
med att reglerna om placering på säkerhetsavdelning infördes påpekades att tvånget
att umgås med en begränsad krets av andra intagna som bedöms farliga och inte
sällan företer ”psykiska särdrag” kan utgöra en svår påfrestning. Kriminalvården
bör vidta åtgärder för att lindra sådana påfrestningar och för att motverka andra
möjliga skadliga följder av placering på någon av avdelningarna i
säkerhetsenheterna. Jag ser det som särskilt angeläget att utbudet av
sysselsättnings- och fritidsaktiviteter utökas och blir mer varierat.
