# Initiativärende med anledning av handläggningen vid Förvaltningsrätten i Falun i samband med meddelande av dom i ett mål om beredande av vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall

JO 2012-10-12 dnr 5420-2011

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                    Sid
                                                                         2012-10-12           5420-2011             1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Initiativärende med anledning av handläggningen vid
                        Förvaltningsrätten i Falun i samband med meddelande av dom i ett
                        mål om beredande av vård enligt lagen om vård av missbrukare i
                        vissa fall


                          Beslutet i korthet: Förvaltningsrätten beslutade vid en överläggning att avslå en
                          ansökan om vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Rättens ordförande
                          kritiseras för att rätten inte genast efter överläggningen upphävde det beslut om
                          omhändertagande som gällde i målet.

## Initiativet

Jag genomförde den 31 augusti–2 september 2011 en inspektion vid
                        Förvaltningsrätten i Falun. I samband därmed granskades bl.a. vissa akter i
                        avgjorda mål enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
                        (LVM). I fråga om handläggningen av mål 7344-10 noterades följande.

                        Sedan förvaltningsrätten hade fastställt ett beslut om omedelbart
                        omhändertagande hölls muntlig förhandling i målet den 17 januari 2011. Vid
                        enskild överläggning samma dag beslutades dom. Den meddelades den 18
                        januari, varvid ansökan om vård enligt LVM avslogs.

                        Jag beslutade att i ett särskilt ärende utreda frågan om tiden för meddelande av
                        dom i målet.

## Utredning

Handlingar i förvaltningsrättens mål 7344-10 tillfördes JO:s akt.

                        Därefter anmodades förvaltningsrätten att lämna upplysningar och yttrande om
                        anledningen till att domen meddelades först dagen efter att den hade beslutats.

                        Förvaltningsrätten (lagmannen AA) kom in med ett yttrande, till vilket var fogat
                        upplysningar från förvaltningsrättsfiskalen BB som var rättens ordförande då
                        domen meddelades.

                        BB uppgav följande.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 5420-2011        Sid 2 (5)




      I mål om tvångsomhändertagande är det oerhört viktigt att handläggningen sker
      med den skyndsamhet som lagen kräver. När det gäller tvångsomhändertaganden
      av vuxna personer av det slag som det aktuella målet avser kan detta inte nog
      betonas. Det är därför viktigt att man ifrågasätter och diskuterar om det är
      korrekt handläggning att en dom, som i det aktuella målet, meddelas först på
      morgonen dagen efter att den muntliga förhandlingen med efterföljande
      överläggning avslutats när ett tvångsomhändertagande ska upphöra. Med detta
      sagt lämnar jag följande redogörelse för mina överväganden beträffande
      handläggningen av det aktuella målet, och då speciellt avseende anledningen till
      att domen meddelades först dagen efter att den hade beslutats.
      Det aktuella målet kom in till förvaltningsrätten den 28 december 2010 i form av
      ett underställande av ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt lagen
      (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vid tidpunkten hade jag
      semester varför det omedelbara omhändertagandet prövades av en rådman vid
      förvaltningsrätten, som beslutade att det skulle bestå. När det gäller ansökan om
      vård inleddes muntlig förhandling strax efter kl. 11.00 måndagen den 17 januari
      2011. Den muntliga förhandlingen avslutades strax efter kl. 13.00, varefter rätten
      hade enskild överläggning. Dom meddelades på morgonen den 18 januari 2011.
      Det var i förevarande fall fråga om ett komplicerat mål där utgången på inget sätt
      var självklar, utan snarare väldigt osäker. Den muntliga förhandlingen pågick
      nära två timmar, vilket måste anses förhållandevis ovanligt för att vara fråga om
      en ansökan om vård enligt LVM. Omständigheterna vid förhandlingens
      avslutande var inte sådana att jag bedömde det lämpligt att avkunna rättens
      kommande avgörande. Rätten höll en längre enskild överläggning efter den
      muntliga förhandlingen. Efter överläggningen vände jag mig till den rådman som
      förvaltningsrätten utsett som min handledare för att diskutera igenom min
      fortsatta handläggning av målet. Detta eftersom det var ett komplicerat mål och
      jag som förhållandevis nybliven förvaltningsrättsfiskal hade bristande erfarenhet
      samt att det var mitt första mål enligt LVM. Utifrån de då föreliggande
      omständigheterna i målet var det inte aktuellt med ett interimistiskt beslut utan
      planeringen var att så skyndsamt som möjligt meddela dom.
      Den normala rutinen vid förvaltningsrätten är att protokollföraren efter
      förhandlingen sätter upp ett förslag till avgörande. I detta fall beslutade jag dock
      att jag själv skulle sätta upp domen för att kunna färdigställa den så snabbt som
      möjligt. Jag påbörjade domskrivningen omedelbart efter att överläggningen
      avslutats, med undantag för samtalet med min handledare angående
      handläggningen av målet och en kortare måltidspaus eftersom den muntliga
      förhandlingen med efterföljande överläggning dragit ut på tiden. Jag arbetade
      med domen till efter förvaltningsrättens expeditionstid den 17 januari 2011 och
      färdigställde den på morgonen den 18 januari 2011. Efter att domen färdigställts
      lämnade jag den omedelbart till kansliet för expediering. När domen expedierats
      kontaktade jag det behandlingshem där den enskilde vistades för att försäkra mig
      om att man skulle vara medveten om att det inte längre fanns grund för ett
      tvångsomhändertagande.
      I det aktuella fallet meddelade jag dom så skyndsamt jag kunde. Det är
      naturligtvis olyckligt att jag inte lyckades färdigställa domen snabbare än jag
      gjorde, men jag påbörjade domskrivning i omedelbar anslutning till att
      överläggningen avslutades och jag arbetade så snabbt jag förmådde.
      Med de lämnade synpunkterna överlämnar jag till Justitieombudsmannen att
      avgöra om mitt agerande avseende tiden för meddelande av dom i det aktuella
      fallet är att anse som felaktig handläggning.
AA anförde följande.
      I 37 § LVM sägs att handläggningen av mål om omhändertagande av
      missbrukare ska ske med skyndsamhet. Detta innebär naturligtvis att rätten
      skyndsamt måste meddela dom när målet är färdigt för avgörande. Snabbast sker
                                                                       Dnr 5420-2011        Sid 3 (5)




      detta förstås om rätten avkunnar domen muntligen i parternas närvaro
      omedelbart efter överläggningen. Det finns emellertid inte någon uttrycklig regel
      i LVM om hur lång tid förvaltningsrätten har på sig att meddela dom efter en
      muntlig förhandling. Skälet för detta torde vara (jfr JO:s beslut den 27 juli 2011,
      dnr 6188-2010) att den muntliga förhandlingen i en förvaltningsdomstol inte på
      samma sätt som en huvudförhandling i en allmän domstol alltid innebär att målet
      är färdigt för avgörande.
      Det aktuella målet var förhållandevis komplicerat och utgången inte självklar.
      Ordföranden, fiskalen BB, insåg vid domskrivningen att hon inte hade möjlighet
      att färdigställa domen samma dag som förhandlingen ägde rum. I högsta grad
      medveten om det krav på skyndsamhet som gäller - särskilt med tanke på den
      överenskomna utgången - diskuterade hon målet med sin handledare som
      upplyste henne om att det i liknande situationer hänt att dom meddelats först
      dagen efter förhandlingen.
      Vid samtal med BB har det framgått att hon gjort vad hon kunnat för att så snart
      som möjligt färdigställa domen och att hon, så snart domen expedierats, tagit
      kontakt med behandlingshemmet för att försäkra sig om att informationen om att
      det inte längre fanns grund för ett tvångsomhändertagande hade nått hemmet.
      Med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet anser jag - väl medveten
      om vikten av att tvångsvård inte pågår längre än absolut nödvändigt - att
      skyndsamhetskravet i 37 § LVM uppfyllts i målet. Jag överlåter till
      Justitieombudsmannen att avgöra om denna bedömning är riktig eller inte.
I ett beslut den 12 oktober 2012 anförde JO Lindström följande.

Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot frihetsberövanden. Enligt 20 § i samma kapitel får detta skydd
begränsas genom lag.

LVM innehåller regler som begränsar skyddet mot frihetsberövanden i enlighet
med 20 § RF. Lagen ger förvaltningsrätten möjlighet att besluta om tvångsvård
av missbrukare. Lagen innehåller också regler om omedelbart omhändertagande
av en missbrukare inför förfarandet hos förvaltningsrätten. Enligt 13 § LVM får
socialnämnden besluta att en missbrukare omedelbart ska omhändertas, om

1. det är sannolikt att missbrukaren kan beredas vård med stöd av LVM, och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att missbrukaren kan
   antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han eller hon inte får
   omedelbar vård, eller på grund av att det finns en överhängande risk för att
   missbrukaren till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv
   eller någon närstående.

Enligt 18 a § tredje punkten LVM upphör ett beslut om omedelbart omhänder-
tagande när rätten avgör frågan om tvångsvård. Enligt 43 § LVM kan rätten i
samband med sitt avgörande förordna att beslutet om tvångsvård ska gälla
omedelbart.

Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, ska socialnämnden
enligt 18 b § LVM genast besluta att omhändertagandet ska upphöra. Ett sådant
beslut får meddelas också av rätten.
                                                                 Dnr 5420-2011      Sid 4 (5)




Enligt 37 § LVM ska mål och ärenden enligt lagen handläggas skyndsamt.
Kravet på skyndsamhet i domstolens handläggning kommer till uttryck genom
de tidsfrister som föreskrivits. Sålunda föreskrivs i 17 § en fyradagarsfrist för
rättens prövning av ett underställt beslut om omhändertagande. Vidare gäller,
om rätten har fastställt ett beslut om omhändertagande, att ansökan om
tvångsvård ska ha kommit in till rätten inom en vecka från beslutet (18 § LVM).
Slutligen föreskrivs i 38 § LVM att rätten som huvudregel ska ta upp målet till
avgörande inom en vecka från ansökan om vård. I allmänhet sätter rätten ut en
muntlig förhandling att äga rum inom enveckasfristen eftersom det i princip är
obligatoriskt för rätten att hålla muntlig förhandling (39 § LVM).

I 18 § förordningen (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion anges bl.a. att
en dom eller ett annat beslut ska meddelas så snart det kan ske och senast fyra
veckor efter den dag då föredragningen avslutades. Om förvaltningsrätten avgör
ett mål efter en muntlig förhandling, räknas tiden från den dag då förhandlingen
avslutades.

Bedömning
Av utredningen framgår i huvudsak följande. Förvaltningsrätten höll den 17
januari 2011 muntlig förhandling med anledning av en omsorgsnämnds ansökan
om att en person, CC, skulle beredas vård med stöd av LVM. CC var då enligt
tidigare beslut omedelbart omhändertagen. Den muntliga förhandlingen
avslutades strax efter kl. 13.00 varvid rätten tillkännagav att dom skulle komma
att meddelas genom expediering så snart som möjligt men senast inom fyra
veckor. Vid den efterföljande enskilda överläggningen samma dag beslutade
förvaltningsrätten dom i målet på så sätt att nämndens ansökan skulle avslås.

Min granskning avser det förhållandet att domen meddelades först påföljande
dag.

När det gäller frågan om hur lång tid rätten efter förhandlingen kan dröja med
att meddela dom finns som nämnts bestämmelser i förordningen med
förvaltningsrättsinstruktion. Jag har i ett tidigare ärende behandlat frågan om
tiden för att meddela dom i mål enligt LVM (beslut den 27 juli 2011 i JO:s
dnr 6188-2010). I enlighet med vad jag uttalade i det ärendet är det min
uppfattning att nyss nämnda bestämmelser får anses utgöra riktpunkter för
normalfall och att de inte kan tillmätas någon betydelse när det gäller att ta
ställning till hur regeln om skyndsam handläggning i LVM ska tillämpas.

Det finns inte heller i LVM någon uttrycklig regel om hur lång tid
förvaltningsrätten har på sig att meddela dom efter en muntlig förhandling.
Skälet för detta torde vara att den muntliga förhandlingen i en förvaltnings-
domstol inte på samma sätt som en huvudförhandling i en allmän domstol alltid
innebär att målet är färdigt för avgörande. Emellertid gäller som nämnts att
målen enligt LVM ska handläggas skyndsamt. Det innebär naturligtvis att rätten
skyndsamt måste meddela dom när målet är färdigt för avgörande. Snabbast
                                                                   Dnr 5420-2011       Sid 5 (5)




sker detta om rätten avkunnar domen muntligen i parternas närvaro omedelbart
efter överläggningen. I mål enligt LVM av den karaktär som är aktuell i detta
ärende, där målet är utrett och parterna slutfört sin talan i och med den muntliga
förhandlingen, bör förvaltningsrätten enligt min mening normalt vinnlägga sig
om att avkunna sin dom muntligen. Domstolen har därefter en vecka på sig att
upprätta och expediera den skriftliga domen (4 § förordningen [2003:234] om
tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.). Om det av någon
anledning inte är möjligt att avkunna domen muntligen, måste den ändå
meddelas skyndsamt.

Från förvaltningsrättens sida har anförts att målet var förhållandevis
komplicerat och att utgången inte var självklar. Mot denna bakgrund finner jag
inte tillräckliga skäl för att anlägga kritiska synpunkter på den bedömning som
BB vid förhandlingens slut gjorde i fråga om att det inte var lämpligt att hålla
kvar parterna för att efter den enskilda överläggningen avkunna dom i deras
närvaro.

Som ovan nämnts meddelades domen på förmiddagen dagen efter att den
muntliga förhandlingen hade hållits och domen hade beslutats. Av
förvaltningsrättens yttrande framgår att anledningen till att domen inte
meddelades tidigare än så var att det helt enkelt behövdes denna tid för att
upprätta domen i skriftlig form. Jag har självklart förståelse för detta. Jag skulle
inte heller ha tagit upp frågan om tiden för meddelande av dom till särskild
utredning om domstolen vid den enskilda överläggningen hade kommit fram till
att ansökan om vård skulle bifallas och att domen skulle gälla omedelbart.

Men i detta fall var situationen den att CC var omhändertagen och att rätten vid
överläggningen hade bestämt att ansökan om vård skulle avslås. Det innebar att
beslutet om omhändertagande enligt 18 a § tredje punkten LVM skulle komma
att upphöra samtidigt som domen meddelades. Efter överläggningen fanns det
inte längre lagstöd i 13 § LVM för att CC skulle vara omhändertagen.
Huvudregeln om skydd mot frihetsberövande i 2 kap. 8 § RF gällde därför.
Således ålåg det förvaltningsrätten att med stöd av 18 b § LVM genast besluta
att omhändertagandet skulle upphöra (se Thunved, Nya sociallagarna, 1 januari
2012, Zeteo, kommentaren till 18 b § LVM).

När förvaltningsrätten nu valde att inte avkunna sin dom direkt efter
överläggningen var rätten alltså skyldig att se till att CC kunde friges i väntan
på att domen skulle bli färdig. Förvaltningsrätten borde genast efter att den
enskilda överläggningen hade avslutats på eftermiddagen den 17 januari ha
meddelat ett särskilt beslut om att upphäva omhändertagandet beträffande CC
(jfr Justitiekanslerns beslut den 12 januari 2012 i dnr 5631-10-41). BB var
ordförande vid rättens förhandling. Hon förtjänar kritik för att något sådant
beslut inte meddelades.
