# Kritik mot Migrationsverket som i flera fall förordnat offentligt biträde alltför sent

JO 2009-12-17 dnr 5434-2008

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2009-12-17               5434-2008                1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Migrationsverket som i flera fall förordnat offentligt biträde
                        alltför sent

## Anmälan

AA anmälde i en skrivelse Migrationsverket. I anmälan angavs i huvudsak
                        följande.

                        Migrationsverket har i ett antal ärenden förordnat AA som offentligt biträde först
                        då all utredning i ärendet var genomförd. Han har flera gånger påtalat det felaktiga
                        i att Migrationsverket inte i ett tidigare skede förordnar offentligt biträde, men har
                        inte fått någon förståelse för denna synpunkt. Enligt AA har de upprättade
                        ansökningsprotokollen i de aktuella ärendena varit av sådan standard att frågan om
                        behovet av offentligt biträde hade kunnat avgöras redan efter den utredningen.

## Utredning

Anmälan remitterades till Migrationsverket för utredning och yttrande. I sitt
                        remissvar anförde Migrationsverket genom generaldirektören BB i huvudsak
                        följande.

                                  Tidpunkten för förordnande av offentligt biträde m.m.
                                  Ett offentligt biträde bör förordnas för sökanden så snart det är utrett att det
                                  föreligger förutsättningar härför enligt 18 kap. 1 § utlänningslagen. Det krävs
                                  emellertid viss utredning innan ett sådant ställningstagande låter sig göras. Företas
                                  muntlig utredning sedan ett offentligt biträde förordnats bör denne självfallet
                                  beredas möjlighet att närvara vid utredningen. I vissa ärenden är det dock inte
                                  nödvändigt att företa ytterligare muntlig utredning sedan offentligt biträde
                                  förordnats. Så kan exempelvis vara fallet då kravet på muntlighet redan är uppfyllt
                                  då det offentliga biträdet förordnas och det är fråga om ett s.k. tillräcklighetsärende;
                                  dvs. ett ärende som inte innefattar trovärdighetsaspekter och där sökandens
                                  berättelse kan läggas till grund för Migrationsverkets avgörande.
                                  Jag övergår nu till att kommentera Migrationsverkets handläggning av de ärenden
                                  som den aktuella JO-anmälan avser.

                                  Ärende nr 9-219475 m.fl.
                                  Ärendet rör en familj hemmahörande i Ryssland och kan inte betecknas som ett s.k.
                                  trovärdighetsärende. Migrationsverket har inte ifrågasatt den redogörelse som
                                  familjen lämnat till stöd för sitt åberopade skyddsbehov och har lagt deras berättelse
                                  till grund för beslutet. Det offentliga biträdet har i inlagan som föregick beslutet inte



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 5434-2008       Sid 2 (4)



      åberopat några nya omständigheter och har inte heller yrkat ytterligare muntlig
      handläggning eller begärt anstånd med att inkomma med skriftlig bevisning. Med
      hänvisning till vad jag anfört ovan anser jag att detta ärende har handlagts korrekt
      även om det offentliga biträdet förordnades först efter den muntliga utredningen och
      följaktligen inte närvarat vid densamma.

      Ärende nr 10-957222 och 10-957229
      Ärendet rör en man och dennes 12-årige son, båda hemmahörande i Yemen. Ärendet
      får anses vara ett s.k. trovärdighetsärende, varför en muntlig utredning lämpligen
      borde ha hållits med ett offentligt biträde närvarande.
      –––

      Ärende nr 10-989734 m.fl.
      Ärendet rör en familj hemmahörande i Azerbajdzjan. Även detta ärende får anses
      vara ett s.k. trovärdighetsärende. En muntlig utredning med ett offentligt biträde
      närvarande borde således ha hållits.

      Ärende nr 11-012809
      Ärendet rör en ensamstående man hemmahörande i Libyen. Ärendet får anses vara
      ett s.k. trovärdighetsärende. En muntlig utredning med ett offentligt biträde
      närvarande borde därför ha hållits även i detta ärende.

      Ärende nr 11-021061
      Ärendet rör en ensamstående man hemmahörande på Västbanken. Ärendet kan inte
      anses vara ett rent s.k. trovärdighetsärende. Med beaktande av de brister i asyl-
      berättelsen som påtalas i Migrationsverkets beslut, borde ändock en muntlig
      utredning med ett offentligt biträde närvarande ha hållits.
      Jag medger således att Migrationsverket i fyra av de anmälda ärendena lämpligen
      borde ha förordnat offentligt biträde för sökandena tidigare än vad som varit fallet,
      alternativt föranstaltat om ytterligare muntlig utredning sedan offentligt biträde
      förordnats. Samtliga ärenden är nu föremål för överprövning i migrationsdomstol.
      Såvitt jag kan bedöma har de brister i handläggningen som sålunda framkommit inte
      påverkat utgången i ärendena vid verket. Det förtjänar också att nämnas att verket
      inte i något av de anmälda ärendena har avslagit något yrkande om ytterligare
      muntlig utredning eller om ytterligare tid för att inge kompletterande bevisning.
      Enligt min mening är det inte tillfredsställande att i asylärenden med trovärdighets-
      aspekter underlåta att hålla en muntlig utredning med ett offentligt biträde
      närvarande som kan ta tillvara den sökandes intressen, exempelvis genom att hjälpa
      sökanden att förklara de oklarheter och tveksamheter som verket påtalar. Den form
      av beredning som skett i de anmälda ärendena är emellertid inte ... kännetecknande
      för Migrationsverkets handläggning av sådana ärenden.
      Jag har bett berörd verksamhetschef att överväga om en anmälan till
      personalansvarsnämnden skall göras med anledning av det inträffade.
Migrationsverket redogjorde också för den översyn som verket har genomfört av
asylprocessen, vilken resulterade i ett förslag till nytt arbetssätt inom verket.

AA yttrade sig över Migrationsverkets remissvar. Han uppgav härvid i huvudsak
att Migrationsverket även i ärendet med dnr. 9-219475 borde ha förordnat
offentligt biträde innan verket genomförde asylutredningen. Även i detta ärende
hade familjen behov av stöd och hjälp av ett offentligt biträde inför och under
asylutredningen. Att detta behov förelåg gick enkelt att avgöra efter att ha tagit del
av innehållet i de omfattande ansökningsprotokollen.
                                                                         Dnr 5434-2008     Sid 3 (4)



JO har med anledning av Migrationsverkets och AAs uppgifter infordrat och
granskat Migrationsverkets handlingar i ärendet med dnr. 9-219475.

Bedömning
När ska offentligt biträde förordnas?
Enligt 2 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde beslutar den myndighet som
handlägger ärendet i frågan om förordnande av offentligt biträde. I här aktuella
ärenden är det således Migrationsverket som har att fatta beslut. Enligt 3 § samma
lag förordnas offentligt biträde efter ansökan eller när det annars finns anledning
till det. Enligt 18 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), UtlL, ska offentligt biträde
förordnas i bl.a. vissa angivna ärenden om avvisning och utvisning, om det inte
måste antas att behov av biträde saknas. Bestämmelsen innebär att det föreligger en
presumtion för att offentligt biträde ska förordnas. Denna presumtionsregel
infördes redan den 1 juli 1978 (SFS 1978:363). I bestämmelsens förarbeten anges.

      ... få saker är bättre ägnade att öka utlänningens rättssäkerhet än att han på ett tidigt
      stadium får ett kunnigt biträde. Av särskild vikt är att biträdet finns med redan vid
      polisutredningen. Den omständigheten att utlänningen biträds av en med utlännings-
      lagstiftningen förtrogen person torde i hög grad bidra till att göra utredningen
      fullständig.
      –––
      ... huvudprincipen bör vara att ingen – utom såvitt gäller de avvisningar som utan
      längre frihetsberövanden beslutas av polisen – skall kunna avlägsnas ur riket utan att
      ha erbjudits bistånd av ett offentligt biträde. Erbjudandet bör ske så snart man börjar
      sätta i fråga att utlänningen skall avlägsnas. Görs den bedömningen, som oftast är
      fallet, av polismyndigheten, bör utlänningen redan på detta stadium erbjudas
      offentligt biträde. Offentligt biträde skall självfallet också vid behov förordnas på
      initiativ av polismyndigheten. Framstår det som klart att utlänningen skall få stanna
      bör biträde inte utses. Förhållandena kan även annars undantagsvis vara sådana att
      något behov av biträde inte föreligger. I sådana fall skall biträde inte heller
      förordnas. Så kan vara fallet om det är uppenbart att någon grund för
      uppehållstillstånd inte föreligger och att hinder inte finns mot förpassning till
      hemlandet. (prop. 1977/78:90 s. 67)
De förändringar i utlänningslagstiftningen som härefter genomförts har inte
inneburit någon ändring av rätten till offentligt biträde (se prop. 2004/05:170 s 239
ff., prop. 1996/97:9 s. 190 f. och 1988/89:86 s. 132 ff.).

Sammantaget gäller att offentligt biträde enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § UtlL och
3 § lagen om offentligt biträde ska förordnas så snart det föreligger omständigheter
som medför att utlänningen kan komma att avvisas eller utvisas. Denna bedömning
torde dock som regel kräva viss utredning (se prop. 1988/89:86 s. 135). Det
centrala är att biträdet förordnas i ett tidigt skede.

Förordnande av offentligt biträde i de här aktuella ärendena
Migrationsverket har i sitt yttrande till JO vidgått att offentligt biträde borde ha
förordnats tidigare än vad som nu skett i fyra av de anmälda ärendena. I ett ärende,
dnr. 9-219475 m.fl., har Migrationsverket däremot gjort gällande att verket har
agerat korrekt.

Av Migrationsverkets handlingar i ärende med dnr. 9-219475 framgår att ett
ansökningsprotokoll upprättades den 25 april 2008, att utredningsprotokoll
                                                                   Dnr 5434-2008    Sid 4 (4)



upprättades den 6 augusti 2008, vilket angavs avsluta Migrationsverkets utredning i
ärendet, och att ett offentligt biträde förordnades den 8 september 2008. Den 9
oktober 2008 avslog Migrationsverket asylansökan och beslutade att den sökande
skulle utvisas.

Av det relativt detaljerade ansökningsprotokollet framgick de omständigheter som
åberopades till stöd för ansökan. Uppgifterna utvecklades något i utrednings-
protokollet, men ändrades inte i sak. I sitt beslut lade Migrationsverket den
sökandes under utredningen lämnade uppgifter till grund för bedömningen. Mycket
talar för att det redan efter upprättandet av ansökningsprotokollet stått klart att
frågan om utvisning skulle uppkomma i ärendet och att offentligt biträde borde ha
förordnats då. I stället dröjde det mer än fyra månader efter att ansöknings-
protokollet hade upprättats och mer än en månad efter att Migrationsverkets
utredning hade slutförts. Det är inte förenligt med de regler som gäller.

JO har tidigare riktat kritik mot dåvarande Statens Invandrarverks handläggning av
förordnanden av offentliga biträden. I JO 1995/96 s. 185 anfördes att det är av
väsentlig betydelse för den enskilde att ha tillgång till rättshjälp under utredningen
och att det i högsta grad är otillfredsställande om ett ställningstagande i denna fråga
görs först när asylutredningen är klar. En sådan ordning uppgavs, förutom
tidsförluster, medföra risker för att den sökandes trovärdighet kunde komma att
sättas i fråga om denne genom sitt biträde inkom med ändringar eller tillägg som
inte tidigare åberopats i myndighetens utredning. I beslutet angavs också att stor
hänsyn bör tas till det behov av stöd och hjälp som de flesta asylsökande torde ha
inför och under en asylutredning.

Dessa uttalanden äger alltjämt aktualitet. Det finns därför anledning att se allvarligt
på de brister som AA påtalat.
